Kommunikation med vårdnadshavare
En professionell kompetens i förskolan
LINN ECKESKOG
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 40759
ISBN 978-91-44-18013-7
Upplaga 2:1
©Författaren och Studentlitteratur 2020, 2024 studentlitteratur.se
Studentlitteratur AB, Lund
Formgivning inlaga: Karl Stefan Andersson
Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB
Formgivning omslag: Francisco Ortega Författarfoto: Malin Grönborg
Omslagsbild: Kent Wisti
Printed by Latgales Druka, Latvia 2024
Innehåll
Förord 7
1 Kommunikation som professionell kompetens 9
Höjda krav på kommunikationskompetens 9
Min syn på kommunikation 12
Sammanfattning 15
Tips för fortsatt läsning 15
2 Förskolans funktioner och uppdragets ramar 17
En förskola med flera funktioner 17
Riktlinjer för samarbetsuppdraget då 19
Riktlinjer för samarbetsuppdraget nu 21
Sammanfattning 25
Tips för fortsatt läsning 25
3 Kommunikationens fyra funktioner i förskolan 27
Första funktionen: Synkronisera 27
Andra funktionen: Fördela ansvar 28
Tredje funktionen: Skapa likvärdighet 30
Fjärde funktionen: Höja förskolans status 31
Sammanfattning 32
Tips för fortsatt läsning 33
4 Målgrupper och förhållningssätt 35
Målgrupper och mål 35
Gränser och balansakter 40
Sammanfattning 46
Tips för fortsatt läsning 46
©Författaren och Studentlitteratur
5 Kommunikationsbarriärer att komma över 47
Sju kommunikationsbarriärer mellan förskola och hem 47
Sammanfattning 53
Tips för fortsatt läsning 54
6 Interkulturell kommunikation 55
Språk och kultur som kommunikationsbarriär 55
Vad är interkulturell kommunikation? 57
Tre steg för välfungerande interkulturella relationer 58
Praktiska råd i utvecklingsarbetet 67
Sammanfattning 75
Tips för fortsatt läsning 75
7 Grundlägg en välfungerande kommunikationsmiljö 77
Vad är en kommunikationsmiljö? 77
Förskolans vanliga kommunikationsformer 78
Mediers styrkor och svagheter 81
Sammanfattning 89
Tips för fortsatt läsning 89
8 Forma bilden av förskolan 91
Förskolan i nyheterna 91
Betydelsen av vad som visas upp 95
En årsplan för kommunikation 100
Sammanfattning 104
Tips för fortsatt läsning 104
9 Nyttja potentialen i språk, form och foto 107
Att skriva och strukturera text 107
Möjligheter med formgivning 114
Fotografier ger inblick i verksamheten 120
Sammanfattning 127
Tips för fortsatt läsning 128
Slutord 129
Referenser 131
©Författaren och Studentlitteratur
Förord
Förskolan gjorde sitt intåg i mitt liv redan innan jag föddes. Mina föräldrar är båda förskollärare och träffades, som många gör, på jobbet. Snart föddes jag och som ettåring skolades jag in på avdelningen Kotten.
I ett hem där båda vuxna är förskollärare är förskolan ett ständigt samtalsämne. Ändå var det först när jag som tjugoåring vikarierade en längre tid på min mammas arbetsplats som jag började förstå och utveckla ett intresse för förskolan.
Jag såg hur hon format rummet och rutinerna och påmindes om hur det var att som barn ryckas in i de världar som hon målade upp när hon läste en saga. Som tillfällig kollega kunde jag se smidigheten i hennes konfliktlösning och hennes tålamod med barn som utmanade. Att för första gången se min mamma i hennes yrkesroll var som att lära känna henne på nytt. Och jag tänkte att om inte ens jag, som vuxit upp med förskolan, riktigt har greppat vad den handlar om … vad kan då andra möjligtvis ha förstått?
När jag tio år senare var nyantagen doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot utbildningsvetenskap såg jag min chans att plocka upp frågan som legat och grott. Hur berättade personalen om sin verksamhet och vilka kommunikationsredskap hade de tillgång till? Vad utmärkte egentligen förskolors kommunikation med hemmen?
Med det inte så blygsamma målet att bli klokare, började jag sätta mig in i forskningen om föräldrasamverkan i förskolan.
Mina planlösa utforskningar och funderingar blev början på ett forskningsprojekt som jag sammanfattade i en doktorsavhandling (Eckeskog 2019).
Att skriva läromedel efter att ha skrivit en avhandling kändes lite som att lossa en riktigt hård slipsknut och gå på fest. Jag skrev den första upplagan av Kommunikation med vårdnadshavare snabbt och med en stark känsla av angelägenhet. Jag ville vägleda i en terräng som medie- och kommunikationsvetare tidigare inte har rört sig i; som utomstående betraktare kunde jag blicka in i verksamheten och diskutera saker som tas för givet – en position som jag omöjligt hade kunnat inta på min egen arbetsplats.
Sedan boken gavs ut första gången 2020 har jag rest runt i Sverige och hjälpt förvaltningar och arbetslag som vill bygga starkare relationer till vårdnadshavarna. I denna andra upplaga har jag skapat plats för dessa nya erfarenheter och berättelser. Jag har också skrivit två nya kapitel om frågor jag ofta stöter på ute i praktiken: ett kapitel om kommunikationsbarriärer, ett annat om interkulturell kommunikation. Båda är områden som förtjänar att sträcka ut sig.
Jag har strävat efter att skildra en variation av perspektiv, men de röster som får uttryck kan omöjligt spegla allas erfarenheter av att kommunicera med vårdnadshavare. Skillnaderna mellan samarbetet vid en innerstadsförskola i ett höginkomsttagarområde och en byförskola i Norrbottens inland är lika stora som de sociala klyftorna är djupa.
Jag tror att du som läser den här boken vill bygga tillitsfulla relationer till alla vårdnadshavare – även dem som är svårast att nå. För att lyckas med det behöver du våga bryta mönster. Testa nytt. För om vi fortsätter att kommunicera som vi alltid har gjort, kommer vi nå dem vi alltid har nått. Och vi måste fråga oss: Räcker det?
1 Kommunikation som professionell kompetens
Det här är en bok om kommunikation med vårdnadshavare – en arbetsuppgift som lätt hamnar i skymundan, trots att den ingår i alla förskollärares och barnskötares arbetsvardag. Möten i hallen och förtroliga samtal hör hit, men också den där vardagliga men betydelsefulla kommunikationen: anslagstavlorna, lapparna, veckobreven och den där lärplattformen som blev obligatorisk. Vilken funktion fyller de egentligen? Varför sitter lappar på tork skåpen och hur kommer det sig att många av dessa lappar är skrivna just i typsnittet Comic Sans?
Höjda krav på kommunikationskompetens
I en tid av digitalisering, globalisering och mångfald sker alltmer kommunikation över språk- och kulturgränser och i ett medielandskap under snabb förändring.
Rektorer och arbetslag förväntas kunna kommunicera på sätt som ger vårdnadshavare likvärdiga möjligheter till delaktighet i förskolan – oavsett kulturell bakgrund och socioekonomiska förutsättningar. Samtidigt visar forskning att utmaningarna vad gäller samarbetet med hemmen är starkt kopplade till just föräldragruppernas sociala situationer; sådant som kan vara enkelt och relativt oproblematiskt i ett bostadsområde, kan upplevas närmast omöjligt i ett annat.
Förmågan att nå olika vårdnadshavare, med olika förutsättningar och behov, ställer höga krav på personalens kommunikationsförmågor. Men många som arbetar upplever sig inte ha förberetts för denna typ av arbetsuppgifter (Kolfjord 2011; Broman 2013; Eckeskog 2019; Ridder sporre 2019). Redan 2002 påpekade Skolverket att personalen behöver ges verktyg för att arbeta mer strategiskt med kommunikation, annars riskerade rätten till inflytande och delaktighet att bli ett privilegium för några få (Skolverket 2002).
Många satte sin tilltro till att digitaliseringen skulle jämna ut klyftorna, men även om medielandskapets förändring har skapat nya kontaktytor mellan förskola och hem så är det i första hand de redan invigda som stärkt sina positioner (Eastin m.fl. 2015). Samtidigt har kraven på personalens kommunikationsförmågor höjts ytterligare – dels eftersom kommunikationen sker på nya plattformar, dels eftersom samhället blir alltmer segregerat och diversifierat sett till språkkunskaper och kulturell bakgrund (Eckeskog 2019). Det behov av samordning och höjd kunskap hos personalen, som Skolverket identifierade 2002, är sannolikt ännu större nu.
Det här är en bok om just det: hur förskolans personal kan utveckla sina kommunikationskompetenser och underlätta relationerna till hemmen, undvika missförstånd och öka förståelsen mellan förskola och hem. Det är även en bok om hur personalen kan föra fram sina bilder av förskolan, så som de själva känner den, och om att lyfta blicken och utforska sin arbetsplats som en kommunikationsmiljö där många kommunikationsformer ingår, samspelar och gör nytta.
EN FAMILJERESA GENOM FÖRSKOLAN
Att utveckla tillitsfulla relationer till vårdnadshavarna är ett långsiktigt arbete som kräver att personalen lyfter blicken från de enskilda breven, läroplanscitaten på väggarna och samtalen i hallarna. Personalen behöver skapa distans till sin kommunikation och betrakta den ur olika vinklar. Ett hjälpsamt tankesätt kan vara att likna familjens tid i förskolan vid en familjeresa.
Inom företagsvärlden talas ibland om kundresor och inom sjukvården kan begreppet patientresa beskriva vårdprocessen före, under och efter en operation. Vem behöver veta vad i vilket skede?
Vårdnadshavarnas resa genom förskolan kan sägas ta sin början redan innan de söker plats hos er, när de börjar fundera på vilka förskolor som finns i närområdet. Vad förmedlar förskolans byggnad, skyltar och utemiljöer om verksamheten därinne? Hur beskriver arbetslaget sig själva på webbplatsen? Vilka berättelser delas i lokala Facebook-grupper?
Och när barnet fått plats hos på avdelningen, vilken information får vårdnadshavarna från personalen, kommunen eller koncernen? Ett vykort? Hembesök? Vad är det strategiskt att informera om i samband med inskolningen och vad kan vänta till ett tillfälle när intrycken är färre? Vilken information kan standardiseras och vad kan återanvändas från ett år till ett annat?
KOMMUNIKATION SOM ARBETSUPPGIFT
Förmågan att anpassa sitt sätt att tala, sina ordval och sin ton efter barnets ålder och personlighet är en del i förskolepersonalens pedagogiska skicklighet. Men kommunikation med vuxna är förknippat med andra syften, behov, drivkrafter – och inte minst med andra maktförhållanden. Därför krävs också andra kompetenser och tillvägagångssätt.
Den variation av kommunikationsrelaterade uppgifter som hör arbetet i förskolan till benämns i denna bok som en del i personalens kommunikationsarbete. Till detta kommunikationsarbete hör att skriva och formge föräldrabrev och lappar till hallen, att uppdatera webbplatser, att administrera och informera på lärplattformar och applikationer samt att skapa innehåll i sociala medier som bloggar och Instagramkonton. Hit hör också att fotografera eller beskriva utflykter och händelser som presenteras i kollage på hallväggen och att med hjälp av laminerade skyltar på hyllorna påminna vårdnadshavarna om saker att ta med och att göra. I ett välfungerande kommunikationsarbete ingår även ett kvalitetsarbete som innefattar att fördela ansvar, att formulera
målen med olika kommunikationsinsatser och att utvärdera dem. Det är dessa uppgifter som står i centrum för de praktiska övningarna och exemplen längre fram i boken.
Medan den professionella kommunikatören med anställning vid en kommun eller ett företag har kommunikation som sin huvudsakliga arbetsuppgift, är kommunikationsarbetet något som förskolläraren och barnskötaren ägnar sig åt utöver kärnverksamheten. Trots att dessa uppgifter ingår i arbetet vid svenska förskolor uppfattas de sällan som en faktisk del i personalens professionella identiteter. I en verksamhet där arbetet i barngrupp står i så tydligt fokus – och där tidspressen är ett villkor – tenderar föräldrasamarbetet att uppfattas som en uppgift ”vid sidan av” det egentliga arbetet.
Men att uppmärksamma och analysera sin egen kommunikation bör inte betraktas som ytterligare en pålaga. Tvärtom. Genom att reflektera över sin vardagliga kommunikation är det möjligt att skapa rutiner och arbetssätt som underlättar, effektiviserar och förbättrar det kommunikationsarbete som förskolans personal redan ägnar sig åt. Det kan leda till mer tillitsfulla relationer och barn som står tryggare på gränsen mellan sina två sociala rum. Men framför allt kan det vara kul. Det är där denna bok kommer in.
Min syn på kommunikation
Vi människor kommunicerar inte alltid, men nästan. En äldre studie som fastnat hos mig genomfördes av en kommunikationsvetare som följde en avdelningschef – och fann att 97 procent av chefens arbetstid ägnades åt kommunikation av olika slag ( Johansson 1997). Vi kommunicerar utan att tänka på att vi kommunicerar. Inte sällan talar vi också om konflikter som visade sig vara ”kommunikationsmissar”; det fanns kanske aldrig någon reell konflikt, utan bara en svårighet att föra fram sin egentliga mening på ett sätt som den andre kunde förstå. Men trots att vi kommunicerar mycket, och trots att vi pratar ofta och flyktigt om kommunikation, formulerar vi sällan vad vi egentligen menar med kommunikation.
I förskolans styrdokument talas sällan om kommunikation i relation till vårdnadshavare, utan om samarbete och tidigare samverkan. Många skulle nog instämma i att begreppen syftar på något större än enskilda möten – även om vi kommunicerar med personalen i Ica-kassan skulle vi kanske inte kalla det för ett samarbete. Samarbete antyder ett återkommande och lite mer långsiktigt utbyte mellan förskola och vårdnadshavare och förväntas inbegripa någon form av samförstånd och förtroende.
Jag ser kommunikation som grunden i alla samarbeten; samarbetet är summan av alla vardagens formella och informella tillfällen för informationsutbyte. Faktum är att ordet kommunikation kommer från latinets communicare som betyder ’att göra gemensamt’.
Jag brukar tänka på kommunikation utifrån två perspektiv: det ena kan beskrivas som praktiskt och det andra som symboliskt. Utifrån ett praktiskt perspektiv handlar kommunikation om att överföra information från en part till en annan. Kommunikation är alltså processen och information är den artefakt som förmedlas i kommunikationsprocessen. Det kan förekomma störningsmoment (som språkförbistringar eller dålig mobilmottagning) och kommunikationen kan vara mer eller mindre effektiv. Förenklat kan sägas att kommunikationens effektivitet beror på sammanhanget (var och när informationen förmedlas), mottagarens behov och drivkrafter, avsändarens kännedom om målgruppens behov och drivkrafter, avsändarens kommunikationsförmågor (exempelvis språkliga förmågor, formgivningskunskaper, förmåga till målgruppsanpassning) och slutligen hur mottagarna tar emot, (om) tolkar informationen och agerar utifrån den.
Det symboliska perspektivet kan ses som ytterligare en nivå eller dimension av kommunikationens funktioner. Utifrån det symboliska perspektivet ses kommunikation som ett slags konstruktionsplats och ett förhandlingsutrymme. Genom att kommunicera förmedlar vi något om vilka vi är, om de grupper vi tillhör och de organisationer vi representerar. I kommunikationen pågår ständiga förhandlingar och kamper – inte sällan mellan raderna.
Vi kan ana, men inte sätta fingret på dem. Utifrån detta perspektiv är organisationer (som förskolan), våra identiteter (som förskoleförälder eller förskollärare) och saker vi gör (som hur en hämtning går till) inte självklara, konstanta eller av naturen givna. I stället är de under ständig uppbyggnad, förhandling och omvandling när vi kommunicerar med andra.
Benämningen av förskola som dagis kan vara ett klargörande exempel. Begreppen förskola och dagis är på ett praktiskt plan synonyma, i den meningen att de flesta skulle förstå innebörden i meningen ”Jag kommer direkt efter att jag hämtat barnen på förskolan” även om ordet förskola byttes ut mot dagis. Skillnaden mellan orden är symbolisk.
Kommunikationens symboliska nivå kan sägas sträcka sig djupare än den rent praktiska. För många yrkesverksamma i förskolan är benämningen dagis nedlåtande och uppfattas reducera verksamheten till simpel barnpassning. Det provocerande i att benämnas dagisfröken knyter an till större frågor, som är kopplade till den egna professionella identiteten och samhällets värdering av verksamheten.
Vad förskolepersonalen kommunicerar om den egna verksamheten handlar utifrån det symboliska perspektivet alltså både om att överföra information för att få det praktiska att fungera och om att förhandla sina respektive roller, ansvar och hur förskolan ska förstås. Annorlunda uttryckt gestaltar personalen i kommunikationen ”sin” version av förskolan, sig själva, barnen och vårdnadshavarna.
Slutligen, något kort om begreppet vårdnadshavare. I läroplanen från 2018 ersatte benämningen vårdnadshavare ordet förälder. Vårdnadshavare är ett vidare och mer inkluderande begrepp som utöver biologiska föräldrar också kan innefatta exempelvis morföräldrar eller familjehemsföräldrar. Jag använder i första hand benämningen vårdnadshavare, men ordet föräldrar förekommer. Det är en fråga om språklig smidighet, men framför allt en konsekvens av att både intervjupersonerna och den refererade litteraturen använder benämningen föräldrar.
Sammanfattning
• Boken försöker fylla en kunskapslucka vad gäller förskolors kommunikation med vårdnadshavare, den som varje enskild förskola förväntas skapa former för.
• Kommunikation behöver ses som en på samma gång praktisk process (överföring av information och synkronisering i vardagen) och symbolisk process (kommunikation som ett utrymme där identiteter upprättas och maktkamper pågår).
• Arbetet med kommunikation tenderar att bli åsidosatt på grund av tids-, kompetens- och resursbrist, men har potentialen att öka likvärdigheten vad gäller vårdnadshavares möjligheter till delaktighet och samtidigt fungera som en resurs för att höja förskolans status.
Tips för fortsatt läsning
Berntsson, Paula (2006). Lärarförbundet, förskollärare och statushöjande strategier: ett könsperspektiv på professionalisering. Avhandling. Göteborg: Göteborgs universitet.
Markström, Ann-Marie & Simonsson, Maria (2017). Introduction to preschool: strategies for managing the gap between home and preschool. Nordic Journal of Studies in Educational Policy 3(2), 179–188.
Riddersporre, Bim, Kjällander, Susanne & Stier, Jonas (2023). Världens viktigaste plats. I: Kjällander, Susanne, Riddersporre, Bim & Stier, Jonas (red.), Den utbildningsvetenskapliga kärnan för förskolan . Stockholm: Natur & Kultur, s. 14–28.
Tallberg Broman, Ingegerd (2017). Att samverka med barnens vårdnadshavare. I: Rubinstein Reich, Lena, Tallberg Broman, Ingegerd & Vallberg Roth, Ann-Christine, Professionell yrkesutövning i förskola: kontinuitet och förändring. Lund: Studentlitteratur, s. 75–98.
Linn Eckeskog är doktor i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot utbildningsvetenskap. Som föreläsare, författare och konsult tar hon avstamp i ett livslångt intresse för den svenska förskolan.
Kommunikation med vårdnadshavare
En professionell kompetens i förskolan
Vi människor utsätts för tusentals budskap varje dag – men bara en handfull dröjer sig kvar. Hur ser du till att just ditt budskap fastnar hos vårdnadshavarna?
Den här boken visar hur du genom kommunikation kan väcka vårdnadshavarnas intresse och engagemang, och samtidigt skapa en grund för tillitsfulla samarbeten. Vilka familjer har ni förtroliga samtal med redan idag – och vilka skymtar mest förbi? Är lärplattformen det bästa verktyget för er kommunikation, och varför skriver ni egentligen veckobrev? Hur kan kommunikation användas för att förändra andras bilder av förskolan?
I Kommunikation med vårdnadshavare utgår Linn Eckeskog från sin egen och andras forskning, och delar med sig av praktiska exempel och övningar som kopplar frågorna till din arbetsvardag. Denna omarbetade och utökade upplaga innehåller fler perspektiv, liksom två nya kapitel: ett om vanliga kommunikationsbarriärer och ett om praktiskt arbete med interkulturell kommunikation.
Boken riktar sig till yrkesverksamma och studenter inom förskolan, men resonemangen kan också appliceras i fritidshem och skola.
A ndra upplagan