1
2 Observation, undersökning, behandling och omvårdnad vid sjukdom
2.1 Observation, värdering och prioritering av fysiska tillstånd
2.2 Observation, värdering och prioritering
3 Omsorgs- och omvårdnadsprocessen
5
6 Kommunikation och
6.1
7 Lagar
8.1
8.1 Omvårdnad och omsorg vid livets
8.1.1
8.1.2
8.1.3
8.1.4
8.1.5
8.1.6
8.1.8
8.1.9
8.1.10
8.2
8.2.1
Att vara en del av det palliativa vårdteamet handlar både om att vara ett stöd för både den sjuka vårdtagaren och dennes närstående. Förutom
omvårdnad för de fysiska symtomen handlar det också om att ge information om sjukdomsförloppet samt att vara lyssnande och förstående i en svår tid. I många fall innebär det också att lindra smärta och andra besvär som vårdtagaren kan uppleva. Under livets slutskede blir fokus att minska lidandet för vårdtagaren så mycket som möjligt. Det är viktigt att ge ett respektfullt bemötande under omhändertagandet efter döden och att erbjuda stöd och hjälp även till närstående både under vårdtiden och efter att vårdtagaren har gått bort.
Enligt ämnets syfte ska du få möjlighet att utveckla din förmåga att utföra omvårdnad och omsorg i livet slutskede. Det får du möjlighet till i detta kapitel.
Centralt innehåll
Omvårdnad i livets slutskede, smärtlindring och omhändertagande efter döden. Centrala begrepp inom omvårdnad och omsorg.
Detta har vi gått igenom i Omvårdnad nivå 1
> Omvårdnad och etiskt förhållningssätt i livets slutskede.
Lilly, 82 år, har haft hjärtsvikt i flera år och har nu nått ett slutskede av sjukdomen. På vårdboendet Kaprifolen får hon palliativ vård. Hennes hälsotillstånd har försämrats snabbt den senaste tiden, och vård- och omsorgspersonalen har märkt flera förändringar i hennes tillstånd. Lilly är ofta ledsen och orolig och hon saknar sina tre vuxna barn som bor långt bort. Vård- och omsorgspersonalen försöker ge henne extra tid och uppmärksamhet för att lindra hennes oro. Lillys händer och fötter har blivit svullna, kalla och blåaktiga, vilket tyder på en försämrad blodcirkulation. Vård- och omsorgspersonalen ser till att hon ligger bekvämt och har varma filtar. Lilly har svårt att andas och blir lätt andfådd. Hon använder syrgas och vård- och omsorgspersonalen övervakar hennes andning noggrant. De försöker även sätta upp henne i en fåtölj och i en
ställning som underlättar andningen.
Trots att Lilly får hjälp att äta har hon gått ner i vikt. Hon får små, näringsrika måltider och drycker som hon tycker om. Lilly får laxermedel på grund av förstoppning och hon får små klunkar med vätska regelbundet.
Lilly har fått trycksår på ryggen och höfterna. Vård- och omsorgspersonalen använder tryckavlastande madrasser och kuddar, samt håller hennes hud ren och torr för att förebygga fler sår. Lilly behöver smärtstillande mediciner på grund av smärta i bröstet och ryggen. Lilly blir ibland förvirrad, får ångestattacker och vet inte var hon är. Hon får lugnande medel och boendets personal försöker skapa en trygg och lugn miljö både på dagen och på natten. Lilly får sömnmedel om det behövs. På dagarna är Lilly mycket trött och orkar knappt vara uppe ur sängen.
Hur kan vård- och omsorgspersonalen hjälpa Lilly att känna sig mindre isolerad och få mer närhet till sina närstående?
centrala begrepp
De här orden är viktiga för det du nu ska lära dig. Fundera över vad orden betyder innan du börjar läsa.
total pain – en vårdtagare i livets slut kan uppleva både fysisk, psykisk, social, andlig och existentiell smärta.
delirium – förvirringstillstånd med oro, ångest, skakningar, svettningar och hallucinationer orsakat av exempelvis förgiftning eller infektion.
fatigue – sjuklig trötthet som inte går över.
hjärndöd – när samtliga funktioner i hjärnan upphört att fungera.
existentiella funderingar – funderingar över meningen med livet, vad händer efter döden och annat liknande.
lufthunger – dyspnè, andnöd, en känsla att inte få luft och att inte kunna andas.
dödsprocessen – de fysiologiska, psykologiska och existentiella förändringar som uppstår hos en vårdtagare i livets slutskede.
Palliativ vård är vård som ges till vårdtagare med en allvarlig sjukdom som inte går att bota. Målet med palliativ vård är att lindra lidande och förbättra livskvaliteten för vårdtagaren och de närstående. Palliativ vård kan exempelvis ges vid cancersjukdomar som inte går att bota. Vid svår hjärtsvikt och vid KOL, kronisk obstruktiv lungsjukdom, kan palliativvård ge lindring av andnöd och andra symtom. Den palliativa vårdens mål är att lindra symptom, som smärta, andningssvårigheter eller illamående, men också erbjuda känslomässigt, psykologiskt, socialt och andligt stöd. Palliativ vård kan ges på sjukhus, i hemmet eller på hospice. Hälsotillståndet hos en vårdtagare i livets slut kan ändras snabbt. För att kunna vårda en människa i livets slut krävs kunskaper om hur människan förändras fysiskt och psykiskt den sista tiden i livet. Det är viktigt att du som vård- och omsorgspersonal är lyhörd för förändringar. Du behöver vara noggrann med att rapportera och dokumentera dina observationer. Här tar vi upp:
• psykosocialt lidande
• förändringar i cirkulationen
• andningssvårigheter
• undernäring och viktnedgång
• förändrade avföringsvanor
• hudirritation, sår och klåda
• smärta
• förvirring/delirium och ångest
• sömnsvårigheter
• fatigue – trötthet.
Psykologiskt lidande kan uppstå om en person upplever psykologiska svårigheter som påverkar det dagliga livet. Psykologiskt lidande kan påverka vårdtagarens psykologiska och sociala välbefinnande. Det
är då viktigt att vården och omsorgen anpassas efter vårdtagaren och ger personen den omsorg och trygghet som behövs. Att vara lugn i mötet med vårdtagaren är viktigt eftersom situationen är allvarlig. Vårdtagaren behöver känna sig trygg med vad som sägs och hur samtalet förs.
Som vård- och omsorgspersonal har du ansvar att lyssna och försöka förstå. Tänk på vem du har framför dig och vem du talar med. Allt ska ske på vårdtagarens villkor.
När du pratar med en vårdtagare i livets slut kan du till exempel:
• sätta dig bredvid vårdtagaren så att du kan få ögonkontakt
• använda öppna frågor, exempelvis ”hur känner du inför detta?” eller ”vad tänker du om detta?”
• låta den du pratar med få prata ostört, avbryt inte
• nicka och visa att du lyssnar
• svara ärligt, både om du vet svaret på vårdtagarens frågor och om du inte gör det
• ta hjälp av präst, kurator, läkare eller någon annan i teamet om det behövs.
En svårt sjuk person eller en person som närmar sig dödsögonblicket får en försämrad cirkulation. Händer och fötter kan bli kalla och vårdtagaren kan få marmorerad hud på grund av försämrad syresättning. Det kan vara obehagligt att se, både för vårdtagaren och för dennes närstående. Feber är en naturlig del i döendeprocessen.
Vid feber:
• byt kläder och lakan ofta
• svalka vårdtagaren genom att badda kroppen med svala, urvridna tvättlappar
• ha svalt i rummet och vädra ofta
öppna frågor – frågor som kräver mer utvecklade svar och som inte bara går svara ja eller nej på
Förstod du?
Vad kan vara viktigt att tänka på vid psykosocialt lidande?
Förstod du?
Vad kan du göra om vårdtagaren har feber?
• vätska ges beroende på var i den palliativa fasen den sjuke är, mot slutet ska vätska inte ges eftersom det överbelastar organen och kan skapa vätska i lungorna
• om den sjuke fryser, lägg på en varm filt
• vänd den sjuke ofta för att avlasta huden, en varm och svettig kropp får oftare trycksår.
Det är viktigt att tillföra vätska vid feber, men hur mycket vätska som ska ges beror på var i den palliativa fasen vårdtagaren är.
Cheyne-Stokes andning – oregelbunden andning med återkommande andningspauser, oftast vid terminala tillstånd
Vårdtagaren kan få svårt att andas i livets slut. Cheyne-Stokes-andning är ett andningsmönster som kan uppkomma hos vårdtagare i livets slutskede och innebär att andningen växlar mellan att vara djup och snabb, till att vara långsam och ytlig, och ibland helt stanna i några sekunder.
Det finns många enkla sätt att hjälpa vårdtagaren, till exempel genom att:
• hjälp vårdtagaren att hitta ett bra läge i sängen, exempelvis en halvsittande ställning med stöd under armarna
• vänd vårdtagaren så att lungorna ventileras
• hjälp vårdtagaren att använda handfläkt, det har god effekt mot andnöd
• öppna ett fönster och släpp in frisk luft
• gör andningsgymnastik samt PEP-blåsning vid andnöd, det förebygger bland annat lunginflammation
• undvik parfym eftersom det kan irritera luftvägarna hos den sjuke.
Om en vårdtagare hostar under lång period kan detta vara uttröttande och vårdtagaren förlorar mycket vätska. Ge vårdtagaren varm dryck som kan lindra hosta. Det är viktigt att uppmuntra till vätskeintag när vårdtagaren förlorar mycket vätska när hen hostar. Om vårdtagaren har svårt att andas på grund av slem kan läkemedel hjälpa.
Öppna gärna ett fönster och släpp in lite frisk luft om vårdtagaren har svårt att andas.
Ibland kan vårdtagaren behöva syrgasbehandling för att slippa känna lufthunger och ångest. Syrgasbehandling är dock ifrågasatt inom palliativ vård och ges endast om vårdtagaren verkligen har nytta av det. Morfin ges ibland eftersom det har både en lugnande och smärtlindrande effekt.
Om andnöden beror på anemi kan man ge blodtransfusioner. Anemin kan ge trötthet, andfåddhet, yrsel och hjärtklappning. I palliativ behandling är det inte blodvärdet i sig som bestämmer om det ska bli transfusion, utan de symtom som personen besväras av.
En svårt sjuk person drabbas ofta av aptitlöshet, illamående och kräkningar. Det är viktigt att behandla illamåendet och kräkningarna eftersom det kan ta mycket energi från vårdtagaren och göra personen ännu tröttare.
Målet med omvårdnaden vid aptitlöshet och illamående är att bevara livskvalitet och att förebygga undernäring och viktnedgång. Låt vårdtagaren vila innan måltid och skapa en så lugn och trygg miljö som möjligt kring måltidssituationerna. Ge dryck teskedsvis. Kortison är ett läkemedel som ofta används vid palliativ vård för att lindra symtom. En av effekterna av kortison är att det ökar aptiten hos
lufthunger – dyspné/ andnöd, en känsla av att inte få luft och att inte kunna andas
anemi – att ha för få röda blodkroppar eller brist på proteinet hemoglobin i kroppen
Förstod du?
Vilka omvårdnadsåtgärder är viktiga för en vårdtagare med andningsbesvär och lufthunger?
Förstod du?
Vilka omvårdnadsåtgärder finns vid nedsatt aptit?
vårdtagaren. God munvård är viktigt för att motverka muntorrhet och smärta i munnen, minska risken för infektioner och förbättra smak och aptit hos vårdtagaren. Försök hjälpa vårdtagaren att fukta munnen eller droppa vatten i munnen, iskuber kan vara skönt att suga på. Munvård kan även närstående hjälpa till med.
Omvårdnadsåtgärder kan vara att:
• ge den sjuke små energitäta måltider
• ta reda på vad den sjuke vill och tycker om att äta
• erbjud mellanmål
• behandla symtomen som gör att vårdtagaren inte har aptit.
Förändrade avföringsvanor är vanligt vid svår sjukdom. Om vårdtagaren har diarré är det bäst att inte äta fast föda de första dagarna. Det är bättre att få i sig ordentligt med vätska, till exempel via fruktsoppa, blåbärssoppa, sockerhaltigt mineralvatten och vätskeersättning. Det finns även läkemedel mot diarré.
Förstoppning är också ett vanligt problem hos svårt sjuka personer. Orsaken kan vara morfinbehandling, fiberfattig kost, uttorkning, inaktivitet och svårigheter att gå på toaletten. Att drabbas av förstoppning försämrar livskvaliteten och ger smärta och illamående. Det går att hjälpa vårdtagaren genom att ge laxerande droppar mot förstoppning. Vid behov kan man ge laxerande pulver och även injektioner kan ges i palliativt skede.
När kroppens funktioner börjar stänga av och vårdtagaren närmar sig döden är förstoppning ett naturligt symtom. Om förstoppningen inte besvärar vårdtagaren brukar man besluta att inte ge laxermedel eftersom det kan ge mer obehag än själva förstoppningen.
Förebygg förstoppning genom att:
• se till att vårdtagaren får i sig mer vätska
• ge fiberrik kost
Förstod du?
Hur kan förstoppning förebyggas?
• motivera till aktivitet efter ork
• hjälpa vårdtagaren ha regelbundna toalettvanor.
I livets slutskede är det vanligt att vårdtagare får irriterad hud eller problem med sår och klåda. Huden påverkas negativt av sjukdom, nedsatt njurfunktion och läkemedel. Därför är det bra att fundera över att byta någon av vårdtagarens mediciner som kan göra symtomen värre, exempelvis byta Morfin® till Oxynorm®.
Om det går ska man behandla grundorsaken till klådan samt pröva att ge klådstillande läkemedel.
Så här kan du hjälpa vårdtagare med klåda:
• undvika heta bad och värme
• klapptorka torrt och försiktigt med handduk efter tvätt
• se till att den sjuke har korta naglar så att det inte går att riva sönder huden
• använda fuktgivande krämer och olja eller fet, vätskeavvisande salva
• byta kläder och sängkläder ofta.
I livets slut har vårdtagaren ofta smärta. Din uppgift är att uppmärksamma och rapportera om smärta så att vårdtagaren kan få smärtlindring. Ingen person ska behöva ha ont i onödan. Genom att lindra vårdtagarens smärta blir hen oftast piggare och kan ha bättre livskvalitet under tiden som är kvar.
Begreppet total pain, ”total smärta” på engelska, är ett begrepp som innebär att en vårdtagare i livets slut kan uppleva både fysisk, psykisk, social, andlig och existentiell smärta. Det ger en helhetssyn på smärtan. Olika vårdtagare reagerar olika på smärta men generellt går mycket av vårdtagarens kraft och energi till att ha ont.
Det kan ibland vara svårt för vård- och omsorgspersonal att avgöra hur ont en vårdtagare har. Använd gärna VAS-skalan eller Abbey Pain Scale för att kunna förstå och mäta vårdtagarens smärta.
klapptorka – att göra torrt genom lätta, upprepade beröringar som inte gnuggar eller drar
VAS-skalan är en vanlig metod för att mäta smärta. VAS innebär att vårdtagaren själv använder skalan för att beskriva hur intensiv smärtan är. Om vårdtagaren har kognitiv svikt/funktionsnedsättning kan man i stället använda metoden Abbey Pain Scale. Då observerar vårdoch omsorgspersonalen olika tecken på smärta hos vårdtagaren.
Förstod du?
1. Hur kan smärta behandlas?
2. Hur kan du som vård- och omsorgspersonal märka om vårdtagaren har ont?
3. Hur kan vård- och omsorgspersonal stötta den som har ont?
Du som vård- och omsorgspersonal har en viktig uppgift i att vara uppmärksam på om vårdtagaren har ont i livets slut. Om vårdtagaren andas snabbt, kallsvettas, är spänd i kroppen, har stelt ansiktsuttryck eller om blodtryck och puls stiger kan det vara tecken på smärta.
Försök ta reda på vad som är orsaken till smärta, det kan påverka vilken behandling som passar bra. Orsakerna till smärta i palliativ vård kan exempelvis vara skelettmetastaser, frakturer och trycksår.
Smärtan behandlas med smärtstillande läkemedel, oftast både vanliga läkemedel och morfinpreparat. Smärtan kan också lindras genom psykosociala faktorer där förståelse, empati och medmänsklighet minskar ångest och oro.
Så kan du hjälpa vårdtagare med smärta:
• ta reda på vilken typ av smärta vårdtagaren har
• se till att vårdtagaren får smärtstillande läkemedel, ta hjälp av sjuksköterska och läkare
• ge lätt massage, det kan hjälpa till att lindra muskelspänningar och smärta
• ge värme eller kyla på smärtsamma områden med till exempel värmedynor eller kalla omslag då det kan minska smärta och inflammation
• andningsövningar eller avslappningsmusik kan hjälpa till att lindra smärta genom att minska stress och ångest
• TENS (transkutan elektrisk nervstimulering): En metod där elektriska impulser används för att lindra smärta genom att blockera smärtsignalerna till hjärnan.
Inom palliativ vård kan vårdtagaren bli förvirrad, få delirium eller ångest. Det kan bero på hjärntumörer, metastaser, syrebrist, infektioner, uttorkning, rubbningar i saltbalansen eller läkemedelspåverkan. Vårdmiljön ska vara lugn för att underlätta för vårdtagaren. Du kan använda andningsövningar, taktil massage eller stödjande samtal för att hjälpa vårdtagaren. Även de närstående kan uppleva ångest, delirium – förvirringstillstånd med oro, ångest, skakningar, svettningar och hallucinationer orsakat av exempelvis förgiftning eller infektion
oro och förtvivlan. Närstående behöver god information om vad det är som sker. Då kan de vara ett gott stöd för vårdtagaren.
Så här kan du hjälpa vårdtagare med förvirring/ångest:
• hjälp vårdtagaren att vara smärtfri, obehandlad smärta kan leda till förvirring och ångest
• ge fysisk och känslomässig närvaro
• minska högt ljud och starkt ljus som kan skapa förvirring
• skapa trygghet i miljön genom att undvika stora förändringar av rutiner
• se till att vårdtagaren får ha det bekvämt i sin säng eller när den sitter upp.
Vårdtagaren kan ha svårt att somna och svårt att sova igenom natten.
Om man inte sover ökar oftast smärtorna vilket leder till utmattning, irritation samt känslor av hopplöshet och minskad energi. Ta reda på varför vårdtagaren har sömnproblem. Det kan finnas enkla lösningar.
Taktil massage kan lindra smärta, förvirring, ångest och sömnproblem.
Förstod du?
Vad innebär delirium?
Förstod du?
Hur kan du hjälpa en vårdtagare med sömnproblem?
Viktiga omvårdnadsåtgärder kan vara att:
• låta vårdtagaren samtala kring ångest, mardrömmar, rädsla
• spela lugnande musik
• ge taktil massage
• göra mer dagliga aktiviteter, om det går
• förebygga torrhet och klåda
• tänka på att ha lagom temperatur i rummet då det är lättare att sova i ett svalt rum.
Fatigue är en speciell form av extrem trötthet som kan uppkomma vid långt framskriden cancersjukdom eller i livets slut. Fatigue kan vara svårt att behandla, men fysisk aktivitet och bra sömnvanor kan hjälpa. Om den sjuke har låga blodvärden kan blodtransfusion ges men även en kortisonkur kan minska tröttheten under en kortvarig period.
Den svåra tröttheten påverkar livskvaliteten. Genom att lyssna, ge stöd och förståelse och ta reda på hur den påverkar det dagliga livet kan man hjälpa den sjuke att hitta balansen mellan vila och aktivitet.
Så här kan du hjälpa en vårdtagare med fatigue:
• ge regelbunden smärtlindring och behandla andra symptom som illamående, andnöd eller förstoppning
• uppmuntra till små, korta aktiviteter och ge tillräckligt med vila mellan aktiviteterna
• underlätta för vårdtagaren genom att anpassa omgivningen, till exempel genom att ha bekväma sittplatser nära toaletter eller matbord för att undvika onödiga rörelser
• skapa goda sömnrutiner genom att hjälpa vårdtagaren att ha rutiner för när det är dags att vila eller sova
• ge känslomässigt stöd.
När man arbetar med svårt sjuka människor kommer man nära döden och de flesta personer berörs av detta. Det är viktigt att du som vård- och omsorgspersonal har ett eget reflekterande förhållningssätt till döden för att orka med ditt arbete. Det är svårt för de närstående att stå bredvid och se hur deras anhöriga lider. Både tid och samtal behövs för att uppnå acceptans. Goda förberedelser innan dödsögonblicket kan leda till att närstående har lättare att klara av den svåra stunden.
Fallbeskrivning
Börje är död! Rummet känns helt plötsligt så litet och det är så tyst. Louise och Börjes yngsta son Peter går ut ur rummet. Ett av de yngsta barnbarnen undrar vad som har hänt. Tänk att han skulle drabbas av cancer, tänker Louise när hon sitter bredvid sängkanten och tittar på sin döda make. Han verkar så lugn och fridfull där han ligger i sängen men så tunn och avmagrad, som en liten fågel. Som ung, när de nyss hade träffats var han så frisk och välbyggd.
Alla barnen och barnbarnen är där. Några från vård- och omsorgspersonalen finns också i rummet. Louise hör gråt i bakgrunden och känner att någon håller en hand på hennes axel, det känns skönt men
egentligen märker hon inte att de andra är där. Allt är så overkligt. Det känns som att hon ska gå sönder. Hon är arg, ledsen och bedrövad. Börje som alltid skött sig så noga, ätit rätt, motionerat. Nu när de äntligen skulle få ha det så bra tillsammans de sista åren, så händer det här! Louise vet att Börje ville få njuta av barnbarnen och se dem växa upp. Hur ska det gå för barn och barnbarn när han inte finns där längre? Vad var det för mening med livet att det skulle sluta så här? Louise, som alltid har trott på en Gud, funderar: finns det verkligen en Gud och i så fall var? Hon gråter, sorgen och känslorna bara sköljer över henne.
reflektera
1. Reflektera över hur du hanterar närhet till döden i ditt arbete. Vilka känslor och tankar tror du kommer att väckas hos dig när du i ditt yrke kommer möta svårt sjuka vårdtagare?
2. Reflektera över vilka samtal och förberedelser som kan vara bra för de närstående när dödsögonblicket närmar sig.
Prata med varandra om hur ni kan utveckla er egen förmåga att reflektera över döden och hur det kan påverka vårdtagare och närstående.
De förändringar som uppstår i livets slutskede är tydliga och vårdoch omsorgspersonalen ska förklara för vårdtagaren och de närstående vad det är som händer.
Vanliga fysiologiska förändringar nära livets slut:
• Försämrad blodcirkulation. Blodtrycket sjunker och pulsen blir allt svagare. Då blir händer och fötter kalla. Huden blek och urinproduktionen upphör.
• Långa andningsuppehåll och rossel. Vårdtagaren får ofta Cheyne-Stokes andning strax innan döden.
• Blåfärgad och blek hud på grund av syrebrist. Syrebrist ofta mer synlig på ljusare hud, men kan observeras även på mörkare hud som en matt, gråaktig färgton.
• Slappa muskler när kroppen inte klarar av att ta emot mat.
• Förstoppning, ibland i kombination med tunn avföring.
• Inkontinens, förmågan att kontrollera urinblåsa och tarm försvinner.
• Ödem, som innebär att det blir vätskeansamlingar i kroppsvävnaderna.
• Fatigue, stor trötthet. Den döende blir tröttare och tröttare och sover alltmer dygnet runt.
• Problem med svälj- och hostreflexen. Till slut försvinner dessa reflexer.
• Större pupiller kort före döden.
• Svårt att fokusera på ett föremål. Det kan göra att vårdtagaren har svårt att uppfatta vad som händer runt omkring.
Förstod du?
Vilka förändringar uppstår i livets slutskede?
• Ny upplevelse av smärta, en del döende känner inte smärtor lika starkt som tidigare, medan andra blir mer känsliga för både smärta och beröring.
I Sverige används hjärndödsbegreppet. Detta innebär att en människa räknas som död när samtliga funktioner i hjärnan har slutat fungera. När en person avlider på sjukhus ska en läkare konstatera dödsfallet. Läkaren undersöker puls, andning och reflexer. I särskilda boenden och hemsjukvård kan en sjuksköterska konstatera dödsfallet och meddela läkaren. Vid dödsfallet dokumenteras datum och klockslag i journalen. Därefter görs kroppen i ordning. Inom några timmar inträder:
• algor mortis – kroppstemperaturen sänks
• rigor mortis – likstelhet, kroppen blir stel
• rigor livores – likfläckar, blodet sjunker till kroppens nedre delar och syns som blåvioletta marmoreringar eller fläckar, på melaninrik hud kan en matt, gråaktig ton uppkomma.
När den sjuke har dött ska vård- och omsorgspersonalen se till att den döde görs i ordning så att de närstående kan ta ett värdigt avsked. Det kan finnas kulturella skillnader som påverkar hur man ser på döden och uttrycker sin sorg. Det kan göra det svårt att veta hur en vårdtagare och dennes familj vill ha det. Fråga alltid vårdtagaren och de närstående om det finns traditioner eller religiösa regler som de vill följa. Fråga gärna de närstående om de vill vara med och göra i ordning den döde. Inom palliativ vård talar man symboliskt om ”att sörja med sina händer”. Uttrycket ”att sörja med sina händer” beskriver den kroppsliga kontakten och beröringen som ett sätt att uttrycka empati och tröst. Det kan vara när vård- och omsorgspersonal genom sina omvårdnadshandlingar, snarare än ord, stryker över huden, hjälper till att vända vårdtagaren i sängen eller på andra sätt använder fysisk beröring för att ge känslomässigt stöd och skapa närhet.
Goda förberedelser innan dödsfallet kan hjälpa närstående i den svåraste stunden. Det är till exempel bra att ha pratat om vilka kläder och smycken den döde ska ha på sig. Levnadsberättelsen kan hjälpa när man till exempel ska välja blommor eller andra ritualer
konstatera – avgöra och bestämma hur något är
Förstod du?
Hur dokumenteras ett dödsfall?
marmorering – ådrigt mönster som liknar det i marmorsten
levnadsberättelse –information om vårdtagarens tidigare intressen, vad den arbetat med och varit med om tidigare i livet, hur den växt upp, var den bott, vad den varit intresserad av
I Sverige tänds ofta ett ljus för den som avlidit.
i samband med dödsfallet. Detta kan man göra på olika sätt i olika kulturer och religioner.
Ritualerna i Sverige är oftast att tända ljus vid den döde. När någon som är muslim avlider, brukar de närstående be för den avlidne genom att läsa korta böner och verser från Koranen, ofta direkt efter dödsfallet. Inom hinduismen hålls speciella ceremonier efter dödsfallet för att hjälpa själen att gå vidare till nästa liv, och de närstående kan be och läsa heliga texter.
Dödsfall är ofta kopplade till starka kulturella och religiösa traditioner, och dessa ritualer ger både den avlidne och de närstående en känsla av trygghet, respekt och mening. För personalen är det viktigt att förstå och respektera de kulturella och religiösa behoven hos både vårdtagaren och de anhöriga.
Det ska finnas rutiner för hur man märker kroppen inför transport till bårhus. På sjukhus ska den döda ha identitetsband runt handeller fotled. I boenden kan man göra märkningen med ett namnkort.
Gör så här:
1. Ställ sängen i planläge och ta bort kuddar från sängen.
2. Sätt in eventuella tandproteser och stötta upp hakan med en binda eller hoprullad handduk.
3. Lägg en fuktad kompress på ögonen en stund. Då blir det lättare att sluta dem.
4. Ta bort all teknisk utrustning som kanyler, droppslangar, sonder, katetrar, läkemedelsplåster eller annat.
5. Tvätta kroppen och ansiktet.
6. Kamma håret och raka bort skäggstubb om den döde och de närstående önskar det.
7. Sätt på de kläder som vårdtagare eller de närstående har önskat.
8. Bädda rent i sängen.
9. Vädra rummet så att det kommer in frisk luft.
10. Lägg den dödes armar nära kroppen eller på bröstet. Fråga de närstående om de vill att händerna ska vara knäppta eller lagda på varandra.
11. Lägg ett lakan eller en färgglad filt över kroppen, efter närståendes önskemål.
12. Se till att det ser fräscht ut runt den döde och städa undan allt vårdmaterial i rummet. Tänd gärna ett ljus och ställ in blommor, men fråga först de närstående hur de vill ha det.
8.2.4 Farväl
Ett fint och lugnt avsked kan underlätta sorgen. Alla som behöver och vill får ta avsked av den döde. Även vård- och omsorgspersonal som har vårdat den döde kan behöva få ta avsked. Stunden hos den döde är betydelsefull. De flesta närstående vill få vara i fred en stund hos den döda.
Efter avskedet meddelas begravningsbyrån som hämtar den döde till bårhuset. De närstående får sedan planera begravningen tillsammans med begravningsbyrån.
Förstod du?
1. Hur kan man som vård- och omsorgspersonal skapa en meningsfull stund hos den avlidna?
2. Vilka ritualer är viktiga när vård- och omsorgspersonal gör i ordning den avlidna?
3. Vad innebär det att meddela begravningsbyrån?
> Du behöver samla på dig kunskaper om hur man kan vårda vårdtagare i livets slut på bästa sätt.
> Du behöver reflektera över döden genom att erkänna och förstå de tankar och känslor som kan uppkomma i mötet med personer som har en obotlig sjukdom.
> Du kan ibland själv behöva öppna upp och tala om döden med dina arbetskamrater.
> Det är viktigt att förstå och respektera de kulturella och religiösa behoven hos både vårdtagaren och de anhöriga.
Omvårdnad och omsorg vid livets slut
ett multiprofessionellt team – här: den grupp vård- och omsorgspersonal med olika professioner som samarbetar kring vårdtagaren och dennes anhöriga.
en symtomkontroll – lindra och åtgärda svåra symtom hos en vårdtagare.
en existentiell fråga – en fråga som handlar om livet och vad som händer när man dör.
Döden
en Cheyne-Stokes-andning – oregelbunden andning med återkommande andningspauser, uppstår oftast nära döden. ett ödem – en vätskeansamling i kroppsvävnaderna.
en cyanos – en blåfärgning och blek hud på grund av syrebrist.
Öva på att uttala orden högt. Förklara innebörden av orden för varandra och sätt in dem i meningar.
en försämrad cirkulation – när blodtrycket sjunker och pulsen blir svagare. fatigue – svår och sjuklig trötthet, uppstår ofta vid livets slut.
en dödsprocess – de fysiologiska förändringar som uppstår i livets slutskede där kroppens funktioner går ner och sedan avtar helt. hjärndödsbegreppet – beskriver att en människa är död när samtliga funktioner i hjärnan upphört att fungera.
en levnadsberättelse – information om vårdtagarens tidigare intressen, vad den arbetat med och varit med om tidigare i livet som finns tillgänglig för vård- och omsorgspersonal.
• Omvårdnad i livets slutskede kan handla om att lindra problem med cirkulationen, problem med andningen, undernäring, problem i mag-tarmkanalen, klåda, smärta, delirium, ångest, sömnproblem och fatigue.
• Dödsprocessen följer ett tydligt mönster där kroppens funktioner går ner och sedan avtar. Närstående behöver få information om vad som händer.
• När vårdtagare har dött ska vård- och omsorgspersonalen göra i ordning kroppen så att närstående får ta farväl och så att kroppen kan transporteras till bårhus. Det kan finnas önskemål, traditioner, ritualer eller religiösa regler kring hur kroppen ska hanteras. Fråga alltid de närstående hur de vill göra.
• Hjärndödsbegreppet innebär att en människa är död när samtliga funktioner i hjärnan upphört att fungera. När en person avlider på sjukhus ska en läkare konstatera dödsfallet.
• Det ska finnas rutiner för hur man märker kroppen inför transport till bårhus. På sjukhus ska den döda ha identitetsband runt hand- eller fotled. I boenden kan man göra märkningen med ett namnkort
• Ett fint och lugnt avsked/farväl kan underlätta sorgen för de närstående. Alla som behöver och vill får ta avsked av den döde. Vård- och omsorgspersonal som har vårdat den döde kan också behöva få ta avsked.
1. Vilka fysiologiska förändringar sker i livets slutskede?
2. Vilka faktorer är viktiga för ett bra bemötande i livets slutskede?
3. Vad innebär begreppen:
a) algor mortis?
b) rigor mortis?
c) rigor livores?
4. Hur ser du att en person är döende?
5. Vilka rutiner är viktiga i omvårdnadsarbetet med den döende?
6. Beskriv hur du gör i ordning den döde vårdtagaren.
Omvårdnad är ett ämne som har fokus på möten med vårdtagare och på omvårdnadsåtgärder ur ett helhetsperspektiv. Ämnet tar upp viktiga begrepp inom omvårdnad och omsorg.
Omvårdnad nivå 2 tar upp frågor som:
• Hur kan man observera, värdera och prioritera utifrån en vårdtagares fysiska och psykiska tillstånd?
• Hur ser omvårdnadsprocessen ut?
• Vilka undersökninsmetoder och behandlingar finns?
• Hur arbetar man på ett sätt som förhindrar smitta och smittspridning?
• Vilka pedagogiska metoder finns vid handledning?
• Hur kan man ge smärtlindring och omvårdnad i livet slutskede och hur ser om händertagandet ut efter döden?
Läromedlet Omvårdnad nivå 2 har en tydlig koppling till ämnesplanen för Gy25. Varje kapitel är uppbyggt kring ämnets syfte och en eller flera punkter av det centrala innehållet som finns på nivå 2. I varje kapitel finns möjlighet för eleven att bli aktiv i sitt lärande med hjälp av fallbeskrivningar, centrala begrepp, ord att öva på och sammanfattningar. Kapitlen innehåller även tre olika frågetyper som får eleven att reflektera kring, fördjupa sig i och löpande stämma av sin kunskap. För att eleven ska öva på att kommunicera med kollegor, vårdtagare och anhöriga finns det kommunikativa övningar i varje kapitel.
Progressionen mellan nivå 1 och nivå 2 är tydlig i varje kapitel i läromedlet.
Maria Christidis är högskolelektor i omvårdnad på Sophiahemmet Högskola. Hon är sjuksköterska och lärare i svenska, engelska, nygrekiska samt vård och omsorg.
Anna-Lena Stenlund är specialistsjuksköterska och vårdoch omsorgslärare. Hon är adjunkt vid Umeå universitet samt doktorerar i kardiovaskulär risk vid typ 2-diabetes.