magiska djurafären
LIN HALLBERG JONNA BJÖRNSTJERNA
INN E H ÅLL
Novas hemlighet
sidan 8
Ester längtar sidan 82 En kompis till Leo sidan 46
novas hemlighet
MAMMA
pers o n erna
KILLARNA PÅ BUSSEN TANTEN I AFFÄREN
DJURET
Nova har just börjat skolan. Det är roligt så länge hon är i klassrummet. Nova är vän med bokstäverna och hennes lärare lånar ut spännande böcker. Berättelserna tar med Nova på underbara äventyr.
Men rasterna är otäcka. Barnen som springer runt skolgården har så gälla röster. De sparkar på fotbollar, leker kull eller jagar varandra.
Alla barn ska vara ute på rasten. Då brukar Nova stå precis vid dörren, nära väggen, och fantisera att hon är någon annanstans.
I den bästa dagdrömmen har hon ett eget djur. Ett djur som gör henne modig. En vän att dela hemligheter med. Någon att älska så mycket att det känns som om hjärtat ska gå sönder.
–Så är det när man älskar någon, säger mamma.
Då blir hjärtat så fullt av kärlek att det nästan brister. Men bara nästan.
Lördag är den bästa dagen. När mamma och Nova är tillsammans. När de åker buss genom staden för att hälsa på mormor och morfar.
Då lutar Nova kinden mot fönstret och tittar ut på gatornas myller av a ärer och människor. Hon älskar att känna doften från bageriet som letar sig in i bussen, att se skyltfönstret där tårtor, bakelser och bullar trängs. Blomstera ären där trottoaren är fylld av hinkar med färgglada blommor. Bokhandeln med skyltfönstret fullt av spännande böcker.
Det går så bra att fantisera när man åker buss. Då är mamma och Nova på resa genom djungeln. De rider på en elefant som trumpetar högt då den travar förbi alla bilar. Lejon, tigrar och apor. En tjock orm ringlar sig fram.
–Hallå, viskar mamma. Vart tog du vägen?
–Vi är i djungeln, fnissar Nova.
En lördag då de är på väg till mormor och morfar ser Nova plötsligt ett skyltfönster som är fullt med olika djur.
–Titta mamma! ropar Nova. Ser du apan? Ser du katten och gira en?
Men bussen rullar vidare och mamma hinner inte se djuren som knu as för att komma närmast fönstret.
Djuren som tittar på Nova.
–Konstigt, tycker Nova.
–Det kan bli så om man önskar något tillräckligt mycket, säger mamma. Då kan det hända att man ser saker som andra inte ser.
Nova drömmer om vilket djur som ska bli hennes.
Den illgröna ödlan som hängde från trädgrenen i skyltfönstret, kossan som tryckte mulen mot fönstret eller den vita katten som såg så mjuk ut där den låg.
Nova längtar till djura ären. Men hon måste spara pengar först. Guldtian som hon får då hon städat sitt rum, slanten som morfar ger henne då hon gått ner till kiosken för att köpa tidningen.
När spargrisen är full ska Nova ta bussen till staden.
Det är hennes hemlighet.
Nova sparar och drömmer och längtar. Men hon behöver ju sin vän nu! Någon att gå till lekparken med.
Någon som vill leka i skogen bakom höghusen.
Det är svårt att vara tålmodig när man är ensam.
Så en dag går det inte ens att få ner ett enda litet mynt i spargrisen. Då lånar Nova mammas hammare. Krasch!
Den söta spargrisen går i tusen bitar och ut ramlar pengarna. Nova lägger dem i högar och räknar.
–Det måste räcka, tänker Nova och lägger pengarna i ryggsäcken.
Hjärtat bultar lite extra när hon tar på jackan och skorna. När mamma frågar vart hon ska.
–Jag ska leta efter en vän, säger Nova.
–Ni kan väl komma hit och äta mellis sen, säger mamma.
Vägen till busshållplatsen känns lång idag. Nästan lite farlig nu när mamma inte är med. Barnens höga röster hörs från lekparken. Några äldre pojkar svischar förbi på sina cyklar. Nära, nära Nova.
Det är tur att bussen rullar in till hållplatsen just då. Att dörrarna öppnas och Nova får kliva på.
–Vart ska du? frågar tanten som kör bussen.
–Jag ska till djura ären, svarar Nova.
Nova tittar mot höghusen. Står mamma i fönstret och tittar efter henne? Men det är svårt att se vilket fönster som är deras och snart har bussen lämnat höghusen bakom sig.
Världen utanför bussfönstret ser annorlunda ut nu när mamma inte är med. Större och farligare. Har Nova kanske tagit fel buss? Hur ska hon då hitta djura ären?
Och hur ska hon hitta hem igen?
Novas hjärta bultar oroligt när bussen rullar in i staden. Men titta! Där är ju trottoaren med blommorna och skyltfönstret med alla spännande böcker. Nova sträcker sig fram och trycker på stoppknappen. Dörren öppnar sig med en pustning och hon kliver ut på gatan.
Trottoaren är full av människor som skyndar fram.
En hund sni ar på Novas hand när den går förbi.
Det är så trångt!
–Jag måste vara modig, tänker Nova. Och önska så mycket jag kan.
