KAPITEL 1
DEN MAGISKA BOKEN
Äntligen har det blivit december! Vita flingor faller över staden och glada barn åker pulka och stjärtlapp.
Men inte alla barn … Yumi och Tomu är ute på julklappsjakt! De har hittat till en mysig second hand-affär som är full av prylar, pryttlar och mojänger. Affären är trång och trevlig, med saker i varenda vrå. Där finns böcker och leksaker, vackra stenar och roliga skor. Och i ett hörn står en gammal grammofon som spelar svag pianomusik.
Yumi lyfter en keps från en hylla. På skärmen sitter ett par händer som vinkar när man drar i ett snöre.
”Vad tror du om den här till Jeff?” säger hon och skrattar.
Men Tomu svarar inte. Han är upptagen av en sagobok som han har fiskat fram under en hög av gammalt bråte. När Tomu blåser på framsidan virvlar ett moln av damm upp från boken.
”Sagan om julens stjärna …”, mumlar han för sig själv.
Yumi kikar Tomu över axeln.
”Vad är det där? Vad har du hittat?”
Försiktigt öppnar Tomu sagoboken. Genast lyser ett starkt sken upp deras ansikten och från den uppslagna sidan stiger en doft av nybakade pepparkakor. Tomu känner hur en stark kraft drar honom framåt.
”Yumi, det är något konstigt som håller på att hända”, flämtar han. ”Hjälp mig!”
Yumi ser hur det rycker och drar i Tomus kropp innan han lyfter från marken och sugs rakt mot boken.
”Hjälp!” ropar han igen och sträcker sig mot Yumi. ”Jag vill inte försvinna!”
Yumi tar ett stadigt tag om Tomus armar för att försöka hålla honom kvar i rummet. Men bokens kraft är alldeles för stark. Trots att Yumi kämpar emot sugs hon också in mellan sidorna.
Det gnistrar och sprakar om boken. Snabbt snurrar den ett par varv i luften innan den landar mjukt på golvet och slår ihop med en smäll.
Och av Tomu och Yumi syns inte ett spår.
JULBORDSÖN
Yumi och Tomu landar med en duns på marken. Mörbultade reser de sig upp och ser sig omkring. De befinner sig utomhus och den mysiga affären är puts väck. Var har de hamnat, egentligen?
Är allt kanske bara en märklig dröm?
Nej, när Yumi har gnuggat sig i ögonen och Tomu har nypt sig i armen är de fortfarande kvar på samma underliga plats. De står vid en kaj och blickar ut över en hamn, i en stad där de aldrig tidigare har satt sin fot. Vid kajkanten ligger ett stort skepp som ser ut att vara gjort av pepparkaka, och över landgången knatar … ”Vandrande valnötter!” utbrister Tomu och skakar på huvudet. ”Och mintkyssar som går på två ben! Fattar du var vi har hamnat, Yumi?”
”Inte en susning. Fast det känns nästan som om vi är inuti din mage”, fnissar Yumi. ”Kom, vi går och utforskar stället!”
Yumi och Tomu vandrar långsamt längs kajkanten och stirrar med stora ögon på den märkliga staden och dess ännu märkligare invånare. Framför dem springer en mandelflicka ikapp med en skrattande russinpojke, och lite längre bort står ett gäng bruna bönor och pratar med några lutfiskar.
”Kolla vattnet …”, säger Yumi och tittar ut mot horisonten. ”Havet är liksom alldeles vitt och … Ja, kladdigt på något vis.”
Tomu lägger sig på mage och doppar ner handen.
”Det är inte vatten, Yumi …” Han reser sig upp och slickar sig om fingrarna. ”Det är risgrynsgröt! Vet du, jag tror att jag precis kom på var vi har hamnat!”
”Var då?” säger Yumi. ”Berätta!”
”Vi har kommit in i julsagan!” säger Tomu och klappar händerna mot magen. ”Mums!”
Då avbryts de av en hög röst. När de vänder sig mot det väldiga skeppet får de syn på en sjökapten. Han står på fördäck med en banantelefon mot örat.
”Vad är det jag hör?” gormar kaptenen i luren. ”Har granens stjärna blivit stulen? Den glänsande vägvisaren? Själva nyckeln till julen?”
Tomu och Yumi dyker snabbt ner bakom en silltunna för att kunna lyssna vidare utan att bli upptäckta.
”Då blir det ju varken fest eller jul!” fortsätter kaptenen. ”Detta är inget mindre än en katastrof!”
”Hörde du?” viskar Yumi. ”Någon verkar ha stulit en stjärna från en gran.”
”Eller från julen?” viskar Tomu tillbaka.
”Snarare från en julgran”, svarar Yumi. ”Hur som helst så verkar de behöva hjälp. Kom!”
Snabbt springer Yumi och Tomu fram till kaptenen.
”Vi är här nu …”, flämtar Tomu.
” … för att hjälpa till …”, fortsätter Yumi.
” … att hitta stjärnan!” avslutar Tomu.
Kaptenen smackar på sin pipa och granskar nykomlingarna noga.
”Nåväl, det kan sannerligen behövas”, säger han till slut.
”Fast … Vad är det som har hänt, egentligen?” frågar Yumi.
”Det som har hänt är att Kungakorven och
Drottningkakan har bjudit in till sin stora fest.
Ja, jag pratar förstås om julfesten! Den som varje år drar igång själva julfirandet. Men om inte stjärnan hittas kan inte festen genomföras.
Och då blir det ingen jul på Julbordsön! En julgran utan stjärna är ju som en … Ja, som en …”
”Som en fot utan strumpa?” säger Yumi.
”Som en fisk utan cykel?” föreslår Tomu.
”Som en Yumi utan geléhallon?” säger Yumi. ”Nej, värre”, säger kaptenen. ”Mycket värre!
En julgran utan stjärna … Det är ju som gröt utan mandel! Som skinka utan senap! Som glögg utan russin! Förstår ni hur hemskt det är?”
Yumi och Tomu nickar allvarligt.
”Men nu har vi kommit för att ställa allt till rätta igen!” förklarar Tomu och ställer sig i givakt framför kaptenen.
”Utmärkt”, svarar kaptenen. ”Hans Korvighet och Hennes Kakinna behöver all hjälp de kan få. Välkomna ombord, skeppsråttor! Dra in landgången och lätta ankor!”
