Blåljusensfrämmandebaksida
Blåljusens främmandebaksida
Enövernaturligskräckantologiipolismiljö
Automatiseradteknikvilkenanvändsförattanalyseratextochdataidigitalformisyfteatt genererainformation,enligt15a,15boch15c§§upphovsrättslagen(text-ochdatautvinning), ärförbjuden.
©2024AlexanderHellström
Förlag:BoD·BooksonDemand,Östermalmstorg1,11442Stockholm,Sverige, bod@bod.se
Tryck:LibriPlureosGmbH,Friedensallee273,22763Hamburg,Tyskland
ISBN:978-91-8057-829-5
Dettaverkärisinhelhetfiktivtocheventuellalikheter medverkligapersoner,platserochhändelserär fullständigtoavsiktliga
Bakomsamhälletfinnsendelavdetsomintesynsföralla; endelavbrott,våld,dödochelände.Blåljusensdel.En delsomförvaltasavdetusentals,somnågongångvaltatt upprätthållalagochordningundersinvaknatid,desom dagefterdag,nattefternattkämparför ettmänniskoödei taget.Menblåljusensdelharenfrämmandebaksida,som intesynsförallaavdetusentals.Pådenfrämmandesidan kanintealltförklaras.Pådenfrämmandesidankaninte alltförstås.Inidenfrämmandesidanfårendastettfåtal ofrivilliginblick.Pådenfrämmandesidangällerandra regler.
“Devidriga döda ögonen”
Stefan,polisassistent
”Läggdigner!”Denskäggigefarbrornsstinkandeandetagslårmig somenvåttrasaiansiktetvarjegånghankämparemot.”Läggdig nersajag!”Gubbengersiginte,hanärlikabestämdpåatttasigloss frånmittgreppsomjagärpåatthanskanerpåbacken.Olyckligt nogförhonomärjagung,pigg,nykter,vältränadochiprincipallt annathaninteär.Jaghardessutomsällskapavenkollega.
”Skärpdignuochgörsomvisäger!”Minkollegaförnatten,Peter, hållergubbeniettlikafastgrepppåhögersidaochsåhärenkvart iniingripandetäringenavosssärskiltroadellerimponeradavhans envishet.
”Släppme,föfaan!”sluddrargubben,samtidigtsomhangörett tappertförsökattsparkamotoss.Detgåringetvidare,inteför honom.Sparkarnagerosslägeförenbalansbrytningochmeden välförtjäntdunstargubbeniasfalten,tättföljdavmigochPeterpå varsinsidaomhansrygg.
”Vadsaduattduhette?”Jagfrågarandfåttmedanjagletarfram handfängselfrånbältet.Inteförattjagpånågotsättbryrmigomvad denstinkande,bråkiga,uppkäftigagubbenheter,menfördetallra mestaärdetvärtattiallafallförsökaföraenkonversation,för ordningensskullellerså.
”Du,du...”mumlarhan,”draåt...fuckyou!Dekanjagsägatilldig...” Detgårungefärsåbrasomjaghadetänktmig.
”Mm,”muttrarPetermedeftertryck,”hardunåtIDpådig?”
”Nädetharja...harjaginte.Alltså,”hostarhanochvändersitt nedtrycktahuvudmotPetersågotthankan,”dueschysst,men släppdåvafaaninnanjagsmällertilldig!”Fängslenklickartillrunt hansklenahandlederochmedettlångtgrymtandeuttryckerhansin motvilja.
”Såhär,”fortsätterPeter,såpedagogisktnågonkanorkaeftertvåpå natten,”vikommeratthjälpadigupp,senkommerviattsättadigi vårbil...”
”Aakörnihemmigdåeller?”Gubbenavbrytermedettfånigtflin ochförsökerkrängatillmedkroppen,menblirlikasnabbtavbruten avattPeterkramaromhansarmliteextra.
”Roligduär,”sägerPeternågotsammanbitet,”mennärvipratarär dutyst.”
”Vikommerattkännaigenomdinakläderinnandusätterdigi bilen,”berättarjag.”Hardunågotifickornajagellerminkollega kanskadasigpå?”Gubbenladdarenspottloskatillsvarsom antagligenäravseddförmigellerPeter,mendetgårungefärlikabra somsparkarna.Jagharingenstörrelustattkännaigenomdenminsta vråavmannenpåbacken,eftersomhanluktarsomatthanharsoviti envinboxochtvättatsinakläderikloakvattenmentrotsalltharjag änmindrelustattbliskuren,huggen,skjutenellerstuckenavvad haneventuelltkanhaifickorna.Ochvibehöverfortfarandeveta vadhanheter.Jagdrarpåmigskinnhandskarnaochbörjar systematisktgenomsökamannenskläderpåminsida,fokuseradpå uppgiftenmenändåmedtankarnapåannathåll.Hanverkarha kommittillinsiktmedattdetinteärhansombestämmerlängremen fortsätterattkrängasporadisktmedkroppen,ungefärpåsammasätt somenfemåringsomintefårätagodistillmiddag.Jagtrevar försiktigtgenomfickorochvrårochgerPeterennickningattjagär klar,varpåhanfortsätterpåsinsida.Dåhankommertillenav jackansinnerfickoruttryckergubbenbestämtsittogillandemed ohörbartmumlande,varefterPeterfiskaruppenlitenkniv.
”Hördu,”sägerPetertillgubbenmedettfullständigthumorbefriat tonfall,”jagförstårattviärdestörstajävlaidioternaduharsett ikväll,mendufickenmycketenkelfrågaavminkollegaalldeles nyss.Vadvardetförfelpåattbarasägaja?”Gubbenhostarnågot obegripligttillsvarochjagochPeterblirgenaströrandeöverensom hurmycketviledsnatpåhansbeteende.Vitarettstadigttagivarsin arm,hävermannenshalvtlealösakropptillståendeochledsagar honomtillpolisbilen.Påvägenditanvänderjagminfriahandför atthanteraradiomonofonenvidhögeraxel.