Philip Tordsson
Tidigare utgivning: Exit zon 155 (2022)
La Rambla
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2024 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Philip Tordsson
Grafisk form: Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8073-987-0
La Rambla
Philip Tordsson
Philip Tordsson
♥ 28 mars 1988
1 augusti 2024
Detta är Philips andra bok. Den första, Exit zon 155, kom från tryckeriet 13 september 2022. Samma dag fick Philip diagnosen glioblastom, hjärntumör av den mest aggressiva sorten. Han hade haft huvudvärk några dagar, vi följde med honom till akuten. Nu följde operation, strålning, cellgifter … Men samtidigt ett roligt arbete med att marknadsföra och sälja hans bok.
Manuset till La Rambla, en fristående spänningsroman, var redigerat och klart. Först under våren 2024 fanns orken och kraften att skicka manuset till olika förlag. Visto hörde av sig och ville ge ut även denna bok. Det gladde Philip men sjukdomen tog överhanden och han hann inte slutföra projektet.
Vi, hans fru Marie, mamma Eva och pappa Claes, uppfyller nu hans önskan att publicera La Rambla.
För evigt älskad och saknad
Prolog
Söndag 21 januari 2007
Eskilstuna
Det var vinter, fönsterrutorna hade inte varit öppna på länge, och det luktade instängt i bilen. Johan var bara nio år och det var pappa som körde.
Han hade precis tuggat den hårda lakritsbåten lite mjukare.
Olivia hade gett honom den sista biten, fast lakrits var hennes favoritgodis. Hon var alltid snäll mot honom, oftast i alla fall.
Han tittade rakt fram och sträckte på sig. Det var ljust ute men himlen var grå. Full med moln. Även fast det inte snöade kunde man se att molnen tjafsade om hur resten av dagen skulle bli.
”Kommer du ha klubba?” Johan tittade på sin syster.
”Vill du spela?” Hennes leende var varmt.
”Ja. Kan du med puck?”
”Ja, vi har spelat i skolan.”
”Visar du mig?”
”Om du är snäll.” Hon log. Ibland svarade hon så, men det var bara något hon sa. Hon hjälpte honom alltid.
Fast Johan satt där bak kunde han se att det slagit om till grönt. Det sög till i magen när hastigheten ökade. Som att det drogs in mot mitten av magen.
Mamma hade fällt ned backspegeln och höll på att sätta på mascara.
Han tyckte hon var så vacker med sitt lockiga, mörka hår.
Det hade äntligen blivit riktigt kallt ute och de hade spolat is på planen. Nu kunde man åka skridskor. Olivia hade lovat att hjälpa honom i början och han ville bli proffs. Hon var tre år äldre.
”Var den för salt?” Det var någon ny sort som hette Extra salted.
Han tryckte tungan och godisbiten mot gommen. Försökte pressa ut smaken så gott han kunde för att avgöra om den var extra salt.
Vände sig till höger, mot Olivia. Tittade in i hennes snällla ögon som väntade på hans svar. Hon höjde ögonbrynen. La huvudet på sned.
När toppen av hennes huvud förflyttades tittade han ut genom fönstret. Det var då han såg den. Han glömde den aldrig. Den där jävla bilen han sett tiotusen gånger. Den där stora jävla pickupen. Svart, loggan vid grillen. Så smutsig att den mer liknade en blandning mellan svart och grå. Föraren hade på sig en gulaktig truckerkeps. Såg inte ut som han tittade på vägen, han kollade rakt ned på någonting.
Johan såg Olivias ögon bli större, mer frågande. Hon tittade på honom. Han frös till is.
Han greppade hennes hand så hårt han kunde, bara kramade den. Såg hur hennes mun öppnades, väntade på hennes skrik. Det hördes inte.
Det kom ett jättehögt gnisslande ljud. Däck skrapades mot asfalten. Föraren i den stora bilen var bara meter från honom. Nu tittade han inte ned längre, han tittade rakt ut och hans ögon var gigantiska. Munnen öppen. Johan såg hur han satte båda händerna på ratten och försökte rotera den med full styrka. Som från en film när en kapten på en båt ska väja för ett isberg.
Johan kastade sig framåt, mot sin syster. Ville skydda henne
med sin kropp. Det spände rappt till i bröstet och midjan. Han kom inte längre.
Ett skrikande ljud han aldrig tidigare hört uppstod. Metaller böjdes.
Olika signaler från tutande bilar hördes.
Passagerardörren åkte inåt i bilen.
Hans mammas armar åkte upp i luften mot hennes huvud.
Bakom Olivia kom ett regn av glassplitter. Hon blundade. Han blundade.
Kände hur pickupen stångade deras lilla Ford Fiesta, de slungades uppåt i luften. Magen åkte rakt upp mot bröstet. Allt i magen ville ut och splittret träffade pannan. Det var glödhett, och skar i huden. Kunde känna hur hans hjärta slog ikapp med pulsen i Olivias handled.
Johan hörde sin pappa skrika: ”Ligg ner där bak!” Samtidigt smällde ratten till och pappas huvud dränktes i en stor beige påse.
Mammas röst var ljusare. ”Ungar!” skrek hon. Hon försökte vända sig bakåt mot honom och Olivia, men bildörren fick ett hårt tryck och hon slungades ur sätet. Rakt upp, sedan åt sidan, men det var för att hela bilen snurrade.
Olivia skrek hans namn. Den sista stavelsen fick ett abrupt slut när hon ropade.
Taket sänktes med ett jämrande ljud och något knäcktes. ”Smack.” Det svartnade.
Fast det var ljust ute gick det inte att undgå de blinkande lamporna. Rött, blått, gult. Blink.
Huvudet bankade, hjärtat slog. Det tryckte mot bröstet. Han kunde knappt känna sin egen kropp.
”Han vaknar!” ropade en kvinnoröst. Försökte se vem som sa det, men synen var dimmig. Hon hade ett band runt halsen med ett kort i. ”Mary Sjuksköterska” stod det på kortet. Kunde inte se resten.
När Johan var liten så var han med i en bilolycka. Endast Johan överlevde den hemska olyckan, hans föräldrar och syster klarade sig inte. Mormor Alma har varit hela hans värld, men nu är han tjugotre år fyllda och ska hitta sig själv. Men var börjar man leta någonstans, när ens rötter slitits ifrån en i så tidig ålder?
Det var runt trettioårsdagen som Malcolm packade väskorna för att prova lyckan i Spanien. Då hade han ingen aning om att han i Barcelona skulle träffa sin fru och få två underbara barn. Nu vet han att Barcelona är hans trygga punkt, där han hör hemma. Men den där äventyrligheten han kände som ung, vart har den tagit vägen?
Johan vet inte vem Malcolm är, men han ska snart få jobbet som telefonförsäljare med honom som chef.
Malcolm vet inte vem Johan är, men han ska snart bli varse om att det äventyrslystna inom honom knappast slocknat, utan bara slumrat inombords.
LA RAMBLA är en spänningsroman om relationer, identitetssökande och om att hitta hem i ett främmande land.
www.vistoforlag.se
