Tidigare utgivning:
Trädet som vaknade för tidigt (2024)
Mia och kurragömmastädningen
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Text & illustrationer: Christina Andersson
Grafisk form: Mattias Norén
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8117-064-1
Det här är Mia. Hon är fem år, elva månader och just i detta ögonblick två timmar gammal.
Det är första dagen på förskolan efter sommaren och snart är det dags att gå upp ur sängen.
Mamma går in i Mias rum för att väcka henne. Det är mörkt och hon ser inte alla leksaker på golvet. Mamma trampar rakt på en legobit, och det vet nästan alla att det gör ondare än ondast. Mamma, som heter Lena, skriker rakt ut i luften och just denna morgon vaknar Mia ganska fort.
– AJJJ SOM TUSAN, skriker mamma Lena, hon vill inte lära Mia en massa svordomar hemma.
Tusan är ett ganska fult ord, men inte lika fult som de Mia lärt sig från sin kusin Mårten.
– Kan du inte plocka upp dina leksaker, jag tror jag blir tokig, muttrar mamma.
– Kan du inte sluta skrika, det gör ont i öronen, svarar Mia lite surt.
Det finns väl inte en enda människa som blir glad av att väckas av ett tjut värre än en vrålapa. Verkligen inte Mia. Och mamma har också en massa saker stående framme, koppar och tidningar och blomkrukor, så varför kan inte mina saker få ligga på golvet, tänker Mia.
Så här var det ofta. Mia låg och sov, mamma kom in och gapade som en galning bara för att hon inte såg
Mias lego på golvet. Nuförtiden hade Mia lättare för att stänga ute allt skrik och sova vidare. Men leksakerna hade svårare att somna om när mamma skrek så där.
Mamma går ut i köket igen. Mia ligger i sin säng och hör hur mamma plockar med koppar och fat i köket. Mias
mage kurrar och det luktar rostat bröd, det ska bli riktigt gott. Mia hör hur mamma kommer för att väcka henne.
– Mia, frukosten är kla…
Längre hinner inte mamma innan hon trampar på en legobit, det verkar som om mammas fötter siktar in sig på de hårda sakerna som just legobitar och inte mjuka saker som nallar.
– AJJJ SOM ATTAN! skriker hon, medan hon hoppar runt med den onda foten i handen.
Mia tycker att hon överdriver en smula för nog borde mamma ha vant sig vid att trampa på lego vid det här laget.
Mamma sätter sig på Mias sängkant högröd i ansiktet, Mia tycker synd om mamma, men bara lite.
– Mia, säger mamma, du måste städa ditt rum, du har massor av lådor och hyllor att lägga dina saker i.
– Men mamma, om jag städar vet jag inte var mina grejor är, när de ligger på golvet har jag koll på var de finns, säger Mia.
Mamma suckar.
– Frukosten är klar, kom och ät.
Att städa sitt rum är tråkigt, tycker Mia. Men mamma och pappa tycker det är jätteviktigt.
Mia får ofta lyssna på mammas och pappas tjat när hon inte vill städa.
Finns det någonting som kan göra det roligare?
Troligen inte, tänker Mia. Men så kommer hon på en sak …
Om man städning istället, hur blir det då?
www.vistoforlag.se