Utgiven av Ekström & Garay 2024 © Martin Steén Burmeister
Illustrationer: Viatrix Werngren
Formgivning: Jovanna Mendes de Souza
Tryckeri:
ISBN
www.ekstromgaray.se
ekström & garay
Sankt Petri Kyrkogata 15 222 21 lund
Katten som försvann till skogs
Martin Steén Burmeister
Illustrationer av Viatrix Werngren
I ett rött hus med vita knutar ligger det en katt som heter Misse på en mjuk säng. Han vaknar och sträcker på sig för att morna sig, redo för dagens äventyr. Plötsligt börjar hans mage kurra, så han hoppar ur sängen och går nerför trappan.
Misse ser en glänta längre in i skogen och går dit. Plötsligt tittar en tokig filur upp ur ett hål.
”Vem är du? Kom fram så jag får lukta på dig!” säger filuren.
Misse, som är en modig katt, går fram till den okända figuren. Men så fort varelsen känner Misses lukt så säger han:
”Usch, du är ett rovdjur!” och gömmer sig nere i sitt hål.
Misse frågar varför han säger så. Varelsen svarar:
”För du äter sådana som mig. Du äter mullvadar.”
Misse blir fundersam. Ett rovdjur …, tänker han. Det är det enda han hinner tänka, innan en annan varelse fångar hans uppmärksamhet. En mus, med munnen full av ekollon, sitter längre bort i gläntan.
Misse börjar smyga fram sakta, sakta.
Sedan rusar han fram för att fånga den, men musen är för snabb.
Den springer åt höger och vänster, som i en allvarlig lek, innan den slinker ner i ett hål och börjar håna Misse.
”Nej minsann! Du fick inte tag i mig denna gång!”
Misse svarar: ”Men nästan.”
”Nej”, säger musen.
”Jo, jag lyckades nästan!” säger
Misse envist en sista gång, sedan går han därifrån.
Misse går vidare in i skogen och irrar bort sig. Det blir skymning. Det är kallt, mörkt och vått. Plötsligt ser han en liten håla han kan gömma sig i, men precis när han ska gå in i hålet så kommer det ut en tjurig och irriterad igelkott, som precis hade lagt sig för att sova, som argt säger:
”Försvinn, detta är mitt gryt.”
Misse blir rädd.
”Förlåt”, säger han och springer iväg.
Men plötsligt hör han ett hoande. Det kommer närmare och närmare, tills det slutar precis ovanför honom. Misse tittar upp och ser en stor uggla. Misse blir lite rädd. Ugglan tittar tillbaka på honom och säger med mörk röst: ”Nämen, vilken liten munsbit som ligger här och mörar till sig!”
Plötsligt dyker ugglan mot Misse, som förskräckt hoppar åt sidan och gömmer sig bakom trädet.
Ugglan kraschar i hålet som Misse låg i och slår i sitt ena ben. Ugglan hoar högt:
”AAHHH, hohohoho, AAH. Mitt ben, mitt arma ben!”
Misse kikar fram bakom trädet och frågar:
”Behöver du hjälp?”
”Ja”, säger Ugglan. ”Ja, snälla hjälp mig!”
”Okej”, säger Misse. ”Men ät inte upp mig, tack. För det var det du försökte göra, eller hur?”
”Ja, jag försökte fånga dig och äta dig. Men det ska jag inte göra, jag lovar”, säger ugglan.
”Okej, jag lovar att hjälpa dig”, säger Misse.
