TONY HÖGSTA
Minnesvärda svenskar
DRAMATIK OCH ÄVENTYR UNDER 400 ÅR
Tryckt med bidrag från
Stiftelsen Längmanska kulturfonden.
minnesvärda svenskar
Dramatik och äventyr under 400 år
copyright© Tony Högsta
bildredaktör Tony Högsta
grafisk form & produktion Amala + Kamala
tryck Scandinavian Book AB. Bookbox.nu
förlag Högsta Förlag, Morkullevägen 16, 541 56 Skövde tony.hogsta@outlook.com www.tonyhogsta.se
omslagsbild
Framsida:
Birgit Nilsson med häcksax vid sin Skånegård. Foto: Birgit Nilsson Museum. Småbilder, från vänster: Erik Gustaf Geijer. Oljemålning av Karl Vilhelm Nordgren. Foto: Nationalmuseum. Arvid Posse. Foto: G.W. Brunstedt, Stockholm / Wikimedia Commons. Göran Svenning. Foto: Okänd fotograf. / Strömstads Museum. Harald Stake. Oljemålning av okänd konstnär. Foto: Nationalmuseum. Sara Lisa von Linné. Foto: Mikael Wallerstedt / Uppsala universitets konstsamlingar.
Baksida: Tony Högsta, bokens författare. Foto: Kristina Wagersten Högsta.
utgiven av Tony Högsta
skövde 2022
isbn 978-91-987013-0-2
tidigare utgivning
Alla tiders statsministrar – från Louis De Geer till Göran Persson, 2001.
INNEHÅLL
förord
Varje människa har sin historia. Allt sedan hedenhös har personer från varje generation i någon form eftersträvat att skapa något varaktigt för sig själv och till sina efterkommande. Detta kan ha varit genom alstrandet av egna barn, att tillverka redskap och verktyg, hugga in olika formationer i berghällar, utkämpade av maktstrider för att få tillgång till exempelvis en kunglig krona, inneha viktiga ämbeten i statens tjänst, göra nya vetenskapliga rön, skriva böcker eller på annat sätt utmärka sig.
Att bli berömd på ett eller annat yrkesområde är få förunnat. Bara en bråkdel av dem som i samtiden utmärker sig på något sätt kan räkna med att strålkastarljuset skall hålla i sig i sekler. Det säger därför sig självt att steget till internationell ryktbarhet är avsevärt svårare att nå. Likväl finns det en rad svenskar genom århundradena som har vunnit en sådan framgång att de har blivit mer eller mindre berömda.
I denna skrift har jag gjort ett personligt urval av sex personer i olika genrer från olika tidsåldrar, allt från 1600-talet till början av 2000-talet. Alla dessa namnkunniga individer har verkat inom många områden som till exempel musik, litteratur, politik och försvarsväsen. Gemensamt för dem alla är att de på olika sätt har fångat mitt eget intresse. Att försöka förklara varför dessa färgstarka personligheter blivit mer eller mindre berömda har också varit ett mål med min bok.
Vem eller vilka ingår då i denna krets?
Boken inleds med porträtt av två världsberömda svenskar, nämligen Birgit Nilsson och Erik Gustaf Geijer.
Operasångerskan Birgit Nilsson (1918-2005) fick sitt stora internationella genombrott på Metropolitan i New York 1959 i rollen som Isolde i Wagners opera Tristan och Isolde. Trots stora framgångar på världsscenen glömde hon aldrig bort sina svenska rötter, utan gav ett stort antal konserter både på Stockholmsoperan och hemma i sin barndomskyrka i Västra Karup i Skåne.
Vid sidan av sina 1800-talskolleger Christina Nilsson och Jenny Lind tillhörde Birgit Nilsson den högst sällsamma skara människor vars klingande röst bara ”föds en gång per århundrade i världen”, för att låna ett känt uttalande. Även efter hennes pensionering väntade nya utmaningar. Memoarskrivande, undervisning i så kallade masterclasses och uppträdande i olika sammanhang följdes av hennes hjärteprojekt med skapandet av såväl ett internationellt pris inom operakonsten som barndomshemmets förvandling till Birgit Nilsson Museum. Dessa skapelser förverkligades först efter Birgit Nilssons frånfälle, allt enligt hennes egen önskan. Sedan 2009 har The Birgit Nilsson Prize – världens största musikpris med en prissumma på en miljon dollar – utdelats vid fem tillfällen av den svenska kungen, först till operasångaren Placido Domingo och nu senast (2022) till cellisten Yo-Yo Ma.
En annan världsberömd svensk är värmlänningen Erik Gustaf Geijer (17831847), som inte bara utmärkte sig som skald, historiker, filosof och politiker utan även som begåvad tonsättare. Han blev med sin penna världsberömd efter att ha publicerat ett flertal geniala dikter på 1820-talet och uppmärksammades senare även av Karl Marx som inspirerades av Geijers tankar kring proletär historieskrivning.
Den tredje personen som vi skall stifta bekantskap med är politikern Arvid Posse (1820-1901). Mest känd blev Posse när han på 1880-talet blev statsminister. Dessförinnan var han också med om att grunda Lantmannapartiet. För att nå dessa toppositioner skydde han dock inte några medel och vände ofta kappan efter vinden. Epitetet ”Kungen av Skåne” säger en del om hans framfart.
Det är svårt att inte gripas av författaren och tandläkaren Göran Svennings (1870-1953) öde. Denne geniale Strömstadsbo, född utanför Ulricehamn, blev berömd i Sverige och utomlands när han skrev texten till Kostervalsen. Dessutom skrev han ett tjugotal liknande valstexter och utgav även en diktsamling. Sedan han förlorat tandläkarpraktiken av olika anledningar, blev han en fattig bohem som bland annat fick försörja sig på sin penna i stadens tidning och att skriva tillfällighetsdikter till jubileer och dylikt. Tillsammans med kompositören David Hellström finns numera Göran Svenning att beskåda som staty i Strömstad. Tala om revansch!
Nästa kapitel ägnas åt bokens femte huvudperson, nämligen västgöten och generalen Harald Stake (1598-1677). Harald Stakes liv skulle kunna räcka till en hel bok eller varför inte en film. Denne färgstarke gigant kämpade nämligen hjältemodigt under hela sitt liv vid de olika slagfälten, alltifrån trettioåriga krigets olika fälttåg – där han bland annat räddade Gustav II Adolfs liv i slaget vid Burgstall – till tre krig mot danskarna i samband med införlivandet av Bohuslän till Sverige. Att Sverige fick behålla sitt landskap, trots envetna danska påtryckningar, lär vara Harald Stakes förtjänst. Och hur han i mindre poetiska former svarade sin danske kollegas – general Ulrik Frederik Gyldenløve – brev om kapitulation är så roligt att jag inte kan undanhålla er detta.
Som avslutning berättar jag sannsagan om Sara Lisa von Linné (1716-1806), född Moraea. Hon var läkardottern från Dalarna som fångade Carl von Linnés hjärta och blev hans hustru. Även Sara Lisa var en spännande person som är värd att lyftas fram i historiens ljus, trots att hon kanske inte gått till eftervärlden om hon gift sig med en helt vanlig person. Det var nämligen Sara Lisa som stod för ”markservicen” med att uppfostra sju barn samtidigt som hon med järnhand styrde och ställde med deras stora jordbruk utanför Uppsala. Utan henne hade inte blomsterkungen kunnat göra den karriär som han gjorde. Som vanligt finns en kvinna bakom allt.
Till sist vill jag poängtera att denna bok naturligtvis inte på något sätt gör anspråk på att vara heltäckande, utan är tänkt att utgöra en första introduktion till dessa spännande personligheter. För mer inträngande texter rekommenderas läsare att titta närmare på bokens litteraturlista.
Skövde i november 2022
Tony Högsta
Författaren i kreativt sällskap med Göran Svenning och David Hellström.
Birgit Nilsson
1918-2005
Birgit Nilsson i ”Rosenkavaljeren” 1959.
På juldagen 2005 gick hovsångerskan Birgit Nilsson ur tiden på sin älskade Skånegård i Färlöv norr om Kristianstad. Hon blev en av de mest lysande operasångerskor som världen skådat under 1900-talets andra hälft. För att finna hennes motsvarighet som både beundrad och folkkär sångikon får man söka sig tillbaka till Jenny Lind och Christina Nilsson, vilka under 1800-talet hade liknande status.
BARNDOM OCH UNGDOMSTID I VÄSTRA KARUP
Var fick Birgit Nilsson sin gudabenådade röst ifrån? kan man undra. Redan vid sitt dop tog den lilla flickungen i för kung och fosterland och gallskrek med en så hög stämma att de närvarande började skruva på sig i bänkarna. Till slut fann den gamle prästen råd och bad att få fram ett tygstycke indränkt i brännvin och stoppade det helt frankt in det i munnen på det förvånade flickebarnet. Då upphörde ”ylandet” plötsligt och ceremonin kunde fortsätta medan de stolta föräldrarna kunde andas ut. Vad församlingen hade upplevt denna försommardag anno 1918 var något unikt. Vem hade då kunnat ana att denna lilla flicka en dag skulle bli en av Sveriges främsta operasångerskor genom tiderna och tillika världsberömd?
Birgit Nilsson föddes i Västra Karups församling i nordvästra Skåne som dotter till bonden Nils P. Svensson (1889-1973) och hans hustru Justina Paulsson (1886-1949). Modern Justina lär också ha haft en vacker sångröst. Birgits liv var i egentlig mening utstakat från första början. Såsom varande enda arvinge till ett stort jordbruk förväntades hon en gång ta över fädernegården Svenstad, vilken hade varit i släktens ägo sedan sju generationer tillbaka, samt gifta sig och föda barn.
Vid Birgit Nilssons födelse, den 17 maj 1918, ägdes gården Svenstad 9 fortfarande av farfadern, men redan två år senare flyttade föräldrarna ut från sin dåvarande grannbostad och övertog släktgården. Om sitt barndomshem och sin släkt berättar hon senare: ”En Karl XII-ryttare som hette Wahlberg inkvarterades enligt tidens sed på gården och gifte sig med dottern i huset. Jag är 7:e generationen efter Wahlberg. Stället har en gång i tiden ägts av en kvinna med stort Q. Hon hette Olu, var änka och en ovanligt kraftfull och myndig person. Alltsedan hennes tid – på 1700-talet –har gården kallats Oles, och med förnamnet tillagt blev det Oles Sven (min
I Västra Karups kyrkobok för år 1918 kan man läsa födelsenotisen om Birgit Nilssons ankomst till världen. Dopprästen hette A. Nilsson och hennes faddrar var Hulda Alfrida Paulsson och Nils Peter Paulsson.
Gården Svenstad i Västra Karups socken på Bjärehalvön i Skåne. Birgit Nilssons barndomshem.
Birgit Nilsson med sina föräldrar Nils och Justina Svensson framför boningshuset på Svenstad.
farfars far), Oles Petter (farfar), Oles Nils (far), och ända tills jag gjorde skäl för att endast kallas Birgit var jag Oles Birgit. Säg se’n att kvinnan inte redan på den tiden kunde göra sig hörd i manssamhället! Det fordras ’endast’ att hon var så mycket bättre än karlarna…”
Mycket tidigt lärde sig lilla Birgit att tala och även sjunga några fraser. Liv i huset blev det i högre grad ett par år senare när en av bondgårdens drängar en dag kom hem med ett nyinköpt leksakspiano. En närmast överlycklig fyraåring kastade sig genast över instrumentet, som lär ha bestått av endast en oktav utan svarta tangenter. Möjligheten att traktera ett riktigt instrument fick Birgit tack vare en grannfamilj som gärna lät henne spela på deras gamla orgel. När pappa Nils fick reda på att det fanns en orgel till salu i trakten, bestämde han sig för att köpa den för det hyggliga priset av 75 riksdaler. Nu när det fanns ett riktigt instrument i huset präglades familjetillvaron av sång och musik från morgon till kväll. Lilla Birgit lärde sig på egen hand att ta ut melodier på gehör. Så fort det var dags för fest fick hon praktisera sina kunskaper för gästerna. En som fascinerades särskilt av
Med kepsen käckt på svaj gör Birgit Nilsson sitt bästa att plocka betor. Men att plocka och gallra betor var inte hennes melodi. Det var musiken och sången hon drömde om.
hennes röst var en folkskollärare som förstod att engagera den då sexåriga flickan till en julfest. Denna tillställning blev därmed Birgit Nilssons första offentliga framträdande som sångerska!
När hon var sju år blev det dags för den obligatoriska skolgången, vilket för Birgits del innebar att hon nästan på direkten fick flytta upp i andra klass. Förutom en begåvning i allmänhet upptäckte skolläraren snart att Birgit ägde en mycket ovanlig musikalisk egenskap i form av absolut gehör. Trots att läraren rekommenderade föräldrarna att låta henne studera vidare i framtiden, visade de inget större intresse för saken. Föräldrarna, och framför allt pappa Nils, ville till varje pris att dottern skulle bli kvar på gården för gott. Så fort skoldagen var slut började nästa pass med att hjälpa till med allt som behövde göras på gården, bland annat att rensa rovor på åkrarna. Som tonåring fick hon dock gå ut och roa sig på en dansbana någon gång emellanåt.
Fram till fjorton års ålder hade Birgit Nilsson därför inte fått någon som helst undervisning i varken sång eller piano. Äntligen fick hon nu chansen
ERIK GUSTAF GEIJER
1783-1847
Erik Gustaf Geijer
På den europeiska kontinenten var Erik Gustaf Geijer ett aktat namn under lång tid. Hans götiska dikter Vikingen , Den siste kämpen och Den siste skalden kunde nämligen läsas för första gången i den franska tidningen Le Globe på 1820-talet. Det var dessutom allmänt bekant att han förutom sin skaldekonst även var historiker, författare, politiker och tonsättare.
En av dem som läste Geijer med stort intresse var Karl Marx, en av kommunismens grundare. Under sitt arbete med att författa det kommunistiska manifestet kom Marx en dag att läsa Geijers bok Om vår tids samhällsförhållanden (1845). Särskilt följande proletära rader av Geijer kom troligen att påverka Marx med våldsam kraft: ”Det är borgaren, som slutligen vunnit på adelsmannen och prästen. Men nedanför borgaren i samhället är också ett folk – nämligen det så kallade folket – ett folk, vars arbete bereder skördarna och fuktar verkstäderna med sin svett /…/ Kapitalistens bekvämliga vila efter väl förrättat jordiskt förvärv är icke mänsklighetens mål. Mot en klass, som skulle våga att så anse det, kastar hopen bort sitt liv i förtvivlade uppror, – vore det ock blott för att emot den betyga sitt förakt.” Många har till och med menat att denne svensk var föregångare till Karl Marx.
BARNDOM OCH UPPVÄXT
Det var på Ransäters bruk i norra Värmland som Erik Gustaf Geijer kom till världen en kall och vintrig januaridag 1783. Redan följande dag kunde de stolta föräldrarna, brukspatron Bengt Gustaf Geijer (1748-1814) och hans hustru Ulrika Magdalena Geisler (1760-1823), låta döpa den lille gossen i Ransäters kyrka, ett stenkast från Klarälven. Barndomen skulle bli sällsynt lycklig. På äldre dagar tänkte han gärna tillbaka – vilket kom i utryck i Minnen från 1834 – till flydda tider med stor tacksamhet för att han fick växa upp med de ”bästa föräldrar” i en miljö som för alltid blev en fristad i hans hjärta. Närheten till naturen gav den unge Erik Gustaf möjlighet att få ägna sig åt en rad aktiviteter. Om somrarna kunde ortsbefolkningen ofta se honom simma i den närbelägna Klarälven eller ströva i skog och mark, för att vintertid antingen bese den vige ynglingen längs skidspåren eller med skridskor på den isbelagda sjön. Någon verkligt harmonisk plats var dock inte bruksmiljön i Ransäter. Fadern brottades med ekonomiska problem och var minst en gång nära konkurs.
Redan som sexåring fick Erik Gustaf sin första klaverundervisning av
Ransäters bruk i Värmland. Erik Gustaf Geijers barndomshem.
sin moster Agneta Geisler. Något större intresse tycktes han emellertid inte ha haft till en början. En episod berättar exempelvis om att den lille parveln mitt under en lektion kunde rymma ut igenom ett närbeläget fönster. Senare skulle han för alltid tacka den ”goda, gamla, halvt döva, älskade” mostern som introducerade honom i musikens värld. I hemmet hade Geijer tillgång till ett välförsett bibliotek, som också innehöll en mängd pianolitteratur av typ Mozart, Haydn och Boccherini.
Att han dessutom kunde dansa, berättar Geijer om i följande barndomsminne: ”Jag är uppfödd vid dans och musik. Väl kunde det ofta kallas att gå på i ullstrumporna. Ty jag minnes rätt väl, att jag visade mig i Dansskolan med sådana – hvita, stickade af min mors hand – vända skor, svarta satins-byxor, omgjorda, efter att ha tillhört ett annat slägte, och grön valmarsjacka med stålknappar. Likväl blev jag ingen dålig dansare; och litet bättre utrustad, gjorde jag ett par år därefter uppseende i Fastings marknad.
ARVID POSSE
1820-1901
En åldrad statsman tänker tillbaka på sitt liv. Bilden är daterad till cirka 1900.
Arvid Posse var en av 1800-talets största kändisar i Sverige. Han var känd under epitetet Kungen av Skåne, var riksdagsman, en av grund arna till Lantmannapartiet och krönte sin bana som statsminister och kam marrättspresident.
En vacker vårdag reste jag genom det vackra Skåne och kom så till Snårestads lilla landsortskyrka, strax utanför Ystad. På en av dess gravstenar kan man läsa:
arvid fredriksson posse
* 1820 15/2
† 1901 24/4
Det var också i Skåne han föddes en februaridag 1820 – för lite mer än
200 år sedan – som son till greven och landshövdingen Fredrik Salomon
Posse och Magdalena Charlotta Bennet. Uppväxten på anrika Rosendals slott strax utanför Helsingborg, som var moderns föräldrahem, var lugn och bekymmerslös med tjänstefolk som alltid var till hands.
Att den unge Arvid en gång skulle komma att ägna sig åt politik i någon form var tämligen givet. Han hade goda gener. I släktträdet kan man finna representanter från de flesta adelsfamiljer. De har gift in sig i varandras släkter och innehaft de allra högsta ämbetena i Sverige. Medeltida släkten Posse var inget undantag, där återfinns till exempel flera riksråd. Via Arvid Posses farfars farmor Hedvig Kristina Stenbock härstammade han också från Gustav Vasa i tionde led. Säkert kom Arvid tidigt i kontakt med sin farbroder Arvid Mauritz Posse (1792-1850). Denne var under Arvids uppväxt landshövding i Skaraborgs län, men blev med tiden både justitiestatsminister under två perioder på 1840-talet och riksmarskalk.
Först behövde dock Arvid en rejäl utbildning. Lärdomsstaden Lund blev platsen när han som nybliven tonåring skrevs in som elev vid Lyceums privatskola, innan han två år senare – som femtonåring – började vid universitetet. Studierna avslutades 1840 med en juridisk examen och genast påbörjades en ämbetskarriär som auskultant i Hovrätten över Skåne och Blekinge. Efter en tvåårig vistelse med liknande blygsamma anställningar i Stockholm, återkom han till sitt älskade Skåne och avancerade snabbt vid
Födelsenotisen om Arvid Posse finns att läsa i Kropps sockens kyrkobok för år 1820. Där står angivet 17 februari som födelsedatum. På hans gravsten står dock 15 februari som födelsedatum.
Rosendals slott utanför Helsingborg. Arvid Posses barndomshem.
GÖRAN SVENNING
1870-1953
Göran Svenning
Göran Svenning blev berömd i hela Sverige när han skrev texten till Kostervalsen. Denne geniale textförfattare – vars liv rymde både uppgång och fall – var dock inte bohusläning som man kanske kunde tro, utan västgöte.
Men vi ska ta det från början.
Göran Svenning föddes den 6 september 1870 – för lite mer än 150 år sedan – på gården Joarstorp i Ljungsarps församling, ett par mil utanför Ulricehamn.
De första tre åren tillbringade han här tillsammans med sina föräldrar
Johan Svenningsson (1838-1881) och Augusta Charlotta Johansdotter (18381925) och sin två år äldre syster. Joarstorp var ett litet lantbruk på en sjättedels mantal. Någon välmående gård som kunde försörja en hel familj var det knappast utan snarare fattigt. Dessutom bodde farföräldrarna Svenning Andersson och Britta Stina Månsdotter, födda i början av 1800-talet i Unnaryd respektive Marbäck, kvar på gården.
I mars 1873 bestämde sig föräldrarna att flytta till Göteborg, där fadern tänkte etablera sig som specerihandlare. Det blev alltså Domkyrkoförsamlingen i Göteborg som kom att bli Göran Svenningssons – han hade inte ändrat sitt namn till Svenning än – uppväxtmiljö . Då hade familjen Svenningsson också utökats med ytterligare två barn.
Redan i folkskolan märktes att Göran var ett mycket studiebegåvat barn. När lärarna rekommenderade att låta honom fortsätta realskolan så blev det så, trots att fadern avled 1881 vid endast 42 års ålder.
Dessa studier kostade dock mycket pengar. Men tack vare att föräldrarna byggt upp sin specerihandel till ett framgångsrikt företag kunde Göran kostas på. Pengarna räckte till och med till Görans fortsatta gymnasiestudier vid Göteborgs latinläroverk.
Fram till studentexamen 1889 gjorde Göran sin mamma mycket stolt när han kunde uppvisa det ena höga betyget efter det andra. I ämnen som svenska och humaniora tycktes han särskilt begåvad. Ett begynnande skrivintresse fick nu sitt utlopp i både uppsatser och små diktförsök, samtidigt som han deltog i skolans litterära klubb.
I födelsenotisen för Göran Svenning får vi bland annat veta att han fick namnen Anders Göran och att modern var 32 år gammal vid födseln, faddrarna hette Svenning Andersson i Joarstorp (farfar) och Johanna Petersdotter.
Högre latinläroverkets skolbyggnad i Göteborg, 1854-1919.
Två av Göran Svennings många tidningsannonser. Den vänstra infördes i Tidning för Skaraborgs län den 17 januari 1894. Då hette han fortfarande Svenningsson i efternamn. Det högra urklippet härrör från stockholmstiden kring sekelskiftet 1900 och var infört i Svenska Dagbladet. Tidningsurklippen förvaras på Strömstads Museum.
Harald Stake
Harald Stake
Harald Stake var hjälten från trettioåriga kriget, där han bland annat räddade livet på Gustav II Adolf. Han blev så småningom friherre, riksråd och krigsråd. Däremellan verkade han också i olika perioder som landshövding i Skaraborgs och Göteborgs och Bohus län.
I Österplana kyrka vid Kinnekulle, ett stycke från Vänerns strand, inträffade år 1678 något som sent skulle glömmas.
Då hölls nämligen en högtidlig begravning efter den berömde fältherren och riksrådet Harald Stake. Mycket folk hade samlats denna dag för att närvara vid högtiden. När orgelmusiken tonat bort tog kyrkoherden
Andreas Hasselberg till orda och riktade sig först till de anhöriga för att beklaga sorgen. Änkan var den 79-åriga friherrinnan Karin Bielke, som sexton år tidigare ingått giftermål med den bortgångne i sitt tredje äktenskap. I äktenskapet hade av naturliga skäl inte fötts några barn, men från ett tidigare gifte med Magdalena Sparre hade Harald Stake tio barn, varav fem dött före fadern. Nåväl, kyrkoherde Hasselberg fortsatte nu begravningsakten genom att berätta olika episoder från Stakes händelserika levnad. Till sin hjälp hade han den dödes egenhändigt författade levnadshistoria.
Harald Stake föddes den 20 juni 1598 på släktgården Hönsäter på Kinnekulle i Västergötland. Endast ett par månader senare avled hans far, ståthållaren över Älvsborg och Dalsland, Erik Olofsson Stake, och han kom i stället att bo sina första år hos sin farmor, Karin Kagg, i Limmared. Efter hennes död (1605) återkom han dock till Hönsäter, gården som hade varit i släktens ägo alltsedan 1400-talet, och sin mor Ingeborg Posse. Modern var dotter till häradshövdingen Lage Axelsson Posse och Ingeborg Krumme.
Harald Stake var också ättling i rakt nedstigande led till Karl Knutsson (Bonde), kung av Sverige och Norge under 1400-talet.
Vad Harald Stake skulle ha för sysselsättning under sitt yrkesverksamma liv var redan bestämt. Att ligga ute i fält och strida för kung och fosterland förekom säkert i hans dagdrömmar. Det skulle dock dröja en tid innan drömmen blev verklighet. Först kom han i tjänst som kammarpage vid det kungliga hovet hos Johan III:s svärdotter, hertiginnan Maria Elisabet av Östergötland, och därefter avancerade Stake till Gustav II Adolfs kammarjunkare. Kungen märkte snart att västgötaynglingens intresse låg
Hönsäters slott på Kinnekulle som det ser ut i dag – Harald Stakes bostad under stora delar av hans liv.
Hönsäters slott i slutet av 1600-talet.
Sara Lisa von Linné
1716-1806
Sara Lisa von Linné, född Moraea, i sin vackra bruddräkt.
Sara Lisa von Linné har gått till historien som Carl von Linnés viljestarka hustru. Det var hon som skötte hem och många barn och var förutsättningen för att Blomsterkungen kunde göra den märkliga karriär som han gjorde. Men vem var hon egentligen?
Den 26 april 1716 föddes ett flickebarn i Falun. Hon döptes tre dagar senare i Kristine kyrka och fick namnen Sara Elisabet. Hennes stolta föräldrar var provinsialläkaren Johan Moreaus (1672-1742) och Elisabet Hansdotter (1691-1769). Sara Lisa, som hon kom att kallas, växte upp med sex syskon på familjens herrgård Sveden strax utanför Falun och verkar ha haft en lycklig barndom. Fadern hade gått den långa vägen från fattig apotekarlärling till att avlägga medicine doktorsexamen och bli bergsläkare i Falu gruva. Det var morbrodern, den kände biskop Jesper Svedberg, som uppmuntrat honom till högre studier. Modern däremot tillhörde en mycket förmögen släkt. Hennes far Hans Israelsson var bergsrådsman och en av Sveriges rikaste personer.
1734 var hon sjutton år gammal. Hon deltog då aktivt i stadens borgerliga sällskapsliv med såväl kortspel som dans. Vid jultiden samma år skulle dock hennes liv förändras. På en av dessa danser träffade hon en stilig man som fick hennes hjärta att klappa lite extra. Det visade sig att han var prästson från Småland, medicine studerande i Uppsala och på tillfälligt besök hos en god vän här i Falun. Dessutom hade han, fick hon veta när hon hade samtalat lite med honom, också hunnit med en botanisk resa till Lappland för att samla in material till en bok. Hans namn var naturligtvis Carl Linnaeus, den blivande Carl von Linné, och båda blev blixtförälskade i varandra. Det som följde därefter låter som en saga. För att imponera på Sara Lisa lär till exempel Carl ha klätt sig i sin lapplandsdräkt och försökt hälsa på henne när föräldrarna inte var hemma. En annan anekdot berättar om att han en gång ”steg in i köket och på lappars sed pockade på undfägnad. Tjenstefolket funno sig ingen utväg med den efterhängsne lappmannen, utan hotade att gå efter husbondsfolket – så skedde, men i vår förklädde igenkände dottren i huset genast sin Carl, och den gången fick lappen helt visst riklig undfägnad.”
Den 16 januari 1735, bara några veckor senare, kom så den minnesrika dagen då han fick hennes samtycke – ”en odödelig hugkommelse dag af godt slut hos S.L.M”, antecknade Carl Linnaeus i sin dagbok.
Sara Lisas dopnotis finns att läsa i Falu Kristines kyrkobok för år 1716.
Sara Lisas pappa – provinsialläkaren Johan Moraeus.
I Minnesvärda svenskar – Dramatik och äventyr under 400 år lär vi känna sex färgstarka personligheter från olika tidsåldrar, från 1600-talet fram till våra dagar. Deras händelserika och fascinerande livsöden har direkt eller indirekt påverkat människor inom många områden, som till exempel musik, litteratur, politik och försvarsväsen. Två av dessa har till och med blivit världsberömda. Här berättas till exempel om hur bonddottern Birgit Nilsson trotsade sin förutbestämda bana och vid sidan av sina 1800-talskolleger Jenny Lind och Christina Nilsson blev en av världens främsta operasångerskor, hur skalden Erik Gustaf
Geijers tankar kunde inspirera Karl Marx att skriva sitt epos Kommunistiska manifestet, hur statsministern Arvid Posse ofta vände kappan efter vinden för att nå sina toppositioner inom politik och näringsliv, hur textförfattaren till bland annat Kostervalsen Göran Svenning förlorade sin tandläkarpraktik i Strömstad och fick leva som fattig bohem med sin penna som enda inkomstkälla, hur generalen och ämbetsmannen Harald Stake blev hjälte i trettioåriga kriget och därefter räddade Sverige från dansken med en egenhändigt författad dikt – som är så rolig att jag inte kan undanhålla er den – samt hur Sara Lisa von Linné fångade Blomsterkungens hjärta och med sin viljestyrka bestämde allt som rörde hem, barnuppfostran och ett stort jordbruk. Boken är rikt illustrerad med bilder i färg och svartvitt.
”Det är viktigt att minnas och lära av dem som gått före. Det kan man göra om man tar del av den här boken. En av personligheterna, Arvid Posse, hann vara både talman och statsminister i 1800-talets Sverige. Som sentida talmanskollega bläddrade jag förstås till hans kapitel först.” Andreas Norlén, riksdagens talman
Tony Högsta är till vardags frilansjournalist och bosatt i Skövde. Han har tidigare skrivit boken Alla tiders statsministrar – från Louis De Geer till Göran Persson och är utbildad arkivarie vid Göteborgs och Lunds universitet.