mindfulness
Tillägnas Lotta, ”söstra mi”, som i det lilla gör så mycket.
Mindfulness Tradition, tolkning och till채mpning Katarina Plank (red.)
Nordic Academic Press
nordic academic press
Tryckningen av denna antologi har möjliggjorts med ekonomiskt stöd från Centrum för kultur och hälsa, Göteborgs universitet Föreningen Chakra Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet Vilhelm och Martina Lundgrens Vetenskapsfond 1
Kopiering eller annat mångfaldigande av denna inlaga kräver förlagets särskilda tillstånd.
Nordic Academic Press Box 1206 221 05 Lund info@nordicacademicpress.com www.nordicacademicpress.com
© Nordic Academic Press och Katarina Plank 2014 Sättning: Aina Larsson/Sättaren i Ängelholm Omslag: Design för Livet Tryck: ScandBook, Falun 2014 ISBN 978-91-87675-17-1
Innehåll Förord
7
1. Introduktion Mindfulness som gäckande begrepp Katarina Plank
9
2. Jakten på en definition Mindfulness som gränslandsfenomen Jenny Eklöf
33
3. Buddhistiska demoner och kliniska depressioner Mindfulness som bot och helande Katarina Plank
55
4. Med sinnet i fokus 81 Mindfulness och meditation som kontemplativ vetenskap Joakim A. Gavazzeni 5. Socialt behandlingsarbete och mänsklig förändring Mindfulness som acceptans Mats Hilte
113
6. Att handskas med livets mörka sidor Mindfulness som skräddarsydd intervention Elisabeth Kenne Sarenmalm & Katarina Plank
131
Cancer, återfall och stresshantering Intervju med Katarina Laundy Frisenstam
140
Mat, kroppar och ätande Intervju med Veronika Ryd och Anna Wikfalk
147
Fängelser, interner och droger Intervju med Pake Hall
154
Skallskador, hjärntrötthet och smärta Intervju med Helena Bjuhr
163
7. ”Hitta dina inre resurser” Mindfulness som kommersiell produkt Anne-Christine Hornborg
177
8. Anteckningar inför en stundande backlash Mindfulness som ett medelklassens opium Per Drougge
203
Om författarna
225
Register
229
Förord Mindfulness har ökat snabbt i popularitet de senaste åren genom olika sekulära terapiformer, mycket tack vare den legitimitet som internationell forskning om mindfulness bidragit till. I Sverige har mindfulness kommit att få ett stort genomslag inom sjukvården i form av olika behandlingsmetoder. Inom den psykologiska och medicinska forskningen har man ännu inte nått någon samstämmighet i vad som åsyftas med mindfulness. Sedan 1979 har mindfulness i princip varit synonymt med hur dess främste företrädare, Jon Kabat-Zinn, framställt begreppet: ”Medveten närvaro innebär en alldeles särskild sorts uppmärksamhet som är avsiktlig, opartisk och riktad mot nuet.” Det har emellertid under de senaste åren kommit flera teoretiska artiklar publicerade i internationella tidskrifter där de västerländska definitionerna och operationaliseringarna av mindfulness problematiserats. Det visar sig vid närmare granskning att mindfulness inte är något enhetligt fenomen, utan kan betyda en mängd olika saker i skilda sammanhang. Den här antologins tvärvetenskapliga ansats innebär att mindfulness för första gången i en samlad volym diskuteras utifrån olika vetenskapliga områden som beteendevetenskap, samhällsvetenskap och humaniora. I antologin bryts religionsvetenskapliga, idéhistoriska, socialantropologiska, socialpsykologiska, kognitionsvetenskapliga och vårdvetenskapliga perspektiv på mindfulness mot varandra, med syftet att nyansera och problematisera mindfulness genom att granska fenomenet och sätta det i ett större sammanhang – historiskt och kulturellt. Antologin har därigenom ambitionen att även vara ett bidrag till forskningsfältet medicinsk humaniora: genom att belysa mindfulness i relation till religion, hälsa och helande ger antologin en fördjupad kulturell analys som syftar till att fungera som ett komplement till de medicinska och teknologiska vetenskaperna. 7
mindfulness
Den diskuterar metodologiska och hälsovetenskapliga frågor genom att belysa hur mindfulness ”görs”, och hur detta har förändrats över tid och beroende på sammanhang. Därtill belyses hur synen på mindfulness påverkar och/eller reflekterar hur vi tänker om hälsa. Antologin är resultatet av en workshop som hölls hösten 2013 vid Göteborgs universitet på temat Begreppsliggöranden av mindfulness i svensk forskning. Workshopen samlade svenska akademiker som på olika sätt kommit att intressera sig för mindfulness i sina vetenskapliga arbeten samt ett auditorium där personer med olika bakgrunder och erfarenheter av mindfulness bröts mot varandra och inkluderade såväl buddhistiska utövare som kliniska psykologer. Det blev tydligt att det finns ett behov av att utbyta tankar och erfarenheter, att tillsammans reflektera kritiskt kring det nutidsfenomen som mindfulness utgör. Antologin inkluderar därför även en tillämpad del, där fyra verksamma mindfulnessinstruktörer har bjudits in att presentera och reflektera över sin verksamhet och hur de ser på mindfulness i svåra behandlingssituationer. Antologins artiklar har genomgått en peer review-process, där de lästs och kommenterats av nordiska kollegor med specialistkompetens i frågor som rör mindfulness i relation till hälsa, nyandlighet, religion, psykologi och medicin. Jag vill härmed tacka alla granskare som så generöst delat med sig av sin tid och sina kunskaper för att säkerställa antologins vetenskapliga kvalité. Jag vill även tacka Centrum för kultur och hälsa samt Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet som genom ekonomiskt stöd möjliggjorde workshopen och denna antologi. Sist, men inte minst, går mitt tack till de generösa bidragsgivare som säkerställt att antologin har kunnat tryckas: Wilhelm och Martina Lundgrens Vetenskapsfond 1 samt Föreningen Chakra. Katarina Plank Göteborg hösten 2014
8
Kapitel 1
Introduktion Mindfulness som gäckande begrepp Katarina Plank From the perspective of the account of sati found in the early Buddhist sources, this modern conception does seem to centre on something of a minimalist definition of mindfulness. (Rupert Gethin 2011, s. 275)
Februari 2014: Jag får ett sms som tipsar om en intervju i TV4:s ”Nyhetsmorgon” som ska handla om mindfulness. När jag slår på teven hamnar jag i en lång intervju med en underhållare och föreläsare som ger sin version av ”mindfulness på värmländska”. Han har konstruerat en applikation till mobiltelefoner som i stället för att ge övningar i andning, kroppsskanning eller yoga, ho-hoo-ar som en uggla: ”[Du kan] ställa in en tid när din telefon ger ifrån sig ett försiktigt, offensivt eller ihärdigt Ho hoo. Appen kan med fördel användas mitt under ett värdelöst möte, en släktmiddag eller bostadsrättsmöte för att påminna dig och din omgivning att det möjligen kan finnas viktigare saker att göra. Ho hooooooo!”1 Jag funderar en stund över hur humor förväntas fungera genom kontrastverkan, och var gränserna går mellan pastisch, travesti, parodi, satir och ironi. Sedan leds mina tankar över till vad detta exempel kan säga oss om underhållningsindustrins och populärkulturens relation till mindfulness, och hur mindfulness som begrepp kan förstås i olika samtidskontexter. Var går gränserna för mindfulness?
9
mindfulness
Terränger där mindfulness förekommer Mindfulness återfinns i olika sammanhang i dagens Sverige. Jag har tidigare gjort en åtskillnad mellan tre olika arenor, religiösa, kommersiella och terapeutiska (Plank 2014), och hur dessa arenor präglas av olika spelregler som dels påverkar de ekonomiska förutsättningar som omger mindfulness, dels avgör hur gränsdragningen mellan sekulärt och religiöst kan eller behöver göras. Emellertid återfinns mindfulness i fler sammanhang som inte riktigt kan hänföras till dessa tre arenor. Medialiserade former av mindfulness – dit ståuppkomikern kan räknas – passar inte riktigt in här. Inte heller den forskning som bedrivs om mindfulness. Människors involvering i mindfulness sker således på fler platser som behöver lokaliseras för att man ska förstå hur mindfulness formas, förmedlas och utövas i olika miljöer. En typologi som baseras på topografi, terrängen där mindfulness förekommer, kan hjälpa oss att börja tänka kring de omständigheter som omger såväl begreppsliggöranden som til�lämpningar, även om verkligheten alltid är mer komplicerad än de idealtyper som konstrueras. Religionshistorikern Jonathan Z. Smith (2004) har föreslagit en topografi av spatiala kategorier för att visa på hur religion kan komma till uttryck på olika sätt, beroende på var den utövas. Människors möjlighet att närma sig och utöva religion varierar mellan de olika ställena, liksom hur den religiösa dimensionen (eller den religiösa kraften) förväntas påverka människan, och hur den religiösa dimensionen kommer till uttryck på de olika platserna. Smith gör en indelning mellan tre olika platskategorier som han kallar ”här”, ”där” och ”var-som-helst”. ”Här” syftar på en levd vardaglig religiositet, som utförs i eller nära hemmet, utan inflytande av officiella former av religion som återfinns ”där”, på platser som lätt kan knytas till en specifik religiös tradition med sina företrädare och uttolkare. ”Var-som-helst” utgörs inte av någon särskild plats, och uttrycken för religion kan ha många former. I det senmoderna Sverige behöver vi rikta blickarna mot nya platser där religion kommer till uttryck, vilket har uppmärksammats av Frisk & Åkerbäck (2013) som specifikt undersöker den sistnämnda kategorin ”var-som-helst” i sin kartläggning av religion och andlig10
introduktion
het i Dalarna. De noterar att österländska body-mind-tekniker, dit mindfulness räknas, förekommer på platser som tidigare inte associerats med religion: yogalärare och mindfulnessinstruktörer kan vara verksamma i egna företag, på hälsohem och kursgårdar, det vill säga inom en sektor som kan benämnas ”var-som-helst”, och som inte utgörs av någon särskild plats och som kan ha många former. Mindfulness som lärs ut ”var-som-helst” av en mindfulnessinstruktör på en yogakurs, eller ”där” av en buddhistisk meditationslärare under en retreat, blir i många fall en praktik som bärs med av individen för att bli mindfulness ”här”, det vill säga något som utövas i individens vardag: i hemmet, i bilen eller under en promenad i naturen. Räcker dessa indelningar (”här”, ”där” och ”var-som-helst”) för att förstå var mindfulness kan återfinnas? Ingvild Saelid Gilhus har föreslagit en fjärde kategori, religion ”överallt”, som kan omfatta populärkulturella aspekter av religion som är synliga i media (som exempelvis litteratur, internet, reklam, tidningar)2 – och hit kan ståupp-komikern, liksom medias referenser till självhjälpslitteratur och användningen av mobilappar räknas. Mindfulness ”överallt” behöver inte vara bunden till någon specifik uttolkare eller tradition, den kan vara både religiös eller sekulär beroende på avsändarens egna syften. Mindfulness ”överallt” förpliktigar inte till praktik och avsändaren behöver heller inte ta ansvar för hur mindfulness används. Mindfulness ”överallt” kännetecknas av envägskommunikation (vilket kan ske genom artiklar i kvällstidningar eller hälsomagasin, eller i en komikers monolog framför en publik), där anspelningar på mindfulness syftar till att väcka intresse och sälja en vara som inte behöver vara förknippad med själva utövningen av mindfulness (tidningsprodukten, biljetter till underhållning och så vidare). Mindfulness ”överallt” kan emellertid konsumeras och förankras till att utgöra mindfulness ”här” genom att populärkulturella framställningar av mindfulness kan leda till att individer i sin vardag vill pröva och utforska mindfulness på egen hand och berika sitt liv med övningar som listas i artiklarna. Men hur kan man kategorisera aspekter av mindfulness som återfinns inom den offentliga sektorn – en av allmänheten finansierad arena där vård och omsorg samt utbildning och forskning ingår? 11
mindfulness
Frisk & Åkerbäck skriver uttryckligen att mindfulnessproducenter inom vården och terapeuter som arbetar med mindfulnessinterventioner inte ingår i deras kategori religion ”var-som-helst” (2013, s. 59). Om man vill fortsätta laborera med platsangivelser skulle denna offentligt finansierade, men inte allmänt öppna, arena kunna benämnas mindfulness ”någonstans”. Det är en mer specifik plats än ”var-som-helst”, men trots att den är allmän (och bekostad av offentliga medel) är mindfulness ”någonstans” inte lika lätt synlig eller tillgänglig för gemene man. ”Någonstans” kan därför innefatta sjukvårdens terapeutiska behandlingar där mindfulnessbaserade interventioner (MBI) används individuellt eller i grupp, det vill säga de skyddade terapeutiska rum dit människor kan söka sig för att få hjälp att hantera kroppsliga och mentala svårigheter. ”Någonstans” inkluderar även den forskning som bedrivs på universitet, och som söker belägga sanningshalten i de anspråk som görs av mindfulnessförespråkare från såväl ”där” (buddhistiska företrädare) som ”varsom-helst” (mindfulnessinstruktörer), det vill säga forskning om och utvärderingar av mindfulnessinterventioner. ”Någonstans” kan även innefatta forskning om mindfulness som inte syftar till att implementera mindfulness utan som istället kontextualiserar mindfulness historiskt och kulturellt, något som den föreliggande antologin är ett resultat av – och som har som ett delsyfte att problematisera och påverka kunskapen om mindfulness. Mindfulness ”någonstans” kan, men behöver inte, innefatta praktikbaserad utövning. Vad som gör denna ”någonstans”-kategori intressant att avgränsa är att den har vissa likheter med religion ”där”, då den är offentligt finansierad och kan uppfattas som auktoritativ. Mindfulnessinstruktörer – och buddhister – kan referera till forskningsresultat eller göra anspelningar på hur mindfulness bedrivs i klinisk verksamhet i samband med att de marknadsför sina kurser. Mindfulness ”någonstans” uttrycks emellertid i profana eller sekulära termer – inte i religiösa – då spelreglerna för den offentligt finansierade sektorn i Sverige förutsätter en neutral och icke-konfessionell bas. Var mindfulness återfinns påverkar således hur mindfulness kommer till uttryck både som begrepp och praktik. Lokaliteten påverkar även hur gränsdragningar mellan religiöst och profant behöver göras. 12
introduktion
Forskning om mindfulness behöver till exempel vara fristående från religiösa ställningstaganden och uttolkningar (vilket inte hindrar akademiker från att göra analyser av detta), och mindfulness som används som behandlingsmetod inom sjukvården behöver också kläs i sekulär språkdräkt och form för att kunna användas. Religiösa företrädare och uttolkare, om de så är buddhister eller mindfulness instruktörer som är verksamma på andra platser, behöver inte ta sådana hänsyn. Däremot kan krockar uppstå när företrädare för mindfulness ”var-som-helst” bjuds in till skolor eller andra offentliga verksamheter (”någonstans”) för att hålla kurser i exempelvis stresshantering. Kategorierna ska förstås som idealtyper; verklighetens gränser är mer flytande. En buddhistiskt förankrad utövare, som utövar sin mindfulness ”där”, inom en specifik buddhistisk tradition, kan samtidigt även vara en utbildad mindfulnessinstruktör som bedriver en verksamhet som både sker ”var-som-helst”, till exempel i samband med yogakurser vid en yogastudio, och ”någonstans”, där mindfulnessinterventioner kan integreras i personens yrke som sjukgymnast vid den offentliga hälso- och sjukvården. Vissa mindfulnesspublikationer, som sajten mindful.org och till den förknippade publikationer, trasslar till typologin då dessa utgörs av envägskommunikation med avsändare som befinner sig i hjärtat av mindfulnessetablissemanget och som samtidigt verkar ”överallt” och ”någonstans”. Mindfulness ”här”, ”där”, ”var-som-helst”, ”överallt” och ”någonstans” uttolkas och presenteras på en mängd olika sätt, och dessa uttolkningar behöver inte ha särskilt mycket gemensamt annat än att de använder sig av hänvisningar till just mindfulness som term. Idag kan mindfulness dels beskriva en teoretisk konstruktion (mindfulness), dels en praktik där mindfulness utövas (som meditation), dels en psykologisk process (att vara mindful). En kort sammanfattning av Christopher Germer visar på den mångfald försök som gjorts att definiera mindfulness: A basic definition of mindfulness is ”moment-by-moment awareness.” Other definitions include: ”Keeping one’s consciousness alive to the present reality” (Hanh, 1976, 11); ”The clear and 13
mindfulness
single-minded awareness of what actually happens to us and in us at the successive moments of perception” (Nyanaponika Thera, 1972, 5); attentional control (Teasdale, Segal & Williams, 1995); ”Keeping one’s complete attention to the experience on a moment-to-moment basis” (Marlatt & Kristeller, 1999, 68); and, from a more Western psychological perspective, a cognitive process that employs creation of new categories, openness to new information, and awareness of more than one perspective (Langer, 1989). Ultimately, mindfulness cannot be fully captured with words because it is a subtle, non-verbal experience (Gunaratana, 2002). When mindfulness is transported to the therapeutic arena, its definition often expands to include non-judgment: ”the awareness that emerges through paying attention on purpose, in the present moment, and nonjudgmentally to the unfolding of experience moment to moment” (Kabat-Zinn, 2003). In her summary of the mindfulness and psychotherapy literature, Baer (2003, 125) defines mindfulness as ”the non-judgmental observation of the ongoing stream of internal and external stimuli as they arise”. Non-judgment fosters mindfulness when we are dealing with difficult physical or emotional states. By not judging our experience, we are more likely to see it as it is. (Germer 2004, s. 26)
Mindfulness-begreppets genealogi Även om det kan vara svårt att nå en entydig förståelse för vad mindfulness kan vara, utgör återkommande referenser till uttolkare och deras uttolkningar av mindfulness en viktig del både i religiösa och sekulära sammanhang. Genom att hänvisa till en expert och hur denne förklarar hur mindfulness kan förstås, skapas en genealogi där mindfulness länkas historiskt och som skänker legitimitet åt såväl tolkning som utövningens utformning. Ordet genealogi kommer från grekiskans genealogia, som består av de två orden genea ’härkomst’, ’generation’ och -logia ’-lära’, ’-lista’. En genealogi är således en redogörelse för härstamningsförhållanden. I buddhistiska traditioner spelar genealogier en viktig roll, och buddhism kan i en vid definition sägas vara alla de traditioner som i sina lärar-, läro- och praktiktraditioner gör en historisk länkning till Buddha. Auktoritet inom buddhistiska traditioner är ofta en 14
introduktion
fråga om linjeträd, att kunna hänvisa bakåt i tiden från student till lärare ända tillbaka till Buddhan (Lopez 2008, s. 14). Även inom mindfulnessinterventioner görs genealogiska hänvisningar, framför allt till amerikanen Jon Kabat-Zinn och hans tolkning av mindfulness som har fått stort genomslag för hur mindfulness kommit att spridas i sekulära sammanhang.3 Även för Kabat-Zinn är en historisk länkning viktig för att befästa auktoritet i sina uttolkningar. I sin text ”Some reflections on the origins of MBSR, skilful means, and the trouble of maps” (2011) har Kabat-Zinn redogjort för de olika asiatiska och västerländska influenser som bidrog till att han utvecklade sitt program Mindfulness Based Stress Reduction, MBSR, och som ligger till grund för att han tolkar mindfulness som ”medvetet närvarande”. Just denna hans bredare referens till flera religiösa traditioner ger legitimitet åt tolkningen att mindfulness skulle vara ett universellt fenomen. Genealogier är inte bara viktiga för lärarna och utövarna själva för att placera in sig i en tolknings- eller praktiktradition – en begreppsmässig genealogi över mindfulness kan även ge viktig kunskap om hur termen uppstod och hur mindfulness kommit att förstås. En historisk genomgång av mindfulnessbegreppet visar hur det befinner sig i ständig förhandling när buddhistiska texter och praktikmässigt arv ska översättas till nya kulturer. Denna förhandlingsprocess medför även att texterna där mindfulness diskuteras har kommit att användas med nya syften. Två av de viktigaste lärotalen i vilka mindfulness-termen har sitt ursprung är Satipatthana Sutta och den något längre Mahasatipatthana Sutta. Dessa två texter ligger även till grund för moderna uttolkningar av buddhistisk insiktsmeditation. De båda lärotalen beskriver hur sati, en speciell form av medvetenhet eller uppmärksamhet ska etableras för att sedan användas för att nå det yttersta målet: befrielse. Sati är den centrala term som kommit att översättas med mindfulness. Även om mindfulness idag, framför allt inom engelska språket, blivit associerad med sati är det ingen självklar översättning. De allra tidigaste översättningarna av pali- och sanskrittexter till engelska och tyska utfördes under 1800-talet av dåtidens framstående filologer. Deras tidiga översättningar av buddhistiska (och hinduiska) 15
mindfulness
texter hade ingen förankring i vare sig meditativ praktik eller samtida religion, och de riktade sig till likasinnade: översättningarna utfördes av filologer som hade andra filologer som målgrupp. Man tog inte hänsyn till vilka texter som värderades som viktiga av buddhister själva, och man hade ingen insikt i hur texterna användes av buddhisterna. Istället präglades indologernas tidiga översättningsarbete av sin samtids darwinistiska sökande efter ursprung, vilket innebar att den förhärskande trenden bland religionshistoriker och filologer var att söka ”religionernas ursprung” och efter ”ursprungliga läror”. Det medförde att filologerna fokuserade på en mindre grupp texter som berör meditation och medvetandets beskaffenhet (som exempelvis Satipatthana Sutta) och konsekvent ”läste bort” övernaturliga och extraordinära inslag som fanns i texterna. Forskare som Hans Penner (2009) menar att detta har medverkat till att skapa en ”Buddhacentrisk” framställning av buddhism, som än idag färgar av sig på den västerländska samtidens syn på den levande och praktiserade buddhismen. Den övervärldsliga dimensionen med sin betoning på nirvana, meditation och buddhismens doktriner har kommit att överbetonas på bekostnad av den världsliga dimensionen: lekfolket och deras meritbetonade praktik som syftar till att etablera ett moraliskt leverne baserat på generositet gentemot den monastiska församlingen, sanghan. Bakom en Buddhacentrisk framställning av buddhism döljer sig även en tendens inom religionsvetenskapen att tillskriva heliga skrifter och nedtecknad litteratur en central plats i studiet av religion. Den textliga betoningen är en allmän protestantisk tendens sedan 1700talet där meningen bakom texter och handlingar eftersöks, och där religioners materiella kultur betraktas som sekundär. Utöver denna ensidiga betoning på texter visar de tidiga översättningarna av sati även på en viss ambivalens inför hur termen skulle översättas, skriver Rupert Gethin (2011) i sin genomgång av mindfulnessdefinitioner. Sanskrittermen smrti (som är motsvarigheten till pali-ordet sati) syftar på minne eller hågkomst, men detta tycktes inte riktigt passa in på den buddhistiska användningen av ordet. De tidiga försöken till översättning använder uttryck som ”correct meditation” om samma sati, ”the faculty that reasons on 16
introduktion
moral subjects, the conscience” om smrti, samt ”mental activity” om sati. År 1881 använder Thomas William Rhys Davids för första gången det engelska ordet ”mindfulness” när han skriver en introduktion till översättningen av Dhammacakkappavattana Sutta (det första lärotalet som Buddha höll efter sitt uppvaknande och där han satte lärans hjul i rullning): Sati is literally ’memory’, but is used with reference to the constantly repeated phrase ’mindful and thoughtful’ (sato sampajano); and means that activity of mind and constant presence of mind which is one of the duties most frequently inculcated on the good Buddhist. (Rhys Davids 1881, s. 145, citerad i Gethin 2011, s. 264)
Referensen till den fras som ständigt upprepas syftar på ”refrängen” i de tidigare nämnda lärotalen, Satipatthana Sutta och Mahasatipatthana Sutta. Refrängen förklarar hur sati/mindfulness etableras genom meditation och kontemplation på de fyra olika områden som anges i lärotalet och hur ett icke-fasthängande är nödvändigt för detta.4 När Rhys Davids några decennier senare, år 1910, översätter Mahasatipatthana Sutta använder han ”mindfulness” genomgående för sati, och han tydliggör i sina kommentarer till översättningen hur mindfulness syftar på ett medvetandegörande av tillvarons föränderlighet och att denna medvetenhet även implicerar en etisk intuition. Gethin konstaterar att mindfulness därefter kom att bli den etablerade och enda möjliga engelska översättningen av sati som även används av andra filologer (Gethin 2011, s. 265). Texter som behandlar meditation intresserade inte bara filologer. År 1956, när Bhikkhu Nanamoli översätter till engelska Buddhaghosas betydelsefulla och systematiska utläggning av meditation från 400talet, det omfattande verket Visuddhimagga (”Vägen till rening”), använder han termen mindfulness. Med Nanamolis översättning vidgas kretsen av såväl översättare som läsare, från att ha varit en filologisk verksamhet blir mindfulness nu del av ett buddhistiskt sammanhang där buddhister översätter sina egna texter, och där termen mindfulness för första gången förankras i monastisk och meditativ praktik. Tillsammans med Nyanaponikas inflytelserika 17
mindfulness
bok The Heart of Buddhist Meditation som gavs ut två år tidigare, blir mindfulness nu presenterat som själva hjärtat och kärnan i den buddhistiska traditionen. Rupert Gethin pekar på att det är dessa två specifika publikationer som ligger bakom den moderna västerländska receptionen av buddhistisk meditation, och som också lett till utvecklandet av vissa praktiker inom modern psykoterapi (Gethin 2011, s. 266). Varifrån kom då Nanamolis och Nyanaponikas kunskaper om meditation som påverkade deras uttolkningar? De var båda influerade av en meditativ praktik vars förståelse vilar på undervisning av de burmesiska lärarna Mahasi Sayadaw (1904–1982) och U Ba Khin (1899–1971), som i sin tur var starkt påverkade av en inhemsk och växande reformrörelse, som tog sin början i Burma i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Genom denna reformrörelse kom även buddhistiska munkar att skriva om meditation – och än viktigare, lära ut meditation utanför den monastiska sanghans gränser.5 En viktig och drivande faktor bakom utvecklingen står att finna i den koloniala situation som rådde sedan britternas övertagande av Burma år 1885, vilket uppfattades som ett hot mot både landet och mot buddhismens ställning. Detta fick munken Ledi Sayadaw (1846–1923) att börja översätta och popularisera filosofiska texter från pali till burmesiska samt att lära ut meditation. Därigenom ville han förankra kunskap om buddhism även utanför sanghan, så att traditionen kunde fortleva inför det upplevda hot burmeserna och deras religiösa institutioner stod inför (Braun 2013). Utvecklandet av insiktsmeditation (vipassana) till en mass rörelse kom sedan att möjliggöras genom Mahasi Sayadaws och U Ba Khins förenklade meditationstekniker, och deras utvecklande av meditationscentret som ny institutionell religiös arena. Insikts meditation lockade burmesiska buddhistiska utövare från alla tänkbara ekonomiska, sociala och politiska nivåer i samhället. Samtidigt har vissa grupper funnit vipassana speciellt intressant: den urbana, utbildade eliten; burmesiska politiska ledare liksom politiska dissidenter; utländska utövare (såväl lekfolk som ordinerade munkar och nunnor) som kommer från andra asiatiska regioner liksom från västerlandet (Jordt 2001, s. 14). 18
introduktion
Nya former av texter som berör mindfulness och meditation utvecklades under 1960- och 1970-talen när allt fler västerlänningar började resa till Asien. En del kom att intressera sig för insiktsmeditation och uppsökte meditationslärare i Burma och Thailand, där de gick i lära innan de återvände för att själva börja lära ut meditation. Som meditationslärare i USA började de skriva handböcker och introduktionsböcker till buddhistisk meditation. Dessa böcker fick en stark påverkan på hur meditation och mindfulness kan förstås och praktiseras. En av dem, Jack Kornfield, skriver i sin bok Living Buddhist Masters, följande om meditation, som kommit att bli avgörande för hur mindfulness sedan framställs: The most direct way to understand our life situation, who we are and how we operate, is to observe with a mind that simply notices all events equally. This attitude of non-judgemental, direct observation allows all events to occur in a natural way. By keeping attention in the present moment, we can see more and more clearly the true characteristics of our mind and body processes. (Kornfield 1977, s. 13)
I denna beskrivning betonas ett icke-värderande förhållningssätt, en direkt observation av kropp och sinne, och att vara i nuet. Rupert Gethin pekar ut Kornfields beskrivning som den första ”arbetsdefinitionen” av mindfulness, som även framhåller dess effektivitet (Gethin 2011, s. 267). Från Kornfields beskrivning av mindfulness är sedan inte steget långt för att förstå influenserna till vad Jon KabatZinn beskriver som ”medveten närvaro” och vad det innebär: ”en alldeles särskild sorts uppmärksamhet som är avsiktlig, opartisk och riktad mot nuet”. (Kabat-Zinn 2005, s. 22). Denna nya förståelse av mindfulness, skriver Gethin, har sedan legat till grund för de senaste 20 årens utveckling av mindfulnessbaserade interventioner, där visserligen de buddhistiska rötterna erkänns, men där deras betydelse underbetonas. Istället anlägger man ett praktiskt angreppssätt och en terapeutisk nytta, som när Mark Williams beskriver bakgrunden till Mindfulness based cognitive therapy, MBCT:
19
mindfulness
To cultivate a particular form of awareness, known as mindfulness, which originated in the wisdom traditions of Asia. These practices […] have been part of Buddhist culture for millenia […] we soon discovered that the combination of Western cognitive science and Eastern practices was just what was needed to break the cycle of recurrent depressions. (Williams et al. 2007, s. 5)
En genomgång av mindfulness-termens genealogi visar hur begreppsliggörandet förändras över tid. Med nya förståelser följer även nya textbruk och nya praktiker. Det som började med filologers arbete kom att expandera till nya målgrupper och att inkludera översättningar av icke-akademiker, och därefter av verk skrivna av praktiserande buddhister. Textbruket har förändrats från att texter ses som stöd till muntlig undervisning, till att vara en bärande källa till kunskap (Garfield 2009). I denna översättningsprocess har även västerländska kulturella element absorberats in i begreppet. De olika svenska samtidskontexter som mindfulness kan förekomma i är emellertid även påverkade av större globala strömningar, där mindfulness som praktik och idé formas i en komplex interaktion mellan olika kontinenter och kulturer.
Transkulturell mindfulness Mindfulness har – liksom yoga – kommit att bli en transkulturellt omformad idé och praktik. Influenserna till vad mindfulness kan vara och förstås som kommer från flera olika håll, och begreppsliggörandet är därför en process som pågår simultant mellan olika kulturer och kontinenter. Med sina rötter i Indien har buddhistisk meditation kommit att utvecklas till en lång rad skiftande praktiker som idag återfinns både i olika asiatiska buddhistiska traditioner och i USA och på andra håll i västerlandet. I sina nya kulturella kontexter har importen av buddhistisk meditationspraktik lett till ett kreativt utvecklande av mindfulnessbaserade interventioner (MBI) – som i sin tur kommit att exporteras till andra länder, däribland Sverige, där de används inom medicinsk och psykologisk behandling. Dessa transkulturellt omformade idéer och praktiker som associeras 20