4 minute read
En ny början
from Sotahuuto 2023/09
by Sotahuuto
”Ett ark framför mig, rent och vitt, i tystnaden hör jag en sång. Jag väntar stilla, och någonstans känner jag, den första aningen av en ny sång. Jag känner mitt liv och dess ord, mitt tomma papper kräver för mycket.
Det du ger, det behöver jag och där det finns kraft, är den från dig. Du har livets ord, vem kunde ge mera?” sjunger Pro Fide -gruppen på sin skiva Viimeiseen kaupunkiin (Till den sista staden).
Tämä kirjoitus julkaistaan suomeksi kotisivuillamme syyskuun aikana.
Ibland längtar vi efter att få börja från rent bord, att vi kunde få en ny start. Vi har kommit till en punkt på något område i vårt liv, där vi verkar ha kört fast, vi kommer inte framåt och vill inte heller vända tillbaka. Kanske hela livet ibland kräver en ny början? Jag vet nog hur det känns. Det, att inte finna någon väg framåt, när allting man försöker bara verkar försvinna i tomma intet eller helt enkelt ta slut. Till sist har allting som hittills gett glädje, kraft och iver att fortsätta, blivit helt onödigt. Det känns som om man hittills skulle ha levt i någon sorts skådespel och nu är det slut och man ser in i ”den gråa verkligheten” bakom kulisserna. Det är en total tomhet som tränger genom hjärtat och ens innersta.
Denna tomhetskänsla kan slå oss till marken och få oss att stampa på stället, eller så driver den oss att söka efter en verklig och hållbar lösning. Jag hoppas att det för alla skulle leda till att söka, därför att det finns en lösning. För över 2000 år sedan levde en man här på jorden, han förändrade hela världshistorien med sin radikala kärlek och vi får läsa om hans liv och hans ord också idag, i Bibeln.
Just han har de orden som vi alla längtar efter, livets ord. Han kan ge liv i överflöd, glädje, hopp och en framtid. Ingenting annat kan ge den lösningen, som bär genom liv och död, för allt annat är bara kopior av den mannens, Jesu, kärlek och sanning.
Pro Fides sång som nämndes i början, fortsätter ”Kärlekslös kärlek kyler mycket”, ”vackra ordorsakar utmattande törst, de ger bittert vin att dricka mot smärtan”. Vad är kärlekslös kärlek? Vilka är dessa vackra ord, som gör en utmattad och ger bittert vin mot smärtan? Kanske vi kan närma oss den första frågan tvärtom, vad är kärlek?
I Bibeln står det mycket om kärlek, ”Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst. Den beter sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tänker inte på det onda. Den gläder sig inte över orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.” Kanske du har hört dessa ord, som Paulus har skrivit om kärlek på något bröllop, de finns i 1. Kor. 13:4–7.
Men vad är kärlek? De förut nämnda verserna beskriver hurdan kärleken är. På den frågan får vi också svar i Bibeln, för Johannes skriver i sitt första brev om kärlek och berättar för oss att Gud är kärleken. Han berättar också hur Guds kärlek till oss blir synlig: ”Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.” 1. Joh. 4:7–10
När alltså kärleken gläder sig tillsammans med sanningen, så lämnar kärleks- lös kärlek bort sanningen. Kärlekslös kärlek kyler bl.a. genom att tala vackra ord, utan någon sanning, de låter fina, men lämnar slutligen bara tomhet efter sig. Äkta kärlek talar sanning och för med sig liv och frihet, en möjlighet till en ny början. Det krävs mod att hålla sig till sanningen, för ibland är den inte ”modern eller av denna världen eller kulturen”, men sanning i kärlek är också då den enda äkta kärleken, som kan ge liv.
”Kärleken upphör aldrig.” (1.Kor 13:8) Med denna sanning som grund vågar du leva, bygga ditt liv, börja på nytt och känna tillit, för Gud är kärleken.
Eija Kulmala löjtnant Vasakårens ledare
Foto: Monfocus