SPIK Sveriges Podenco Ibicenco Klubb 10 År! 2003 2013
Med Näsan Som Redskap När Buddy kom hem SPIK firar 10 årsjubileum Left for Rainbow Heaven
Nr 1/2013
Redaktör Charlotte Åhrman c/o Lindell, Stenbacken 115, 463 93 Västerlanda
redaktion@spikslya.se
Annonspriser medlemmar
Baksida 1/1 sida 1/2 sida
200 kr 100 kr 50 kr
Sättning av annons 100 kr. Skicka text och bild till redaktionen. Priserna är inkl en bild, ytterligare bild 50 kr/st. Annons betalas i förväg till SPIK Postgiro, 122 58 72 9
Medlemskap
För kommersiell annonsering, kontakta redaktion@spikslya.se
Registrering kan göras på
Insänt material För fakta och åsikter svarar respektive författare, annonsör och uppgiftslämnare. Redaktionen har frihet att redigera insänt material, material kan också komma att sparas till kommande nummer.
Huvudmedlem 200 kr/år Familjemedlem 50 kr/år Valpgåvomedlemskap 100 kr (Ett års medlemskap vilken betalas av uppfödaren
Nästa manus stopp: 25 augusti 2013
Huvudmedlem 250 kr/år Familjemedlem 50 kr/år
www.spikslya.se Medlemsavgift
Medlem bosatt utomlands
PG 122 58 72 9
OMSLAGET Ett stjärnspäckat Jubileumsår SPIK Styrelse 2013 Ordförande Charlotte Åhrman charlotte.ahrman@spikslya.se Vice Ordförande Mari Hällsten mari.hallsten@spikslya.se Kassör Mattias Lindell mattias.lindell@spikslya.se Sekreterare Tage Västerstig tage.vasterstig@spikslya.se
SPIK SPONSRAS AV
Ledamot Anna Strongstone anna.strongstone@spikslya.se
Utställning Anna Strongstone Mari Hällsten
Suppleant Mari Lind mari.lind@spikslya.se
Web/Redaktion Charlotte Åhrman
Sanna Svensson sanna.svensson@spikslya.se
Sponsorer contact@spikslya.se
Valberedning Petra Gunarsson Sammankallande Tone Johansson, Jarle Thornes valberedning@spikslya.se
Ordförandes Rader Det var bättre förr säger vi så gärna och suckar tungt och melodramatiskt. Ibland har vi faktiskt rätt – men många fler gånger är vi rädda för att bryta upp ifrån våra gamla och invanda rutiner för att istället våga utvecklas och ta oss an nya utmaningar och se möjligheter. Utveckling är nästan alltid en utmaning och SPIK har under en längre tid ställts inför en rad utmaningar – under resan har klubben fått nya erfarenheter, fler dimensioner av kunskap och har idag en stabil grund med klara, tydliga riktlinjer för framtida verksamhet. Regler och förordningar är inte alltid så roliga att sätta sig in i, ibland är de tråkiga och fyrkantiga men utan en klar och tydlig grund att bygga verksamheten på så är det inte möjligt att växa och utvecklas vidare. Det är bland mycket annat av denna anledning som SPIK följer SKKs grundstadgar för rasklubb – Du som medlem skall veta att det inte fattas några godtyckliga beslut efter dagens humör och att vi värnar om dina intressen i vår gemensamma klubb. I skrivande stund har den lilla vårkänslan som först infann sig, med råge försvunnit igen – Moder Väder bestämde sig för att ge oss ytterligare en omgång med vargatider innan vi kan glädjas åt våren. Det är nog fler med mig som otåligt väntar på att värmen skall komma smygande och blommor och växter presentera sina färger – och framför allt alla dessa nyanser av grönt som blir när vårens första skott kommer… Väntar, ja. Det är inte bara vår vi väntar på! En helt ny, härlig säsong med aktiviteter ligger framför oss på smörgåsbordet! Kanske till och med att lite nya anledningar att träffas för, kan komma att dyka upp under året?? Det är ju bara vår egen fantasi som sätter gränsen för vad som kan göras!
Vi ses på 10 års Jubileumet i juni! / Charlotte Åhrman
Hej Hela Podenco Sverige! Vårkänslor…… Sedan vi hördes senast så har jag faktiskt inte gjort så mycket mer än att genomlida vinters kyla. Ja, det är ju ändå inte direkt så att vi här tillåts att ”gå i ide” under denna kylslagna årstid – här släpas vi ut på allsköns aktiviteter så fort tillfälle ges. Det är knappt så jag hinner med alla mina personliga åtaganden. Ja, sådant som att leka med mina katter, jaga älg i trädgården (eller, jag är i trädgården och älgen är på utsidan – och det har jag tagit fasta på att så skall det förbli) eller förbereda för vårens trädgårdsarbete.
Det är mycket att stå i och efter hand som våren närmar sig så blir det än mer hektiskt. För de aktuella uppgifterna krävs ett större mått av självständigt tänkande och så långt hänger min hårlösa bror med. Men han är ju så lat!!! Trädgårdsland skall putsas, rabatter vändas, råttor grävas upp – ja, ni förstår säkerligen vilket arbete som krävs…. Om kära bror inte lämnade sin del av trädgårdslandet halvgjort så hade ju detta besparat mig en avsevärd tid! Om mina insatser uppskattas till fullo? Njae, vi har väl ibland lite olika uppfattning om vad som är ett måste och var någonstans dessa måsten
bör finnas, matmor och jag…. I juletiden blev det inte så mycket frid och fröjd heller… Eller, fröjd var det väl, men knappast frid! Jag hade besök av 4 tjejer under en hel helg i början av januari! Toppen, alltså! Ja, min hårlösa bror tog ju med sig två av snyggingarna varje dag och var borta hela dagen – men jag hade de två bästa brudarna kvar hemma! Gissa om jag fick tillfälle att lära upp minstetjejen ordentligt på allt man kan hitta på ute!! Det var ju lite värre, förstås, när hon inte hade tröttnat när vi kom in… Då var det väldigt skönt att kunna lämna över barnvaktandet till en av mina katter, så att jag fick en liten, liten tupplur att stärka mig med inför nästa ”expedition utforskning” ute i trädgården… Vi myntade vårt nya taktikgrepp, Ettan, Prick och jag – Krossad By Bengal. Dessa härliga och engagerade medhjälpare tar sig an sina uppdrag med stor inlevelse! Ja, det är som när vår Qroustin Terriern är hemma – då är det fullt ös när katterna ligger och spanar under soffan för att kunna reta Terriern (jag är säker på att de ser honom som en förvuxen råtta) och Terriern står och kikar in under soffan, alldeles redo att flyga ut i hallen och göra ett virvlande kullerbytta inferno med alla tre i samma hög. Just då är det svårt att avgöra om jag har två katter eller om det egentligen är tre stycken...
Jag hörde mina människor diskutera frysen häromdagen. Det var intressant. Det lät som om det var mer skanker i boxen än det fanns mat till människorna… Det är bra. Jag vill ut och spåra – på eget uppdrag såklart!
Så vad väntar vi på? Att snön skall släppa?? Ja, just det ja… Någon amatör inom området har visst sagt att det är fusk att se spåren och blodet... Var det inte så himla viktigt att vi ädla Podenco använder alla våra sinnen på ett väldigt exceptionell vis?? Och min syn fungerar lika bra som näsan.... Kanske är det för att jag är en Spansk Dyngråtta som jag har en del finesser i mina referensramar som ni nordbor inte har fått lov att utveckla... Det blir viss ett attans jippo i juni förresten, har ni hört det? Tar ni er dit så ska jag ge er några hemliga tips om hur man spårar… Ja, allt behöver ju inte våra människor vara inblandade i, eller vad säger ni? Juni.... Hur långt kan det vara kvar dit tro?? Kanske inte så länge som man först tror? ? Peutous Panous
Domarpresentation SPIK 10 års Jubileum Jack Stockstill My name is Jack Stockstill and I have been showing and breeding dogs most of my life, since the early '70s. My first breed was Afghan Hounds... just for showing never bred any. I started breeding Toy Poodles in 1979 and was fortunate to have 2 champions and a BIS winner in my first litter. I have also bred champions in Am.Cocker, Lhasa Apso, Shih Tzu and West Highland White Terrier and I have owned and shown champions in several other breeds over the years. I worked for a professional handler and later started working as a professional handler myself in Dallas, Texas. I showed many different breeds of dogs to their championships for their owners which allowed me to learn about other breeds that I didn't own. I also lived in Holland, England and Romania for awhile showing dogs in each of those countries as well. I have judged about 30 inofficial shows in Sweden doing all the different groups, Breed Club shows and an Open Show in England. I look forward to judging your Club show, meeting everyone and seeing your lovely dogs. Regards, Jack Stockstill
10 Års Jubileum !!! SPIK fyller 10 År! 2003 2013 Detta firar vi med en hejdundrande SpecialDag! Plats: Ursand Camping, Vänersborg Valpklass (46, 69 mån) Juniorklass (918 mån) Unghundsklass (1524 mån) Öppenklass (från 15 mån) Championklass (fr 15 mån) Veteranklass (810 år) Veteranklass (över 10 år)
120: 190: 190: 190: 190: 120: gratis
Bästa Rörelser, Bästa Uttryck mm
Grillkväll på lördag anmäl dig i samband med att du anmäler till utställningen!
Anmälan sker via formulär på www.spikslya.se där du också får mer information!
Medlemskap i SPIK är obligatoriskt för svenskägd Podenco Ibicenco Utländska deltagare kan betala på plats
Söndag 9 juni SPIK Special
Domare: Jack Stockstill, USA Kennel Piquant Extra Klass för Alla raser, Special Klass för Podenco Mix rier nd e t t Lo ed hu nm a Bar Fik rd isboalla r P ll kt stis åva ti a t Fan ltagarg De Passa på att kombinera helgen med SKK Nat utställning i Vänersborg!
Sista anm & betalningsdag: 20 maj Betalning till: PG 122 58 72 9 Information och frågor: Anna Strongstone Tel: 0739 90 49 59 Mail: anna.strongstone@spikslya.se Boende på Ursand Camping bokas direkt till Ursand, tel + 46 (0) 521186 66
Med Näsan Som Redskap... Aria hade fått ett djupt jack vid kinden som blödde. Jag misstänkte direkt att det kunde röra sig om en närkontakt med räv. Vi packade snabbt ihop alla grejorna och var på väg till bilen när jag får ett samtal av en vän som fått ett samtal av en annan vän som sa att Spejja befann sej 7 km från där vi var... Vi körde ditåt direkt och fick då samtal igen att det var en lastbil som rammat henne, med en svart bromssträcka på 30 meter som syntes på riksväg 50! Chauffören skulle ha gått ut och tittat och såg Spejja springa iväg in i skogen mellan riksvägen och en å som är ca 8 meter bred.... Vi sökte med bil i 3 timmar utan att se henne. Mörkret började falla och det var bara att åka hem och ta på sig reflex väst på både oss och våran eftersökshund Wippsan! Jag satte Wippsan i sök från där lastbilen rammat våran Spejja.... Hon satte direkt igång och spårade och vittrade och vi kom in i en massa sly och kom ut till å kanten... Där började Wippsan En situation ”som bara händer andra” hände att skälla och vifta oss häromdagen. Det var ett riktigt mardröms på svansen. Jag scenario vi var med om men som slutade lyste med min lyckligt tack vare vår underbara Wippsan med pannlampa runt sin mångåriga erfarenhet som eftersökshund om och såg då på och alla timmar av träning med viltspår som vi andra sidan ån två haft i skog och mark. Hela familjen åkte ut i skogen och vi skulle grilla ögon som lös i på ett nytt ställe, då vårat förra ställe är besökt av mörkret och då jag sa namnet ”Spejja” så gnydde hon och försökte komma över ån men varg. Hundarna sprang runt omkring oss som vilket inte funkade. Jag fick försöka locka med de alltid gör. mig henne utefter å kanten men snåret vart för Helt plötsligt så sprang Spejja och Aria i väg. Vi ropade och bara Aria kom tillbaka men inte trångt så jag och Wippsan fick gå ut på vägen och runt till en annan väg och sen över ån och Spejja, vilket var väldigt konstigt då hon alltid sen in i skogen igen. kommer väldigt snabbt då jag ropar. Jag såg att
Vad gör det för nytta med Viltspår träning?? Viltspår är i vardaglig beskrivning i stort sett med korta ord att spåra upp ett skadat djur och avliva dess plåga så fort och smidigt som möjligt. Denna arbetsbeskrivning passar för sättet som en eftersökshund används när det är fråga om skadeskjutet eller trafikskadat vilt. Men jag är aldrig ute och spårar skadade djur, tänker många nu. Vi är ju mest ute och promenerar i skogen, går ner till sjön en sväng, packar bilen och åker iväg till något trevligt ställe för picknick eller grillar med barnen. Vad i hela världen ska nyttan vara med att jag ska aktivera mig med sådan träning då?
Jag hade dirigerat in husse dit så vi mötte upp han i skogen där. Vi fick gå en bra bit in i sly helvetet och ropade på henne men hon kom inte... Jag tänkte då direkt ”tänk om hon inte kan gå!” Men då plötsligt hörde jag henne gnälla och det visade sej att å jäveln hade delat på sej så nu var hon ytterligen en gång på fel sida..... Jag, husse och Wippsan försökte skynda oss över på andra sidan och kom snabbt ut på vägen igen där vi ropade på henne och då kom hon och var jätte glad men också jättetrött. Jag såg att hon var sårig så det var bara att åka hem och
så vet vi inte hur det hade gått. Det var iallafall så jätteskönt o bädda ner henne hemma sent på kvällen tillsammans med de andra hundarna och kunna andas ut all oro! Nu undrar du kanske varför vi körde med bil under så lång tid för att leta längs vägarna och inte hämtade Wippsan direkt för att söka efter Spejja? Förklaringen är enkel jag var livrädd att Spejja skulle få upp spår efter oss i sin tur och börja gå sick sack längs vägarna för att försöka leta upp oss i sin tur! Vi väntade ut tiden så att trafiken skulle minska så att det skulle vara säkrare både för Wippsan och för Spejja... Exakt vad och hur det hände är det bara Spejja som vet! Ibland önskar man sig att man kunde ha kamera på hunden! Vårt äventyr slutade lyckligt och jag är ännu en gång övertygad om
titta igenom och undersöka henne ordentligt.... Alla sår som jag hittade tvättades noga och jag såg att det inte rörde sej om några invärtes skador så jag beslöt att vi inte behövde åka in med henne till veterinär i ett akut skede. Då jag tvättade såren på henne så tröck’ hon in sitt ansikte in i min bröstkorg och somnade... Min älskade lilla råtta kände sig trygg igen! Jag är rätt säker på att Spejja och Aria var i kontakt med räv och Spejja började jaga den och kom bort sej helt enkelt. Då hon inte hittade tillbaka till oss inne i skogen och alla grusvägar som går överallt så beslöt hon sej för att hitta hem. Vilket hon också var på god väg att göra innan hon träffade på lastbilen, på riksvägen som man måste korsa innan man kommer till grusvägen som leder hem till oss..... Spejja var då på okänd mark helt plötsligt och omringad av en mycket slingrande å som är väldigt lång och bred. Hon beslöt sig nog för att stanna där då mörkret hade nått sitt mörkaste. Det tog oss 5 timmar att hitta henne och utan Wippsan och all träning vi lagt ner på spår och sök ”för skojs skull och en utmärkelse titel till”
hur bra det är att aktivt träna hundarna i att använda sina sinnen! När du minst anar det så har du en fantastisk hjälp och det visade Wippsan återigen vid denna hemska olycklighet! Anna Strongstone
Kan jag börja träna viltspår för mig själv eller måste jag gå kurs? Den frågan är det många som ställer sig och det är viktigt att träna med en rutinerad tränare och hundförare, framför allt när du börjar med spårning. Det finns tyvärr många som utnyttjar snabba pengar på detta och som inte kan
600 meter med 4 vinklar samt ett bloduppehåll på ca 1020 meter. Liggetiden för spåret är ca 5 timmar. Där har vi 600 800 meter att gå samt 4 vinklar, ett bloduppehåll som nästan alltid ligger mitt i en vinkel samt en återgång till spåret som även kallas tokvinkel. En tokvinkel är ca 10 meter rakt fram och sen går den tillbaka i samma spår och sen går den 90 grader åt något håll. Där ser man mycket av hundens kapacitet att bena ut detta problem som oftast ses på ett skarpt eftersök. Hunden skall arbeta utan att ge upp och fullfölja sin uppgift. Bloduppehållet ligger ofta upp till 30 meter. I slutet av spåret, ca 50 meter ifrån slutet, så ber Du behöver inte ta jägarexamen för att få hjälpa domaren att du sätter hunden. Domaren går fram med en pistol/gevär minst 10 meter från till, bara du har en hund som du vet klarar av en sådan uppgift. Det underlättar ju om du har föraren/hunden och avlossar ett skott. Där ska hunden sitta fint och inte visa någon ett godkänt anlagsprov och ännu bättre ett aggressivitet eller rädsla... Hunden får inte heller viltspårschampionat som visar att din hund är bli uppskruvad och lyfta rumpan från marken. riktigt bra. Några cm godtas beroende hur nyfiken hunden Jag vill poängtera att det skiljer sig en hel del på är men den får inte stressa upp sig. Domaren kommer tillbaka till förare och hund och säger prov och skarpt eftersök! till när ni får fullfölja spårets slut. Det låter lätt men det kräver sin förare och hund för att klara av ett skarpt eftersök! Det är många timmars träning i skog och mark. Du ska också kunna en del om olika djur och hur djuret beter sig när det är skjutet. En erfaren hundförare kan läsa av blod dropparna och se hur och var djuret är skjutet! Och hur långt du förmodligen får gå med din hund samt vad du kan förvänta dig då ni närmar er det skadade djuret. Hunden måste nu hitta klöven och hittas den Djuret lägger sig ofta i så kallad sårlega, vilket inte eller att hunden ser den men markerar den betyder att djuret lägger sig på det skadade inte utan spårar vidare så är betygen 0 poäng, området om så är möjligt så att doften inte tas upp av varg, räv osv.... Den gömmer sitt sår för oavsett om hunden gått jätte fint genom hela spåret. Det ska vara en tydlig markering av andra för att inte visa sig svag. hunden var spåret är slut och klöven ska hittas. Man kan ta viltspårschampionat i detta och går Har man klarat anlagsprovet så får man starta i då prov för att erhålla titeln. Först måste man klara ett anlagsprov som är ca öppenklass där spåret är betydligt svårare och tillräckligt mycket och lär ut fel saker. Många tror att det är bara att gå ut i skogen och släpa en klöv och droppa lite blod så fixar hunden detta men så är inte fallet. Det är så mycket mer än att bara följa sin hund i linan och hoppas på att den hittar klöven. Har man intresse för att jobba praktiskt med sin hund så kan man hjälpa polisen vid sökandet efter trafikskadat djur, fast då måste du bla vara jägare och gått vidarutbildning. Du kan också ta jägarexamen och gå med i ett jaktlag, då lagen säger att varje jaktlag måste ha tillgång till minst en eftersökshund som ska kunna infinna sig på skjutplatsen inom 1 tim efter skadeskjutningen!
har en liggetid på mellan 1224 timmar, varav nästan alla prov ligger runt 20 24 timmar. I öppenklass så skiljer sig starten från anlags klassen genom att i anlagsklassen är starten utmarkerad. I öppenklassen är det en ruta på ca 30 * 30 m som hunden ska söka av och hitta starten själv.För att få titeln Viltspårschampion så krävs det 3 stycken 1 pris av 2 olika domare. Hunden får inte gå snabbare än 8 minuter och inte längre än 42 minuter för då blir ni underkända! Betygsättning är 1 pris, 2 pris, 3 pris samt 0 pris. Terrängen kan vara allt från blöt sumpmark till torra långa kalhyggen samt klipphällar där det är väldigt svårt då doft molekylerna kan ha torkat
många av er redan har erfarenhet av. Det skiljer sig väldigt mycket på material på linan, jag rekommenderar inte plastlinor för de suger sig fast efter trädstammar och dylikt. Den bästa linan du kan ha är en medeltjock lina av silke som används ofta på segelbåtar! Den suger sig inte fast eller skär in i dina händer men vet du att du har en hund som är stark och drar i linan så rådes det handskar... (Domaren gillar inte att hundarna drar hårt i linorna när ni spårar) Linan ska vara minst 8 meter lång.
bort i solen i en värme på 2528 grader! Man vet som förare aldrig vart spåret går eller hur terrängen är längre fram, vädret spelar en stor roll – är det hård blåst, snus torr mark, dyngblött osv. Det krävs en hel del av dig som förare också, du ska kunna läsa av din hund på bästa sätt och evt styra den i olika lägen. Hunden ska spåra och göra sitt jobb och får inte börja göra annat i spåret genom att byta spår, stå för fågel eller liknande. Dock får det givetvis hända en ”olycka” med bajs och kiss men man rastar ju hunden innan starten. Hanhundar som markerar med att kissa i spåret gillas inte av domare! Det är bara starten som är uppmärkt med en snitsel eller liknande. Du som förare ska kunna hantera linan utan att störa hunden och en lina är inte alltid så lätt att hantera, som säkert
Jag hoppas att du har blivit mer nyfiken på det här roliga – och också ibland mycket, mycket värdefulla – sättet att jobba med din hund! När du och din hund har lärt er grunderna på ett korrekt sätt så är det bara att köra igång hemma och träna, träna, träna!! Du är givetvis välkommen att höra dig för om information om kommande kurser hos mig!
Det finns olika selar och även spårhalsband för de starka hundarna. För hundar som gärna vill lyfta huvudet och fuska till sig spåret så finns det spårhalsband som är av läder och är breda, där linan ska ligga under hundens mage. Att tänka på med sele är att hundens bröstkorg rör sig väldigt mycket då de andas och jobbar så ett tips är att handens smala sida vinklat neråt mot ryggen skall få plats utan att klämmas hårt – då sitter selen korrekt och hunden störs inte av en för hårt spänd sele! Proven går årets alla dagar förutom på snötäckt mark.
www.yelloweyes.se 0739904959 Anna Strongstone Yelloweyes kennel Hundtränare och hundförare
Vi har: .
Egna marker för träning .
Inhägnad rastgård (from sommar 2013) .
Belyst träningsplan .
Egen stuga .
Vi erbjuder: .
Kurser så som .
Valp- & unghundkurs, .
Vardagslydnad, klicker-träning, .
kantarell-sök, läs din hund mm
Du kan också få hjälp med .
Privat träning .
Problemhundskonsultation .
Gemensamma skogspromenader .
Valpträffar, ”skogsagility” mm!
DinHundskola.se Susanne Staiger Hansson Vi finns på: Västra Stale, Bokenäs, Uddevalla .
.
Instruktör, Hundpsykolog, Hundcoach
Kontakta oss: . .
0703 - 325 123 . .
info@dinhundskola.se
Vågar vi säga ”vi har en Rescue dog” ??? En hund med stamtavla ger självklart köparen och uppfödaren ett ”kvitto” på vilka förväntade egenskaper en hund av en viss ras skall ha. Är det en seriös uppfödare så finns det också en långsiktig avelsplanering vad gäller sjukdomar och så vidare. Du vet vad du får iallafall på papperet… Men, ibland får man möjligheten att göra något bra för en enskild individ ur ett helt annat sammanhang – en individ som inte har det där fina papperet med alla mor och farföräldrar i 99 steg bakåt i tiden. Är det Rätt eller Fel? Ja, om det kommer många att tvista länge..
ungt par från England som var på semester i södra delen av Spanien. De märkte med en gång att han hade skabb över hela ryggraden och kontaktade närmsta veterinär så hunden fick behandling. Efter det kom de i kontakt med organisationen som heter San Animal Santuario som placerade honom vidare till en fosterfamilj där han fick stanna tills det var dags för hans nya hem.
Jag heter Sanna och min kille heter Robin, vi har sedan långt tidigare varit intresserade av att skaffa hund. Vi kände att vi gärna ville göra ”något nyttigt” och bestämde oss för att sk rädda en hund. Det blev en hund ifrån Spanien eftersom vi via Robins systers väninna hade fått verkligt varma rekommendationer då hon gjort detsamma under våren 2012. Vi satt och klickade runt lite och hittade en hund som hette Freckles och det var akut att denna hund behövde ett hem, så vi skrev långa brev mellan organisationen i Spanien och frågade det ena och det andra. Eftersom svaren kunde komma med stora intervaller så började vi kolla vidare på andra hundar som också behövdes adopteras, däribland en hund som heter Monty och sedan lille Buddy. Det visade sig i alla fall att Freckles inte alls var akut och att hunden blivit flyttad runt bland organisationerna så det började kännas konstigt. Det enda vi visste om Monty och Buddy var att Monty kunde behöva mer mental träning och Buddy som är en liten podenco mix skulle behöva mycket motion och uppmärksamhet. Buddy var 6 veckor gammal när han hittades. Han kröp in igenom ett toalettsfönster till ett
Detta är ju min första hund eftersom pappa är pälsallergisk och det är Robins tredje. Enda kriteriet vi egentligen hade var att en hane skulle passa oss bättre än en hona. Vi valde Buddy för att han kändes rätt och då vi väntade i nästan en månad på att han skulle komma till oss började vi också att läsa på mer om hundrasen. Vi kan ju säga att vi inte riktigt visste vad vi hade gett oss in på när vi började göra efterforskningar ;) Tills slut så kom han i alla fall till Sverige här på höstkanten, den 3 oktober landade han på Arlanda i Stockholm tillsammans med 3 andra hundar. Buddy var då nästan 6 mån gammal och flög tillsammans i samma bur med en mindre hund som heter Candy som har stannat i Stockholm. Även om stackars Beverly som också reste hit samtidigt inte fick någon hjälp med dessa
enorma burar och råkade välta två utav dem utan att någon kom till skada, så hade ingen av hundarna varken spytt eller gjort av sig under resan.
Buddy ville i alla fall fort ut från buren och var väldigt försiktig av sig. Han ville inte smaka på det dyra hundgodiset eller dricka lite vatten, men så fort vi kom utanför byggnaden så visste han att nu får han gå på toa. Vi fick med oss ett litet brev från Buddys fostermamma i Spanien (som dessutom var en tyska) där det stod att han älskar att åka bil. Va bra tänkte vi som nu hade en 67 timmars bilresa hem från Stockholm till Göteborg kl 2 på natten mellan en onsdag till torsdag... Vi hade båda två båda begärt ledigt ifrån våra jobb resten av helgen men jag hade inte blivit beviljad så jag skulle jobba kl 6 på torsdag morgon...
Med mycket om och men blev det i alla fall en jobbig resa för Buddy som spydde ca 45 gånger och var alldeles tom i magen, han ville inte dricka vatten fören han var hemma där han skulle vara. Sedan dess har allt gått som det ska. Det visar sig att vår lille pojk har en hel del energi och älskar att leka. Tittar lite extra på oss och sätter sig i vägen om han vill ha vår omedelbara uppmärksamhet. Kaffesump kan vara väldigt gott om det ligger i sophinken, så det gäller ju att komma ihåg att stänga skåpsluckorna, men detta är ju inget nytt för alla som vet hur podencos fungerar
Är det någon som har funderingar på att adoptera från Spanien så svarar vi gärna på frågor i den mån vi kan. Synen på podencon i Spanien är idag väldigt dåligt och det är många hundar som tyvärr råkar illa ut för att de endast ses som en jakthund eller gatuhund. // Sanna Svensson och Robin Moisen
PODENCOKLUBBEN INVITERER TIL
SPESIALUTSTILLING FOR Podenco Ibicenco, Faraohund, Etnahund og Podengo Portugues-rasene
Lørdag 24.august 2013 PÅ NITTEBERG, GJERDRUM DOMMER: Gabriela Veiga, Portugal OBS! Stort cert! Valp: 4-6/6-9 mnd Unghund: 15-24 mnd Championklasse
Junior: 9-18 mnd Åpen: Over 15 mnd Veteraner: Over 8 år
Påmeldingsavgift: kr 350,- Fra 3.hund: kr 150,- Valp: kr 200,KONTONR: 1645 01 58686 Vi arrangerer som vanlig grillaften! OBS! Fjorårets storsuksess: «Pauseklasse» der alle «øvrige» hunder er velkommen! Påmelding til denne spesialklassen: 25 kr. Påmelding på plass. Hederspriser og loddgevinster mottas med stor takk! Påmeldingsfristen er 15.juli og påmeldingen sendes til: Eli-Marie Klepp, Nittebergveien 12, N-2022 Gjerdrum. Tlf: 63992030. E-post: elforset@online.no & simon@kennelbazinga.com
www.podencoklubben.com
HJERTELIG VELKOMMEN!
Träning, utfodring, och egna erfarenheter Då har jag åter fått glädjen att skriva några rader i er fina tidning. I förra numret skrev jag en del om vem jag var, vad jag sysslat med och mina egna tankar om detta med utfodring. Jag har, i likhet med alla andra, aldrig det enda rätta svaret men vill gärna dela med mig av mina mångåriga erfarenheter inom en fysiskt mycket krävande hundsport. Då man sysslat med kapplöpningshundar så är naturligtvis fodret en viktig och stor del men andra stora delar som är minst lika viktiga är uppfödning och träning för att få en hund som klarar av detta. Ni kan ju bara tänka er om ni själva skulle fara fram i de farterna som hundarna gör på banan då de springer 500 meter på ca. 31 sekunder. Många av hundarna ger allt de har då de med att jaga en plastpåse (ett byte) är det bästa de vet. Då jag höll på så länge med hundkapplöpning så hann jag ändra inställning till en del saker under åren och snappa upp tips och råd som jag tyckte var värda att prova på och som visade sig fungera bra. Tanken på att få en så stark, smidig och hållbar hund som möjligt startar redan på valpstadiet för min del, ja egentligen redan då tiken är parad. Jag har alltid varit mycket noga med vad tiken äter och får i sig, redan ifrån allra första början av dräktigheten. Då tiken är i 5e veckan får hon äta precis så mycket som hon själv vill och känner att hon behöver. Detta rådet fick jag av en uppfödare på Irland som livnärde sig på att föda upp hundar. Jag försökte förklara för honom att min tik (som var helt matgalen)skulle äta ihjäl sig men han vidhöll att så inte var fallet och till slut så hade jag gått med på att prova. Visst hade han rätt, några av de första målen så åt tiken så hon höll på att storkna men det gick snabbt över och hon började äta lugnt och så mycket som hon ville ha vilket varierade väldigt mycket från gång till gång. Detsamma gällde valparna, då de växte upp och
skulle börja äta annan mat än sin modersmjölk så var det fri tillgång som gällde. I en hel kull med valpar så finns det alltid några som inte har lust att äta just när matskålen kommer, de kanske sover eller leker och då får de betydligt mindre mat än de andra, så mina valpar har fått fri tillgång på mat. Vad som också har varit viktigt för mig är att de har kunnat få springa och leka på stora ytor. Jag har haft ganska stora ytor som varit inhägnade och som de har fått springa på. En del påstår att valpar av storvuxna raser inte ska gå promenader, gå i trappor eller anstränga sig överhuvudtaget men i min värld har de fått springa lösa och leka så mycket de bara har orkat och vi har även börjat gå promenader ganska tidigt, dock med valparna lösa och man ska ha god koll på om de sätter sig eller lägger sig då det är ett klart tecken på att de är trötta och behöver få vila. Jag är av den åsikten att en individ som ska växa och bygga muskler måste få röra sig ordentligt om den ska få en god motorik och en hållbar kropp. Jag kan ge ett exempel ifrån då jag övertog en Greyhound som var 2 år gammal och hade bott hos en äldre dam från det att den var valp, den hade aldrig fått vara lös utan endast gått på promenader tillsammans med henne och hennes andra hund som var en tax. Den här hunden hade en enormt dålig motorik och hade mycket svårt för att springa fort och svänga. Rakt fram gick det fort som bara den men att ta en kurva gick knappt och han hade inte den känslan att han kanske skulle sakta ner en liten aning innan kurvan. Ja ni kan ju tänka er själva hur det går om man kommer in i en kurva med full fart. OBS! Bör inte provas med bil eller motorcykel…. När hundarna börjar bli 1012 månader startar vi så smått med att börja träna dom på så kallade lössläpp. Dessa lössläpp sker antingen för hand eller med en så kallad harmaskin. Sker de för hand så har man en så lång sträcka
mellan 2 personer så att hunden kan se den andra personen och så att den kan se trasan som den personen ska vifta med En person håller i hunden och den andra personen ropar, visslar och viftar med ”trasan”. När hunden är medveten om personen som ropar, visslar och viftar med trasan så släpper man hunden och den ger sig förhoppningsvis iiväg i full fart dit. Om man vill att de ska vara extra intresserade av att jaga en trasa så börjar jag denna träningen så snart de öppnar sina ögon och börjat gå. Ett litet snöre med en liten tuss i änden som man drar fram på golvet, jag tror en del känner igen detta då det kommer till att leka med en kattunge. Vart efter de växer, så växer Tussen till en trasa och i andra änden på snöret får du snart binda fast en pinne som du kan hålla i om du ska hinna med att dra den över marken utan att de direkt får tag i den. Det finns ju fler sporter där hunden ska jaga en trasa och då gäller ju samma sak att det ska finnas ett stort intresse för det. Är man inte uppfödare så får man starta träningen med det här då man får hem sin valp. Har man enbart vuxna hundar så kan man också börja träna på det här och skulle de inte vara så intresserade så kan man tex preparera trasan med blodpudding eller leverpastej. Det som jag kallar harmaskin är en maskin som är byggd så att man kan koppla den till ett bil alternativt motorcykelbatteri. En mycket lång lina är upplindad och när man drar ut den över en sträcka så ska maskinen dra in linan och vira upp den igen och hunden jagar trasan som finns i änden. Denna maskin gör att hunden eggas ännu mera att jaga trasan och ge allt den har för att den går ju rakt framför nosen på hunden. Vi har alltid brukat variera terrängen som vi kör detta i, såsom rak och plan mark eller backar och sandtag. Vad man absolut bör tänka på är att inte använda sig av blöta gräsmattor som underlag då detta är så lätt att halka på och lätt orsakar tå skador på hundarna. Marken bör vara relativt slät och det får inte finnas stora stenar och annat. Vi körde ofta i ett stort sandtag där man kunde
köra både på plan mark och i backe. En backe i ett sandtag är ju ingen enkel match att springa uppför och kräver mycket styrka. Har man en slalombacke i närheten så kan det också vara ett bra alternativ. Man kan mycket väl och gärna börja med detta då det är snö, det är jätte bra träning med djupsnö. Vi började nu även med längre och längre koppelpromenader. I början är det bättre att gå flera gånger på en dag med kortare sträckor. Nu går vi från den lösa hunden till den kopplade som ska genomföra ett monotont arbete som vi bestämmer över. Här börjar också detta med stretching och lite massage. Naturligtvis fick hundarna fortsatt vara lösa hemma på tomten och springa som de ville. Vi började också vänja hundarna vid en cykel för att även kunna lägga in cykelträning framöver. En viktig sak att tänka på är att aldrig ge hunden mat nära inpå träning eller straxt efter Nu har den ordentliga träningen startats upp. Även en hund som ska gå på utställning och visa upp fina och starka muskler, god benstomme och bra rörelser mår gott av att tränas upp på rätt sätt från början. En liten varning inför sommaren: Träna aldrig en hund i stark värme. Vill man träna/tävla under den varmaste perioden så får man lägga träning/tävling tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Värmeslag vill vi absolut inte ha på våra hundar! Jag kan ge er ett litet tips på hur ni kan kyla ner era hundar lite om ni är ute då det är som varmast. Sy ihop två frottéhanddukar (gärna vita) men lämna öppet så att ni kan trä den över huvudet och lägga den över kroppen. Denna frottéhandduk kan ni sedan blöta ner med kallt vatten och lägga på hunden. Om man har en mörk hund kan den även skydda hunden då den är torr på grund av sin färg. Jag önskar er alla Lycka till i sommar och ha det riktigt roligt tillsammans med era hundar!! Först som sist så är det detta som absolut är det allra viktigaste! Vill du ha lyckade resultat så måste det ske under positiva förhållanden! Thina Melleby
En Vit Dröm
SV 12, Pantoja E: SPCH Obolo Dantrilles Jag har sökt efter en vit tik väldigt länge runt om i Europa men inte hittat någon som hade någon äldre tik till salu – det fanns bara valpar som man fick ställa sej i kö på, si sådär från 1år och ända upp till 34 år! En dag i juli fick jag ett mail från Spanien om ett erbjudande angående att få köpa en av de 2 Podenco Ibicenco tikar som fanns hos en uppfödare, närmare bestämt från AD ARHAS kennel! Båda tikarna var 2 år gamla och mycket lovande, detta erbjudande fick jag bara inte missa! Båda tikarna var väldigt vackra men jag föll direkt för lilla Aria.... Den vita tiken med de helt underbara rörelserna. Hon var precis så söt och nätt med det excellenta, rastypiska utseende som jag sökt efter hos en tik från Spanien.
Aria U: Julia Balbila
stapeln i början av augusti och vi stannade där i 4 dagar! Självklart ville vi passa på att kombinera denna resa med några dagars semester! I Spanien liksom i många andra länder är det vanligt att det är fler än en som äger hunden tillsammans. Ägarna till Aria hjälpte oss att fixa med rätt transportbur och alla vaccinationer och besiktningar som därtill behövs för att vi skall få importera ett djur lagligt till Sverige. Mycket papper vart det och jag var helt övertygad om att det skulle strula till sej då vi skulle hämta hem henne... Jag har aldrig varit utomlands eller hämtat hem en hund så långt bort... så detta var ett äventyr i sej... (Det skall tilläggas att jag är Flyg Rädd......)
Då vi 4 dagar senare kom till flygplatsen i Alicante för att ta oss hem så fick Aria gå igenom kontrollen både med och utan bur i en röntgen maskin för att se så vi inte smugglat knark i hunden! Kan ju säga att det skiljer sej STORT från den Svenska och Spanska tullen.... oj oj.... Jag och min sambo bokade flyg ner till Alicante Flera uniformerade människor som dessutom för att hämta hem våra lilla Snövit. Resan gick av var beväpnade med pistol tog emot oss och
vinkade in oss i ett rum där vi vart muddrade... oj oj oj vad jag vart nervös då, fast jag inte behövde va nervös..... Det gick galant och de tog emot Aria och körde in henne i flygplanets transport rum... Inte ett ljud hördes från buren då och inte ett ljud hörde vi från buren då vi 4 timmar senare hämtade henne för utlämning av gods på Arlanda. Resan hade gått betydligt smidigare än vad både min sambo och jag trott.
kisspaus för Aria, innan den 3 timmar långa bilfärden hem för att till slut landa i sitt nya hem med 3 andra hundar..... Alla hundarna hemma välkomnade Aria med öppna tassar och hon fann sig direkt i sitt led. Ett stort Tack till alla Spanjorer som hjälpte oss med bland annat språket och alla papper och dylikt. Den enda nackdelen med resan var att det var typ 2 stycken i Alicante som kunde prata engelska och varken jag eller sambon kan spanska.... Aria fick komma ut ur buren och hon verkade Språkförbistringen visade sig några gånger bli ha sovit resan igenom. Sedan bar det av genom lite roliga missöden på matbordet på de olika tullen för att deklarera.... (Ja det var samma restaurangerna, där vi inte alltid fick serverat hund som stod på pappren som chippet visade.) vad vi trodde att vi hade beställt Vi packade in oss allihop i bussen som tog oss ifrån terminalen till långtidsparkeringen och där Anna Strongstone vart det en kort bensträckare för oss och en Yelloweyes kennel
Tränings träffar i Agility Why should the Sighthounds have all the fun? Kan en Irländsk Varghund träna och tävla i Agility så kan väl alla??!! Självklart kan även våra härliga hundar ha nytta och nöje av att träna Agility!! Medlemsträffar med introduktion av och lättare träning med Agility planeras i Västsverige under vår/sommar/höst. Vi kommer att ha en förmånlig möjlighet att använda en inomhushall för dessa aktivieter, där vi inte är lika beroende av väder och vind! ! Uppdateringar och information kommer att finns kontinuerligt på hemsidan www.spikslya.se, på facebook och via nyhetsbrev!
.
www.kennel.chiron.nu
We say Welcome to Sweden in summer 2013 !
info@kennel.chiron.nu FĂś lj o ss p ĂĽ Faceb o o k!