UTANFÖR DE INSTITUTIONELLA VÄGGARNA

En rapport om konstinstitutionernas arbete med offentlig konst och gestaltning av gemensamma miljöer i Sverige. Rapporten togs fram av Helena Selder på initiativ av Statens konstråd och i samarbete med nätverket KLISTER.

FÖRORD

Om vi utgår från konstnärernas, konstaktörernas och konstinstitutionernas perspektiv på den offentliga konsten, hur definieras den då? Är det ett relevant begrepp överhuvudtaget och på vilket sätt i så fall? Hur skiljer sig de offentliga konstuppdragen till konstnärer inom ramen för enprocentsregeln från de konstprojekt som initieras av konstnärerna själva och i samarbete med konstinstitutionerna? Helena Selder, författare till denna rapport, hävdar att de lokala konstinstitutionerna som arbetar med offentlig konst, utgör den sammanbindande länken mellan dem som verkar inom den offentliga konsten och stadsutveckling samt lokalsamhället, brukare och politiker. Genom sin konstkompetens och förankring i lokalsamhället över tid medverkar konstinstitutionerna till att samtidskonsten blir ett betydelsefullt inslag i offentliga miljöer. Konstinstitutionen legitimerar i grunden den konstnärliga processen och utgör en brygga mellan konstnären och en vid krets offentliga och privata aktörer som berörs av den offentliga konsten.

5 De senaste åren har Statens konstråd ägnat sig åt att vidga utrymmet för samtidskonsten i Sverige med utgångspunkt i den offentliga konsten. Det har handlat om att skapa plats för konstnärer i tidiga planeringsprocesser och storskaliga infrastruktursatsningar och att utforska formerna för video, performance och andra tillfälliga konstprojekt. Sedan riksdagen röstade igenom den nya politiken för gestaltad livsmiljö i maj 2018 har samtidskonst tillsammans med arkitektur, design och kulturhistoria fått en central plats i debatten om hur samhällets gemensamma miljöer kan och bör utformas.

Rapporten pekar på att konstinstitutionerna redan idag är plattformar i hela landet för samtal om livet i samhällets gestaltade livsmiljöer. Att stärka konstorganisationernas roll inom det nya politikområdet framstår därför som ett steg i rätt riktning. De regioner och kommuner där det finns konstinstitutioner som arbetar med offentlig konst sitter på gyllene möjligheter att medverka till verkställandet av denna politik. Konstinstitutionernas utforskande konstprojekt och publika samtal bidrar till ökad förståelse för vad olika grupper och människor upplever som värdefullt eller avgörande för ett bra liv i en stadsdel eller i den ort man bor. Genom sin närhet till lokalsamhället har konstinstitutionen ett försprång när det gäller att utveckla politiken för gestaltad livsmiljö i sin region eller kommun.

Konstinstitutionernas kompetens är en viktig resurs i utvecklingen av samhällets offentliga miljöer. Genom att deras uppdrag vilar på konstnärlig grund finns det goda förutsättningar att uppnå en tät och nyskapande dialog mellan konstnärer, beslutsfattare, boende och andra intressenter där konstens perspektiv kan utmana invanda föreställningar om samhällets gestaltade livsmiljöer. I rapporten framstår också att ju mer drivande konstnärerna tillåts att vara av de offentliga beställarna, desto mer spännande och relevanta blir konstprojekten. Om konstnärerna får driva projekten på konstnärlig grund, ökar chanserna att konsten förhåller sig på ett djupare plan till verklighetens komplexitet. Konsten kan förändra oss och vår omgivning på djupet i både känslor och tankar. När det händer blir konsten en dynamisk kraft som får betydelse för hela samhället.

Rapporten Utanför de institutionella väggarna har sin upprinnelse i två nya uppdrag som Statens konstråd fick 2018 och som numera utgör ordinarie verksamheter: dels att utveckla och sprida kunskap inom området offentlig konst och gestaltning av gemensamma miljöer, dels att främja samtidskonstens utveckling och spridning i Sverige. Rapporten visar att konstaktörerna är avgörande för såväl utvecklingen av den offentliga konsten och de gemensamma miljöerna som samtidskonstens spridning i hela landet. Idén till rapporten togs fram i dialog med nätverket KLISTER och utvecklades sedan till ett samarbete.

Giorgiana Zachia, samordnare, Stärka konstorganisationer, Statens konstråd Stockholm, 15 januari 2020