CONRAD MARTIN METZ, Tyskland 1749–1827 Rom, Italien, tillskriven Blomsterstilleben – ett par Olja på duk, vardera 87 x 63 cm.
Expertis: Cabinet Turquin, Stéphane Pinta, Paris. Proveniens: Sannolikt från Krageholm slott, Skåne. 30 000 – 40 000 SEK
På framsidan: GEORG HAUPT (hovschatullmakare 1769, ämbetsmästare i Stockholm 1770–1784/88), secrétaire en pente, högklassigt gustavianskt stockholmsarbete.
400 000 – 500 000 SEK
Visning 30 november – 5 december | Auktion 6–7 december | Nybrogatan 32, Stockholm
Det finns fem olika sätt att lägga bud på auktionen. Vill du få hjälp med att lägga bud är du alltid välkommen att kontakta våra specialister, eller kundtjänst under visningen eller på telefon 08–453 67 50. Viktigt att komma ihåg är att förhandsbud är bindande. Vänligen observera att du behöver skapa ett konto på Auctionet för att kunna lägga bud på auktionen. Att skapa ett konto är kostnadsfritt och registreringen gör du på www.auctionet.com.
Du kan lägga bud online fram till vardera auktionsdags starttid. Vid varje objekt i katalogen online finns en ”Lägg budknapp”. Ange det högsta belopp som du är villig att betala.
Budgivning i salen
Kundtjänst lämnar utan kostnad ut en numrerad auktions spade. Denna spade använder du vid budgivning i salen genom att tydligt visa den för auktionskommissarien.
Du deltar i budgivningen online i realtid via din mobil eller dator. Registrera dig som kund och läs mer på vår hemsida.
Budgivning per telefon Skriftlig ansökan ska lämnas till Kundtjänst senast vardagen före auktionen. När budgivningen närmar sig det föremål du önskar bjuda på, ringer en representant upp direkt från auktionssalen och du framför dina bud.
Fyll i föremålets auktionsnummer och det högsta belopp som du är villig att betala. Kundtjänst bjuder sedan för din räkning under auktionen upp till angivet högsta belopp men alltid så förmånligt som möjligt. Skriftliga inropsuppdrag lämnas direkt hos Kundtjänst.
Läs mer om budgivning på auktionsverket.com
Victoria Svederberg
Chef konstavdelningen 0733–40 67 56 victoria.svederberg @auktionsverket.com
Ulrika Ruding
Chef konsthantverksavdelningen 0733–40 67 57 ulrika.ruding @auktionsverket.com
Ulrica Tillander
Äldre måleri, orientaliska mattor och äldre textilier 0733–40 67 29 ulrica.tillander @auktionsverket.com
Elisabet Fellbom
Asiatisk konst och konsthantverk samt äldre europeisk keramik 0733–40 67 32 elisabet.fellbom @auktionsverket.com
Markus Anderzon
Antika möbler och konsthantverk 0733-40 67 48 markus.anderzon @auktionsverket.com
Cecilia Berggren
Klassisk konst 0733–406761 cecilia.berggren @auktionsverket.com
Anna Wehtje
Silver 0733–40 67 85 anna.wehtje @auktionsverket.com
Sandra Johansson
Smycken, Gemmolog FGA 0733–40 67 24 sandra.johansson @auktionsverket.com
Johan Strandberg
Antika möbler och konsthantverk 0733–40 67 63 johan.strandberg @auktionsverket.com
Amelie Ax:son Johnson
Assistent, klassisk och modern konst 0733–40 67 66 amelie.axson.johnson @auktionsverket.com
Välkommen till höstens Klassiska & Asiatiska samt Bokkvalitén. Här visas tidlös konst av stora mästare sida vid sida med antikt konshantverk, böcker och handskrifter av allra högsta kvalitet. Utsökta material, handens precision och historiens vingslag. En högtidsstund under auktionssäsongen.
Kvalitet är ett begrepp som vi inte tycks få nog av, i såväl antikbranschen som i de flesta andra branscher. Tekniska produkter, böcker, filmer, livsmedel, byggnader och konstverk genomgår olika former av kvalitetsgranskning och tester innan de når offentligheten. Kvalitet är ofta det viktigaste argumentet vid försäljning. Men trots flitig användning av begreppet är kvalitet ofta svårt att förklara, svårt att göra mätbart. För det behövs kunskap, erfarenhet och instrument. Ibland även det där diffusa som närmast kan benämnas som ”känsla”. När det gäller hantverk kan det bli särskilt svårt i en tid när de flesta av oss lever långt ifrån både material och produktion. Det blir liksom knepigt att på egen hand bedöma vad som faktiskt är god kvalitet och vad som håller över tid för både handens och ögats slitage. Kvalitetsbedömning av konst och konsthantverk från svunna tider kräver särskild färdighet. Hos världens äldsta auktionshus har vi sedan 1674 ägnat oss åt att analysera alla aspekter av de föremål som kommer till oss för vär-
dering och försäljning. Totalt 60 experter och värderingsmän i våra tio verksamheter vrider och vänder, synar, doftar, mäter, klämmer och känner tills de kan uttala sig om ett föremåls egenskaper och rätta värde. Vi vill hjälpa våra kunder att göra ett upplyst och bildat köp. Höstens auktion innehåller en mängd spännande verk av yppersta kvalitet, såväl konstnärlig som hantverksmässig. Det är fantastiskt roligt att få presentera en högklassig gustaviansk sekretär av hovschatullmakaren Georg Haupt och ett tekök i silver av den svenska empirens gigant Adolf Zethelius, verk där känsliga händers färdigheter är extra påtagliga. Konstavdelningen visar denna säsong flera målningar av särskilt konsthistoriskt värde, där den starkaste lysande är Helmer Osslunds friska målning Våren, utförd 1907. Dess pendang Hösten ingår i Nationalmuseums samling. Ytterligare en målning av museikvalitet är Francesco Albanis Europa och Tjuren, kvalitetssäkrad av våra internationella specialister i Bologna och Paris.
Jag önskar dig en njutbar upplevelse med det klassiska urvalet om över 500 auktionsnummer. Några av föremålen här i katalogen är fotograferade i det japanska teceremonihuset Zui–Ki–Tei på Djurgården i Stockholm. En vilsam fond för föremålen där eftertanke och tidlöst perspektiv omfamnar. Stort tack till Etnografiska Museet och fotograf Jonas Ingerstedt.
Välkommen till Klassiska!
VISNING 30 NOVEMBER – 5 DECEMBER
AUKTION 6–8 DECEMBER
Nybrogatan 32, Stockholm Öppet måndag– fredag kl 10 18 | Helg kl 11 17
TISDAG 6 DECEMBER
Start kl 13: Möbler, kuriosakabinettet, mattor/textilier, silver och smycken.
ONSDAG 7 DECEMBER
Start kl 10: Asiatisk konst och konsthantverk. Start kl 13: Svensk och Internationell konst samt Old Masters.
TORSDAG 8 DECEMBER
Start kl 13: Böcker, kartor & handskrifter Se hela katalogen på auktionsverket.com
VIEWING NOVEMBER 30 – DECEMBER 5
AUCTION DECEMBER 6–8
Nybrogatan 32, Stockholm Weekdays 10 am – 6 pm | Weekend 11 am – 5 pm
For further information in English please visit auktionsverket.com
Konstnären Helene Schjerfbeck är ett centralt och viktigt namn i Nordens modernistiska avantgarde. I sin hemstad Helsingfors inledde hon redan 1873, på Finska konstföreningens ritskola, sin konstnärliga utveckling utifrån klassiska stilideal. Under utbildningsåren i Frankrike och England, som varade under större delen av 1880–talet, inspirerades hon av det realistiska friluftsmåleriet. I Paris studerade på den välrenommerade privata Académie Colarossi varefter hon vistades i konstnärsko lonier i Bretagne och St. Ives. Under sin tid i Frankrike bytte hon tilltalsnamn från Helena till Helene, ett avtryck från en tid i hennes liv som hon alltid i ljust minne skulle bevara.
År 1902 flyttade Schjerfbeck med sin mor till den lilla orten Hyvinge norr om Helsingfors. I det stilla liv som där rådde där tog hennes måleri en betydelsefull modernistisk riktning. Inspiration hämtade hon ifrån internationella konsttidskrifter och litteratur. Men framförallt fann hon, i det lugn som rådde, en ro till att utforska sin egen känslighet i ett reducerat bildspråk. Konsthistorikern Soili Sinisalo skriver i sin artikel ”Helene Schjerfbecks konst” i ”Helene Schjerfbecks konst, kvinnor, mansporträtt, självporträtt” 1997: ”Helene Schjerfbeck anammade modernismen enbart på sina egna villkor, och dessa villkor var framförallt återhållsamhet, med vilken hon behärskade sin expressivitet”.
Schjerfbeck fortsatte att ambitiöst utveckla och förfina sitt modernistiska måleri under hela sin livstid. Stilleben var ett återkommande motivval som hon gärna ägnade sig åt. Anled-
ningen var delvis att hon tilltalades av estetiken som skapades av kompositioner av blommor och frukt, men också att hon i avbildandet av dessa, kunde fokusera på färg och form och då bortse från berättande aspekter.
I auktionens verk Luktärter i vas skapar varje färgfält, varje ett av luktärternas skira blad, en näst intill poetisk komposi tion. Buketten ser spontant placerad ut i en vas som bara kan antydas. Kronbladens färger är nyanserade och ljuset ser ut att dansa mellan dem. En naturlig skönhet, och samtidigt genom Schjerfbecks hand, en avancerad och skicklig framställning som får en att på något sätt, förstå det oerhörda i ett upphöjt modernistiskt måleri.
HELENE SCHJERFBECK 1862–1946
Luktärter i vas
Signerad HS. Akvarell och blyerts på papper 22 x 29 cm. Troligen utförd mellan åren 1910–1915.
Proveniens: Justitieråd Halvar Lech, därefter i arv inom samma familj.
Utställningar: Gösta Stenman, Stockholm, ”Helen Schjerfbeck”, 1954, katalognr. 16.
Stockholms Auktionsverk vill rikta ett varmt tack till Leena Ahtola–Moorhouse, expert på Helene Schjerfbeck. 200 000 – 250 000 SEK
A BLUE AND WHITE STEM CUP, decorated with lotus and scrolling foliage, Kangxi period (1662–1722) height c. 13.5 cm.
5 000 – 6 000 SEK
A BRONZE TRIPOD INCENSE BURNER, the globular bombéform body rising to a gently everted mouth rim cast with upright loop handles, all raised on three pointed feet, Xuande six-character mark, 17/18th century, diameter c. 14 cm.
10 000 – 12 000 SEK
Bruno Liljefors är den svenske konstnären som främst förknippas med natur– och djurmotiv, särskilt i dramatiska situationer. Gemensamt för dessa situationer är djurens rörelser – det kan vara en pilgrimsfalk som slår ett byte eller bofinkar som söker föda i körsbärsträdet. Med zoologisk precision är återgivandet av djurens fysionomi och utseende lika viktigt för Liljefors som att fånga dess rörelse. Ett led i detta arbete var att Liljefors (som många andra konstnärer innan och omkring sekelskiftet) experimenterade med fotografi för att kunna detaljstudera t.ex vattenringarna omkring den lyftande gräsanden för att sedan kunna översätta det till målningens duk. Liljefors följde med stort intresse fotografipionjärerna George Douglas Campbell (också känd som hertigen av Argyll), Eadweard Muybridge och Ottomar Anschütz vilka alla arbetade med att, inom det tidigmoderna fotografiet, fånga skarpa bilder av djurens rörelser. Efter de nämnda fotografernas studier kunde Liljefors hämta detaljerad information om stenfalkens vingposition och hägerns vingslag per tidsenhet. Fotografins framfart rönte stor nyfikenhet och beundran även inom medicinen och naturve tenskapen och när en fotografisk förening bildades i Uppsala år 1889 fanns Liljefors upptagen som en av medlemmarna. Dessa mångåriga och grundliga studier av djurens rörelse gör att Liljefors kunskap om olika arters rörelsemönster översätts i hans målningar. Motivet med sträckande ejdrar känns igen
från flera målningar, men det är påfallande hur Liljefors kan problematisera synintrycken och ge dem nya gestaltningar. Motivet kan i många fall uppfattas som samma, men som den känslige konstnär och naturkännare Liljefors är betraktas motivet från olika håll och vinklar, vilket gör att det hela tiden känns nytt och unikt. En av de mest kända målningarna med ejdrar är Sträckande ejdrar (1901) som finns på Thielska galleriet. I den målningen precis som i auktionens Sträckande ejdrar gestaltas vingslagen genom att lösa upp konturerna som gör att betraktaren får känslan av rörelse. Liljefors skriver själv i sina anteckningar följande om ejdern:
Då hösten kommer samla sig ejdrarna i flockar för att draga söderut. Fåglarna flyga i bredd på ett eller flere led bildande lång vall, som rullar fram öfver vattenytan med en böljande rörelse, än smygande ned i vågdalarna, än höjande sig öfver ett brott. Leden dela sig och stycken däraf byta plats, men individens kurser stå parallella och det ordnar sig efter lagar som göra att vallen lugnt och jämt rullar framåt (Ellenius, sid 89).
BRUNO LILJEFORS 1860–1939
Sträckande ejdrar Signerad och daterad Bruno Liljefors 1934. Olja på duk, 46 x 75 cm. 150 000 – 175 000 SEK
BRUNO LILJEFORS, Sträckande ejdrar
Som barnbarn till den engelska drottningen Victoria och gift med Sveriges kronprins, den blivande kungen Gustaf VI Adolf, kom Kronprinsessan Margareta med sitt samhälls engagemang och sitt otvungna, moderna sätt att bli en frisk vind i de kungliga salongerna. Hon blev folkkär och hela Sveriges ”Daisy”. När hon gick bort endast 38 år gammal greps hela landet av sorg över förlusten av en älskad förebild. Fascinationen för henne lever kvar ännu i våra dagar, vilket inte minst publikresponsen på utställningen ”Daisy, Kronprinsessan Margareta 1882–1920” på Stockholms slott 2021 gav prov på. Till Kronprinsessan Margaretas många intressen och talanger hörde konsten. Redan som ung hemma i England hade hon fått privat konstundervisning och vintern 1903–1904 tillbringade hon i Paris för vidare konststudier. Efter giftermålet med Sveriges kronprins 1905 kom konstnärinnan Anna Boberg att bli hennes mångåriga mentor. Dessutom blev kon takten med Prins Eugen betydelsefull för hennes konstnärliga utveckling. I sitt måleri arbetade Kronprinsessan Margareta snabbt och strävade efter att nå en förenkling i färg och form. Hon undvek att fastna i detaljer och fångade i stället atmosfären i sina motiv. Kronprinsessan Margareta visade sin konst i två publika utställningar, Baltiska utställningen i Malmö 1914 och Nya Idun 1920.
1882–1920
Hovmarskalksflygeln vid Drottningholms slott, sedd från Jaktpaviljongen 1911. Påskrift på baksidan: Målad av Kronprinsessan Margaretha, 1911, skänkt till Förste Hofmarskalken och Fru Lilliehöök. Signerad M. Olja på duk, 32 x 64 cm. 30 000 – 40 000 SEK
Olle Hjortzberg är kanske allra mest känd för sina skira, luftiga och uppskattade stilleben med våra allra mest älskade sommarblommor. I en frisk och obunden realistisk stil använder Hjortzberg palettens samtliga färger för att fånga den eviga skönhet som endast står att finna i naturen. Såväl exotiska orkidéer som svenska vitsippor komponerades in i stilleben av olika format. Dock är Hjortzbergs konstnärskap inte bara kopplat till stilleben utan hans värv var både långt och mångfacetterat och kom att innefatta flera olika typer av konstnärliga uppdrag.
År 1892 antogs Hjortzberg som elev vid Konstakademien och 1898 gjorde han den första av många studieresor utomlands, vilket kom att påverka hans konst på djupet. Efter att ha besökt Paris och Rom fortsatte Hjortzberg år 1900 till Grekland, Syrien och Palestina. En viktig händelse av avsevärd betydelse för hans konstnärskap var mötet med de bysantinska mosaikerna i Ravenna. Alla dessa platser, med sin rika historia och plats för tidigmoderna civilisationer, blev en klangbotten för
Hjortzbergs konstnärskap vilket kanske allra tydligast märks i de stora dekorationsuppdrag av kyrkliga rumsinteriörer som han utförde. Till de mer kända av konstnärens arbeten som muralmålare hör målningarna i Engelbrektskyrkan vilka påbörjades 1913 samt väggmålningarna i Linköpings läroverk från år 1916. Bägge dessa utsmyckningsarbeten uppvisar de för Hjortzberg, typiska inslagen av svällande, jugendbetonad växtornamentik. Hjortzberg var heller inte främmande för den engelska Morrisrörelsens stilideal vilka flitigt utnyttjades i de många affischer Hjortzberg komponerade som en förnyare inom området. Ett uppskattat exempel är affischen för de olympiska spelen i Stockholm 1912.
OLLE HJORTZBERG 1872–1959
Midsommarblomster Signerad Olle Hjortzberg och daterad 1950. Olja på pannå, 93 x 72 cm. 200 000 – 225 000 SEK
OLLE HJORTZBERG, Midsommarblomster
Värmlänningen Bror Lind hjälpte efter skolgången sin far med yrkesmåleri och dekorationsmålning. Hans konstnärliga fallenhet ledde honom vidare till Gustaf Fjæstad, snöland skapens mästare, som gav honom lektioner och uppmuntran. Lindh antogs snart vid Konstnärsförbundets målarskola år 1899 och fick där uppleva det senaste inom svenskt måleri.
Efter att ha vänt hemåt anslöt han sig till den grupp konstnä rer och konsthantverkare, som i byn Raksta, utanför Arvika, hade funnit en stark gemenskap sedan år 1898. Där fanns bland flera, Gustaf och Maja Fjæstad, Christian Eriksson, och Fritz Lindström.
Mötet mellan konstnärernas moderna idévärld och traktens hantverkstradition kom att skapa en smältdegel för konst och konsthantverk. Gruppens estetik och arbetssätt hade mycket gemensamt med den engelska Arts and Craft rörelsens estetik och metod, men utan att vara lika politisk. Rackstadgruppens arbete var också gränsöverskridande och korsade influenser från svensk, europeisk och den kring sekelskiftet så inflytelserika japonismen.
Det japanska inflytandet är tydligt i Bror Lindhs intagande målning, Körsbärsgren. Här finns det platta perspektivet och de dekorativa, organiska element som är så karaktäristiskt för den japanska konsten. Målningen är en hyllning till naturen, till de värmländska skogarna i fonden och till skönheten i den sköra körsbärsblomman. I auktionens vackra verk möts evighet och förgänglighet, liksom arv och ny inspiration.
BROR LINDH 1877–1941
Körsbärsgren
Olja på duk, 181 x 130 cm.
Proveniens: Thorsten och Rosa Weinberg, Glava glasbruk, Värmland.
Utställd: Thielska galleriet, Stockholm, ”När Japan kom till Värmland. Japonism hos Rackstadkonstnärerna 1880–1920”, 2018.
400 000 – 600 000 SEK
Hilding Werner (1880–1944) tillhör en av de konstnärer vars säregna uttryck är väldigt igenkännbart. Han föddes, levde och dog i sitt älskade Värmland vilket kom att ta en central roll i hans konstnärskap. Werners utbildning påbörjades i Althins målarskola och han gick även ett år i Konstnärsförbundets målarskola. För att tjäna pengar kom han att bidra som karikatyrtecknare till tidningen ”Nya Nisse”. År 1905 reste Werner på sin enda utlandsresa till Holland och strax efter hemkomsten skaffade han sig en ateljé vid Hammartjärnet i Värmland där han också levde fram till sin död. Genom sitt deltagande i konstnärssammanslutningen ”De frie” deltog han i grupputställningar med dem fram till 1912, och han ställde även ut på andra samlingsutställningar under sina år. Någon separatutställning hade han aldrig under sin levnad och det var först på Värmlands museum år 1946 som hans konstnärskap samlades och det gavs möjlighet att få en överblick över hans livsverk.
Men åter till Värmland omkring 1910 då Gustaf Fjaestads koloni vid sjön Racken kommit att bli väletablerad och börjat göra avtryck i sin samtid. Hilding Werner arbetade väldigt mycket med sitt snömåleri, starkt influerad av Fjaestad, men hans konturverkan kom att röra sig mot röda skarpa toner till skillnad från Fjaestads mer blåa och mjuka. Tillsammans med sin förebild, konstnären Bror Lindh besökte Werner ytterligare en Värmlandskonstnär – Otto Hesselbom. Och med detta möte kom Werner att finna ”sitt” format – de vidsträckta vyerna i breddformat som Hesselbom arbetade med i bland annat ”Vårt land” (1902). Werner tog med sig intrycken och började direkt att översätta sin utsikt över Glavsfjorden till stämningsfulla målningar i kvällsstämning eller nattvila. Han kom alltmer att avskärma sig från samhället och hans motivkrets kom att påverkas av detta. De porträtt som finns är ofta av familjemedlemmar eller självporträtt. Denna livsbana att återvända till sin hembygd, arbeta avskärmad och experimentera med sitt uttryck känns kanske igen från en annan samtida värmlänning, konstnären Stefan Johansson (1876–1955). I auktionens porträtt av Werner återfinns otroligt mycket av Johanssons karaktär i det frontala, avskalade och starkt realistiska uttrycket. Auktionens samling av Hilding Werner–målningar kommer direkt från konstnärens familj.
Till vänster:
Självporträtt, akvarell och blyerts på papper, 32 x 22 cm.
Proveniens: Konstnärens familj.
6 000 – 8 000 SEK
Porträtt av gosse, olja på duk, 41 x 37 cm.
Proveniens: Konstnärens familj.
6 000 – 8 000 SEK
Glafsfjorden (Stafnäs kyrka), olja på duk, 105 x 160 cm.
Proveniens: Konstnärens familj.
80 000 – 100 000 SEK
Porträtt av okänd man, olja på duk, 85 x 75 cm.
Proveniens: Konstnärens familj.
6 000 – 8 000 SEK
Utsikt från ett berg nära Vippentorp, Påskrift: ”utsikt från ett berg nära Vippentorp, under säteriet. Rud i Ny socken i Värmland”. Blyerts och kol på papper, 28 x 37 cm.
Proveniens: Konstnärens familj.
10 000 – 12 000 SEK
Porträtt av konstnärens syster Hilma Berner, olja på duk, 49 x 43 cm.
Proveniens: Konstnärens familj.
Utställd: Värmlands Museum, Karlstad, ”Hilding Werner Minnesutställning” 1946.
8 000 – 10 000 SEK
CARL LARSSON, fotografialbumKommer du ihåg när man var yngre och det cirkulerade ”Mina vänner”–böcker i skolan och på kalasen? Det var böcker där varje vän fick fylla i information om sig själv, sin favoritmat, intressen och ofta fanns det plats för en porträttbild i samma storlek som de små plånboksbilderna skolfotot kom i. På höstens Klassiska auktion kan vi presentera en konsthistorisk motpart – ”Fotografialbum” som 1884 gavs till Tekla Lindeström av ”fotografen” Carl Larsson och ”bokbindaren” Karin Larsson. Albumet kommer direkt från Tekla Lindeströms, senare gift Nordström, familj och har aldrig tidigare visats. Detta album är utfört i den franska byn Gréz–sur–Loing, vilken kom att spela en viktig roll i den svenska konsthistorien under slutet av 1800–talet. Det sociala livet i konstnärskolonin tycks ha varit en lika stor inspirationskälla, som det franska landskapet, vilket vi märker genom det digra material av brev, teckningar och fotografier som skildrar den sociala scenen i byn. Taktpinnen hölls av Carl Larsson som tillsammans med Karin bosatte sig permanent i Gréz år 1883 och kom att bli den fasta punkten för konstnärer och författare som reste till och från Frankrike. Välkända är de julfester paret Larsson höll, till vilka Carl Larsson målade stora teckningar och karikatyrer (kartonger kallade) och diktade verser till dessa gjorde Svenska Dagbladets utsände Christian Janzon (med signaturen Spada).
För Carl Larsson var karikatyrer, illustrationer och teckning ar inget nytt. Det var genom dessa han började sin karriär på skämttidningen Kasper och under 1880–1884 utkom tolv böcker, helt eller delvis illustrerade av Carl Larsson. För att nämna några så illustrerade Larsson Strindbergs ”Svenska folket”, Topelius ”Fältskärns berättelser” och ”Anna Maria Lenngrens samlade skaldeförsök”. Till den senare utförde Carl Larsson ca 130 stycken illustrationer. Bredvid sig i bokarbetena hade han mottagaren av ”Fotografialbum”, Tekla Lindeström. Lindeström var elev på Tekniska skolan (att jämföra med dagens Konstfack) från 1872 där hon studerade gravyrteknik för xylografen Carolina Weidenhayn och fortsatte sina studier från 1878 i Paris för den välkände Gustave Doré. Lindeström stannade därefter kvar i Paris där hon arbetade som gravör för franska tidningar och förlag. Slutet av 1800–talet kom att bli en ny tid för att mångfaldiga och sprida bilder med för tiden helt nya tekniker som t ex trägravyr, fototypi och ljustryck. Tidningar, böcker, affischer och trycksaker med graverade bilder kom att bli ett sätt för fler män-
niskor att ta del av konst och illustrationer till ett lägre pris. Flera av de bokverk som Carl Larsson och Tekla Lindeström arbetade med är precis ett sådant exempel på hur det inte bara var överklassen utan även den framväxande borgerligheten som intresserade sig för att ha rikt illustrerade praktverk hemma i bokhyllan (eller snarare på bordet för att visa på god smak och bildning). Tekla Lindeström umgicks i de skandinaviska kretsarna av konstnärer och författare i Paris så det var inte konstigt att även hon befann sig i Gréz under 1880–talets början. I denna miljö blandades vänskapsrelationer med arbetsuppdrag tillsammans med Carl Larsson och det var även här hon träffade Karl Nordström som hon gifte sig med år 1886. År 1885 mottog hon ett hedersomnämnande på Salongen för sitt arbete med gravyrerna till bl a ”Anna Maria Lenngrens samlade skaldeförsök”. Auktionens ”Fotografialbum” strålar med konsthistoria av det informella, glada och vänskapliga slaget. Paret Larsson presenterade Tekla med den fina presenten på hennes namnsdag – namnsdagar var för Larssons (och samtiden) ofta större än födelsedagar. Bokbinderiet Karin Larsson ägnat sig åt är att hon har tillvaratagit konstnärskartong och ett sidenband. Vilka är alla människor som ingår i boken då? Det är karikatyrer av de som umgicks i Gréz och persongalleriet känns igen från Spadas reportage om de svenska konstnärerna i Paris. Många av de som figurerar är konstnärer och dessutom gifta. I en av de kända Carl Larsson–kartongerna räknade Spada och Larsson till sex stycken kärlekspar som hittat varandra i Gréz. Spada skriver i ”De nordiska konstnärernas jul i Paris”, publicerad i Svenska Dagbladet 9 januari 1883 ”att giftasepidemien grasserat gräsliga bland konstnärskolonien under 1882”. Även Siri von Essen och August Strindberg figurerar i albumet. Strindberg var i Gréz för avporträttera Carl Larsson och sonen Hans omnämns här lite skämtsamt som ”den lille schweizaren” vilket syftar på paret Strindbergs kringflack ande leverne i just Schweiz efter den självvalda exilen 1883. Carl Larsson (kanske behjälpt av Spada) har diktat versen ”Här, Tekla, mången hufvudknopp du finner mot dig le, det är af Nordens unga hopp, den del som bott i Gréz” visar hur omtyckt Tekla var av de som utgjorde konstnärskolonin. Och vi idag kan bara avundsjukt konstatera att bläddra i detta album är att se den svenska konsthistoriens stora namn avlösa varandra.
CARL LARSSON 1853–1919
Fotografialbum
Med dedikation: ”Till Tekla på hennes namnsdag – Gréz 1884 af tacksamma landsmän. Här, Tekla, mången hufvudknopp du finner mot dig le, det är af Nordens unga hopp, den del som bott i Gréz. Karin – bokbindare Carl – fotograf”. Akvarell och tusch på papper 16 x 14 cm.
Proveniens: Tekla Lindeström, gift Nordström, därefter arv inom familjen. 25 000 – 30 000 SEK
En urkraft har väckts till liv och satt naturen i rörelse. Knoppar brister, smältvatten rinner och djur vågar sig ur sina hålor.
Motivet framför våra ögon är ansatt av vinden. De knotiga martallarna sänker sina gröna taggiga kronor. Stammarna är korta men uthålliga, skapade av många årsringar längs den utsatta Höga kusten. Över det energiska havet med sina vita skummande gäss har det mörka molnet just släppt en skur. Luften är renad och färgerna klara. Måsarnas gälla skrik kastas av och an i vinden, en lekfull och uppsluppen salut. Nedanför dem syns segelbåtarna, som med sina utspända vita segel, även de hedrar årstidens intåg. Bakom allt liv vilar det mörkblå berget, betraktandes den vackra, men ack så förgängliga skiftningen omkring sig.
Bara sekunder har passerat efter att det mörka tunga molnet över havet har släppt sitt regn. Luften är renad och färgerna brännande i sin kontrast mellan ljus och mörker. Måsarnas gälla skrik kastas av och an i vinden. En uppsluppet salut för den nya årstiden. Nedanför dem syns segelbåtarnas utspända segel lysa vita, som flaggor hedrar även de intåget. Bakom allt liv och rörelse vilar i det eviga, det mörkblåa tysta berget. Han betraktar de alltid så vackra, men ack så förgängliga skiftningarna omkring sig.
Norrlandsmålaren Helmer Osslund föddes år 1866 i Tuna socken, nära Sundsvall i Medelpad. Efter studentexamen for han till USA för att efter ett år återvända till Europa. Han arbetade som dekormålare vid Gustavsbergs porslinsfabrik
HELMER OSSLUND, Våren
och fann sedan sitt kall – måleriet. Innan de norrländska vyerna tog över hans produktion var han en konstnär som med en stor entusiasm och nyfikenhet sökte inspiration på många håll i världen. Han kan utan överdrift tillskrivas begreppet kosmopolit. År 1894 gjorde han en längre resa med nedslag i bland annat Frankrike, Danmark, Belgien, Tyskland, Holland och England. I Paris undervisades han några månader av den store Paul Gauguin, vilket blev ett betydelsefullt avstamp för hans fortsatta konstnärliga utveckling. Nils Palmgren beskriver i sin bok, ”Helmer Osslund” (1937), det intryck Gauguins måleri gjorde:
Där fanns den raffinerade och helt personligt klingande, starka koloriten, där funnos hela ytor och dock en suverän manövrering
av massorna till ett smyckesartat helt, och där funnos slutligen en sällsam inlevelse och en med mystik sammanvävd skönhetsdyrkan, allt egenskaper, som tilltalade Osslund på det högsta.
Osslund mötte åter det norrländska landskapet 1898 och inledde då sin livsuppgift. Han gav sig ut på strövtåg, på jakt efter perfekta utsiktspunkter och blickfång, med lätt smörpapper och färgpalett i sin väska. Han undersökte den gröna Höga kusten i Ångermanland, följde de stora mörka älvarna inåt land och utforskade de ljusare fjällen i Jämtland och Medelpad. I sitt måleri lyckades han utöver avbildandet, även ta tillvara på naturmystiken, som dels fanns nedärvd hos honom, men som även var på tapeten vid sekelskiftets romantiska strömningar. Detta kom till uttryck genom utsikter
i skymningsljus, dramatiska färgkontraster, och genom dekorativa inslag. Där fanns utslagna lövträd, stenformationer, eller vackert formade tallar, så som i auktionens verk. År 1906, uppfylld efter sin första resa till Lappland, ställde Osslund ut i Gävle stadshus festsal. Läderfabrikanten och konsuln Emil A Matton, som var en inflytelserik person i staden, var på plats och köpte tre stycken verk. Efter ytterligare en resa upp i norra Norrland ställde han året därpå åter ut i Gävle, och fick då av Matton en stor beställning på en svit om fyra stycken målningar som skulle skildra våra årstider. Idén måste ha uppkommit i betraktandet av Osslunds verk, där övergångarna i naturens växlingar, kan ses som ett huvudtema.
Matton lät hyra en ateljé åt Osslund i Gävle för uppdraget. I ateljén använde sig Osslund av minnesbilder och skisser från sina resor för att skildra det landskap som vackrast representerade varje årstid, i Våren är den främsta inspirationen hämtad från Höga kusten i Ångermanland. I verket märks hans starka känsla för den vackra kusten med dess vidunderliga gröna och bergiga kustlinje, rika fågelliv, blå hav och starka vind.
När sviten var fullbordad och Mattons önskemål om segelbåtar i Våren och Sommar var tillgodosett, spikades de fyra storslagna verken upp i Mattons hem, Blewegården i Gävle villastad. Huset hade uppförts år 1903 av järnvägsdirektören Carl Fredrik Asker. Redan året därpå köpte Matton villan, som då gavs namnet Blewegården efter initialerna i hans fem barns förnamn. I villans interiörer fanns träinslag i den tidstypiska jugendstilens formspråk. Målningarnas lätt rundade överkant speglar stilinriktningen. De fyra målningarna placerades i hallen ovanför en träpanel. Hösten tog plats ovanför hatthyllan på en av långväggarna och Vintern fick samsas med dörren i fonden, vilket förklarar att den målningen inte hade samma form som de övriga. Sommaren och Våren hängde längs den andra fondväggen mitt emot Hösten.
Emil Matton blev en nära vän till Osslund och skötte konstnärens inkomster både från Gävle och andra håll under flera år. Blewegården revs dessvärre år 1979, men sviten räddades. Hösten införlivades i Nationalmuseums samlingar som gåva 1971 (NM 6371), Vintern kom att, på grund av sin mer oregelbundna form, delas upp, och Sommaren och Våren hamnade i privat ägo. Våren har aldrig tidigare varit ute till försäljning på auktion.
Måleriet i de fyra årstiderna är skapat med en ny säkerhet hos Osslund. Han har blivit djärvare vad gäller både färg och penseldrag. ”Blått och grönt och svart älskade han hos våren”, så beskrev hans gode vän läkaren Helge Dahlstedt hans känsla för årstiden i ”Helmer Osslund: Norrlands målare”, Nationalmuseum, 1971. Just i denna färgsymfoni tronar nu våren upp sig framför våra ögon.
Tallarnas sträva bark är på en armlängds avstånd och vi hör måsarnas skrik, som under denna korta ljusa tid, inte kommer sav ett nyvaket hav. Naturen är i rörelse, en årstidsskiftning håller på att ske. Välkommen vår!
HELMER OSSLUND 1866 – 1938
Våren
Signerad och daterad Helm. Osslund–07. Olja på duk, 90 x 255 cm.
Proveniens: Konsuln Emil A Matton, Blewegården. Privat samling.
Litteratur: Lena Holger, Helmer Osslund, 2008, avbildad i färg på dubbeluppslag. 10 000 000 – 12 000 000 SEK
Adolf Ulrik Wertmüller är en av våra främsta, och interna tionellt mest kända porträttmålare. Han inledde sin konstnärliga bana med att under åren 1765–1771 studera skulptur vid Målare– och bildhuggarakademien, det som senare blev Kungliga Akademien för de fria konsterna. Efter skulptur studierna studerade han ett år för Lorens Pasch den yngre, varefter han sökte sig ut i Europa för studier i de kulturella centren, Paris och Rom. I Paris verkade han sedan mellan åren 1772–1787, nära Alexander Roslin, och gjorde sig där så småningom ett namn som porträttmålare bland kungligheter och i aristokratiska kretsar.
Porträttet av Charlotte Eckerman född år 1759 är betagande vackert. Med känslig hand har Wertmüller avbildat den unga kvinnans ansikte och klädsel. Hon har lugna mörka ögon som stadigt möter vår blick, munnen är sluten, men ger ett livfullt intryck som suggererar att hon snart kommer yttra något. I enlighet med de klassicistiska idealen är linjeföringen stram och färgen sval. Ytorna är mycket fint målade, och Eckermans hy så slät som om den vore gjord av porslin. Kinderna är lätt rosiga, och det lockiga håret löst uppsatt, enligt tidens mode. Den bruna kappan i frasigt sidentyg har åkt åt sidan och avslöjar en generöst öppen urringning. Kläderna är en variation av tidens antik–inspirerade smak, á la grecque.
Porträttet har sedan det målades fascinerat på grund av sitt ursprung och den avporträtterade kvinnan har väckt beundran för sin skönhet, då som nu. Vem kvinnan är har varit omtvistat, men tack vare de räkenskapsböcker som Wertmüller efterlämnat har man till slut kunnat fastställa vem hon är.
Allt började vid Operateatern i Bollhuset vid Slottsbacken i Stockholm. Den skånska flickan, Charlotte Eckerman fick anställning där år 1774 och blev snart en beundrad skådespelerska och sångerska. Hon sägs ha stuckit ut genom sin ”sällsynta skönhet och sceniska begåvning”, och blev uppmärksammad av självaste kung Gustav III som ska ha beordrat henne att spela huvudrollen i Gustaf Fredrik Gyllenborgs ”Birger Jarl och Mechtild”, vars manus kungen själv ska ha gett upphov till.
På teatern, var som känt, en ung vacker flicka utsatt och på många sätt skyddslös i sin ställning. Fröken Eckerman blev en tid hertig Karls officiella maitresse, vilket ogillades av allmänheten. På grund av en senare dramatik omkring henne så ska kungen ha rått henne att ta sin tillflykt till Paris, vilket också skedde. I Paris tog hon sig en ny identitet som Madame Ahlgrén.
När kung Gustav III kom till Paris år 1784, besökte han Wertmüller i hans ateljé och blev förförd av konstnärens begåvning. Wertmüller gjorde ett såpass stort intryck på kungen så
att han blev utsedd till förste hovmålare, och medlem av den nyinstiftade Konstakademien. Kungens gunstling, den stilige Mauritz Gustav Armfelt, som ingick i följet, hade fallit för fröken Eckerman som han träffade under resan. Kanske var det för att hålla hennes minne vid liv, väl tillbaka i Sverige, som han efter besöket beställde hennes porträtt av Wertmüller. I Armfelt och Wertmüllers korrespondens står att ett par kopior beställdes: ”Armfeldt betalade i förskott för två kopia” Det tredje porträttet önskades av en annan beställare, Monsieur de Jacobson. Troligtvis kan han ha sett ett av de andra porträtten i Wertmüller atejé och velat ha ett eget.
Auktionens porträtt, det fjärde i ordningen, är det enda som är daterat år 1786. Porträttet var en gåva till fröken Eckerman från Wertmüller, vilket givetvis ger det en särskild aura och speciell innebörd. I Wertmüllers kassabok finns en avdelning avsedd för verk som han skänkt till vänner och bekanta rub ricerad ”Notte des mes ouvrages que je me suis offert a faire pour mes amis et connoisances et desquelles je n’ai acceté aucune payment”. Här står: ”a paris 1786 le mois d’avril. une Copie de Madame Algren, pour elle, buste toile de 15.” Från Ekermann kom det sedan, troligtvis först efter hennes död, i Armfeldts ägo och därefter till dennes son, Maurits Clairfelt.
I samband med utbrottet av den franska revolutionen år 1789, flyttade Wertmüller till Madrid varefter han, ett decennium senare, emigrerade till USA. Vi har äran att förmedla den vackra och begåvade fröken Eckermans porträtt, fyllt av historiens vingslag, och ett av Wertmüllers mest brillianta verk. Beundran var skälet till att de alla fyra målades, men till porträttet som finns för våra ögon, även en vänskap.
Porträtt föreställande Beata Charlotte Eckerman – bröstbild Signerad och daterad A. Wertmüller S. à Paris 1786. Olja på duk, oval 64 x 53 cm.
Proveniens: Fröken Beata Charlotte Eckerman. Clairfeltska egendomen Rosenlund, Skåne.
Bankir Alfred Berg, Djursholm.
Stockholms Auktionsverk, 1992.
Svensk privat samling.
Litteratur: Ernst E. Areen, “Vem hon var: Ett Wertmüllerporträtts historia” i ”Ord och bild”, illustrerad månadsskrift, 17 e årgången, 1919, Vol. 28. avbildad på s. 197.
I artikeln hänvisas till Wërmullers räkenskapsbok och brevsamling som sedan år 1912 Kungliga biblioteket förvarar.
Albin Roosval (red.), ”Svenska Hem i ord och bilder”, 1915, Bankir Alfred Bergs hem och samlingar, Ill s. 5.
Utställd: Örebro slott, Örebro,”Svenska konstskatter från Amerika” 15 juni - 19 augusti 2001 katalognr. 4.
250 000 – 300 000 SEK
The earliest mention of this painting can be traced to a list of paintings belonging to Monsignor Giorgio Bolognetti (Rome, 1595–1686) annotated on a few loose sheets attached to the last will and testament of his father Giovanni Battista who was burnt to death in Rome on the 25th of February 1627 (Rome, Archivio di Stato, Notai Capitolini, Bonincontri Lorenzo, office. 18, last will and testament b. 5, f. 36) – in which three paintings by Francesco Albani are described: ”A depiction of Europa with four Amori by the hand of the Albano with its gilded frame”, ”A large town with the Madonna on her journey to Egypt and a few angels by the hand of the Albano with its gilded frame”, ”A depiction of Ecce Homo with three angels by the Albano with its gilded frame”.
The painting features again as a part of Giorgio Bolognetti’s collection in the inventory drawn up on his death in 1686 (Palmer 1993). In 1706 it would be taken on loan by Count Ferdinando Bolognetti, Prince of Vicovaro, for the painting exhibition organized on occasion of the celebration of La Santa Casa di Loreto (Ghezzi 1686–1726). An accurate engraving, that without doubt depicts the painting examined here, would be executed in 1732 by Jacob Frey with the inscription Ex Tabula Albani asservata in aedibus Ill.mi D. Comitis Ferdinandi Bolognetti (”from the painting preserved in the house of the revered Count Ferdinando Bolognetti”).
The painting’s acquisition by Prince Eugenio Beauharnais (1781–1824) – the adopted son of Napoleone Bonaparte (he was born of Josephine’s first marriage to Generale Alexandre de duca Beauharnais) nominated by the Emperor as Viceroy of Italy (M. PRETI HAMARD, La collection de peintures italiennes d’Eugène de Beauharnais, in Le goût pour la peinture italienne autour de 1800, prédécesseur, modèles et concurrents du cardinal Fesch, 2006, pp. 129–146) – is not accurately documented, but can be deducted from the detailed bibliography relative to the work. Following the down fall of Napoleons empire, Eugenio abandoned Italy and settled in Munich – where he would be given the title Duke of Leuchtenberg – taking his extensive collection of paintings (described in many printed inventories from 1826 onwards) with him. The most complete version to be found amongst these inventories is the inventory printed in 1853 by the publisher Joseph Baer in Frankfurt with a dedication to his son Maximilian von Leuchtenberg, with a commentary by J. D. Passavant and reproductions of woodcut engravings execute F. del Pedro. One of these engravings corresponds exactly with the painting in question.
On the death of Maximilian in 1852, his widow, Marie Nokolaeva – daughter of the Russian Tsar Nicolas I – would transfer this rich collection of paintings to the Marinski Palace in St. Petersburg, where it would be summarily described by G. F. WAAGEN (Die Gemaldesammlung In Der Kaiserlichen Ermitage Zu St. Petersburg, Nebst Bemerkunger Über
Andere Dortige Kunstsammlungen, Munich 1864) following his visit to Russia between 1861 and 1862.
The information noted in this description would be used again in later publications such as the Hermitage catalogue of 1891, which the painting in question is cited in relation to another version of the same subject, then believed to be a work by the hand of Albani himself, but more recently defined as a work attributable to the school of Albani, (Puglisi 1999; S. VSEVOLOZSKAJA, Museo Statale Ermitage. La pittura: italiana del Seicento, Milan, 2011, p. 200, n 2).
Later events in the life of this painting can be followed through the catalogues of public sales in which the Leuchtenberg Collection would be presented after the October Revolution: first in Stockholm (1917) and then, in the late 1920’s in Buenos Aires. As D. C. Miller had already noted in an important article dedicated to a number of paintings now in the Collection of M. Herlitzka of Buenos Aires (1990), the reproduction presented in the last mentioned catalogue left the supposition that the painting commented on here – here of which all trace had been lost by this point – was entirely authentic. In her important monograph on the painter (1999), Catherine Puglisi also notes this work as an authentic Albani, at the time thought to be lost.
The reappearance of the painting, with two paper labels on the rear attesting to its historic presence in the Leuchtenberg collection, induces us to confirm these hypotheses. It shows important variations in relation to other known versions of this subject by the painter from Bologna, who often used the same motifs in more than one painting. In fact, in the small canvas (76,3 x 97 cm), the copper plate engraving (33,3 x 41,4 cm) of the Uffizi in Florence and the larger canvas (173,5 x 223 cm) at the Galleria Colonna in Rome (ripr. in Puglisi 1999, figures 182, 185, 186), Albani uses a slightly different composition in which the putto (or Amorino) with the arrow is seen from behind as it clutches the ox’s tail. In all of these works the painter makes use of a beautiful drawing of Europa’s face in coloured pencils, which is preserved today at the National Gallery of Scotland in Edinburgh (Puglisi 1999, tav. XVIII). The closest version to the painting examined here is the previously mentioned work (170 x 224 cm) preserved at the Hermitage in St. Petersburg (Vsevolozkaja 2011, ripr. a p. 26), and certified as a work by Albani’s bottega, in which Europa turns her head and stretches out her right arm towards her companions; but here too the putto holding the arrow is seen from behind.
However, the painting examined here corresponds perfectly to the composition of the engraving executed by Jacob Frey in 1732 when the painting still belonged to the Bolognetti Collection in Rome, and also to the engraving by F. del Pedro of 1853, executed when the painting was already a part of the Leuchtenberg Collection in Munich. Apart from minor variations this work distinguishes itself from the other paintings
cited here by the profile perspective of Europa’s head and the gesture of her arms – with the right arm outstretched towards her companions on the river bank, and by the presence of the putto positioned at her feet, whose smiling visage looks directly towards the viewer.
As the restoration treatment has shown, during the elaboration of the work Albani experimented with and refused variations in the composition, in fact, hidden under the red cape fluttering in the wind, the head of a fifth putto that Albani had started to paint but then changed his mind, covering its traces, was revealed.
This and other relatively important ”penti–menti” show the painting to be entirely authentic, however, in the past it was subjected to a drastic cleaning and ”restoration” treatment that saw many areas of the painting (the sky, landscape etc.) covered by a thick layer of heavy repainting which greatly compromised the original pictorial surface.
The recently concluded restoration treatment, effected in Milan by Barbara Ferriani, aimed to bring the painting back to its original pictorial form, connoted by an admirable pictorial technique, especially in the flesh tones of Europa and the putti and in the depiction of the protagonist’s hair and robes. The ox’s muzzle is also incredibly naturalistic, while the execution of the group of young girls on the river bank in the distance – despite their more decorative depiction – is equally effective.
Thus, this painting can be qualified as an important work to be included in the catalogue of Francesco Albani’s oeuvre, and can be dated to the second decade of the 17th century, when Alban’s painting – thanks to his contact with Guido Reni – would become more monumental, while his bruschstrokes became much lighter and looser.
Convincing comparisons can be found to illustrate the artist’s style in his larger paintings, such as the Battesimo di Cristo executed between 1620 and 1624 for the Gnetti chapel in San Giorgio in Poggiale (Bologna, Pinacoteca Nazionale), in which the figures of the putti are similar, or with the Madonna e santi executed in 1621 for the church of Santa Maria dei Servi in Rimini (Puglisi 1999, figures 145, 149).
Prof. Daniele Benati, Bologna, 28 November 2011.
FRANCESCO ALBANI, Bologna 1578–1660
Europa och Tjuren
Olja på duk, 162 x 203,5 cm. Oil on canvas.
Expertise: Prof. Daniele Benati, Bologna. Cabinet Turquin, Stéphane Pinta, Paris
Provenance: Monsignor Giorgio Bolognetti, Rome (d. 1686).
Inherited by Count Ferdinando Bolognetti, Rome.
Prince Eugenio Beauharnais Duke of Leuchtenberg (1781–1824), Munich.
Inherited by his son Duke Maximilian von Leuchtenberg (d. 1852)
Inherited by his wife, Grand Duchess Marie Nikolaeva, St. Petersburg.
Sold AB Nordiska Kompaniet, Stockholm, 1917.
Sold S.A. Pintura Antigua, Florida 101, Buenos Aires in the late 1920s. Bought in 1929 by the present owners grandfather at Svensk–Franska konstgalleriet, Stockholm.
Bibliography: G. Ghezzi: Quadri delle case de’ principi in Roma, ms., 1686–1726, Rome, Museo di Roma, c. 131.
J. N. Muxel: Verzeichniss der Bildergallerie seiner Königlichen Hoheit des Prinzen Eugen, Herzogs von Leuchtenberg in München, Munich, 1826, p. 21 m. 7.
J. N. Muxel, Catalogue des tableaux de la Galerie de feu Son Altesse Royale Monseigneur le Prince Eugène duc de Leuchtenberg à Munich, Munich, 1845, p. 4 m. 204.
J. D.
n. 71.
Ermitage Impérial. Catalogue de la Galerie des tableaux, I, Les écoles d’Italie et d’Espagne, St. Petersburg, 1891, p. 4.
A.B. Nordiska Kompaniet: Leuchtenbergska Tavelsamlingen, Stockholm MCMXVII (1917), nr 27, illustrated no 27.
F. Müller: Die Künstler aller Zeiten und Völker, I, Stuttgart, 1957, p. 12 Leuchtenbergska Tavelsamlingen, Stockholm, 1917, p. 40 . 27
E. van Schaak: Francesco Albani, Ph.D. Diss., Columbia University, New York, 1969, Appendix D, n. 149.
D. C. Miller, A note on the collection of the Duke of Leuchtenberg, in ”Paragone. Arte”, XLI, 1990, n. 489, p. 82 note 15.
A. Palmer: The Gesù e Maria on the Via del Corso, Ph.D. Diss., Rutgers University, 1993, p. 218.
C. R. Puglisi, Francesco Albani, New Haven–London, 1999, p. 172 n. 83:LV.d.
C. Mazzarelli, Un collezionista nella Roma di Paolo V: Giovan Battista Bolognetti, segretario apostolico, in Arte e immagine del papato Borghese (1605–1621), edited by B. Toscano, San Casciano, 2005.
Engravings: Jacob Frey, 1732
F. del Pedro (in Passavant 1853).
600 000 – 800 000 SEK
Passavant: The Leuchtenberg Gallery. A collection of pictures forming the celebrated gallery of His Imperial Highness the Duke of Leuchtenberg, at Munich, Frankfurt am Main, 1853,
JONAS HOFFMAN 1726–1780
Ett par porträtt av borgmästare, rådman Kniper och hans fru, född Claesson. Signerade och daterade Hoffman 1772. Gustavianska ramar med girlanger förgyllda i deux couleurs. Olja på duk, vardera 73 x 60 cm.
Proveniens: Aske säteri, Uppland.
JEAN–ÉTIENNE LIOTARD hans efterföljare, tysk skola, ca 1850.
La Belle Chocolatière Pastellkrita på papper, 85,5 x 54 cm.
Expertis: Cabinet Turquin, Stéphane Pinta, Paris.
Proveniens: Fritz Treschow, Fritzøe, Larvik, Norge. Johan Treschow, Målhammar, Västmanland.
Jean–Étienne Liotards originalmålning i pastell finns i Gemäldegalerie Alte Meister i Dresden, Tyskland.
150 000 – 200 000 SEK
”Jonas
daterade 1772, af borgmästare Kniper och hans fru, f Claesson”. Svenskt konstnärslexikon, del III, Allhems förlag, Malmö, 1957, omnämnda på sidan 159, ”Rådman Kniper med fru (Aske säteri, Uppland)”.
40 000 – 50 000 SEK
La Belle Chocolatière
Jean–Étienne Liotard travelled throughout Europe to depict the aristocracy of the 18th century. It is in 1744, in Vienna, that the artist realized what his contemporaries would call as one of his greatest masterpieces, La belle Chocolatière. In this pastel a young woman in profile holds in her hand a plate on which is a glass of water and a cup of hot chocolate. The sharpness and attention to detail made it the artist’s masterpiece.
In 1745, Francesco Algarotti, famous Italian writer, bought La belle Chocolatière directly from the artist. Between 1747 and 1754 the painting entered the collections of Augustus III of Poland and will never leave Dresden. The masterpiece arouses interest and admiration, so many copies will be made mainly in the 19th century. From the 1880s the image became an icon of art history.
Litteratur: Svenska slott och Herresäten vid 1900–talets början, Stockholm, 1909, Uppland, Aske slott, omnämnda på sidan 101, Hoffman goda porträtt,JENNY NYSTRÖM 1854–1946
Leve Jultomten Signerad Jenny Nyström. Utförd 1910. Akvarell och täckvitt 36 x 31 cm. Det föreliggande katalognumret är ett motiv för att fira Lärartidningens förlag vid dess 20–årsjubileum. 150 000 – 200 000 SEK
JENNY NYSTRÖM 1854–1946
Jultomten i snölandskap Signerad Jenny Nyström. Akvarell och täckvitt på papper 32 x 26 cm. 50 000 – 60 000 SEK
JENNY NYSTRÖM
Det var genom att vinna den kungliga medaljen 1881 för prisämnet “Gustav Vasa som barn inför kung Hans” som Jenny Nyström kom till Paris. Hennes vistelse där varade 1882-1886 under vilken tid hon målade och ställde ut både i Paris och hemma i Sverige. Trots att den franska Konstakademien École–des–Beaux–Arts inte tillät kvinnor (detta förbud lyftes först 1896) fanns det flera andra privata skolor och lärare som tillät både kvinnor och män att ta gemensamma lektioner. Det är nu som det fria och omskrivna “konstnärslivet” träder in även för kvinnorna och även de tillåts delta i det bohemiska livet på muséer, caféer och utflykter till Paris utkanter för att måla.
Väl hemma i Sverige kom Jenny Nyström att bli mamman till den svenska jultomten och stå för en av de mest omfattande och mångfaldigade konstnärsskapen i svensk konsthistoria. I sin artikel “Jenny Nyström och illustrationen” (Nationalmuseum 1996) lyfter Barbro Werkmäster fram Nyströms intresse för det nya – oavsett om det gällde kläder, teknik, inredning, kvinnoemancipation eller moderna kommunikationer. Tidigare har hennes val att illustrera setts som ett nederlag och hennes enda väg till att verka som konstnär. Väljer man istället att se den framväxande och i tiden, moderna, illustrationskonstens betydelse för en bredare publik blir det inte alls lika nedvärderande.
Efter hemkomsten till Stockholm och giftermålet med Daniel Stoopendal hade Jenny Nyström en egen ateljé där hon installerade en helt egen telefon – en otrolig modernitet för sin tid och ett riktigt “statement” i sin samtid. En sådan kvinna var självklart intresserad av att utforska ett nytt område som behövde konstnärlig utsmyckning. Framsteg inom tryckkonsten och framtagandet av syntetiska färger möjliggjorde en större spridning av kolorerade bilder än tidigare. I en artikel från 1889 om Nyström är det just den stora spridningen av hennes konst till “äfven de anspråk lösaste hem trängt fram med sin innebörd af förädlande och uppfostrande konst” (Johan Nordling, Idun, 49/1889). Så nästa gång du ser en bonad eller bok med omslag av Jenny Nyström – tänk då att hon valde att sprida sin konst till alla sorters hem med, för den tiden, senaste tekniken.
JENNY NYSTRÖM 1854–1946
Badstället
Signerad Jenny Nyström. Akvarell på papper, 25 x 37 cm.
Litteratur: Mittuppslag i jultidningen ”Barnens Julklapp” 1923.
Utförd som vykort 1984 av Postens tryckeri. 200 000 – 250 000 SEK
BERNARDO STROZZI, hans ateljé. Genua skola, 1600–talets första hälft, Johannes Döparen, olja på duk, 125 x 99 cm.
Expertis: Cabinet Turquin, Stéphane Pinta, Paris. Denna målning är en studioversion av målningen som finns i San Martin Museum (jfr Camillo Manzitti, Bernardo Strozzi, Torino, 2012 s. 129, nr 122). Hunden är påmålad senare. 60 000 – 80 000 SEK
Stefan Johanssons målningar är transparenta verk där ljuset nästan ser ut att stråla ut från själva duken. Den speciella tekniken, akvarell i flera skikt på duk, ger verken en särpräg lad och egenartad atmosfär, inte jämförbar med någon annan. Johansson såg sig själv som autodidakt, trots några kortare terminer på Konstakademien och Tekniska högskolan i Stockholm. Han såg detta som en stor fördel, eftersom han menade att utbildningen inte kunde ersätta konstens krav på ursprunglighet. Han deltog dock flitigt i storstadens konstliv och hade själv flera separatutställningar. Åren 1909 och 1913 gjorde han två studieresor till Italien som kom att få stor betydelse för honom. Här såg han fresker från renässansen målade i torr tempera vilket fick honom att överge oljefärgen för akvarellen. Johansson undvek också oljan för att han skydde fernissan och allt som fick bilden att glänsa. Han utvecklade en långsam teknik som inte lämnade spår av någon pensel. De stillsamma motiven rymmer ett stort mått av kontemplation där de avskalade miljöerna får en säregen dimension genom de ljuskällor som lyser upp bilderna med ett nästan
JOHANNES HENDRIK FREDRIKS Breda, Nederländerna, 1751–1817.
Stilleben med fruktkorg och blommor Signerad J H Fredriks. Olja på pannå, 74 x 59 cm.
Expertis: Cabinet Turquin, Stéphane Pinta, Paris. 100 000 – 150 000 SEK
överjordiskt sken. Johansson skrev även dikter som rör sig kring samma vemodiga tema som hans målningar: Nu samla sig nattens skuggor/tätt intill mitt hjärtas dörr/de komma så stora och tysta/och sorgsna som aldrig förr.
I sitt konstnärskap var han en filosof som ständigt sökte konstens mening. I ”Anteckningar om konst” har han i en rad aforismer gett sin syn på konstnärens roll som löd i stil med ”Något av det bästa konstnären kan äga är ett stark och okonstlat sinne” I svensk konsthistoria är Stefan Johansson en konstnär vid sidan av, en konstnär som på egen hand utforskade konstens dimensioner och skapade verk med en tidlös skönhet.
STEFAN JOHANSSON 1876–1955
Sommarnatt
Signerad Stefan och daterad –47. Akvarell på duk 36 x 47 cm. 450 000 – 500 000 SEK
A GILT–BRONZE FIGURE OF BUDDHA SHAKYAMUNI, seated in vajraparyankasana on a double–lotus base, with hands held in dhyanamudra, wearing a pleated robe draped over the left shoulder and falling in loose folds over his legs, with the undergarment gathered at the chest. The serene face with downcast eyes and a meditative expression flanked by long pendulous ears, the hair arranged in tight curls covering the ushnisha and surmounted by an ovoid jewel, inscription at the back of the lotus base. Ming dynasty, 15/16th century, height c. 27 cm.
Note: The inscription at the back of the lotus base ’Xinnu Guo shi Hui ming zao’ can be interpreted as ’The Buddhist laywoman of the family Guo, and Hui by name, made [this statue]’. The term 信女 (= Sanskrit upāsikā) describes a religious Buddhistic woman that has achieved certain knowledge, but she isn’t a nun. (Soothill, A Dictionary of Chinese Buddhist Terms, p. 296) och Cho Myông–gi et al. 韓國佛 敎大辭典 Han’guk Pulkyo tae sajôn, Vol 4, p. 41, Seoul 1982).
Stockholms Auktionsverk would like to express our sincere gratitude to Professor Staffan Rosén and Doctor Bengt Pettersson for interpreting the inscription.
Provenance: Mr Tore Utter (1880–1953) and Mrs Inez Utter (1890–1968) (maiden name Bonnier).
Literature: Svenska hem i ord och bilder, Stockholm 1922, image p. 109.
100 000 – 150 000 SEK
A JAPANESE BLACK, SILVER AND GILT LACQUER WRITING BOX ’SUZURIBAKO’, the cover with canted edges, decorated with an elegant lady and her attendant surrounded with clouds and flowers, the interior of the writing box with a continuation of the floral design and fitted with a circular gilded water dropper and a rectangular inkstone, Edo period, 19th century, c. 24 x 22 cm, 5.5 cm.
8 000 – 10 000 SEK
A TIBETAN BRONZE FIGURE OF BUDDHA SHAKYAMUNI, seated in dhyanasana on a double–lotus base, his right hand extended in bhumisparsa mudra and his left held in dhyana mudra, wearing a sanghati with the borders incised and inlaid with copper, the face painted with cold gold and the lips and eyes with red and white pigments, the curled hair pulled over a high ushnisha with blue pigment, 14/15th century, height c. 15.5 cm.
30 000 – 40 000 SEK
A TWO–TIERED JAPANESE WRITING BOX ’SUZURIBAKO’, gilt and black lacquer, decorated with family crests and fruiting peach branches, a bronze water dropper with floral decoration, Meiji period, 19th century, c. 14 x 30 cm, c. 13 cm.
5 000 – 6 000 SEK
A RARE GOLD AND BLACK LACQUER ’TANSU’ CABINET, of rectangular form, with two hinged doors opening to reveal an arrangement of eight small drawers, above a larger drawer, the exterior decorated with cranes in flight amongst pine trees, bamboo and waterfalls with crashing waves, the interior of the doors are depicting phoenix birds with swirling tail–feathers, the small drawers embellished with one or two cranes each, Edo period, 19th century, c. 110 x 96 cm, c. 60 cm deep.
Provenance: Earlier in the collection of a japanese family since 1870. Then acquired by the present owner c. 2010.
Note: Pines and cranes often occur in Japanese art as symbols of longevity.
60 000 – 70 000 SEK
A LARGE BLUE AND WHITE SAUCER DISH, painted with a fire breathing crouching qilin in a mountainous landscape scene with a banana plant, Transitional, Shunzhi period (1644–1661), diameter c. 35.5 cm.
Provenance: Purchased by the present owners aunt, Inkeri Langinkoski (1907-1985) when she was working at the Finnish Embassy in Beijing, during the 1960s.
20 000 – 25 000 SEK
A BLUE AND WHITE JAR, decorated with a continuous landscape scene with swirling clouds, pine trees, cranes and deer, Kangxi period (1662–1722), height c. 28.5 cm.
15 000 – 18 000 SEK
A BLUE AND WHITE STEM CUP, decorated with lotus and scrolling foliage, Kangxi period (1662–1722) height c. 13.5 cm.
5 000 – 6 000 SEK
A LARGE FAMILLE ROSE BOTTLE VASE, painted with Immortals on a ground of cresting waves, the neck decorated with a palace scene depicting the preparation of the Peach Banquet for the Queen Mother of the West, within borders of Buddhist emblems and ruyi motifs, the bottom with underglaze blue foaming waves, Qianlong mark, Republic period (1912–1949), height c. 51 cm.
Provenance: Purchased by a Rumanian engineer in China, during the 1940s.
30 000 – 40 000 SEK
A FAMILLE ROSE BOTTLE VASE, painted around the exterior with gnarled branches of blossoming peonies and resting birds, Yongzheng mark, Republic period (1912-1949), height c. 44 cm.
Provenance: From a Swedish private collection, purchased during the mid 20th century.
20 000 – 30 000 SEK
A FAMILLE ROSE ’GARLIC-HEAD’ VASE, yellow glazed ground, dragon handles and two central panels decorated in high relief with two opposing dragons with movable eyes and tongues, the beasts are chasing the flaming pearl amongst cloud scrolls, Qianlong mark in relief on base, late Qing/ Republic period, height c. 23 cm.
Provenance: The present Swedish owner has inherited the vase from a sea–captain, who was active during the first half of the 20th century.
20 000 – 30 000 SEK
A BRONZE FIGURE OF A DAOIST DIGNITARY, the dress incised with dragons chasing the flaming pearl, his face displaying a serene expression with downcast eyes, mustache, beard and courtly headdress, traces of colour and gold lacquer, wood stand, Ming dynasty, 16/17th century, height c. 27.5 cm.
Provenance: A Swedish private collection from mid 20th century.
10 000 – 15 000 SEK
A LARGE JAPANESE BRONZE INCENSE BURNER AND COVER ’KORO’, the body cast around the centre with six animal cartouches in low relief, raised on six elephant–headed legs on a circular base, the cover surmounted with a finial cast as Bunshosei (Kui Xing) atop a dragon fish on the crest of a wave, the shoulder applied with two tall rectangular–shaped handles, Meiji period, late 19th century, height c. 105 cm. 10 000 – 12 000 SEK
ADOLF ZETHELIUS, tekök, silver, Stockholm 1814. Empire. Urnformad, slät, delvis godronnerad, dubbla vinklade handtag med stora bladanfanger, tappkran med delfinhuvud, locket med kotteknopp. På kvadratisk träsockel. Total höjd 45 cm.
Jämför: Hallwylska Silversamlingen XLII:I:K.d.I 1933 Litteratur: Hallwylska Silversamlingen nr 91, foto sidan 116, färgplansch IX. 30 000 - 35 000 SEK
Adolf Zethelius var, silversmed, bruksägare och kommendör av Vasaordern – han var liksom sin far Pehr Zethelius under sin tid, tongivande och central för tidens silverproduktion – en gigant under den svenska empiren och den som introducerade de franska empireformerna till det svenska silversmidet under 1800-talets förra hälft. Det är en fröjd att ta del av Adolf Zethelius tidiga arbeten där man tydligt ser och känner den höga kvalité som vid den här tiden överglänser hans samtida kollegors.
ARVID FLOBERG, sockerskrin, silver, Stockholm 1785. Gustavianskt. Ovalt, på fyra tassar, slätt med pärlstav och stansade brodyrer, fällbart lock med blommande kvist. Längd 15,5 cm, vikt 690 gram.
25 000 – 30 000 SEK
LARS HESSLING, sockerskål med lock, Linköping 1793. Sengustaviansk. Urnformad på hög fot med rektangulär bas på tassfötter. Dekor av pålödda ovaler med antikiserande figurer och gallerkanter, toppigt lock med bladhölstrad knopp. Höjd 22,5 cm, vikt 640 gram.
12 000 – 15 000 SEK
PEHR ZETHELIUS, saltkar, 4 stycken lika, silver med frostade glasinsatser, Stockholm 1776. Gustavianska. Ovala, med genombruten dekor av festonger och kannelerade ben. Längd 8 cm.
25 000 – 30 000 SEK
JOHAN ABRAHAM HALLARD, mjölkkanna, silver, Stockholm 1790. Gustaviansk. Cylindrisk, slät med stansade kantbrodyrer, rakt svärtat trähandtag, hög pip och lock med bärknopp. Undertill punsad minnestext samt datering 1789. Höjd 14 cm, total vikt 315 gram.
20 000 – 25 000 SEK
PETTER ENEROTH, kaffekanna, silver, Stockholm 1788. Gustaviansk. Cylindrisk, slät, på fyra tassar. Rakt svärtat trähandtag med benknopp och sprint. På locket blomma. Höjd 21 cm, vikt (utan träskaft) 657 gram.
18 000 – 20 000 SEK
CARL KLINGWALL, sockenbudstyg, silver, Västerås (verksam 1761–1789). I orginalschatull. Släta, med delvis förgyllning. Kalkens höjd 16 cm, patens diameter 9 cm 18 000 – 20 000 SEK
GUSTAV KLINGERT
Cigarretui / Cigarettetui, silver och emalj, Moskva 1880–tal. Delvis förgyllt, rektangulärt med emalj målning av svenskt skepp med unionsflagga och Kungliga Svenska Seglarsällskapets flagga samt dekor i cloisonnéemalj av blommor och bladslingor i rött, vitt, turkost och blått. Längd 12 cm, bredd 9 cm. 18 000 – 20 000 SEK
ADOLF ZETHELIUS, tekanna, silver, Stockholm 1828. Empire. I form av ”Aladdins lampa”, rund på rund fot, plant lock med träknopp, uppsvängd hänkel av svärtat trä med odjurshuvud vid fästet, dekor av stansade bladbårder och vid pipen snäckornament. Stämplar även på locket. Höjd 18,5 cm, vikt 854 gram.
Jämför: Hallwylska Silversamlingen XLII:I:K.C.I. 1933.
Litteratur: Hallwylska Silversamlingen, nr 89, foto sidan 115, färgplansch VIII.
15 000 – 18 000 SEK
Genom blyertspåskrifter i en av sekretärens små lådor får vi en inblick i vem som sannolikt var ägare till möbeln av Georg Haupt under åtminstone 1800–talet. I tre rader står följande namn; Thora Frisk, Ida Frisk och Gunnar Frisk, vilket för tankarna till spegel– och tobaksfabrikörsfamiljen Frisk från Hudiksvall. Spegelfabrikören Jonas Frisk (1787–1849) från Hudiksvall kom att bedriva en framgångsrik firma i Stockholm och ägde sin egen fastighet vid Riddarhustorget, innan han 1824 sålde av sin verksamhet och flyttade tillbaka till sin gamla hemstad för att bedriva tobaksfabrik. Jonas Frisk son, Edvard Frisk (1819–1893), blev även han tobaksfabrikör i Hudiksvall och gifte sig med Ida Maria Engelke (1831–1871). Förmodligen syftar påskriften ”Ida Frisk” på hans maka, medan ”Thora Frisk” sannolikt syftar på parets dotter Thora Mathilda Frisk (1879–1963), sedermera gift med bergsingenjör Carl Arvid Zethelius, Domnarvet. Med tanke på att spegelfabrikören Jonas Frisk blev välbärgad under sina år i Stockholm verkar det inte osannolikt att det var just han som på ett eller annat sätt kom i besittning av sekretären, som enligt namnteckningarna verkar ha gått i arv inom familjen.
GEORG HAUPT (hovschatullmakare 1769, ämbetsmästare i Stockholm 1770–1784/88), secrétaire en pente, högklassigt gustavianskt stockholmsarbete, fanerad med amarant, jakaranda, färgad björk och mahogny, brännförgyllda beslag av brons och mässing, överst med genombrutet nollgaller, snedklaff med bakomliggande fack– och lådinredning, en låda med namnteckningar i blyerts ”Thora Frisk Ida Frisk Gunnar Frisk” samt en låda med otydliga påskrifter i krita, intarsia i form av friser och fält, runda nyckelskyltar med lagerhängen och bandrosett, frontens övre låda med löpande hund, nyckelskylt i form av rocaille, inlagda kannelyrer, två lådor med samkomponerad intarsia, draghandtag i form av lagerkransar med fleuronger, nedre sargen med lagerfestong, benanfanger med akantusro setter, avsmalnande ben med fothylsor, höjd 111, 92 x 53 cm.
Proveniens: Under 1800–talet sannolikt spegel– och tobaksfa brikörsfamiljen Frisk, Stockholm och Hudiksvall.
Redaktör Stig Gillis Ahlberg (1920–2001), Rilanda gård, Rimbo. Stockholms Auktionsverk, Kvalitetsauktion, våren 1986, nr 33, detalj avbildad på katalogomslaget samt färgplansch 1. Svensk privatsamling 1986–2022.
400 000 – 500 000 SEK
NICLAS MEUNIER (spegelfabrikör i Stockholm 1754–1797, kunglig hovspegelmakare 1769), spegel, stockholmsarbete i rokoko, signerad NM. Dekor i papier maché, förgylld i deux couleurs med polerat guld och slagmetall, uppsvängt krön med genombruten dekor, blomsterfestonger, rocailler och voluter, kantglas i blått med förgylld pastellagedekor, fasetterade kvicksilverfolierade glas, 130 x 56 cm. 30 000 – 35 000 SEK
Prinsessan Sophia Albertina var den yngsta i syskonskaran av kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrikas barn, hennes äldre bröder Gustav III och Karl XIII kom att regera Sverige. Mellan åren 1783–1794 uppfördes Sophia Albertinas palats vid Gustav Adolfs torg, efter arkitekten Erik Palmstedts ritningar. Efter mordet på Gustav III 1792 reste Sophia Albertina på sin Grand Tour genom Europa med siktet inställt på Italien och de klassiska besöksmål som hennes bror besökt drygt ett decennium tidigare. Hennes inköpta konstföremål skeppades ut från den italienska hamnstaden Livorno, för att tas emot av amiral Carl August Ehrensvärd i Karlskrona för vidare transport till Stockholm och hennes palats. Prinsessan blev aldrig gift och var således utan bröstarvingar vid sin bortgång 1829. Dock betraktade hon Charlotta Forssberg, gift Stenbock, vara sin halvsyster, vilket innebar att grevinnan Stenbock och hennes son Magnus ärvde stora delar av Sophia Albertinas kvarlåtenskap.
Adelsmannen Carl Wilhelm Rothlieb blev page hos änkedrottningen Lovisa Ulrika 1772 och fyra år senare kammarpage hos prinsessan Sophia Albertina. Från 1785 var Rothlieb understallmästare hos Gustav III med tjänstgöring hos hans syster Sophia Albertina. Uppenbarligen hade Rothlieb och prinsessan en god relation då hennes stallmästare enligt nedteckning fick ”marmorbordet” i gåva. Man kan ju spekulera i om den vackert infattade skivan var en av de föremål som Sophia Albertina medförde hem från sin Grand Tour och lät Pehr Ljung tillverka ett ställ till. I prinsessans bouppteckning från 1829 framgår i varjefall att det fanns två bord med inlagda marmorskivor; ”I Stora Toiletten 1 St Bord, inlagdt,
med marmorskirva” samt ”I Stora Bibliotheket 1 St inlagdt marmor bord”. Med tanke på att auktionens bord har en medaljong med en kvinnoprofil vänd mot vänster så bör den ursprungligen utgjorts av ett par med medaljonger ställda mot varandra. I sitt testamente fördelade prinsessans frikostigt såväl penningsummor som föremål till sina övriga trotjänare, vissa namngivna andra inte. I Riksarkivet finns uppgifter om såväl hennes hovstat, bouppteckning och testamente bevarade.
PRINSESSANS SOPHIA ALBERTINAS KONSOLBORD, av Pehr Ljung (ornamentsbildhuggare i Stockholm 1743–1819, kunglig hovbildhuggare 1788), högklassigt gustavianskt stockholmsarbete. Träskuren dekor, förgyllt med matterat och polerat guld, sarg med fält, dekor pärlstav och lagerstav mot vit botten, fronten med medaljong med klassicerande kvinnoprofil, benanfanger med solrosor, avsmalnande ben med kannelering, överkragning, med bandfläta, fotkryss med pinjekotte, italiensk skiva av carraramarmor med 120 infällda marmorprover, höjd 83 cm, 76 x 44 cm.
Proveniens: Enligt nedteckning gåva av prinsessan Sophia Albertina (1753–1829) till adelsmannen stallmästare Carl Wilhelm Rottlieb (1760–1820) hans syster Ulrika Eleonora Rothlieb (1764–1842) gift med Anders Georg Fiedlersköld (1772–1836), Lidhems säteri, Kalmar län genom försäljning amiralitetskammarrådet Jonas Eggert Elers (1774–1850) gift med Ebba Hallström (1790–1858) godsägaren och grosshandlaren Carl Ragnar Liljeroth (1869–1944) gift med Tekla Maria Billing (1879–1964), Bergendals herrgård, Edsviken, Sollentuna därefter i arv inom familjen till nuvarande ägare 100 000 – 150 000 SEK
Under 1700–talet och frihetstiden blev den ekonomiska politiken i Sverige mer merkantilistiskt inriktad då man ville undvika dyr import och stimulera den inhemska produktionen. Som en följd av detta ökade tillverkningen vid Kungsholms glasbruk i Stockholm, som förutom prismor och stamglas även levererade oslipat glas till spegelfabrikörerna i staden. De svenska rokokoljuskronorna består ofta av en blandning av inhemska prismor och importerade som monterades på brännförgyllda mässingsstommar, varför man ibland kan urskilja nyansskillnader i glasmassan. Kronstommen är en av de två svenska varianter av Kungsholmstyp som förekommer både med och utan hjärtstång, den förstnämnda är av mer ålderdomlig typ.
LJUSKRONOR, två snarlika, stockholmsarbeten i rokoko, för sex ljus vardera, burformad brännförgylld stomme av mässing behängd med glaslöv och margueriter, stavverk med pärlor och stjärnor, blåsta och stamglas på hjärtstång, urnformade ljuspipor med droppbrickor, avslutande klot med fasettering, höjd 127 cm, diameter 66 cm. Proveniens: Tidigare i svensk adelsfamiljs ägo, Stockholm.
250 000 – 300 000 SEK
OLOF WESTERBERG (spegelmakare, glasslipare och tillverkare av ljuskronor i Stockholm 1769–1811), ljuskrona av Haga–modell, gustavianskt stockholmsarbete, signerad på övre ringen Olof Westerberg 1786. För sex ljus, brännförgylld stomme, behängd med olikslipade prismor i form av droppar, klumpar, knappar och ovaler, krönt av kronform med genombruten akantusdekor, tre kedjor förbinder kronan med ljusringen, löst hängade mittstång med etagé, ljusringen med lejonmaskaroner och linser, S–formade ljusarmar, droppskålar och urnformad ljuspipa, korgbotten med avslutande kläpp, höjd 88 cm, diameter 55 cm.
125 000 – 150 000 SEK
Olof Westerberg tillhör en av de få tillverkare av ljuskronor under 1700–talet som signerade och daterade sina alster, antingen genom ristade märkningar på stommen eller på små ihopvikta lumpapperslappar. Tack vare hans framsynta märkningar får vi en inblick i den gustavianska och sengustavianska tidens belysningsföremål. I motsats till den gängse uppfattningen så levde rokokons formspråk kvar långt fram under 1700–talet och in på 1800–talets början. På Skokloster finns exempelvis en ljuskrona med datering 21 juli 1786 av Westerberg, som enligt hans egna anteckningar blivit ”Omkläd af mig 1817 d. 1 Nowem Olof Westerberg”. Man kan konstatera att Westerberg arbetar med ljuskronor i såväl rokoko, gustaviansk, som sengustaviansk stil, dock med övervikt åt rokokon.
HÄNGE, platina/guld, tidigt 1900-tal, 1 barock troligen äkta saltvattenspärla, vit med grå överton, god lyster, ca 40 x 29 mm, pärla med infattad floral dekor av platina, rosensli pade diamanter, upphängning med cabochonslipad onyx, milligrifferade kanter.
50 000 – 70 000 SEK
C.F. CARLMAN, ring, 18 k vitguld, 1 briljantslipad diamant, ca 3,38 ct, kvalitet TW(F–G)/VVS, flankerad av 8 briljant slipade diamanter, totalt ca 0,16 ct, Stockholm, otydlig årsstämpel.
600 000 – 700 000 SEK
ARMBAND, 18 k vitguld, 3 briljantslipade diamanter varav 1 på 2,68 ct, kvalitet W-TCr(H-I)/I, de andra à 2,11 ct vardera, kvalitet W–TCr(H–I)/VS–SI, 60 mindre diamanter med briljantresp. åttkantslipning, totalt ca 1,84 ct, milligrifferade kanter.
450 000 – 500 000 SEK
BROSCH, 18 k vitguld, dekor av 74 diamanter med briljantsamt åttkantslipning, totalt ca 3,11 ct, varav centersten ca 0,66 ct, C.G. Hallberg, Stockholm 1948, milligrifferade kanter, rörligt genombrutet droppformat hänge, krönt av stiliserat bladverk.
40 000 – 45 000 SEK
C.F. CARLMAN, brosch, 18 k vitguld, 1 fasettslipad gul topas, ca 8,78 ct, bekransad av diamanter med briljant–resp, baguetteslipning, totalt ca 1,92 ct, Stockholm 1959.
25 000 – 30 000 SEK
ARMBAND, platina, Frankrike, ca 1930–tal, 3 briljantslipade diamanter, totalt ca 0,84 ct, kvalitet TCr–Cr(I–J)/SI, ovala samt oktagonala länkdelar med dekor av diamanter med briljant– resp. åttkantslipning, totalt ca 9,61 ct. Genombruten geometrisk dekor, milligrifferade kanter, längd 19 cm, vikt 49 g. 100 000 – 120 000 SEK
HÄNGE, platina, Belle Epoque, omkring år 1900, en kuddslipad akvamarin, ca 32,9 ct, dekor av 19 åttkantslipade diamanter, totalt ca 0,21 ct, milligrifferade kanter. Höjd 40,5 mm, vikt 11,27 g.
30 000 – 35 000 SEK
ARMRING, 18 k guld, kamé i sardonyx föreställande Georg III av Storbritannien, signerad Jacobson F., 1800–talets början, ciselerad samt graverad dekor med keltiskt motiv, insida med dold gömma.
15 000 – 20 000 SEK
ARMBAND, 18 k guld, korallkamé skuren i högrelief föreställande en maenad (bacchante), Michaelsson & Benedicks, Stockholm 1807, empire, länkdelar med intrikat filigrandekor. Längd 18,5 cm, vikt 43,5 g.
15 000 – 20 000 SEK
HÄNGE/BROSCH, 18 k guld, kamé av ametist skuren i högrelief föreställande kvinnobyst på piedestal, orientaliska pärlor krönta av rosetter, svart och vit emalj med geometrisk dekor i Basse-taille-teknik, Frankrike, ca år 1870, ögla samt broschnål avtagbar.
30 000 – 35 000 SEK
Premiere (et seconde) centurie de planches enluminées et non enluminées representant au naturel, Paris 1775-1781. 100 000 – 150 000 SEK
Visning 30 november – 5 december | Auktion torsdag 8 december kl 13.00 | Nybrogatan 32, Stockholm katharina fahlstedt | 08–453 67 49 katharina.fahlstedt@auktionsverket.com
För mer information vänligen kontakta våra specialister bertil landström | 08–453 67 91 bertil.landstrom@auktionsverket.com
