Tänka fritt och skapa nytt by Per Larsson

Tänka fritt och skapa nytt En utvecklingshistoria från 1800-talets öppna föreläsningar till dagens forskning och utbildning

Tänka fritt och skapa nytt

Aktiv aktör i samhällets tjänst det moderna samhället är präglat av vetenskapens explosiva utveckling. Vetenskapen har gett oss dagens avancerade teknik. Via upplysningstidens idéarv har den lett fram till det demokratiska samhället. Men den har också lett till de problem som nu hotar hela vår existens. Problem som endast kan lösas med vetenskapens hjälp.

globalt perspektiv och i samverkan med andra, inom naturvetenskap, humaniora och samhällsvetenskap liksom inom gränsöverskridande tvärvetenskap. Genom att främja och utveckla vetenskap och kultur bidrar universitetet till svar på samtidens och framtidens mest angelägna frågor.

Stockholms högskola grundades 1878 som ett djärvt projekt, ett modernt universitet i upplysningens anda, med målet att verka i samhällets tjänst. Stockholms universitet bygger vidare på samma grund: öppet, nyskapande och resultatinriktat. Bara i samverkan kan vi till fullo förverkliga våra möjligheter.

Universitetet är en oberoende aktör i samhället. Vetenskapen måste stå fri från politisk styrning, fri från snäva vinstkrav. Den akademiska friheten är värd att värna. Lärare och forskare har som sin främsta uppgift att tänka fritt, att tänka kritiskt och att skapa nytt, för att utveckla mänsklighetens samlade kunskap. I en tid där ofta motstridiga och ibland illa underbyggda åsikter förs till torgs står universiteten för det rationella, för solid kunskap på vetenskapens grund.

Vid Stockholms universitet bedrivs nyfikenhetsdriven grundforskning i den internationella frontlinjen inom ett brett spektrum av områden. Bred grundforskning ger förutsättningar för oväntade tillämpningar – en grund för framtiden. Stockholms universitet bidrar till samhällets utveckling och individens kunskapsutveckling i

Produktion: Kommunikationsavdelningen Stockholms universitet, Vetenskapsjournalisterna, Matador kommunikation Omskagsfoto: Eva Dalin Foto: Emanuel Almborg (s. 31), Jean-Baptiste Béranger (s. 24, 25, 26–27), Eva Dalin (s. 3, 4, 29, 34), Chad Finley IceCube/NSF (s. 32), Felix Gehrlach (s. 35), Markus Marcetic ©KVA (s. 37), Robert Markus (s. 37), Orasis (s. 28), Filipe Pedreros IceCube/NSF (s. 33), Kristofer Samuelsson (s. 36) Illustration: Sara-Mara/Söderbergs agentur Tryck: TMG Tabergs Utgiven av Stockholms universitet 2014

Forskning och utbildning går hand i hand i det moderna universitetet. Lika viktig som forskningen är den utbildning vi erbjuder, där forskarna undervisar och själva förmedlar sina resultat och studenterna får en god grund för sin framtida verksamhet i samhället. Studenter från Stockholms universitet har fortsatt inom regeringen och i rättsväsendet, de finns i medierna och i näringslivet, inom kulturvärlden och i skolorna. Universitetets viktigaste bidrag till samhället är de tiotusentals studenter som med goda kunskaper varje år lämnar universitetet. Mänskligheten står idag inför utmaningar och möjligheter av en omfattning och komplexitet som aldrig förr. För att möta dem krävs kunskap, kritiskt tänkande och god utbildning. Stockholms universitet erbjuder allt detta. Tillsammans med aktörer i omvärlden kan vi bidra till en bättre framtid. Astrid Söderbergh Widding Rektor

Tänka fritt och skapa nytt

Stockholms högskola Tankarna bakom bildandet Donationer som gjorde skillnad Undervisning och studenter Starten till en studentkår Lärare och professorer Högskolan och staden Högskoleområdet vid Observatoriekullen Vetenskapsstaden och Experimentalfältet Kvälls- och sommarkurser Högskolan blir universitet

Sid 6 6 9 9 10 10 11 12 14 16 16

Stockholms universitet Nya grupper av studenter Nytt regelverk för universitetet Studentkåren, protester och ökat inflytande Kårhusockupationen i Stockholm Flytten till Frescati Arkitektur- och skulpturpark Ökad statlig styrning och nya verksamheter Nya byggnader och ett samlat universitet

18 19 22 22 22 22 24 24 29

Universitetet utvecklas och expanderar Tid av reformer och utbyggnad Ett universitet öppet för alla Forskningens finansiering och profilering Internationella kontakter Stockholm som vetenskapsstad Organisation och byggnation Universitetet och samhället

30 30 30 32 33 34 35 37

Källor

Tänka fritt och skapa nytt

Stockholms högskola År 1878 öppnades portarna till ett nytt och efterlängtat lärosäte i Stockholm. Visionen var ett fritt och radikalt alternativ till de traditionellt hållna universiteten i Lund och Uppsala. Stockholms högskola utgick ifrån att vetenskapen kunde bidra till samhällets utveckling. Den nya högskolan ville vara ett forum i upplysningens anda och verka i samhällets tjänst. förebilderna var Collège de France i Paris och Royal Institution of Great Britain i London, som båda var fria akademier utan fakulteter eller inskrivna studenter. Där utfärdades inga betyg eller examina. Verksamheten baserades på att personer med vetenskaplig förankring höll fria föredrag om sina ämnen. Stockholms stad önskade att högskolan skulle erbjuda stadens ungdomar en bra utbildning – men också tillgodose behovet av skolad arbetskraft till statliga och kommunala myndigheter och storstadens näringsliv. En grundsats var att studierna skulle bygga på frivilliga mål, utan obligatoriska ämnen, där vetenskap och forskning skulle stimulera till fritt och självständigt tänkande. Tankarna bakom bildandet Upprinnelsen till Stockholms högskola var de offentliga föreläsningar som arrangerades under mitten av 1800talet i Stockholm. Dessa hölls av olika

Framtidsbild av Stockholms högskola publicerad i tidningen Söndags-Nisse den 24 oktober 1869. (Stockholms stadsarkiv)

Tänka fritt och skapa nytt

vetenskapsmän och var riktade till en intresserad allmänhet. År 1862 beviljade riksdagen ett bidrag på 30 000 riksdaler (idag ca 1,6 miljoner kronor) till att bekosta fortsatta föreläsningar under tre år i ämnena politisk och allmän kulturhistoria, statsrätt, statistik och statskunskap, biologi, fysik, mineralogi och praktisk lagfarenhet. Dessa föreläsningar blev embryot till Stockholms högskola. Staten hade inte för avsikt att permanenta detta stöd. I december 1865 beslutade därför Stadsfullmäktige i Stockholm att bilda en kommitté, den så kallade Decemberkommittén, som fick i uppdrag att verka för en högre utbildningsanstalt i Stockholm och en fond, den så kallade Decemberfonden, för att samla in pengar till verksamheten. Ledamöterna i kommittén representerade både det offentliga och näringslivet, och verkade på olika sätt för vetenskapens och samhällets utveckling. Den bestod av riksdagsledamöterna Gustaf Benedicks och André Oscar Wallenberg (grundaren av Enskilda banken), professorerna

Tänka fritt och skapa nytt

Fredrik Theodor Berg (generaldirektör för Statistiska tabellkommissionen), Pehr Henrik Malmsten (Oscar II:s läkare och ledamot i Stockholms stadsfullmäktige), Sven Lovén (ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien och intendent vid Naturhistoriska riksmuseet) och ledamoten i Stockholms stadsfullmäktige Knut August Almgren (grundare av Almgrens sidenväveri) samt professorerna Gustaf von Düben,

Alfred H. E. Fock och bankiren och grosshandlaren Carl Gustaf Cervin. Efter flera års politiskt och privat lobbyarbete bildades Högskoleföreningen i Stockholm 1869. Flera av dess styrelsemedlemmar satt också med i December-kommittén. Reglerna för föreningen var att den inte fick upplösas förrän en ny högskola var etablerad och högskolans framtid kunde anses tryggad. Trots att staten sedan 1949 har ansvar för finanserna finns föreningen ännu kvar, nu som en intresseförening för Stockholms universitet. En del av verksamheten bestod av att anordna regelbundna öppna föreläsningar, vilka hölls i Vetenskapsakademiens hus, Westmanska palatset, på Wallingatan 2.

Donationer som gjorde skillnad Den undervisning som bedrevs och de öppna föreläsningar som hölls bekostades fram till 1927 helt genom medel från Stockholms stad och olika donationer. En drivande person i arbetet med att samla in pengar till den nya högskolan var Albert Lindhagen, bland annat ledamot av stadsfullmäktige. Han var en ledande gestalt i många projekt i staden och hade en vision om att omvandla Stockholm till en modern storstad. I Stockholms högskola var han både inspektor och styrelsemedlem. Albert Lindhagen hade god kontakt med privata givare och organisationer, både inom och utanför Sveriges gränser, och verkade också för en inbjudan till allmänheten om att skänka pengar, den så kallade ”Enriksdalerinsamlingen”. 1874 redovisades ett insamlat belopp på närmare en miljon kronor (idag drygt

ovan Affisch om öppna föreläsningar i Högskoleföreningens regi. (Riksarkivet) VÄNSTER Arkivhandlingar från starten av Stockholms högskola. (Riksarkivet)

Albert Lindhagen. (Stockholms stadsarkiv)

47 miljoner kronor). Detta skulle användas till resebidrag, arvode för lärare och föreläsare, inrättandet av professurer, stöd till forskare och forskning men också till att finansiera fastigheter, mark och byggnader. Stockholms stad gav ett kontinuerligt bidrag och upplät mark mot en symbolisk tomträttsavgäld. Motkravet var att vissa av utbildningarna skulle vara till direkt nytta för stadens utveckling, vilket ledde till inrättandet av utbildning i ämnet juridik. Undervisning och studenter De offentliga föreläsningar som föregick högskolan, öppna för studenter vid Karolinska institutet, Tekniska högskolan, Farmaceutiska Institutet och andra jämförbara läroanstalter i huvudstaden, införlivades nu i verksamheten. Den första tiden hölls föreläsningarna av tillfälliga lärare och högskolan hade inte några egna lokaler. Första terminen ägde föreläsningarna rum i Slöjdskolans hus på Mäster Samuelsgatan 44. Terminen därpå flyttades föreläsningslokalen till Vetenskapsakademins hörsal i Westmanska huset, vilken utgjorde högskolans auditorium till slutet av vårterminen 1880. Från vårterminen 1881 hyrde högskolan en lokal i läroverket Norra latin, där föreläsningarna hölls, och 1885 införskaffades rymligare lokaler på tre våningsplan i det nybyggda Lundbergska huset på Kungsgatan 30 (numera nr 70). Hösten 1878 startade föreläsningarna i naturvetenskapliga ämnen, matematik (i ämnet inräknades också analytisk mekanik), fysik, kemi och geologi. Terminen

Några av donatorerna En av de största givarna var affärsmannen Johan Wilhelm Smitt, kallad Sveriges rikaste man under denna tidsperiod. Genom olika affärstransaktioner i Buenos Aires och tomtaffärer på Kungsholmen i Stockholm lyckades han samla ihop en förmögenhet. Han var också medlem i Stadsfullmäktige i Stockholm. Sammanlagt donerade han under en tjugoårsperiod 400 000 kronor (idag ca 23 miljoner kronor) till högskolans verksamhet. Andra välgörare var civilingenjören Johan Adolf Berg (som ritade slussar och kajer och ägde ett stort stenbrott). Han donerade 60 000 kronor (idag ca 3 miljoner kronor) för inrättandet av en professur i de bildande konsternas teori och historia, vars förste innehavare blev hans vän Viktor Rydberg. Efter Bergs död testamenterades hans stora tavelsamling till högskolan för att bli en studiesamling för studenterna. Den bestod av tidstypiska målningar av kända nederländska målare från 1500och 1600-talen, rokoko och svenskt 1700- och 1800-tal. Grosshandlaren John Söderberg donerade 2 miljoner kronor (idag ca 111 miljoner kronor). Bankdirektören Edvard Heckscher medfinansierade högskolans första egna byggnad, Kungstensgatan 45. Spökslottet (Schefflerska palatset) med tillhörande park testamenterades till högskolan av döttrarna till Wilhelmina Hierta, änka efter Aftonbladets grundare, publicisten Lars Johan Hierta. Konstnären Anders Zorn och hans hustru Emma bidrog med medel som möjliggjorde en professur i nordisk och jämförande konsthistoria (1920) och ett Zorninstitut (1921).

Tänka fritt och skapa nytt

Professor Sonja Kovalevsky.

…” Många som inte har studerat matematik förväxlar denna vetenskap med aritmetik och anser den vara torr och andefattig. Det är dock en vetenskap som kräver stor fantasi”… Sonja Kovalevsky (Ur boken ”För mycket lycka” av Alice Munro, 2011)

Tänka fritt och skapa nytt

efter tillkom zoologi och botanik, då man även hade praktiska övningar med växtpreparering och i att använda mikroskop. Senare tillkom humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. Några populära föreläsare var fr.o.m 1884 Viktor Rydberg (kulturhistoria) och fr.o.m. 1909 Oscar Levertin (litteraturhistoria), som samlade flera hundra intresserade åhörare. År 1881 skrevs de första studenterna in och man började ta ut en mindre terminsavgift. Enligt reglerna hade kvinnor och män samma rätt till utbildning och skulle antas på lika villkor. Det första året läste en kvinna och 12 män ämnet kemi, som var den första registrerade kursen. Ett år senare deltog fem kvinnor och 29 män. 1903 fanns det totalt 50 studenter. 1907 var det drygt 300 och 1910 över 500. En starkt bidragande faktor till ökningen var att man 1904 fick examensrätt för de ämnen som då fanns vid högskolan. 1906 fick man examensrätt för doktorsgrad. 1909 examinerades de första tre doktorerna och den första promoveringen av hedersdoktorer ägde rum. Starten till en studentkår Stockholms högskolas studentförening bildades 1883 som en kamratförening med syfte ”att till främjandet av ett gott kamratskap sammansluta de studerande vid Stockholms högskola”. Vid sekelskiftet växte intresset för att bevaka och förbättra utbildningarna, studenternas ekonomi och boendesituation. Studentkåren var nu allmänt erkänd som studenternas officiella organ vid högskolan. År 1908 infördes ett obligatoriskt medlemskap i de studentkårer som

hade uppstått under 1800-talet. Medlemskapet kontrollerades vid tentamen och vid registrering på en kurs, samt inför utfärdandet av examen. Rektor kunde besluta om avstängning av de studenter som inte betalt sin kåravgift. Parallellt med detta kårobligatorium var det även obligatoriskt att vara medlem i en studentförening, vilket motsvarade ett medlemskap i en nation på Lunds universitet och Uppsalas universitet. (Dessa obligatorier togs bort 2010). Den första kvinnan att tillträda posten som kårordförande var Ruth Sävhagen (1955–1956). Lärare och professorer De undervisande lärarna var kända vetenskapsmän som under högskolans första decennier hade en fast anställning på annat håll, vilket innebar att lönekostnaderna kunde hållas nere. Den första heltidsanställda läraren var Wilhelm Leche, i zoologi (1880). Några av de första professorerna var Gösta Mittag-Leffler (ren matematik), Waldemar Brögger, (geologi och mineralogi), Eugen Warming (botanik), Viktor Rydberg (kulturhistoria), Otto Pettersson (kemi), Svante Arrhenius (fysik) och Hans von Euler-Chelpin (kemi). Den första kvinnliga professorn blev den ryska matematikern Sonja Kovalevsky. Hon kom till högskolan genom sina kontakter med professor Gösta Mittag-Leffler. Båda hade varit studenter hos matematikprofessorn Karl Weierstrass i Berlin. Som kvinna fick hon varken delta i undervisning eller ta en högre examen, vare sig i sitt hemland eller i det övriga Europa. Hon gavs heller inte möjligheten att undervisa. Med stöd från

Professor Hans von Euler-Chelpin, kemilokal på Kungstensgatan 45. (Stockholms stadsmuseum)

professor Weierstrass kunde hon dock ta sin doktorsexamen. Genom att Stockholms högskola var en fri högskola var man inte bunden av regeringsformen, enligt vilken kungen ägde rätt att utnämna infödda svenska män till alla ämbeten och tjänster. Det ledde till att högskolan själv kunde välja sina lärare på rent kvalitativa grunder. Sonja Kovalevsky kom även att bli Sveriges första kvinnliga professor

och formellt världens första kvinnliga matematikprofessor. Högskolan och staden I samband med att högskolan fick examensrätt gick staden in som en större finansiär än tidigare. Idén om en ekonomiskt obunden högskola övergavs. Staden och högskolan började samverka bland annat genom att erbjuda juristutbildning för att möta tidens brist på jurister. Även ekonomi var ett ämne i

tiden. 1904 anställdes professor Gustav Cassel (nationalekonomi med finansvetenskap) och 1906 professor Nils Stjernberg (straffrätt och juridisk encyklopedi med internationell privaträtt). Närheten till Stockholms museer och andra institutioner gjorde att högskolan kom att knyta en naturlig kontakt med Etnografiska museet, Nordiska museet, Historiska museet och Naturhistoriska riksmuseet för att kunna erbjuda möjlighet till praktiska studier.

Tänka fritt och skapa nytt

Högskoleområdet vid Observatoriekullen Under 1700- och 1800-talen utvecklades Drottninggatan upp mot Observatoriekullen till ett av stadens mest fashionabla områden. Kungliga Vetenskapsakademien ägde ett hus på Drottninggatan 94 (Westmanska palatset, numera nummer 98), där även en del av ett zoologiskt riksmuseum startade. Omkring 1900 började ett högskoledistrikt att etablera sig här. År 1909 invigdes högskolans första egna fastighet, Kungstensgatan 45, kallad K45. Den ritades av en av den tidens mest anlitade arkitekter, Victor Bodin. Högskolans avståndstagande från akademiska traditioner och ceremonier gällde inte bara undervisning och forskning, utan också den yttre ramen kring verksamheten. K45 skulle först och främst vara funktionell – inte påminna om en monumental högskolemiljö.

Stockholms högskolas första egna byggnad, Kungstensgatan 45. Den stora kupolen rymmer högskolans aula. Foto från 1920-talet. (Stockholms stadsmuseum)

Tidningsurklipp från 1929. Förslag om en ”Vetenskapsstad” kring Observatoriekullen i Stockholm. (Riksarkivet)

Hit flyttade institutionerna för kemi, matematik, fysik, geologi och mineralogi, botanik, geografi samt socialvetenskap och konsthistoria, liksom de matematiska, juridiska, litteraturhistoriska och arkeologiska biblioteken. Redan från början var byggnaden för trång. En annan fastighet som användes var Spökslottet. Den hade varit privatbostad fram till 1924 innan byggnaden med park donerades till Stockholms högskola.

Nu anpassades den till nya funktioner och gav plats för det Zootomiska institutet och Zornska institutet. Stora salen blev sessionsrum för högskolans lärarråd. Mellan åren 1927 och 1976 satt högskolans och universitetets förvaltning i fastigheten, och här skedde bland annat inskrivningen av nya studenter. 1960 överlämnades huset och parken till staten i samband med att högskolan blev universitet, men dispositionsrätten till huset behölls.

Takplafond i Spökslottet med bland annat gudinnan Pallas Athena, med en olivkvist lindad runt en fackla. Dessa två element, samt tre kronor, finns idag i universitetets logotyp. Den skapades av Karl-Erik Forsberg i samband med att Stockholms högskola blev Stockholms universitet 1960.

Tänka fritt och skapa nytt

Vetenskapsstaden och Experimentalfältet Parallellt med högskolans etablering i innerstaden började en utflyttning av olika utbildnings- och forskningsinstitutioner till Frescati, för att skapa ett samlat vetenskapsområde. De första som flyttade ut var Kungliga Lantbruksakademien som 1816 uppförde ett experimentalfält för att bedriva odlingsförsök och provning av nya växter och husdjursraser, växtförädling samt laboratorieundersökningar. Samtidigt ändrades områdets namn, Skeppsbroäng, till Kungliga Lantbruksakademiens experimentalfält. Till området väster om Experimentalfältet, invid Brunnsviken, flyttade 1885 föregångaren till Bergianska trädgården, med professor Bergianus Veit Wittrock och hans visioner om att skapa en botanisk trädgård efter vetenskapliga principer. År 1897 etablerade sig Statens entomologiska anstalt här, på uppdrag av Kungliga Lantbruksakademien. Så småningom kom Naturhistoriska riksmuseet, Kungliga Vetenskapsakademien (vid Lilla Frescati), Sveriges geologiska undersökningar, Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, Skogshögskolan och Statens skogsförsöksanstalt (Frescati Hage), Nobelinstitutet för fysikalisk kemi (Nobelhusen), Institutet för experimentell fysik (Manne Siegbahnhusen), Kungliga Veterinärhögskolan (Kräftriket) och Statens Veterinärmedicinska anstalt (Frescati Backe). Landskapsrekonstruktion av Charlotte Rinaldo över Experimentalfältet 1910. På bilden syns Bloms hus i mitten (rosa/grå byggnaden med ett växthus intill) och till vänster Villa Bellona. (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien)

Tänka fritt och skapa nytt

Nobelpristagare vid Stockholms högskola Svante Arrhenius (1859–1927) belönades 1903 med Nobelpriset i kemi för upptäckten av hur kemiska föreningar i lösning kan leda elektrisk ström. Han kopplade också tidigt mängden koldioxid i atmosfären till den globala temperaturen – det vi idag kallar växthuseffekten. Under sju år var han rektor för Stockholms högskola. Idag lever hans namn vidare i Arrheniuslaboratorierna i Frescati. Hans von Euler-Chelpin (1873–1964) belönades 1929 med Nobelpriset i kemi för sin forskning om sockerjäsning och enzymerna som är inblandade i de komplexa reaktionerna. Han studerade också vitaminer och visade bland annat att färgämnen som betakaroten i grönsaker omvandlas till vitamin A i kroppen. George de Hevesy (1885–1966) belönades 1943 med Nobelpriset i kemi för att han utvecklade metoden att använda isotoper för att spåra kemiska reaktioner och processer i kroppen. Redan 1923 upptäckte han grundämnet Hafnium. Läs om fler prisade forskare och alumner från Stockholms universitet på sid 32.

Tänka fritt och skapa nytt

Rektorer under högskoleperioden 1879–vt 1880 sköttes rektorsgöromålen av professor Hjalmar Holmgren, vald av Högskoleföreningens styrelse. Efter honom tog Robert Rubenson (ht 1880–1882) över, inför valet av högskolans förste rektor. 1883–1885 Eugen Warming (botanik) 1885–1886 Gösta Mittag-Leffler (ren matematik) 1887–1890 Wilhelm Leche (zoologi) 1891–1892 Gösta Mittag-Leffler 1893–1896 Otto Pettersson (kemi) 1897–1902 Svante Arrhenius (fysik) 1902–1910 Gerard J. De Geer (geologi) 1911–1927 Ivar Bendixson (högre matematisk analys) 1927–1949 Sven Tunberg (historia) 1950–1958 Harald Cramér (försäkringsmatematik och matematisk statistik) 1958–1966 Håkan Nial (civilrätt och internationell privaträtt)

Tänka fritt och skapa nytt

Kvälls- och sommarkurser Under 1900-talets första decennium började Stockholms högskola ge kvälls- och sommarkurser. Inspirationen till denna folkbildningsverksamhet kom från den engelska University Extension-rörelsen som ansåg att universiteten skulle sprida sin lärdom till dem som inte hade möjlighet till högre studier. I samband med den ekonomiska världskrisen på 1930-talet lades de populära kurserna ner. Men 1933 tog några studenter vid Stockholms högskola upp verksamheten och startade en studieledarförening med syfte att ge kurser och föreläsningar för allmänheten. Ett av skälen var att kunna ge arbetslösa kontorister och affärsanställda en möjlighet att vidareutbilda sig i väntan på ljusare tider. Motsvarande verksamheter startades i Uppsala, Göteborg och Lund. Dessa föreningar bildade 1942 samarbetsorganisationen Folkuniversitetet, som 1947 blev studieförbundet Folkuniversitetet. Under 1960-talet omvandlades föreningarna till stiftelser. Huvudmän blev universiteten och studentkårerna i Stockholm, Uppsala, Göteborg och Lund, samt Folkuniversitetsföreningen. Stiftelsernas fulla och juridiska namn blev ’Folkuniversitetet, Stiftelsen Kursverksamheten vid Stockholms universitet’ etc.

Högskolan blir universitet Högskolans verksamhet fortsatte att växa och 1950 fanns det 25 ämnen representerade. I slutet av 1940-talet startade en diskussion om att utveckla högskolan till ett universitet. Många inom högskolan oroade sig för att den akademiska friheten och självstyret skulle beskäras och att professorernas inflytande skulle reduceras. Det fanns farhågor om att staten skulle styra inriktningen på forskningen och undervisningen. Högskolans ekonomiska situation blev emellertid allt mer ansträngd när finansieringen via olika donationsfonder inte längre räckte till. Skälen till ett förstatligande var bland annat de allt fler studenterna och en mycket kraftig inflation i början av 1950-talet, orsakad av Koreakriget. Att låta staten ta över ansvaret för verksamheten var en förutsättning för att den skulle kunna fortsätta att utvecklas. År 1959 fattade riksdagen beslut om att förstatliga Stockholms högskola och ge den universitetsstatus. Samtidigt bestämdes att samla verksamheten i Frescati. Under åren efter förstatligandet gjordes en stor nationell satsning på att rusta upp forskningen i Sverige, bland annat genom forskningsrådsorganisationen och genom att inrätta nya professurer.

Kvällskurs i ämnet navigation 1951 vid Stockholms högskola. (Fotograf: Lennart af Petersens. Stockholms stadsmuseum)

Tänka fritt och skapa nytt

Stockholms universitet

Nya grupper av studenter Under andra delen av 1960-talet exploderade antalet studenter vid universitetet, vilket hade flera orsaker. Efter den strama efterkrigsperioden växte både framtidstron och det sociala välståndet. Genom en utbyggnad av gymnasieskolan fick nya grupper behörighet för högre studier. Det nyinrättade statliga studiemedelsystemet innebar att ungdomar från mindre välbärgade hem kunde välja den akademiska banan. Nya grupper nåddes även genom att det blev möjligt att ta tjänstledigt för studier. Tack vare den allt mer utbyggda barnomsorgen kunde man studera på hel- eller deltid. Arbetsmarknaden var också god för akademiskt utbildade. Den kraftiga utbyggnaden av den högre utbildningen var ett led i samhällets modernisering och effektivisering. Ett av de övergripande målen för statsmakten var att universitetsutbildningen i högre grad än tidigare skulle anpassas till yrkeslivet. Också forskningen skulle vara nyttig ur ett samhällsperspektiv. Stockholms universitet tog däremot avstånd från den starka bindningen mellan arbetsliv och studier och menade att det med tanke på samhällets snabba utveckling var omöjligt att förutse utvecklingen på arbetsmarknaden. Från akademiskt håll förespråkades en mer flexibel utformning av de föreslagna utbildningslinjerna med mer utrymme för individuella variationer i studiegången.

Den 1 juli 1960 grundades Stockholms universitet och den 3 september skedde den högtidliga invigningen i Stadshuset med kung Gustav VI Adolf och 700 gäster. Vid detta tillfälle framfördes en nyskriven kantat till Stockholms universitet, med text av Johannes Edfelt och musik av Gunnar de Frumerie.

VÄNSTER Invigning av Stockholms universitet i Blå hallen, Stadshuset, den 3 september 1960. Kung Gustaf VI Adolf tänder den akademiska elden som bärs vidare av studenten och friidrottaren Inga Broberg. HÖGER Studenter från invigningen i Stadshuset, då Stockholms universitets första kårfana användes. (Fotograf: John Kjellström. Stockholms stadsmuseum)

Rektorer vid universitetet 1958–1966 Håkan Nial (civilrätt och internationell privaträtt) 1966–1974 Dag Norberg (latinska språket och litteraturen) 1974–1978 Gunnar Hoppe (geografi/naturgeografi) 1978–1988 Staffan Helmfrid (kulturgeografi med ekonomisk geografi) 1988–1994 Inge Jonsson (litteraturvetenskap) 1994–2003 Gustaf Lindencrona (finansrätt) 2003–2004 Gunnel Engwall (romanska språk/franska) 2004–2013 Kåre Bremer (systematisk botanik) 2013– Astrid Söderbergh Widding (filmvetenskap) Antal studenter vid Stockholms högskola/ Stockholms universitet 1903 50 1907 300 1910 500 1950 3 000 1960 8 000 1966 18 000 1968 28 000 1978 30 000 2014 70 000

Tänka fritt och skapa nytt

Utveckling under tre sekler 1907

1978

300 studenter.

30 000 studenter.

2014

1885

70 000 studenter, 5 000 anställda och 1 800 doktorander.

Viktor Rydberg, första professor i kulturhistoria.

1889

Sonja Kovalevsky, Sveriges första kvinnliga professor och formellt världens första kvinnliga matematikprofessor.

1878

Stockholms högskola bildas.

1904

Gustav Cassel, första professor i nationalekonomi.

1960

Högskolan får universitetsstatus och staten blir huvudman. 8 000 studenter.

1970

Flytt till Frescati.

1976/77

Journalisthögskolan och Socialhögskolan införlivas.

2008

Lärarhögskolan blir en del av universitetet.

Tänka fritt och skapa nytt

Studenter ockuperar sitt kårhus på Holländargatan 32 i maj 1968. (Fotograf: Gösta Glase. Nordiska museets bildarkiv)

Nytt regelverk för universitetet I och med övergången från privaträttslig högskola till statligt universitet kom universitetet att lyda under det statliga regelverket. Den frihet som högskolan haft att själv disponera över sina (i och för sig knappa) resurser inom ramen för donationernas ändamål och bestämmelserna i statsbidragen upphörde. Universitetet blev i stället bundet av statsbudgetens anslagsuppdelning och de generella reglerna. Bland annat överfördes de fastigheter som högskolan ägt till Kungl. Byggnadsstyrelsen (KBS) dit alla beslut om underhåll och utformning av lokalerna flyttades. Frågor om nya byggnader blev nu regeringsärenden. Frågan om ägandet av Spökslottet lär för övrigt ha varit en av de sista frågor där högskolans ledning var tvungen att ge sig för att förstatligandet skulle kunna komma till stånd. I en serie reformer, de större 1964, 1969, 1977, 1987, 1993 och 1998 ändrades regelverket.

I 1964 års universitetsstadga infördes rektorsämbete med en förvaltningschef och utbildningsnämnder. 1969 infördes ett poängsystem för att beskriva kursers längd, en veckas studier skulle ge en poäng inom ett läsår som omfattade 40 veckor. För att terminerna skulle bli lika långa kom därför höstterminen att sluta den 20 januari i stället för som tidigare före jul. Ett utökat studentinflytande infördes. Utbildningslinjer skulle vara en huvudform för högskolestudier, en reform som aldrig slog igenom vid Stockholms universitet. 1972 gjorde merparten av studenterna i stället så kallade successiva val. Studentkåren, protester och ökat inflytande Studentkåren bedrev en allt mer aktiv verksamhet vid universitetet. Kårens representanter valdes ursprungligen genom personval, men 1962 infördes ett parlamentariskt valsystem. Sedan dess har kåren styrts dels av partier och grupper från hela det politiska

spektrumet, dels av partipolitiskt obundna grupper med basen inom den egna ämnesutbildningen. Slutet av 1960- och början av 1970-talet var en turbulent period för hela samhället. Stämningen på universitetet var stundtals kaotisk. Det fanns varken tillräckligt med lärare eller lokaler för att möta anstormningen av studenter. Studenterna revolterade mot det etablerade samhället i stort. Inom utbildningen revolterade de mot bland annat för stora studentgrupper, mot att litteraturförsörjningen bröt samman och mot för små och undermåliga undervisningslokaler, ofta förlagda till rivningshus, biografer och kyrkor. Kårhusockupationen i Stockholm En av de mest uppmärksammade studentaktionerna var kårhusockupationen 1968. Den tändande gnistan var förslagen om att fria studier skulle ersättas av mer yrkesinriktade bundna studiegångar, att genomströmningen av studenter skulle bli snabbare samt att studenter inte skulle få fortsätta att studera om resultaten var otillräckliga. Förslagen uppfattades av studenterna som ett försök från statsmaktens sida att skaffa sig kontroll över den högre utbildningen och ta ifrån dem deras valfrihet. Som protest ockuperades kårhuset på Holländargatan. Först efter tre dygn avlägsnade sig studenterna frivilligt. Linjesystemet infördes men fristående kurser, som studenterna hade kämpat för, förblev ett alternativ. Flytten till Frescati I slutet av 1960-talet var behovet av fler lokaler och ett samlat universitetsområde akut. Det var bråttom att få börja med det projekterade universitetsbygget i Frescati. För att ge plats åt Södra huset

revs delar av den gamla bebyggelsen på experimentalfältet. Kungliga Lantbruksakademien flyttade sin verksamhet till Uppsala och den trädgårdsskola som fanns flyttade till Norrköping. Det nya området planerades för att rymma 10 000 studenter, med möjlighet till en 50-procentig ökning. De statliga riktlinjerna var att på kortast möjliga tid, till lägsta möjliga kostnad, skapa maximalt antal lokaler. När Södra huset invigdes 1971 var det ändå för litet. Många institutioner var tvungna att stanna kvar i provisoriska lokaler i innerstaden under lång tid framöver. Situationen känns igen från 1909 då högskolans byggnad på Kungstensgatan 45 redan från början var för trång för att hysa de allt fler studenterna. Missnöjet hos lärarna, forskarna och studenterna som hade utloka-

liserats till Frescati var under de första åren massivt. Bland radikala studentgrupper uppstod rykten om att huvudanledningen till att bygga ett universitet skilt från staden var att det på så sätt var lättare för statsmakten att avstyra eventuella studentuppror. Kårhusockupationen fanns fortfarande i färskt minne. Men också de mindre konspiratoriskt lagda kände sig förpassade från innerstadens ”Quartier latin” till ett sterilt campus, svårt att ta sig både till och ifrån. Där fanns varken bibliotek, restauranger eller andra mötesplatser. Men tvärt emot vad många befarade visade sig Frescati vara ett område fyllt av utvecklingsmöjligheter, såväl utbildnings- och forskningsmässigt som arkitektoniskt.

Utbildningsfabriken Södra huset … ”Sträng funktionssortering och hårt driven centralisering härskar där inne. Lärare och studenter är effektivt åtskilda. Institutionerna är upplösta i sina delfunktioner och spridda över hela bygget. Tjänsterum högst upp, bibliotek på femte våningen, hörsalar på tredje, expeditioner på fjärde etc. Det är en utbildningsfabrik med kontorsvåningar överst och produktionsvåningar därunder. Studenterna kommer in som halvfabrikat, bearbetas och spottas ut som färdiga produkter: akademisk utbildad arbetskraft. Den eftersträvade produktionsutformningen bestäms av arbetsmarknadens krav.”… (Ur Dagens Nyheter den 26 november 1972)

Demonstrerande studenter på platsen för det planerade Södra huset, september 1968. (Fotograf: Sam Stadener. TT)

Tänka fritt och skapa nytt

Arkitekturen i Södra huset Södra huset är kanske den byggnad som de flesta förknippar med Stockholms universitet, med de sex sammanbundna höghusen ritade av arkitekten David Helldén. Byggnaden kallas ofta för Blå husen eftersom dess fasad har en blåaktig färgton. Denna kommer från de glasskivor som fasaden är uppbyggd av och som lackerats vita på baksidan för att framhäva glasmassans egen färg. David Helldén planerade också den inre utsmyckningen av husen, med nonfigurativ konst av bland andra konstnären Olle Bærtling.

NEDAN Skulptur Terrakotta, Sivert Lindblom 1991 HÖGER Korridoren i Södra huset plan 3, 2011.

Tänka fritt och skapa nytt

Arkitektur- och skulpturpark Förebilden till det nya universitetsområdet, med närliggande studentbostäder, hämtades från amerikanska campusområden. Byggnadsstilen har konsekvent varit modernistisk och med tiden gjort området till en unik provkarta på svensk senmodernistisk arkitektur. Det har framför allt åstadkommits av tre av efterkrigstidens mest inflytelserika arkitekter i Sverige: David Helldén, Ralph Erskine och Carl Nyrén. Redan tidigt i planeringen av området införlivades den konstnärliga utsmyckningen, som främst består av samtidskonst. De flesta av verken är tillgängliga för allmänheten och kan beskådas som en del av vårt kulturarv. De mest utmärkande skulpturerna, gjorda av konstnärerna Marianne och Sivert Lindblom, bildar tillsammans en skulpturpark. Dessa är utspridda från tunnelbaneuppgången, nedanför

Aula Magna och på fältet mot Arrheniuslaboratorierna. Ökad statlig styrning och nya verksamheter Vikten av att öka utbildningens tillgänglighet för nya grupper av studenter underströks av högskolereformen 1977. Samtidigt förstärktes den statliga styrningen. Riksdagen fastställde till exempel ramarna för både linjer och enstaka kurser. Den bestämde också vilka professurer som skulle inrättas vid vilket lärosäte, och även vilka professorer som skulle utnämnas. Som ett led i reformen införlivades Socialhögskolan och Journalisthögskolan med universitetet. Forskaranknytningen i dessa från början mest praktiska utbildningar kunde därmed kraftigt förstärkas samtidigt som Stockholms universitets samhällsanknutna profil förstärktes.

Tänka fritt och skapa nytt

Kungliga nationalstadsparken Sedan 1995 är området Frescati en del av världens första och hittills enda nationalstadspark, ”Kungliga nationalstadsparken”, som spänner över Solna, Stockholm och Lidingö. Detta har blivit ett viktigt område för både det nationella kulturarvet, stadens ekologi och människors rekreation. I Bergianska trädgården, som ingår som en del i parken, finns sedan 2009 ett nytt våtmarksområde. Det har planerats i ett samarbete mellan Bergianska trädgården och Statens fastighetsverk och har återskapats för att öka den biologiska mångfalden och minska näringsläckaget till Brunnsviken. Aula Magna En efterlängtad samlingsplats för universitetet blev Aula Magna, som ritades av Ralph Erskine och stod färdig 1997. Det fantasifulla huset är byggt i sju våningar, flera under markplan, med en fasad som är uppbruten i många volymer med olika storlekar, strukturer och höjder. Den noga utformade akustiken inne i den stora aulan gör att en föreläsare kan stå på scenen och tala för 1 200 lyssnare utan mikrofon. I december varje år håller här olika nobelpristagare sina föreläsningar.

Aula Magna, 2011.

Tänka fritt och skapa nytt

Nya byggnader och ett samlat universitet Att lösa lokalbristen och skapa ett samlat universitetsområde för de allt fler studenterna har genom decennierna varit en av universitetets största utmaningar. Från 1980-talet och framåt samlades allt mer av framgångsrik forskning och utbildning i Frescati. Området expanderade och kom att rymma flera delar längs Brunnsviken, med både Frescati Hage (pedagogiska och psykologiska institutionerna), Kräftriket (institutionerna för matematik, orientaliska språk och företagsekonomi) och Sveaplan (förvaltning, forskningscentra och Institutionen för socialt arbete). Allhuset, ett eget samlingshus för studenterna, stod färdigt 1980. Två år senare invigdes en stor idrottshall (idag Frescatihallen) liksom universitetsbiblioteket, Sveriges första datoriserade bibliotek. Arrheniuslaboratoriet för Kemi HUFO (högre utbildning och forskning) hade invigts 1973 och i mitten på 80-talet tillkom Kemiskt övningslaboratorium (KÖL) och Biologihuset. År 1991 invigdes Juristernas hus. 1997 stod Aula Magna färdig och samma år flyttade en rad institutioner in i Geovetenskapens hus, som också rymmer en filial till universitetsbiblioteket. Allteftersom har Frescati blivit ett komplett universitetsområde, präglat av variation och omväxling. Det från början så hårt kritiserade Södra huset är idag en sammanhållande kraft som ger stadga och balans åt helheten.

VÄNSTER SIDA Geovetenskapens hus, 2011 OVAN Allhuset, 2013. Stockholms universitetsbibliotek, 2013 Juristernas hus, 2013. Frescatihallen, 2013.

Tänka fritt och skapa nytt

Universitetet utvecklas och expanderar Tid av reformer och utbyggnad Genom högskolereformen 1993 slog pendeln tillbaka med en omfattande avreglering av den akademiska verksamheten. Bland annat ersattes det statligt styrda linjesystemet av en examensordning där universitet och övriga lärosäten fick ansvara för sin egen planering. Tilldelningen av resurser baserades härefter på antal inskrivna helårsstudenter och helårsprestationer, upp till ett så kallat takbelopp som sattes av staten. En kraftig utbyggnad av högskolan skedde under 1990-talet och början av 2000-talet, då antalet studenter i landet fördubblades. Även Stockholms universitet fick fler studieplatser. Det uttalade målet från statsmaktens sida var att ge fler möjlighet att läsa vidare för att möta framtidens krav i arbetslivet. En mycket stor organisatorisk förändring skedde i januari 2008, då Lärarhögskolan i Stockholm inlemmades i Stockholms universitet. Vid integrationen organiserades lärarutbildningen och dess forskningsbas inom den befintliga universitetsstrukturen. Ämnesdidaktiken fick en nyckelroll inom utbildningen. Sedan sammanslagningen är Stockholms universitet det största lärosätet i landet räknat i antal studenter.

Ett universitet öppet för alla Betydande satsningar har gjorts på breddad rekrytering. En första handlingsplan för ökad rekrytering av studenter från studieovana miljöer antogs 2003. Tillsammans med Studentkåren infördes mentorskap för grundskoleelever och ett långsiktigt samarbete med skolor med låg andel elever som läser vidare. Jämställdhet mellan könen är ännu en aspekt av att universitetet ska vara öppet för alla. En jämn könsfördelning är en viktig kvalitetsfråga. Fler kvinnor än män börjar studera men andelen kvinnor bland professorerna är låg. Regeringen ställer krav på att andelen ska öka, vilket också långsamt sker. Universitetet har bland annat erbjudit kvinnliga docenter extra tid för meritering, vilket lett till befodran till professor, och rekryterat kvinnliga gästprofessorer. Satsningar vid universitetet har också gjorts för att ge personer med olika typer av funktionsnedsättning samma möjligheter som andra att studera vid lärosätet.

På väg mot universitetet i Frescati.

Populära utbildningar Flera utbildningar vid universitetet hör till landets mest sökta. Det gäller framför allt programmen för jurister, psykologer och företagsekonomer.

Tänka fritt och skapa nytt

Prisade forskare och alumner från Stockholms universitet Paul J. Crutzen (f 1933) belönades 1995 med Nobelpriset i kemi för forskningen om hur ozonet i vår atmosfär bildas och bryts ned, till stor del baserad på hans avhandlingsarbete vid universitetet. Gunnar Myrdal (1898–1987) belönades 1974 med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne för sitt arbete inom penning- och konjunkturteori samt studier av sambandet mellan ekonomiska, sociala och institutionella förhållanden. Tomas Tranströmer (f 1931) belönades 2011 med Nobelpriset i litteratur för att han ”i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”, som motiveringen lyder. Han är också alumn och hedersdoktor vid Humanistiska fakulteten.

Tänka fritt och skapa nytt

Forskningens finansiering och profilering Under 2000-talet har forskningspolitiken utvecklats, också när det gäller grundforskning, mot stora, mer riktade satsningar inom vissa områden, samt mot större bidrag till färre forskare. Allt mer av svensk forskning finansieras genom att forskare söker externa forskningsanslag i nationell och internationell konkurrens. De statliga Linné- och Berzeliusbidragen är exempel på några större satsningar under senare år där forskare vid Stockholms universitet framgångsrikt sökt medel. Fakultetsanslag, som universiteten i konkurrens fick söka om, har även delats ut inom utvalda forskningsområden som bedömts vara av strategisk betydelse för landet. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Europeiska forskningsrådet är två forskningsfinansiärer som stödjer excellent forskning, och

här är universitetets forskare särskilt framgångsrika. EU blev en allt viktigare forskningsfinansiär och Horizon 2020, det europeiska programmet för forskning och innovation som startar 2014, kan förväntas ge goda möjligheter för universitetets forskare att bedriva forskning i samverkan med forskare från andra länder. Finansieringen av forskningens infrastruktur förändrades och alltmer av ansvaret för denna flyttades över på universiteten. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse avslutade sin dedicerade finansiering av infrastruktur och Vetenskapsrådet finansierar nu enbart sådan av nationellt intresse. På initiativ av staten började Stockholms universitet, liksom landets övriga lärosäten, i början av 2000-talet att lyfta fram utvalda profilområden. Inom dessa är universitetets forskning nationellt ledande och internationellt framstående.

Forskare vid Stockholms universitet samarbetar på Antarktis i projektet IceCube med forskare från 11 olika länder.

Nobelpristagare från Stockholms högskola, se sid 15.

Stressforskningsinstitutet studerar hur förändringar i arbetsliv och samhälle påverkar människors hälsa. Demografisk forskning vid Sociologiska institutionen handlar bland annat om sambandet mellan familjepolitik, utbildning, arbetsmarknad, boende och barnafödande.

Internationella kontakter Stockholms universitet är med sina tusentals studenter och forskare från världens alla länder en internationell akademisk miljö. Ett livaktigt utbyte med ledande universitet i omvärlden sker på alla nivåer inom verksamheten. I linje med att internationella kontakter blir allt viktigare för både

forskning och utbildning förändrades den högre utbildningen i Sverige i början av 2000-talet. Inom det så kallade Bolognasamarbetet harmoniserades utbildningssystemen i 47 europeiska länder och ett system med en tvåårig masterutbildning infördes. Intentionen var att öka rörligheten för studenter och öppna arbetsmarknaden i Europa. Vid

Stockholms universitet genomfördes reformen 2007/2008. Konkurrensen mellan världens lärosäten hårdnar när det gäller att locka till sig de bästa studenterna och forskarna. Enligt flera väletablerade internationella rankningslistor har Stockholms universitet placerat sig bland de 100 främsta av världens omkring 26 000 lärosäten.

Tänka fritt och skapa nytt

Initiativ för ökat samarbete mellan de tre huvudstadsuniversiteten Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska högskolan och Stockholms universitet. Rektor Peter Gudmundson (KTH), och före detta rektorerna Harriet Wallberg-Henriksson (KI) och Kåre Bremer vid Stockholms universitet.

Tänka fritt och skapa nytt

Stockholm som vetenskapsstad Stockholms universitet bedriver forskning inom naturvetenskap, humaniora, samhällsvetenskap och juridik. Forskning inom teknik och medicin bedrivs vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) och Karolinska Institutet (KI). Sammantaget utgör de tre lärosätena, som geografiskt ligger nära varandra, en komplett akademisk miljö, där närmare var fjärde professor och omkring 30 procent av landets doktorander arbetar. Den utgör landets största och starkaste universitetsmiljö. I Stockholm finns även flera andra lärosäten som universitetet samverkar med på olika områden, bland annat Handelshögskolan och Försvarshögskolan. Samarbetet mellan lärosätena är omfattande och växande. AlbaNova universitetscentrum, beläget vid Roslagstull, invigdes 2001. Här bedrivs utbildning och forskning inom fysik, astronomi och bioteknik. Centret samlar forskargrupper från universitetet och KTH. Den spektakulära huvudbyggnaden som är belägen i norrsluttningen vid Roslagstull ritades av Henning Larsen. Till AlbaNova flyttade 2007 Nordita, det nordiska institutet för teoretisk fysik. Här finns också Vetenskapens hus, som helt i linje med grundtankarna för Stockholms högskola, inspirerar och väcker intresse för naturvetenskap hos tiotusentals skolelever genom att låta dem prova på experiment inom fysik, kemi, biologi, matematik och teknik. Verksamheten drivs tillsammans med KTH och Stockholms stad. SciLifeLab (Science for Life Laboratory) är ett forskningscentrum och en nationell infrastruktur, som erbjuder tekniskt avancerat stöd för molekylär

SciLifeLab i Solna, (Science for Life Laboratory)

biovetenskap. Centret är ett samarbete med KTH, KI och Uppsala universitet. Tillsammans med KI drivs forskning som samlar samhällsvetenskaplig och medicinsk expertis inom flera institut och centra, bland annat Stressforskningsinstitutet och CHESS, ett centrum för studier av ojämlikhet i hälsa. Universitetet samarbetar även med Handelshögskolan i Stockholm genom Score, Stockholms centrum för studier av offentlig sektor. Organisation och byggnation Den 1 januari 2012 infördes en ny organisation av universitetet där

verksamheten indelades i två vetenskapsområden, det humanistisk-samhällsvetenskapliga och det naturvetenskapliga. Varje område styrs av en vald områdesnämnd, vars ordförande ingår i universitetsledningen tillsammans med rektor, prorektor och förvaltningschef. Universitetet kännetecknas av en starkt decentraliserad organisation, med ett kollegialt beslutssystem, vars bas är de självständiga institutionerna. För att stärka dessa genomförs en rad institutionssammanslagningar. Efter inlemmandet av Lärarhögskolan i Stockholm i universitet flytta-

des all dess verksamhet från Konradsberg till Frescati. Det ledde till en trångboddhet som avhjälptes med utbyggnad av Arrheniuslaboratorierna och genom tillfälliga paviljonger. I Albano, strax norr om Roslagstull, planeras lokaler för universitetsverksamhet och för studentbostäder. Området kommer geografiskt att binda ihop Stockholms universitet med KTH, vilket ger möjlighet till ytterligare samverkan mellan lärosätena. I och med utbyggnaden kommer det långsiktiga målet om ett samlat universitetsområde äntligen att uppnås.

Tänka fritt och skapa nytt

Universitetet och samhället Den nyfikenhetsdrivna grundforskningen vid universitetet ger förutsättningar för tillämpningar som kommer samhället till nytta. Som ett lärosäte beläget i huvudstaden nära beslutsfattare och myndigheter efterfrågas dessutom universitetets kunskap på olika sätt. Forskare deltar som experter i statliga utredningar, svarar på remisser och engagerar sig i samhällsdebatten. Flera forskare vid Stockholms universitet ingår i den kommitté som utser pristagare till priset i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Arbetet med att utse pristagarna i kemi och fysik samt i ekonomi leds av tre priskommittéer vid Kungliga Vetenskapsakademien (KVA). I Svenska Akademiens Nobelkommitté för litteraturpriset är Stockholms universitet också representerat med flera forskare.

En bimage fylld med pollen fotograferad genom ett mikroskop.

Kombinationen av vetenskap och konst väcker intresse hos många och fungerar som en katalysator för nyfikenhet, förnyelse och innovation. Genom en forskares vardag öppnas en helt ny värld även för andra än akademiens medarbetare.

Mats Persson, en av ledamöterna i priskommittén för Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.

Universitetet söker även samarbete med näringslivet, den offentliga sektorn och andra aktörer. Att samverka i projekt med företag, myndigheter och stiftelser ger möjlighet att driva angelägen forskning. Externa partners har genom åren finansierat professurer,

forskningsprojekt och nya lokaler. Samarbetet har också lett till att helt nya ämnesområden har etablerats vid universitetet. Ett exempel är modevetenskap som 2006 blev ett tvärvetenskapligt forskningsämne. Andra exempel på samverkan är Navarino Environmental Observatory i Grekland, Stockholms universitets Östersjöcentrum, Institutet för Turkietstudier och Centrum för maritima studier. Ytterligare ett led i öppenheten mot det omgivande samhället är att studenter och forskare uppmuntras

att utveckla sina idéer kommersiellt. Olika aktiviteter vid universitetet stöttar nya företagsidéer och underlättar kontakten med investerare, vilket har lett till att ett antal projekt och företag inom olika branscher har startats. Varje år examineras tiotusentals studenter från universitetet. De fortsätter inom näringslivet och den offentliga sektorn, de finns i kulturlivet, medierna och i rättsväsendet, inom regeringen och i skolorna. Detta är i själva verket Stockholms universitets viktigaste bidrag till samhället.

Tänka fritt och skapa nytt

Källor Akademiska högtider och traditioner, Torgny Nevéus [huvudförfattare], 1994. Experimentalfältet. Kungl. Lantbruksakademiens experiment- och försöksverksamhet på Norra Djurgården i Stockholm 1816-1907, Ulrich Lange, 2000. Frescati. Huvudstadsuniversitet och arkitekturpark, red. Thomas Hall, 1998. Gestaltningar. Konst och arkitektur på Stockholms universitet, red. Nina Weibull och Patrik Förberg, 2012. K45. Stockholms högskolas/universitets första egna byggnad på Kungstensgatan 45, red. Rolf Hallberg, 2008. Minnen. Tio röster från Stockholms högskola, Stockholms universitet 2005. Nationalencyklopedin, www.ne.se. Nya Stockholm, Claës Lundin, 1890. Spökslottet. Byggnaden och målerisamlingen, Nina Weibull, 1993. Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af allmänna konst- och industriutställningen 1897, del 1, Erik Wilhelm Dahlgren, 1897. Stockholms högskola 1878-1887. Matrikelbiografier av Carl-Gustaf Thomasson, 1969. Stockholms högskola 1878-1898. Berättelse öfver högskolans utveckling under hennes första tjugoårsperiod på uppdrag av hennes lärareråd. Utgifven af högskolans rektor [Svante Arrhenius], 1899. Stockholms universitet 1878-1978, Fredric Bedoire och Per Thullberg, 1978. Svenskt biografiskt lexikon (SBL), www.riksarkivet.se/sbl Universitetet – En gemensam angelägenhet. En vänbok till Gustaf Lindencrona rektor vid Stockholms universitet 1994-2003, 2003. Vägvisare till det forna experimentalfältet i Frescati, Stockholms universitet – för dig som vill veta mer om Djurgårdens och universitetsområdets historia [text: Ulrich Lange], Kungl. Skogs- och lantbruksakademien, 2001. Stockholms universitets trycksaker En presentation. Stockholms universitet, Stockholms universitet 2011. Forskning bygger för framtiden. Albano – läge för forskning och tillväxt, Stockholms universitet 2010. Arkiv Nordiska museets bildarkiv Riksarkivet i Arninge Stockholms stadsarkiv Stockholms stadsmuseum

Tänka fritt och skapa nytt

Stockholms universitet 106 91 Stockholm Tel 08-16 20 00 www.su.se E-postadress: universitetet@su.se