Med stigande ålder

Nyligen stötte jag på en bekant som använde just den termen. Det var i samband med en helt opåkallad föreläsning från denne om hur alla i omgivningen åldrats och vilka unikt revolutionerande slutsatser personen dragit av detta.

Där och då, och helt oombedd var bekantingen redo att delge både Världen och mig dessa djupa insikter. Kanske borde jag känt mig Utvald men blott 20 minuter senare skiljdes vi åt och jag var varken mer upplyst eller redo att, likt Petrus, grunda en ny livsåskådning. Snarare kändes insikterna lika relevanta och spänstiga som ett björksavsbaserat knäck-recept från Hemmets Journal anno 1948. Nedtecknat men varken praktiskt eller njutbart.

BLAND DE unikaste av insikter fanns att man redan från barndomen kan förstå vilka som utseendemässigt kommer åldras med värdighet, vilka som kommer lyckas samt vilka som kommer taxa ut lika pantade som i vaggan. Knappast grunden till en stor akademisk karriär och alla mina försök att etikettera orerandet som deterministiskt, rent svammel och helt ogrundat föll som höstlöv till marken. I hans ögon hade täckelset fallit, sanningen var uppenbarad och alla invändningar var enkom avundsjuka, illvilja eller tecken på bristande intelligens. Som han uttryckte det, med stigande ålder hade han blivit mer och mer säker på sanningen.

PÅ MIN VÄG hem slog det mig att även om händelsen kanske inte var så udda, man träffar ju ständigt på bekanta som vill dela insikter och åsikter, så kändes det skrämmande likt dagens samhällsdebatt. För det verkar som att andelen personer med övertygelse om och känsla av att sitta på hela Sanningen ökat? Kan detta vara ett virus? Finns det tester eller en diagnos kallad Med Ålderns Rätt (MÅR)? Är det nästa bokstavsdiagnos? Har jag månne själv redan MÅR?

JO, FÖR MAN har ju ett par år på nacken och är livet en charterresa så sitter jag väl närmast på planet hem med taxfreepåsen i knät och börjar skönja landningsbanan. Och om inte MÅR, hur skall jag annars förklara alla mina djupa suckar och opåkallade stönanden av ”Självklart” eller ”Det fattar väl alla” som nyheterna idag genererar?

STEFAN RINALDO

ÅLDER: 60.

BOR: Västerås och i ungdomen Kungsmarken, Torskors, Spandelstorp och sen Staun.

INTRESSEN: Vin, Mustanger och La Famiglia.

MOTTO: Det ordnar sig.

Dessutom min stigande irritation över radioprogrammet Ring P1. Visande sig via okontrollerade utrop av ”Herregud”, ”Men vad f..n” eller högt åkallande av en viss chokladdryck på flaska från ungdomens dagar.

Men vad värre är – jag verkar inte vara ensam. Det ser ut att sprida sig och smyga nedåt i åldrarna. För hur skall man annars förstå alla dessa tvärsäkra analytiker, prognosmakare och trendspanare som fyller medierna idag? De flesta i en ålder som fortsatt kräver visande av leg på Systemet. Lägg till det, alla dessa talespersoner, lobbyister, professorer och akademiska experter som med stor övertygelse och självförtroende redogör för sina studier av mycket små avgränsade nischer av verkligheten för att genast, utan minsta blygsel, extrapolera och måla upp globala allmängiltiga samhällsbilder baserat på detta. De har gemensamt den närmast andliga övertygelsen om att ha 100% rätt och därmed en implicit rätt till omgivningens inordnande.

PÅ ETT SÄTT rörande lika min nyfrälste bekant som tror sig ha funnit svaret på livets komplexitet i den banalaste av barndomsanalyser. Men kanske är jag bara lätt infekterad? Stort självförtroende, javisst, men jag gillar ju fakta, ser livet och samhället som väldigt komplext, inser att en människa är mer än en enda handling och att inga erfarenheter av värde kan fås utan misstag.

Så kanske är det inte MÅR jag har, utan bara en mildare variant? Kanske är det ÄGG? Och nu undrar du förstås vad ÄGG är? Jo, Äldre Grinig Gubbe förstås.

Höstvibbar i Wachtmeister Galleria