Impuls 2013 4

Nr 4 Maj 2013 Årg 46 30 kr

viktigt vittne

Hon överlevde nazisternas dödsläger Studieförbundet Vuxenskolans tidning

sv-satsning

Kultur för alla barn dokumentärer

Svensk film håller världsklass matskandaler

Nu vill fler betala för kvalitet

Pilotbönder i SVs Energiföretagaren

…och så Sverige Run cirkelledar t, e, kryss och puls

Biogas – en grön succé

Ingång

ledare // innehåll // brev // #4 2013

anders öhberg, ansvarig utgivare

Klarar partierna demokratin?

thron ullberg Omslagsfoto klara börjesson

I

Sverige har det varit en självklarhet att det är tionskanaler – oftast envägskommunikation. I dag partierna som svarar för att förse det demokrakan vi ha direktkontakt med ministrar om vi vill. tiska systemet med förtroendevalda. De personer Sambandet mellan partiorganisationerna och demosom valts till olika förtroendeuppdrag har en kratins möjlighet att utvecklas är därmed inte lika djup förankring i partierna och därmed i folkrösjälvklar. Men problemet kvarstår. Hur rekryteras relse-Sverige vilket upplevts som en styrka och en morgondagens förtroendevalda? garant för en god representativitet.

Ett av statens fyra syften för att ge anslag till folkI dag finns det 43 000 personer som har ett polibildningen är att vi skall ”stödja verksamhet som tiskt uppdrag i kommuner, landsting/regioner och bidrar till att stärka och utveckla demokratin”. Detta riksdag, varav 38 000 förtroendevalda finns i kommuär ett brett uppdrag och handlar om mer än partiner. Totalt delar de 43 000 politikerna på 70 000 uppernas utveckling, men det handlar också om detta. drag. Den absoluta majoriteten av de 43 000 förtroenTvå partier är i dag grundorganisationer i SV och vi devalda är ideellt arbetande fritidspolitiker som valt samverkar med ytterligare två. Det ger oss ett ansvar. att ägna sin fritid åt att svara upp mot demokratin.

Politikerskolor och föreningskunskap Sedan ganska lång tid sviktar medlems­ anders öhberg med mera är exempel på verksamhet talet i partierna. Därmed minskar också som bedrivs i dag. Men det krävs så rekryteringsunderlaget för att hitta förmycket mer. troendevalda. Beräkningar visar att 2022 En uppmaning till partierna är att se räcker inte antalet medlemmar till att på ”ert” studieförbesätta alla förtroendeuppdrag. ”Men då bund som en refår vi väl minska antalet uppdrag altersurs när det gäller att utveckla nativt se till att färre tar på sig fler uppdrag”, kanske verksamhetsformer, modeller någon tänker. I förstone en rationell tanke men vilka för inflytande, pedagogiskt nyblir de demokratiska konsekvenserna? danande former i ert utåtrikRedan i dag är det skillnad mellan ”genomsnittssvenstade arbete och dialogplatser ken” och ”den genomsnittlige förtroendevalde” så för viktiga samhällsfrågor till vida att den förtroendevalde är äldre, har högre med mera. Skall partierna utbildning och lön, oftare är anställd i offentlig sekklara sitt upptor samt i mindre utsträckning än genomsnittsmeddrag också borgaren är utrikes född. Detta avspeglar i sin tur i framtipartiernas medlemskårer och påverkar naturligtvis den krävs legitimiteten för det politiska systemet. mycket nyEn positiv trend är att intresset för samhällsfrågor tänkande. SV är i ökande och aldrig har väl vi som medborgare kan – och skall haft större möjlighet att ta del av ”politisk informa– hjälpa till.« tion” som i dag och möjligheterna ökar. Tidigare var anders öhberg anders.ohberg@sv.se partierna, tidningen och public service våra informa-

»Se på studieförbunden som en resurs.»

anders tre bästa 2 impu l s nr 4 201 3

Sverigedemokraterna minskar i ett par nyligen presenterade opinionsundersökningar. Vi håller tummarna för att det är en långsiktig trend.

Impuls ger också i detta nummer många exempel på att SV gör skillnad. Hur duktiga är vi på att föra berättelsen vidare?

Kommunanslagen till folkbildningen har halve­ rats sedan 1992. Samtidigt skriker kommunerna efter hjälp att klara framtiden.

Kan någon förklara?

Impuls ges ut av Studie­förbundet Impuls ges utoch av Vuxenskolan Studie­ förbundet kommer ut med åtta Vuxenskolan och nummer per år. kommer ut med åtta nummer per år. redaktion Telefon redaktion 08-587 686 00 Telefon Fax 08-587 686 00 08-87 686 03 Fax Postadress 08-587 Box 1109686 03 111 81 Stockholm Postadress Besöksadress Box 30083 Franzéngatan 6 104 25 Stockholm

E-post Besöksadress impuls@sv.se Franzéngatan 6 Internet Stockholm www.impuls.nu E-post Chefredaktör och impuls@sv.se ansvarig utgivare Per Gustafsson Internet 08-587 686 40 www.impuls.nu per@sv.se Ansvarig utgivare Redaktionssekreterare Anders Öhberg Mats Nilsson 070-626 38 88 08-587 686 39 anders.ohberg@sv.se mats@sv.se Redaktionssekreterare Grafisk form och layout Mats Nilsson Anders Gustafson 08-587 686 39 AB Editor Publishing mats@sv.se anders@editor.se Layout form och layout Grafisk Jeanette Ericsson Anders Gustafson 08-587 686 37 AB Editor Publishing jeanette@sv.se anders@editor.se Annonser Annonser Anne-Marie Franzén Anne-Marie Franzén Tel/fax Tel 070-62 62 364 08-542 473 45 annons@sv.se annons@sv.se Tryck och och repro repro Tryck Sörmlands Sörmlands Grafiska AB AB Grafiska Katrineholm Katrineholm Kundtjänst Prenumeration Helår 225 kr Claudio Briones 08-587 686 46 Pg: 9 11 18-0 Adressändring Adressändring Claudio Claudio Briones Briones 08-587 686 46 claudio@sv.se claudio@sv.se Vi förbehåller oss rätten att Vi förbehåller oss rätten att i publicera allt material även publicera allt material även i elektronisk form.

Redaktionen elektronisk form.

Redaktionen ansvarar inte för insänt, ej beansvarar inte för insänt, ej beställt material. ställt material.

Impuls är medlem i Sveriges Impuls är medlem i Sveriges Tidskrifter.

TS-kontrollerad Tidskrifter.

TS-kontrollerad upplaga: 30 400 upplaga: 30 300

”

Två nya Sifoundersökningar visar att både de politiker som är ansvariga för folkbildning i kommunerna och allmänheten är mycket positivt inställda till folkbildning. Trots detta har de kommunala anslagen till folkbildning i Sverige halverats på 20 år.

(Folkbildningsförbundet)

brev och sms

innehåll

Tipsa gärna om vad som händer i din SV-avdelning! Och inte minst tyck till om Impuls, både utseende och innehåll.

Sms: 0708-55 30 81, mejl: impuls@sv.se eller mats.nilsson@sv.se

Folkbildning har ingen övre gräns

4 4 En av de sista överlevande

förintelsen. Lea Gleitman, 88, är en av få överlevande

som fortfarande kan vittna om det fasansfulla som hände i koncentrationslägren. Många av hennes släktingar mördades. Nu berättar hon i skolor vad hon upplevt.

12 Tror på biogas

» Nu har jag avtackat vår äldsta cirkelledare, 95 år i september.

Anna-Greta Hammarstad började som ledare i en litteraturcirkel 1995 och har hållit på oavbrutet sedan dess.

Från början var de 17 personer som vi fick delas upp i två grupper. De har läst ett oräkneligt antal böcker och diskuterat.

Anna-Greta har bjudit in författare att komma till gruppen och berätta om sitt författarskap.

Ett fantastiskt engagemang som visar att man aldrig har övre åldersgräns i folkbildningen.

Karin Hjort, Kalmar

12

miljö. 18 lantbrukare i Kalmartrakten tror så mycket

på biogas att de är delägare i mångmiljonprojektet More Biogas Småland AB.

16 Bättre märkning krävs

mat. Sex av tio konsumenter är villiga att betala mer för maten om en hög kvalitet kan garanteras. ”Det är i grunden en märkningsfråga”, säger Marie Söderqvist, vd på Livsmedelsföretagen.

26 32

20 Svensk dokumentärvåg

sidan 25

film. Världen ligger öppen för svensk dokumentärfilm.

Filmer som ”Searching for Sugar Man”, ”Ångrarna” och ”Bananas!” har berett väg.

»Får man pussas på jobbet?»

26 Modiga barn i Åre

16

”Modiga barn” som ska ge alla kommunens barn mellan ett och nio år både kultur och hälsa.

dessutom i detta nummer

kultur. SV och Åre kommun samarbetar i projektet

32 Cirkel för välbefinnande

cirkelledare. Hållbara människor i ett hållbart sam-

hälle är mottot för Tori Rubenzon, som leder SV-cirkeln ”Din egen berättelse”.

9 Tio frågor Karin Andersson 10 Sverige runt 19 Krönika Obotlig optimism // Ana Martinez 24 Puls 30 Reportage // Ett steg till 34 Kryss 35 Noterat 36 Baksidan Snabbare fasta bredband // Anna-Karin Hatt

Anna-Greta Hammarstad, till vänster, håller sin sista cirkel.

Impuls rättar » I Impuls nr 3 tipsade vi om utställningen ”Hus - broderade fritt ur minnet”. Rätta platsen för utställningen är Kalmar läns museum där den visas hela sommaren. » Studiematerialet vi nämnde i en notis om ett samarbete om ener­ gi mellan SV och LRF i Norrbotten, heter helt enkelt Energiföretagaren. n r 4 2 013 i mpu l s 3

fĂśrintelsen Âť lea gleitman

4 impu l s nr 4 201 3

Vittnet från helvetet Lea Gleitmans berättelse berör eleverna på Bergaskolan i Limhamn.

Lea hör till de sista av nazismens offer – nu vill hon göra sin röst hörd Lea Gleitman är judinnan som överlevde slavarbete i koncentrationslägret Bergen-Belsen, dödsmarscherna och Förintelsen. Hon var 15 när Hitler invaderade Polen och 21 då hon mot alla odds räddades från helvetet på jorden.

Sedan dess har hon vittnat om mänsklighetens grymmaste ögonblick. text Ossian Grahn foto Joi Grinde n r 4 2 013 i mpu l s 5

förintelsen » lea gleitman

Arvid Persson från Bergaskolan i Limhamn berördes starkt av Lea Gleitmans berättelse.

lea gleitman

»Under alla år i fångenskap träffade jag inte en enda nazist som visade medlidande. Antingen var de sadister eller som maskiner. Det är den hemska sanningen.»

L

ea Gleitman ingår sedan över 20 år i informationsgruppen Förintelsens ögonvittnen. Skolbarnen som hon föreläser för sitter knäpptysta. Det är omöjligt att inte beröras.

Hon ser mycket pigg och mycket vaken ut, verkar vara betydligt yngre än sina år och utstrålar kraft.

Då gruppen startade sitt arbete var medlemmarna ganska många. ”Överlevande” var ett begrepp. De kom till grundskolor och gymnasium och berättade om sina fasansfulla upplevelser.

I dag är Lea en av ytterst få. De flesta av hennes olycksbröder och systrar är borta. När det sista ögonvittnets röst har tystnat, vem ska då vittna? Lea Gleitman har funderat 6 impu l s nr 4 201 3

mycket på denna fråga och tycker sig märka en tydlig förändring.

Informationen som under decennierna efter andra världskriget var en självklarhet skjuts i bakgrunden.

Processen är smygande, men tydlig.

– Vi är knappt några kvar och många yngre vet inte vad som hände. Det bekymrar mig att intresset har avtagit under de senaste åren, säger Lea Gleitman.

Vi sitter nedsjunkna i en soffgrupp i

hennes bostad i centrala Malmö. På väggarna hänger fotografier på barn och barnbarn. En israelisk flagga.

Hon åker fortfarande till Israel regelbundet och berättar målande om våren där, hur blommorna doftar och hur det känns att komma till platsen som hon känner så stark närhet till.

Släkten var stor, i dag finns bara spillror kvar. Mamma, pappa, syskon, fastrar, farbröder och kusiner mördades av nazisterna. Lea, en syster och en kusin överlevde. Traumat är närvarande, inte ständigt som tidigare, men skuggan av död, förlust och katastrof finns där.

– Det är kluvet. Dels är jag tacksam över att leva, dels känner jag

skuld över att just jag klarade mig, säger hon och tillägger: – När läkarna frågar om vilka krämpor gamla släktingar haft vet jag inte vad jag ska svara. De blev ju inte mycket äldre än 40. De hann aldrig drabbas av åldersrelaterade sjukdomar, sådant som jag får nu.

Hon kom till Malmö i maj 1946, ett år efter krigsslutet. Omgående började hon arbeta på Malmö Strumpfabrik, Strumpan i folkmun. 1950 gifte hon sig med Josef Gleitman som hade överlevt Auschwitz och dödsmarschen till Sachsenhausen.

De fick två döttrar.

Lea säger att hon alltid har trivts i Malmö, men något har förändrats.

Före detta kommunalrådet och stadens starke man under många år, Ilmar Reepalu (S), har flera gånger kritiserats för sin inställning till Malmös judiska minoritet. Det var till Malmö som president Obama skickade sitt speciella sändebud, Hannah Rosenthal, för att få information och själv kunna bilda sig en uppfattning om judarnas ställning i Sveriges tredje stad.

Därtill kommer situationen med en delad befolkning. Invandrare

Lea Gleitman har genom åren fått hundratals brev av eleverna som tack.

Lea Gleitman lägger en sten på sin bortgångne makes, Josef Gleitman, gravsten.

Alltid en näsduk till hands. De hemska minnena plågar och tar på krafterna.

allt beslagtogs. Judarna föstes samman i ghetton och tvingades bära davidsstjärnan. Lea minns hur de tyska soldaterna rullade in i Sosnowiec på gröna motorcyklar.

– Allt förändrades och det infann sig en känsla av ständigt närvarande hot. Vi var rädda, säger hon.

från Mellanöstern och länder som är i konflikt med Israel för med sig Israelhat och antisemitism. En känslig situation. En situation som ansvariga politiker ofta undviker att hantera i rädsla för att bränna sig, att riskera att inta en ståndpunkt och anklagas för att stödja endera sidan. Antingen för att vara antisemit eller för att vara islamofob.

– Jag är rädd för att historien ska upprepa sig. Inte exakt likadant men strömningarna finns, säger Lea Gleitman.

Under hennes barndom och ungdom

i den polska staden Oswiecim var judehatet en realitet, men samtidigt ingenting som hade omedelbar bä-

ring på en ung kvinnas liv. Judarna och polackerna levde sida vid sida i ett ömsesidigt beroende – utan överdriven kärlek, men också utan hat.

Det fanns många synagogor i staden, men den största och vackraste skulle tyskarna snart bränna ner.

1932 flyttade familjen till staden Sosnowiec, då var det bara några år kvar innan deras älskade hemstad skulle döpas om och gå till historien som skådeplats för en av historiens ofattbara grymheter. När Hitler marscherade in i Polen 1939 döpte tyskarna om Oswiecim till Auschwitz.

Samtidigt försvann tryggheten över en natt för den då 15-åriga Lea Gleitman. Hennes far hade en affärsrörelse och handlade med tyger,

Eleverna på Bergaskolan i Limhamn lyssnar när Lea Gleitman berättar om judarnas situation i det neutrala Sverige.

I augusti 1942 samlades alla stadens judar på en utomhusarena. Under två dygn sorterade nazisterna ut de som skulle till dödsläger från de som skulle bli slavar. En faster vände sig till Lea Gleitman och hennes kusiner.

Hon förklarade att de var de enda som hade en chans att överleva eftersom de var i rätt ålder för tvångsarbete, unga och starka men inte för unga. Kanske fanns det en liten möjlighet för dem att ta sig igenom den mardröm alla befann sig i. För sista gången såg Lea sin mor och lillasyster som transporterades till Auschwitz. Själv fördes hon tillsammans med 200 andra unga flickor till Gräben-bei-Strygau, ett arbets­ läger i östra Tyskland.

1944 närmade sig slutet för Hitlers rike. Lea Gleitman och tusentals andra fångar tvingades ut på det

»

n r 4 2 013 i mpu l s 7

förintelsen » lea gleitman

Minnen. Lea Gleitmans mor, Szprina Posner, gasades ihjäl i Auschwitz i augusti 1942.

Fadern Jonasz Posner mördades i december 1941 och ligger i en massgrav i närheten av Lviv i dagens Ukraina. Fotografierna är från 1918.

lea gleitman

»Det är kluvet. Dels är jag tacksam över att leva, dels känner jag skuld över att just jag klarade mig.» som gått till historien som ”Dödsmarschen”. Målet var koncentrationslägret Bergen-Belsen.

– Största delen av vägen fick vi gå till fots, bara bitvis fick vi åka i boskapsvagnar. Jag tänker inte beskriva de fruktansvärda två veckorna resan varade, berättar Lea Gleitman, men tillägger senare att allt handlade om att överleva hungern, kylan, ropen och slagen från de tyska vakterna. Fötterna var såriga och människor dog oavbrutet runt henne.

da lössen som levde på våra magra kroppar och överförde smittor mellan oss. Det fanns inga bord, sängar eller stolar. Därför utvecklade vi stora liggsår på ryggen och sidorna när vi sov direkt på golvet.

De unga kvinnorna satt ofta på golvet och plockade löss från sig själva och varandra. En sorts tidsfördriv.

– Vi knäckte dem mellan naglarna precis så som man ser aporna göra på zoo.

Lea anlände i december tillsammans med 500 andra judiska flickor. Varje morgon fick fångarna en bit bröd som de delade i två delar för att ha något till kvällen också. Lunchen bestod av soppa på vatten och mjöl.

Människor dog som flugor.

– Speciellt de ungerska flickorna led, de föll ofta ihop döda under morgonuppställningen. Vi som varit där längre härdades på något konstigt vis.

Varje morgon var det uppställning

Efter två månader som fånge i

Bergen-Belsen trodde Lea Gleitman att hon skulle misslyckas med sin företsats att överleva. Det gick helt enkelt inte under så svåra fysiska omständigheter. Mer än hälften av fångarna som kom med Lea hade redan dött av utmattning, tyfus och andra sjukdomar.

– Bland det svåraste var att uthär8 impu l s nr 4 201 3

under två timmar i kylan. Männen och kvinnorna från SS kom med piskor i händerna och hundar vid sina sidor för att räkna fångarna.

– Det hände att någon av oss ramlade av utmattning. Då var det slut, piskor och hundar gjorde resten.

Utanför barackerna låg kroppar staplade på varandra. Lea Gleitman passerade med en känsla av att det snart var hennes tur. Hon kände ingen sorg, hon visste att hennes släkt i princip var utrotad.

I ett avlångt tvättrum med vaskar av plåt, utslagna fönster och minusgrader träffade Lea en flicka som bar på en handduk och en tvål. Först trodde hon att det var en hallucination, sedan förstod hon att flickan sannolikt arbetade vid de nyanlända transporterna. Tvålen blev kvar och

Släktingar från sin moders och faders sida hänger på köksväggen hemma hos Lea Gleitman.

Släktingar som mördades av nazisterna i ghetton och koncentrations­ lägren.

>> Fakta Namn Lea Gleitman. Ålder 88 år.

Familj Änka, två döttrar, två barnbarn, ett barnbarnsbarn.

Bor Malmö.

Intressen Älskar att läsa. Har simmat mycket och dansat israelisk folkdans.

Lea, 17 år gammal, 1941.

Lea tvättade sig frenetiskt med den trots kylan.

– Jag skrubbade nästan sönder huden. Kanske var det inte bara lössen jag ville bli av med utan också den mänskliga förnedringen. Jag ville tvätta bort bitterheten mot världen som jag kände hade svikit det judiska folket.

Det har gått närmare 60 år när Lea

Gleitman konstaterar att det kan ha varit så att tvålbiten räddade hennes liv. Den gav henne en möjlighet och motivation att hålla sig ren.

– En tid kunde jag tvätta mig och hålla lössen borta. Alla kunde inte.

Av de 500 flickor som kom till Bergen-Belsen samtidigt som jag överlevde bara ett 50-tal.

Som svar på frågan om hon förlåtit skakar Lea Gleitman på huvudet.

– Under alla år i fångenskap träffade jag inte en enda nazist som visade medlidande. Antingen var de sadister eller som maskiner. Det är den hemska sanningen, säger hon.

Mardrömmarna förföljer henne inte längre. Men nyligen då Lea låg svårt sjuk drömde hon om sin mamma. Att mamman var döende.

– Efteråt förstod jag att det var precis 70 år sedan hon mördades.

Då trodde jag att det var min tur att dö, men så var det inte, säger Lea Gleitman.«

10 frågor

till Karin Andersson

Funktionsnedsättning: ”Den som är brottsutsatt ska ha rätt till hjälp och stöd.

Det får aldrig bli villkorat.”

text OCH foto mats nilsson

sådan kunskap. Personligen tror jag att det är vanligare än man kan tro.

6Hur är kunskapen om brottsutsatthet och personer med funktionsnedsättning hos de rättsliga instanserna?

– Ganska låg är min uppfattning.

Det finns undantag på en del ställen. När det gäller personer med funktionsnedsättning och deras behov och tillgängligheten inom myndigheterna visar Handisams granskning av myndigheter inom rättsväsendet att mycket återstår att göra.

7Hur är kunskapen hos personal som möter personer med funktionsnedsättningar?

1Vad är syftet med projektet ”Brottsutsatt och funktionsnedsättning”?

– Att öka kunskaperna om våld och övergrepp mot kvinnor och män med funktionsnedsättning.

Genom utbildning och samverkan på både riksnivå och lokal nivå vill projektet bidra till att brottsutsatta kvinnor och män med funktionsnedsättning får ett bättre stöd och bemötande.

2Det finns många olika funktionsnedsättningar. Riktar sig projektet till någon eller några särskilda grupper?

– Både ja och nej. Inom projektet har vi valt att fokusera på kvinnor och män med neuropsykiatriska och psykiska funktionsnedsättningar samt personer med utvecklingsstörning, vilka enligt forskning och studier är mest utsatta.

Självklart ska alla få ett bra stöd och bemötande oavsett funktionsnedsättning.

3Är det vanligt att personer med funktionsnedsättning utsätts för brott?

– Den kartläggning som Brå gjorde 2007 visar att det är vanligt men det är få som talar om det.

Kvinnor och män med funktionsnedsättning utsätts för våld i lika hög utsträckning eller högre grad än befolkningen i övrigt. De utsätts även för andra brott. De riskerar att även utsättas för brott i verksamheter av personal, assistenter, andra brukare med mera.

4Kan du ge exempel på vilken typ av brott det kan vara?

– Troligtvis alla brottstyper. Rent generellt vet vi mer om kvinnor än män. Det saknas statistik eftersom ingen myndighet samlar in statistik om funktionsnedsättning i samband med brott. Det finns enskilda studier och lite forskning om brott i nära relation med fokus på kvinnor men nästan ingenting om män.

5Finns det kunskap om hur stort mörkertalet är, det vill säga hur många brott som begås men som inte anmäls?

– Det finns ingen dokumenterad

>> Fakta Namn Karin Andersson Bor Stockholm Jobbar som Projektledare Aktuell med Att driva projektet ”Brottsutsatt och funktionsnedsättning”

– Jag tror att de behöver mer kunskap om hur de ska hantera situationen för att veta hur de ska handla. Här finns mycket att göra och det handlar om att lära sig se, lyssna och våga fråga. Frågan är komplex men oavsett sammanhang måste den som är brottsutsatt ha rätt till hjälp och stöd. Det får aldrig bli villkorat, det är en mänsklig rättighet.

8Projektet är redan igång på vissa orter. Hur är erfarenheterna därifrån?

– Det är lite olika. Det är fem orter i gång och alla har startat vid olika tidpunkter och har olika ärendemängd.

9Vilken roll spelar SV?

– SV har en ganska aktiv roll på de orter som är igång, och på riksplanet finns SV representerat i projektgruppen. I dagsläget arrangerar de och medverkar på projektets seminarium och konferenser. SV har också ansvar för de studiecirklar som just nu pågår utifrån ett utkast på ett studiematerial som testas.

0Hur länge ska projektet pågå?

– Till sista februari 2015.« n r 4 2 013 i mpu l s 9

Sverige Runt

det händer i sv

7 e3

0 54

9

Samling kring datorerna på Gotland.

9 8q

1gotland

Ny teknik ger nya cirklar Utbyggnaden av fiber­ kabel på Gotland har gett många nya datacirklar hos SV. Samtidigt erbju­ der bygdegårdarna goda möjligheter för studie­ cirklarna. digitalt. När

Impuls hälsar på i Fardhems bygdegård på södra Gotland har Lena Widén en cirkel i data för nybörjare med tio deltagare.

– Jag började med släktforskning 2006, sedan blev det datacirklar.

på gång i SV

MAJ

10 FREDAG

2013

grebbestad 6 sept För fjärde året i rad blir det folkmusikfestival med ett rikt kursutbud på Charlottenlund i Grebbestad den 6–8 september. SV står för kurser ibland annat visor, dans och berättarkonst och anordnar ett ungdomsläger.

10 impul s nr 4 201 3

Lena Widén.

Sedan ny teknik kom till bygdegården har vi cirklarna där. Fiberutbyggnaden har verkligen satt fart på dataintresset.

– Alla kan ha sina egna datorer med sig och vi kopplar en video-

projektor till datorn så att alla kan se vad vi gör.

– När SV började med datacirklar fick vi projektpengar för att minska den digitala klyftan.

Vi erbjöd dem som jobbade ideellt på Kupan, Röda Korsets lokal i Hemse, att delta. Verksamheten ökade och fler och fler ville delta.

Det är inte bara nybörjarcirklar utan även cirklar för dem som har lite mer datakunskap.

Att lära sig bildhantering är populärt. Det kan ibland även ingå i en nybörjarcirkel, beroende på vad deltagarna vill. Släktforskning är också populärt.

– Att vara cirkelledare

Nu har Lena och hennes

kollegor varje höst och vår fyra, fem datacirklar igång i veckan.

på dagtid passar mig bra, berättar Lena, som till vardags driver en gård med mjölkkor.

2 6

2 varberg

Anhörigmässa

sv-samarbete. SV deltog som enda studieförbund på Anhörigmässan i Varberg i april. Cirka 750 personer besökte mässan.

Arrangör var Anhörigas riksförbund, som SV har ett samarbetsavtal med.

SV var på plats på mäs�san för att erbjuda både kommuner, som enligt lag ska ha anhörigstöd, och anhörigföreningar förslag på verksamhet.

3 luleå

5 mockfjärd

Dubbla språk

Jakt på arbetskraft

Minoritetsspråk. Me-

änkieli och finska är två språk det talas en hel del på äldreboendena i Luleå kommun.

För att hålla talet och förståelsen igång hos de boende arbetar Birgit Kajava i SVs regi med att läsa högt ur böcker och tidningar och ha sång­ stunder och samtal på meänkieli och finska med de äldre.

Falu gruva.

foto: mostphotos

4 falun

Dubbla föredrag Föredrag. Daniels

Sven Olsson har hållit flera föredrag om trästaden Falun och skrivit boken om Falu gruva. Det senaste föredraget i SVs regi handlade om ”staden vid Falan”.

Arbetsmarknad. Generationsskiftet slår hårt mot glesbygds­länen i norra Sverige. Allt färre bidrar till service inom skola, vård och omsorg.

Frågan togs upp vid ett framtidsmöte i Gagnef kommun med SV och Centerpartiet som arrangörer.

1

– Invandringen är mycket viktig, sa Jan Sundqvist, Arbetsförmedlingen (bilden).

Drygt 30 procent av de arbetssökande somalierna i Dalarna fick jobb. 2012 fanns det många lediga jobb i Dalarna.

Redaktör: Mats Nilsson // mats@sv.se // 08-587 686 39

6dalby

40 år med Lundahantverk Sista lördagen i april var det dags för en 40-årsju­ bilerande utställning – SV Lundabygdens Hant­ verksutställning i Dalby.

Cahlenstein med elever, Charlotte Strömstedt, expert i ”Antikrundan”, bedömde antika föremål och Amro Hawari gjorde barnporträtt gratis.

hantverk. Förutom

utställning och prova på-verksamhet i olika hantverk var det dansuppvisningar, gitarrunderhållning av Torbjörn

Flera tv- personligheter

fanns på plats dagen till ära: Bo Hagström, känd från programmet ”Solens mat”, berättade om

både mat och vin, Lovemark från ”X-factor” underhöll liksom Christine Persson, ”Körslaget”.

I Lars-Görans smakhörna bjöds det på grillad korv från Tockafarmen och för de lite yngre fanns det både gratis hoppborg och godisregn. Samt förstås

kaffeservering, tipsrunda och lotterier.

SV Lundabygden pas-

sade också på att marknadsföra sommarens hantverkskurser. Det blir bland annat kurser i pileflätning, smycketillverkning, konstskola för barn, korvstoppning och keramik.

8 hultsfred

Återvinning Textil. Nåltovning

och återvinning av äldre textilier stod på programmet när SV och hantverksföreningen Stinsen samarbetade om en textilkurs.

9 uppsala

Rock med Ester

Musik. Rock och

Foto: sandra olsson

pop präglade Esters festival i Uppsala i mitten av april.

Flera av banden som spelar i Esters musikverksamhet för personer med funktionsnedsättning deltog på scen.

Esters musikverksamhet bedrivs tillsammans med SV. Smide. Carl

och Susanne Boppamark har smideskurser i SVs regi. I sommar har de öppet i Hökens smedja i Långhed i Hälsingland.

0

q vena

Kväll med mode Tjejkväll. Modevis-

Christine Persson, ”Körslaget”.

Bo Hagström, från ”Solens mat”, med cirkelledaren i silversmide Kurt Johansson.

7 boden

Goda råd för att få bandet att utvecklas Bandmedlemmar med anknytning till SV Boden fick 27 april möjlighet att delta i en workshop på te­ mat ”Ta bandet till nästa nivå”. I fokus stod mark­ nadsföring, musikjuridik, hur man tacklar problem som kan uppstå i ett band och framför allt hur man sätter mål och be­ håller siktet på dem. musik. På

plats för att dela med sig av kunskap och erfarenhet var Richard Holmgren, trummis i metalbandet Wolf. Han har stor vana

Under workshopen utbyttes idéer och erfarenheter. ”Att prata med banden ger mig mycket”, säger Richard Holmgren.

av att coacha band och poängterade vikten av målsättning och förberedelse.

– Det krävs struktur för att komma vidare,

och det kan låta affärsmässigt. Men att vara ute mycket på vägarna och spela är inte ett orimligt mål att sträva mot, säger han.

Deltagarna diskuterade allt från vilka ursäkter som håller när någon inte dyker upp i replokalen till hur man bevarar kreativiteten och fattar beslut i den ”familj” som ett band ofta blir.

Richard Holmgren gjorde tidigt valet att jobba heltid som musiker och vill skilja på hobby och yrke.

– Ingenting kommer serverat. Det är samma grundrecept för att få ett band att funka som för allt annat i livet.

Fanny Lundmark

ning och utställning lockade ett 50-tal kvinnor i alla åldrar till Vena bygdegård i Hultsfreds kommun när SV, bygdegården och hembygdsföreningen tillsammans anordnade en tjejkväll.

w linköping

Lättläst mässa

böcker. En bokmässa för lättläst anordnades i mitten av april på Stiftoch landsbiblioteket i Linköping. Boktips, högläsning och nedladdning av talböcker stod på programmet. Arrangörer var stadsbiblioteket, SV och kommunen.

Kulturpris. SV Norrbottens första kulturpris delades ut vid den nya avdelningens första stämma i Sävast. Mottagare av kulturpriset blev författaren Mikael e Niemi.

n r 4 2 013 i mpu l s 11

miljö » biogas

Skitsatsningen doftar succé Under 2007 började fem lantbrukare norr om Kalmar tala om hur de bäst skulle kunna skapa nya intäkter ur sina befintliga verksamheter. I dag, sex år senare, står man i startgroparna till något som redan belönats med pris, och som gjort 18 lantbrukare till industriägare. text och foto klara börjesson

V

åren har äntligen kommit till Kalmarregionen och lukten av grisgödsel ligger tung över Daniel Junebergs och Jennie Sundells gård. Daniel är en av de 18 lantbrukare som är delägare i More 12 impul s nr 4 201 3

Biogas Småland AB. Det är en biogasanläggning som ska ta till vara gödsel från de 18 lantbrukarna men i framtiden även hushållsavfall från närområdet.

Det började med fem vetgiriga jordbrukare som diskuterade nya

möjligheter att utvinna nytt kapital ur den redan existerande egna verksamheten. Först pratade man om att gå samman i mindre biogasanläggningar förlagda ute på gårdarna. Men det blev snart upp­ enbart att området bjöd på större potential än så, och fler lantbrukare anslöt sig.

Samtalen blev till ett EU-projekt genom Leader Kalmar Öland via landsbygdsprogrammet, ett projekt som 2011 tilldelades en Ullbagge på Landsbygdsgalan som Årets Leader. på Junegården har Daniel June-

berg, Pelle Hallén och Per-Göran

Sigfrids­son samlats för att berätta om arbetet med biogasanläggningen. De tar skydd bakom grisstallarna för att höras genom den starka vårvinden. Det prisade projektet har nu blivit More Biogas Småland AB. Biogasanläggningen ska producera färdig biogas till fordon, och man kommer bygga en egen tankstation i anslutning till anläggningen. Pelle Hallén är projektledare.

Per-Göran Sigfridsson, Pelle Hallén och Daniel Juneberg har alla tre varit med i projektet från början. Deras bolag räknar snart med att kunna ta emot 90 000 ton gödsel och hushållsavfall årligen.

Biogas >> More Biogas Småland AB More Biogas Småland AB ägs, utöver de 18 lantbrukarna, av Läckeby Water AB, Famax AB och Almi invest.

Om två år räknar man med att kunna ta emot 90 000 ton gödsel och matavfall årligen.

– Macken känns väldigt kul och vi är lite extra stolta över den. Men för att kunna göra verklighet av projektet krävdes att vi hade en köpare till den gas som ska gå till extern försäljning också, förklarar han.

Bolaget bildades våren 2011 med villkoret att anläggningen endast skulle byggas om man kunde säkra försäljningen av gas för en lång tid framöver, och att det fanns säkra investerare. Efter många och långa samtal med banker, företag och ortsbefolkning lyckades man till slut tillgodose villkoren, och ett bygge började planeras. Den 24 april i år

kom beskedet från länsstyrelsen att det sista tillståndet var klart.

Den 3 maj togs första spadtaget, och om ett år räknar man med att kunna ta in den första lasten gödsel för rötning. Även om projektet nu har blivit bolag och allt har fallit på plats, har resan hit varit lång och stundtals besvärlig. Lennart Svenzén är ytterligare en av de 18 lantbrukare som är delägare i bolaget.

– Ingen av oss hade ju gjort något liknande tidigare, men vi hade alla mycket erfarenhet från att driva projekt framåt. I dag är jag och min gård pilotprojekt för LRFs och SVs n r 4 2 013 i mpu l s 13

»

miljö » biogas

På biogasanläggningens tomma yta till höger kommer rötningstornet att stå, ett 23 meter högt torn med 20 meter i diameter. Det är där som skit ska bli till kapital.

satsning Energiföretagaren, ett informationsmaterial och arbetsredskap när man ska börja med en satsning inom grön näring. Hade det materialet funnits när vi drog igång hade det antagligen gått fortare, och stärkt processen.

En traktor kör förbi ute på åkern

och Daniels tonårsfladdriga hund flyger iväg över gårdsplanen. Medan Daniel ser till att hunden inte kommer ut på vägen berättar Per-Göran om sin syn på satsningen. Per-Göran Sigfridsson är precis som Daniel Junegård svinbonde och har varit med från början.

För honom är det viktigaste med anläggningen att han får tillbaka rötrester som han kan använda som gödsel på sina marker. I dag är han tvungen att använda köpt handelsgödsel, en kostnad som alltså kommer försvinna.

För att framställa biogas behövs

substrat, det kan som i det här fallet bestå av gödsel och hushållsavfall.

När substratet anländer till anläggningen förbehandlas det för att på bästa sätt kunna rötas. Efter rötningen har det bildats rötrester och gas. More Biogas ska endast satsa på drivmedel vilket gör att de dessutom måste uppgradera gasen, en process där koldioxiden avlägsnas för att den ska fungera som fordons14 impul s nr 4 201 3

bränsle. Men det är alltså främst rötresterna som lantbrukarna ser vinsten i. Dessutom luktar resterna mindre än handelsgödsel, menar Daniel Juneberg.

– Framöver kommer jag att slippa att fundera över hur jag förpestar för alla i grannskapet när jag gödslar mina marker. Rötresterna har ju förlorat en del av det som luktar illa.

Just grannskapet har varit viktigt

att få med på resan. Två gånger har man arrangerat studieresor till and­ ra biogasanläggningar för intresserade, för att alla ska vara med i processen. Och det är något speciellt med den här bygden menar projektledaren Pelle Hallén.

– Jag upplever att det finns en unik stämning här. Jag har lagt ut krokar på andra ställen om liknande projekt, men aldrig fått napp. Här är man vaken och villig att tänka nytt, säger han.

Daniel Juneberg och Per-Göran Sigfridsson håller med, stämningen och sammanhållningen är påtaglig.

Och kanske är det anledningen till att man hela tiden jobbat framåt, även när problemen hopat sig.

– Här är vi vana att samarbeta, säger Daniel. Jag har exempelvis inte en enda maskin på gården som bara jag använder. Traktorn där borta ska jag till exempel precis köra bort till grannen.«

Trakterna kring biogasanläggningen är mycket lantbrukstäta.

Biogas >> Produktion Under 2011 producerades 1 473 GWh biogas i Sverige från sammanlagt 233 rötningsanläggningar. En ökning med 6 procent från år 2010.

Biogas bildas när organiskt material bryts ner av mikroorganismer utan tillgång till syre.

Biogas består i huvudsak av metan och koldioxid samt små mängder svavelväte och vattenånga.

Kina och Indien är pionjärer och har sedan 1800-talet utnyttjat biogas, då främst vid små anläggningar som gett elekt­ ricitet till lampor och matlagning. I Sverige började vi inte ta till vara på biogas förrän på 1960-talet.

Internationellt ökade biogasproduktionen 2011 med 18,2 procent jämfört med 2010.

Källor: Energimyndigheten, EuroObserver

Du kanske inte ser dig själv som bonde Men du bor på landsbygden och är engagerad i din skog, ditt företagande och bygdens frågor. Du tycker det är viktigt med en levande och dynamisk landsbygd och tycker att förutsättningarna för att bruka din skog och driva ditt företag behöver bli bättre. Frågor som äganderätt, svensk livsmedels­

Lantbrukarnas Riksförbund, 105 33 Stockholm, 0771-573 573, www.lrf.se.

Medlemsservice når du på 020-44 44 33 och medlemsservice@lrf.se

produktion och möjligheten att leva ett gott liv på landet ligger dig varmt om hjärtat.

Du kanske inte ser dig själv som bonde. Men du skulle kunna se dig som medlem i LRF. Så blir vi fler som gör mer för ett grönare Sverige.

Varmt välkommen!

aktuellt » matfusket

»Det är precis som vid dopningskontroller inom idrotten. Så fort man hittar ett sätt att kontrollera så hittar fuskarna på något annat.»

Svårt få myglarna på gaffeln Foto: scanpix

16 impul s nr 4 201 3

Hästköttskandalen har skadat förtroendet för livsmedelsbranschen. Var tredje svensk säger att de har lågt förtroende för hur maten hanteras.

För att komma till rätta med bedrägerierna krävs systematiska kontroller – och att myndigheterna håller jämna steg med bedragarna.

– Så fort man hittar ett sätt att kontrollera så hittar fuskarna på något annat, säger Pontus Elvingsson vid Livsmedelsverket. text peter johansson

I

mitten av januari började det irländska livsmedelsverket nysta upp en internationell matfuskhärva. Spår av häst-DNA hittades i hamburgare som såldes av flera livsmedelskedjor. Köttet kom från tre olika leverantörer. Inom några veckor hade fler och fler fall upptäckts i stora delar av Europa. En vecka in i februari briserade skandalen även i Sverige: w Hästkött identifierades i Findus djupfrysta lasagne. Stora mängder av varan återkallades från butikerna. w Snart konstaterades att även butikskedjorna Ica och Coop hade spår av hästkött i sina lasagner. w Även konkurrenten Lidl fick dra tillbaka portionsrätter där nöt bytts ut mot häst. w Ikea fick stoppa all försäljning av köttbullar när hästkött hade identifierats även i dem. Producent var matjätten Dafgårds. w Veckorna därpå upptäcktes även fall med halal-märkt kött som innehöll fläsk, älgfärslasagner som innehöll häst, oxfilé som var fläsk, och omfattande bedrägerier med felmärkt fisk.

Att en stor mängd livsmedel visade sig ha helt annat innehåll än det utlovade väckte ilska och oförståelse bland konsumenterna.

Händelserna gav en tydlig bild av mängden underleverantörer inom livsmedelsindustrin – och hur oöver­skådlig den är. Alla de företag som drabbats av felaktiga produkter sade sig själva ha haft tillräcklig insyn i tillverkningsprocessen utan menade att felet begått längre bak i ledet, av någon underleverantör.

– Under de senaste 20 åren har handeln med animaliska produkter ökat och globaliserats.

Det har inneburit att vi fått fler länkar i kedjan mellan producent och konsument. Och ibland finns det svaga länkar i kedjorna, säger Pontus Elvingsson, statsinspektör vid Livsmedelsverket.

– Många av de här stora företagen låter någon annan göra jobbet. De fungerar ungefär som en bilfabrik, monterar de olika delarna i till exempel en lasagne. Hettar upp den och stoppar i paket. De ingående råvarorna är halvfabrikat som man köper av någon annan. Det här gör att man riskerar sitt goda namn om man inte jobbar

n r 4 2 013 i mpu l s 17

»

aktuellt » matfusket systematiskt med uppföljning och kontroll. Och det har man inte gjort tillräckligt.

Livsmedelsfusket är ett globalt fenomen. För att begränsa problemen utväxlar EU-ländernas kontrollmyndigheter information. Vinterns händelser har inneburit en utveckling av det samarbete som länge funnits för att stoppa spridningen av hälsofarliga produkter och utväxla annan information om säkerhetsproblem.

– Inom EU har vi kunnat varna andra medlemsländer vid sådana situationer. All information samlas i en databas, det finns etablerade procedurer kring hur det ska rapporteras, säger Pontus Elvingsson.

Under hästköttsskandalen har systemet också börjat användas för att identifiera felaktigt kött.

– I framtiden tror jag att myndigheterna kommer att tvingas samarbeta tätare även när det gäller oredliga livsmedel. Det är intressant att skydda konsumenternas plånböcker för rena lurendrejerier.

Den globala livsmedelsbranschen har under många år försökt förbättra marginalerna genom att effektivisera arbetsmetoderna och sänka kostnaderna. För några år sedan stoppade EU-parlamentet ett förslag om att tillåta så kallat köttklister, en produkt som tillverkas av blod från ko eller gris och sedan används för att ”limma” samman olika bitar av slakteriernas slaggprodukter till en enhetlig köttbit.

– Det kan vara ett sätt att sälja sämre styckningsdetaljer. Det ser ut som en oxfilé, men om det verkligen är en oxfilé är svårare att veta.

Det är förbjudet i EU, men inte i alla and­ra länder. Ofta är det en prisfråga vilka produkter som kommer in i Sverige, säger Pontus Elvingsson.

Samtidigt med den här utvecklingen förs det i Sverige en debatt om livsmedlens kvalitet. Egenskaper som närodlat och ekologiskt blir allt viktigare konkurrensmedel. Och uppmärksamheten runt hästköttskandalen har gjort stort intryck på de svenska konsumenterna.

I en undersökning som informationsföretaget Demoskop utfört på uppdrag av organisationen Livsmedelsföretagen framgår att avslöjandena börjat prägla allmänhetens uppfattning av hela branschen. Var tredje svensk säger sig ha lågt förtroende för livsmedelsindustrin.

18 impul s nr 4 201 3

Livsmedelföretagens vd Marie Söderqvist konstaterar att konsumenterna är villiga att betala ett högre pris för att få högre kvalitet på maten.

Foto: peter jönsson

– Vi är ändå glada för att två tredjedelar har högt eller medelhögt förtroende för oss, säger Livsmedelföretagens vd Marie Söderqvist.

– Många förstår att det här i grunden är en märkningsfråga. Ett ökat fokus på kvalitet skulle leda till en sundare livsmedelsproduktion.

I undersökningen framgår också att sex av tio är villiga att betala hög­re matpriser som en garanti för hög­re kvalitet.

– Vi vet inte om konsumenterna skulle fullfölja de tankarna, men vi ser att viljan att betala mer är högre än tidigare, säger Marie Söderqvist.

Pontus Elvingsson är inte säker på att priserna behöver bli så mycket högre även om branschen lägger om sina arbetsmetoder: – Jag vet inte om företagens för-

tjänster av att ha jobbat på ett lite svart sätt verkligen har kommit konsumenterna till del. Att göra sitt jobb och genomföra kontroller behöver inte innebära några större kostnader.

Han tror att branschen redan nu har förbättrat rutinerna.

– Just nu har man av naturliga skäl fokus på artkontroller.

På Livsmedelsverket börjar man

också jobba på nya sätt.

– Det är precis som vid dopningskontroller inom idrotten. Så fort man hittar ett sätt att kontrollera så hittar fuskarna på något annat. Ytterst handlar det om att myndigheterna måste vara duktiga råttfångare. Och det är man inte om man inte vässat klorna, och hela tiden anpassar sina metoder.«

Krönika

…om att aldrig tappa tron på framtiden

Obotlig optimism – som kommer att bära frukt

K

anske drar jag en absurd parallell när jag tänker att invånarna i kvarteret La Palmilla i soliga Malaga och Sveriges befolkning har en mycket viktig gemensam nämnare: Obotlig optimism.

– Misströsta inte! Sommaren är snart här! utbrister glatt kvinnor, barn och män i Sverige när det fortfarande snöar i april.

Trots mörker och regn tror alltid Sverige på sin vackra nyckfulla sol.

Samma sak med grannarna i La Palmilla, sol har de gott om men den ekonomiska krisen har drabbat om inte hela kvarteret så ändå tillräcklig många. Det finns familjer som inte har råd att ge sina barn näringsriktig mat varje dag.

– Misströsta inte! Vi rider på krisens våg och kommer att landa på stranden, säger initiativgruppen ”Er Banco Güeno” (den goda banken), en grupp grannar som öppnat en solidarisk matsal med sann andalusisk, optimistisk energi.

I ett land i kris är det bättre att någon gör

någonting för de drabbade än att låta sig lamslås. Den solidariska matsalen drivs i de övergivna lokaler där ett bankontor fanns under de ”söta pengarnas tid”, den spanska bostadsbubblan. Då jagade bankerna kunder, erbjöd lån och sålde lägenheter till varenda en som gick förbi.

När bubblan sprack, krisen kom och den stora arbetslösheten började drabba plåtslagare, golvläggare, snickare, och andra flydde bankerna arbetarkvarteren men inte utan att först beslagta bostäderna från de som inte kunde betala den fruktade ”hipoteca”, alltså lånet och räntan. Det går att skönja ett slags poetisk rättvisa i att en grupp grannar i Palmilla ockuperat banken Unicajas övergivna lokaler under mottot: ”Dignidad ante la precariedad”, på svenska ungefär ”värdighet inför bristen”.

Banken Unicaja anmälde inte ockupationen och vägrar göra kommentarer i medi-

nien som spelar gratis på Malagas senaste ”off brodway klubb”, ”La Cochera Cabaret”. I de lokaler där det tidigare fanns en bilverkstad ligger nu ett slags alternativ scen, komplett med bar, där sångartister, ståuppkomiker med flera uppträder. Inträdesbiljetten för denna konsert är en euro plus en donation av torra livsmedel.

Jag köper ris, salt, olja, kex, buljongtärningar. ”Ta också tomate frito och saffran, inte skall väl folk behöva äta dålig paella för att de äter i en solidarisk matsal”, säger flickan i den lilla livsmedelsbutiken, med samma hängivenhet som en personal shopper i den dyraste modebutiken.

ana martinez

Ana Martinez är författare och journalist.

Hon har arbetat som programledare i Sveriges Radio och skrivit åtskilliga krönikor och kåserier. Krönikör i Impuls sedan 2000.

erna. Har bankerna skuld- och skamkänslor trots allt?

Att driva en solidarisk matsal kräver många vänners välvilja. Kodordet för att samla in varor och pengar för ”Er Banco Güeno” verkar vara ”fiesta”. Vad annars i Andalusien?

Denna söndag är det en välgörenhetskonsert med stora artister från hela Spa-

JA!

w Till mellanmänsklig vänlighet hela sommaren.

Men alla välkomnar inte ”Er Banco Güenos” goda initiativ. Det finns de som ser rött när de läser annonsen om välgörenhetskonserten i tidningen. Ordet välgörenhet skaver. Men att annonsera om en konsert för rättvisare fördelning av livsmedel kanske skulle förvirra publiken? Nu gäller det att sprida en gnutta hopp och hålla de drabbade fysiskt och psykologiskt flytande tills istiden i Spanien går över. Lokalen är fullsatt, välfyllda matkassar lämnas över av en publik där olika åldrar och samhällsklasser möts. Vi blir alla riklig belönade när sångaren Maite Vende Ca, den moderna flamencons nya prins, sjunger med sin unika röst, en röst av salt, honung, jord och hav.

Mer än en välgörenhetskonsert, en konsert som sprider obotlig optimism. ”Misströsta inte, bättre tider är snart här”, säger de solidariska spanjorerna till sina drabbade landsmän. På samma sätt som det sägs i Sverige år efter år när det snöar i april: ”Misströsta inte, sommaren är snart här”.

Härlig obotlig optimism som kommer att bära frukt till slut.«

NEJ!

w Till att uttnyttja sommaren som ursäkt för fyllebråk.

n r 4 2 013 i mpu l s 19

kultur » svensk dokumentärfilm

”Second class”.

”Sluten avdelning”.

”Regretters”.

Oscarvinnare. Malik Bendjellouls ”Searching for Sugar Man” har setts av över en halv miljon biobesökare i elva länder och vunnit allt som går att vinna. Även Sveriges första och enda Oscar för bästa dokumentärfilm. Till vänster exempel på andra svenska dokumentärfilmer.

Foto stora bilden: Hal Wilson/SFI

Efter decennier av undanskymd tillvaro som spelfilmernas bleka kusin från landet har den svenska dokumentärfilmen definitivt lämnat skuggorna.

Efter ”Palmes” omvälvande biosuccé och ”Searching for Sugar Mans” Oscar finns det inget återvändo. Svenska dokumentärfilmer håller världsklass. text Eyal Sharon Krafft foto thron ullberg

D

en 24 februari i år höll världen andan. Och givetvis även malmöiten Malik Bendjelloul vars dokumentärfilm ”Searching for Sugar Man” har setts av över en halv miljon biobesökare i elva länder och vunnit allt som går att vinna. Bland annat vann den Guldbagge för Bästa dokumentärfilm, den internationella dokumentär­ föreningens pris för bästa doku-

mentär och dubbelvinst på världens största dokumentärfilmsfestival IDFA i Amsterdam.

Det enda priset som saknades var det mest åtråvärda.

Just denna kväll blev lyckan fulländad. En Oscar. Sveriges första och hittills enda Oscar för bästa dokumentärfilm.

Plötsligt blev det uppenbart för alla att svensk dokumentärfilm håller världsklass.

Hur kommer det sig att ett så litet land kan ta världen med storm?

Och: Kan det hända igen? Och igen?

För att kunna besvara dessa frågor behöver vi ta en tur bland branschfolk vars livsluft består av dokumentärfilm.

Vi börjar med Maud Nycander.

Från början stillbildsfotograf. Men när behovet att berätta en historia pockade på kändes detta medium

Svensk dokumentärfilm lämnar skuggorna

»

Välkommen i

20 impul s nr 4 201 3

Svenskt dokumentärfilm går en ljus framtid till mötes. Det menar Svenska Filminstitutets Cecilia Lidin, filmkritikern Nils Petter Sundgren och filmregissören Marcus Lindeen.

rampljuset

n r 4 2 013 i mpu l s 21

kultur » svensk dokumentärfilm

för statiskt. Spelfilm var inte heller något alternativ.

– Spelfilm är oerhört svårt att göra. Blir de inte riktigt bra, känns de för mig ofta meningslösa. Men dokumentärfilm är nästan alltid intressanta, även de ”halvtaskiga” som inte når hela vägen fram har för mig ett värde, eftersom det ligger en verklig historia bakom, säger hon.

Alltså var dokumentärfilmen det

givna valet. Och det blev allt annat än halvtaskiga filmer. ”Nunnan” förärades med en Guldbagge 2008 för Bästa dokumentärfilm. Även ”Sluten avdelning” blev hyllad av den växande skaran svenskar som söker fördjupning bortom massmedias ytliga rapportering. ”Palme” (2012), som hon regisserade tillsammans med Kristina Lindström, visades på bio. Bara det ovanligt eftersom dokumentärfilm reflexmässigt bedöms som icke kommersiell – gjord av och för entusiaster. ”Palme” sågs på 80 biografer runt om i landet, från Piteå till Tomelilla.

Av 240 000 besökare. w En sensation, ett genombrott för svensk dokumentärfilm. Eller hur?

– Ja, det kan man säga. Det är omvälvande, och visar att folk är beredda att betala för att se dokumentärfilm i stället för på Bond. Det känns speciellt kul att vi har nått en publik ute på landsbygden, säger Maud Nycander.

Ett fåtal månader senare blev Sveriges första Oscar ett faktum; världen har fått upp ögonen för svenska dokumentärfilmer. Antagligen har även svenska dokumentärfilmare stigit i graderna.

Det är nödvändigt för den framtida tillkomsten av sensationellt bra filmer. Ty det unika med Sverige

22 impul s nr 4 201 3

Svenska Filminstituets utlandsavdelning har stor del i att svensk dokumentärfilm lanseras utomlands.

Från vänster: Mötesrum på filminstitutet med besökare.

Marcus Lindeen jobbar med manusstrukturen till ett projekt med hjälp av post-it lappar.

Vid dataskärmen pågår ljudläggningen.

maud nycander

»Folk är beredda att betala för att se dokumentärfilm i stället för på Bond.

Det känns speciellt kul att vi har nått en publik ute på landsbygden.»

är dokumentärfilmarnas vitt skilda ingångar. Långt ifrån alla är filmare, utan de kan vara journalister, skådespelare, teaterregissörer, fotografer (som Maud), eller vem som helst som är besjälad av berättandet. Det ger spännande utgångspunkter och banbrytande sätt att skildra en historia på. Givetvis korsbefruktar de varandra och utvecklar berättandet, framhåller Maud Nycander.

En sådan korsbefruktande person med bakgrund utanför filmvärlden är den tidigare journalisten och programledaren Marcus Lindeen. Hans debut med dokumentärfilmen ”Ångrarna”, om två män som ångrar sina könsbyten, vann både Prix Europa, Kristallen och Guldbagge för bästa dokumentärfilm 2011.

– Det är faktiskt så himla roligt att försöka forma historier så att en publik reagerar, och sen förstå hur man kan kontrollera det, säger han.

För två år sedan fick han upp vittringen för att världen var nyfiken på svensk dokumentärfilm. Det blev ett påtagligt intresse när han visade ”Ångrarna” på filmfestivalen Silverdocs i Washington. Det blev också flera långa reportage om ”den skandinaviska dokumentärvågen”.

Sålunda är han inte överrumplad över den tilltagande internationella uppmärksamheten.

– Det har under flera år kommit ganska starka svenska dokumentärer som det gått väldigt bra för på den internationella festivalscenen.

Pudelns kärna är varför. En delförklaring är Sveriges Televisions satsning på dokumentärfilm, hävdar han. Dokumentären har fått en särställning i tablån senaste åren.

Kvalitetsdokumentärer i långfilmsformat (Dox) och kulturdokumentärer (K Special) som bara sänder

program med hög kvalitet ”skapar ett klimat som sätter ribban högt på vad som är en bra nivå”.

Men det finns flera skäl.

– Dels att det kanske slumpat sig så att vi haft ett gäng väldigt bra dokumentärfilmare som fått möjlighet att göra projekt som de tror på.

Dels är det så klart att en sån sak som Svenska Filminstitutets (SFI) utlandsavdelning spelar in. Med sitt kunnande och sitt nätverk ser de till att svenska dokumentärer sprids på internationella festivaler.

Han fortsätter: – Vi har kanske blivit skickligare på att förstå vilka teman som slår internationellt. Det blir väl också ett slags bonuseffekt. När fler svenska filmer kommer utomlands, så åker fler svenska regissörer i väg och knyter internationella kontakter och ser andras arbeten. Då förstår man ju också bättre vilken typ av film som är gångbar internationellt. Så att man som regissör tidigt tänker på hur man ska kunna kommunicera ämnet för en internationell publik.

Jag är inte säker på att folk tänkte så i samma utsträckning för 20 år sen.

Det är Fredrik Gertten benägen att

hålla med om.

Han är dokumentärfilmsveteranen som har regisserat och produ-

filmsdokumentärer och 26 kortfilmsdokumentärer.

Vilka berättelser som fungerar är svårt att förutse, framhåller hon.

– Det finns flera områden där vi har utmärkt oss – från deckare till jämställdhet. Världen är nyfiken på det svenska miraklet. Men historien måste vara bra.

cerat ett 20-tal dokumentärer. Med sin omtalade ”Bananas!” var han bland de första svenskarna som fått världen att dra efter andan. Filmen handlar om en grupp nicaraguanska fruktarbetare och deras rättsliga strid med fruktjätten Dole (2009) och har fått ett världsomspännande genomslag. Kampen med fruktjätten som ville stoppa filmen – som beskrivs i efterföljaren ”Big Boys Gone Bananas!” – var bitter och långdragen.

Till slut drog han det längsta strået.

– Jag är tillräckligt uthållig och envis. Det måste man vara som dokumentärfilmare, säger han.

i övrigt att önska, menar han. Speciellt i jämförelse med europeiska länder som Danmark, Norge och Österrike där de statliga anslagen är avgjort större.

– Därför går det inte att försörja sig på svenska berättelser. Därför måste vi ut i världen och kommunicera med den breda publiken. Det är vi duktiga på. Antagligen för att vi har traditionen att kommunicera på bred front så att alla ska kunna ta till sig. I den bemärkelsen är SVT och Svenska Filminstitutet viktiga med sin satsning på dokumentärfilm. Men stödet är alldeles för lågt och SVT har betalat lika mycket för filmerna i 20 år, säger han.

Bortsett från att båda har rörliga

Filmkritikern Nils Petter Sundgren har följt svensk film i över ett halvsekel.

– Svensk dokumentärfilm går uppenbarligen väldigt bra. Det är den grenen svensk film är bäst på. Inte för att det satsas mest pengar på.

Snarare passion och engagemang.

Jag skulle önska mer pengar till dokumentärfilm, säger han.

En som sitter på statens plånbok är Cecilia Lidin, SFI:s enda konsulent med ansvar för dokumentärfilm. Intresset för anslagen är stort.

I fjol fick hon 350 ansökningar och gav produktionsstöd till elva lång-

bilder så är skillnaden mellan spelfilm och dokumentärdito enorm.

Bland det mest avgörande är pengar.

Jämfört med den välgödda spelfilmen går dokumentären ständigt på svältföda. Det är en svår utmaning.

Men de fåtal ihärdiga som överlever kan lyckas stort, framhåller Fredrik Gertten.

– Numera kan alla göra film, det är bara att köpa en kamera. För att försörja sig på det måste man lära sig att presentera sina ämnen internationellt.

Klimatet i Sverige lämnar mycket

Regissör Marcus Lindeen redigerar ljud och läser in repliker för ett ljudmanus till en pjäs på Dramaten. Jens Nielsen bredvid går sista året på StDH:s radiolinje och gör praktik i projektet.

Cecilia Lidin.

Nils-Petter Sundgren.

Finansieringen har också betydelse, medger hon.

– Pengar är a och o. Man kan inte ha en fortsatt utveckling på den nivån utan mer pengar. Och det har vi fått. Jag har fått mer än jag hade vågat drömma om – 30 miljoner kronor per år.

Frågan är om dessa pengar räcker för att hålla den svenska framgångsmaskinen i gång. Marcus Lindeen är föga övertygad.

– Finansieringen är fortfarande ett problem. Även om det har tillförts en del mer pengar är situationen för den enskilde filmaren väldigt knepig. Jag arbetade heltid i över två år med ”Ångrarna”, men fick kanske fyra månadslöner allt som allt. Så det är klart att något är knasigt i systemet.

– Danmark har fortfarande betydligt mer pengar till dokumentärfilm.

Så de danska dokumentärfilmarna har en mycket bättre ekonomisk situation. De har dessutom två dokumentärfilmskonsulenter på Danska Filminstitutet, Sverige har bara en.

Det är en stor skillnad. Ändå ser han ljust på framtiden för

svensk dokumentärfilm.

– Jag tror den har möjlighet att vara fantastisk. Om man vågar satsa.

Det tycks Fredrik Gertten instämma i: – Det intressanta med Maliks Oscarsframgång är att den är så inspirerande. Den säger oss att vi kan nå långt. Att vi kan ha stora drömmar.

Det är oerhört kul, säger han.

Uppenbarligen är Malik Bendjelloul inte ensam. Vilken svensk kommer att föräras med Oscar nästa gång står skrivet i stjärnorna. Det kan bli veteraner som Maud Nycander och Fredrik Gertten, stjärnskott som Marcus Lindeen och Marta Dauliute eller lika gärna någon annan. Runt om i Sverige, kanske nära dig, finns det filmare som är lika engagerande, lika begåvade och lika besjälade av dokumentärfilm som Malik Bendjelloul. Därför bör både vi och världen fortsätta att hålla andan för svensk dokumentärfilm.« n r 4 2 013 i mpu l s 23

Puls

impuls debatt- och insändarsidor

Redaktör: Mats Nilsson // 08-587 686 39 Skriv till: impuls@sv.se eller Impuls, Box 30083, 104 25 Stockholm Redaktionen förbehåller sig rätten att korta i artiklar

Ta makten över digitalkamerans alla knappar fotografering har blivit fantastiskt tack vare digitalkameran. det är bara att knäppa! men för den som vill något mer med sin hobby, finns ett problem: att förstå sig på alla knappar… gunnar bemert erbjuder en nyttig cirkel.

Någonting har hänt med fotografin! Den har blivit digital.

Och det ändrade allting. Med hjälp av teknologi och teknik har alla funktioner blivit helt automatiserade. Köp en digitalkamera, vilken som helst, stor eller liten.

Förinställ allting på A, som i automatisk, och bara knäpp, det kan bli en perfekt bild, välexponerad och i fokus. I princip behöver du inte veta någonting om teknik, exponering och allt annat som är en del av skapandet av en bild, utan bara sikta och fota.

Men en del nöjer sig inte enbart med det automatiska fotograferandet, utan vill få ut lite mer av sina bilder. Fotografen vill ta kontroll över skapandet av bilden, och det är här det börjar bli lite komplicerat. Den digitala kameran är full av knappar att trycka på. Till exempel har den nya Nikon D4 36 knappar och reglage spridda runt kamerakroppen, många med multifunktion. Och det är just det som börjar bli knepigt.

Man måste veta vilken knapp man trycker på och vad just den knappen har för funktion.

Kameran har blivit en liten dator med många olika programvaror som styr alla funktionerna och mycket mer.

Normalt är instruktionsboken en dålig översättning från den engelska eller japanska versionen, tjock som en telefonkatalog och i många fall helt obegriplig för gemene man.

24 impul s nr 4 201 2

Porträttfotogerafering ingår i SV-cirkeln i Köping.

färger i bilden och så vidare.

Cirkeldeltagarna får en utmanande arbetsuppgift som direkt relaterar till vad de just lärt sig. De har två veckor på sig att utföra uppdraget.

Vid nästföljande cirkelträff

Vitt ägg mot vit bakgrund – svårt.

SV i Köping erbjuder nu två

studiecirklar, Introduktion till digitalfotografering med systemkamera samt, på allmän begäran från cirkeldeltagarna, Fortsättningskurs för digitalfotografi med systemkamera. För att delta måste de ha tillgång till en digital systemkamera samt ett stativ. Studiecirklarna startade hösten 2012, och kurs fyra har just börjat.

Studiecirkeln består av fem sammankomster, varje sammankomst med ett eget ämne som exponering, komposition,

inleder vi med att anonymt analysera, recensera och berömma deltagarnas tagna bilder. Det gäller att själv använda kameran, och lära sig ändra och ställa in de olika knapparna och dess funktioner. Att lära sig genom egna misstag, och göra om tills det blir bra.

En av arbetsuppgifterna är att fotografera av ett väl belyst vitt ägg mot en vit bakgrund, och få exponeringen och ljussättningen helt perfekt. Svårt tycker alla, men samtidigt mycket lärorikt.

cirkeldeltagarna med professionell studiobelysning, och lär sig hur man ljussätter ansiktet med mjuka skuggor och högdagrar, motljus och komposition. Igen med principen lär genom att göra. De har sedan två veckor på sig att fotografera sina egna modeller och familjemedlemmar.

Efter genomförda cirkelstudier och utmanande fotografiska arbetsuppgifter kan de nu ta kontroll över bilden. De har lärt sig att använda de olika knapparna och inställningarna för att ta just den bilden som de själva vill ha och inte vad den automatiska programvaran bestämmer.

Gunnar Bemert Cirkelledare, före detta yrkesfotograf samt ordfö-

Studiecirkel fyra är porträtt-

fotografering. Här arbetar

rande i Köpings Fotoklubb

Gunnar Bemert.

Här är det både snack och verkstad Representanter från verkstadsklubbarna i Stockholm träffades i april på Jakobsbergs gård i Bredäng för att diskutera och umgås.

Verkstadsklubbarna i Stockholm fyller snart 40 år!

Den första verkstadsklubben startade på Liljeholmsgården, med cirkelledare från SV. Nu finns det 17 verkstadsklubbar för arbetstagare på dagliga verksamheter i Stockholms kommun.

I april träffades representanter för klubbarna för att diskutera gemensamma frågor.

Text Mats Nilsson Foto Jannike Taube

E

tt 50-tal representanter från de olika verkstadsklubbarna har haft möte på Jakobsbergs gård i Bredäng.

Varje verkstadsklubb har arbetat med de olika frågorna i förväg. Mötesdeltagarna kom väl förberedda till träffen med representanter från de andra klubbarna.

Alla fick välja vilka frågor de ville diskutera. På ”stormötet” diskuterades frågorna i mindre grupper. Åtta cirkelledare från SV Stockholm var också med.

– Det är en bra demokratisk träning att ha möten i ordnade former där alla kan komma till tals, säger

Eva Hasselblad, verksamhetsutvecklare på enheten personer med funktionsnedsättning i SV Stockholm.

– Det är viktigt att visa att det går att påverka och att ha inflytande, fortsätter Eva Hasselblad, som var med på mötet i Bredäng.

Vad är viktigt och roligt på arbets-

platsen? Det var en av de frågor som diskuterades. Vid redovisningen efter lunch kom det fram synpunkter om hur viktigt det är med en bra arbetsmiljö och att känna trygghet på jobbet. Även vikten av att ha en bra chef

och att kunna prata med sina arbetskamrater ansågs vara viktigt för att trivas på jobbet.

En annan fråga som diskuterades var användandet av svåra ord och vad det borde heta istället.

Ordet brukare var inte populärt, bättre är arbetstagare på den dagliga verksamheten och hyresgäst för de som hyr lägenhet i en gruppbostad.

Ordet demokrati kan bytas ut mot alla är med och bestämmer och ordet tillgänglighet mot att kunna komma fram.

Att personalen på gruppbostäder ibland kallas för vårdare är inte bra, ansåg de flesta. Boendestödjare skulle vara ett bättre ord.

Får man pussas och kramas på jobbet? Det var en av de saker som diskuterades när frågan om kärlek på jobbet togs upp. Här fanns det många åsikter om allt från hur man hittar någon att vara tillsammans med och hur man dejtar.

Nästa års möte ska arrangeras av Västerbroplans verkstadsklubb.

Den tar över efter årets arrangör klubb Äpplet från Äppelgårdens dagliga verksamhet.«

n r 4 2 013 i mpu l s 25

kultur » barn

Kultur är hälsa. Det är grunden för projektet ”Modiga barn” i Åre, där alla kommunens barn mellan ett och nio år får delta i kulturaktiviteter i skolor och förskola.

Det hela genomförs i samarbete mellan SV och Åre kommun.

Text Ingela Hofsten Foto Simon Sjörén

Samarbete mellan SV och Åre kommun

Kulturstund i 26 impul s nr 4 201 3

Jonathan, Christian, Kevin och Freja i speltagen med Mia Kempff.

P

am pam, pam-pam-pam.

Pam pam, pam-pam-pam.

Fotbollsrytmen ljuder genom hela Hamre förskola när 15 barn mellan två och sex år säger den, samtidigt som de slår på olika slags rytminstrument.

Det är onsdagsmorgon i Duved och Musiklådan, det vill säga Mia Kempff och hennes stora trälåda med musikinstrument är på sitt tredje besök här på avdelning Loftet.

Efter en namnsång och några försök att klappa rytmer ihop har Mia tagit av locket på lådan och låtit barnen packa upp den. Nu är golvet fyllt med instrument; trummor och tamburiner, träblock, tomma konservburkar, trianglar, plaströr som man kan blåsa i och bjällror.

Och så det finaste och attraktivaste

av dem alla; en amadinda, det vill säga ett slags xylofon, men av trä och i pentatonisk skala. Den får barnen själva sätta ihop del för del, och sedan turas om att spela på. Nu hörs dess mjuka och klara klang tillsammans med alla de andra instrumenten och barnens röster; pam pam, pam-pam-pam.

Eller, ska sanningen fram är det väl inte alla som kan hålla sig till bara den rytmen hela tiden. Nej då och då måste det ut mer ur små fötter, händer och munnar i den uppenbart stora lyckan i att få musicera.

Senare samma förmiddag i Järpen, ett annat samhälle i Åre, skakar sig fyra tredjeklassare ut på ett dansgolv. Strax efter glider fyra av deras klasskamrater ut på samma golv, tätt följda av ytterligare fyra, som fått i uppgift att tassa ut på golvet. Lektionen som klassen från Racklöfska skolan och deras två lärare är med om är den tredje av fem i skapande dans med dans- och cirkuspedagogen Sara Oja.

förskolan

Musiklådan och danslektionen är båda delar av projektet ”Modiga barn”, som SV driver, i samarbete med Åre kommun och med finansiering från Arvsfonden. Det är ett tvåårigt projekt som går ut på att samtliga barn mellan ett och nio år i hela kommunen får fem besök var av kulturpedagoger som jobbar med musik, dans, cirkus, drama och berättande. Varje klass/förskoleavdelning har själv fått välja vilken sorts aktivitet de vill möta.

Bakgrunden till projektet är den

n r 4 2 013 i mpu l s 27

»

kultur » barn clara kempff, sv

»Tanken är dels att ge möjlighet till kultur och eget skapande, dels att personalen ska få verktyg att jobba med det.» tes som Åres kultur- och fritidschef Berit Lindh drivit i många år, med stöd av såväl politiker som tjänstemän i kommunen: Om de anställda får möta och själva utöva kultur mår de bättre och gör därmed ett bättre jobb.

I en kommun där idrott och friluftsliv står i centrum måste man också visa den uppväxande generationen att kultur finns, anser Berit Lindh. Impuls träffar henne på hennes kontor, i samma byggnad som biblioteket i Järpen.

– Jag ser det som ett av våra viktigaste uppdrag. Här kan man inte sticka iväg på teatern om man har lust en kväll, eller höra musik när som helst. Om barnen ska komma iväg måste de ha ”rätt” föräldrar, tid, kanske möjlighet att åka långt och så vidare. Så vi måste ge dem möjligheten att hitta kulturen.

Och inte bara som åskådare och

lyssnare, påpekar hon, utan också genom att själva delta.

– Mitt mål är att kultur ska ses som lika viktigt som idrott och friluftsliv. Men där är vi inte än, och det är inte säkert att jag får uppleva det. Man ska ju komma ihåg att hela skidrörelsen är vårt levebröd, vårt guldägg här i Åre. ”Modiga barn” är bara ett av många kultur- och fritidsprojekt som Åre kommun driver tillsammans med SV. Ett heter ”Kultur är hälsa”, ett annat ”Skapande hälsa” (skapande aktiviteter för äldre), ett tredje ”Lugna gatan” (en glesbygdsanpassning av Fryshusets integrations och utbildningsprojekt). För att nämna några.

Clara Kempff, projektledare på SV i

Järpen är entusiastisk då hon pratar om ”Modiga barn”.

– Tanken är dels att ge möjlighet till kultur och eget skapande, dels

Alla barn vill vara med och sätta ihop amadindan.

att personalen ska få verktyg att jobba med det, säger hon.

Hon poängterar att ”Modiga barn” handlar om att barnen själva ska utöva musiken, dansen och så vidare, och göra det tillsammans, utan krav på prestation.

Kulturchef Berit Lindh ser samar-

betet med SV som självklart.

– Så gör vi jämt. Vi samverkar också med referensgruppen för äldrekultur och på fritidssidan samarbetar vi med både församlingarna och polisen. Det är en överlevnadsgrej för en liten kommun.

– Vi gör saker ihop med andra Efter varje musiklådepass tar Mia Kempff ett snack med personalen på respektive förskola. Här AnneKari Kringberg, barnskötare.

28 impul s nr 4 201 3

samhetssamarbeten mellan kommuner och studieförbund och så här stora kultursatsningar, har hon märkt då hon pratat med kolleger från andra kommuner.

– En del tycker vi är tokiga och tycker att det ligger utanför vårt uppdrag, andra blir nyfikna.

studieförbund också, men i och med att SV har ett kontor här i Järpen har vi utvecklat ett större samarbete. Samtidigt tycks det vara ovanligt med den här sortens verk-

Meningen är att personalen ska vara med i musikleken.

Här Karin Olin.

Timmen på Hamre förskola lider mot sitt slut. Dags för avslutningssång och hoppackning av lådan. Därefter sätter sig Mia Kempff tillsammans med barnskötaren Anne-Kari Klingberg och går igenom hur det hela fungerat. Det visar sig att medan Anne-Kari tyckt det varit väl stojigt anser Mia att barnen varit ovanligt fokuserade, men föreslår ändå att hon ska prova med att köra halvgrupp nästa gång.

Mia tipsar också om hur AnneKari och hennes kolleger kan jobba med lådan på egen hand. För Mia kommer bara hit två gånger till.

Därefter är det meningen att personalen själv ska fortsätta att jobba med musik tillsammans med barnen, och själva lådan med instrument ska turnera mellan Hamre och några andra förskolor. ”Modiga barn” är nämligen inte

ett tillfälligt jippo. Tanken är att kultur ska kunna integreras i den ordinarie verksamheten genom att förskole- och skolpersonal ska fortsätta på den inslagna vägen. Därför har de alla fått en fortbildningsdag och därför ingår sådana här samtal i det hela.

Planen är också att kulturpedagogerna i en senare fas med jämna mellanrum ska kunna åka runt för att inspirera och fortbilda personalen att fortsätta på den inslagna vägen. Genom att de olika förskolorna och skolorna valt olika ämnen för sina ”Modiga barn”-veckor kan de också lära ut saker till varandra, är förhoppningen.

Planen är alltså att ”Modiga barn” ska leva vidare även sedan den tvååriga projekttiden är avslutad.

För SVs del är det nya med ”Modiga

barn” att det vänder sig till de allra yngsta medborgarna.

– Det innebär att vi verkligen tar del som samhällsaktörer. Det är ju helt i linje med direktiven från Folkbildningsrådet. Ska man grundlägga delaktighet ska det börjas i tid, säger projektledaren Clara Kempff och ler.«

Åres kultur- och fritidschef Berit Lindh (till vänster) och Clara Kempff, projektledare på SV i Järpen.

n r 4 2 013 i mpu l s 29

folkrörelser » lokalt engagemang

Tankar från roten skapar bra förändringar När alla får vara med och säga sin åsikt skapas verkligt engagemang, och förändringar kan genomföras. Delaktighet och konkreta handlingar är huvudingredienserna i Rolf Lindahls och SVs metod Ett steg till.

Text och foto Maria Lindberg

N

är förändringsarbetet kommer inifrån en organisation eller förening, i stället för utifrån och uppifrån, är det lättare att acceptera förändringarna. När medlemmarna själva driver och skapar förändringar i stället för att en styrelse eller konsult pekar med hela handen, det är då det genuina engagemanget föds. Detta insåg Rolf Lindahl på SV för flera år sedan.

– Vi upptäckte att det gamla sättet att arbeta i SV handlade om att driva kampanjer där man berättade för organisationer och föreningar vad de skulle göra. Men vi ville vända på det och i stället låta föreningen jobba efter sina egna behov, inte efter vad vi tyckte.

Det handlar om att medlemmarna i

föreningen på ett strukturerat sätt leds in i förändringsprocessen och tillsammans kommer fram till vad som behöver göras, vad man vill förändra, vilka mål man vill uppnå, vad 30 impul s nr 4 201 3

som är rimligt att genomföra och hur det ska göras.

Det kan till exempel handla om att öka antalet medlemmar, införa samarbete med andra föreningar eller starta en ny aktivitet. Arbetssättet innefattar grupparbete, redovisningar och samtal som resulterar i en handlingsplan som sedan följs.

Här har Rolf hittat ett sätt att arbeta med förändringar i organisationer med djupt rotade traditioner.

LRF, som är en en av SVs grundar­ organisationer, har många lokalavdelningar, som ofta brottas med frågor om hur man ska kunna öka engagemanget i bygden, locka fler

Rolf Lindahl går runt till varje grupp och samlar in lapparna där de sammanställt sina idéer.

rolf lindahl

»När idéerna och planeringen kommer från medlemmarna själva skapas ett bredare engagemang och då kan föreningen eller organisationen ta ett steg till.»

unga och föryngra organisationen.

Därför genomförde Rolf Lindahl en utbildning på Stora Segerstad och Värnamo naturbruksgymnasium för representanter inom LRF, som vill lära sig att leda förändringsarbete ute i sina lokalavdelningar enligt den metod som SV utvecklat.

– Det här skapar handling och engagemang i organisationer som LRF. Den här metoden är en bra bas att stå på och jag vet att det gör nytta, säger Nicklas Bengtsson som jobbar på LRF i Jönköping.

Hans kollega Maria Orosz-Haralds-

son håller med.

– Jag tror det finns ett stort behov av den här typen av arbete, vi måste få med yngre medlemmar och hitta nya eldsjälar.

Genom att utbilda anställda på LRF, kan de själva leda den här typen av förändringsarbete ute i lokalavdelningarna och organisationen kan utvecklas på gräsrotsnivå.

Det blir ett sätt för en stor organisa-

Maria Orosz-Haraldsson, LRF Jönköping.

Nicklas Bengtsson, LRF Jönköping.

tion som LRF att komma tillbaka till det lokala engagemanget, där varje medlems röst inte bara hörs utan är nödvändig.

I utbildningen ingår rollspel där de som ska leda förändringarna inom LRF låtsas vara medlemmar i en av lokalavdelningarna:

Förändring >> De har tagit steget Exempel på organisationer som genomgått Ett steg till: w LRF, regionalt Jämtland, Halland, och tre utbildarutbildningar i landet w Centerpartiet, utbildarutbildning för regionalt anställda w Miljöpartiet i Östersunds och Krokoms kommungrupper samt landstingsgrupp w Folkpartiet regionalt i Västra Götaland w Sveriges Pensionärsförbund nationellt, regionalt och lokalt w Landstingsalliansen i Jämtlands län w Alliansen i Östersunds kommun w Majoriteten i Krokoms kommun w Strömsunds kommunstyrelse w Kalix Folkhögskola w Föreningen Balans w Gymnasieföreningen Förbundet Unga forskare w Svenska studiecentralen i Vasa och i Helsingfors w SV Uppsala län w SV Jämtlands län

– För att kunna leda förändringar måste de känna på hur det är att vara den vars verksamhet förändras, konstaterar Rolf.

Dagen inleds med att deltagarna delas upp i mindre grupper.

– På så sätt kan alla komma till tals, även de som tycker det är jobbigt att tala inför en stor folksamling. Nu kan de säga vad de tycker i den lilla gruppen, och sedan framför en gruppmedlem allas synpunkter inför de andra deltagarna.

Först handlar det om att spalta upp vad föreningen är mest känd för och vad som är mest angeläget att göra i föreningen just nu. Detta är en bra uppvärmning, men under dagens gång kommer man också att återkomma till det mest angelägna för att ha en tydlig riktning i sitt arbete. Allt skrivs upp på stora papper från ett blädderblock och redovisas inför övriga.

– Då får alla en god överblick över hur arbetet utvecklas.

Sedan får grupperna diskutera vad föreningen är bra på och vad man kan förbättra. Vidare gäller det att tänka framåt – hur vill vi att före­ ningen ser ut om tre år och vad är det då som gör att nya personer väljer att gå med i vår förening?

– Det är väldigt bra att lära sig hur man driver en grupp och en process framåt. Jag som mötesledare behöver inte sitta på alla svaren, dessa ska deltagarna själva finna, konstaterar Cathrine Jansson, till vardags LRF-anställd men för dagen i rollen som lokalt engagerad medlem.

Hela processen avslutas med en handlingsplan, och det är nog detta som kanske främst skiljer Rolfs metod från många andra.

– Många deltagare har varit med om liknande processer tidigare som kanske inte gett så mycket i slutänden, ingenting har i realiteten hänt.

Men detta ger en realistisk handlingsplan att jobba med.

I handlingsplanen sammanställer

man de åtgärder och idéer man vill genomföra, hur högt prioriterade de är, hur de ska förverkligas, vem som är ansvarig och inom vilken tidsram.

– Sedan har vi ett uppföljningsmöte efter exempelvis ett halvår, då vi bockar av vad som är gjort, inte gjort, vad som kan strykas och vad som ska läggas till.

Det här sättet att arbeta gör att folkrörelser som LRF kan genomföra förändringar och utvecklas i den riktning de vill, i stället för att stanna kvar i gamla mönster.

– När idéerna och planeringen kommer från medlemmarna själva skapas ett bredare engagemang och då kan föreningen eller organisationen ta ett steg till, säger Rolf Lindahl.« n r 4 2 013 i mpu l s 31

cirkelledare » tori rubenzon

Tid att tänka, tid att känna. Tori Rubenzon jobbar för hållbara människor i ett hållbart samhälle. I hennes cirkel ”Din egen berättelse” använder deltagarna sina erfarenheter konstruktivt för att stärka sin medvetenhet och motverka psykisk ohälsa. text och foto Fanny Lundmark

Toris mål med sin cirkel:

Tori Rubenzons sju skr

ivarstadier.

Hållbara människor

V

i hittar livshanteringsstrategier genom berättandet.

Så fort man skriver ned vad man tänker blir man tydligare mot sig själv och mot andra, säger Tori Rubenzon.

Hon har alltid sökt kunskap och i hennes bokhylla vinner facklitteraturen över de skönlitterära böckerna.

– Och jag älskar teve! Jag ser många olika typer av program och lär mig oerhört mycket. Dr Phil och Oprah har jag följt sedan start och det är bildning, säger hon.

Bildningsintresset var också anledningen till att hon började arbeta för Studieförbundet Vuxenskolan från början. Det är nu drygt 15 år sedan och sedan dess har hon lett cirklar i bland annat personlig ut-

32 impul s nr 4 201 3

veckling och psykologi och haft musikprojekt med högstadieungdomar.

– Det är tack vare den fantastiska personalen här som jag kan fortsätta att utföra mitt arbete med glädje och stolthet, säger Tori Rubenzon.

Exklusivt >> Tori Rubenzon Namn Tori Rubenzon. Ålder 58 år.

Bor Luleå.

Gör KBT-terapeut, föreläsare, författare, ambassadör för regeringsprojektet ”Hjärnkoll” (nationell kampanj för ökad öppenhet kring psykisk ohälsa med målet att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiskt funktionssätt) och cirkelledare för ”Din egen berättelse”.

Intressen Bildning. Att skriva. Spelar och sjunger, reser gärna för att se andra kulturer.

Familj Tre söner och chihuahuan Cecar. Två extrabarn från Irak och Afghanistan.

Dröm Sitta på Kreta och skriva fler böcker.

Hon är utbildad kognitiv beteende-

terapeut och beskriver ”Din egen berättelse” som ett alternativ till psykiatrin och psykofarmaka. Cirkeln möjliggörs genom ett samarbete med Värkstaden, som arbetar med efterbyggande vård. Tori Rubenzon ser det som ett bra exempel på hur folkbildning kan bidra till psykiskt välbefinnande.

– Kursen fyller ett psykologiskt behov och fungerar som medicin.

Alla deltagare har individuella behov. Vissa har något speciellt på hjärtat, andra vill skriva en bok om sitt liv för att kunna hjälpa andra.

Det är en berikande variation, säger hon.

Som ledare är det därför essentiellt att lägga en god ambitionsnivå.

– Det viktigaste är att alla gör det

tori rubenzon

»I Sverige finns ingen tradition av att vi är psykologiska varelser. Vi har ett fysiskt synsätt där motion är lösningen på allt och där den psykologiska förståelsen i princip är obefintlig. Därför har vi en ökad ohälsa.» projekten kan fortsätta med fler deltagare.

Hon ser flera problem med det svenska samhället: att tempot är för högt, att människor inte tillåts vara breda och allsidiga utan stoppas in i fack och att arbete kommer före relationer.

– I Sverige finns ingen tradition av att vi är psykologiska varelser. Vi har ett fysiskt synsätt där motion är lösningen på allt och där den psykologiska förståelsen i princip är obefintlig. Därför har vi en ökad ohälsa.

Människor kraschar på grund av livsomständigheter och det finns en stor ensamhet eftersom vårt kulturella fokus ligger på jobb och karriär.

Som cirkelledare upplever hon att

de gör för sin egen skull, det finns inga måsten eller borden och det är för att förhindra prestationsspöken.

Cirkelns anda är att vi inte ska mäta någonting.

Tid till reflektion och erfarenhets-

utbyte är två av ledorden när de två grupperna träffas i lokalen med utsikt över Luleås södra hamn. Tori Rubenzons upplägg är att inspirera genom att mixa litterära exempel med individuell coachning och

”Jag tycker om att vara i framkant och lyfta värderingar som kan förändra saker till det bättre”, säger KBT-terapeuten Tori Rubenzon som beskriver sig själv som visionär och humanist.

samtidigt betona lusten och behovet av att skriva. När det blir dags för sista träffen får var och en, om de vill, berätta om någon del de skrivit.

– Jag har sagt att ”nu ska jag skrämma er” och så har jag pratat om poetry slam och att livsberättelser lika väl kan framföras på scen. Eller varför inte en antologi?

Jag lägger fram det som en möjlighet och inte som ett hot, säger Tori Rubenzon som hoppas av skrivar-

det är viktigt att kunna justera och anpassa verksamheten så att folk inte går under i livspusslet. En kurs som pågår i flera veckor kanske kan komprimeras till en helg.

– Vi måste hinna tänka, känna, vara, landa. Det borde vara en mänsklig rättighet att få förståelse för psykologi. Vad är matte och svenska värt om vi inte kan leva som människor? frågar sig Tori Rubenzon som menar att det är svårt att vara människa i dagens samhälle.

Det är en av anledningarna till att hon förespråkar kortare arbetsdagar.

– Med fyra timmars arbetsdag skulle ingen behöva vara utan jobb.

Alla orkar en sådan koncentrerad arbetstid och vi skulle kunna dra ner på byråkratin på ett hållbart sätt.

Folk hinner göra bra arbetsinsatser, ha relationer, göra ärenden, laga bra mat, motionera, arbeta ideellt. Och kanske gå en studiecirkel!« n r 4 2 013 i mpu l s 33

kulturkrysset BÖR KUNNA RÄKNA

LÅT MED R

FEM

KAN ROA PÅ SCEN LÄSES I

JA I KREML

VANN RI

SAGOFLICKA

KAN LOCKA KUNDER

UNDERRÄTTA TESKED MASSA

RADIUM HELGEDOM I FOKIS

VÄDERBITET POEM

GER MER PRÖJS

LARS VON BAKOM REGIN

GAMMAL KOLA

TRYTA MILITÄR ELEV HASSE I RUTAN RUSAR UNDERSÖKER RYMDEN

MARIA LANGORT DRACK VODKASUGEN RYSS? BRUSTABLETT MJÖLKDJUR

DEN KORTA DAGEN

BOR INDIER I ÄR BEBIS

IRLAND DÄR KORAR

YL

ERITREA ÄR KRAFTFULLT

VINDLJUD

BOTGÖRING

A OCH E IÅ KAN BILDA BERG SIKTAR

FILMISK LEONE

STICKA SOM SLÄPA

FLERA I TREA

HAJAR KAMERAMÄRKE KAN PAR FLYTTA

CIRKEL

PLITADE LIGGER CLEVELAND I KULA KAN MAN FÅ FÖR MÖDAN

RYMMER FAKTA FINNS

BRUTAL ANGER SUMMA GLORIAN

SLÅR SPELARE

KLARSIGNAL

FÖDDES HAN I

SKA MAN EJ FÖR MYCKET

FÖR

OKTOBERMAN

TVMÄRKE

JAPAN

JEPPE

ROTAR MUSIKALISK STARR

FÖLL VATTEN

Vinn bok om Sveriges landskap

Nu är det dags för ett nytt kryss. Lösningen vill vi ha senast den 15 juni.

Adressen är Impuls, Box 30083, 104 25 Stockholm. Märk kuvertet med ”Kulturkryss nr 4/13”.

Tre lyckliga vinnare får varsitt exemplar av ”Landskapen i våra hjärtan” av Margareta Elg.

© Bulls

LEDA TILL

KAN TA KLÄDD I LUVA

I S A R A H D A N O T A B E L T A G N A F H D N O S R P O E S I O E N O B U N D Y S T A T H V H I L E V I K O R K S K O V E L A T D Å R S K A P N E S C E L V A N K A C A S H N A S A I F A T T C P E R E N N L E K O D O N M Ä S T E R K O C D R A S U T Å N A N K Lösning till Kulturkrysset nr 2/2013.

DROG ETT SKÄMT

JESSICA PARKER

MÄRKLIG

SÖRMLÄNDSK ORT POJKE

RÖRDA

TJURSMYCKE KOLDAMM

Namn

ÄR FIENDER FÖRLEGAD

34 impul s nr 4 201 3

SÄGS DET OSA

SKRIKIGA PRIMATER

KORTA KRONOR SPADE KAN MAN FÅ PÅ TAL

TÄNKER

SLIPAD

SON TILL JAKOB BARRVÄXT

FNISS HAR LÄRT SIG

LYFTER TUNGT

ÄR SOM VON

KONTANTER KLIBBTRÄDET

GÅ AV OCH AN FÖRDRÖJDA

DRIVKRAFT I HEM

DAGENS DUBBEL

EN LÅNG EN

CELLULOSABOLAG ASTAT

SLÅS I

TÄPPER TILL

VANVETT

REDSKAP

Postadress

TORS MAKA

GJORT OST

SVENSKT NAMN PÅ DEN NORDISKA GUD HAN SPELAR I FILMEN "THOR"

HINNER LIKNAR SNABB STRUTS FÅNGAS FISK I

SYNAR RYMDEN

Adress

FRIA

GENRE FÖR DIKTARE

FRANSK FLOD LIKNAR TRATT

PUNGBJÖRN FORDMODELL

STRÅLA

FLERÅRIG

HAR NAGEL

KORAR MORBERG PÅ TV

DEN FLÖDAR VATTEN I

FÄSTER I HAVSBOTTNEN

I S S C L E I N N S N A E T T L E A F H E A L K A A R

PÅHITT KÄND REGISSÖR SOM HAN SPELAR I EN FÄRSK FILM

HANS PARADROLL I BLAND ANDRA "NÄR LAMMEN TYSTNAR"

MUGG ABBABENNYS GRUPP

DOMSTOL

VINNARE I KULTURKRYSSET NR 2/2013 Ebba Asplund, Eskilstuna, Inga och Lars Rydh, Sexdrega, och Kerstin Andersson Eurenius, Göteborg

HÄSTSPELSBOLAG

CIRKA

NATTPLAGG

LÄR TJUV SOM LADE

HANDLAR ORÄTT

KAN TROLLA I SAGA KÄKDEL

UPPFÖRDE SÄTTA DIT

A N G E

SÅDAN RISTAR MED NÅL

T A T U E R A R E

© Bulls

HAN AVLAR HAR HAN STEKLAR TÄVLAT I

HJORTDJUR I NORR

sv och omvärlden » noterat

Ny podcast om folkbildning Fem avsnitt med reportage, gäster och panel Folkbildningsförbundet står bakom Folkbildningspodden som från och med den 3 april vri­ der och vänder på folkbildning och allt som hör till. podcast. Podcasten

vänder sig till folk som redan är intresserade av folkbildning och kanske jobbar med det, eller bara är nyfikna. I de hittills fem planerade avsnitten kommer några av de ämnen som avhandlas att vara nyttan av folkbildningen och allmänhetens syn på den, folkbildningens tillgänglighet för personer med psykisk och fysisk funktionsnedsättning och folkbildning i sociala medier.

Även folkhälsa kommer att diskuteras av programledaren Thor Rutgersson och panelen

som består av representanter från SV, ABF, NBV och Folkuniversitetet. Återkommande inslag är förinspelade reportage och en gäst.

– Podden görs inte i första hand för att marknadsföra studieförbunden utan för att lyfta folkbildningen, säger Julia Charleson som sätter SVs prägel på podcastpanelen. Hon arbetar med ”Människor i behov av särskilt stöd” på SV Halland. w Vad hoppas du att den som lyssnar känner?

– Att folkbildning är viktigt och intressant för samhällsmedborgarna.

Folkbildningspodden går att höra på www.studieforbunden. se och på iTunes.

Fanny Lundmark

Julia Charleson, SV Halland, sitter med i podcastpanelen.

Foto: Emelie Andersson

Rösta om SVs framtid – med hjälp av påverkanstorg SVs förbundsstämma hålls i Västerås 15–16 juni.

Beslut ska fattas, precis som tidigare men formen blir annorlunda.

Nu är det påverkanstorg som gäller! förbundsstämma. Påverkanstorg

Rekordmånga deltog på SVs nationella musikkonferens i Malmö i april.

SV satsar ännu mer på musik I mitten av april möttes för femte gången SVs musikhandläggare på en nationell mu­ sikkonferens, den här gången i Malmö.

lering och en utökad musiksupport via The Tube Team. Teamet kommer att ledas av Bertil Laneby, musikansvarig i SV.

musik. Det

Funktionsnedsatta, unga i utsatta situa-

var rekord i antalet deltagare: 53 musikhandläggare diskuterade musikoch folkbildningsfrågor.

SVs verksamhetschef Linus Olofsson redogjorde för en färsk musikutredning och resultatet från den. Det blir en fortsatt satsning på musikverksamhet för SV med tydligare kvalitetsinriktning, profi-

tioner och tjejer är exempel på målgrupper som SV särskilt ska satsa på.

– Skönt att SV officiellt och med belägg från forskning och resultat från musikverksamheten satt ner foten. Ett kvitto på att vi har jobbat rätt, säger Bertil Laneby.«

är en metod som utvecklats av Svenska Scoutförbundet och som har använts med framgång av flera organisationer och folkrörelser.

Delaktigheten ökar och fler idéer ska komma fram.

De frågor som förbundsstämman ska rösta om anslås på olika stationer på påverkanstorget, som i praktiken blir i anslutning till stämmolokalen eller där det finns plats. Alla som deltar på stämman ska kunna vandra mellan de olika stationerna och ges möjlighet att själva komma med förslag.

Ett beslutsunderlag tas fram från varje station.

SVs framtida inriktning blir en av huvudfrågorna

vid årets förbundsstämma.

Som vid tidigare förbundsstämmor kommer Sokratespriset, SVs pris till en person som gjort framstående folkbildarinsatser, och pris till årets folkbildare, att delas ut.« n r 4 2 013 i mpu l s 35

Posttidning B-Economique Returadress: Impuls, Box 30083, 104 25 stockholm

Anna-Karin Hatt: Så många som möjligt ska kunna dra nytta av digitaliseringens möjligheter.

R

edan första dagen som nyutnämnd it-minister bestämde jag mig för att sätta igång arbetet med att ta fram Sveriges första horisontella it-politiska strategi, en strategi som senare kom att döpas till ”It – människans tjänst, en digital agenda för Sverige”. Ett år senare, hösten 2011, fattade hela regeringen beslut om den och kort därefter ställde sig riksdagen bakom det nya it-politiska målet, att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter.

Fram tills vi fick den digitala agendan hade it-politiska strategier varit stöpta i samma gamla stuprörsform som vi haft sedan Axel Oxenstiernas dagar. Och ibland fungerar de stuprören ganska väl, liksom de sektorsstrategier vi haft och har, om bredband, eHälsa och e-förvaltning. Men den riktigt stora nyttan med it kommer ju när vi använder den för att korsa förvaltningsgränserna. När vi använder it för att överbrygga klyftor och gränser.

Det är när it används så att olika system kan kommunicera med varandra, som den verkligt stora nyttan växer fram.

Syftet med den digitala agendan är att sätta nyttan och användandet i fokus. För de allra flesta av oss bryr sig inte så mycket om själva tekniken i sig. Den ska bara fungera.

Och gör den inte det, och mobiltäckningen brister eller bredbandsuppkopplingen inte räcker till, blir vi med rätta riktigt frustrerade.

Ska vi kunna dra full nytta av it måste Sverige ha bredband i världsklass. Och jämfört med många andra har Sverige

törerna och att de därför gör stora investeringar, men det beror också på att Centerpartiet och alliansregeringen nu satsar en hel bredbandsmiljard för att bygga bredband på landsbygden och på att allt fler av oss kunder nu efterfrågar mer bredband.

Sverige är idag ett väldigt it-moget land där

anna-karin hatt

»Den fjärde generationens mobilnät byggs ut snabbt, och ökningstakten är allra snabbast på landsbygden.» kommit ganska långt. Men samtidigt återstår mycket att göra. Både staden och landet behöver få snabbare fasta bredband där hemma och på jobbet. Och oavsett var vi bor eller rör oss behöver de mobila näten byggas ut så att de täcker och räcker när allt fler av oss nu vill använda den mobila tekniken allt mer.

Och nu händer mycket för att det ska bli så.

I dag kan 53 procent av alla svenskar, om de vill, skaffa ett bredband som har hastighet ända upp till 100 mb/sekund. Och den siffran ska vi se till så att den fortsätter växa så snabbt den bara kan. Samtidigt byggs nu den fjärde generationens mobilnät ut väldigt snabbt, och just nu är ökningstakten allra snabbast på landsbygden. Att det sker beror på att vi ställer tuffa krav på opera-

nio av tio använder internet. Det är absolut världsklass. Men den sista tiondelen, de som ännu inte använder internet måste också få chansen att bli digitalt delaktiga.

Var och en som vill ska kunna ta del av alla de möjligheter som den nya tekniken innebär, och ska kunna vara delaktiga i det digitala samhället.

Just därför gläds jag över alla de initiativ som tas runt om i landet – inom Digidel, av våra bibliotek, av våra studieförbund och av alla eldsjälar som engagerar och utbildar dem som vill bli digitalt delaktiga. Tack för allt det arbete ni lägger ner!

Regeringen och jag vill gärna lära oss mer av er. Och just därför har vi bett Linnéuniversitetet i Växjö att titta på hur ni och andra frivilliga initiativ arbetar för att öka den digitala delaktigheten. Vi vill se vilka metoder som funkar bäst, så att vi kan se hur vi behöver arbeta framöver för att ge ännu fler chansen att ta sina första digitala steg.

Vårt gemensamma mål är att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Ska vi lyckas med det måste så många som möjligt få chansen att vara med. Med målmedvetna och gemensamma ansträngningar är jag helt övertygad om att vi kan nå dit.« Anna-Karin Hatt är it- och energiminister (c)