Aktier

Överst till vänster: Deltagare flätar näver. Överst i mitten: Flätad näver. Överst till höger: Annika Westlund, ansvarig för hantverkskurser på Egnahemsfabriken. Ovan: Kerstin Sylwan har genomgång för sina deltagare. Foto: Andreas Hansen

Hållbart hantverk för

Hantverk som pusselbit på vägen mot en mer rättvis värld. Egnahemsfabriken vill erbjuda fler människor vägar till eget hem genom byggprojekt präglade av gemenskap, hjälp och kunskap. Men verksamheten har fler ben – det handlar om olika aspekter av hållbarhet. Med vårens utbud av hantverks-workshops vill SV Väst och Egnahemsfabriken placera slöjd och hantverk i ett klimatsammanhang.

Kerstin Sylwan har samlat nio deltagare kring dagens tema: näverflätning. Målet är att framställa varsin väska, gjord av näverremsor. Sakta börjar väskorna växa fram. Nävern flätas till en matta som viks för att forma väskan.

Kerstin är miljöengagerad produktdesigner som arbetat mycket med materialåtervinning och samhällets produktion av ”skräp”. Materialet näver stötte hon på i ett projekt. – Jag visste inget om näver, men det är ett så häftigt material. Starkt och flexibelt. Jag gillar att det är ett slags spill från skogen som annars skulle brännas, säger Kerstin Sylwan. Vi behöver tänka mer som folk gjorde förr. Vad utgörs spillet av för material, vad kan det användas till? – Mötet mellan design och slöjd är spännande. Slöjdaren är traditionsbärare och kan lära oss mycket om hur vi kan använda material från vårt eget närområde. Att näver inte används inom designvärlden är mystiskt. Här finns hur mycket som helst jag som designer kan göra, säger Kerstin.

Några helger senare har vårsolen anlänt. Ett nytt gäng sitter i cirkel i gröngräset för att under ledning av Alice Kettle göra varsin ”Cone of Curiosity” i flätad pil.

Alice Kettle är produktdesigner med bland annat en examen från Steneby i bagaget. Liksom Kerstin Sylwan har hon på olika sätt arbetat med designerns ansvar ur ett hållbarhetsperspektiv. Idén till konerna fick Alice då hon själv sökte fokus i en stressig tid. – Jag lade mig raklång på golvet och formade ett papper till en kon kring ansiktet, säger hon. Att materialet sedan blev pil var ett sätt att släppa kontrollen som designer genom att bjuda in naturen. – Jag vill uppmuntra fascination och nyfikenhet, att bejaka barnet i oss själva. Att se världen genom vår kon en stund ger också en möjlighet att skifta perspektiv, att sakta