Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff har jubilerat

Text: ragnar Hedlund

Ordens forskningsloge har 25-årsjubilerat. Detta firades precis innan julledigheten under en lördag i slutet av november. Framtiden för Carl Friedrich Eckleff ser på flera sätt ljus ut.

Svenska Frimurare orden har under sin nära 300 år långa existens samlat på sig mängder med historiska handlingar. det är inte en slump att det blivit så; tvärtom, litteraturvetaren Tim Berndtsson argumenterar i en nyutkommen avhandling (se artikel i kommande utgåva av acta masonica Scandinavica) att arkivbildningen inte bara är en effekt av etablerandet av loger; arkiven var faktiskt själva förutsättningen för att man skulle kunna bilda loger.

Trots att arkiven alltså kan ses som en integrerad del av orden - och inte bara så att säga är en biprodukt av dess verksamhet - har det länge funnits luckor i kunskaperna om dessa arkiv, om frimureriets ursprung och utveckling. det var för att råda bot på denna brist som forskningslogen Carl Friedrich Eckleff grundades 1997 och grundandet innebar att frimurare själva började forska kring sin egen historia.

Frimureriets historia

En vintrig lördag i slutet av november när bussar halkade runt i säsongens första snö samlades så forskningslogen för att fira sitt 25-årsjubileum, nästan på dagen 25 år efter att logen hade grundats. På dagordningen stod ett antal föredrag kring frimureriets historia, presentationen av den jubileumsbok som färdigställts till detta tillfälle samt förstås Högtidsloge i närvaro av ordens Stormästare Christer Persson.

Firandet inleddes med föredrag som på olika sätt belyste frimurerisk forskning samt CFE:s egen historia. inledningsvis talade ulf Åsén om det frimureriska sällskapet masonia, en kortlivad diskussionsklubb i slutet av 1800-talet. medlemmarna i masonia samlades för att diskutera diverse frimureriska ämnen, men projektet blev kortvarigt; sällskapet stängdes ganska fort av oscar ii, antagligen för att verksamhetsformerna var lite för oordnade. men bara tio år senare drog kungen själv igång en liknande verksamhet, när oskar Fröhlich började ge ut en serie med gradbundna skrifter, sammanlagt hela 125 stycken. Efter Fröhlichs död fortsatte nils dunér, nils Flensburg och arvid Lindman värvet. under den sistnämnde instiftades vetenskapliga och Litterära nämnden (vLn) som ombildades till utbildningsdirektoriet 1998. och vid samma tid bildades alltså forskningslogen. Sällskapet masonia kan därmed betraktas som forskningslogen Carl Friedrich Eckleffs föregångare. Hade masonia fått leva vidare hade den varit äldre än den berömda Quator Coronati-logen! varför lade då oscar ned masonias verksamhet för att sedan dra igång en liknande verksamhet igen? det kanske vidare efterforskningar kan ge svar på. under alla omständigheter är detta ett exempel på att arkivforskning alltid kan ge nya kunskaper.

I hertigens fotspår

Peter mannheimer presenterade sedan sin forskning om Hertig Carls resor, ett forskningsämne som började på rosersbergs slott och slutade i den tyska kurorten. Peter hade utgått från frågan om vilka influenser Hertig Carl hade när han skrev de svenska ritualerna. vilka böcker fanns, till att börja med, i de bibliotek hertigen hade haft tillgång till och hur hade han fått tag i dem? det har länge antagits att han skaffade dem på sin Tysklandsresa åren 1798–99. det var detta Peter valde att undersöka, dels genom att studera biblioteken, dels genom att resa i hertigens fotspår. Frågan var hur hertigen fått tag i sitt material och vilka andra samtida lärda han kan ha träffat, till exempel. Spåren förde till centraleuropas huvudstäder – Berlin, Prag och Wien och till slut till kurorten Bad Pyrmont. där vet vi att Carl vistades men inga spår tycks finnas i arkiven – vad vi vet. däremot finns det information om många andra som vistades där och som Carl rimligen träffade (hans hustru Charlotta däremot tycks av hennes dagbok att döma ha varit gruvligt uttråkad). Ett spännande exempel på fältforskningen som metod som kan ge lika spännande och oväntade resultat som den mer traditionella arkivforskningen.

Ad Fontes

Efter dessa två exempel på pågående forskning gav så Sune Lindh en sammanfattning över de omständigheter som ledde till Carl Friedrich Eckleffs grundande. det första fröet såddes när en mindre grupp bröder i uppsala, som alla tillhörde ordens vetenskapliga och litterära nämnd (VLN) under 1980-talet började arrangera frimureriska forskningsseminarier. ambitionerna växte och fick fastare former i och med att Frimureriska Forskningsgruppen i uppsala bildades 1987. denna grupp arrangerade ett antal symposier under 1990-talet. Till slut bildades så Forskningslogen 1997 (se vidare artiklar i Frimuraren 1/1998 samt Sune Lindhs artikel i kommande nummer av acta masonica Scandinavica).

Under de år som forskningslogen har verkat har elva symposier genomförts, åtta publikationer sammanställts, bland dem Hertig Carl och det svenska frimureriet och när hände vad; 65 utgåvor i serien ad Fontes har också till dags dato sammanställts (Sune har sammanfattat sina rön i en publikation som nu gavs ut till jubileet och som forskningslogens ordförande mästare magnus Åkerman under kvällen högtidligt överlämnade till ordens Stormästare). En i sanning beaktansvärd prestation!

Digitala möten

Forskningslogen har dock inte bara ägnat sig åt det svenska frimureriets historia utan även bidragit till dess utveckling i vår samtid. under brödramåltiden som dukades upp i Johannessalen efter avslutad högtidsloge (en stor eloge måste här ges till de bröder från S:t Johanneslogen Stenbocken som tillsammans med sin ceremonimästare Thomas Hall ställde upp och ordnade med detta!) framförde ordens Stormästare Christer Persson ett speciellt tack till forskningslogen för dess ansträngningar för att hålla verksamheten vid liv under den globala Covid19-pandemin. denna lamslog ju verksamheten inom orden under över ett års tid - faktiskt det längsta uppehållet i ordens historia! Forskningslogen, som på grund av logens sammansättning med ämbetsmän i olika delar av landet, är van vid ”distansarbete” tog under denna tid initiativet till digitala möten. Bland annat har en akademisammankomst genomförts vintern 2021, därefter ett antal digitala forskningsseminarier som varit mycket lyckade. dessutom passade forskningslogen under pandemin på att lansera den webbshop som projekterats en tid, varvid tillgången på forskningslogens böcker förstås blev markant bättre.

Efter middagen gjorde mezzosopranen Linnéa andreassen med sin ackompanjatör på piano Ludvig nilsson ett bejublat framträdande. de bjöd de församlade sannerligen på både sött, surt och salt med till exempel Sibelius bitterljuva Flickan kom ifrån sin älsklings möte, kurt Weills bitska samhällskritik i muschel von margate och extranumret, dryckessången Chacun à son goût från Johann Strauss partyepos Läderlappen.

Taffeln bröts

Brödramåltiden genomfördes förstås också i vanlig ordning med angenäma samtal om olika mer eller mindre frimureriska ting. och se, lagom till det att taffeln bröts och bröderna så småningom började bege sig hemåt började även snöyran bedarra och bröderna kunde lämna lokalen på stilla vintervita gator.

Framtiden för CFE ser ljus ut! X