8 minute read
Heraldik – ett medeltida kulturarv
Inom Frimurarorden är heraldiken levande. Varje loge och brödraförening representeras av en särskild vapensköld och varje år skapas frimurarvapen för nya bröder av grad VIII. Även i vår vardag omges vi dagligen av heraldik, framför allt genom statliga och kommunala myndigheters igenkänningstecken.
Det heraldiska bildspråket har medeltida ursprung och användes inledningsvis för att beteckna personer och släkter. inte minst i strid var det viktigt att kunna känna igen vän och fiende. Tidigt antog även städer och riken liknande märken, därför är heraldiska statssymboler ibland äldre än de flaggor som länderna förknippas med idag.
Tinkturregeln
Av tradition är antalet färger begränsat inom heraldiken, ofta används begreppet tinktur. Det är ingen slump att samma ord även betyder växtextrakt – det var ju så färger framställdes förr. att skapa nyanser var svårt och de tinkturer som förekommer inom heraldiken är färgerna svart, blått, rött och grönt samt metallerna guld och silver - var och en med sin bestämda färgkod. De får emellertid inte kombineras hur som helst. Heraldikens tinkturregel innebär att färg inte ska ligga mot färg och inte heller metall mot metall. Syftet är att skapa god kontrastverkan. Ulf Magnusson är storintroduktör sedan mars 2023, med ansvar för Frimurarordens heraldik. Han betonar att ett vapen ska sträva mot enkelhet och tydlighet. idealet är två tinkturer och en symbol. Guld och silver är trots sina ädla valörer inte mer värda på en sköld än övriga färger, understryker Ulf Magnusson:
– i heraldikens värld är ett svart hjärta lika fint som ett hjärta av guld.
Frimurarvapen
I samband med grad Viii antar varje frimurare ett personligt vapen som består av tre delar: vapenbild, riddarnamn och valspråk. motiven följer sedvanliga heraldiska regler, men vissa särskilda hänsyn behöver tas, berättar Ulf Magnusson:
– Företagsloggor, politiska kännetecken eller symboler som väcker anstöt ska inte användas. man får inte heller direkt plagiera offentlig heraldik, som till exempel kommunvapen.
Förr var det vanligt att frimurarsymboler förekom i brödernas personliga vapen. intentionen var god, men när många använde samma symboler blev vapnen ofta alltför lika varandra. användandet av ordenssymbolik på sköldarna frångicks därför under andra halvan av 1900-talet. Ulf Magnusson nämner ännu en anledning:
– Frimureriets symboler omfattar ju alla bröder och bör därför inte förekomma på någons personliga sköld.
Riddarnamn och valspråk
Det tar ofta tid för bröderna att bottna i riddarnamn och valspråk, vilka ju ska representera innehavaren av skölden. Förr skrevs fraserna på bildningsspråket latin, men över tid blev svensk text alltmer förekommande. numera ska endast svenska användas. Storintroduktör Ulf Magnusson förtydligar varför riddarnamn och valspråk ska formuleras på ”ärans och hjältarnas språk”:
– i dag är det få bröder som förstår latin, även om det förstås kan se stiligt ut. Latin är också svårt, det finns språkliga fel även på gamla vapen.
Blasonering
Samma riddarnamn kan användas av flera bröder, detsamma gäller valspråket. Även vapenbilden kan vara lik, men så länge någon av vapnets tre olika delar skiljer sig är det inte identiskt.
Heraldiken tillåter även att samma vapenbild stiliseras olika när det målas upp. moderna varumärken har ofta en grafisk profil, som exakt styr hur bilder ska återges. inom heraldiken används i stället en beskrivande text som kallas blasonering, efter det franska ordet för sköld. ett vapen kan därför få olika uttryck, beroende på konstnärlig tolkning. Det räknas ändå som samma vapen, eftersom beståndsdelarna är likadana. Vapenbeskrivningen ska helst hålla sig till en enda mening. Ju längre blasonering, desto mer komplext blir vapnet även som bild.
Sköldformen varierar
Av historiska skäl varierar riddarsköldarnas format inom Frimurarorden. Det finns emellertid inga planer på likriktning, utan de regionala skillnaderna är en del av Ordens rika kulturarv. Värmlandsfrimureriet var ursprungligen en Stewardsloge under Göta Provinsialloge och samma ovala sköldar återfinns därför i båda provinserna. i Värmland är texten emellertid av guld, medan Göta använder svarta bokstäver. Även Skånska Provinsiallogen har ovala sköldar, fast av en större modell. en annan oval variant återfinns i Östergötland, där en utskjutande namnskylt utgör sköldens nederkant enligt lokal praxis. Och på några ställen förekommer fyrkantiga sköldar med avklippta hörn; det var Ordens dåvarande stormarskalk Wilhelm Bennet (1757–1824) som föreslog denna form, så att fler sköldar kunde få plats bredvid varandra.
Laserprecision
Heraldiken vilar på månghundraåriga traditioner, men i dag används även högteknologi för att tillverka en stor del av Ordens sköldplåtar.
Peder Lundin är ordförande i brödraföreningen Den Gyllene Lågan i Borås. Han arbetar även som fräsare på en mekanisk verkstad där sköldämnen sedan en tid tillbaka kan massproduceras. att skapa ett fungerande verktyg var en teknisk utmaning, men själva tillverkningen är automatiserad. en order går till en maskin med ett skärhuvud av glasfiber, berättar Peder Lundin:
– med laser skär vi ut de ovala sköldarna från platta plåtar, som sedan pressas till rätt form. De välvda plåtarna skickas därefter på pulverlackering som ger ytan en silverton.
Heltidsheraldiker
en beställare hos verkstaden är Thomas Falk, som har varit heraldiker i Göta Provinsialloge i sex år. De tomma ovalerna skickas till en extern leverantör, där vapenbilderna lamineras. Som sista över moment lackar Thomas Falk de färdiga vapensköldarna för hand. Originalen tas fram i ett digitalt format, men allt ritas nytt för varje sköld, intygar heraldikern: – Jag återanvänder inga bildelement. Om fyra bröder som ska recipiera vill ha lejon i skölden så blir det stelt om alla lejon är exakt likadana. allt började 1991, då Thomas Falk kom med i Sällskapet Par Bricole. Han utsågs snart till vapenmålare och behövde då lära sig om heraldik. Det finns ingen formell utbildning, utan självstudier var vägen till kunskap.
Sedan tio år tillbaka har Thomas Falk arbetat som heraldiker på heltid. en del beställningar kommer från samlare i utlandet, där någon önskar en ny konstnärlig tolkning av sitt eget vapen. andra kunder är privatpersoner som vill utforma ett eget, borgerligt vapen:
– Jag vill gärna få in det litet skämtsamma och leker med möjligheterna inom heraldiken, kanske mer än vad andra heraldiker gör. en broder hade spelat bandy tidigare i livet, men det nya intresset var hästar. Så jag ritade ett vapen med en stegrande hingst som håller en bandyklubba.
Kylskåpstestet
Inför grad Viii tar heraldikern kontakt med de blivande riddarna och har ett personligt samtal om deras intressen och yrken. Thomas Falk utformar ett 40-tal frimurarvapen per år utifrån dessa intervjuer:
– Ju äldre bröderna är, desto längre tid tar samtalen. Deras liv spänner över mycket och det finns därför mer att ösa ur.
Thomas Falk brukar uppmana bröderna att sätta upp hans vapenförslag på kylskåpet under ett par veckor. Tycker den blivande ägaren därefter att något skaver, så justeras förslaget för att kännas bra. men oftast träffar heraldikern rätt.
Frimurarvapnet ska även godkännas av storintroduktören. målsättningen är att ha en färdig sköld i tid till receptionen och lyckligtvis är det sällan något vapenförslag vållar diskussion.
En broder bör gärna fundera på sitt kommande vapen och valspråk i god tid. För egen del började Ulf Magnusson att tänka på sitt vapen redan i grad iV-V:
– Ett vapen går att jämföra med ett företags logotyp. man ska känna sig stolt över sin sköld, när man slutligen bestämt sig. Vapnet ska säga något, det ska vara ett motto efter vilket man vill leva. Helst ska valspråk, riddarnamn och bild hänga ihop, men så blir det inte alltid.
Ärvda vapen
Frimurarvapen kan ärvas på svärdssidan. en son har därför möjlighet att anta samma vapen som sin far, farfar, farbror eller bror. Detsamma gäller dock inte för någons morbror eller morfar, som ju hör till den kvinnliga släktlinjen.
I det fall ett riddarnamn ärvs, läggs en romersk siffra till för att illustrera vem i raden vapnet avser. Det har förekommit att valspråk för ärvda vapen har bytts ut, men det förtar något av poängen, anser Ulf Magnusson. Och att ändra på en ärvd vapenbild bör man undvika, då är det bättre att behålla något element från släktskölden och göra ett helt nytt vapen för sig själv.
God heraldik
Finns det något särskilt att tänka på när man komponerar ett vapen?
Heraldikern Thomas Falk trycker på några kärnpunkter:
– Det viktigaste tycker jag är att ha balans i skölden. Den ska gärna vara centrerad, så att man inte upplever att skölden faller åt ena eller andra hållet. Symbolerna ska också vara så stora och tydliga som möjligt, idealet är ju att ett vapen ska kunna avläsas på håll.
Storintroduktör ulf magnusson har sin uppfattning klar om vad som är ett bra vapen: – Ju enklare, desto stiligare. Begreppet less is more gäller även inom heraldiken. Är blasoneringen väldigt lång, antyder det att vapnet bör förenklas. På medeltiden betraktades det personliga sigillet som legitimation vid transaktioner. i dag används som bekant oftast körkort eller Bank-iD. ett frimurarvapen har visserligen ingen liknande rättsverkan, men det avslöjar troligtvis mer om vem personen verkligen är. X
text: Pether Ribbefors
bild: Mats Gärdfors, Mats Gartz, Thomas Falk och Rickard Alström
