tema hemma

Vi måste reda ut detta tillsammans

Vi är nog många som tänker att år 2020 inte kan ta slut fort nog. 2020, detta annus horribilis, som präglats av en hemsk pandemi som dragit över världen med lidande, död och oro, och som alltjämt håller oss i sitt grepp. Lägg till detta politisk, social och ekonomisk oro i världen och strax flyttar vintermörkret även in i själen. Må det snart ha ett slut, tänker vi, ber vi, hoppas vi.

Strax innan jag föddes var ett annat år som av många beskrevs som förfärligt, ett annat annus horribilis. 1968 rasade flera krig, Sovjetunionen invaderade Tjeckoslovakien, upplopp och studentrevolter, Martin Luther King och Robert Kennedy mördades. Hemska nyheter avlöste varandra och många tappade hoppet. Så hände något oväntat som tände ett ljus i mörkret. Vid jultid lyckades människor för första gången färdas till månen och gå in i omloppsbana för att sedan återvända hem. Astronauterna på Apollo 8 passade också på att i direktsänd radio läsa några rader ur bibelns skapelseberättelse. Deras världsberömda fotografi av jorden, en blå pärla i världsrymdens mörker, som hänger fjärran över den månyta astronauterna passerar, sätter allt i perspektiv: ”Detta klot, och de som lever där, är allt vi har. Detta är vårt hem. Vi har bara varandra, och vi måste reda ut detta tillsammans”. En anonym röst ur allmänheten tackade Apollo 8 med orden: ”Ni räddade 1968”.

Även vårt annus horribilis kommer ha ett slut. Vad blir 2020 års Apollo 8? Vad kommer vara det som räddar året? Självklart vet jag inte. Kanske en stor, oväntad hoppingivande händelse. Kanske hämtar vi kraften ur vår tro? Ur varandra? Hur det än blir så måste vi gå vidare tillsammans.

Välkommen till församlingens alla verksamheter där vi hämtar kraft och skapar framtiden tillsammans. Fredrik Höggren, Kyrkoherde

sida 29 Julafton i kyrkorna God jul! sida 35 Dopängelgudstjänster

sida 30 Gott nytt år! Fira med nyårsbön sida 38 Livskvalité - ”En doft av Provence” handlar om Terra Midi och Sydfrankrike 3

”Tvinga mig inte att överge dig”

Det finns en liten pärla till bok i Gamla testamentet. En berättelse om lojalitet, kärlek och rakryggade människor. Vi möter dem i Ruts bok.

Två kvinnor, Noomi från Betlehem och Rut från Moab, har båda blivit änkor. Rut var gift med Noomis son, som tidigare flyttat till Moab för att undkomma en hungersnöd. Nu är situationen den omvända – i Moab råder hungersnöd men i Betlehem finns bröd. Noomi vill återvända till sin födelsestad men råder Rut att bli kvar. Hennes möjligheter till försörjning och ett gott liv är bättre i Moab, menar Noomi. Men Rut bönar och ber att få följa med sin svärmor till Betlehem.

Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra vad som helst – endast döden skall skilja oss åt (Rut 1:16-17).

Så sker också: Rut följer med Noomi till Betlehem. Så småningom löser sig livet för kvinnorna. Rut gifter sig med Boas, de får barn och barnbarn och barnbarnsbarn där ett skall stå ut: David, hjältekungen, ur vars släkt Jesus skall framträda tusen år senare. Berättelsen om Rut och Noomi handlar alltså om Jesu rötter, men också om så mycket mer.

Betlehem betyder Brödets hus på hebreiska. Där finns räddningen för Rut och Noomi, och där skall en dag Världens bröd och räddning födas. Bröd är ju livets nödtorft. Jesus vet det, och säkert är det därför han beskriver sig så.

Enligt evangelierna föds Jesus i Betlehem i samband med en skattskrivning. Vi kan berättelsen om stallet, stjärnan, herdarna, de österländska stjärntydarna. Där tar livets bröd plats, i Brödets hus. För en kort tid är det Guds hem på jorden, ett stall i en sömnig liten stad.

Varför behövde Jesus födas överhuvudtaget? Kunde inte Gud ha fortsatt med sin frälsningsplan utan att ta plats ibland oss? Detta inkarnationens mysterium, alltså att Gud blir människa (inkarnation = bli kött), har avhandlats i hyllmeter av teologi av tänkare mycket klokare än jag.

Men jag kan inte komma undan tanken att redan Rut förstod och ger uttryck för detta mysteriums kärna. Det är så att Ruts ord till Noomi kunde varit Guds egna till mänskligheten. Ja alla fall dess andemening. Inkarnationen, att Gud skapade sig ett hem på jorden, handlar om lojalitet och kärlek. Alltsedan Adam och Eva kastats ut ur lustgården har längtan och vilsenhet präglat världen. Människan längtar efter Gud, och Gud längtar efter människan. Världen har gått sönder, och relationen sargats. Och makten att ställa det till rätta ligger hos Gud, bara hos Gud. Därför väljer Gud stunden att ta plats hos den vilsna människan, i en klädnad hon kan förstå. För att laga det trasiga och visa vägen tillbaka. Aldrig har större kärlek östs över världen än när Gud blir människa. Och aldrig har större lojalitet visats med all världens lidande, än när Gud går in också i det.

Jesu liv i världen är kärlek och lojalitet. Från krubbans halmstrå till korsets trä. Och där förbi.

Välkommen till världen, du livets bröd! Välkommen göra ditt hem hos oss.

Fredrik Höggren Kyrkoherde

Hemma

”Hemma, var ligger det nånstans? Vem kan ge svar?”

Så går refrängen från en av låtarna i Kristina från Duvemåla. Många av oss kan nog förstå varför Kristina och Karl-Oskar frågar sig de frågorna när de packar ihop hela familjen och far iväg till ett land de har hört väldigt mycket om, men däremot vet betydligt mindre om. Det många av oss nog inte tänker på är att det fortfarande idag är många som ställer sig frågan om var ”hemma” ligger. De som jag först kommer att tänka på är såklart de människor som flyr krig och misär för att söka en drägligare tillvaro. Men jag tror också att sättet vi lever på idag, att man kan flytta till alla platser på hela jorden, gör att rotlösheten är stor bland många.

Jag bodde och jobbade på Svenska Kyrkan i Köpenhamn i ett och ett halvt år. Det tog mig 40 minuter att komma över bron till Malmö och ändå lärde jag mig väldigt mycket om hur det är att inte bo i sitt hemland. Till kyrkan kom många svenskar för att prata sitt modersmål och för att bara känna sig lite närmre Sverige. Många av oss som jobbade där umgicks mest med andra svenskar och kollade på svensk tv. Inte för att vi inte ville komma in i det danska samhället, utan för att det var lättare att lära känna andra som också sökte kontakt i ett nytt land.

Så är det bara negativt att flytta? Hade vi varit lyckligare om vi bott på samma plats hela livet? Nej, så är det såklart inte. Vi människor är så olika. En del trivs bra med att känna till sin omgivning och kan aldrig tänka sig att flytta, medan andra hela tiden vill vidare i livet för att hinna upptäcka så många ställen som möjligt. Och jag är väl någonstans däremellan.

Jag har bott på lite olika platser, men är väldigt hemkär och tycker om att ha en plats där jag inte bara är någon i mängden, utan någon som människor känner igen och hälsar på i affären. Det som är positivt med att jag har bott på mer än ett ställe är att jag har flera platser som jag kallar för hemma. När vi ska åka till mina föräldrar kan det bli förvirrat då jag kanske säger att vi åker hem på fredag och sen åker tillbaka hem på söndag.

Jag vet inte vad det är som gör att ett ställe går från ”en plats som jag bor på” till ”hemma”. Jag tror att det är en känsla. Att hemma är någonstans som jag har skapat fina minnen och känner en trygghet. Jag vill att alla ska få känna den känslan, men särskilt nu under pandemin är det många som inte kan känna glädje i sina hem. Isoleringen har för många blivit outhärdlig och har gjort att många upplever hemmet som ett fängelse, snarare än en mysig plats. Och både misshandel och övergrepp har blivit svårare att ta sig ifrån nu när så många spenderar mer tid i sina hem. Vi får be för att de får den hjälp och det stöd de behöver så att de slutligen också kan få känna sig hemma.

”Ja, vi ska ta dej till en plats där du får stanna. Du ska snart få komma hem.”

Sofia Thorén Församlingsvärdinna

”Vad är ett hem för dig?”

Vi ställde frågan ”vad ett är ett för dig?” till fyra personer som på något sätt arbetar med hem eller med människor.

”Hem för mig är en trygg plats som håller mig varm och torr, skyddar mig från vilda djur (harar, kaniner mm). :) Hemmet är en plats för återhämtning, så närområdet också en del av mitt hem. Havet ger mig en hel del. Någon slags känsla av ro och harmoni. ” Magnus Sandberg, snickare

”Ett hem är där man bor. Eller där man har bott. Det kan finnas fler än ett hem. Det som ger känslan av att det är ett hem är att det är där jag mår bra, känner mig lugn och trygg, kan vara mig själv och umgås med familj och vänner. Jag känner stor ödmjukhet att få komma hem till människor och ta del av deras liv en liten stund i glädje och sorg. ” Lotta Hellzén, fastighetsmäklare

”Såhär i pandemitider är det nog många av oss som har fått en fördjupad relation till våra hem. Företag som säljer byggmaterial går som tåget och trots pandemin säljer man byggmaterial i stora mängder. Det skruvas uteplatser och renoveras som aldrig förr. Många vittnar också om hur man i våras skapade mer trevnad på sina balkonger än vad man vanligtvis gjort. Mycket har varit nedstängt länge och många av oss har tillbringat mer tid än vanligt i våra hem. Då vill vi kanske ha det mer fint hemma. En alternativ tolkning av fenomenet är att när vi tillbringar mycket tid hemma så ser vi vad som behöver förbättras, kanske är det också ett tecken på vår rastlöshet i tider när vi inte kan ägna oss åt samma aktiviteter som förr. Det råder inget tvivel om att vårt hem, i vilken form det nu visar sig är viktigt för oss. Hemmet ger oss i bästa fall trygghet och skydd. Detta är gott och väl.” Christian Senniksen, diakon

”Fredrik frågade vad ett hem är för mig och om jag ville formulera några rader kring det. Nedan några reflektioner både som privatperson och som arkitekt eftersom tankar och arbete med bostaden och hemmet tar en mycket stor del av min arbetstid.

För att må bra måste ju ett hem vara på rätt plats och kanske i rätt stad vilket så klart kan variera under olika faser av livet. För mig som född Ängelholmare var hemmet på tredje våningen på Tegelmästaregatan en fantastisk plats i utkanten av stan men ändå så nära centrum. Där Östra Vägen idag leder in till stan fanns äng att leka på och midsommarstång på sommaren. Föräldrar med tid tillsammans bra kompisar skapade där ett riktigt bra hem.

Efter 20 år var det dock väldigt lockande att bo på annan plats. Då var det optimala hemmet för mig korridorrummet i Lund med ett gemensamt kök där mycken tid med nya bekantskaper spenderades. Möjlighet till gemenskap är nog en av de viktigaste beståndsdelarna för ett bra hem, vare sig man lever själv eller i en familjesituation. Idag lever alldeles för många ett ensamt liv.

Efter ytterligare nästan 20 år hade jag förmånen att kunna återvända till Ängelholm och starta Möller Arkitekter. Det vi arbetar med och hela tiden försöker skapa är hållbara rum för människan på alla plan. En stad är bra när det finns ett liv mellan husen, bostäder blandade med verksamheter, vackra byggnader och gaturum. Just nu blir jag glad när jag ser de nya fina armaturerna som kommer upp på Klippanvägen. Omsorg om både helhet och detaljer behövs.

När vi ritar nya flerfamiljshus så är det så viktigt att tänka att man själv ska vilja bo i var och en av projektets alla lägenheter inte behandla dem som en gemensam mängd. Ett hem ska både vara funktionellt, praktiskt och vackert. Dessutom ska man ha råd att bo där. En uteplats eller balkong i ett soligt och tyst läge är stora kvaliteter. Så har vi tänkt i både vårt första stora projekt i stan Wigralområdet, med lite över 300 hyresrätter på första parkett och långt senare Rönne Å Park och Rönne Brygga, bostadsrätter längs den för stan så viktiga ån och åpromenaden. Vi som arkitekter kan ge fysiska förutsättningar för ett bra hem men det är bara vi som människor som kan skapa ett bra hem.” Pontus Möller, arkitekt