12 AHMAD HAR HITTAT ETT LUGN I LIVET
Ahmad har hittat ett lugn i livet I dessa tider möts vi digitalt för ett samtal, jag och Ahmad Sadiq Shaffiee. Vi har tidigare inte träffats och kommunicerar mestadels på engelska så det känns bra att i alla fall kunna se varandra. När vi gör den här intervjun har det bara gått några dagar sedan trettondedag jul då Ahmad döptes tillsammans med sin familj i Värnamo kyrka. ”Det var en fantastisk upplevelse att bli döpt. Det kändes nästan som att flyga”, säger Ahmad. Han berättar att han nu ansöker om att få ett kristet namn. Snart hoppas han heta Philip. Ahmad har vuxit upp i en muslimsk tradition och hans pappa var starkt troende muslim. Ahmad själv har dock aldrig sett sig som en muslim. Han har alltid haft en längtan efter Gud inom sig men har inte identifierat den gudsbilden med den islamska bilden av Gud. Ahmad talar väldigt varmt om sin mamma som han alltid har haft en
och morbror. Han berättar att han har haft ett tufft liv där han var tvungen att arbeta för sin försörjning samtidigt som han gick i skolan. Han hade olika jobb genom åren. De sista åren i Afghanistan arbetade han med att hjälpa barn, som var i samma situation som han själv tidigare var, att få bättre utbildning. Under tiden fick Ahmads mamma, äldre syster och yngre bröder genom FN möjlighet att lämna Iran och komma till Sverige, det var för ungefär sju år sedan. Familjen har besökt olika kyrkor i Sverige och Ahmads syster är gift med en kristen man. Ahmads mamma fick en god relation till
- När jag döptes upplevde jag totalt lugn och jag började nästan gråta. Det är fantastiskt att få ha en personlig relation till Gud. nära relation till och säger att hon har påverkat honom mycket. Han berättar att även hon har haft en gudslängtan men inte identifierat sig som muslim och han inser att det är den livssynen som har präglat honom. Ahmad har bott i Sverige i ungefär ett år. Hans familj kommer ursprungligen från Afghanistan men har levt som flyktingar i Iran i mer än 30 år. Ahmad och hans syskon är alla födda i Iran. Ganska tidigt lämnade pappan familjen. När Ahmad var fjorton blev han ensam utvisad till Afghanistan och bodde där i nästan sju år, de första åren hos sin moster
Svenska kyrkan då hon gjorde praktik inom kyrkan och även besökte gudstjänster när familjen bodde i Bredaryd. Ahmad hade en jobbig tid i Afghanistan och i sitt arbete med att förbättra skola och utbildning blev han hårt ansatt av talibaner. Situationen tvingade honom att lämna Afghanistan och han begav sig till Europa för att ta sig till Sverige. På vägen tillbringade han en tid i flyktingläger i Grekland. Han kände sig trött och utmattad och bad till Gud om hjälp. Intill lägret fanns ett tält där en kyrka höll
