8 HÅLL UT!
Håll ut! INTERVJU OCH TEXT JONNA SVENSSON
Marianne Zingmark är 70-plussaren som genom sitt ideella engagemang blivit en del av gemenskapen i Svenska kyrkan i Värnamo. En gemenskap som på många sätt ställts på ända sedan pandemin tog fart under första halvan av 2020. -Tidigt var det ju vi som är 70+ år eller i annan riskgrupp som skulle hålla oss hemma och sedan dess har jag följt Folkhälsomyndighetens rekommendationer och restriktioner. Jag har till exempel inte kunnat bjuda hem någon på snart ett år, eller träffat andra inomhus på något sätt. I stället har jag tagit fasta på att vi i Sverige ändå har fått träffas utomhus. Det har blivit många och långa promenader, ensam eller tillsammans med någon, berättar Marianne när vi pratas vid över telefon den här gråmulna dagen. DET ÄR MÅNGA I VÄRNAMO som känner igen Marianne och som kan intyga att hennes värme och engagemang för andra människor är genuin. Vanligtvis är hon en aktiv ideell medarbetare i bland annat Återväxt men också som gudstjänstvärd, och det blir såklart en omställning när man inte längre får träffas. - Jag är väldigt stolt över att vara en del av det diakonala arbetet i Svenska kyrkan i Värnamo och jag saknar att vara en del av den fysiska gemenskapen i Återväxt och vid gudstjänsterna. En del har fortsatt på andra sätt under pandemin, bland annat har jag tagit del av kyrkans morgonböner nästan varje dag, liksom gudstjänster och konserter som sänts live från kyrkan. Jag har också hört mycket gott om matleveranstjänsten som kyrkan med flera erbjuder till de som är +70 eller i riskgrupp.
- Jag saknar att vara en del av den fysiska gemenskapen i kyrkan. Särskilt jobbigt har det såklart varit under jul- och nyårshelgerna och Marianne hoppas på att det blir bättre till påsk så att hon då kan få träffa nära och kära igen. På frågan om vad hon längtar särskilt efter att få göra svarar hon kvickt: - Jag längtar efter att bli vaccinerad, och efter att få gå till frissan. Och så vill jag åka till Göteborg såklart, där har jag min bror med familj som jag längtar efter så mycket. Jag är ju otroligt barnkär och förutom min familj i Göteborg har jag också mina bonusbarnbarn här i Värnamo som jag har kunnat träffa utomhus när längtan blivit för stor. Men jag vill också kunna hämta dom från skolan och göra saker tillsammans igen, bara en så enkel sak längtar jag mycket efter.
Vi pratar också om saker vi har tagit lärdom av under den här påfrestande pandemin. Vi är överens om att det kan finnas vissa saker att vara tacksam över. - Jag hade möjlighet att stötta en vän under dennes sista tid i livet. Det blev många samtal och jag kände att jag kunde bidra med lite av allt det behövdes. Hade allt varit som vanligt så hade jag kanske inte tagit mig den tiden och det känner jag en enorm tacksamhet över i efterhand. Nu är den stora biten att fortsätta hålla ut, vi måste se framåt och samtidigt leva här och nu. Det blir ljusare på dagarna nu och vaccinet är på gång. Jag ber Marianne skicka med några tips på vad man kan göra för att fortsätta hålla ut ett litet tag till. - Rutiner är viktigt, jag har försökt skaffa tydliga rutiner och hålla dessa. Jag tycker också att man ska försöka ta del av ljuset varje dag, ta dig ut på något sätt. Kanske på en daglig promenad tillsammans med någon. Jag har också försökt hitta andra möjligheter att fördriva tiden, jag tycker jättemycket om att baka och än så länge har det uppskattats av de som fått ta emot bröd och annat. Jag själv försöker hitta möjligheter i denna jobbiga tillvaro med alla restriktioner.
