En samtalsserie om livet

Ann-Kristin & Kent-Åke Lindberg

Kenth-Åke har varit med i Johanneskören i ungefär 18 år. Han är uppvuxen i ett kristet hem och fick med sig sången och musiken från ungdomsåren. Han var med i Frälsningsarmén i Skillingaryd och som ung spelade han i hornmusikkåren. Den kristna tron har han burit med sig genom livet. Hustrun AnnKristin kommer från Blekinge, också hon uppvuxen i ett kristet hem där hon genom kyrkans olika verksamheter sjungit i kör ända sedan hon var barn. Familjen bodde nära kyrkan och det blev en naturlig aktivitet att vara med och sjunga i barnkör, ungdomskör och så småningom kyrkokör.

Ann-Kristin och Kenth-Åke träffades och gifte sig i Blekinge men flyttade efter något år till Värnamo. Ann-Kristin fick efter en tid en fråga om hon ville sjunga i Johanneskören och nu har hon varit med i ungefär 22 år. Hon kom alltså med före KenthÅke, och när kören sökte fler i herrstämman började också han i kören. Ann-Kristin kommenterar att det brukar vara svårare att få med män i körerna. Kenth-Åke rekommenderar verkligen fler att komma med!

Båda lyfter glädjen i sången som både bär för egen del och som också kan glädja andra. Ann-Kristin minns hur roligt det var när kören i hemförsamlingen ibland åkte till andra platser och sjöng.

VAD ÄR DET BÄSTA MED ATT SJUNGA I KÖR? - Det är ju glädjen och gemenskapen, säger Kenth-Åke. AnnKristin fyller i att det inte bara är för egen del utan också att det får betyda något för andra människor. – Det känns bra att få förmedla ett budskap, tillägger hon.

- Jag känner mig piggare när jag har varit på en körövning, säger Kenth-Åke. Jag kan känna mig trött innan men sången blir som medicin. Det är roligt att sjunga tillsammans med många och få ryckas med i musiken. Jag kan gå och småsjunga på sångerna efteråt.

Ann-Kristin håller med och gläds över gemenskapen med andra som har samma intresse. Båda vill fortsätta att sjunga i kör framöver. -Det skapar välmående!

Hur finner jag inre lugn och harmoni? I vilka sammanhang ingår jag? Var hämtar jag kraft? När känner jag tillit och hur hittar jag balans mitt i livet?

Dessa frågeställningar handlar om hur vi ser på våra liv. Existentiell hälsa angår oss alla då den påverkar hur vi hanterar det som händer oss i livet. I spåren av pandemin gör sig dessa frågor kanske än mer påminda.

Vi planerar att starta en samtalsgrupp i höst i Svenska kyrkan i Värnamo för att ge tillfälle att stanna upp under några kvällar, träffas i en mindre grupp och samtala tillsammans med andra om frågor som är viktiga för vår existentiella hälsa. Samtalen utgår från ett särskilt material ”Samtalskort, när livet utmanar – livsmod, livsglädje, livsmening”. Samtalskorten bygger på de åtta byggstenar som Världshälsoorganisationen (WHO), tagit fram som viktiga faktorer för vår existentiella hälsa. Till varje ämne hör tre samtalskort som fokuserar på tanke, känsla respektive handling. I kyrkans sammanhang finns också trons dimension som berör olika frågor kring den existentiella hälsan såsom hopp, tillit och existentiell styrka och kraft. LÅTER DETTA SOM NÅGOT FÖR DIG? Vi träffas sju måndagar kl 1820 i Värnamo församlingshem på Kyrkogatan 17 med start den 13 september.

Samtalsledare är Stefan Hedenborg och Charlotte Säll

Tanken är att du som deltagare är med varje gång. Vi börjar alla tillfällen med kaffe/te och halvfralla, 20 kr.

Välkommen med din anmälan senast 7 september till Stefan Hedenborg, tel 0370-30 04 41 eller stefan. hedenborg@svenskakyrkan.se. Uppge ev önskemål om särskild kost. Deltagarantalet är begränsat till 8 personer (minimum 5), så först till kvarn gäller.