Hemma i heliga rum

Kyrkorummet är en alldeles speciell plats. Det är inte alla som vågar sig in. Ofta står kyrkan där mitt i staden eller byn med sitt mäktiga torn, då och då mullrar det från hennes kyrkklockor. Hon har ofta stått där många hundra år och är oftast samhällets äldsta byggnad.

I vårt pastorat har vi tre kyrkor med lång historia. Nydala kyrka som blev till redan på 1100-talet. Hon byggdes i gränslandet mellan civilisation och ödemark av människor från nuvarande Frankrike, klosterbröder som ville förverkliga Guds rike genom att bygga ett kloster. På 1200-talet byggdes en kyrka i Fryle och i Värnamo. De har sedan rivits och bytts upp igen flera gånger och de byggnader som står där nu är från 1700-talet (Fryele) och 1800-talet (Värnamo). Under och runt byggnaderna ligger de som bott före oss och nu väntar på uppståndelsens morgon. Det är en speciell plats.

Jag är inte uppväxt med någon vana att går i kyrkan, men jag minns att ibland när vi körde förbi vår lokala kyrka i Malmö och såg folk gå in där på söndagarna så undrade jag vad de höll på med. Det var lite mystiskt.

Nu är kyrkorummet ”hemma” för mig, men det är ändå ett rum som jag har respekt för. Dels för att det är ett rum som betytt mycket för många och som bär på en historia, men främst för att det är ett heligt rum, en plats som inte är lik någon annan. I de flesta kyrkor finns det ett så kallat vapenhus som man går igenom innan man kommer in i kyrkorummet. Vapenhuset är en plats där man lägger ner vapen innan man går in i det heliga. Även om vi förhoppningsvis inte bär vapen i dag är det rummet en fin påminnelse om att nu går du in i ett annat sammanhang, lägger av dig allt du bär med dig och går in i det heliga. Vi behöver helighet i livet.

När man kommer till en gudstjänst finns det nästan alltid någon där som tar emot en. Vi kallar dem ofta kyrkvärdar. Att vara kyrkvärd är ett mycket gammalt uppdrag. Kyrkvärden tillsammans med prästen förvaltade kyrkan och kyrkans inventarier. Ofta var det så att kyrkkistan, där man hade pengar och silver, hade två eller tre nycklar. En hade prästen, de andra hade kyrkvärden. För att komma åt innehållet behövde alla vara samlade samtidigt. I dag tar kyrkvärden mer hand om allt det som är viktigare än pengar och silver, nämligen alla som vill komma och fira gudstjänst. Kyrkvärden hälsar välkommen vid dörren och delar ut psalmböcker och agendor, läser texter och leder förbönen. Ofta är kyrkvärden också med vid dop och representerar församlingen genom att

hälsa barnet eller dopkandidaten välkommet in i Kristi kyrkas gemenskap. En onsdagskväll, efter mässan i Värnamo kyrka, passade jag på att ställa några frågor till de kyrkvärdar som var på plats.

Vad tänker ni om er uppgift som kyrkvärdar? - Det är viktigt. Jag vet att jag bjuder in i ett sammanhang som jag vet är hemma för alla människor eftersom Gud kallar på alla, säger Eva. Jag får stå där och bjuda in till något som är oerhört värdefullt för mig! - Ja, det är ett stort förtroende att få lov att hälsa människor välkomna till ett ställe där man kan få känna sig lugn, där man får tro, fyller Elsie i. Jag vill förmedla att de är välkomna in till en alldeles speciell gemenskap, till Guds hus.

Vad är det ni vill att de ni hälsar välkomna till kyrkan skall få bära med sig? -En erfarenhet av att de är sedda, både av sin medmänniska och av Gud, säger Lena. Det är viktigt att få känna sig sedd. Jag bär med mig just ett sådant minne; när jag kom till en kyrka jag inte varit i innan möttes jag av en kyrkvärd som såg mig och kände igen mig – det ändrade hela erfarenheten av den gudstjänsten. Jag kände mig välkommen.

Kyrkan är ett öppet hem som tillhör oss alla. Det ska inte finnas ett vi och dom här. Det är Gud som bjuder in.

Det är ju många som känner sig lite bortkomna när man kommer till kyrkan – men vet inte riktigt hur man skall bete sig eller vart man skall ta vägen.

Vad vill ni säga till de som känner sig osäkra? -Det finns många förutfattade meningar, säger Duminde. Men man får komma som man är. Detta är ett öppet hem som tillhör oss alla. Det ska inte finnas ett vi och dom här. Det är Gud som bjuder in. - Det finns något att hämta här i kyrkan och gudstjänsten som människor inte alltid inser, säger Eva. Det finns något mer, och det vill vi att de skall få upptäcka. Det går inte alltid att sätt ord på snabbt och enkelt, men jag vill att de som kommer hit skall förstå att det jag hittat här är viktigt för alla. - Ju mer man får av det där som är så svårt att sätta ord på, desto mer vill man ha, fyller Elsie i. Jag skulle vilja sammanfatta vår uppgift med att säga: Vi vill att man skall bli nyfiken på mer!

- Välkommen hem till din kyrka och gudstjänst, hälsar kyrkvärdarna.

Efter mässan försvinner de ut i sommarkvällen, fyllda med det som är vår längtan, men så svårt att sätta ord på.

TEXT PÄR-MAGNUS MÖLLER