Tankar nuför tiden

skavanker som gör det svårt, men också charmigt och fantastiskt.

Någonstans blir då det digitalt exakta som en symbolisk kil in i de liv vi är skapade för. Något som river ner förutsättningarna för det vi som varelser är. Egentligen är all tid, eller snarare vårt mätande av tid, detta.

Ursprungligen fanns inte tid – allt fanns (och finns) nedlagt i oss. Sedan behövde vi organisera och effektivisera tiden och klockan uppfanns.

Jag tänker att vår mänskliga möjlighet att effektivisera på många vis är fantastisk – men ju mer vi effektiviserar, desto mer kliver vi också bort från ursprunget. Vi tappar bort det spontana, ungefärliga, nära och icke mätbara. Tappar bort själva livet, mänskligheten, mötet, huden!

Så därför i sommar – våga kliva ur det exakta och färdiga. Våga möta livet som det kommer emot oss – bristfälligt, spontant och alldeles fantastiskt i stunden.

Kaos är granne med Gud. Gud skapar inte världen fix och färdig. Gud väljer en annan väg! Gud börjar inte i kosmos, där allt redan är färdigt. Gud startar i kaos, för där finns alla möjligheter fortfarande kvar. Där är alla dörrar öppna och alla vägar ännu farbara. Genom det visar Gud tilltro till skapelsen själv och oss. Gud ger oss oändliga möjligheter.

I just detta mer direkta och obestämda finns mötet med tillvarons kärna, för Gud kommer aldrig att vara exakt (digital!). Även om vi människor oupphörligt försöker hitta och hävda precisa Gudsdefinitioner – så är Gud alltid mer. Är Gud alltid något annat. Är Gud alltid större!

Kanske en lång utläggning för att ta oss fram till en sommarhälsning? Men jag tror ni förstår poängen och kan hitta tankegods för egna funderingar vidare. Vi blir aldrig klara – och det är som det ska!

Så därför, återigen, i sommar – våga kliva ur det exakta och färdiga. Våga möta livet som det kommer emot oss – bristfälligt, spontant och alldeles fantastiskt underbart i stunden.

Glad, icke exakt och spontant kaosfärgad närvarande sommartid!

Johan Ernstson kyrkoherde Svenska kyrkan

Tjörn