En känsla av sammanhang - mitt i allt som sker omkring oss

aaron antonovsky myntade begreppet KASAM, en förkortning av ”känsla av sammanhang”. KASAM är också ett mätvärde för att se vilka förutsättningar man har för att hantera motgångar.

Varför tänker jag på det här med KASAM nu då? Jo, jag använder dagligen synsättet i mitt arbete som diakon. På S:t Mary, en verksamhet i Skärhamn med café och second-hand där personer långt från arbetsmarknaden kan arbetsträna, försöker vi ge deltagarna mycket tid och möjligheter att själva ge uttryck för sina tankar. Vi ger tydliga strukturer kring vem som bestämmer vad och informerar om att personers arbete ser olika ut både i tid och uppgift. Vilket kan ge en känsla av begriplighet. Vi har många olika situationer där vi försöker skapa en ”Vi-känsla”, så att arbetet inte bara blir en individuell faktor utan en insats för gruppen och för gästerna. Vi är noga med att visa och uttrycka omsorg så att var och en ska göra efter sin förmåga. Och det är okej att gå undan och vila om man behöver. Både som arbetstränande och ideell.

skapa en vi-känsla

Varje morgon börjar vi med kaffe och samling. Vi samtalar om allt mellan himmel och jord. Skratt, gråt och djupa frågor tas upp av den som så har lust. Vi bemöter alla med respekt och omsorg. På något sätt sitter vi alla i samma båt oavsett våra roller. Alla har sitt att bära på och slita med. Alla har sina styrkor och svagheter. Vi skapar en stark ”Vi-känsla”. Vi avslutar med en bön, där vi tackar Gud för att vi får vara där och ber om beskydd. Vi benämner också att alla som kommer till oss ska få mötas av respekt och värme. Genom det stärker vi både meningsfullhet och hanterbarhet. meningsfullhet på köpet

I alla samtal och möten jag har som diakon har jag med mig detta synsätt. Människor behöver upprättas på olika sätt för att kunna blomstra och växa. De allra flesta människor har massor av kraft inom sig som kanske hamnar i skuggan när man mår dåligt. Har man i botten dålig självkänsla i botten så blir det snabbt en känsla av hopplöshet och otillräcklighet.

I kyrkan finns KASAM många gånger som en själv klar del, något man får gratis så att säga. Vi har meningsfullheten i att vi är ett av Guds barn. Vi är del i Guds stora plan! Begripligheten kan vi när allt är svårt faktiskt lämna till Gud. Gud har koll och har lovat att alltid vara oss nära och beskydda oss. Hanterbarheten är ju på samma sätt, att vi inte behöver klara saker själva.

Flera olika studier har gjorts kring hälsa och tro. Man har kunnat visa på att en trostillhörighet inne- bär att man har en högre medellivslängd. En av anledningarna till det kan man gissa är att man också är del i en gemenskap. Relationer, samspel och gemenskap är ju påvisat gynnsamt för hälsan. ropa ut det goda som sker kärlek mellan människor

Vi får inte glömma att det händer fantastiska saker också. Människor samlar in medel för att hjälpa. En ung man hjälper en äldre kvinna att betala i affären när hennes kort inte fungerar. Vårdpersonal som visar extra omsorg om någon som är ledsen. Jag tänker att det ibland känns som att det hemska exponeras i neon och det goda viskas det om i det fördolda. Vi behöver vända på det. Hjälpas åt att ropa ut det goda vi får vara med om! Hjälpas åt att berätta om det underbara!

Jag möter hela tiden massor av kärlek människor emellan. ”Du, jag kan hämta dig och köra till Sopplunchen”, ”Nu när du är sjuk så handlar jag gärna åt dig!” eller ”Håll i mig så stöttar vi varandra upp till kyrkan!” som påskens evangelium påsken är ett glädjebud!

Mängder av godhet som ständigt väller ur alla underbara kärleksfulla hjärtan! Det gäller bara att vi har på oss rätt glasögon och att vi lyssnar efter de viskningarna.

Jag tänker att det är som med påskevangeliet. Så fruktansvärt att en människa (Och Gud förstås) skulle få vara med om något så hemsk! Han hade ju inte ens gjort något brottsligt!! Spikas upp på ett kors och få en krona av törnen nedtryckt i pannan! Och så spottade de på honom och slog honom. Vart är världen på väg!?

För oss kristna känns det lite märkligt att ens tänka så. Det viktiga är ju att Gud offrade sig för vår skull! Så att vi skulle bli räddade! Vi vill inte ta bort offret, det otäcka, men det ledde till något alldeles fantastiskt! Vi erbjuds evigt liv och förlåtelse!

Låt oss gråta och förtvivla när det händer hemska saker, och låt oss sedan sprudlande jubla över det goda som händer! Påsken är det största kärleks- budskap som någonsin har funnits eller kommer att finnas. Vi kristna kanske inte kan vara glada för det varje dag. Men vi kan ju inte heller, om vi på riktigt tror på påsken budskap, gå runt i hopplös förtvivlan. Påsken är ett glädjebud! att våga hoppas Ibland tänker jag att KASAM egentligen är ett bevis på att vi människor är skapade att tro. Vi har ett behov som är lika stort som att bli älskade, att tillhöra en trosgemenskap och att vara Guds barn. Jag önskar att vi alla kan våga hoppas på att alla motgångar, svårigheter och kriser kan leda till goda saker. Jesus offrade sig för oss och utan det offret hade morgondagen sett rätt så dyster ut. Inget ont utan att det har något gott med sig! Det är väl det minsta man kan säga!?

Ju mörkare tider, svårare händelser och mer hopplöshet vi möte, så behöver vi sjunga om glädjebudet! Det finns hopp, det är nu vi behöver prata om det. Det finns hopp i det lilla, det finns hopp om mirakel, det finns hopp om liv efter döden!

Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.

Första Johannesbrevet 4:10-11

Guds rika välsignelse!

// Gunilla

Aaron Antonovsky myntade begreppet KASAM, en förkortning av ”Känsla av sammanhang”. KASAM är också ett mätvärde för att se vilka förutsättningar man har för att hantera motgångar.

Antonovsky var en amerikans-istraelisk professor i medicinsk sociologi vid ett universitet i Israel. Han bedrev även studier vid Yale i USA. På 50-talet gjorde han en stor forskningsstudie på främst judiska kvinnor som överlevt koncentrationsläger under andra världskriget. Han tittade på friskfaktorer, vad som får människor att må bra och hantera svårigheter.

I sina studier kom han fram till att det var främst tre områden som var avgörande för måendet.

Meningsfullhet: Ett tydligt varför vi gör saker. En mening med helheten. Delaktighet och samhörighet.

Begriplighet: Förståelse och förmåga att bedöma och förklara situationer. Att det finns ett visst mått av förutsägbarhet. ”Koll på läget”. Strukturer.

Hanterbarhet: Förmåga att möta och hantera omständigheter utan att uppleva sig som ett offer. Att man har de inre och yttre resurser som krävs.