SFV:s ordförande Per-Edvin Persson:
Studentexamen är det största problemet för svenskan i Finland I sitt hälsningstal under SFV:s vårfest den 30 mars tog SFV:s ordförande Per-Edvin Persson fasta på språkdebatten och språkklimatet i Finland. Enligt Persson talar debattörerna ofta förbi varandra, och ett stort problem för svenskan är student examen, där det andra inhemska inte borde vara frivilligt.
E
Persson är det svenska språket i Finland utsatt för ett tryck som vi inte upplevat på länge, även om språkstrider och språkdebatter blossat upp med några decenniers mellanrum i vårt land under de senaste tvåhundra åren. – Det förra numret av Svenskbygden behandlar de senaste decenniernas diskussion exemplariskt. Ibland tycker jag det är beklämmande hur svårt det förefaller att vara att acceptera olikheter människor emellan, och hur ringa tolerans det finns i frågor som borde vara självklara. I dagens läge är det dessutom betecknande att debattörerna i mycket talar förbi varandra. Persson säger att det finns en högljudd finskspråkig minoritet som finner det onödigt att lära sig svenska, med motiveringen att just detta språk, konstigt nog, är till ingen nytta i dagens värld. – Man kan då förstås fråga sig vad alla finlandssvenskar ska tycka som utan knorr pluggar sin finska väl medvetna om att den knappast är till större hjälp utanför landets gränser den heller. Ett frapperande drag i dagens Europa är att det för motståndarna till den obligatoriska svenskundernligt
6 • Svenskbygden 2-2011
visningen förefaller omöjligt att lära sig mera än ett främmande språk: om man vill lära sig t.ex. ryska så måste svenskan bort. Persson påminner om att i de flesta europeiska länder talar åtminstone den bildade delen av befolkningen obehindrat tre eller flera språk. – En högst tvivelaktig historieuppfattning bidrar till avogheten mot svenskan bland motståndarna: man talar om Sverige som en ”kolonialmakt” och ser svenskan enbart som en rest av en sedan länge försvunnen härskarklass. Två olika debatter De finlandssvenska debattörerna är enligt Persson mera oroliga för hur man ska kunna tillgodose den samhälleliga servicen på de båda nationalspråken om ”leverantörerna”, dvs. tjänstemännen, saknar kunskaper i svenska. – Ur en social rättvisesynpunkt ses det också som problematiskt att en del av studentpopulationen gör sig inkompetent för offentliga tjänster genom att inte läsa svenska. Man oroar sig för den dispensboom som utbryter om tio-femton år när sanningen går upp för denna växande skara och trycket ökar för att språkligt
inkompetenta personer ändå ska få bli tjänstemän. Persson betonar dock att den obligatoriska skolundervisningen i svenska inte handlar enbart om vad de svenskspråkiga önskar och kräver; den pågår endast så länge den finskspråkiga majoriteten i detta land så önskar. – Än så länge ser majoriteten i Finland tvåspråkigheten som ett värde och en rikedom. Till och med motståndarna till obligatoriet framför ofta en from förhoppning om att den svenskspråkiga befolkningens servicebehov bör tillgodoses. Hur det sedan ska ske utan kunskaper i svenska är förstås en annan femma. Fel i studentexamen Persson säger att det stora problemet är vår nuvarande studentexamen. När dåvarande undervisningsministern Tuula Haatainen för några år sedan genomförde studentexamens reformen och gjorde den till en obligatorisk examen med ett frivilligt – och därmed intetsägande – innehåll ledde den till det motståndarna fruktade: andelen elever som avlägger provet i svenska började sjunka och fortsätter att sjunka oroväckande.
