Entomologisk Tidskrift nr. 3 2014

POSTTIDNING B

ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 135 (3): 97-152.

ISSN 0013-886x Uppsala september 2014

Innehåll/Contents 97 Ljungberg, H., Lundberg, S., & Wanntorp, H.-E.: Vattenlevande bladbaggar: Macroplea appendiculata och M. mutica i sjöar i Mälarområdet (Coleoptera, Chrysomelidae).

[Occurrence of the leaf beetles Macroplea appendiculata and M. mutica in lakes in central Sweden (Coleoptera, Chrysomelidae).]

105 Holmström, G.: Hoplitis anthocopoides, en färgstark nykomling i den svenska bifaunan.

[Hoplitis anthocopoides, new to the Swedish bee fauna.]

109 Cederström, P., Bygebjerg, R., Nilsson, C.H., Ahlgren J. & Gillerfors, G.†. Fotblomflugor Platycheirus (Diptera, Syrphidae) längs den svenska fjällkedjan: en flerårig inventering.

[Hoverflies of the genus Platycheirus (Diptera, Syrphidae) along the Caledonian mountain chain in Sweden: a survey over eleven years.]

131 Östrand, F.: Två nya kärrflugor (Diptera: Sciomyzidae) påträffade i Sverige: Pscadina vittigera och Anticheta nigra.

[Two new Sciomyzidae (Diptera) recorded from Sweden: Pscadina vittigera and Anticheta nigra.]

135 Prous, M., Blank, S.M., Heibo, E., Lønnve, O.J., Taeger, A., Vårdal, H. & Liston, A: Sawflies (Hymenoptera, Symphyta) newly recorded from Sweden.

[Nya fynd av växtsteklar (Hymenoptera, Symphyta) för Sverige.]

147 Gullefors, B.: Nattsländan Rhyacophila nubilas äggläggning (Trichoptera).

[The egglaying of the caddisfly Rhyacophila nubila (Trichoptera)].

152 Föreningsinformation.

Exaktaprinting, Malmö 2013 Svanenmärkt, lic 341056, 8.

Entomologisk Tidskrift Vol. 135 3/2014

Avsändare: Sveriges Entomologiska Förening c/o Inst f ekologi SLU Box 7044 SE-750 07 Uppsala

Entomologisk Tidskrift Vol. 135 3/2014

Entomologisk Tidskrift

Instruktioner för författare (reviderade i november 2012)

Grundad år 1880.

Utgivare/Publisher. Sveriges Entomologiska Förening (Swedish Entomological Society), Frösslunda 312, 386

62 Mörbylånga, Sweden.

Organisationsnummer: 857203-8530.

E-mail: info@sef.nu. Hemsida/Homepage www.sef.nu

Program/Programme. Entomologisk Tidskrift publicerar originalarbeten, översiktsartiklar, notiser och bokrecensioner om alla aspekter av entomologi. I första hand antas uppsatser av svenskt eller nordiskt intresse. Huvudspråket är svenska men även danska, norska och engelska accepteras. Alla inskickade arbeten bedöms av två fackgranskare. Tidskriften utkommer tre-fyra gånger om året, och en volym omfattar ca 200 sidor.

Entomologisk Tidskrift mainly publish original works and reviews of Swedish or Nordic interest in all fields of entomology. The main language is Swedish with English abstracts and table-/figure legends. Also papers in English are published. All papers are reviewed by two referees.

The journal appears three-four times annually, and is covered by Zoological Records and Entomology Abstracts.

Manuskript/Manuscript. Lämnas till huvudredaktören.

För manuskriptets utformning se bakpärmens insida.

Correspondence concerning publication and manu­scripts should be sent to the editor.

Prenumeration/Subscription (incl. post. & pack.).

Plusgirokonto/Bank account 6 60 47-2 IBAN: SE04 9500 0099 6034 0066 0472 BIC: NDEASESS Prices: Sweden/Sverige privatpersoner och övriga.................350:Other Nordic countries: Individuals......................SEK 370 Other Nordic countries: Others.............................SEK 450 Outside the Nordic countries.................................SEK 550

Betalning/Payment details. Prenumerationsavgiften sätts in på postgirokontot ovan. Ange också betalningsmottagare Entomologisk Tidskrift Prenumeration. Tidskriften är momsbefriad.

Subscription charge should be sent to the bank account above and include the message: Entomologisk Tidskrift Prenumeration. If there are questions please contact Subscription office.

Lösnummer/Back issues. Kan beställas från prenumerationskontoret för innevarande år 140:-/häfte samt 90:-/häfte för äldre ­årgångar inkl. porto och emballage. För övriga Norden är priset 160 kr/häfte inkl. porto och emballage.

Back issues can be ordered from the subscription office and the price for non-Nordic orders is SEK 200/ issue ­including postage and packing.

Redaktion

Huvudredaktör/Editor: Mats Jonsell, Department of Ecology, SLU, Box 7044, SE-750 07 Uppsala, Sweden.

Tel 018 - 67 28 76, fax (+46) 18-67 28 90 E-mail: mats.jonsell@slu.se Redaktionskommitté/Editorial board:

Göran Andersson, Höjdgatan 12, 431 36 Mölndal Tel 031 - 27 25 57, e-post: goran.a1@telia.com Karl-Olof Bergman, Linköpings universitet, Avd. för biologi, 581 83 Linköping. Tel: 013-282685.

Ragnar Hall, Cellovägen 124 L, 756 54 Uppsala Tel 018 - 40 22 58 arb: ArtDatabanken, SLU, Box 7007, 750 07 Uppsala Tel 018 - 67 19 77 Sven Hellqvist, Älvtået 4, 903 60 Umeå e-post: shellq@telia.com Håkan Ljungberg, ArtDatabanken, Box 7007, 750 07 Uppsala. Tel 018 - 67 25 92 e-post: hakan.ljungberg@artdata.slu.se Nils Ryrholm, Flogstavägen 158, 752 63 Uppsala Tel 018 - 46 06 66 Mikael Sörensson, Adelgatan 11 B, 223 56 Lund Tel 046 - 15 15 97 arb: Zoologiska Institutionen, Helgonav. 3, 223 62 Lund Tel 046 - 222 78 02

Prenumerationskontor/Subscription office Entomologisk Tidskrift c/o Mats Jonsell Department of Ecology, SLU Box 7044 SE-750 07 Uppsala, Sweden.

Telephone: (+46) 018 - 67 28 76 (Mats Jonsell) e-post/e-mail: pren@sef.nu

© Entomologisk Tidskrift, resp. artikelförfattare och fotograf har upphovsrätterna.

Eftertryck är förbjudet men korta citat tillåts om källan Entomologisk Tidskrift anges.

Omslagsbild/Front cover: Det finns bladbaggar som lever enbart under vattnet! Arter i släktet Macroplea livnär sig på olika vattenväxter och de anses som ganska ovanliga av skalbaggssamlare. Är de det på riktigt, eller är det bara deras ovanliga livsstil som gör att de sällan hittas? Mer om detta först i häftet. Foto: Krister Hall.

There are leafbeetles (Chrysomlidae) that have a totally aquatic life. Specis of Macroplea feed on various aquatic plants, and they are regarded rare by coleopterists. If this really is true or if it is their unusal life-style that make them rarely recorded is the main subject of the first paper in this issue. Photo: Krister Hall.

Allmänt. Läs igenom denna sida innan Du skriver den slutliga versionen av Ditt manus. Använd artiklarna i detta häfte som exempel på hur m ­ anuskriptet ska utformas.

Artiklarna bör vara skrivna på svenska, men även danska, norska accepteras. Artiklar av uppenbart internationellt intresse kan också vara på engelska liksom artiklar skrivna av utländska författare. Vid tveksamhet, kontakta huvudredaktören. Till artiklar på engelska ska det finnas en svensk sammanfattning på slutet.

Artiklarna antages (ev. efter ändringar) eller avvisas sedan de granskats av redaktören och två av honom utsedda fackgranskare.

Använd gärna illustrationer, gärna i färg.

Artikelns utformning Artikeln inleds med titel, författarnamn, en engelskspråkig titel, Abstract och författarens adress. Titeln bör vara kort och koncis men ändå beskriva vad artikeln innehåller så väl som möjligt. Abstract är på engelska och innehåller en sammanfattning av artikelns innehåll på maximalt 200 ord.

Precis före abstract placeras ett stycke med författarnamn, titel (svensk och engelsk), ”Entomologisk Tidskrift” etc. på det sätt som artiklarna i detta häfte är utformade.

Texten, skrivs med dubbelt radavstånd. De enda formatteringar som bör finnas är radbrytningar i slutet av stycken, kursiv samt fet text. All övrig formattering görs av redaktionen.

Skriv vetenskapliga namn på släkten och arter med kursiv stil. Landskapsförkortningar (eller faunaprovins) skrivs med versal plus gemen bokstav, t.ex. Sk, Vr och Sö.

Förteckningar över fynd av insekter bör vara konsekvent strukturerade efter mallen: ”Land: Faunaprovins Församling Fyndplats ev. fyndomständigheter datum (ev. insamlare), Fyndplats för nästa fynd....” osv. Faunaprovinser förkortas enligt ovan. Sortera församlingarna i bokstavs- eller geografisk ordning. Församlingar kan ersättas med kommuner (men var konsekvent i hela artikeln). Koordinater kan gärna infogas.

Litteratur förtecknar den litteratur som refereras i artikeln, alfabetiskt ordnad efter författarnamn. Alla referenser ska finnas nämnda i texten. Nedanstående exempel visar hur referenserna anges (tidskriftsartikel, bok. resp. bokkapitel).

Nilsson, L.A. & Cederberg, B. 2001. Nomada fucata, ett för Sverige nytt gökbi (Hymenoptera: Anthophoridae).

– Ent. Tidskr. 123: 19-22.

Trägårdh, I. 1939. Sveriges skogsinsekter. 2:a uppl. – Hugo Geber, Stockholm.

Stephens, J.M. 1963. Immunity in insects. – In: Steinhaus.

E.A. (ed.). Insect pathology. An advanced treatise. Vol. 1: 273-297. Academic Press, New York.

I texten hänvisas till litteraturförteckningen enligt: Trägårdh (1939), (Trägårdh 1939) eller om man vill hänvisa till vissa sidor: Trägårdh (1939: 285-287). Verk av två författare refereras enligt (Nilsson & Cederberg 2001) och verk av fler än två enligt (Franzén m.fl. 2002).

Tabeller placeras på separata sidor i slutet av manuskriptet. Tabelltexten och texten i tabellhuvudet ska ges i både en svensk och en engelsk version. Den engelska versionen ska göra tabellen begriplig för den som inte kan skandinaviska språk. Tabellerna numreras med arabiska siffror och det ska finnas hänvisningar till alla tabeller i texten enligt: ”Tabell 1”.

Figurer (dvs. kartor, diagram, teckningar och foton) bör man eftersträva att använda. Dessa placeras också på separata sidor i slutet av manuskriptet eller i en egen fil som en figurbilaga. I den inskickade manusversionen duger det med låg upplösning om det annars blir för skrymmande.

Original/filer kan skickas efter att manuskriptet antagits. Även figurtexten ges i en svensk och en engelsk version.

Figurerna numreras med arabiska siffror och delfigurer markeras med bokstäver. Till alla figurer ska det finnas hänvisning i texten enligt: ”Fig. 1”.

Proportionerna på figurerna bör vara anpassade till sidornas utformning i ET: spaltbredd 70 mm, sidbredd 140 mm och sidhöjd 195 mm. Figurerna kan dock förminskas eller förstoras efter behov av redaktören.

I slutversionen måste digitala bilder ha tillräckligt bra upplösning, helst 300 dpi för foton och 1000 dpi för tuschteckningar. Det betyder att ett foto som täcker två spalter bör vara minst 1660 pixlar bred (14 cm) och en bild som täcker en spalt bör vara minst 830 pixlar bred (7 cm). Filformaten kan vara JPEG med hög kvalité, TIFF, Photoshop eller EPS. Kontakta huvudredaktören om du har frågor om bilder.

Inskickande av manuskript Manuskriptet skickas till redaktören som bilagor på e-post eller som tre utskrivna manuskopior. Texten ska ha dubbelt radavstånd och ordentliga marginaler. Texten ska följa det gängse mönstret för en artikel (enl. ovan). Formatteringar av typen spalter, typsnitt m.m. ska författaren dock inte göra, det sköter redaktionen.

Tabeller och figurer med tillhörande förklaringar placeras sist i manuskriptet. Figurerna kan också (med fördel) placeras i en egen fil (gärna en pdf). Sålunda bör ett inskickat manus bestå en en textfil (med text, tabeller och figurtexter) och en fil (helst en pdf) med figurerna inklistrade och numrerade.

Granska manuskriptet noggrant och se till att det följer de textmässiga riktlinjerna i detta nummer av ET. Även om redaktören kommer att bearbeta din text ytterligare är det en fördel om texten är så genomarbetad som möjligt när den kommer in. Ju noggrannare skrivet manuset är, desto snabbare kommer det i tryck.

Har du inte tillgång till dator går det också att lämna ­maskinskrivna manuskript.

Korrektur. Författaren får läsa ett korrektur. Alla fel ska markeras, men ändringar mot manus kan inte göras.

Särtryck. Författaren erhåller gratis en pdf-fil och om man så önskar 50 särtryck av artikeln. Ytterligare särtryck kan köpas enligt särskild prislista.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Vattenlevande bladbaggar av släktet Macroplea

Vattenlevande bladbaggar: Macroplea appendiculata och M. mutica i sjöar i Mälarområdet (Coleoptera, Chrysomelidae) HÅKAN LJUNGBERG, STIG LUNDBERG & HANS-ERIK WANNTORP

Ljungberg, H., Lundberg, S., & Wanntorp, H.-E.: Vattenlevande bladbaggar: Macroplea appendiculata och M. mutica i sjöar i Mälarområdet (Coleoptera, Chrysomelidae). [Occurrence of the leaf beetles Macroplea appendiculata and M. mutica in lakes in central Sweden (Coleoptera, Chrysomelidae).] – Entomologisk Tidskrift 135(3): 97-104 Uppsala, Sweden 2014. ISSN 0013-886x.

The aquatic leaf beetle Macroplea appendiculata (Panzer, 1794) has a poorly known status.

It is distributed over a large part of Sweden, but was red-listed as Vulnerable in 2010, since there were no Swedish records after 1990. Here, the result of a targeted search in 2014 is presented. Shallow waters with sandy bottom were investigated, mainly along shores of clear, mesotrophic lakes with relatively unpolluted water, but also in a few oligotrophic as well as more eutrophic lakes. Potential host plants were pulled up with a rake, and the roots examined for cocoons containing pupae or adults. Targeted host plants were Myriophyllum spp., mainly M. alterniflorum and M. spicatum. In a few of the lakes Potamogeton pectinatus occurred and was also examined, but other Potamogeton-species were not included.

Cocoons occurred in 24 out of 31 sites where Myriophyllum was examined. In all cases where the species identity could be confirmed, cocoons on Myriophyllum belonged to M. appendiculata. Sites where cocoons where absent (while Myriophyllum was present) were oligotrophic lakes with humic water and/or where the sediment consisted of coarse sand or gravel without finer particles. Besides cocoons, larvae of sizes between 4 and 9 mm were also found, indicating that larval development may last two years. Since only a subset of potential host plants and habitats were examined, this study can only indicate a lowest possible frequency of M. appendiculata in Swedish waters – it may even prove to be quite common. In three lakes, cocoons of Macroplea were found on P. pectinatus. In one of these the species identity could be confirmed as M. appendiculata, in the other two as M. mutica (Fabricius, 1792); the first Swedish records of M. mutica in freshwater. In both of these lakes, single cocoons possibly belonging to M. appendiculata were found on Myriophyllum, indicating a coexistence of the two species. Entomologists are encouraged to look more widely for the two species and their relative M. pubipennis. The last-named species, known from several sites in Finland, still remains to be discovered in Sweden.

Håkan Ljungberg, ArtDatabanken, SLU, Box 7007, 750 07 Uppsala. E-post: hakan.ljungberg@slu.se Stig Lundberg, Rektorsgatan 5, 972 42 Luleå. E-post: stiglundbergnb@gmail.com Hans-Erik Wanntorp, Lindgårdsvägen 38, 186 70 Brottby. E-post: hans-erik.wanntorp@ transit.se

Bladbaggarna i släktet Macroplea (Haemonia i äldre litteratur) är djur som de flesta entomologer bara stöter på någon enstaka gång, vilket kanske inte är så konstigt om man betänker hur undan-

skymt de lever. Alla arterna utvecklas akvatiskt på vattenväxter. Larverna är som fullvuxna knappt centimeterlånga, knubbiga och vita med mycket korta ben. De är inte frisittande på väx97

Håkan Ljungberg, Stig Lundberg & Hans-Erik Wanntorp

Ent. Tidskr. 135 (2014) Figur 1. Kokonger av Macroplea appendiculata i rotsystemet av hårslinga Myriophyllum alterniflorum.

Bärnstensfärgade kokonger med fullbildade skalbaggar syns upptill i bildens mitt och nere till höger.

Uppe till höger skymtar en vitaktig, nybildad kokong med en larv i.

Kokongerna till vänster i bilden är tomma. Lilla Ullfjärden, Uppland 11/8 2014.

Cocoons of Macroplea appendiculata on roots of Myriophyllum alterniflorum. Amber-coloured cocoons containing adults can be seen in the upper middle and lower right.

To the upper right a whitish cocoon containing a larva is barely visible.

The cocoons to the left are empty.

tens gröna delar, utan lever vid rötterna nere i bottensedimentet. På undersidan nära bakänden har larverna ett par hakar, med vilka de fäster sig på värdväxten. Hakarna fungerar också vid syreupptagningen, som sker från värdväxtens luftvävnad (Kölsch & Kubiak 2011). Under sensommaren bildar den fullvuxna larven en skyddande kokong, som är fäst på växtens jordstam eller i rotsystemet. Den långsträckta, ovala kokongen är till en början mjölkaktig; men blir efterhand genomskinligt bärnstensfärgad så att man genom höljet kan se om kokongen innehåller en larv, puppa eller fullbildad skalbagge (Fig. 1). De fullbildade skalbaggarna kläcks vanligen under sensommaren-hösten, men stannar i kokongen till nästa sommar. Även efter att de lämnat kokongen håller de sig nästan uteslutande under vattenytan. Andningen sker med en s.k. plastron: en tät mikroskopisk behåring som håller ett tunt luftskikt på plats, genom vilket ett gasutbyte med vattnet kan ske (Kölsch & Krause 2011). För att möjliggöra ett liv under vatten har de en låg syreförbrukning, bl.a. genom att flygmuskulaturen är reducerad (Kölsch & Krause 2011). De är tröga i rörelserna och klänger med sina extremt kraftiga klor (Macroplea = stor klo) hårt fast i växtligheten, vilket gör dem lätta att missa vid vattenhåvning. Även om man skärskådar värdväxten är det lätt att missa baggarna, som gömmer sig i bladverket 98

och är väl kamouflerade.

Släktet Macroplea är artfattigt med endast 7 eller 8 kända arter i världen (Lou m.fl.

2011), men kunskapen är fortfarande fragmentarisk och flera av arterna har beskrivits under de senaste decennierna. Släktets utbredning är begränsad till Palearktis, från Medelhavsområdet österut till Japan. I Nordamerika finns det närstående släktet Neohaemonia. Två arter är kända från Sverige (Fig. 2): M. appendiculata (Panzer, 1794) och M. mutica (Fabricius, 1792).

Förutom dessa två arter så finns ytterligare en art i Finland, M. pubipennis (Reuter, 1875). Den är funnen i skyddade brackvattensvikar i Östersjön och bör rimligen även förekomma på svenska sidan, eftersom de finska fynden sträcker sig från Helsingfors över Åland norrut ända till Uleåborg (Biström 1995). En förekomst av M. pubipennis i Sverige återstår emellertid ännu att konstatera.

Värdväxter för M. appendiculata är enligt litteraturen dels slingor, främst hårslinga Myriophyllum alterniflorum och axslinga M. spicatum, dels olika natearter; bl.a. den vanliga gäddnaten Potamogeton natans, men också grovnate P. lucens, ålnate P. perfoliatus, borstnate P. pectinatus och andra arter (Cox 2007, Hansen 1927, Lou m.fl. 2011). Även om slingeväxter och nateväxter har uppenbara ekologiska likheter är de bara avlägset besläktade med varandra. Utanför Norden nämns värdväxter ur helt andra familjer,

Ent. Tidskr. 135 (2014)

a

Vattenlevande bladbaggar av släktet Macroplea

b

Figur 2. Honor av – a) Macroplea appendiculata (SÖ Båven, på Myriophyllum alterniflorum) och – b) M. mutica (UP Erken, på Potamogeton pectinatus). Skillnaderna i färgteckning mellan individerna är inte hållbara artkännetecken. De avbildade individerna är båda funna tillsammans med hanar vilkas arttillhörighet bekräftats med genitalpreparat. Foto: Linda Nyman.

Females of – a) Macroplea appendiculata (lake Båven, on Myriophyllum alterniflorum) and – b) M. mutica (lake Erken, on Potamogeton pectinatus). Both specimens were found together with males, whose identity was verified through genital examination. Photo: Linda Nyman.

t.ex. Carex, Ranunculus, Sagittaria, Schoenoplectus, Sparganium och Typha (Bieńkowski 2004, Cox 2007, Lou m.fl. 2011), men det är oklart om alla dessa verkligen utnyttjas av larverna. Den andra svenska arten M. mutica påträffas kanske främst på hårnating Ruppia maritima och borstnate, men även på bandtång Zostera marina och hårsärv Zannichellia palustris (Freude m.fl. 1966). Slutligen har M. pubipennis påträffats främst på slingor men också på borstnate och ålnate (Biström 1995, Saari 2007).

M. appendiculata påträffas främst i sjöar, men det finns också fynd från rinnande vattendrag (Cox 2007). I Sverige är arten funnen bl.a. i Olandsån i Uppland (Tor-Erik Leiler, Artportalen). Den allmänna uppfattningen har länge

varit att M. appendiculata lever uteslutande i sötvatten medan M. mutica och M. pubipennis lever i salt-/brackvatten. Nyare studier har visat att det inte är så enkelt. Det finns observationer av M. appendiculata i salthaltigt vatten och av M. mutica i insjöar, och på enstaka lokaler kan de leva tillsammans (Kölsch m.fl. 2010, Kölsch & Kubiak 2011). Vid Kalmarsund är M. appendiculata funnen i driftränder på havsstränder (Bengt Andersson, Artportalen; Joja Geijer, Beetlebase), men det har varit osäkert om fynden representerar lokala förekomster. Det finns också en uppgift om att M. appendiculata påträffats tillsammans med M. mutica i brackvatten nära Umeå (Mende m.fl. 2010).

99

Håkan Ljungberg, Stig Lundberg & Hans-Erik Wanntorp

Figur 3. Svenska fynd av Macroplea appendiculata fram till 2013. Ofyllda cirklar markerar fynd fram till 1995; fyllda cirklar fynd från 1996 och framåt. Undersökningsområdet i Södermanland och Uppland är inramat, och återges i fig. 4.

Källa: Artportalen (www.artportalen.se).

Swedish records of Macroplea appendiculata until 2013.

Unfilled circles represent records until 1995; filled circles represent records from 1996 onwards. The investigated area is marked by a rectangle, and shown enlarged in fig.

4. Source: The Swedish Species Gateway (www.artportalen.se).

Tidigare kunskap om arten i Sverige En klassisk fyndbeskrivning av M. appendiculata ges av Tord Nyholm (Lindroth & Notini 1949). Nyholm påträffade tillsammans med Sven Berdén arten talrikt vid Ivösjön, när sjöbotten låg blottad vid extremt lågvatten efter torrsommaren 1947. En av oss (SL) har under många års samlande kommit i kontakt med arten 100

Ent. Tidskr. 135 (2014)

vid några tillfällen. Första mötet skedde tillsammans med Jan Höjer i Ösbysjön i Djursholm (känd genom Carl H. Lindroths många intressanta fynd av jordlöpare) den 24 april 1951. Vattenväxter drogs upp med rötterna, och förutom fullbildade M. appendiculata på rötter av gäddnate kunde också Donacia clavipes på bladvass och D. cinerea på kaveldun hittas. Senare samma höst påträffades M. appendiculata även vid den närliggande Ekebysjöns badplats. Nästa tillfälle var vid en roddtur i sjön Kölmjärv i Norrbotten den 22 juli 1955. I en vik växte gäddnate på ca 3 meters djup, och när plantor drogs upp så satt kokonger med fullt utfärgade individer av M. appendiculata på rötterna. Tredje gången var vid en exkursion till Reivo-reservatet i Pite lappmark med en grupp fältbiologer. Vid en rast intill en bäck i varmt och soligt väder den 26 juni 1963 sågs rörbaggar krypande på vegetationen under vattenytan. Insamling med hjälp av en håv visade att det var M. appendiculata.

En av oss (HEW) har gått igenom och kontrollbestämt det svenska materialet i samlingar av Macroplea och de andra släktena i underfamiljen Donaciinae. Materialet är inrapporterat till Artportalen (Fig. 3). Ett fynd av M. appendiculata, som gjordes vid Vittangi i Torne lappmark på 1950-talet av Nils Höglund, är dock ännu inte registrerat eftersom belägget kommit på avvägar. Arten påträffades där (enligt uppgift till SL) i maginnehållet av en harr. Med detta fynd så är arten utbredd över en stor del av landet, men fynden ligger glest och de flesta är gamla. Inför arbetet med 2010 års rödlista så var inga fynd alls kända från den senaste 20-årsperioden.

Att vissa vattenväxter, bl.a. Myriophyllum-arter, har minskat pga. försämrad vattenkvalitet är känt från flera landskap (Jonsell 2010, Tyler m.fl. 2007), och misstanken att M. appendiculata kunde vara påverkad av sådana förändringar ledde till att arten bedömdes som sårbar (VU) på 2010 års rödlista (Gärdenfors 2010).

Arten är inte rödlistad i något av våra nordiska grannländer, men är rödlistad i höga kategorier i Tyskland, Tjeckien och Polen (Ścibior m.fl.

2012). Den andra arten, M. mutica, är utbredd längs våra kuster från Göteborgstrakten till Bottenviken. Den är regelbundet påträffad även under senare år, och har därför inte betraktats som aktuell för rödlistning.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Vattenlevande bladbaggar av släktet Macroplea

Under senare år har flera spännande arbeten om Macroplea-arternas ekologi publicerats (Biström 1995, Kölsch m.fl. 2010, Kölsch & Krause 2011, Kölsch & Kubiak 2011, Mende m.fl.

2010, Saari 2007), men kunskapen om arternas förekomst i Sverige har förblivit fragmentarisk.

Efter att rödlistebedömningen 2010 gjordes har dock några fynd av M. appendiculata gjorts i sydöstra Sverige, bl.a. på Stora alvaret på Öland (flera samlare, Artportalen) och vid Kalmarsund (se ovan).

Ett försök att bättra på kunskapsläget För att skaffa ett bättre underlag inför Rödlista 2015 har under augusti-september 2014 en av oss (HL) genomfört ett riktat eftersök i ett antal insjöar i Södermanland och Uppland. Eftersom fokus inledningsvis låg på att återfinna arten över huvud taget, så valdes sjöar där sannolikheten för träff bedömdes som god: mesotrofa klarvattensjöar med god vattenkvalitet, låg näringsbelastning och rik undervattensvegetation. Sådana sjöar kunde hittas med hjälp av länsstyrelsernas webbsidor, eller i landskapsflororna (Jonsell 2010, Rydberg & Wanntorp 2001). Senare vidgades sökningen något till att inkludera såväl mer näringsfattiga som mer näringspåverkade sjöar. Av praktiska skäl så koncentrerades insamlingarna till långgrunda stränder med sandbotten, där värdväxter lätt kunde lokaliseras och undersökas genom att vada ut i vattnet. Lämpliga stränder valdes ut med hjälp av satellitbilder på ”Hitta.se”, ofta genom att helt enkelt leta efter badplatser.

I fält lokaliserades sedan förekomster av värdväxter på ett vattendjup från någon decimeter ner till en dryg halvmeter. Eftersöket fokuserades på slingor (Myriophyllum spp.), främst hårslinga, som ofta växer på grunda sandbottnar, men även axslinga undersöktes där den påträffades. Hårslingan dominerar i de näringsfattigare sjöarna, och ersätts ofta av axslinga i mer näringsrika vatten (Jonsell 2010). På några av de undersökta lokalerna växte båda arterna tillsammans, och på en lokal växte axslinga tillsammans med kransslinga (M. verticillatum). I de få sjöar där borstnate påträffades – den är sällsynt i sötvatten – undersöktes även den, men övriga nateväxter granskades inte (framför allt ålnate var vanlig på de flesta av de undersökta loka-

Figur 4. Observationer av Macroplea appendiculata (rött) och M. mutica (blått) på slingor Myriophyllum spp. (cirklar) och borstnate Potamogeton pectinatus (trianglar), i sjöar under augusti-september 2014. Gula cirklar: oidentifierade kokonger av Macroplea på Myriophyllum; svarta cirklar: lokaler med förekomst av slingor men utan fynd av Macroplea. Observationerna är inrapporterade på Artportalen. Observera att M.mutica har flera kända förekomster i brackvatten längs kusten – dessa är inte med på kartan.

Observations of Macroplea appendiculata (red) and M. mutica (blue) on Myriophyllum spp. (circles) and Potamogeton pectinatus (triangles), in lakes during the present study. Yellow circles: unidentified cocoons of Macroplea on Myriophyllum; black circles: sites with Myriophyllum but no Macroplea found. Note that there are several known occurrences of M. mutica in brackish water along the coast – these are not shown on the map.

lerna). Med hjälp av en kratta drogs plantor upp med rötter och intilliggande sediment. Rotsystemen vaskades rena och undersöktes sedan efter förekomst av larver och kokonger. Någon standardisering av insamlingsinsatsen gjordes inte, men att genomsöka en lokal tog vanligen 15-30 minuter. Ofta behövde endast några få plantor undersökas för att konstatera förekomst. Rötter med kokonger togs hem i vattenfyllda återförslutningsbara plastpåsar, så att larver och puppor i kokongerna kunde utvecklas till fullbildade skalbaggar. Detta skedde i allmänhet under loppet av några dagar till ett par veckor.

Resultat Totalt undersöktes 31 lokaler med förekomst av slingor (stränder där endast enstaka plantor av slingor kunde hittas är inte inräknade). Kokonger av Macroplea påträffades vid rötterna av slingor på 24 av dessa lokaler (Fig. 4). Fyn101

Håkan Ljungberg, Stig Lundberg & Hans-Erik Wanntorp

den gjordes på hårslinga (14 lokaler), axslinga (8 lokaler), på båda arterna (1 lokal) och på kransslinga (1 lokal). På 20 av lokalerna har arttillhörigheten kunnat bekräftas genom kläckning av fullbildade skalbaggar, och det rör sig i samtliga fall om M. appendiculata. Ett återfynd gjordes i Lilla Ullfjärden, där arten påträffades redan 1959 av Lars Hedström (Evolutionsmuseet, Uppsala). Övriga fynd är på tidigare okända lokaler, och fynden i Södermanland är de första från landskapet.

Bottnarna där M. appendiculata påträffades varierade från nästan rena sandbottnar till gyttjig sand. Kokonger påträffades ofta på endast 1-3 decimeters vattendjup. Lokaler där inga kokonger kunde hittas trots förekomst av hårslinga på sandbotten var dels utpräglade brunvattensjöar, dels bottnar av grövre sand eller grus utan inblandning av finkornigare material. I de mest näringspåverkade sjöarna med lösa gyttjebottnar hittades endast enstaka kokonger (och då på axslinga, eftersom hårslinga saknades i sådana miljöer), eller inga alls.

I tre uppländska sjöar (Rådasjön, Ekoln och Erken) påträffades kokonger av Macroplea på borstnate (Fig. 4). När fullbildade skalbaggar framträdde visade sig de från Rådasjön tillhöra M. appendiculata, men på de två sistnämnda lokalerna visade sig arten överraskande nog vara M. mutica – de första svenska fynden i sötvatten av denna art. I såväl Ekoln som Erken påträffades enstaka Macroplea-kokonger även på axslinga, och om de skulle visa sig tillhöra M. appendiculata (i skrivande stund är de ännu inte färdigutvecklade) så innebär det att båda arterna lever tillsammans på dessa lokaler. Sådan samexistens är känd bl.a. från Tyskland (Kölsch m.fl. 2010), men har såvitt vi vet inte tidigare observerats i Sverige.

På de flesta lokalerna förekom förutom kokonger (innehållande puppor och/eller nykläckta fullbildade individer) också larver av M. appendiculata. Larverna varierade i storlek från ca 4-9 mm. Liknande observationer har gjorts för M. mutica i Erken och i brackvatten (egna obs.), vilket talar för att även larver övervintrar och att larvutvecklingen hos båda arterna kan vara tvåeller flerårig, något som vi dock inte hittat några uppgifter om i litteraturen.

102

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Diskussion För M. appendiculata – en art med hittills bara en handfull aktuella lokaler i landet – är resultatet påfallande positivt. Utfallet blir ännu mer slående med tanke på eftersökets avgränsning.

Endast ett urval av artens potentiella värdväxter undersöktes. Dessutom undersöktes endast sandbottnar på grunt vatten, trots att det finns indikationer på att arten lever även på lösare, gyttjiga bottnar och att såväl värdväxter som bagge går ner på flera meters vattendjup. En rimlig slutsats förefaller vara att arten är betydligt vanligare i svenska sjöar än vad som hittills antagits. Därtill ska läggas förekomster i rinnande vattendrag, som inte heller omfattades av eftersöket; liksom eventuella förekomster i brackvatten (se ovan).

Det verkar under alla omständigheter som att bottnar av ren eller gyttjeblandad, relativt fin sand med förekomst av slingor i klarvattensjöar som varken är utpräglat näringsfattiga eller alltför starkt näringspåverkade är lämpliga miljöer för M. appendiculata. Bottnar av grövre sand eller grus utan inblandning av finkornigare material förefaller vara mindre gynnsamma, och de mest näringsfattiga brunvattensjöarna verkar undvikas. I starkt övergödda slättsjöar var arten svårare att hitta, men de negativa observationerna är för få för att tillåta säkra slutsatser. I eutrofa sjöar med lös gyttjebotten och dåligt siktdjup är det dessutom mindre effektivt att vada runt och leta värdväxter, och där behövs kanske andra metoder. I en polsk undersökning användes fällor placerade på botten (Ścibior m.fl. 2012).

Där påträffades M. appendiculata i fiskdammar med delvis syrefattiga bottnar, vilket skulle kunna tala emot att arten ställer höga krav på vatten- eller bottenförhållanden.

I vilken omfattning M. appendiculata utnyttjar andra värdväxter än slingor återstår också att utreda. På grunda sandbottnar växer ofta ålnate och ibland borstnate, men andra arter av nate som nämnts som värdväxter växer ofta på djupare vatten och är då svåråtkomliga med den använda metodiken. Det bör också understrykas att en del av de värdväxter som nämnts i litteraturen förmodligen är baserade enbart på fynd av fullbildade skalbaggar. Dessa vistas eller födosöker inte nödvändigtvis på samma växt som larven har utvecklats på, och det finns t.o.m. indikatio-

Ent. Tidskr. 135 (2014)

ner på att slingor inte alls utnyttjas som näringsväxt av de fullbildade skalbaggarna (Kölsch & Kubiak 2011). För att reda ut värdväxtvalet behövs därför fler observationer av larver och kokonger. I denna begränsade undersökning påträffades i sötvatten M. appendiculata på slingor och borstnate, M. mutica på borstnate. I brackvatten har kokonger av M. mutica hittills i Sverige påträffats på hårnating och borstnate (HEW & HL, egna obs.).

Experiment har visat att M. appendiculata och M. mutica inte skiljer sig åt i hur de förhåller sig till vattnets salthalt – båda arterna föredrar sötvatten framför bräckt eller salt vatten när de ges möjlighet att välja (Kölsch m.fl. 2010).

Författarna menar att de två arternas förekomst styrs mer av värdväxtpreferenser än av salinitet, och att de nuvarande förekomsterna av M. mutica i bräckt vatten i Östersjön har en historisk förklaring kopplad till den senaste nedisningen (Kölsch m.fl. 2010). Ekoln är en vik av Mälaren och ligger endast 0,7 meter över havet, medan Erkens vattenyta ligger 11 meter över havet, vilket innebär att den varit isolerad från Östersjön i åtminstone ett par tusen år.

Fynden av M. mutica i sötvatten knyter an till observationer gjorda i flera andra europeiska länder (Mende m.fl. 2010, Türkgülü m.fl. 2011).

Faktum är att det finns ett gammalt sötvattensfynd även från Sverige, som inte har uppmärksammats. Arten rapporterades från en lokal i en studie av öländska alvarvätar (Bruce 1964), och artbestämningens riktighet har nyligen kunnat bekräftas (HEW, Artportalen). Lokalen (Smedby, Stora Starkärr) ligger mitt på alvaret mer än 5 km från närmaste havsstrand. I och med detta fynd så är både M. appendiculata och M. mutica kända från Ölands alvar. Stora alvarets många vätar och grunda sjöar har en rik undervattensvegetation, med såväl slingor som olika nateväxter inklusive borstnate (Sterner 1986), så det är fullt möjligt att M. appendiculata och M. mutica lever tillsammans även där.

Fortsatta eftersök Många frågetecken kvarstår alltså, och vi vill uppmana fler till att leta efter dessa spännande arter. Kartbilden är full av luckor, och det lönar sig säkert att söka efter M. appendiculata i många landskap där fynd hittills saknas. Flera frågor

Vattenlevande bladbaggar av släktet Macroplea

om värdväxt och andra ekologiska krav är som vi har sett ännu obesvarade – några riktade eftersök på slingor i brackvatten har t.ex. inte gjorts.

För M. mutica behövs riktade eftersök på borstnate i fler svenska insjöar för att klargöra om den bara förekommer i kustnära områden eller är mer utbredd, och den tredje arten M. pubipennis återstår som sagt att upptäcka i Sverige.

Hur de tre arterna fördelar sig – och eventuellt samexisterar – i svenska brackvatten och insjöar blir spännande att se.

Släktet Macroplea har ett fullständigt omisskännligt utseende, men att skilja M. appendiculata och M. mutica åt är svårt. Kroppsformen är lite bredare hos M. mutica, med mer framträdande skuldror, men skillnaden är liten. Den oftast använda karaktären är den utdragna taggen i täckvingarnas spets, som ska vara lång och smal hos M. appendiculata, kortare och mer triangulär hos M. mutica, och ännu kortare hos M. pubipennis (Hansen 1927, Freude m.fl. 1966, Lou m.fl. 2011). Inomartsvariationen är dock stor och många individer avviker från genomsnittet.

I många nycklar är tyvärr illustrationerna generaliserade och idealiserade – de visar utseendet hos ”typiska” (läs: utvalda, lätt igenkännliga) individer. Det har ifrågasatts om spetstaggen är en pålitlig karaktär för att skilja M. appendiculata och M. mutica åt (Kölsch m.fl. 2006), och det begränsade material som studerats under denna inventering stöder den misstanken. Det finns pålitliga skillnader i hanens genitalier (Bieńkowski 2004, Lou m.fl. 2011, Menzies & Cox 1996), och vi rekommenderar att artbestämningen så långt som möjligt bekräftas på detta sätt, tills de yttre kännetecknen har retts ut grundligare.

Fullbildade Macroplea kan hittas sittande på värdväxten under sommaren, och M. pubipennis har i Finland eftersökts både med hjälp av vattenkikare (Biström 1995) och genom snorkling (Saari 2007). Att söka efter kokonger under sensommar och höst är dock ett relativt enkelt sätt att konstatera förekomst, och man får dessutom värdefull information om värdväxter. Det går också (med reservation för vattentemperatur och eventuell isbildning) bra att leta efter kokonger vintern igenom och ända fram på våren, eftersom den fullbildade skalbaggen stannar i sin kokong till nästa försommar. Det negativa med insamling av kokonger är att värdväxterna 103

Håkan Ljungberg, Stig Lundberg & Hans-Erik Wanntorp

grävs upp med rötterna. Vid upprepade återbesök på kända lokaler så finns en risk att värdväxter och baggar decimeras. Sverige är dock stort med lång kust och många sjöar, och så länge man inriktar sig på att hitta nya lokaler så lär den negativa påverkan vara försumbar.

Tack

Upprinnelsen till artikeln är arbetet med faktainsamling inför rödlistorna 2010 och 2015, och genomgången av material i samlingar har delvis skett med ekonomiskt stöd av ArtDatabanken. Ett stort tack till alla rapportörer på Artportalen och andra som har lämnat uppgifter. Stort tack till Linda Nyman som fotograferat baggarna, till Krister Hall för omslagsbilden och till Christoffer Fägerström för hjälp med museimaterial. Vi vill också tacka Olof Hedgren, som uppmärksammade oss på den polska studien, samt Sanna Nordström och Mats Jonsell, som gav värdefulla synpunkter på manuskriptet.

Litteratur

Bieńkowski, A.O. 2004. Leaf-beetles (Coleoptera: Chrysomelidae) of the Eastern Europe. – Mikronprint, Moskva.

Biström, O. 1995. Kartering av stor natebock, bladbaggen Macroplea pubipennis (Coleoptera: Chrysomelidae) i Esboviken, Finland. – Sahlbergia 2: 113-116.

Bruce, N. 1964. Studier över coleopterfaunan i vätarna på Ölands Alvar. – Opusc. Ent. Suppl. XXVI. Cox, M.L. 2007. Atlas of the seed and leaf beetles of Britain and Ireland. – Information Press, Oxford.

Freude, H., Harde, K.W. & Lohse, G.A. 1966. Die Käfer Mitteleuropas. Band 9. – Goecke & Evers, Krefeld.

Gärdenfors, U. (red.) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. – ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Hansen, V. 1927. Danmarks fauna, Biller VII, Bladbiller og Bønnebiller. – Köpenhamn.

Jonsell, L. (red.) 2010. Upplands flora. – SBF-förlaget, Uppsala.

Kölsch, G., Biström, O. & Pedersen, B.V. 2006. Species delimitation in the leaf beetle genus Macroplea (Coleoptera, Chrysomelidae) based on mitochondrial DNA, and phylogeographic considerations. – Insect Syst. Evol. 37: 467-479.

Kölsch, G. & Krause, A. 2011. Oxygen consumption of the aquatic leaf beetles Macroplea mutica and Macroplea appendiculata is low and not influenced by salinity. – Physiological Entomology 36: 111-119.

104

Ent. Tidskr. 135 (2014) Kölsch, G., Krause, A., Goetz, N. & Plagmann, S. 2010. The salinity preference of members of the genus Macroplea (Coleoptera, Chrysomelidae, Donaciinae), fully aquatic leaf beetles that occur in brackish water. – Journal of Experimental Marine Biology and Ecology 390: 203-209.

Kölsch, G. & Kubiak, M. 2011. The aquatic leaf beetle species Macroplea mutica and M. appendiculata (Coleoptera, Chrysomelidae, Donaciinae) differ in their use of Myriophyllum spicatum as a host plant. – Aquatic Insects 33( 1):13-26.

Lindroth, C.H., Notini, G. (red.) 1949. Svenska Djur, Insekterna. Bladbockar eller rörbaggar, s. 454460. – Norstedts, Stockholm.

Lou, Q., Yu, P. & Liang, H. 2011. Two new species of Macroplea Samouelle (Coleoptera: Chrysomelidae: Donaciinae) from China, with a key to all known species. – Zootaxa 3003: 1-21.

Mende, M., Biström, O., Meichssner, E. & Kölsch, G. 2010. The aquatic leaf beetle Macroplea mutica (Coleoptera: Chrysomelidae) in Europe: Population structure, postglacial colonization and the signature of passive dispersal. – Eur. J. Entomol.

107: 101-113 Menzies, I.S. & Cox, M.L. 1996. Notes on the natural history, distribution and identification of British reed beetles. – Br. J. Ent. Nat. Hist. 9: 137-162.

Rydberg, H., Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands flora.

– Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Saari, S. 2007. Meriuposkuoriaisen, Macroplea pubipennis (Coleoptera: Chrysomelidae), levinneisyys ja elinympäistövaatimukset Espoonlahdessa. – University of Helsinki, Finland, 51 pp. (på finska). Ścibior, R., Stryjecki, R., Nieoczym, M. & Bezdĕk, J. 2012. Rare European donacid beetle Macroplea appendiculata Panzer, 1794 (Coleoptera: Chrysomelidae: Donaciinae) common in Polish fish ponds. – Polish Journal of Entomology 81: 321-330.

Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora. – Acta Phytogeographica Suecica 9. Lund.

Türkgülü, I., Ekiz, A.N., Gök, A. & Şen, B. 2011. The first representative of the fully aquatic leaf beetle genus Macroplea Samouelle, 1819 (Coleoptera, Chrysomelidae) in Turkey: Macroplea mutica (Fabricius, 1792), with notes on its biology, habitat, host plant and distribution. – Zoosyst. Evol.

87(2): 291-295.

Tyler, T., Olsson, K.-A., Johansson, H. & Sonesson, M. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. – Lunds Botaniska Förening, Lund.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

En färgstark nykomling i den svenska bifaunan

Hoplitis anthocopoides, en färgstark nykomling i den svenska bifaunan GÖRAN HOLMSTRÖM

Holmström, G.: Hoplitis anthocopoides, en färgstark nykomling i den svenska bifaunan.

[Hoplitis anthocopoides, new to the Swedish bee fauna.] – Entomologisk Tidskrift 125(3): 105-108. Uppsala, Sweden 2014. ISSN 0013-886x.

The solitary bee Hoplitis anthocopoides is reported as new to the Swedish bee fauna.

Both males and females were found in a small sand pit near the village of Abbekås (close to Ystad) on the south coast of Sweden in 2014. The species has most probably recently colonised Sweden. The site where it was found has frequently been visited by the author in recent years, and the south coast is rather well investigated by many entomologists. It seems unlikely that the species, especially the colourful male, could have been overlooked if present.

Göran Holmström, Erikslustvägen 36 K, 217 73 Malmö.

E-mail: goran.holmstrom@telia.com

På senare år har det i södra Skåne dykt upp flera arter av solitärbin som är nya för den svenska faunan. De flesta fynden är gjorda helt nära sydkusten. Fruktsandbi, Andrena gravida och svartblodbi, Sphecodes niger, hittades 2001 resp 2003 längs stranden vid Löderups strandbad (Sörensson 2006b). Flodsandbi, Andrena nycthemera, glanssmalbi, Lasioglossum lucidulum och lersmalbi, Lasioglossum pauxillum, hittades vid en inventering av ett sandtag nära Trelleborg 20042005 (Sörensson 2006a). Vårpälsbi, Anthophora plumipes, som efter år 2000 bara var känt från Viken, ett litet samhälle vid kusten ett par mil norr om Helsingborg, dök plötsligt upp i Trelleborg 2010 och i Malmö 2011 och har sedan dess spridit sig och blivit allmänt på flera platser i sydvästra Skåne (egna observationer). Det bör rimligen röra sig om en nyinvandring. Andra exempel på nya arter är glödsandbi, Andrena fulva, gökbiet Nomada signata, bandsandbi, Andrena flavipes, praktgökbi, Nomada fucata och parksandbi, Andrena chrysosceles. Även om insamlingar och fältobservationer i södra Skåne ökat på senare år förefaller det osannolikt att dessa nya arter enbart skulle vara ett

resultat av detta. Det är tydligt att det pågår en expansion av arter söderifrån (Sörensson 2006b) och det är naturligt att de först dyker upp i södra Skåne. Öresundsbron blev färdig 2000 och man kan spekulera i om den kan ha betydelse när nya arter når Skåne. Till hamnarna i Trelleborg och Ystad anländer dagligen mängder med lastbilar och andra fordon söderifrån. Bin kan följa med som fripassagerare. Man kan naturligtvis inte heller utesluta att arter tar sig över södra Östersjön för egen maskin.

2014 hade turen kommit till ett litet buksamlarbi, Hoplitis anthocopoides, som jag nu anmäler som svenskt. Jag vill föreslå det svenska namnet murargnagbi med tanke på honans aktivitet när hon bygger sina boceller.

Fyndomständigheter Inte långt från Abbekås, cirka 15 km väster om Ystad, och helt nära den skånska sydkusten finns ett litet nedlagt sandtag. Det innehåller en sydvänd, delvis flera meter hög, sandig brant där många solitärbin och andra steklar patrullerar och bygger bon. Nedanför branten är floran rik 105

Göran Holmström

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Figur 1. Hanen av Hoplitis anthocopoides är iögonenfallande med sin orangefärgade behåring och sina gröna ögon.

Foto: författaren, Abbekås 2 juni 2014.

The male Hoplitis anthocopoides is very striking with its bright orange colours and green eyes.

Figur 2. Hanen håller revir vid en planta av blåeld, Echium vulgare. När det dyker upp en andra hane blir det strid, mun mot mun, tills inkräktaren ger upp och ger sig iväg. Foto: författaren, Abbekås 2 juni 2014.

The male doesn´t accept any intruder close to his chosen Echium vulgare. When a second male appears there will be a battle mouth to mouth until the intruder gives up.

106

med bland annat sandvita, Berteroa incana, oxtunga, Anchusa officinalis, blåeld, Echium vulgare, gulreseda, Reseda lutea, kirskål, Aegopodium podagraria, prästkrage, Leucanthemum vulgare, vit sötväppling, Melilotus albus, rotfibbla, Hypochoeris radicata och många fler nektarrika blommor som lockar solitärbin. Ofta har jag lekt med tanken att här hitta en verklig raritet.

Den 31 maj 2014, en solig dag utan alltför kraftiga vindar, besökte jag sandtaget. Jag slaghåvade lite förstrött längs branten och i en del bestånd av blommor. Plötsligt kom ett litet bi farande längs branten. Jag uppfattade att det var orangefärgat och hade turen att få det i håven.

Genast jag fått ner det i ett litet glasrör insåg jag att detta var något spännande. Biet var cirka en centimeter långt och tätt orangehårigt på huvud och mellankropp. På bakkroppen fanns glesare och längre orangefärgad behåring, i nederkanten av tergiterna tunna ljusa band. Ögat var turkosgrönt (Fig. 1).

På kvällen, under stereoluppen och med hjälp av tillgänglig litteratur, bestämde jag biet preliminärt till en hane av Hoplitis anthocopoides.

Det är en art som förekommer i Mellaneuropa och är oligolektisk, specialiserad, på blåeld.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

En färgstark nykomling i den svenska bifaunan

Figur 3. Honan av Hoplitis anthocopoides murar på stenar och bygger sina celler under murbruket.

Foto: författaren, Abbekås 5 juni 2014.

The female Hoplitis anthocopoides cements on stones and builds the cells under the cement.

Den 2 juni var jag tillbaka i sandtaget.

Blåelden hade precis börjat slå ut och jag satte mig på marken bredvid en just utslagen blåeld.

Efter en liten stund kom han, en precis likadan hane som den jag fångat två dagar tidigare. Han patrullerade runt blomman, nektarsökte några gånger och landade korta stunder bland småsten på sanden helt nära. Ibland var han helt försvunnen men det dröjde aldrig mer än några minuter förrän han var på plats igen. Jag satt kvar i säkert en timma och vid ett tillfälle dök det upp en andra hane. Denne var något blekare i färgen, mer beige än orange. Den förste hanen angrep genast (Fig. 2). En stund stod de stilla i luften med käkarna mot varandra (jf Eickwort 1977).

Om de rörde vid varandra eller bara markerade kunde jag inte avgöra, men efter en stund försvann nykomlingen och den förste hanen var åter herre på täppan. Han tolererade ingen konkurrens, också en förbipasserande blåvinge blev bryskt bortjagad.

Innan jag lämnade platsen hade jag upptäckt en tredje hane, som höll revir vid en annan nyutslagen blåeld.

Honan av Hoplitis anthocopoides murar i fördjupningar på stenar och bygger sina boceller under murbruket (Eickwort 1975). Vid nästa besök i sandtaget, den 5 juni, gick jag bort till en hög med stora stenbumlingar som ligger vräkta

i sandtaget. Jag behövde inte leta länge. På en större sten såg jag två hål på en uppmurad yta om cirka 3x5 cm. Jag satte mig ner och väntade.

Strax kom honan och försvann ner i ett av hålen (Fig. 3). Nu upptäckte jag också att det fanns ett ställe till på stenen där det var murat sedan tidigare.

Vid det här besöket såg jag minst fyra hanar och två honor. Jag lade märke till att hanarna inte bara tar nektar från blåeld utan även kan besöka oxtunga och rotfibbla. Honorna däremot såg jag bara på blåeld (Fig. 4). Parning iakttog jag vid en blomma av blåeld där hanen höll revir.

Det är spännande att hitta ett nytt bi för landet och ännu roligare när man får tillfälle att studera det så väl som jag fick. Eftersom det växer gott om blåeld på platsen och över huvud taget längs sydkusten bör arten ha goda förutsättningar att etablera sig och spridas. Särskilt den fräscha hanen är lätt att känna igen i fält, den behöver inte samlas in.

Så känner man igen arten Med lite erfarenhet av solitärbin reagerar man direkt på den orangefärgade hanen med sina gröna ögon. Han skiljer sig väl från hanarna av våra övriga fyra Hoplitis-arter som alla är mer eller mindre gulbrunt behårade på huvud och mellankropp men inte alls så tätt och kraftigt or107

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Göran Holmström

Figur 4. Hoplitis anthocopoides är oligolektisk på blåeld, Echium vulgare. Här en hona som födosöker.

Hoplitis anthocopoides is oligolectic to Echium vulgare.

This is a female.

ange som hos hanen av Hoplitis anthocopoides.

Denne har dessutom lång orange behåring på bakkroppen, tät på första tergiten och glesare på de övriga tergiterna. Denna orangefärgade behåring på bakkroppen saknas helt hos våra övriga arter i släktet. De smala ljusa banden i kanten av tergiterna är vita med beigeorange ton hos H. anthocopoides. Blekta hanar däremot kan vara lite knepigare. Honan är svårare att känna igen i fält. Hon ger ett brunare intryck än t ex Hoplitis claviventris och är också lite kraftigare och större.

Båda könen kan ganska enkelt bestämmas med Amiet m fl (2004) eller Scheuchl (2006).

Störst är risken till förväxling med Hoplitis adunca, en art som finns i hela Tyskland upp till Östersjökusten (Andreas Müller pers. comm) och har ett nyare fynd i Danmark, Jydelejet, Møn, 2007, (Henning Bang Madsen pers. comm.).

Utseendemässigt är arterna ytterst lika varandra och båda är specialiserade på blåeld. En viktig skillnad finns i färgen på sporren på bakskenbenet, gulaktig hos Hoplitis anthocopoides och mörk/svart hos Hoplitis adunca.

Den hane jag fångade har kontrollbestämts av Osmia-experten Andreas Müller i Schweiz.

108

Artens utbredning Hoplitis anthocopoides är utbredd över stora delar av Europa och når Östersjökusten i Tyskland (Andreas Müller pers. comm.). Den är anträffad tre gånger i Danmark sedan år 2000, Sjællands Odde færgehavn, 2005, Røsnæs, 2001 og Jernhatten, østlige Jylland, 2005 (Henning Bang Madsen pers. comm.).

Kan den vara förbisedd i södra Sverige?

Knappast, eftersom särskilt hanen är mycket iögonenfallande. Jag tror också att den är helt ny på den lokal där jag fann den. Det är en plats som jag besökt flera gånger varje sommar de senaste åren, och jag tror inte jag hade missat den om den fanns där.

I både Amiet m fl (2004) och Scheuchel (2006) benämns arten Osmia anthocopoides, med Hoplitis som undersläkte. Eftersom vi i Sverige ger Hoplitis status av släkte bör den hos oss få heta Hoplitis anthocopoides.

Litteraturlista

Amiet, F., Müller, A & Neumeyer, R. 1999. Apidae 4. – Fauna Helvetica 9.

Eickwort, G.C. 1975, Nest-building Behavior of the Mason Bee Hoplitis anthocopoides (Hymenoptera: Megachilidae). – Zeitschrift für Tierpsychologie 37: 237-254.

Eickwort, G.C. 1977, Male territorial behaviour in the mason bee Hoplitis anthocopoides (Hymenoptera: Megachilidae). – Animal Behaviour 25: 542-554.

Scheuchl, E. 2006. Illustrierte Bestimmungstabellen det Wildbienen Deutschlands und Österreichs.

Band II: Schlüssel der Arten der familien Megachilidae und Melittidae. – Apollo Books, Stenstrup.

Sörensson, M. 2006a. Sandtäkter som värdefulla insektsmiljöer: ett exempel från Trelleborg med tre för Skandinavien nya solitärbin (Hymenoptera: Apoidea). – Entomologisk Tidskrift 127: 117134.

Sörensson, M., 2006b. Två för Sverige nya solitärbin från Sydostskånes kust (Hymenoptera: Apoidea).

– Entomologisk Tidskrift 127: 161-168.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Fotblomflugor längs svenska fjällkedjan

Fotblomflugor Platycheirus (Diptera, Syrphidae) längs den svenska fjällkedjan: en flerårig inventering PETER CEDERSTRÖM, RUNE BYGEBJERG, CARIN H NILSSON, JOHN AHLGREN & GÖSTA GILLERFORS† Cederström, P., Bygebjerg, R., Nilsson, C., Ahlgren J. & Gillerfors, G.†. Fotblomflugor Platycheirus (Diptera, Syrphidae) längs den svenska fjällkedjan: en flerårig inventering.

[Hoverflies of the genus Platycheirus (Diptera, Syrphidae) along the Caledonian mountain chain in Sweden: a survey over eleven years.] – Entomologisk Tidskrift 125 (3): 109-130. Uppsala, Sweden 2014. ISSN: 886x-0013.

The fauna of hoverflies in Boreal and Arctic parts of Scandinavia is still very poorly investigated. Therefore we performed an 11 year survey of the hoverfly genus Platycheirus Lepeletier & Serville, 1828 along the Caledonian mountain chain in Sweden (from Värmland northwards to the Torneträsk area). During 2003-2013 we annually performed two trips in order to survey various areas and to collect flies by netting. Altogether 150 localities were visited and a total of 1862 Platycheirus-specimens belonging to 40 species were collected. Two species were recorded for the first time in Sweden: Platycheirus carinatus (Curran, 1927) and P. magadanensis Mutin, 1999 and 74 records were new for various fauna-provinces. Four main areas were selected for comparative studies on distribution, habitat, local migration and environmental influences on population fluctuation of Platycheirus-species. We noted that males hatch earlier than females and the latter sex await the maturing anthers of their feeding plants. Moreover, Platycheirus-species in alpine and subalpine terrain seem to be very cold resistant and active at air-temperatures around 10O C. Environmental disturbance within the subalpine and northern boreal vegetation zones, e.g. cutting of woods or constructing of slalom slopes, creates new flower rich habitats and therefore support the population sizes within this assemblage of hoverflies. The observed distribution of northern Platycheirus-species along the Boreal and Arctic parts of Scandinavia reflects its worldwide Holarctic and Palearctic relations.

Peter Cederström, Axelvoldsvägen 27, SE-241 35 Eslöv. E-post: peter.cederstrom@telia. com Rune Bygebjerg, Zoologiska Museet, Lunds Universitet, Ekologihuset, Sölvegatan 37, SE223 62 Lund. E-post: rune.bygebjerg@biol.lu.se Carin H. Nilsson, Brinken 2, SE-241 37 Eslöv. E-post: carin.nilsson1@telia.com John Ahlgren, Backlyckev. 4, SE-533 94 Hällekis. E-post: jompa.ahlgren@telia.com

Syftet med denna rapport är att redovisa resultatet av elva års (2003-2013) insamlingar och studier av blomflugesläktet Platycheirus Lepeletier & Serville, 1828 (fotblomflugor) utefter fjällkedjan, från Värmland till Torneträskområdet i norra Sverige. Att utbredningen av fotblomflugor längs fjällkedjan har varit dåligt känd framgår vid jämförelse med den utbredningskatalog som publicerades 2001 (Bartsch 2001). Sannolikt upprepar

sig mönstret även inom andra blomflugesläkten, vilket vi hoppas kunna visa i fortsatta studier. Vi vill härmed dedicera denna uppsats till den alltför tidigt bortgångne Hans Bartsch, som var en inspirerande mentor och som också ofta kontrollerade våra artbestämningar.

Antalet fotblomflugor dokumenterade från Sverige har sedan 1990 ökat från 26 arter (Hedström 1990) till 42 arter (Bartsch 2010, Hellqvist 109

Peter Cederström m.fl.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Figur 1. De fyra inventeringsområdena med inlagda vegetationszoner efter Helmfrid m.fl.

1996:40, samt deras läge i Sverige: område A Klövsjöområdet, område B Tåsjöområdet, område C Laisvallområdet och område D Abiskoområdet. Insamlingslokaler är markerade med stjärnor.

Map of the four main areas (A-D) of the investigation with the vegetation zones and their position along the Caledonian mountain chain of Sweden indicated. Collecting sites are named and marked with stars.

110

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Fotblomflugor längs svenska fjällkedjan

Figur 2. Slåtteräng vid Fjätbodarna i Dr., 14.6.2012.

Overgrown hay meadow rich in herbs, collecting site for Platycheirus laskai.

2009, 2010). Från Hedströms och Bartschs (2001) checklistor kan noteras att Platycheirus complicatus (Becker, 1889) och P. melanopsis Loew, 1856 visat sig vara P. kittilaensis Dušek & Láska, 1982 (Bartsch m.fl. 2009a). Från vår inventering som presenteras här, kan vi rapportera ytterligare två arter nya för Sverige: Platycheirus carinatus (Curran, 1927) och P. magadanensis Mutin, 1999 samt 74 nya provinsfynd.

Våra studier och insamlingar av blomflugor, som inleddes 2003, gjordes parallellt med undersökningar (PC, CHN, JA) av lokaler för underkambriska trilobiter, vilket till stor del styrt färdvägarna norrut. Detta begränsar till viss del bearbetning och analys av fotblomflugornas utbredning, miljöval och flygtider. GG deltog i flera inventeringsresor under dessa studier.

Fotblomflugornas nuvarande regionala utbredning i Sverige betraktas också i ljuset av säsongsbetingad lokal migration, tillfälliga miljöförändringar samt kopplingar till dess holarktiska och palearktiska utbredning.

Undersökningsområden Inventeringen, som startade 2003 och avslutades i augusti 2013, innefattar sammanlagt elva årliga dubbelresor utefter fjällkedjan till Torneträskområdet i norra Sverige. Tidpunkten har varit ungefär densamma under åren; första resan va-

rade 12.6-7.7 och andra 14.7-7.8. En inventering företogs i början av juni 2009 för att få en bättre uppfattning om fotblomflugornas flygtider. I början av denna inventering besöktes lämpliga fluglokaler slumpvis efter vägvalet till fossillokaler i nordvästra Jämtland, Storumanområdet i Lycksele lappmark, Laisvallområdet i Pite lappmark samt till fjällandskapet på ömse sidor om Torneträsk i Torne lappmark. Emellertid utkristalliserades snart fyra huvudområden med intressanta blomflugelokaler och vi har valt att jämföra flugfaunan inom dessa områden utefter fjällkedjan (Fig. 1), vilka representerar relativt skilda miljötyper. Ca 22 % av de flugor vi samlat in kommer dock från lokaler som ligger utanför dessa fyra områden.

Område A (Klövsjöområdet) med en yta av 10800 km2 täcker större delen av västra Härjedalen med mindre angränsande delar av sydvästra Dalarna och nordöstra Jämtland. I väster och norr förekommer områden inom den alpina vegetationszonen och resten av området tillhör den nordligt boreala vegetationszonen med en smal strimma i öster av den mellanboreala vegetationszonen (Helmfrid m.fl. 1996: 40). De artrikaste biotoperna i detta område fann vi på oftast nerlagda slåtterängar (Fig. 2), i örtrika branta sydsluttningar och i vägdiken utefter myrmarker. Förutom Platycheirus-arter påträf111

Peter Cederström m.fl.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Figur 3. Sjoutälvens utlopp i Tåsjön vid Granön i Ån., 3.7.2011.

Outlet of Sjoutälven River in Lake Tåsjön, collecting site for Platycheirus magadanensis.

Figur 4. Örtrika vägdiken i granskog längs Laisdalenvägen i Pi., 19.7.2013.

Road ditches rich in herbs along spruce forest, collecting site for Platycheirus tarsalis.

fades i område A bl.a. Brachyopa vittata Zetterstedt, 1843 och Xylota caeruleiventris Zetterstedt, 1838.

Område B (Tåsjöområdet) i västligaste delen av Ångermanland mellan Jämtland och Åsele lappmark, utgörs av långsträckta sjö- och älvsystem som främst löper från nordväst till sydost, med mellanliggande åsar inom den mellanboreala vegetationszonen, och har en yta av 4680 km2. I nordväst och nordost tillkommer nordlig boreal vegetationszon. I Tåsjöområdet inventerade vi särskilt blomflugrika lokaler längs vägdiken i myrmarker och granskogar samt utefter våtmarker, t.ex. Sjoutälvens utlopp i Tåsjön (Fig. 3). Inom område B håvades för112

utom Platycheirus-arter bl.a. Helophilus groenlandicus (Fabricius, 1780) och Sphaerophoria pallidula Mutin, 1999.

Längre norrut inom område C (Laisvallområdet), mitt i Pite Lappmark med en yta av 1440 km2, inventerade vi ett sjörikt område inom den nordligt boreala vegetationszonen, som i väster gränsar till den alpina vegetationszonen. Här insamlades blomflugor i örtrika vägdiken längs granskogsridåer (Fig. 4) och utefter bäckdråg med kabbleka i tät granskog. Inom område C fann vi även t.ex. Paragus punctulatus Zetterstedt, 1838 och Xylota suecica (Ringdahl, 1943).

Längst i norr, med en yta av 6480 km2, finns undersökningsområdet D (Abiskoområdet).

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Fotblomflugor längs svenska fjällkedjan

Figur 5. Sandstenshällar med fjällsippa Dryas octopetala vid Luopakte i To., 30.6.2007.

Rock-ledges at Mt Luopakte, collecting site for Platycheirus groenlandicus.

Största delen ligger inom den alpina vegetationszonen med nordlig boreal vegetationszon i öster. Karakteristiskt för detta område är den subalpina fjällbjörksregionen ovanför barrskogsgränsen. Här ligger de undersökta lokalerna för blomflugor, liksom i de övriga områdena (A-C), utefter våra resvägar, förutom två lokaler uppe på kalfjället (Fig. 5). Bland följearter ifrån område D kan nämnas Dasyrphus postclaviger (Stys & Moucha, 1962) och Parasyrphus groenlandicus (Nielsen, 1910).

Preparering och dokumentation Alla blomflugor i denna studie är insamlade genom håvning och allt preparerat material finns i PC:s och CHN:s samlingar där också GG:s norrlandsmaterial finns. RB kontrollbestämde alla Platycheirus-arterna. I de första försöken att särskilja Platycheirus hyperboreus (Staeger, 1845) och P magadanensis användes ett ljusmikroskop för fotografering av framskenben (x10) och framtarsleder (x60). Preparaten placerades i en droppe glycerol, och efter ca 14 dygn hade alla luftbubblor inne i extremitetsdelarna diffunderat.

Vi följer Bartsch (2001) med avseende på geografisk utbredning för blomflugor och tidsfönster för varje art. Eftersom vår studie pågått sedan 2003 finns många av våra tidiga provinsfynd redan inlagda i den uppdaterade katalogversionen av Bartsch (2010).

Fynddata Totalt insamlades 1862 fotblomflugor tillhörande 40 arter (Tabell 1). De allmänt förekommande och vanligaste arterna Platycheirus albimanus, P. manicatus, P. peltatus, P. clypeatus och P. europaeus utgjorde sammanlagt 970 exemplar, d.v.s. mer än hälften (52 %) av allt insamlat material. De vanligaste arterna med nordlig utbredning var P. kittilaensis, P. amplus, P. nielseni och P. podagratus som utgjorde 16% (301 exemplar). Flera av de nordliga fotblomflugorna påträffades endast i något eller några få exemplar såsom P. lundbecki, P. carinatus, P. varipes och P. ramsarensis.

I materialet fanns inte mindre än två arter som var nya för landet: Platycheirus carinatus (Curran, 1927) och P. magadanensis Mutin, 1999. Ytterligare 74 fynd är nya för respektive faunaprovins (fetstilade i Tabell 1).

113

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Peter Cederström m.fl.

Tabell 1. De Platycheirus-arter som påträffades under denna studie, visat dels för allt insamlat material och dels enbart för de fyra huvudområdena (A-D, se Fig. 1). “Nord.” anger arter med boreal-arktisk utbredning med “N”; Faunaprovinser anger de provinser som vi hittat arten i, och med Fet stil när det är ett nyfynd för provinsen; de förkortas enligt “Vr” Värmland, “Dr” Dalarna, “Hr” Härjedalen, “Ån” Ångermanland, “Jä” Jämtland, “Nb” Norrbotten, “Ås” Åsele lappmark, “Ly” Lycksele lappmark, “Pi” Pite lappmark, “Lu” Lule lappmark, “To” Torne lappmark; “Tidig” och “Sen” anger tidsperioeden under sommaren då fynden gjordes.

The Platycheirus-species recorded during this study, shown for the whole material and for the part recorded within our focal study areas (A-D, Fig. 1); “North” denotes species with boreal-arctic distribution with “N”, Faunaprovinces are given for our records with Bold text for the provinces where our records is the first; the abbreviations are described in the Swedish legend above; “Early” and “Late” denotes records done early or late in the summer.

Hela studien/ The whole material

Antal lokaler/

Art/Species

Fynd inom område A-D/Records within area A-D

Antal individer/ No of individuals

Nord./ No. of Faunaprovinser/ North. sites Fauna provinces for our records ♂ ♀

Antal individer/ Tidig/ No of individuals Early

Områden/ Study areas ♂

♀

♂ ♀

Sen/ Late ♂ ♀

P. albimanus 82 Vr Dr Hr Jä Ån Nb Ås Ly Pi Lu To 237 225 A B C D 181 193 121 91 60 102 P. aurolateralis 6 Dr Ån Ly To 4 6 A B D 4 5 4 4 1 P. laskai N 6 Hr Ån Pi To 0 6 A B C D 6 5 1 P. nigrofemoratus N 7 Ån Lu To 8 1 B D 7 1 7 1 P. scutatus 19 Dr Hr Jä Ån Ås Ly Pi Lu To 21 12 A B C D 15 10 14 6 4 14 P. splendidus 7 Jä Pi Lu To 7 1 A C D 5 1 4 1 1 P. urakawensis N 12 Dr Jä Ån Ly To 20 14 A B D 17 14 15 10 2 4 P. brunnifrons 2 Ly To 2 0 D 1 1 P. goeldlini 1 Pi 1 0 C 1 1 P. lundbecki N 1 To 1 0 D 1 1 P. transfugus N 12 Dr Jä Ås Ly Pi Lu To 1 23 A D 16 5 11 P. carinatus N 1 To 0 1 D 1 1 P. groenlandicus N 4 Hr To 10 13 A D 10 13 10 11 2 P. kittilaensis N 12 Jä Ån Pi To 43 16 B C D 43 15 40 12 3 3 P. latimanus N 8 Dr Ly Pi To 6 20 A C D 6 17 4 12 2 5 P. manicatus 52 Vr Dr Hr Jä Ån Nb Ås Ly Pi Lu To 96 85 A B C D 84 79 63 40 21 39 P. subordinatus N 7 Ån To 15 10 B D 15 10 13 6 2 4 P. tarslis 8 Jä Ån Ly Pi To 18 7 A B C D 18 6 17 4 1 2 P. varipes N 1 Ån 3 0 B 3 3 P. granditarsis 16 Vr Dr Hr Jä Ån Nb Ås Pi Lu To 23 16 A B C D 6 6 5 5 1 1 P. rosarum 1 Vr 0 1 P. amplus N 38 Dr Hr Jä Ån Nb Ås Ly Pi Lu To 46 29 A B C D 31 23 29 18 2 5 P. holarcticus N 24 Dr Hr Jä Ån Pi To 24 23 A B C D 24 22 21 10 3 12 P. jaerensis 7 Dr Hr Jä Ån Pi To 2 6 A B C D 2 6 2 5 1 P. nielseni N 39 Vr Dr Jä Ån Nb Ås Ly Pi Lu 39 28 A B C D 27 18 23 10 4 8 P. parmatus N 21 Dr Jä Ån Nb Ås Lu To 31 17 A B D 26 14 25 10 1 4 P. peltatus 51 Vr Dr Hr Jä Ån Nb Ås Ly Pi Lu To 95 44 A B C D 68 26 66 17 2 9 P. aeratus N 6 Dr Hr Ån To 0 6 A B D 6 5 1 P. angustatus 34 Vr Dr Hr Jä Ån Nb Ås Ly Pi To 37 29 A B C D 28 17 25 13 3 4 P. clypeatus 58 Vr Dr Hr Jä Ån Nb Ås Ly Pi Lu To 74 30 A B C D 38 20 32 8 6 12 P. europaeus 38 Dr Hr Jä Ån Nb Ås Ly Pi To 62 22 A B C D 43 16 36 14 7 2 P. fulviventris 6 Vr Jä Ån Nb To 4 3 B D 1 1 1 1 P. hyperboreus N 15 Dr Hr Jä Ån Ås To 10 19 A B D 9 17 3 11 6 6 P. immarginatus 1 Pi 0 1 C 1 1 P. magadanensis N 8 Dr Jä Ån Ly Pi To 12 1 A B C D 10 1?

10 1?

P. occultus 21 Dr Hr Jä Ån Nb Ås Ly Pi To 10 19 A B C D 6 15 5 10 1 5 P. perpallidus 2 Vr Nb 2 0 P. podagratus N 34 Dr Hr Jä Ån Ås Ly Pi To 55 45 A B C D 39 34 33 25 6 9 P. ramsarensis N 3 Ås Pi 2 3 C D 2 2 1 1 2 P. scambus 28 Vr Dr Hr Jä Ån Nb Ås Ly Pi To 39 20 A B C D 26 13 22 9 4 4 Totalt/Total 1060 802 27 28 24 35 797 645 656 380 141 265

114

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Fotblomflugor längs svenska fjällkedjan

Figur 6. Örtrik bäckravin vid Luopakte 922 m ö.h i To., 25.7.2008.

Small rivulet in a ravine 922 m.a.s.l. along the northern slope of Mt Luopakte, collecting site for Platycheirus carinatus and P. lundbecki.

I de fyra delområdena (A-D) hittades mellan 24 och 35 arter, flest i det nordligaste (Tabell 1).

78 % av det totala antalet individer (1862) hittades inom dessa områden.

Hanar förekommer något tidigare på året än honor. Under första inventeringsperioden var 64 % av flugorna hanar (656 av 1033 individer), medan 65 % (266 av 407 individer) var honor under andra inventeringsperioden (Tabell 1).

Nedan följer en artvis presentation av fynden med kommentarer om våra fältobservationer och vad som är känt om arterna sedan tidigare. För

a

b

nya provinsfynd (enligt Bartsch 2010) eller för fynd som gjorts under särskilda omständigheter anges exakta fynddata, liksom i de flesta fall för de boreala och eller arktiska arter som saknas i södra Sverige. Samtliga fynddata från denna undersökning finns inlagda på Artportalen. Nya provinsfynd markeras med asterisk (*).

Uppgifter om global och regional utbredning för dessa arter följer Bartsch m.fl. (2009a), Haarto & Kerppola (2007), Nielsen (2004) och Vockeroth (1990). Förekomst av alla fotblomflugor i respektive faunaprovins samt antal lo-

c

d

Figur 7. Fotblomflugor inom albimanus-gruppen: – a) Platycheirus aurolateralis ♂, Ån. Hoting, 21.6.2008. – b) P. nigrofemoratus ♂, To. Kiruna, 28.6.2010, – c) P. splendidus ♂, Pi. Laisvallby, 25.6.2010, – d) P. urakawensis ♂, Dr. Fjätbodarna, 18.7.2009. Skalstrecket är 4 mm.

Selected specimens within the albimanus-group. Scale bar 4 mm.

115

Peter Cederström m.fl.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Figur 8. Örtrikt vägdike vid Kelvavallen söder om Gällivare i Lu., 7.7.2012.

Road ditch rich in herbs, collecting site for Platycheirus nigrofemoratus.

kaler som vi fann arten på presenteras i Tabell 1. Här presenteras också resultatet från de fyra utvalda områdena A-D med bl.a. tidig och sen flygtid för respektive kön. albimanus-gruppen (Fig. 7) Platycheirus albimanus (Fabricius, 1781), silverfotblomfluga är en vanlig art som påträffats i alla landskap utefter fjällkedjan. Den närstående P. urakawensis förekommer i samma miljöer som P. albimanus, men arterna kan skiljas åt genom den detaljerade beskrivning som presenterats i Sörensson (2001). Totalt påträffades 237♂ och 225♀ exemplar av P. albimanus på 82 lokaler. Arten visade sig också vara vanlig i subalpina fjällbjörkskogar, och påträffades även i lågalpin miljö: To. Luopakte (Fig. 6), örtrik bäckravin 922 m ö.h. med bl.a. rosenrot Sedum rosea, kabbleka, fjälltätört Pinguicula alpina, fjällviol Viola biflora, fjälldaggkåpa Alchemilla alpina, fjällsmörblomma Ranunculus nivalis och vide Salix spp., 30.6.2007 1♀ och vid Trollsjön, en smältvattenssjö 815 m ö.h. i Kärkevagge, på fjällsippa Dryas octopetala, 28.6.2008 1♂.

Platycheirs aurolateralis Stubbs, 2002, hårig fotblomfluga är en sällsynt men sannolikt förbi116

sedd art som tidigare endast varit känd i några få exemplar från Skåne och Västerbotten (Bartsch m.fl. 2005). Senare funnen i Småland (Karlsson & Johansson 2010, Nilsson m.fl. 2012) och *Ha. Dagsås, 14.5.2011 1♂, leg. GG. Arten är spridd utefter fjällkedjan, och flygtiden varar från början av juni och in i augusti. *Dr. Fjätbodarna, på smörblomma Ranunculus acris, 17.6.2010 1♀; *Ån. Hoting, i örtrikt vägdike, 4.6.2009 1♀, 21.6.2008 1♂: Brocksjön, på sandtrav Arabis arenosa, 6.5.2009 2♂, 17.6.2011 1♀: Näsviksvägen, i vägdike genom hygge på smörblomma, 22.6.2006 1♂; *Ly. Vilhelmina, vid myrkant på smörblomma, 3.8.2010 1♀; *To. Björkliden, på sandtrav, 29.6.2010 1♀, 21.7.2013 1♀.

Platycheirus laskai Nielsen, 1999, lansfotblomfluga är en boreal-arktisk art med dåligt känd utbredning som vi fann i sammanlagt 6 exemplar på 6 lokaler utefter fjällkedjan. Arten har en nordvästlig palearktisk utbredning. Fem är nya provinsfynd: *Hr. Ljungdalen, på smörblomma, 15.7.2005 1♀; *Ås. Vojmåns rastställe (E45), på smörblomma, 20.6.2011 1♀; * Pi. Laisdalenvägen, på sandtrav, 25.6.2011 1♀; *Lu. Kvikkjokk, på kabbleka, 26.6.2008 1♀; *To. Torneträsk järnvägsstation, på sandtrav, 28.6.2004 1♀.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Fotblomflugor längs svenska fjällkedjan

Figur 9. Bäck med kabbleka Caltha palustris vid Fjätbodarna, Dr. 14.6.2012.

Small stream edged an overgrown hay meadow, collecting site for e.g. Platycheirus urakawensis, P. albimanus, P. manicatus, P. amplus and P. angustatus.

Platycheirus nigrofemoratus Kanervo, 1934, lappfotblomfluga är en sällsynt, nordlig art som tidigare endast påträffats i Lule och Torne lappmarker. Den har nordvästlig palearktisk och nearktisk utbredning. *Ån. Granön, på sandtrav, 21.6.2004 1♂; Lu. Kelvavallen (Fig. 8), på smörblomma, 6.7.2011 1♂; To. Kiruna, 28.6.2010 1♂: Akkar, på smörblomma, 28.6.2008 1♂: Torneträsk jvs, 28.6.2004 1♂: Kaisepakte, örtrika bryn i gles strandnära fjällbjörkskog med inslag av hägg och rönn. De örtrika markskikten utgörs av bl.a. hundloka Anthriscus sylvestris, hönsbär Cornus suecica, midsommarblomster Geranium sylvaticum, fingerört Potentilla spp., sandtrav och smörblomma, 1.7.2008 2♂, 7.7.2012 1♂: Björkliden, på slåtterblomma Parnassia palustris, 23.7.2010 1♀ (det. H. Bartsch 2010).

Platycheirus scutatus (Meigen, 1822), skogsfotblomfluga är påträffad i alla landskap utefter fjällkedjan. Enligt Bartsch (2009a: 121) går det inte att med säkerhet skilja honor av P. scutatus från de närstående P. aurolateralis och P. splendidus; se dock Haarto & Kerppola (2007: 542) och van Veen (2004: 187). Genom att kombinera bestämningstabellerna från dessa författare gick det att med god säkerhet artbestämma alla honor i scutatus-gruppen. Flygtiden för P. scutatus varar från juni till början av augusti. Vi håvade

totalt 21♂ och 12♀ på 19 lokaler av vilka tre utgjorde nya provinsfynd; *Ås. Fianberg, på smörblomma, 24.6.2007 1♂; *Pi. Laisvallby, 25.6.2011 1♂; *To. Bergfors, på sandtrav, 1.8.2010 1♂.

Platycheirus splendidus Rotheray, 1998, glansfotblomfluga är tidigare endast påträffad i två exemplar, dels på Hallands Väderö i Skåne och dels vid Umeå i Västerbotten (Bartsch m.fl.

2005). Vi fann sammanlagt åtta exemplar främst i de norra delarna av fjällkedjan, och flygtiden varade från mitten av juni till andra halvan av juli. *Jä. Klövsjö, på smörblomma, 15.6.2012 1♂: Håkafot, 6.7.2013 1♂; *Pi. Laisvallby, 25.6.2010 1♂; *Lu. Kelvavallen, 6.7.2011 1♂; To. Kuosanen, 25.6.2013 1♀: Björkliden, på sandtrav, 23.7.2009 1♂: Tornehamn, på smörblomma, 30.6.2007 1♂ (det. H.Bartsch 2007): Trollsjön i Kärkevagge på fjällviol, 28.6.2007 1♂.

Platycheirus urakawensis (Matsumura, 1919), trollfotblomfluga påträffades i Sverige för första gången 1999 i Lycksele lappmark (Sörensson 2001). Flygtiden bedöms vara från mitten av juni till mitten av augusti och arten har holarktisk utbredning Vår undersökning visar att arten är vitt spridd, från Dalarna till Torneträsk i norra Sverige. *Dr. Älvros, 14.6.2013 1♂: Foskvallen, i vägdike på smörblomma, 14.6.2013 117

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Peter Cederström m.fl.

a

b

c

d

Figur 10. Fotblomflugor inom ambiguus-gruppen: – a) Platycheirus brunnifrons ♂, Ly. Tallträsk, 1.8.2010, – b) P. goeldlini ♂, Pi. Laisvallby, 25.6.2010, – c) P. lundbecki ♂, To. Luopakte, 2.7.2010, – d) P. transfugus ♂, Pi. Radnejaur, 27.6.2010.

Skalstrecket är 4 mm.

Selected specimens within the ambiguus-group. Scale bar 4 mm.

1♂: Fjätbodarna (Fig. 9), 18.7.2009 1♂1♀, 19.7.2010 1♂1♀ (det. H. Bartsch 2010); *Jä.

Alanäset, 21.6.2009 1♂: Ollsta, örtrikt vägdike med kabbleka, 18.6.2009 1♂: Hallviken, örtrikt vägdike på sandtrav, 22.6.2006 1♂ (det.

H. Bartsch 2010); Ån. Hoting, 20.6.2005 2♂, 23.6.2007 1♂1♀, 21.6.2008 1♀, 16.6.2012 1♀ (intersex), 17.6.2012 2♂1♀: Brocksjön, 21.6.2009 1♂, 17.6.2011 3♂4♀, 18.6.2012 1♂, 16.6.2013 1♂; Ly. Tallträsk, örtrik igenväxt slåtteräng, 23.6.2010 1♂; To. Bergfors, 30.7.2010 1♀: Kaisepakte, 27.6.2011 1♂1♀: Björkliden, på slåtterblomma, 23.7.2010 1♀.

ambiguus-gruppen (Fig. 10) Platycheirus brunnifrons Nielsen, 2004, brunpannad fotblomfluga var tidigare endast påträffad i södra Finland (Haarto & Kerppola 2007) men har nyligen tagits som ny för Sverige i Västerbotten (Hellqvist 2009). Arten är också rapporterad från Småland (Karlsson & Johansson 2010). Vi har påträffat arten i *Ly. Tallträsk, på gammal igenväxt slåtteräng med hundloka och midsommarblomster, 2.8.2010 1♂ och i * To. Kuosanen, på mjölkört Epilobium angustifolium, 29.7.2010 1♂ (det. H. Bartsch 2010).

Platycheirus goeldlini Nielsen 2004, alpfot-

Figur 11. Örtrik gles fjällbjörkskog norr om Kaisepakte utefter Torneträsk i To., 22.6.2010.

Open subalpine birch wood south of Lake Torneträsk, collecting site for Platycheirus hyperboreus.

118

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Fotblomflugor längs svenska fjällkedjan

a

b

c

d

e

f

g

h

Figur 12. Fotblomflugor inom manicatus-gruppen: – a) Platycheirus carinatus ♀, To. Luopakte, 2.7.2010, – b) P. groenlandicus ♀, To. Luopakte, 2.7.2010, – c) P. subordinatus ♀, To. Björkliden, 27.7.2006, – d) P. varipes ♂, Ån. Brocksjön, 4.6.2009, – e) Platycheirus groenlandicus ♂, To. Luopakte, 1.7.2010, – f) P. kittilaensis ♂, To. Akkar, 28.6.2008, – g) P. latimanus ♂, To. Kaisepakte, 29.6.2011, – h) P. subordinatus ♂, To. Kaisepakte, 29.6.2011. Skalstrecket är 4 mm.

Selected species within the manicatus-group. Scale bar 4 mm.

blomfluga. Även denna art var tidigare endast känd från södra Finland (Haarto & Kerppola 2007) men rapporterades nyligen som ny för Sverige i Ångermanland (Hellqvist 2010). Vi har håvat arten utefter en gammal slåtteräng i * Pi. Laisvallby, på smörblomma, 25.6.2010 1♂.

Platycheirus lundbecki (Collin, 1931), starrfotblomfluga förekommer sällsynt i Norden, med fynd från Lule och Torne lappmarker, där den är påträffad strax över trädgränsen och i öppen fjällnära skog. Arten har holarktisk utbredning. To. Luopakte, bäckravinen på kabbleka, 2.7.2010 1♂ (det. H. Bartsch 2010).

Platycheirus transfugus (Zetterstedt, 1838), gulfläckig fotblomfluga är påträffad i de flesta landskap utefter fjällkedjan. Flygtiden varar från mitten av juni till början av augusti, och arten förekommer endast i nordvästra Palearktis. Totalt har 1♂ och 23♀ från 12 lokaler insamlats, med nya provinsfynd: *Dr. Lillfjäten, på smörblomma, 1.8.2005 1♀; *Jä. Klövsjö, på sandtrav, 29.7.2013 1♀; *Ås. Meselefors, på smörblomma, 21.7.2011 1♀; *Pi. Radnejaur,

på kabbleka, 27.6.2010 1♂. Arten förekommer också relativt talrikt i den subalpina fjällbjörkskogen i To. Kaisepakte (Fig. 11) och Björkliden. manicatus-gruppen (Fig. 12) Platycheirus carinatus (Curran, 1927), svart fotblomfluga är en art som i Norden tidigare endast är påträffad i nordligaste Norge (Nielsen 1999) och Finlands nordvästra lappmarker (Haarto & Kerppola 2007). Flugan har holarktisk utbredning. *To. Luopakte, i bäckravinen på fjällviol, 2.7.2010 1♀. Ny för Sverige.

Platycheirus groenlandicus Curran, 1927, isfotblomfluga är påträffad i lågalpin miljö och längs bäckar i örtrik fjällbjörksskog (Bartsch m.fl. 2009a). Arten är också funnen på palsmyrar (van Steenis & Zuidhoff 2013). Flygtiden varar från slutet av juni och hela juli. Arten har holarktisk utbredning. Hr. Mittådalen, i bäckdråg på kabbleka, 15.6.2013 1♂; To. Luopakte, i bäckravinen samt på alunskiffermark och vid klippslänter på fjällsippa, 1.7.2007 4♂2♀ (det. H. Bartsch 2008), 1.7.2008 2♂3♀ (det. H. 119

Peter Cederström m.fl.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Figur 13. Bäckdråg genom myr med kabbleka Caltha palustris vid Akkar i To., 26.6.2008.

Small stream in a swamp, edged by rich clumps of Caltha palustris, collecting site for Platycheirus latimanus.

Bartsch 2010), 29.6.2009 1♀, 2.7.2010 2♂4♀ (det. H. Bartsch 2010): Björkliden, 27.7.2006 1♀ (det. H. Bartsch 2008), 25.7.2010 1♀: Låktatjåkka järnvägsstation, på kabbleka, 29.6.2010 1♂, 1.7.2013 1♀.

Platycheirus kittilaensis Dušek & Láska, 1982, brunfläckig fotblomfluga är en art som påträffats på kalfjället, i öppen fjällbjörkskog samt i mosaiklandskap av granskog och myrmark från Jämtland och norrut efter fjällkedjan.

Flygtiden varar från början av juni och hela juli. Flugan förekommer i nordvästra Palearktis. Jä. Ollsta, 18.6.2009 1♀; *Ån. Hoting, 5.6.2009 1♂; Pi. Laisvallby, på smörblomma, 27.6.2010 1♂; To. Mertainen, 28.6.2010 1♂: Kiruna, 28.6.2010 1♀: Akkar (Fig. 13), 28.6.2008 13♂1♀: Luopakte, på fjällsippa, 26.7.2006 1♀, 1.7.2007 3♂, 29.6.2009 1♀: Kaisepakte, 1.7.2007 1♂, 1.7.2008 4♂1♀, 29.6.2011 4♂4♀, 6.7.2012 3♂: Pessisjåkka, vid Torneträsk på sibirisk vallmo Papaver croceum, 1.7.2008 1♂: Abisko, 27.7.2003 1♀ det.

H. Bartsch 2008, 20.7.2006 1♂, 29.6.2012 1♂: Björkliden, 28.7.2006 1♂, 31.6.2007 1♂, 1.7.2008 3♂, 29.6.2010 1♀, 25.7.2010 1♂1♀, 25.6.2011 1♂1♀, 30.6.2012 2♂, 26.6.2013 1♀: Tornehamn, 1.7.2008 1♀.

Platycheirus latimanus (Wahlberg, 1844), fjällskogsblomfluga förekommer sparsamt 120

från norra Dalarna till Torne lappmark, och har påträffats i boreala och arktiska miljöer.

Arten har palearktisk utbredning, och flygtiden varar från mitten av juni till slutet av juli. *Dr. Fjätbodarna, 19.6.2004 1♂ (det. H. Bartsch 2005), 18.7.2009 1♂, 19.7.2010 1♂1♀ (det.

H. Bartsch 2010); Ly. Tallträsk, 9.7.2011 1♀; * Pi. Dainak, 25.6.2009 1♀, 18.7.2013 2♀; To. Akkar, 28.6.2008 1♀ (det. H. Bartsch 2010): Kiruna, 28.6.2010 1♂: Luopakte, bäckravinen på fjällsmörblomma, 30.6.2007 1♀ (det. H. Bartsch 2007), 1.7.2008 1♀, 2.7.2010 1♀: Kaisepakte, 1.7.2008 1♀, 29.6.2011 2♂ 2♀: Björkliden, på sandtrav, 23.7.2010 1♀, 28.7.2011 1♀, 26.6.2013 4♀.

Platycheirus manicatus (Meigen, 1822), matt fotblomfluga är en vanlig art som förekommer utefter hela fjällkedjan och som också påträffats som sommarmigrant i lågalpin miljö; To. Luopakte, 1.8.2008 1♂. Flygtiden varar från början av juni till början av augusti. Totalt 96♂ och 85♀ har insamlats på 52 lokaler och flera individer uppvisar gynandromorfa karaktärer (intersex).

Platycheirus subordinatus Becker, 1915, tundrafotblomfluga är en art som har disjunkt utbredning, från Härjedalen till norra Sverige längs fjällkedjan (Bartsch m.fl 2009a). Arten är också funnen på palsmyrar (van Steenis &

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Fotblomflugor längs svenska fjällkedjan

Figur 14. Trollsjön 815 m ö.h. längst inne i Kärkevagge i To., 28.6.2007.

Lake Trollsjön 815 m.a.s.l., collecting site for Platycheirus subordinatus visiting Dryas octopetala.

Zuidhoff 2013). Arten har holarktisk utbredning och är påträffad i boreal miljö vid *Ån. Hoting, 22.7.2006 1♂, längs bäckar i örtrika fjällbjörkskogar samt i lågalpina miljöer. Flygtiden inleds slutet av juni. To. Mertainen, 4.7.2009 1♂1♀: Luopakte, bäckravinen, 1.7.2008 3♀ (det. H. Bartsch 2010), 29.6.2009 1♀: Kaisepakte, 29.6.2011 1♂: Björkliden, på slåtterblomma, 27.7.2006 2♀ (det. H. Bartsch 2010), på kabbleka, 31.6.2007 1♂ (det. H. Bartsch 2007), 30.7.2008 1♀, 28.6.2009 1♀, 25.7.2009 1♂, 26.7.2013 1♀: Låktatjåkka jvs. på kabbleka, 29.6.2010 1♂: Trollsjön i Kärkevagge (Fig. 14), på fjällsippa och fjällviol, 28.6.2007 9♂.

Platycheirus tarsalis (Schummel, 1836), plattfotblomfluga är betraktad som en sällsynt art med utpräglat sydlig utbredning. Vi har funnit att denna art inte är helt ovanlig i boreal och subalpin miljö. Flygtiden i norra Sverige varar från mitten av juni till slutet av juli. Jä. Klövsjö, 17.6.2010 1♂; Ån. Norråker, sjöstrand på kabbleka, 23.6.2007 2♂: Granön, 21.6.2004 1♂ (det. H. Bartsch 2005), 22.6.2009 1♂; * Pi. Laisvall, vägdike på sandtrav, 27.6.2006 3♂ (det. H. Bartsch, 2010): Laisdalenvägen, på strätta Angelica sylvestris, 27.6.2010 5♂ (nykläckta), 25.6.2011 3♂4♀; *To. Kiruna, 28.6.2010 1♂: Björkliden, på sandtrav, 28.7.2011 1♂ 1♀, 21.7.2013 1♀.

Platycheirus varipes Curran, 1923, fjällfotblomfluga förekommer sällsynt i fjällbjörkskog och i mosaiklandskap med granskog och myrar utefter fjällkedjan från Jämtland och norrut (Bartsch, 2009a). Arten har holarktisk utbredning. Flygtiden inleds i södra Norrland i början av juni. Vi har endast påträffat arten i ett örtrikt vägdike med kabbleka utefter ett kalhygge i * Ån. Brocksjön, 4.6.2009 1♂, 21.6.2009 2♂ (det. H. Bartsch 2010). granditarsis-gruppen Platycheirus granditarsis (Forster, 1771), röd fotblomfluga är en vanlig art som förekommer i alla landskap utefter fjällkedjan, oftast i anslutning till öppna våtmarker och fuktiga småbäckar nedanför trädgränsen på kabbleka och starr.

Flygtiden i norr inleds i andra halvan av juni. Vi håvade totalt 23♂ 16♀ med nya provinsfynd för *Ås. Skavåsen, 4.7.2013 1♂ och *Pi. Laisdalenvägen, 23.6.2013 2♂1♀ (Fig. 15).

Platycheirus rosarum (Fabricius, 1787), vitfläckig fotblomfluga är endast påträffad en gång under hela inventeringen: Vr. Nässundet, på smörblomma, 19.6.2004 1♀. peltatus-gruppen (Fig. 16 a, b) Platycheirus amplus Curran, 1927, tofsfotblomfluga är spridd i alla landskap utefter fjällkedjan 121

Peter Cederström m.fl.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Figur 15. Bäckdråg med kabbleka Caltha palustris i hygge utefter Laisdalenvägen öster om Laisvallby i Pi, 24.6.2011.

Small stream edged with Caltha palustris in spruce forest accessible after clearing, collecting site for Platycheirus holarcticus.

där den inte är ovanlig i den subalpina fjällbjörkskogen. Flygtiden i nordvästra Ångermanland inleds i början av juni, och arten har holarktisk utbredning. Sammanlagt 46♂ och 29♀ är insamlade på 38 lokaler, från Dalarna till Torne lappmark, med nytt provinsfynd för *Dr. Fjätbodarna, på smörblomma, 17.6.2005 1♂. Ett avvikande ex. från To. Mertainen, 1.7.2006 1♀ (intersex).

Platycheirus holarcticus Vockeroth, 1990, kölfotblomfluga är nu känd från alla landskap utefter fjällkedjan. En art som påträffats på t.ex. myrmarker med kabbleka, i gles fjällbjörkskog och i lågalpin miljö. Flygtiden varar i Ångermanland från början av juni till början av augusti i Åsele lappmark. Arten har holarktisk utbredning. Vi fann sammanlagt 24♂ och 23♀ på 24 lokaler, med nya provinsfynd för *Hr. Ljungdalen, 18.7.2004 1♀ och *Ån. Hoting, på smörblomma, 4.6.2009 2♂1♀. Ett ex. håvades i To. Luopakte, bäckravinen, 1.7.2007 1♂.

Platycheirus jaerensis Nielsen, 1971, mossfotblomfluga är en ovanlig art med spridd förekomst i de södra och östra delarna av Sverige upp till Torne lappmark. Vi har håvat 2♂ och 6♀ av denna art, med nya provinsfynd för *Dr. Limedsforsen, på smörblomma, 16.6.2011 1♀, * Hr. Ramundberget, på kabbleka, 20.6.2005 122

1♂, *Jä. Klövsjö, 17.6.2010 1♂, *Ån. Brocksjön, 5.6.2009 1♀, *Pi. Assjatj, på kabbleka, 27.6.2003 2♀ och *To. Kuosanen 7.7.2011 1♀.

Platycheirus nielseni Vockeroth, 1990, örtfotblomfluga är en vanlig art som är påträffad i alla landskap utefter fjällkedjan förutom i Härjedalen. Den förekommer allmänt på örtrika strandängar, utefter myrar och i subalpina fjällbjörkskogar. Arten har holarktisk utbredning, och flygtiden varar från början av juni till början av augusti. Vi har insamlat sammanlagt 39♂ och 28♀ på 39 lokaler, med nytt provinsfynd för *Nb. Krokliden, vägdike i aspskog på smörblomma, 2.8.2004 1♀. Gynandromorfer är påträffade i Jä. Klövsjö och To. Svappavaara.

Platycheirus parmatus Rondani, 1857, brynfotblomfluga är en inte särskilt ovanlig art i öppen norrlandsgranskog eller i örtrika subalpina fjällbjörkskogar i Torne lappmark. Den är även påträffad i bäckravinen vid To. Luopakte, 1.7.2007 1♂. Flygtiden inleds i södra delen av inventeringsområdet i mitten av juni. Arten har en holarktisk utbredning. Vi har påträffat 31♂ och 17♀ på 24 lokaler, med nya provinsfynd för *Dr. Fjätbodarna, 19.7.2010 1♂ och *Lu. Kvikkjokk, på kabbleka, 26.6.2012 1♂.

Platycheirus peltatus (Meigen, 1822), borstfotblomfluga är en mycket vanlig art med

Ent. Tidskr. 135 (2014)

a

Fotblomflugor längs svenska fjällkedjan

b

c

d

Figur 16. Fotblomflugor inom – a, b) peltatus-gruppen och – c, d) clypeatus-gruppen: – a) Platycheirus holarcticus ♂, Pi. Laisdalenvägen, 22.6.2012, – b) P. parmatus ♂, Dr. Fjätbodarna, 19.7.2010 – c) P. hyperboreus ♂, To. Björkliden, 23.7.2010, – d) P. magadanensis ♂, Ly. Tallträsk, 23.6.2010. Skalstrecket är 4 mm.

Selected species within – a, b) the clypeatus-group and – c, d) the peltatus-group. Scale bar 4 mm.

förekomst inom alla landskap efter fjällkedjan.

Sammanlagt 95♂ och 44♀ på 51 lokaler. clypeatus-gruppen (Fig. 16 c, d) Platycheirus aeratus Coquillet, 1900, arktisk fotblomfluga är en mycket sällsynt art som tidigare endast är påträffad i Lule lappmark, tidsfönster 2 (1925-1949) och senare i Torne lappmark tidsfönster 3 och 4 (1950-1974, 19751999) (Bartsch 2001). Arten, som har holarktisk utbredning, påträffades i *Dr. Lillfjäten, på kabb-leka, 17.6.2011, 1♀; *Hr. Rombovallen, på smörblomma, 16.6.2012 1♀; *Ån. Hoting,

4.6.2009 1 ♀; To. Kuosanen, på smörblomma, 28.6.2012 1♀ och vid Björkliden, på sandtrav, 1.7.2011 1♀, 26.7.2013 1♀.

Platycheirus angustatus (Zetterstedt, 1843), smal fotblomfluga förkommer relativt allmänt längs hela fjällkedjan. Vi har håvat sammanlagt 37♂ och 29♀ på 34 lokaler, med nytt provinsfynd för *To. Lappeasuando, på kabbleka, 25.6.2013 1♀.

Platycheirus clypeatus (Meigen 1822), ängsfotblomfluga är påträffad i alla landskap utefter fjällkedjan. Av denna vanliga art insamlades 74♂ och 30♀ på 58 lokaler. Arten är

Figur 17. Kärkevagge i To. mot norr sett från Trollsjön, 28.6.2007.

The valley of Kärkevagge facing north, collecting site for Platycheirus splendidus.

123

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Peter Cederström m.fl.

a

b

c

d Figur 18. – a, b) Framskenben (x10) hos och – c, d) framtars (x 60) hos – a, c) Platycheirus hyperboreus To. Nikkaluokta, 30.7.2004 och – b, d) P. magadanensis ♂, Ån. Granön, 21.6.2004.

– a, b) front tibia and first tars – c, d) of – a, c) P. hyperboreus and – b, d) P. magadanensis ♂.

även påträffad i lågalpin miljö i To. Luopakte, 1.7.2007 1♂ och i Kärkevagge 28.6.2007 1♂, (Fig. 17).

Platycheirus europaeus Goeldlin de Tiefenau, Maibach & Speight, 1990, vassfotblomfluga är en vitt spridd fluga med samma utbredningsmönster i Sverige som andra arter inom clypeatus-gruppen, t.ex. P. angustatus, P. clypeatus och P. scambus. Sammanlagt 62♂ och 22♀ på 38 lokaler har insamlats, med nya provinsfynd för *Hr. Sörvattnet, 18.6.2005 1♂, *Jä. Hallviken, 22.6.2006 2♂ 1♀ (intersex), *Ly. Ammarnäs, 26.7.2005 1♀, *Pi. Laisvall, 20.6.2005 1♂ och *To. Abisko, på slåtterblomma, 27.7.2003 1♂.

Platycheirus fulviventris (Macquart, 1829), gul fotblomfluga är ganska ovanlig utefter fjällkedjan och förekommer vanligtvis i allehanda våtmarker. Totalt 4♂ och 3♀ har håvats, med nytt provinsfynd för *Nb. Männikkö, på smörblomma, 26.6.2004 1♀.

Platycheirus hyperboreus (Staeger, 1845), högnordisk fotblomfluga är en ovanlig art som förekommer längs hela fjällkedjan samt har holarktisk utbredning. Flygtiden varar från mitten av juni till en bit in i augusti. Arten är håvad på smörblomma, kabbleka, sandtrav och slåtterblomma. *Dr. Älvros, 17.6.2011 1♀: Fjätbodarna, 19.7.2011 1♂1♀, 8.7.2013 1♀; Hr. Ramundberget, 20.6.2005 1♂ (det. H. Bartsch 2008): Rombovallen, 16.6.2012 1♀; Jä.

Fånån, 30,6,2004 1♀: Västberga, 18.6.2013 1♀; *Ån. Brocksjön, 17.6.2011 1♀; Ås. Vojmåns rastställe (E45), 20.6.2011 1♀; To. Lappeasuando, 2.8.2004 1♀ (det. H. Bartsch 2008): Kuosanen, 30.7.2011 1♀: Nikkaluok124

ta, 30.7.2004 1♂ (det. H. Bartsch 2007): Kaisepakte, 1.7.2005 1♂ (det. H. Bartsch och T.R. Nielsen 2008), 1.8.2008 1♂, 30.6.2012 1 ♀: Abisko, 1.8.2010 1♀ (det. H. Bartsch 2007): Björkliden, 25.7.2007 1♂ (det. H. Bartsch 2008), 23.7.2009 1♂, 23.7.2010 2♂, 25.6.2011 1♂, 28.7.2011 1♀, 26.6.2013 1♀.

Platycheirus immarginatus (Zetterstedt, 1849), strandfotblomfluga är en sällsynt art utefter fjällkedjan och endast påträffad i ett exemplar, med nytt provinsfynd för *Pi. Dainak, på slåtterblomma, 17.7.2013 1♀.

Platycheirus magadanensis Mutin, 1999, polarfotblomfluga är ny för Sverige. Den är tidigare känd från nordligaste Finland (Haarto & Kerppola 2007) samt med frågetecken för tre honor påträffade i Norrbotten (Bartsch m.fl.

2009a). Ett exemplar från Kaisepakte (PC) noterades för Torne lappmark (Bartsch 2010). P. magadanensis har visat sig vara spridd utefter fjällkedjan, från Dalarna upp till Torne lappmark. Primärt vållade artbestämningen vissa problem, men med hjälp av Haarto & Kerppola (2007: 536, Fig. 132) blev artbestämningen styrkt. Preparat gjordes på framben för närmare mikroskopiska studier och jämförelser med den snarlika P. hyperboreus (Fig. 18). Ett problem som kvarstår är figuren på en hane i Nationalnyckeln (Bartsch m.fl. 2009a: 107). Denna är avbildad med klart gula parfläckar på bakkroppen, medan de insamlade exemplaren har kraftigt gråpudrade, svagt gulbruna till nästan helt mörka parfläckar på bakkroppen. Att helt förlita sig på bakkroppens färgkombinationer kan ibland vara vanskligt på grund av att flugorna kan bli helt mörka i färgen om larver och särskilt

Ent. Tidskr. 135 (2014)

puppor utvecklas under en kall period (Bartsch m.fl. 2009a: 35), vilket dock inte påverkar de tydligt pudrade parfläckarna. P. magadanensis som påträffades redan 2004, förekommer vid älvstränder, slåtterängar, skogsbäckar och i gles subalpin fjällbjörkskog. Den är framförallt håvad på kabbleka och sandtrav, samt över täta bestånd av smörblomma, fjälldaggkåpa, hönsbär, ormrot Polygonum viviparum och blodrot Potentilla erecta. Flugan förekommer i nordvästra och centrala Palearktis. *Dr. Fjätbodarna, 3.6.2009 1♂, 17.6.2009 1♂ (det. H. Bartsch 2010); *Jä. Fånån, 21.6.2004 1♂ första fyndet i Sverige; *Ån. Granön, Sjoutälvens utlopp i Tåsjön, 21.6.2004 5♂: Hoting, 18.6.2013 1♀?; * Ly. Tallträsk, 23.6.2010 1♂ (det. H. Bartsch 2010); *Pi. Laisdalenvägen, 24.6.2012 1♂; To. Vittangi, 27.6.2004 1♂ (det. H. Bartsch 2008): Kaisepakte, 1.7.2005 1♂ (det. H. Bartsch 2008, T.R. Nielsen conf. 2008).

Platycheirus occultus Goeldlin de Tiefenau, Maibach & Speight, 1990, gåtfull fotblomfluga rapporterades som ny för Sverige år 1998 (Sörensson 2000) och verkar vara en förbisedd art utefter fjällkedjan. Flygtiden varar från början av juni till slutet av juli. Vi har håvat sammanlagt 10♂ och 19♀ på 21 lokaler. Arten besöker kabbleka, slåtterblomma och smörblomma, med nya provinsfynd för *Hr. Mittådalen, 15.6.2013 1♀, *Jä. Klövsjö (Fig. 19), 17.6.2010 1♀, * Ån. Brocksjön, 4.6.2009 2♂, *Nb. Jockfall, 24.6.2004 1♂, *Ås. Skavåsen, 4.7.2013 2♂, * Ly. Silverberg, 28.7.2005 1♀, *Pi. Arjeplog, 19.6.2013 1♂ och *To. Mertainen, 5.7.2010 1♀.

Platycheirus perpallidus Verrall, 1901, ljus fotblomfluga är en ovanlig art som vi endast påträffat två gånger. Vr. Ekshärad, på smörblomma, 2.6.2009 1♂; *Nb. Överkalix, på smörblomma, 29.6.2004 1♀.

Platycheirus podagratus (Zetterstedt, 1838), myrfotblomfluga är en vanlig art som förekommer utefter hela fjällkedjan. Arten är inte ovanlig i subalpin fjällbjörkskog och på kalfjället; se t.ex Brinck & Wingstrand (1949). Flygtiden i norra Sverige varar från mitten av juni till början av augusti, och P. podagratus har holarktisk utbredning. Av denna art är 55♂ och 45♀ påträffade på 34 lokaler, och den har håvats främst på

Fotblomflugor längs svenska fjällkedjan

Figur 19. Välgödslat vägdike med klövdjur, 3 km norr om Klövsjö i Jä., 21.6.2007.

Fertilizers in action along a road ditch rich in herbs along swamps, collecting site for Platycheirus jaerensis.

kabbleka och smörblomma. En hona håvades i To. Luopakte, 30.6.2007.

Platycheirus ramsarensis Goeldlin de Tiefenau, Maibach & Speight, 1990, barbent fotblomfluga är en mycket sällsynt art som tidigare endast har påträffats i fyra landskap utefter fjällkedjan. Flygtiden varar från andra halvan av juni till början av augusti. Arten förekommer i nordvästra Palearktis. *Ås. Dikanäs, i vägdike vid myrmark på smörblomma, 19.7.2005 1♂ (det. H. Bartsch 2010); *Pi. Laisvallby, på slåtterblomma, 5.8.2008 1♀ (det. H. Bartsch 2010), 21.6.2013 1♂; To. Kuosanen, på klofibbla Crepis tectorum, 30.7.2011 2♀.

Platycheirus scambus (Staeger, 1843), sumpfotblomfluga är en ganska vanlig art som förekommer utefter hela fjällkedjan. Den är håvad på kabbleka, smörblomma och starr. Vi har håvat sammanlagt 39♂ och 20♀ på 28 lokaler, med nytt provinsfynd för *Pi. Renträsk, 24.6.2004 1♂.

Diskussion Det stora antal nya provinsfynd av Platycheirus-arter som vi gjort under denna inventering visar att deras utbredning i Sverige tidigare varit ofullständigt känd. Särskilt Dalarna, Ångermanland, Pite och Torne lappmarker uppvisar flest nya provinsfynd (Tabell 1). Vidare indikerar re125

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Peter Cederström m.fl.

Tabell 2. Antalet gemensamma arter mellan de fyra undersökningsområdena.

A

B

C

D

A. Klövsjöområdet B. Tåsjöområdet C. Laisvallområdet D. Abiskoområdet

- 23 - 20 19 - 27 27 22

-

sultatet av vår studie att allmänna arter som P. jaerensis och P. occultus är under spridning norrut samt att P. magadanensis och P. urakawensis har kunnat etableras i livskraftiga populationer utefter hela fjällkedjan.

Nordiska fotblomflugor kan utifrån sina utbredningsmönster (Bartsch m.fl. 2009a, Hartto & Kerppola 2007, Nielsen 1999) delas in i tre grupper: sydliga arter (2 stycken: P. discimanus Loew, 1871 och P. sticticus (Meigen, 1822)), nordliga arter (21 stycken, markerade med “N” i Tabell 1) och arter med förekomst över hela Sverige (21 stycken). Uppfattningen om en disjunkt utbredning hos P. subordinatus och P. groenlandicus (Bartsch m.fl. 2009a) tycks vara förhastad eftersom vi har gjort fynd i den mellanboreala vegetationszonen vid Hoting i Ångermanland av P. subordinatus. Äldre fynd (1950-1974) av P. groenlandicus finns noterade så långt söderut som i Härjedalen (Bartsch 2001), vilket kunde bekräftas av ett fynd i Mittådalen 2013. Dessa två arter är även insamlade på palsar i Laivadalen, Lycksele lappmark (van Steenis & Zuidhoff 2013).

Fleråriga inventeringar från två områden i Småland (Karlsson & Johansson 2010, Nilsson m.fl. 2012) visar att Platycheirus-faunan i södra Sverige är relativt artfattig med 18 respektive 15 arter, jämfört med de 24 till 35 Platycheirusarter som hittades i våra fyra delområden. Skillnaden beror på det stora antalet (21) nordliga boreala-arktiska arter. Av totalt 1862 insamlade fotblomflugor i vår undersökning, utgör de nordliga arterna 32 % (603 exemplar) där sex arter (P. kittilaensis, P. amplus, P. holarcticus, P. nielseni, P. parmatus och P. podagratus) dominerade med 66 % av materialet. Mer än hälften (53 %) av alla insamlade fotblomflugor (1862 exemplar) domineras av 5 arter: de allmänt förekommande P. albimanus, P. manicatus, P. peltatus, P. clypeatus och den nordliga 126

P. podagratus. Antalet fotblomflugor med nordlig utbredning i Sverige, har tidigare diskuterats av Sörensson (2001), som anger att nästan hälften av alla svenska fotblomflugor (Bartsch 2001), har en nordligt boreal, subarktisk eller arktiskt palearktisk utbredning. De båda nordliga arterna P. ramsarensis och P. varipes är i denna studie endast påträffade i den nordligt boreala vegetationszonen.

Bland de fyra delområdena var antalet gemensamma arter störst mellan Klövsjöområdet (A) och Abiskoområdet (D), samt mellan av Tåsjöområdet (B) och Abiskoområdet (D) (Tabell 2). Det första fallet kan förklaras av likheter i vegetationszonernas utbredning. Mellan Tåsjöområdet och Abiskoområdet finns ganska stora skillnader i livsmiljöer men eftersom Abiskoområdet endast saknar tre av de totalt 38 arter som påträffades inom områdena A-D är antalet gemensamma arter ändå stort. Dessutom avsattes längre tid för insamling i Tåsjöområdet än i de andra områdena. Minst antal gemensamma arter (19) föreligger mellan de två näraliggande Tå-sjöområdet (B) och Laisvallområdet (C).

Båda dessa områden har för ögat mycket gemensamt geografiskt, som sjörika områden utan större skillnad i höjd över havet. Insamlingslokalerna utgjordes oftast av örtrika vägdiken kantade av barrskog, samt småbäckar med kabbleka i tät granskog med visst inslag av al, björk och sälg. En bidragande orsak till olikheter i flugfaunan kan vara dels att större delen av Tåsjöområdet ligger inom mellanboreal vegetationszon samt att sällsynta flugor med mycket speciella miljökrav har påträffats slumpvis och i få exemplar, t.ex. Platycheirus goeldlini, P. varipes, P. nigrofemoratus och P. ramsarensis. Även storleksskillnader i areal mellan områdena kan spela in, Tåsjöområdet (B) har ca 3,25 gånger så stor area samt att Laisvallområdet (C) besöktes vid färre tillfällen under varje års andra inventeringsresa. Relativt stor likhet i fotblomflugsfaunan finns mellan de två nordligaste inventeringsområdena Laisvall (C) och Abisko (D), trots att Laisvallområdet saknar den alpina vegetationszonens lågalpina miljöer, där t.ex. P. carinatus och P. lundbecki har sin förekomst. De generella slutsatserna av jämförelsen mellan områdena försvåras av att vi inte kunnat kontrollera för skillnader i flygtider pga vårvädrets utveckling

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Fotblomflugor längs svenska fjällkedjan

Figur 20. Anläggandet av slalombackar i fjällbjörkskog ger ofta fina örtrika lokaler för blomflugor. T. ex. här vid Björkliden i To., 27.6.2011 där vi hittade t.ex.

Platycheirus kittilaensis.

Alpine slalom slope rich in herbs, collecting site for Platycheirus kittilaensis.

eller för vägdikesklippningen från början av juli.

Mellan Tåsjöområdet (B) och Laisvallområdet (C), strax väster om Kyrkberget i Lycksele lappmark vid Storumans norra strand ligger Tallträsk, som varit en särskilt gynnsam lokal för ovanliga Platycheirus-arter. Det är ett numera nedlagt gammalt jordbruk med överväxta slåtterängar och potatisbackar. Här har bl.a.

Platycheirus brunnifrons, P. latimanus, P. magadanensis och P. urakawensis påträffats.

Dessa fynd hjälper till att spegla utbredningslänkar mellan område A och D (P. latimanus), mellan B och D (P. urakawensis) och mellan B och C (P. magadanensis). Fynden av Platycheirus brunnifrons indikerar att denna nyetablerade art i Sverige (Hellqvist 2009, Karlsson & Johansson 2010) kan vara under spridning norrut.

Det tycks vara vanligt att arter som lever i fjällbjörkskogen migrerar uppåt under säsongen. De tidigaste kläckta flugorna ur en lokal population kan följa den successiva blomningen av t.ex. kabbleka och vide utefter smältvattensbäckar och slutligen påträffas långt uppe på kalfjället, där de har möjlighet att etableras i en ny biotop. Detta synes vara fallet med den relativt artrika flugfauna som påträffats i den örtrika bäckravinen (922 m.ö.h.) vid Luopakte ca 4 km från trädgränsen samt vid Trollsjön (815

m.ö.h.) längst inne i Kärkevagges dalgång som ligger ca 4,5 km från trädgränsen (Fig. 5, 6, 14 och 17). Denna lokala migration har kunnat indikeras genom de årliga tidiga (sista veckan av juni) insamlingarna vid Kaisepakte i den subalpina fjällbjörkskogen och utefter småbäckar upp mot de lågalpina miljöerna vid Luopaktes nordsluttningar. Mönstret är likadant vid insamling från Låktatjåkka j.v.s och genom Kärkevagges dalgång in till Trollsjön. Förutom arter som Platycheirus subordinatus, P. groenlandicus, fjällbuskblomfluga Parasyrphus tarsatus (Zetterstedt, 1838) och rävröd örtblomfluga Cheilosia chrysocoma (Meigen, 1822), som är de dominerande tidigaste blomflugorna med habitat på kalfjället, har vid olika tillfällen i den örtrika bäckravinen vid Luopakte påträffats sommarmigranter som t.ex. Syrphus attenuatus Hine, 1922, S. admirandus Goeldlin, 1996, Neoascia geniculata (Meigen, 1822), Eupeodes abiskoensis (Dušek & Láska, 1973), Melangyna arctica (Zetterstedt, 1838), Melanostoma dubium (Zetterstedt, 1838), Sphaerophoria boreoalpina Goeldlin, 1989 samt örtblomflugorna C. melanopa (Zetterstedt, 1843) och C. semifasciata Becker, 1894. Av dessa arter har troligen E. abiskoensis, M. arctica och M. dubium (Bartsch m.fl. 2009a) samt C. semifasciata och 127

Peter Cederström m.fl.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Figur 21. Örtrikt vägdike utefter hygge vid Kelvavallen i Lu., 7.7.2012.

Road ditch rich in herbs along a spruce forest after clearing. Collecting site for Platycheirus transfugus.

C. melanopa (Bartsch m.fl. 2009b) åtminstone vissa år också etablerats i habitat på kalfjället.

Fynd av Brinck & Wingstrand (1949) indikerar att P. podagratus också kan vara etablerad i den lågalpina miljön vid Luopakte, trots att vi endast påträffade en hona. Bland allmänt förkommande Platycheirus-arter med utbredning i hela Sverige, har följande sommarmigranter också tillfälligt påträffats vid Luopakte och eller i Kärkevagge: P. albimanus, P. clypeatus, P. holarcticus, P. manicatus, P. parmatus och P. splendidus. Förekomst av blomflugor i alpina miljöer styrs på lång sikt av en anpassning till rådande klimat (Sörensson 2001), vilket i detta fall indikerades av att många blomflugor kunde vara aktiva vid en lufttemperatur runt 10º C, trots att snö fortfarande låg kvar i många raviner på nordsidan av Luopakte i slutet av juni; se Barkalov & Nielsen (2007). Vid solbelysta klippslänter tidiga kyliga morgnar kunde t.ex.

P. groenlandicus, P. subordinatus och P. latimanus vara aktiva besökare på fjällsippa Dryas octopetala (Fig. 5). Det har visat sig att dessa fotblomflugor förkommer med livskraftiga populationer i två relativt olika habitat, dels uppe på kalfjället (Luopakte och Kärkevagge), dels i fjällbjörksregionen (Björkliden, Kaisepakte och Låktatjåkka).

Tidpunkten för insekternas aktivitet, i synnerhet i kalla fjällnära lägen, är starkt beroende av försommarvädret, som inverkar på blomflugornas kläckning och växternas blomning. Under 128

våra sammanlagt 11 tidiga besök till den blomflugrika bäckravinen vid Luopakte söder om Torneträsk i månadsskiftet juni/juli kunde vädret mellan åren skifta från rena sommarförhållanden till att lokalen var helt snötäckt. Den tidiga blomningen i Lappland 2013 medförde t.ex. att få nordligt boreala-arktiska arter kunde påträffas i andra halvan av juni inom normalt blomflugrika miljöer. De flesta flugorna hade troligen redan genomgått sin livscykel och denna säsong kunde endast honor av Platycheirus groenlandicus, P. subordinatus, P. latimanus och P. kittilaensis påträffas och då bara på de subalpina fjällbjörkslokalerna.

Vi fann att hanar i medeltal förekom tidigare på säsongen än honor. Detta är förmodligen en generell egenskap hos blomflugor (Stubbs & Falk 2002, Torp 1994). Det skulle också kunna förklaras av att honor är mindre aktiva blombesökare innan pollen är tillgängligt. Enligt Bartsch m.fl. (2009a), livnär sig hanar oftast på blommors nektar medan honor utnyttjar det mer proteinrika pollenet. Honornas flygperiod är därmed synkroniserad med att mer pollen finns tillgängligt eftersom det behövs i samband med äggläggningen.

Början på fotblomflugornas flygtid beror på försommarvädret, som även inom samma år kan variera mycket mellan de områden vi besökte.

Vid Karesuando i Torne lappmark påträffades 26.6.2004 åtta nykläckta hanar av Platycheirus podagratus. Samtidigt (27.6) kunde två uthär-

Ent. Tidskr. 135 (2014)

dade hanar med visst slitage på bakre vingkanten insamlas vid Akkar väster om Kiruna. Utefter Laisdalenvägen i Pite lappmark håvades 27.6.2010 flera nykläckta hanar av P. tarsalis, en art som redan 17.6 påträffades vid Jä. Klövsjö samma år. Endast en tidig inventering företogs (2-7/6 2009) inom Klövsjö (A) och Tåsjöområdet (B), vars resultat styrker att hanar kläcks tidigare än honor. Vidare insamlades 28.7.2010 fyra nykläckta hanar av P. albimanus vid Björkliden, Torne lappmark, vilket kan indikera en andra generation samma år av denna art. Endast P. brunnifrons har, till skillnad för övriga arter inom ambiguus-gruppen, sen flygtid (Hellqvist 2009, Nielsen 2004) och således endast en generation per år.

Hos flera Platycheirus-arter, som t.ex. P. albimanus, P. manicatus och P. europaeus har vi påträffat gynandromorfa former (intersexer).

Dessa individer har i allmänhet åtskilda ögon, annorlunda formad framfot samt missbildade hanliga genitalier (Bartsch m.fl. 2009a). Individerna placeras i fynddata som honor p.g.a. huvudets karaktär. Vidare tycks den mycket tidiga sommaren i Norrland 2013 kunna korreleras till att flera exemplar av extremt små individer påträffades i slutet juni. Hos P. albimanus, P. latimanus, P. manicatus och P. peltatus insamlades flera exemplar av de nya generationerna som kunde vara upp till 45 % kortare än normalexemplar.

Ingen fotblomfluga finns upptagen som rödlistad (Gärdenfors 2010), vilket troligen dels kan bero på kunskapsbrist och dels på att huvudparten av arterna inte anses hotade. Ett potentiellt hot mot arter framförallt från Mellansverige och norrut, är vägverkets extrema dikesklippningar.

Vi har noterat att tidpunkten för då de lokala entreprenörerna börjar klippa vägdikena är lite olika längs våra insamlingsrutter, vilket lett till svårigheter att följa kontinuitet av t.ex. flygtider och könsfördelning hos fotblomflugor under inventeringen. Det hände många gånger att intressanta lokaler som besöktes på uppvägen var helt förstörda vid återbesök på nervägen.

Ett par positiva effekter av människans aktivitet såg vi också. Byggandet av slalombackar i fjällbjörkskogar (Fig. 20) och skogsavverkningar (Fig. 21) skapar nya, örtrika lokaler som ger fotblomflugor möjlighet att kunna sprida sig till

Fotblomflugor längs svenska fjällkedjan

större områden. Speciellt avverkningar i fuktiga granskogar är gynnsamma för bomflugor eftersom kabblekan som ofta besöks av flugorna gynnas kraftigt längs bäckar och surdrag (Fig. 15). Mer traditionella aktiviteter på små hemman med djurhållning och vallodling gynnar också örtrik vegetation och ger möjligheter för fotblomflugor att etableras i nya habitat.

Sammanfattning Denna undersökning visar först och främst att stora delar av norra Sverige fortfarande är bristfälligt inventerade med avseende på fotblomflugor, vilket även inkluderar områden utefter fjällkedjan. Totalt påvisade vår inventering två Platycheirus-arter nya för Sverige samt 74 nya provinsfynd. Fältobservationer kan tyda på att blomflugor under gynnsamma förutsättningar regelbundet migrerar och kan eventuellt också etablera livskraftiga populationer i lågalpin miljö som t.ex. Platycheirus kittilaensis, Cheilosia semifasciata och Melangyna arctica. Utbredningen av fotblomflugor utefter fjällkedjan kan indelas i två grupper nämligen 21 allmänna arter med t.ex. Platycheirus albimanus, som finns spridda i hela Sverige, samt 21 nordliga boreala-arktiska arter.

Tack

Göran Andersson, Sven Hellqvist och två anonyma granskare bidrog med flera konstruktiva förslag som som hjälpte till att strukturera vår artikel. Vidare vill vi även tacka de skickliga helikopterflygarna vid Kallax flyg stationerade i Abisko, som hämtade oss från lokalen vid Luopakte i alla typer av väder.

Litteratur

Barkalov, A.V. & Nielsen, T.R. 2007. Platycheirus species (Diptera, Syrphidae) from Yakutia, Eastern Siberia, with description of two new species.

– Volucella 8: 87-94.

Bartsch, H.D. 2001. Swedish province catalogue for hoverflies (Diptera: Syrphidae). – Ent. Tidskr.

122: 189-215.

Bartsch, H.D. 2010. Århundradets provinskatalog för blomflugor t.o.m. 2009. – Opublicerad, årligen uppdaterad excelfil.

Bartsch, H., Hellqvist, S. & Lundberg, S. 2005. Fem för Sverige nya blomflugor (Diptera: Syrphidae), varav två först identifierade från Norrland. – Natur i Norr 24(2): 61-66.

129

Peter Cederström m.fl.

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Rådén, A., & Nasibov, E. 2009a. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Syrphinae. Diptera: Syrphidae: Syrphinae. – ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A., & Nasibov, E. 2009b. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae: Eristalinae & Microdontinae. – ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Brink, P. & Wingstrand, K.G. 1949. The mountain fauna of the Virihaure area in Swedish Lapland.

– Lunds Universitets Årsskrift. N. F. Avd. 2 Bd 45. Nr 2.

Gärdenfors, U. (ed.) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. – ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Haarto, A. & Kerppola, S. 2007. Finnish hoverflies and some species in adjacent countries. – Keuruu, Finland.

Hedström, L. 1990. Svenska insektfynd. 6. – Ent. Tidskr. 111: 133-147.

Hellqvist, S. 2009. Intressanta blomflugor från norra Sverige med en för Sverige ny art. – Skörvnöpparn 1: 4-8.

Hellqvist, S. 2010. En blomfluga till: alpfotblomfluga Platycheirus goeldlini ny för Sverige. – Skörvnöpparn 1: 22-24.

Helmfrid, S., Bylund, E. & Rapp, A. (red.) 1996.

Sveriges geografi. Sveriges Nationalatlas Förlag (SNA). – Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs.

Karlsson, R. & Johansson, N. 2010. Blomflugor i Övre Emådalen. En sammanställning av fynd 2005-2010. – Länstyrelsen i Jönköpings län Med-

130

Ent. Tidskr. 135 (2014) delande 2010:32.

Nielsen, T.R. 1999. Check-list and distribution maps of Norwegian Hoverflies, with description of Platycheirus laskai nov. sp. (Diptera, Syrphidae).

– NINA Fagrapport, No. 35.

Nielsen,T.R. 2004. European species of the Platycheirus ambiguus group (Diptera, Syrphidae), with description of new species. – Volucella 7: 1-30.

Nilsson, S.G., Bygebjerg, R. & Franzén, M. 2012.

Biologisk mångfald i Linnés hembygd i Småland.

7. Blomflugor (Diptera, Syrphidae). – Ent. Tidskr.

133: 137-166.

Stubbs, A.E. & Falk, S.J. 2002. British Hoverflies. – British Entomological and Natural History Society, Reading.

Sörensson, M. 2000. Blomflugan Platycheirus occultus Goeldlin, Maibach & Speight dokumenterad från Sverige. – Ent. Tidskr. 121: 189-190.

Sörensson, M. 2001. Platycheirus urakawensis (Matsumura), a hoverfly new to Europe (Diptera: Syrphidae). – Ent. Tidskr. 122: 169-172.

Torp, E. 1994. Danmarks Svirrefluer (Diptera: Syrphidae). – Danmarks Dyreliv Band. 6. Apollo Books, Stenstrup. van Veen, M.P. 2004. Hoverfies of Northwest Europe.

Identification keys to the Syrphidae. – KNNV Publishing, Utrecht. van Steenis, J. & Zuidhoff, F.S. 2013. Hoverflies (Diptera: Syrphidae) of Laivadalen, a palsa bog in northern Sweden, with notes on possible bioindicator species. – Ent. Tidskr. 134: 181-192.

Vockeroth, J.R. 1990. Revision of the Nearctic species of Platycheirus (Diptera, Syrphidae). – Canadian Entomologist 122: 659-766.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Två nya kärrflugor för Sverige

Två nya kärrflugor (Diptera: Sciomyzidae) påträffade i Sverige: Psacadina vittigera och Anticheta nigra FREDRIK ÖSTRAND

Östrand, F.: Två nya kärrflugor (Diptera: Sciomyzidae) påträffade i Sverige: Psacadina vittigera och Anticheta nigra. [Two new Sciomyzidae (Diptera) recorded from Sweden: Psacadina vittigera and Anticheta nigra.] – Entomologisk Tidskrift 135(3): 131-134.

Uppsala, Sweden 2014. ISSN 0013-886x.

Two species of Sciomyzidae are for the first time reported from Sweden. Psacadina vittigera (Schiner 1864) was in 2011 found outside of Tomelilla in Southeastern Scania, Southernmost part of Sweden. This finding is the first of P. vittigera in the Nordic countries. An additional record of P. vittigera was done in 2012 at another site in Eastern Scania. The second species, Anthicheta nigra Karl 1921, was in 2010 found outside of Jokkmokk in Lule lappmark, Northern Sweden. In 2013 A. nigra was also recorded from Scania. The only earlier known occurance of this species from the Nordic countries is in Northern Finland.

Fredrik Östrand, Husmanvägen 42, 227 38 LUND, fredrik.ostrand@telia.com

Kärrflugorna (Sciomyzidae) behandlades ingående för 30 år sedan i serien Fauna Entomologica Scandinavica (Rozkosny 1984) men trots det har få svenska publikationer efter detta tagit upp familjen. Då har under tiden dessutom intresset för flugor ökat markant de senare åren, vilket avspeglas av att många nyfynd gjorts för landet på senare tid (t. ex. Hellqvist 2013, Nilsson-Örtman 2013). Här presenteras två arter av kärrflugor som för första gången hittats i Sverige: Psacadina vittigera (Schiner) och Anticheta nigra Karl. Nedan presenteras familjen kärrflugor i korthet och information kring fynden redovisas.

Kärrflugor– Sciomyzidae Kärrflugor är omkring centimeterstora (3-12 mm) och nästan alltid tecknade i brunt-brunbeige. Ett kännetecken som medverkar till att man ofta lägger märke till kärrflugorna är de mönstrade vingarna, oftast prickiga eller rutiga. Därtill har de typiskt långa och kraftiga antenner som är infästa i närmast rät vinkel mot huvudet. Om flugan inte har något av dessa karakteristika kan man känna igen (eller nyckla fram) kärrflugorna på en kom-

bination av andra karaktärer, till exempel saknas munborst (vibrissa), vingarna har fyra slutna fält och bakskenbenen har vid spetsen (apikalt) ett ryggställt borst. Alla Sveriges kärrflugor kan artbestämmas med Rozkosny (1984). Inkluderat de två här rapporterade arterna har Sverige numera 80 arter av kärrflugor (Bartsch m.fl. 2011, Dyntaxa).

Kärrflugorna påträffas, som namnet antyder, oftast i fuktiga miljöer som stränder, kärr av olika slag, dammar, längs diken eller andra vattendrag.

Vidare lever de i fuktigare betesmarker eller mer slutna biotoper som busk- eller skogsmarker. Ett fåtal arter lever emellertid på torrare mark, till exempel den allmänna arten Trypetoptera punctulata. Flugornas larver kan övervintra i svalare områden och flera generationer per år är vanligt förekommande (Rozkosny 1984). Kärrflugornas larver lever som parasiter, parasitoider eller rovdjur på snäckor eller sniglar. I många fall inleder den unga larven sitt liv som parasitoid och efter några hudömsningar lämnar den sin döda värd för att istället leva som rovdjur på snäckor (Rozkosny 1984). Det är dåligt känt vad vuxna kärrflugor lever av. De ses mycket sällan besöka 131

Fredrik Östrand

Figur 1. Psacadina vittigera kan skiljas från övriga två svenska arter i släktet genom de mer ovala fläckarna i vingen.

Foto: Magnus Persson.

Psacadina vittigera can be separated from the other two Swedish Pscadina species by the wing pattern, having more oval-shaped spots. Photo: Magnus Persson.

blommor, men på lab kan de leva av döda sniglar/snäckor och har också bland annat setts äta utsöndrat sekret från värddjuren (Knutson & Vala 2011).

Psacadina vittigera

Fångstuppgifter: Sk. Tomelilla, Benestads backar (RN: 6158600–1397700), 10 sept 2011, 1 hane (Conf: Ingemar Struwe & Yngve Brodin); 23 maj 2012, 1 hane; 11 aug 2012, 1 hane. Samtliga Leg. F.Ö. Sk, Kristanstad, Lyngsjön (RN: 6201600– 1391100), 2 jul 2012, 3 hanar. Leg. F.Ö.

Den första individen av P. vittigera (Fig. 1) infångades i samband med en inventering för länsstyrelsen i Skåne av naturreservatet Benestads backar (Fig. 2) (Östrand & Nord 2014). Flugan håvades i fuktig högörtsvegetation som domineras av olika tågväxter (Juncus spp.), starrarter (Carex spp.), gökblomster (Lychnis flos-cuculi), smörblommor (Ranunculus spp.) och hampflockel (Eupatorium cannabinum). Vid besök i reservatet året efter togs ytterligare två hanar. Även då gjordes observationerna i fuktigare, mer högbevuxna delar av området.

Under ett besök vid Lyngsjön sydväst om Kristianstad i Skåne 2012 infångades ytterligare tre hanar. Även denna lokal är fuktig men mer lågvuxen än Benestads backar. Här förekom132

Ent. Tidskr. 135 (2014)

mer mer mossa och lägre vegetation av halvgräs och örter. Båda fyndplatserna innehåller rikkärrsmiljöer och betas under delar av året. Om detta är centralt för arten eller blott en tillfällighet får framtiden visa, men snäckförekomsten är ofta god i kalkrika miljöer. I Storbritannien trivs arten i en rad olika kärrmiljöer och andra fuktiga biotoper, inklusive rinnande vattendrag med bård av högvuxen säv (Speight & Knutson 2012). På de två lokalerna i Skåne växer skogssäv (Scirpus sylvaticus) men den dominerar inte växtligheten på något sätt.

Psacadina vittigera förekommer endast i Europa och har påträffats från StorbritannienFrankrike i nordväst till Baltikum-Ryssland i nordost och i Bulgarien-Kroatien i sydost. Den saknas i sydvästra Europa liksom i övriga nordiska länder (Fauna Europaea). Släktet Psacadina särskiljs med ett undantag från andra släkten i familjen genom en kombination av karaktärer: mönstrade vingar + håriga mellankroppssidor + avsaknad av borst ovan framhöften (Rozkosny 1984). Undantaget är släktet Pherbina och ytligt sett är den allmänna Pherbina coryleti lik P. vittigera men skiljs från denna bland annat genom förekomsten av ett subalarborst på kroppssidan och att den andra antennleden är längre än den tredje (Rozkosny 1984). I Sverige innehåller släktet Pscadina sedan tidigare arterna P. verbekei och P. zernyi. Från dessa skiljer sig P. vittigera genom en svagare utvecklad pannstrimma och att fläckarna i vingens framkant är tyd-

Figur 2. Benestads backar, lokal för Psacadina vittigera, är ett naturreservat med en rik flora.

The nature reserve Benestads backar, where Psacadina vittigera was found, has a rich flora.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Två nya kärrflugor för Sverige

ligt ovala – inte cirkelrunda (Fig. 1) (Rozkosny 1984, Stackelberg 1989). Stackelberg (1989) illustrerar hangenitalier för de olika arterna.

Det är okänt vilket/vilka värddjur larverna av P. vittiger lever av, men släktets två övriga arter kan utnyttja flera olika snäckarter. P. verbekei lever främst av olika slags dammsnäckor (Lymnaeidae) medan P. zernyi lever av snäckarter från olika familjer, till exempel posthornssnäckor (Planorbidae), blåssnäckor (Physidae) eller dammsnäckor (Lymnaeidae) (Speight & Knutson 2012).

Anticheta nigra

Fångstuppgifter: Lu L. Jokkmokk, Norvijaur (RN 7394700–1657200), 16 jun 2010, 1 hane.

Leg. Roger Engelmark, Sk. Lund, Dalby (RN 6176300–1345600), 10 maj 2013, 1 hane + 1 hona in copula (Conf: Rune Bygebjerg). Leg. F.Ö.

Lokalen i Norvijaur, ett par mil sydväst om Jokkmokk, utgörs av ett gammalt kalkbrott med mycket lövsly och myrmarker runt om. I Dalby, 1 mil utanför Lund håvades ett par ”in copula” intill ett dike som angränsar till en lövskogslund med bland annat lönn (Acer platanoides), klibbal (Alnus glutinosa) och olika viden (Salix spp.). I markskiktet växer skogsbingel (Mercurialis perennis) förgätmigej (Myosotis sp.), vitsippa (Anemone nemorosa) m.m. Dalbylokalen besöktes i juni senare under säsongen och dessutom i maj 2014, men då syntes inte A. nigra till. Vegetation hade skjutit fart och stora delar av diket var täckt av utslagna buskar vilket försvårade letandet.

Anticheta nigra (Fig. 3) förekommer endast i nordöstra Europa och finns dokumenterad från Finland, Tyskland, Polen och Ryssland (Fauna Europaea) och är ovanlig i hela utbredningsområdet. Ett av de tyska fynden är från ett mycket fuktigt alkärr (Stuke 2008). På lokalen utanför Dalby växer en del al, men lokalen kan knappast klassas som alkärr. Även på fyndplatsen i Norrbotten finns en del al (gråal, Alnus incana) men här dominerar björk (Betula sp.) och Salix.

Minst lika viktigt för flugorna är förekomsten av värddjur, snäckor. Två andra svenska arter av släktet, Anticheta analis och A. brevipennis, utnyttjar olika arter av dammsnäckor som föda.

För A. nigra och den sista art som är känd från Sverige, A. atriseta, är larverna obeskrivna och

Figur 3. Anticheta nigra (en hona) är något så ovanligt som en helmörk kärrfluga. Vid en närmare titt framträder dock typiska kännetecken: huvudets form och de relativt kraftiga antennerna.

Anticheta nigra (a female) is a highly unusual dark sciomyzid. At a closer look typical characeristics are revealed, as the shape of the head and the rather stout antennae.

Figur 4. Hanens genitalier hos Anticheta (här: A. nigra) är assymetriska med betydligt mer utvecklad höger sida (både periandrum och gonostylus har förändrats).

The male genitalia of Anticheta (here: A. nigra) is asymmetric with a considerably more developed right hand side (both periandrum and gonostylus are modified).

larvfödan okänd (Rozkosny 1984, Speight & Knutson 2012).

Släktet Anticheta särskiljs från övriga släkten i familjen genom bland annat omönstrade vingar + avsaknad av borst ovan framhöften + 133

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Fredrik Östrand

två preapikala borst på bakskenbenet (Rozkosny 1984). Samtliga arter är 3-5 mm och tecknade i brunsvart eller svart. Viktiga karaktärer för att artbestämma A. nigra är den helsvarta kroppen (inklusive benen) (Fig. 3), förekomsten av två orbitalborst (ganska kraftiga borst på huvudets ovansida infästa intill facettögonen) och normal vinglängd (A. brevipennis har något förkortade vingar). Ett speciellt kännetecken för släktets hanar är att de har kraftigt assymetriska genitalier, där en av sidorna är betydligt mer utvecklad än den andra (både periandrium och gonostylus är modifierade) (Fig. 4), se vidare i Rozkosny (1984).

Anticheta-arterna flyger tidigare på säsongen än många andra kärrflugor; I Polen och Finland är (de få) fynden av A. nigra från april-maj respektive maj-juni (Rozkosny 1984, Diptera-wiki). Fynden i Skåne och Lule lappmark, 10 maj respektive 16 juni, får också anses vara tidigt på säsongen.

Nyligen invandrade eller förbisedda arter?

Det är svårt att spekulera om de två nya kärrflugorna levt i landet sedan länge eller om det rör sig om arter som är på spridning och nyligen har koloniserat Sverige. En försiktig gissning är att P. vittigera expanderar medan A. nigra troligen är förbisedd. Gissningen bygger delvis på arternas storlek och utseende: Psacadina vittigera är nästan 10 mm lång och därmed dubbelt så stor som A. nigra. Dessutom är P. vittigera med sina fläckiga vingar en art som man lättare lägger märke till och kanske därför samlar in. Det motsatta gäller för A. nigra: kombinationen av storlek och färg (liten mörk fluga) är inget som drar uppmärksamhet till sig. Inuti håven var den inte helt olik en liten mörk muscid (Muscoidea).

Baserat på data från Fauna Europaea och de i denna artikel verkar P. vittigera dessutom vara vanligare än A. nigra, ytterligare en aspekt som pekar i samma riktning. Skåne får anses vara relativt välinventerat, med många dedicerade dipterologer genom åren (ingen nämnd, ingen glömd) medan norra Sverige under många år har varit undersamlat. De närmsta populationerna av A. nigra utanför Sverige finns i norra Finland, Polen samt Tyskland. En nylig spridning från dessa områden är således också fullt möjlig 134

(fyndet i Lule lappmark härrör i så fall rimligen från norra Finland medan fyndet i Skåne härrör från Tyskland eller Polen), men det är troligare att den har levt i Sverige betydligt längre tid än vad P. vittigera har gjort.

Tack

Jörgen Nilsson på länsstyrelsen Skåne som möjliggjorde inventeringen i Benestads backar, Ingemar Struwe och Yngve Brodin som bekräftade bestämningen av P. vittigera, Rune Bygebjerg som bekräftade bestämningen av A. nigra och gav bra kommentarer, Roger Engelmark som delgav mig fynduppgifterna kring A. nigra i Lule lappmark, Magnus Persson för de fina bilderna samt Sven Hellqvist och Mats Jonsell för värdefulla synpunkter.

Litteratur

Bartsch, H, Engelmark, R. & Östrand, F. 2011. Tidsfönsterbaserad provinskatalog för olika flugfamiljer. Daterad 2010-05-07. – Opublicerad.

[Diptera-wiki] – wibe.ath.cx/diptera [Dyntaxa] – www.dyntaxa.se/ [Fauna Europaea] – www.fauneur.org Hellqvist, S. 2013. Nytt i den svenska fluglistan från norra Sverige. – Ent Tidskr. 134: 111-119.

Knutson, L.V. & Vala, J-C. 2011. Biology of SnailKilling Sciomyzidae Flies. – Cambridge University Press.

Nilsson-Örtman, V. 2013. Stjärtflugor (Diptera: Lonchaeidae) i Europa och första fyndet för Norden av den ovanliga arten Earomyia netherlandica. – Ent. Tidskr. 134: 197-201.

Rozkosny, R. 1984. The Sciomyzidae (Diptera) of Fennoscandia and Denmark. – Fauna Ent. Scand.

14.

Speight, M.C.D, & Knutson L.V. 2012. Species accounts för Sciomyzidae and Phaemyiidae (Diptera) known from the Atlantic zone of Europe. – Dipterists Digest 19: 1-38.

Stackelberg, A.A. 1989. Family Sciomyzidae. – In: Bei-Bienko, G.Y. & Steyskal, G.C. (eds.) 1989.

Keys to the insects of the European part of the USSR. Volume V. Diptera and Siphonaptera, Part 2. Brill, Leiden.

Stuke, J.-H. 2008. Bemerkenswerte Zweiflügler aus Niedersachsen und Bremen 2 (Insecta: Diptera) – Entomofauna 29: 169-180. Östrand, F. & Nord, A. 2014. Inventering av insekter i Benestads backar och Hagestads naturreservat. – Länsstyrelsen Skåne (under tryckning).

Ent. Tidskr. 135 (2014)

New sawflies from Sweden

Sawflies (Hymenoptera, Symphyta) newly recorded from Sweden Marko Prous, STEPHAN M. BLANK, Erik Heibo, Ole J. LØnnve, Andreas Taeger, Hege Vårdal & Andrew Liston

Prous, M., Blank, S.M., Heibo, E., Lønnve, O.J., Taeger, A., Vårdal, H. & Liston, A: Sawflies (Hymenoptera, Symphyta) newly recorded from Sweden. [Nya fynd av växtsteklar (Hymenoptera, Symphyta) för Sverige.] – Entomologisk Tidskrift 135(3): 135-146.

Uppsala, Sweden 2014. ISSN 0013-886x.

The first records from Sweden of 15 species of sawfly are presented: 2 species of Pamphiliidae, 1 Argidae, 11 Tenthredinidae and 1 Cimbicidae. Of these, Empria camtschatica and E. plana are also recorded for the first time in Europe. An illustrated key is provided to distinguish them from similar species (E. immersa, E. fletcheri). Rhogogaster polaris Lindqvist, 1964 is treated as a valid species (species revocata). The number of Symphyta species that occur in Sweden and possible deficits in recording strategies are discussed.

Marko Prous, Stephan M. Blank, Andreas Taeger & Andrew Liston, Senckenberg Deutsches Entomologisches Institut, Eberswalder Str. 90, 15374 Müncheberg, Germany. Email: mprous@senckenberg.de, sblank@senckenberg.de, ataeger@senckenberg.de, aliston@senckenberg.de Ole Lønnve, BioFokus, Gaustadalèen 21, NO-0349 Oslo, Norway. E-mail: ole@biofokus. no Hege Vårdal, Swedish Museum of Natural History, Department of Zoology, Stockholm, Sweden. E-mail: hege.vardal@nrm.se Erik Heibo, Rypeveien 34A, 3420 Lierskogen, Norway. E-mail: eheibo@yahoo.no

Sawflies and their allies are traditionally placed in the sub-order Symphyta. Unlike the Apocrita, the other much larger sub-order of the Hymenoptera, the Symphyta is a paraphyletic group.

Nevertheless, the distinction has much practical value. Adult Symphyta are distinguished from Apocrita by the lack of the “wasp waist” in the former. Sawfly larvae all feed on plants, with the exception of the parasitoid larvae of Orussidae. A striking peculiarity of the Symphyta, is that unlike most other groups of insects, they are more diverse and species rich in cooler, temperate regions of the world, rather than in the tropics.

Nearly 9000 species have been described worldwide (Taeger et al. 2010), while over 600 species

are known in Sweden (Dyntaxa 2013). A good general introduction to the Symphyta, with an emphasis on the fauna of Northern Europe, was provided by Viitasaari (2002a).

The purpose of this paper is to document records of sawfly species, excluding the Nematinae, which to the best of our knowledge have not been previously recorded in Sweden. By “not previously recorded”, we mean that no published source exists that states that these species definitely occur in Sweden (see also Discussion).

The Nematinae will be dealt with elsewhere, in the course of comprehensive revisions of the Swedish species.

135

Marko Prous et al.

Material and methods Field work undertaken by some of the authors from 2012 to 2014 as part of the Swedish Taxonomy Initiative’s project on the nematine sawflies (Tenthredinidae, Nematinae) also provided specimens of many non-nematine Symphyta (STING 2013). The field work was conducted on several sites in Sweden, distributed all over the country, in the provinces of Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Uppland, Dalarna, Härjedalen, Norrbotten and Torne lappmark.

Adult specimens were mostly collected using hand nets, generally by sweeping the vegetation, but sometimes “on sight”. They were killed with ethyl acetate, in a freezer, or in alcohol. The majority of specimens were pinned during the evening following the collection event. In addition, a few individuals provided by the Swedish Malaise Trap Project, SMTP (Karlsson et al.

2005), are mentioned, as well as specimens from private collections. Note that only a small fraction of the approximately 20,000 sawfly specimens on loan to the authors from the SMTP have so far been examined and determined. Literature used as a starting point for the identification of species reported here is: Argidae (Gussakovskij 1935), Cimbicidae (Taeger 1998), Pamphiliidae (Viitasaari 2002b) and Tenthredinidae (Enslin 1912–1918; Benson 1952; Zhelochovtsev & Zinovjev 1988).

The specimens listed below are deposited in the following collections: Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm, Sweden (NHRS); Senckenberg Deutsches Entomologisches Institut, Müncheberg, Germany (SDEI); private collection of Erik Heibo, Lierskogen, Norway (CEHL); collection of Ole J. Lønnve (BioFokus), Oslo, Norway (COLO). Nomenclature and placement in families and subfamilies follows Taeger et al. (2010).

Results Pamphiliidae Pamphilius jucundus (Eversmann, 1847)

Öland, Skogsby, Station Linné 1 km E, 56.617°N 16.507°E, 40 m altitude, 1 ♂ 2 ♀, 29.05.2013, leg.

Liston, Prous & Taeger (NHRS, SDEI).

Pamphilius jucundus has been recorded in much of Europe, including Finland, but not in

136

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Sweden, Norway or the British Isles, and is generally rare (Viitasaari 2002b: as P. nemorum). So far, there are no records from outside Europe.

The host plants of the larvae are wild and cultivated strawberries, Fragaria spp. (Viitasaari 2002b).

Pamphilius fumipennis (Curtis, 1831)

Dalarna, Mora, Stenis, 60.933°N 14.468°E, 160 m altitude, 1 ♀, 15.6.2013, leg. Liston, Prous & Taeger (NHRS), swept from Alnus incana.

Pamphilius fumipennis is widespread throughout most of Europe, but is seldom collected (Viitasaari 2002b). Published records already exist from Norway (Midtgaard 1986). So far, there are no records from outside Europe.

The usual larval host plant in much of Europe is Alnus incana, but Corylus avellana can be used instead (Viitasaari 2002b).

Argidae Arge metallica (Klug, 1834)

Uppland, Nora, Tärnsjö 4 km WSW, 60.134°N 16.859°E, 75 m altitude, 4 ♀, 17.6.2013, leg. Liston, Prous & Taeger (NHRS, SDEI), all collected from inflorescences of Angelica sylvestris.

Arge metallica (sometimes placed in Spinarge Wei, 1998: Hara & Shinohara 2006) has a wide distribution in Central and Northern Europe (Taeger et al. 2006), extending to the Far East of Russia, but is rarely collected, probably because it occurs very locally. Although known from Denmark, Estonia and Finland, there are no previous published records from Sweden or Norway. Betula pendula is the only known host plant, although the recorded preference of A. metallica for damp areas (Taeger et al. 1998) suggests that its larvae might also feed on B. pubescens.

Tenthredinidae Allantinae Empria alpina Benson, 1938

Torne lappmark, Kiruna, Abisko, Mt. Njullá above treeline, 68.362°N 18.723°E, 900 m altitude, 2 ♂ 1 ♀, 05.7.2012, leg. Taeger & Liston (NHRS, SDEI).

Empria alpina is a Holarctic species (Prous et al. 2011a) which is most often found above the tree line. The larval host plant is Dryas octo-

Ent. Tidskr. 135 (2014)

petala (Prous et al. 2011a). Although E. alpina is recorded from Finland, no reports have previously been made of occurrences in Scandinavia.

Empria hungarica (Konow, 1895)

Öland, Skogsby, Station Linné, 56.619°N 16.498°E, 40 m altitude, 1 ♀, 26.5.2011, leg. V. Soon (coll. Soon); as above, but 1 km East of Station Linné, 1 ♂, 29.5.2013, leg. Liston, Prous & Taeger (NHRS).

Empria hungarica is a locally distributed West Palaearctic species found on areas of limerich, dry grassland where its only host plant Filipendula vulgaris grows (Liston 2006). This sawfly species has not previously been recorded in Scandinavia. Its closest known occurrence to Öland is on the island of Saaremaa (Viitasaari et al. 1998), Estonia, which shares similar types of habitat.

Empria camtschatica Forsius, 1928

Dalarna, Malung-Sälen, Malung, 60.684°N 13.702°E, 290 m altitude, 1 ♂ 2 ♀, 9.6.2013, leg.

Liston, Prous & Taeger (SDEI). Härjedalen, Härjedalen, Hede 6 km N, 62.498°N 13.500°E, 525 m altitude, 1 ♀, 6.6.2013, leg. Liston, Prous & Taeger (SDEI). Hede 13 km N, 62.614°N 13.391°E, 840 m altitude, 1 ♂ 1 ♀, 6.6.2013, leg. Liston, Prous & Taeger (SDEI). Hede 20 km N, 62.565°N 13.406°E, 590 m altitude, 1 ♀, 6.6.2013, leg. Liston, Prous & Taeger (SDEI). Lofsdalen, 62.137°N 13.139°E, 730 m altitude, 4 ♀, 8.6.2013, leg. Liston, Prous & Taeger (SDEI). Vemdalen, 62.435°N 13.835°E, 415 m altitude, 1 ♀, 5.6.2013, leg. Liston, Prous & Taeger (SDEI); same locality, 14 ♂ 34 ♀, 7.6.2013, leg.

Liston, Prous & Taeger (NHRS, SDEI). Torne lappmark, Kiruna, Kiruna airport, 67.840°N 20.350°E, 450 m altitude, 1 ♀, 21.6.2012, leg. Liston, Taeger & Blank (SDEI).

Prous (2012) synonymised Empria asiatica Muche, 1965 with E. camtschatica, but this might have been premature, as the specimens of Muche’s type series (holotype female, 3 female and 1 male paratypes) differ from E. camtschatica by having tarsal claws with rather small subbasal tooth (more like E. fletcheri than other species of the E. immersa group) and dark brown or black pterostigma of the forewing (more like E. immersa than the other species). Although the structure of the saw of E. asiatica is like that in E. camtschatica, the penis valve of one male paratype appears to be quite distinctive (http:// dx.doi.org/10.6084/m9.figshare.926462). Apart

New sawflies from Sweden

from the type series, no other specimens which could be identified as E. asiatica are known to us.

Empria camtschatica was described from Bolsheretsk [Bolscheretsk], Kamchatka Krai, Russia. Specimens are also known from Magadan Oblast and Yamalo-Nenets Autonomous Okrug of Russia, Finland, Mongolia, and Norway (Heibo et al. 2014, Prous, unpubl.). The new Swedish, Finnish, and Norwegian (Heibo et al. 2014) records are the first from the West Palaearctic. The identity of the larval host plant(s) is unknown.

Empria plana (Jakowlew, 1891)

Härjedalen, Härjedalen, Vemdalen, 62.435°N 13.835°E, 415 m altitude, 3 ♀, 7.6.2013, leg. Liston, Prous & Taeger (NHRS, SDEI).

This is the only known West Palaearctic locality for this species. The larval hosts are possibly Salix spp. (Prous et al. 2011b). Otherwise the species is widely distributed in the East Palaearctic (Prous 2012).

Key to West Palaearctic species of the Empria immersa group Based on a large number (~150) of specimens of the Empria immersa group collected in Sweden in 2013 (Härjedalen and Dalarna), at least the females can be segregated into 4 distinct groups (at one locality, Vemdalen, all four were present). E. fletcheri (Cameron, 1878) females with pale (reddish) apical abdominal terga can easily be distinguished from all others. E. immersa (Klug, 1818) can be distinguished from the remaining specimens by having a black pterostigma of forewing and relatively short antennae.

Finally, E. camtschatica Forsius, 1928 can be distinguished from E. plana (Jakowlew, 1891) by having black metafemora (pale in E. plana) and differently shaped serrulae of the lancet.

However, specimens of E. camtschatica studied from further north (Lapland of Sweden and Finland) have in most cases pale metafemora as in E. plana, leaving the structure of the serrulae as the only reliable character to distinguish them.

While the males of E. fletcheri and E. immersa can be distinguished from each other and from the two other species (see the key), it is less clear how males of E. camtschatica and E. plana can 137

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Marko Prous et al.

a

c

e

b

f

d

g

h

i

j

k

l

Figure 1. Characters for identification of species in Empria immersa group: – a) Claw of E. fletcheri, – b) claw of E. fletcheri, – c) abdomen of E. fletcheri, – d) claw of E. camtschatica, – e) abdomen of E. camtschatica, – f) basal serrulae of E. fletcheri, – g) basal serrulae of E. camtschatica, – h) basal serrulae of E. immersa, – i) pterostigma of E. immersa, – j) pterostigma of E. camtschatica, – k) metafemur of E. camtschatica, – l) metafemur of E. plana.

Artkaraktärer för steklar i Empria immersa gruppen: – a) klo av E. fletcheri, – b) klo av E. fletcheri, – c) bakroppen på E. fletcheri, – d) klo av E. camtschatica, – e) bakroppen på E. camtschatica, – f) sågtänder vid basen av honans äggläggare på E. fletcheri, – g) sågtänder vid basen av honans äggläggare på E. camtschatica, – h) sågtänder vid basen av honans äggläggare på E. immersa, – i) pterostigma på E. immersa, – j) pterostigma på E. camtschatica, – k) baklår på E. camtschatica, – l) baklår på E. plana.

be distinguished. The black pterostigma of E. immersa seems to be evident only in relatively fresh specimens (up to around 10 years old). In older specimens the pterostigma tends to be in138

distinguishable from the brown pterostigma of other species. In this case, it can be difficult to distinguish females of E. plana and E. immersa, because the serrulae are very similar and there

Ent. Tidskr. 135 (2014)

is an overlap in relative length of antennae.

Although there appear to be differences in penis valves between E. plana from the East Palaearctic and E. immersa + E. camtschatica (in E. plana the penis valves are similar to E. fletcheri; Figs 3a, 3b, 3d, 3e), we were not able to confidently recognize any males of E. plana in the European material. However, there is at least one specimen from Vemdalen, which externally is indistinguishable from E. immersa, but has penis valves resembling those of E. plana from the East Palaearctic (Fig. 3c). Considering all these difficulties, it cannot be excluded that E. camtschatica, E. immersa, and E. plana are just one species, although the segregation of most specimens (excluding the few females of E. plana) collected in Vemdalen into E. camtschatica and E. immersa is rather striking. Molecular data might help to resolve the taxonomy of this species complex. For example, it seems to be possible to distinguish with nuclear ITS sequences E. plana from E. camtschatica and E. immersa, as one sequenced female of E. plana from Vemdalen groups together with two other specimens from Mongolia and Japan (see Fig. 53 in Prous 2012) to the exclusion of other species (Prous unpublished). Other nuclear markers are needed to test genetic distinctness between E. camtschatica and E. immersa, as ITS sequenced from two males (one from each taxon) from Vemdalen revealed that ITS sequences of these two taxa can be nearly or completely identical (when considering also other sequenced specimens, see Prous 2012). For simplicity, the following key is restricted to the West Palaearctic. In the East Palaearctic (except Japan), E. plana, and often at least females of E. camtschatica, have a nearly completely pale clypeus (apical terga and sterna, coxae, trochanters, and trochantelli are also often pale), unlike specimens in the West Palaearctic, which have a black clypeus (or occasionally with slightly pale ventral margin) like in E. fletcheri and E. immersa. Empria fletcheri and E. immersa have already been recorded from Sweden (Prous 2012) and therefore are excluded from the species list here.

New sawflies from Sweden 1 Claws with small subbasal tooth (occasionally, one or two legs with rather large subbasal teeth) (Figs 1a, 1b); in female, apical terga red-brown (Fig. 1c); pterostigma brown (Fig. 1j); serrulae more or less triangular (Figs 1f, 2a); dorsobasal part of valviceps elongate, angle between dorsoapical part of valviceps and ventroapical spine more obtuse (Fig. 3a)......................fletcheri – Claws with large subbasal tooth (Fig. 1d); in female, apical terga black (Fig. 1e); pterostigma black (in fresh specimens; Fig. 1i) or brown (Fig. 1j); serrulae papilliform (Figs 1g, 1h, 2b-d); dorsobasal part of valviceps elongate or shortened, angle between dorsoapical part of valviceps and ventroapical spine more or less obtuse (Figs 3b-e)...........................................................2 2 Pterostigma black (in fresh specimens; Fig. 1i); in female, metafemur usually black (Fig. 1k), in male, usually pale (Fig. 1l); in female, flagellum length 1.6-1.9(-2.0) times longer than breadth of head, in male, 2.2–2.7; papilliform part of serrulae large (Figs 1h, 2d) ... immersa – Pterostigma brown (Fig. 1j); in female and male, metafemur pale (Fig. 1l) or black (Fig. 1k); in female, flagellum length (1.8-)1.9-2.2 times longer than breadth of head, in male, (2.9-)3.0-3.7 [measurements for males include only E. camtschatica, as males of E. plana currently cannot be recognized confidently]; papilliform part of serrulae large (Fig. 2c) or small (Figs 1g, 2b)........3 3 Metafemur completely or mainly black (Fig. 1k)....................................camtschatica in part – Metafemur completely or mainly pale (Fig. 1l)...4 4 Papilliform part of serrulae small (Figs 1g, 2b); dorsobasal part of valviceps shortened, angle between dorsoapical part of valviceps and ventroapical spine less obtuse (Fig. 3b)...................... ..............................................camtschatica in part – Papilliform part of serrulae large (Fig. 2c); dorsobasal part of valviceps elongate, angle between dorsoapical part of valviceps and ventroapical spine more obtuse (Fig. 3e).........................plana

Blennocampinae Monardis plana (Klug, 1817)

Dalarna, Malung-Sälen, Malung, 60.684°N 13.702°E, 290 m altitude, 1 ♀, 9.6.2013, leg. Liston, Prous & Taeger (NHRS). Halland, Kungsbacka kommun, Fjärås Bräcka, 57.444°N 12.185°E, 1 ♀, 21.5.2012, leg. Olberg (COLO).

Monardis plana has an extensive West Palaearctic distribution (Lacourt 1999) and occurs also in West Siberia (Zhelochovtsev & Zinovjev 139

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Marko Prous et al.

a

b

c

d

Figure 2. Lancets (valvula 1) of species of Empria immersa group: – a) E. fletcheri (Scotland), – b) E. camtschatica (Sweden), – c) E. plana (Sweden), – d) E. immersa (Sweden).

Sågens nedre, tandförsedda del hos arter i Empria immersa gruppen: – a) E. fletcheri (Skottland), – b) E. camtschatica (Sverige), – c) E. plana (Sverige), – d) E. immersa (Sverige).

1996). Although known from Estonia and Finland, there are no published records from Scandinavia (Taeger et al. 2006). Rosa spp. are the larval host plants and according to Scheibelreiter (1973), garden cultivars are preferred over wild species. Because of the larva’s habit of eating the still unopened buds of its host, it can cause considerable damage.

Heterarthrinae Caliroa tremulae Chevin, 1974

Uppland, Heby, Tärnsjö 4 km WSW, 60.134°N 16.859°E, 75 m altitude, 1 ♀, 17.6.2013, leg. Liston, Prous & Taeger (NHRS).

Caliroa tremulae has hitherto mainly been found in Central and Southern Europe, but is also known from Estonia and Finland (Taeger et al. 2006). The species has not previously been recorded in Sweden or Norway. So far, there are no records from outside Europe. The only recorded larval host is Populus tremula (Taeger et al. 1998).

Selandriinae Dolerus pachycerus Hartig, 1837 Norrbotten,

Kalix,

Storöhamn,

65.731°N

a

b

c

d

d

Figure 3. Penis valves of species of Empria immersa group: – a) E. fletcheri (Sweden), – b) E. camtschatica (Sweden), – c) E. immersa? (Sweden), – d) E. immersa (Sweden), – e) E. plana (Mongolia). Shape of the dorsobasal part of the valviceps and the angle between the dorsoapical part of the valviceps and the ventroapical spine might be significant in distinguishing between at least some of the species.

140

Penisstrukturer hos arter av Empria immersa gruppen: – a) E. fletcheri (Sverige), – b) E. camtschatica (Sverige), – c) E. immersa? (Sverige), – d) E. immersa (Sverige), – e) E. plana (Mongoliet).

Ent. Tidskr. 135 (2014)

New sawflies from Sweden

23.084°E, 1 m altitude, 1 ♀, 26.5.2014, leg. Liston & Prous (SDEI); same locality and collectors, 1 ♀, 1.6.2014 (NHRS).

Dolerus pachycerus is the only European sawfly species that occurs only on salt-marshes.

Its only known larval host plant is Juncus gerardii (Taeger et al. 1998), a halophyte. Although D. pachycerus is recorded from Denmark, Norway and Finland (Konow 1885 [as D. taeniatus Zaddach, 1859]; Taeger et al. 2006), no records from Sweden have previously been reported.

The species occurs even further North in Europe than the Gulf of Bothnia: Russia, Kanin Peninsula, 1 ♀, [no date], leg. B. Poppius (SDEI).

Strongylogaster filicis (Klug, 1817)

Småland, Hultsfred, Kloster Gård, 57.497°N 15.871°E, 100 m altitude, 1 ♂, 31.5.2013, leg. Liston, Prous & Taeger (NHRS).

Strongylogaster filicis is uncommon but widespread in Northern and Central Europe (Taeger et al. 2006), occurring East to Japan. It was first recorded in Norway by Siebke (1880) and recently by Nuorteva et al. (2005). The larval host plant is Pteridium aquilinum (Taeger et al. 1998).

Tenthredininae Rhogogaster polaris Lindqvist, 1964, spec. rev.

(Fig. 4)

Dalarna, Malung-Sälen, Öje, 60.810°N 13.866°N, 290 m altitude, 1 ♀, 11.6.2013, leg. Liston, Prous & Taeger (SDEI). Härjedalen, Älvdalen, Älvdalen 30 km NE, 61.365°N 14.409°E, 580 m altitude, 1 ♀, 11.6.2013, leg. Liston, Prous & Taeger (SDEI). Torne lappmark, Kiruna, Abisko National Park, E10, 68.353°N 18.815°E, 390 m altitude, 1 ♂, 14.6.2012, leg. Liston & Taeger (SDEI). Abisko 9 km E (Stordalen), 68.350°N 19.035°E, 400 m altitude, 1 ♂ 5 ♀, 17.6.2012, leg. Liston, Taeger & Blank (SDEI); same locality, 2 ♂ 1 ♀, 18.6.2012, leg. Taeger & Blank (SDEI); same locality, 1 ♀, 1.7.2012, leg. Liston & Taeger (SDEI). Björkliden 3 km N, 68.435°N 18.645°E, 380 m altitude, 1 ♂ 1 ♀, 16.6.2012, leg.

Taeger & Blank (SDEI). Kiruna airport, 67.840°N 20.350°E, 450 m altitude, 5 ♂ 3 ♀, 21.6.2012, leg.

Liston, Taeger & Blank (SDEI); same locality, 1 ♂ 6 ♀, 1.7.2012, leg. Liston & Taeger (SDEI). Torneträsk station, 68.215°N 19.740°E, 400 m altitude, 24 ♂ 3 ♀, 14.6.2012, leg. Taeger & Blank (SDEI); same locality, 1 ♂, 21.6.2012, leg. Liston & Taeger (SDEI).

Figure 4. Rhogogaster polaris, male. See also: http:// dx.doi.org/10.6084/m9.figshare.862980.

Hane av Rhogogaster polaris, som betraktats som synonym med R. californica. Den bör dock betraktas som en egen art med nordlig utbredning.

Rhogogaster polaris was described from northern Norway and treated as a junior subjective synonym of Rhogogaster californica (Norton, 1862). Nearctic R. californica have a different COI Barcode (about 3 % difference to R. polaris, but more samples are needed of both forms). Furthermore, the taxa seem unlikely to be conspecific, because R. californica is widely distributed in the Nearctic realm, whereas R. polaris appears to have a very restricted northern distribution. It is only known from northern Norway and from northern to central Sweden (see data above). Records from France (Alpes Maritimes) need confirmation, as the species may easily be misidentified (females are very similar to R. dryas (Benson, 1943), and the male genitalia are rather similar to R. punctulata (Klug, 1817)). At present it seems better to treat the European taxon as a valid species. A key to the European Rhogogaster species will be provided in a separate paper (Taeger, in preparation).

141

Marko Prous et al.

Tenthredo flaveola Gmelin, 1790

Skåne, Lund kommun, Vinterbo, Revingefältet, 55.703°N 13.512°E, 10 m altitude, 1 ♂, 21.5.2012, leg. Gammelmo (COLO), specimen found in a spider’s web. Helsingborg, Helsingborg, park in city centre, 56.043°N 12.699°E, 10 m altitude, 1 ♂, 23.5.2014, leg. Liston & Prous (NHRS).

Tenthredo flaveola has a wide European distribution (Taeger et al. 2006), north to Schleswig-Holstein in Germany (Blank et al. 2001), but has not previously been recorded in Scandinavia. The larvae feed on a range of Brassicaceae, including cultivated forms (Taeger et al.

1998).

Tenthredo semicolon Mol, 2013

Blekinge, Sölvesborg kommun, Norjeboke Camping, 56.114°N 14.693°E, 10 m altitude, 1 ♀, 28.6.2003, leg. Heibo (SDEI); same locality, 1 ♀, 28.6.2003, leg. Heibo (CEHL).

Tenthredo semicolon has only recently been recognised as distinct from T. colon Klug, 1817 (Taeger 2013). The diverse larval host plants formerly recorded for T. colon (e.g. in Taeger et al. 1998) may partly be attributable to T. semicolon, and all these records therefore require reassessment. The same applies to distribution records previously published under the name T. colon. However, we are able to confirm that T. colon occurs in Sweden, based on 12 female and 11 male specimens recently collected in Dalarna and in Lapland (Abisko and Kiruna). Perhaps T. semicolon has a more southerly distribution in Sweden than T. colon.

Cimbicidae Cimbex fagi Zaddach 1863

Skåne, Lund kommun, Skäralid, Söderåsen naturreservat, 56.023°N 13.228°E, 10 ♂ 1 ♀, 24.5.2012, leg. Olsen (COLO).

The centre of distribution of Cimbex fagi is in Central Europe, with the most southern and eastern records from northern Spain, Croatia and the Ukraine (Forsius 1927, Taeger et al. 2006).

This corresponds quite closely with the natural range of Fagus sylvatica, the only known host plant. There are no records of C. fagi from areas outside Europe. Neither has it been recorded in Denmark or previously in other Fennoscandian countries. The only Swedish record, above, is so far the most northerly.

142

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Discussion Until recently, no complete checklist of Swedish Symphyta existed. Taeger et al. (2006) made a start by collating published data on the occurrence of 497 Symphyta species in Sweden.

However, this number was misleadingly low.

Several publications had been overlooked, most significantly those by Andersson (1962) and Benander (1966), which include numerous first records of Symphyta from the country. Gärdenfors et al. (2003) listed the number of species of each family of Symphyta recorded in Sweden and gave the total as 602 species. The best available current estimate is of 659 species that definitely occur in Sweden, based on Dyntaxa (2013), and including the additional 15 species added in this article. Nevertheless, the number of species of Symphyta that really occur in Sweden is still very unclear. There are many reasons for this, but some problems can be mentioned as particularly important: - Unclear species limits in many of the northern Nematinae. The actual number of species involved could differ greatly, either positively or negatively, from the number of nominal species currently treated as valid.

- Quality of published data. The valuable lists of Symphyta specimens published online by the curators of the Lund University Zoological Museum (Lundqvist 2014) were clearly intended to assist researchers in accessing specimens for further study. In many cases, the identifications of these specimens still need checking. Rashly, Haris (2009) published much of the data in these lists relating to the Nematinae as “hard fact”, although he did not examine the specimens.

- The unknown number of still undetected species which are at the northern edge of their range in Sweden and therefore occur only in the south of the country. Intuitively, one might expect that the manifest skill and huge effort of several collectors during the 19th Century (Boheman and Thomson being the most outstanding) and René Malaise during the first half of the 20th Century, would have left few gaps in our knowledge of sawfly species which occur in southern Sweden. That a large deficit nonetheless exists, is demonstrated by several of the new records presented in this article.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

The solutions to the first two of these problems are self-evident and need not be elaborated in detail. We clearly have a lot of hard taxonomic work ahead of us, to improve our understanding of the Nematinae. As demonstrated by the discovery in Europe of two previously unrecognised species similar to Empria immersa, the other subfamilies of Tenthredinidae also require further study, although they are certainly better understood taxonomically than the Nematinae.

On the other hand, some ideas on approaches to a modern survey of the sawfly fauna of southern parts of Sweden deserve a little more comment.

Thomson and his contemporaries may have had the advantage of being able to collect in areas (e.g. much of Skåne) that have since suffered a huge loss in species-richness. However, we can compensate for this to a certain extent not only by our much greater mobility, but also by using our significantly better knowledge of sawfly biology. A majority of Symphyta have monoor oligophagous larvae, and in many cases the adult insects are only found on or near these host plants. The compilation by Taeger et al. (1998), supplemented by Liston et al. (2012), can be referred to for an indication of which plant species, or genera, might offer the best chances of finding “new” Swedish species (the sawfly fauna of lowland Germany being closely similar to that of the southern parts of Sweden). Just a single example of such a potential target plant is Impatiens noli-tangere, the host plant of the sawflies Siobla sturmii (Klug, 1817) and Aglaostigma nebulosum (André, 1881), neither of which is at present recorded in Sweden. It may also be that such florally and faunally distinctive areas as Öland and Gotland have simply never been sufficiently intensively worked for this insect group. The highly interesting captures made during the brief visit to Öland in 2013 by some of the authors certainly suggest that this is so.

Because of the relative isolation of Öland, and the lack of collection records from other parts of Sweden of distinctive species such as Empria hungarica and Pamphilius jucundus, the idea that they may have only recently arrived there (as a result perhaps of the all too often invoked effects of climate warming) can be effectively dismissed. The fauna and flora of Gotland and Öland is well known to include many species

New sawflies from Sweden

which are today absent or rare in other regions at this latitude. They are considered to be relicts of the early phases of the present interglacial period. Some of these plants and animals appear to be relatively warmth-loving, but on the other hand a boreal-subarctic element is also present.

Perhaps what the species of the Baltic karst landscape (Alvar) share, above all else, is a need for an open (nearly treeless) environment (Bengtsson et al. 1988; Coulianos & Sylvén 1983). It is probable, based on its previously known distribution and habitats, that E. hungarica is such a species, and perhaps also P. jucundus.

In view of the preceding discussion, it may appear pointless to speculate on the total number of sawfly species that occur in Sweden. However, in relation to what is known of the fauna of some neighbouring countries, a rough guess can still be attempted. For example, one might assume that nearly all species that occur in Finland also occur in Sweden. This assumption seems to be well supported by the data that are currently available. The distinctive eastern element in the Finnish sawfly fauna, comprising species which only just reach into Karelia from their main ranges in the East (e.g. Siobla ruficornis (Gimmerthal, 1834), Eriocampa dorpatica Konow, 1887 and Ussurinus nobilis Saarinen, 1945), cannot be expected to occur in Sweden. But this contingent is numerically negligible. Most species that occur in southern, central and subarctic Finland do occur also in Sweden, or can realistically be expected to occur. The “southern contingent” is however not so well represented in Finland as in Sweden. Therefore it seems reasonable to expect that the number of sawfly species occurring in Sweden actually exceeds that known in Finland, which according to Taeger et al. (2006), currently stands at over 700 species.

Acknowledgements

Funding and support by the Swedish Taxonomy Initiative gave the impetus for this work and made its completion possible. We are indebted to Dr Kajsa Glemhorn, Dave Karlsson and Pelle Magnusson of the Station Linné, Öland, for hospitality during a stay by some of the authors in 2013 and for the loan of the Swedish Malaise Trap Project’s samples of Symphyta. Dr Stefan Schmidt, Dr Olga Schmidt, Dr Manfred Kraus (Zoologische Staatssammlung, Munich) and the staff of the Barcoding of Life Data System

143

Marko Prous et al.

(University of Guelph, Ontario, Canada) helped us to obtain barcode sequences of some of the Swedish specimens and comparative material from other parts of Europe. Kjell Magne Olsen, Stefan Olberg and Øivind Gammelmo gave sawfly specimens to O. Lønnve. Dr Mattias Forshage (Naturhistoriska Riksmuseet, Stockholm) discussed earlier versions of the manuscript and made useful suggestions. Mats Jonsell and two anonymous reviewers greatly helped to improve the manuscript.

References

Andersson, H. 1962. Bidrag till kännedomen om de skandinaviska växtsteklarnas utbredning (Hym. Phytophaga). – Opuscula Entomologica 27: 2834.

Benander, P. 1966. Kullabergs Växtsteklar. – Kullabergs Natur 11: 1-31.

Bengtsson, K., Prentice, H.C., Rosén, E., Moberg, R. & Sjögren, E. 1988. The dry alvar grasslands of Öland: ecological amplitudes of plant species in relation to vegetation composition. – Acta phytogeographica suecica 76: 21-46.

Benson, R.B. 1952. Hymenoptera, Symphyta. – Handbooks for the Identification of British Insects 6(2b): 51-137.

Blank, S.M., Deters, S., Drees, M., Jänicke, M., Jansen, E., Kraus, M. Liston, A.D., Ritzau, C. & Taeger, A. 2001. Symphyta. – In: Dathe, H.H., Taeger, A. & Blank, S.M. (eds), Verzeichnis der Hautflügler Deutschlands (Fauna Germanica 4).

Entomologische Nachrichten und Berichte, Beiheft 7: 8-27.

Blank, S.M., Shinohara, A. & Altenhofer, E. 2013.

The Eurasian species of Xyela (Hymenoptera, Xyelidae): taxonomy, host plants and distribution. – Zootaxa 3629: 1-106.

Coulianos, C.C. & Sylvén, E. 1983. Stora alvarets särart ur entomologisk synpunkt. – Entomologisk Tidskrift 104: 213-234.

Dyntaxa 2013. Svensk Taxonomisk Databas. ArtDatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet. – http:// www.dyntaxa.se [accessed on 4.12.2013] Enslin, E. 1912-1918. Die Tenthredinoidea Mitteleuropas. – Deutsche Entomologische Zeitschrift 1-7: 1-790.

Forsius, R. 1927. Tenthredinoiden (Ins. Hym.) aus dem nördlichen und östlichen Spanien, gesammelt von Dr. F. Haas in den Jahren 1914–1919 und von Prof. Dr. A. Seitz im Jahre 1923. – Senckenbergiana, Wissenschaftliche Mitteilungen der Senckenbergischen Naturforschenden Gesellschaft 9: 110-112.

144

Ent. Tidskr. 135 (2014) Gärdenfors, U., Hall, R., Hallingbäck, T., Hansson, H.G. & Hedström, L. 2003. Djur, svampar och växter i Sverige 2003. Förteckning över antal arter per familj. – ArtDatabanken Rapporterar 5: 1-89.

Gussakovskij, V.V. 1935. Insectes Hyménoptères, Chalastogastra 1. – Fauna SSSR 2: 1-453.

Hara, H. & Shinohara, A. 2006. The Sawfly Genus Spinarge (Hymenoptera, Argidae). – Bulletin of the National Science Museum, Series A, Zoology 32(2): 61-94.

Haris, A. 2009. Checklist and distribution of Swedish Nematinae: Cladiini and Nematini (Hymenoptera: Tenthredinidae). – Entomologisk Tidskrift 130: 209-222.

Heibo, E., Lønnve, O.J., Barstad, T.E., Blank, S.M., Liston, A., Prous, M. & Taeger, A. 2014. Sawflies (Hymenoptera, Symphyta) newly recorded from Norway. – Norwegian Journal of Entomology 61: 15-26.

Karlsson, D., Pape, T., Johanson, K.J., Liljeblad, J. & Ronquist, F. 2005. The Swedish Malaise Trap Project, or how many species of Hymenoptera and Diptera are there in Sweden? – Entomologisk Tidskrift 126: 43-53.

Konow, F.W. 1885. Bemerkungen über einige Blattwespengattungen. – Wiener Entomologische Zeitung 4(4): 117-124.

Lacourt, J. 1999. Répertoire des Tenthredinidae ouest-paléarctiques (Hymenoptera, Symphyta). – Mémoires de la Société Entomologique de France 3: 1-432.

Liston, A.D. 2006. Notes on Empria hungarica (Konow, 1895), an addition to the German sawfly fauna (Hymenoptera, Tenthredinidae). – Nachrichtenblatt der Bayerischen Entomologen 55 (1/2): 7-10.

Liston, A.D., Jansen, E., Blank, S.M., Kraus, M. & Taeger, A. 2012. Rote Liste und Gesamtartenliste der Pflanzenwespen (Hymenoptera: Symphyta) Deutschlands. Stand März 2011. – In: BinotHafke, M., Balzer, S., Becker, N., Gruttke, H., Haupt, H., Hofbauer, N., Ludwig, G. & Strauch, M., Rote Liste gefährdeter Tiere, Pflanzen und Pilze Deutschlands. Wirbellose Tiere Teil 1.

Naturschutz und Biologische Vielfalt, Bonn-Bad Godesberg 70(3): 489-556.

Lundqvist, L. 2014. Museum of Zoology. The Entomological Collections. Hymenoptera. – http://130.235.11.35/entomology.php [accessed on 20.2.2014].

Midtgaard, F. 1986. The Norwegian Xyelidae and Pamphiliidae (Hymenoptera). – Fauna norvegica, Series B 34: 125-130.

Ent. Tidskr. 135 (2014) Nuorteva, M., Nuorteva, J. & Olsen, T.J. 2005.

Records of sawflies (Hymenoptera: Symphyta) from Østfold, Southern Norway. – Sahlbergia 10: 68-79.

Prous, M., Heidemaa, M. & Soon, V. 2011a. Empria longicornis species group: taxonomic revision with notes on phylogeny and ecology (Hymenoptera, Tenthredinidae). – Zootaxa 2756: 1-39.

Prous, M., Heidemaa, M., Shinohara, A. & Soon, V. 2011b. Review of the sawfly genus Empria (Hymenoptera, Tenthredinidae) in Japan. – Zookeys 150: 347-380.

Prous, M. 2012. Taxonomy and phylogeny of the sawfly genus Empria (Hymenoptera, Tenthredinidae). – Dissertationes Biologicae Universitatis Tartuensis 222.

Scheibelreiter, G.K. 1973. Die Tenthrediniden der Rose (Rosa spec.). – Zeitschrift für angewandte Entomologie 72: 225-259.

Siebke, H. [Sparre Schneider, J. (ed.)] 1880. Enumeratio Insectorum Norvegicorum. Fasciculum V. Catalogum Hymenopterorum continentem. Vol. V(1): VIII + 95 pp. A.W. Broegger, Christianiae.

STING [STI Nematinae Group] Liston, A.D., Prous, M., Blank, S.M., Taeger, A., Heibo, E. & Vardal, H. 2013. Revising (half) the Nematinae (Tenthredinidae) of the West Palaearctic. – Hamuli, The Newsletter of the International Society of Hymenopterists 4: 1-5.

Taeger, A. 1998. Bestimmungsschlüssel der Keulhornblattwespen Deutschlands (Hymenoptera: Cimbicidae). – In: Taeger, A. & Blank, S.M. (eds.), Pflanzenwespen Deutschlands (Hymenoptera, Symphyta). Kommentierte Bestandsaufnahme: 193-205. Goecke & Evers, Keltern.

Taeger, A. 2013. The type specimens of Tenthredo Linnaeus, 1758 (Hymenoptera: Tenthredinidae) deposited in the Hungarian Natural History Museum. – Zootaxa 3626: 201-244.

Taeger, A., Altenhofer, E., Blank, S.M., Jansen, E., Kraus, M., Pschorn-Walcher, H. & Ritzau, C. 1998. Kommentare zur Biologie, Verbreitung und Gefährdung der Pflanzenwespen Deutschlands (Hymenoptera, Symphyta). – In: Taeger, A. & Blank, S.M. (eds), Pflanzenwespen Deutschlands (Hymenoptera, Symphyta). Kommentierte Bestandsaufnahme: 49-135. Goecke & Evers, Keltern.

Taeger, A., Blank, S.M. & Liston, A.D. 2006. European Sawflies (Hymenoptera: Symphyta) – A Species Checklist for the Countries. – In: Blank, S.M., Schmidt, S. & Taeger, A. (eds), Recent Sawfly Research: Synthesis and Prospects: 399504. Goecke & Evers, Keltern.

New sawflies from Sweden Taeger, A., Blank, S.M. & Liston, A.D. 2010. World Catalog of Symphyta (Hymenoptera). – Zootaxa 2580: 1-1064.

Viitasaari, M. 2002a. The Suborder Symphyta of the Hymenoptera. – In: Viitasaari, M. (ed.), Sawflies (Hymenoptera, Symphyta) I. A review of the suborder, the Western Palaearctic taxa of Xyeloidea and Pamphilioidea: 11-174. Tremex, Helsinki.

Viitasaari, M. 2002b. The Northern European taxa of Pamphiliidae (Hymenoptera). – In: Viitasaari, M. (ed.), Sawflies (Hymenoptera, Symphyta) I. A review of the suborder, the Western Palaearctic taxa of Xyeloidea and Pamphilioidea: 235-358.

Tremex, Helsinki.

Viitasaari, M., Heidemaa, M., Nuorteva, M. & Zinovjev, A.G. 1998. An annotated checklist of the sawflies (Hymenoptera, Symphyta) of Estonia.

– Proceedings of the Estonian Academy of Sciences, Biology 47(2): 126-147.

Zhelochovtsev, A.N. & Zinovjev, A.G. 1988. 27.

Otrjad Hymenoptera — Pereponchatokrylye Podotrjad Symphyta (Chalastogastra) — Sidjachebrjuhie. – In: Zhelohovcev, A.N., Tobias, V.I. & Kozlov, M.A. (eds), Opredelitel’ nasekomyh evropejskoj chasti SSSR T III Pereponchatokrylye Shestaja chast’ (Opredeliteli po faune SSSR, izdavaemye Zoologicheskim institutom AN SSSR; Vyp 158): 7-234. Nauka, Leningrad.

Zhelochovtsev, A.N. & Zinovjev, A.G. 1996. Spisok pilil’shhikov i rogohvostov (Hymenoptera, Symphyta) fauny Rossii i sopredel’nyh territorij. II. [A list of the sawflies and horntails (Hymenoptera, Symphyta) of the fauna of Russia and adjacent territories. II.] (In Russian, abstract in English).

– Entomologicheskoe obozrenie 75(2): 357-379.

Svensk sammanfattning I samband med starten av ett projekt om svenska bladsteklar (underfamiljen Nematinae i Tenthredinidae, finansierat av Svenska Artprojektet) genomfördes fältinsamlingar i olika delar av Sverige under 2012-2014. Även om huvudfokus för insamlingarna är Nematinae, samlades även annat material av växtsteklar vilket utgör huvudkällan för materialet som presenteras. Även enstaka exemplar från det Svenska Malaisefälleprojektet och privata samlingar finns med i genomgången. De samlingar i vilka beläggexemplar är förvarade är listade i slutet av den engelska introduktionen.

145

Marko Prous et al.

De första fynden för Sverige av femton arter av växtsteklar presenteras här; 2 arter av spinnarsteklar (Pamphiliidae), 1 art av borsthornsteklar (Argidae), 11 arter av bladsteklar (Tenthredinidae) och 1 art av klubbhornsteklar (Cimbicidae). För två av arterna, Empria camtschatica och E. plana (Tenthredinidae, Allantinae) är det första fynden i Europa. En illustrerad nyckel för att skilja dessa två från liknande arter (E. immersa, E. fletcheri) presenteras. Rhogogaster polaris Lindqvist, 1964 behandlas som en giltig art (species revocata) som har nordlig utbredning.

Följande arter är så långt vi vet nya fynd för Sverige (för fynddata, se engelska delen av artikeln): Pamphiliidae: Pamphilius jucundus (Eversmann, 1847) Pamphilius fumipennis (Curtis, 1831) Argidae: Arge metallica (Klug, 1834) Tenthredinidae: Allantinae Empria alpina Benson, 1938 Empria hungarica (Konow, 1895) Empria camtschatica Forsius, 1928 Empria plana (Jakowlew, 1891) Blennocampinae Monardis plana (Klug, 1817) Heterarthrinae Caliroa tremulae Chevin, 1974 Selandriinae Dolerus pachycerus Hartig, 1837 Strongylogaster filicis (Klug, 1817) Tenthredininae Rhogogaster polaris Lindqvist, 1962 Tenthredo flaveola Gmelin, 1790 Tenthredo semicolon Mol, 2013 Cimbicidae Cimbex fagi Zaddach 1863 I den checklista som publicerades av Taeger et al. (2006) publicerades 497 som kända från Sverige. Den siffran är en stor underskattning av det verkliga antalet. Den bästa uppskattningen av antalet arter av växtsteklar som förekommer i Sverige baserad på Dyntaxa (2013) är att det finns 644 arter i landet. Lägger man till de 15 nya arter som presenteras i denna artikel blir det 146

Ent. Tidskr. 135 (2014)

659 arter, men antalet växtstekelarter i Sverige är fortfarande högst osäkert. Anledningarna är många, men några kan anses som särskilt viktiga; oklara artavgränsningar mellan många nordliga Nematinae-arter, kvaliteten på publicerade data är i flera fall tveksam och ett okänt antal oupptäckta växtstekelarter som har sin nordliga utbredningsgräns i Sverige och bara förekommer i de sydliga delarna av landet. Många av problemen med den stora gruppen Nematinae hoppas vi kunna lösa genom pågående taxonomiska studier och i samband med detta kontrollera tidigare publicerade arbeten. Det är anmärkningsvärt att trots enorma insatser av mycket skickliga svenska samlare under 1800-talet (Thomson, Boheman räknas som särskilt viktiga) och första halvan av 1900-talet (René Malaise) finns så stora kunskapsluckor om den sydliga växtstekelfaunan, vilket denna artikel belyser. Mycket av artrikedomen har antagligen gått förlorad sedan 1800-talet. Men vi har bättre förutsättningar för att få en bra överblick över artsammansättningen i landet eftersom vi idag har bättre kunskap om arternas biologi och värdväxter samtidigt som vi är mer mobila. Taegers (1998) sammanställning över Tysklands växtsteklar och deras biologi och utbredning och Liston et al. (2012) kan ge indikationer på vilka nya arter man kan förväntas hitta i Sverige eftersom faunan i Tysklands lågland liknar den i sydliga Sverige.

Man kan göra en uppskattning av det reella antalet arter av växtsteklar i Sverige baserad på det vi känner till om våra grannländers fauna.

När det gäller Finland, finns vissa östliga element på finska Karelen som inte kan förväntas förekomma i Sverige, men dessa är relativt få till antalet. I övrigt borde de arter som finns i sydliga, centrala och subarktiska Finland också förväntas förekomma i Sverige. Den “sydliga kontigenten” verkar ha flera representanter i Sverige (och sydliga Norge) än i Finland och därför är det rimligt att anta att antalet arter i Sverige är högre än i Finland som enligt Taeger et al. (2006) uppskattas till drygt 700 arter.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Äggläggningsbeteendet hos en nattslända i en fors

Nattsländan Rhyacophila nubilas äggläggning (Trichoptera) BO GULLEFORS

Gullefors, B.: Nattsländan Rhyacophila nubilas äggläggning (Trichoptera). [The egglaying of the caddisfly Rhyacophila nubila (Trichoptera)]. – Entomologisk Tidskrift 135 (3): 147-151. Uppsala, Sweden 2014. ISSN: 0013-886x.

In the late evening in July and August females of the caddisfly Rhyacophila nubila gathered in large numbers on rocks and stones in strong flowing sections of a small stream in the province of Ångermanland, Northern Sweden. They were queuing and waiting to crawl down into the water to lay eggs. The time for queuing on a stone can amount to an hour and for laying eggs in the water for about 20-30 minutes. The total number of eggs per female is over 600, which are laid on several occasions.

Bo Gullefors, Forsed 131, 873 19 Bollstabruk. E-post: bo.gullefors@gmail.com

Rovnattsländorna Rhyacophilas larver är helt bundna till starkt strömmande vatten för både syreupptagning och för att flera av deras bytesdjur finns där (Edington & Hildrew 1995).

Tack vare förmågan att röra sig i varierande höga strömhastigheter utgör de ett stort hot för knott-larver (Simuliidae), vilka emellertid tycks ha förutsättningar att undkomma vid de högsta hastigheterna (>100 m/s) (Meissner m.fl.

2009). Även om de livnär sig till stor del på just knottlarver anser Reiso & Brittain (2000) att Rhyacophila-larverna är generalister som tar de bytesdjur som erbjuds under säsongen.

I denna artikel har äggläggningsbeteendet hos en av släktets arter, R. nubila, observerats. De vuxna sländorna av denna art är huvudsakligen nattaktiva (Gullefors 1991), men enstaka flygande kan ses hela dygnet. De har en lång kläckningstid och kan ses flyga från maj till november.

I Sverige finns tre arter av Rhyacophila: R. fasciata, R. nubila och R. obliterata. Rhyacophila nubila är vanligast och finns i åar och större vattendrag i hela landet utom på Öland och Gotland. R. fasciata har samma utbredning men föredrar bäckar. R. obliterata är sällsynt och har endast noterats från de nordligaste provinserna (Gullefors 2002).

En fjärde art av släktet Rhyacophila dorsalis, har studerats av Lancaster m.fl. (2010) och Lancaster & Downes (2014). De har i sina studier uppmärksammat den stora betydelse honornas beteende, äggläggningssätt och val av äggläggningsplatser har för avkommans överlevnad och utbredning. Mina iakttagelser av R. nubilas äggläggning styrker deras studier. Artikeln redovisar mina observationer.

Forsån i Ångermanland (N63o 0’, E17o 31’) är 1100 m lång och rinner från Valasjön i väster till Forssjön i öster. Fallhöjden är 19 m. Ån är mycket varierande med lugna partier i den översta och nedersta delen och med ett starkt strömmande mittparti. Det är framför allt där man kan finna R. nubila i stort antal både som larver och vuxna djur. Jag har noterat flygande hanar, parning och honor som samlats på stenar i ån. Honor ansamlade på stenar i ån har jag fotograferat samt dissekerat och räknat antalet ägg i dem. Jag har tagit tid på hur länge kopulation och äggläggning pågår.

Parning Vid många tillfällen under juli och stor del av augusti har jag på eftermiddagar och kvällar sett hundratals R. nubila flyga kring grenar av tallar 153

Bo Gullefors

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Figur 1. Rhyacophila nubila-honor på en sten i Forsån i Ångermanland ”köar” i väntan på att krypa ned i vattnet och lägga ägg.

Rhyacophila nubila females on a stone queuing and waiting to crawl down into the water and lay eggs.

och granar intill Forsån. De flesta flög nära de lägsta grenarna men även så högt upp som sju meter. De flög även i stort antal över buskar och örter på ca en halv meters höjd. Vid flera tillfällen infångades ett tiotal exemplar av de flygande sländorna. De var samtliga hanar. Efter intensiv flygning slog sig hanarna ned på grenarna och kröp omkring på barren med vibrerande antenner, uppenbarligen sökande efter honor. Jag såg dock bara några enstaka honor bland barren och endast två kopulerande par. De båda paren var redan ”in copula” när jag fick syn på dem.

Det ena paret satt samman i 48 minuter, det andra 57 minuter. Av infångade R. nubila satta i bur parade sig ett par efter en halvtimme. De satt sedan samman i över fem timmar.

Ansamling av honor på stenar för äggläggning Många honor av R. nubila satt sent på kvällarna på stenar i de forsande delarna av ån. Jag observerade sländornas beteenden på en sten under flera kvällar. Stenens yta ovan vattnet var ca 10 x 20 cm2 och vattendjupet var ca 30 cm. Jag väntade tills de första kom flygande och satte sig på stenen och stannande kvar tills alla nattsländor hade försvunnit från stenen, dvs. tills de hade krupit ned i vattnet, lagt ägg och/eller flugit iväg.

154

Anteckningar från en vanlig kväll vid Forsån Den 2 augusti kl. 22.20, lufttemperatur +11°C, vattentemperatur +16°C: Den första R. nubila -honan kommer flygande till stenen, där hon springer omkring och ställer sig nära vattnet i främre kanten av stenen i riktning mot strömmen. Efter en halv minut kommer ytterligare en hona och även hon springer omkring innan hon ställer sig parallellt intill den första. Två minuter senare har fem tillkommit och efter tio minuter finns där 15 nattsländor. De flesta står i motströmsriktning. En springer omkring på stenen över de andra, knuffar till en av de andra och det blir oro i gruppen. Strax blir det lugnt igen.

Kl. 22.35: Antalet R. nubila-honor på stenen är nu 18. Emellanåt blir det oro i gruppen på stenen när någon hona som stått stilla under lång tid börjar röra sig, kryper över de andra och knuffar dem så att de flyttar sig. Det blir lugnt igen när honan ställt in sig ”i ledet” eller flugit iväg. Hela tiden anländer nya honor. Vid några tillfällen lyfter ett par honor från stenen, flyger omkring och sätter sig på vattnet. De kommer tillbaka till stenen. Några honor står så att vattnet forsar över främre delen av kroppen. En hona går ned i vattnet, men kryper genast upp igen, kliver över och knuffar till andra så att de flyttar sig.

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Kl. 22.45: det skymmer allt mer: Stenen är våt.

De flesta av de nu ca 30 djuren har samlats på en tredjedel av stenens yta. De honor som under de senaste 20 minuterna har suttit intill vattnet har stått stilla hela tiden. Den hona som står närmast kanten känner på vattnet med antennerna, lyfter upp vingarna, böjer ned bakkroppen mot stenen och ger sig ned i vattnet mot strömriktningen.

Hon får ett silverskimrande utseende av den luft som omger henne. Hon försvinner ur sikte efter två dm och verkar krypa under stenen. Efter ca 20 minuter, dvs kl. 23.05 kommer hon upp på stenen och kryper in bland de andra, vilket skapar oro för en kort stund. En hona flyger iväg från stenen. Det är svårt att avgöra om det är honan som just kommit upp från vattnet eller någon annan.

Kl. 23.15: Det är nu 37 honor, 28 står i motströmsriktning och 9 i medströmsriktning.

Vattnet strömmar då och då över den främre delen av de sländor som står längst fram. Deras antenner står rakt upp. De övriga har sina antenner normalt riktade, dvs snett rakt fram. En hona ger sig ned i det starkt strömmande vattnet, tappar taget men tar sig tillbaka och kryper upp på stenen igen.

Kl. 23.20: Dansflugor, Wiedemannia bistigma och W. zetterstedti, biter R. nubila-honorna, vilket irriterar dem. Då flugorna rör sig mot och intill R. nubila-honorna flyttar de på sig och knuffar till andra. I övrigt är allt stilla.

Kl. 23.25: Hela tiden kommer ytterligare honor flygande till stenen och antalet är nu över 50.

Alla honorna står stilla och jag får intrycket att de köar och väntar på något (Fig. 1). Antennerna står rakt upp och vibrerar svagt på många honor.

Kl. 23.35: De flesta av det nu 60-talet R. nubila-honorna står i motströmsriktning. En hona lyfter, flyger uppströms strax ovan vattnet, slår sig ned på vattenytan för en kort stund innan hon flyger till en annan sten uppströms där det sitter närmare 100 R. nubila-honor (Fig. 2). På andra stenar i närheten sitter också många R. nubilahonor.

Kl. 23.40: Det uppstår stor oro bland honorna.

Flera böjer upp vingarna och med bakkroppen nedåtböjd springer de runt och knuffar andra. En hona kryper ned i vattnet och efter henne följer flera av de andra upphetsade honorna. Alla rör sig mot strömriktningen, utom en som kryper

Äggläggningsbeteendet hos en nattslända i en fors

Figur 2. På andra stenar är inte alltid ”kösystemet” lika välorganiserat.

On other stones ”the queuing system” is less well organized.

ned parallellt med vattenströmmen och fortsätter sedan snett ned i motströmsriktning. Inom fem minuter kryper drygt 20 honor ned i vattnet och efter ytterligare någon minut tolv till.

Kl. 23.47: Nu är 23 honor kvar på stenen.

Kl. 23.48: En hona springer runt och knuffar till andra, kliver på och över de andra djuren.

Antennerna vibrerar intensivt. Hon trycker bakkroppen ned mot stenen, tränger sig fram och kryper sedan ned i vattnet. Flera följer efter. Arton honor är nu kvar.

Kl. 23.52: Det börjar regna. Ytterligare honor kryper ned på motströmssidan.

Kl. 23.55: Flera djur går ned i vattnet. Det börjar regna kraftigt. Åtta honor är kvar.

Kl. 23.55 - 00.10: Ett stort antal honor kryper från vattnet upp på stenen och flyger iväg.

Kl. 00.10: Endast tre honor är kvar i intensivt regn.

Kl. 00.20: Även de sista har nu gått ned i vattnet. Fortfarande +10 °C i luften och +16 °C i vattnet. Häftigt regn. Flera Rhyacophila nubila -honor finns kvar på stenar i närheten.

155

Bo Gullefors

Antal ägg Jag dissekerade fem honor som en kväll kommit tidigt till stenen. De innehöll 635, 607, 189, 248 och 274 ägg. Tio honor som kommit upp på stenen från vattnet, dvs. just lagt ägg, dissekerades och antalet kvarvarande ägg räknades. I medeltal noterades 228 ±SD 27 ägg (spridning 122 – 335).

En hona som var på väg att krypa ned i vattnet fördes över till en glasburk med vatten. Hon lade ägg på glasburkens vägg. Honan sökte med äggläggningsröret efter lämplig plats och lade äggen ett-och-ett tätt intill de redan lagda äggen.

Antalet lagda ägg i glasburken var totalt 394 och det rymdes ca 12 ägg per mm2.

Diskussion Ansamling av flygande R. nubila vid träd och buskar finns kort beskrivet av Solem (1984).

Han kallar det svärmning, men det är oklart om det uppfyller de tre krav som gäller för definition av svärmning, beskrivet i Gullefors & Pettersson (1993): 1) aktiv ansamling, 2) parbildning (Downes 1969) och 3) upprepat specifikt flygmönster av de svärmande individerna (Dahl 1965). De två första kriterierna är uppfyllda, för det tredje gick det inte att urskilja något bestämt mönster, när hundratals R. nubila flög runt talloch grangrenarna eller vid de tillfällen då enstaka hanar flög i sin jakt på honor.

De två iakttagna kopulationerna hade redan påbörjats, när jag fick syn på paren, så parningen varade längre än den uppmätta tiden. Paret i buren visar att parning för R. nubila kan pågå i över fem timmar. Parningstiden för andra nattsländearter är mycket varierande. Solem (1984) redovisar kopulationstider för de svenska arterna Ceraclea fulva, 60-100 s, Mystacides azurea ca 3 minuter, Phryganea bipunctata 50 - 67 s, Agrypnia obsoleta 73 - 104 s, Beraea pullata 155 s och Chaetoperyx villosa hela 12 dygn.

Hanna (1961) delar in nattsländornas äggläggning i de som lägger ägg på vattenytan, under vattnet och ovanför vattnet. Till gruppen som lägger ägg under vattnet räknar Hanna ett par Phryganea-arter och Brachycentrus subnubilus och beskriver hur de kryper längs vattenväxter ned i vattnet och lägger sina ägg. Barnard (1972) ger en mer detaljerad beskrivning av B. subnubilus äggläggning, som påminner om hur 156

Ent. Tidskr. 135 (2014)

jag sett R. nubila bete sig. Honorna samlas på träpålar som sticker upp en bit över vattenytan och ”köar” för att vänta in sin tur att ge sig ned i vattnet och lägga ägg. Tiden för äggläggning under vatten för B. subnubilus är bara 5-6 minuter medan den för R. nubila är mellan 20 och 30 minuter. En stor skillnad är att B. subnubilus lägger sina ägg i en klump som sväller medan R. nubila lägger hundratals ägg ett-och-ett intill varandra i ett skikt.

Den oro som uppstår i gruppen av väntande R. nubila på stenen orsakas i de flesta fall av dansflugor, Wiedemannia bistigma och W. zetterstedti, som biter någon hona som i sin tur knuffar till andra honor. Att dansflugor biter R. nubila förvånar inte F. Vaillant (in litt.), som sett liknande situationer. Normalt attackerar och äter dansflugorna mindre insekter när de kommer nykläckta upp ur vattnet. Deras bytesdjur är framför allt knott (Simuliidae) och fjädermyggor (Chironomidae), men de kan även ge sig på större insekter med ett ännu mjukt exoskelett.

De äggläggande R. nubila-honorna har ett hårt exoskelett men flyr ändå från de bitande dansflugorna.

De mest välfyllda R. nubila-honorna har drygt 600 ägg och tycks lägga mellan hälften upp till två tredjedelar av dem vid första äggläggningen.

Att R. nubila-honorna funnit bästa äggläggningsplatsen bekräftas av den stora trängseln på den uppstickande stenen över vattnet. Lancaster m.fl. (2010) visar att R. dorsalis behöver stenar som sticker upp ur vattnet för sin äggläggning för att krypa ned och lägga ägg på undersidan av stenen. Det gäller också för de andra Rhyacophila-arterna.

Vid högvatten då det inte finns stenar som sticker upp ur vattnet, har jag sett R. nubilahonor samlas på de lodräta väggarna av kantstenar och klippblock vid åkanten. Honorna har tvingats välja ett näst bästa alternativ som äggläggningsplats.

Andra nattsländearter, t ex Polycentropus flavomaculatus och Hydropsyche siltalai har till skillnad från Rhyacophila ben anpassade för simning. Dessa sländor dyker ned i vattnet och simmar till stenar helt under vattnet för att där lägga äggen (Lancaster m.fl. 2010). Jag har sett Hydropsyche siltalai dyka rakt ned i Forsåns

Ent. Tidskr. 135 (2014)

strömmande vatten. Badcocks (1952, 1953) beskrivning av H. angustipennis äggläggning stämmer väl överens med vad jag sett av H. siltalai.

Lancaster & Downes (2014) anser att variationen i antalet vattenlevande insektslarver mellan olika strömsträckor inte bara kan förklaras av lämplig livsmiljö för larverna. Honornas beteenden och äggläggningssätt påverkar i hög grad också den rumsliga fördelningen av ägg och larver i ett vattendrag.

Mina observationer stöder Lancaster & Downes (2014) påståenden att platsen för äggläggning är viktig. Det är ändå oklart varför honorna ”köar” och väntar upp till en timme innan de kryper ned i vattnet för att lägga äggen. Är det en väntan på att de skall bli klara?

Tack

Jag tackar Hugo Andersson, Lund för bestämningen av dansflugorna, Francois Vaillant, Saint-Ismier, Frankrike för information om dem och Bo W Svensson, Malmö för synpunkter på en tidig version av manuskriptet. Synpunkter från fackgranskare och Mats Jonsell har tillförts den slutliga versionen.

Litteratur

Badcock, R.M. 1952. Observation of egg-laying under water of the ariel insect Hydropsyche angustipennis (Curtis) (Trichoptera). – Nature Vol. 179: 40-41.

Badcock, R.M. 1953. Observation of oviposition under water of the aerial insect Hydropsyche angustipennis (Curtis)(Trichoptera). – Hydrobiologia 5: 222-225.

Barnard, P.C. 1978. Oviposition in the Caddis-fly Brachycentrus subnubilus Curtis (Trichoptera, Brachycentridae). – Entomologist´s Gazette 29: 159-161.

Dahl, C. 1965. Studies on swarming activity in Trichoceridae (Diptera) in Southern Sweden – Opusc. Entomol. Suppl. 27: 1-68.

Downes, J.A. 1969. The swarming and mating flight of Diptera. – Annu. Rev. Entomol. 14: 271-298.

Äggläggningsbeteendet hos en nattslända i en fors Edington, J.M. & Hildrew, A.G. 1995. A Revised Key to the Caseless Caddis Larvae of the British Isles with Notes on Their Ecology. – Freshwater Biological Association, Scientific Publication No. 53, Ambleside.

Gullefors, B. 1991. Diurnal flight activity in relation to wing lengths of Trichoptera at a stream in Central Sweden. – Proc. 6th Int. Symp. Trichoptera: l31-134. Adam Mickiewicz Univ. Press, Poznan.

Gullefors, B. 2002. Sveriges nattsländor (Trichoptera), en provinskatalog med nyare fynduppgifter.

– Ent. Tidskr. 123: 131-147. Uppsala.

Gullefors, B. & Petersson, E. 1993. Sexual dimorphism in relation to swarming and pair formation patterns in Leptocerid caddisflies (Trichoptera: Leptoceridae). – Journal of Insect Behavior 6: 563-577.

Hanna, H.M. 1961. Observation on the egg-laying of some British caddis flies and on case-building by newly hatched larvae. – Proc. R. ent. Soc. Lond.

(A). 36: 57-62.

Lancaster, J., Downes, B.J. & Arnold, A. 2010. Oviposition site selectivity of some stream-dwelling caddisflies. – Hydrobiologia 652: 165-178.

Lancaster, J. & Downes, B.J. 2014. Maternal behaviours may explain riffle-scale variations in some stream insect populations. – Freshwater Biology 59: 502-513.

Meissner, K., Juntunen, A., Malmqvist, B. & Muotka, T. 2009. Predator-prey interactions in a variable environment: responses of a caddis larva and its blackfly prey to variations in stream flow. – Ann. Zool. Fennici 46: 193-204.

Reiso, S. & Brittain, J.E. 2000. Life cycle, diet and habitat of Polycentropus flavomaculatus, Plectrocnemia conspersa and Rhyacophila nubila (Trichoptera) in Övre Heimdalen, Jotunheimen Mountains, Norway. – Norw. J. Entomol. 47: 113-124.

Solem, J.O. 1984. Adult behaviour of north European caddisflies. – In: Morse, J.C. (ed): Proc. of the 4th Int. Symp. Trichoptera. Ser. Ent. 30: 373-382.

Junk Publ. Hague.

157

Föreningsinformation

Ent. Tidskr. 135 (2014)

Föreningsinformation Riksföreningen

Sveriges Entomologiska Förening (SEF) är en riks­organisation för entomologiska föreningar i Sverige. Medlemmar i SEF är de föreningar som presenteras nedan.

SEF har som främsta uppgift att utge Entomologisk Tidskrift men skall också stimulera intresset för entomologi i Sverige, bland annat genom att stödja bildandet av lokalföreningar i nya områden. SEF ­arrangerar internationella och nationella möten, t.ex. det årliga svenska entomologmötet i anslutning till årsstämman. SEF har vi­dare som en viktig uppgift att bevaka entomo­ logiska naturvårdsfrågor. Stadgarna återges i sin helhet i Entomologisk Tidskrift nummer 2/1998.

SEF:s styrelse har föl­jande sammansättning: Håkan Lundkvist, Mörbylånga (ordf.), Linda Strand, Helsingborg (v ordf.), Ruth Hobro, Enköping (sekr.), Östen Gardfjell, Sundsvall (kassör) och Hans-Erik Wanntorp, Vallentuna (ledamot).

Föreningens organisationsnr. 857203-8530 Adress: Sveriges Entomologiska Förening, Frösslunda 312, 386 62 Mörbylånga.

E-postadress: info@sef.nu Hemsideadress: www.sef.nu

Lokalföreningarna

Entomologiska föreningen i Dalarna, c/o ­Lars-Ove Wikars, Hovgården 66, 781 91, Borlänge. Tel: 070-981 32 10 Giro: 2 44 29-3.

Medlems­avgift 130 kr, skolungdom 50 kr, familjemedlem 10 kr/år.

Entomologiska föreningen i Stockholm, Naturhistoriska riksmuseet, Sektionen för entomologi, Box 50007, 104 05 Stockholm. Tel. 08-5195 40 89 (Bert Gustafsson). Giro 5 42 13-4. Medlemsavgift 30 kr/år.

Entomologiska föreningen i Uppland, c/o Stefan Eriksson, Järsta Lugnet 141, 743 93 Vattholma. Tel 018-50 15 59 (Stefan Eriksson). Giro 84 05 14-4. Medlemsavgift 50 kr, skol­ungdom 25 kr/ år.

152

Entomologiska sällskapet i Lund, c/o Mikael Sörensson, Biologihuset, LU, Sölvegatan 35, 223 62 Lund. Tel: 046-151597, 0703-175936 (Linda Strand). Giro 5476-0954. Medlemsavgift 125 kr, ungdom under 25 år 50 kr/år.

Entomologiska Föreningen Östergötland, c/o Björn Ström, Åbylundsgatan 36, 582 36 Linköping. Tel. 013-103451. Giro 496 34 59-5. Medlemsavgift 100 kr/år, ungdom 50 kr/år.

Föreningen SydOstEntomologerna (FSOE), c/o Fjärilshöjden, Dörby Malm 310, 386 96 Färjestaden. Tel. 0485-320 32. Giro 17 04 51-9.

Medlemsavgift 100 kr, ungdom upp till 25 år 50 kr, familjemedlem 20 kr.

Föreningen Sörmlandsentomologerna, c/o Håkan Elmqvist, Hedlandet, 647 92 Mariefred. Tel. 0159-125 95. 070-471 68 24. Giro 495 34 21-7.

Medlemsavgift 100 kr/år, ungdomar 50 kr/år.

Gotlands Entomologiska Förening (”Körkmacken”), c/o Mats Björck, Mårtenskvior 9, 623 35 Burgsvik. Tel. 0498-49 74 22. Giro Körkmacken 442 10 04-5. Medlemsavgift 100 kr/år.

Gästriklands Entomologiska Förening, c/o Göran Sjöberg, Furuängsvägen 56, 805 98 Gävle. Tel: 076-850 52 64 (Pavel Bina).

Norrlands Entomologiska Förening, Inst. för Ekologi & Geovetenskap, Umeå Universitet, 901 87 Umeå. Tel. 070-325 21 93. Giro 46 52 88-9.

Medlemsavgift 100 kr, ungdomsmedlem 35 kr, familjemedlem 20 kr/år.

Västsvenska Entomologklubben, Naturhistoriska museet, Box 7283, 402 35 Göteborg. Tel. 010-44 14 258 (Charlotte Johansson), 0702-717 989 (Niklas Franc). Giro 72 47 78-6. Medlemsavgift 100 kr, familjemedlemmar 10 kr/år.

Entomologisk Tidskrift

Instruktioner för författare (reviderade i november 2012)

Grundad år 1880.

Utgivare/Publisher. Sveriges Entomologiska Förening (Swedish Entomological Society), Frösslunda 312, 386

62 Mörbylånga, Sweden.

Organisationsnummer: 857203-8530.

E-mail: info@sef.nu. Hemsida/Homepage www.sef.nu

Program/Programme. Entomologisk Tidskrift publicerar originalarbeten, översiktsartiklar, notiser och bokrecensioner om alla aspekter av entomologi. I första hand antas uppsatser av svenskt eller nordiskt intresse. Huvudspråket är svenska men även danska, norska och engelska accepteras. Alla inskickade arbeten bedöms av två fackgranskare. Tidskriften utkommer tre-fyra gånger om året, och en volym omfattar ca 200 sidor.

Entomologisk Tidskrift mainly publish original works and reviews of Swedish or Nordic interest in all fields of entomology. The main language is Swedish with English abstracts and table-/figure legends. Also papers in English are published. All papers are reviewed by two referees.

The journal appears three-four times annually, and is covered by Zoological Records and Entomology Abstracts.

Manuskript/Manuscript. Lämnas till huvudredaktören.

För manuskriptets utformning se bakpärmens insida.

Correspondence concerning publication and manu­scripts should be sent to the editor.

Prenumeration/Subscription (incl. post. & pack.).

Plusgirokonto/Bank account 6 60 47-2 IBAN: SE04 9500 0099 6034 0066 0472 BIC: NDEASESS Prices: Sweden/Sverige privatpersoner och övriga.................350:Other Nordic countries: Individuals......................SEK 370 Other Nordic countries: Others.............................SEK 450 Outside the Nordic countries.................................SEK 550

Betalning/Payment details. Prenumerationsavgiften sätts in på postgirokontot ovan. Ange också betalningsmottagare Entomologisk Tidskrift Prenumeration. Tidskriften är momsbefriad.

Subscription charge should be sent to the bank account above and include the message: Entomologisk Tidskrift Prenumeration. If there are questions please contact Subscription office.

Lösnummer/Back issues. Kan beställas från prenumerationskontoret för innevarande år 140:-/häfte samt 90:-/häfte för äldre ­årgångar inkl. porto och emballage. För övriga Norden är priset 160 kr/häfte inkl. porto och emballage.

Back issues can be ordered from the subscription office and the price for non-Nordic orders is SEK 200/ issue ­including postage and packing.

Redaktion

Huvudredaktör/Editor: Mats Jonsell, Department of Ecology, SLU, Box 7044, SE-750 07 Uppsala, Sweden.

Tel 018 - 67 28 76, fax (+46) 18-67 28 90 E-mail: mats.jonsell@slu.se Redaktionskommitté/Editorial board:

Göran Andersson, Höjdgatan 12, 431 36 Mölndal Tel 031 - 27 25 57, e-post: goran.a1@telia.com Karl-Olof Bergman, Linköpings universitet, Avd. för biologi, 581 83 Linköping. Tel: 013-282685.

Ragnar Hall, Cellovägen 124 L, 756 54 Uppsala Tel 018 - 40 22 58 arb: ArtDatabanken, SLU, Box 7007, 750 07 Uppsala Tel 018 - 67 19 77 Sven Hellqvist, Älvtået 4, 903 60 Umeå e-post: shellq@telia.com Håkan Ljungberg, ArtDatabanken, Box 7007, 750 07 Uppsala. Tel 018 - 67 25 92 e-post: hakan.ljungberg@artdata.slu.se Nils Ryrholm, Flogstavägen 158, 752 63 Uppsala Tel 018 - 46 06 66 Mikael Sörensson, Adelgatan 11 B, 223 56 Lund Tel 046 - 15 15 97 arb: Zoologiska Institutionen, Helgonav. 3, 223 62 Lund Tel 046 - 222 78 02

Prenumerationskontor/Subscription office Entomologisk Tidskrift c/o Mats Jonsell Department of Ecology, SLU Box 7044 SE-750 07 Uppsala, Sweden.

Telephone: (+46) 018 - 67 28 76 (Mats Jonsell) e-post/e-mail: pren@sef.nu

© Entomologisk Tidskrift, resp. artikelförfattare och fotograf har upphovsrätterna.

Eftertryck är förbjudet men korta citat tillåts om källan Entomologisk Tidskrift anges.

Omslagsbild/Front cover: Det finns bladbaggar som lever enbart under vattnet! Arter i släktet Macroplea livnär sig på olika vattenväxter och de anses som ganska ovanliga av skalbaggssamlare. Är de det på riktigt, eller är det bara deras ovanliga livsstil som gör att de sällan hittas? Mer om detta först i häftet. Foto: Krister Hall.

There are leafbeetles (Chrysomlidae) that have a totally aquatic life. Specis of Macroplea feed on various aquatic plants, and they are regarded rare by coleopterists. If this really is true or if it is their unusal life-style that make them rarely recorded is the main subject of the first paper in this issue. Photo: Krister Hall.

Allmänt. Läs igenom denna sida innan Du skriver den slutliga versionen av Ditt manus. Använd artiklarna i detta häfte som exempel på hur m ­ anuskriptet ska utformas.

Artiklarna bör vara skrivna på svenska, men även danska, norska accepteras. Artiklar av uppenbart internationellt intresse kan också vara på engelska liksom artiklar skrivna av utländska författare. Vid tveksamhet, kontakta huvudredaktören. Till artiklar på engelska ska det finnas en svensk sammanfattning på slutet.

Artiklarna antages (ev. efter ändringar) eller avvisas sedan de granskats av redaktören och två av honom utsedda fackgranskare.

Använd gärna illustrationer, gärna i färg.

Artikelns utformning Artikeln inleds med titel, författarnamn, en engelskspråkig titel, Abstract och författarens adress. Titeln bör vara kort och koncis men ändå beskriva vad artikeln innehåller så väl som möjligt. Abstract är på engelska och innehåller en sammanfattning av artikelns innehåll på maximalt 200 ord.

Precis före abstract placeras ett stycke med författarnamn, titel (svensk och engelsk), ”Entomologisk Tidskrift” etc. på det sätt som artiklarna i detta häfte är utformade.

Texten, skrivs med dubbelt radavstånd. De enda formatteringar som bör finnas är radbrytningar i slutet av stycken, kursiv samt fet text. All övrig formattering görs av redaktionen.

Skriv vetenskapliga namn på släkten och arter med kursiv stil. Landskapsförkortningar (eller faunaprovins) skrivs med versal plus gemen bokstav, t.ex. Sk, Vr och Sö.

Förteckningar över fynd av insekter bör vara konsekvent strukturerade efter mallen: ”Land: Faunaprovins Församling Fyndplats ev. fyndomständigheter datum (ev. insamlare), Fyndplats för nästa fynd....” osv. Faunaprovinser förkortas enligt ovan. Sortera församlingarna i bokstavs- eller geografisk ordning. Församlingar kan ersättas med kommuner (men var konsekvent i hela artikeln). Koordinater kan gärna infogas.

Litteratur förtecknar den litteratur som refereras i artikeln, alfabetiskt ordnad efter författarnamn. Alla referenser ska finnas nämnda i texten. Nedanstående exempel visar hur referenserna anges (tidskriftsartikel, bok. resp. bokkapitel).

Nilsson, L.A. & Cederberg, B. 2001. Nomada fucata, ett för Sverige nytt gökbi (Hymenoptera: Anthophoridae).

– Ent. Tidskr. 123: 19-22.

Trägårdh, I. 1939. Sveriges skogsinsekter. 2:a uppl. – Hugo Geber, Stockholm.

Stephens, J.M. 1963. Immunity in insects. – In: Steinhaus.

E.A. (ed.). Insect pathology. An advanced treatise. Vol. 1: 273-297. Academic Press, New York.

I texten hänvisas till litteraturförteckningen enligt: Trägårdh (1939), (Trägårdh 1939) eller om man vill hänvisa till vissa sidor: Trägårdh (1939: 285-287). Verk av två författare refereras enligt (Nilsson & Cederberg 2001) och verk av fler än två enligt (Franzén m.fl. 2002).

Tabeller placeras på separata sidor i slutet av manuskriptet. Tabelltexten och texten i tabellhuvudet ska ges i både en svensk och en engelsk version. Den engelska versionen ska göra tabellen begriplig för den som inte kan skandinaviska språk. Tabellerna numreras med arabiska siffror och det ska finnas hänvisningar till alla tabeller i texten enligt: ”Tabell 1”.

Figurer (dvs. kartor, diagram, teckningar och foton) bör man eftersträva att använda. Dessa placeras också på separata sidor i slutet av manuskriptet eller i en egen fil som en figurbilaga. I den inskickade manusversionen duger det med låg upplösning om det annars blir för skrymmande.

Original/filer kan skickas efter att manuskriptet antagits. Även figurtexten ges i en svensk och en engelsk version.

Figurerna numreras med arabiska siffror och delfigurer markeras med bokstäver. Till alla figurer ska det finnas hänvisning i texten enligt: ”Fig. 1”.

Proportionerna på figurerna bör vara anpassade till sidornas utformning i ET: spaltbredd 70 mm, sidbredd 140 mm och sidhöjd 195 mm. Figurerna kan dock förminskas eller förstoras efter behov av redaktören.

I slutversionen måste digitala bilder ha tillräckligt bra upplösning, helst 300 dpi för foton och 1000 dpi för tuschteckningar. Det betyder att ett foto som täcker två spalter bör vara minst 1660 pixlar bred (14 cm) och en bild som täcker en spalt bör vara minst 830 pixlar bred (7 cm). Filformaten kan vara JPEG med hög kvalité, TIFF, Photoshop eller EPS. Kontakta huvudredaktören om du har frågor om bilder.

Inskickande av manuskript Manuskriptet skickas till redaktören som bilagor på e-post eller som tre utskrivna manuskopior. Texten ska ha dubbelt radavstånd och ordentliga marginaler. Texten ska följa det gängse mönstret för en artikel (enl. ovan). Formatteringar av typen spalter, typsnitt m.m. ska författaren dock inte göra, det sköter redaktionen.

Tabeller och figurer med tillhörande förklaringar placeras sist i manuskriptet. Figurerna kan också (med fördel) placeras i en egen fil (gärna en pdf). Sålunda bör ett inskickat manus bestå en en textfil (med text, tabeller och figurtexter) och en fil (helst en pdf) med figurerna inklistrade och numrerade.

Granska manuskriptet noggrant och se till att det följer de textmässiga riktlinjerna i detta nummer av ET. Även om redaktören kommer att bearbeta din text ytterligare är det en fördel om texten är så genomarbetad som möjligt när den kommer in. Ju noggrannare skrivet manuset är, desto snabbare kommer det i tryck.

Har du inte tillgång till dator går det också att lämna ­maskinskrivna manuskript.

Korrektur. Författaren får läsa ett korrektur. Alla fel ska markeras, men ändringar mot manus kan inte göras.

Särtryck. Författaren erhåller gratis en pdf-fil och om man så önskar 50 särtryck av artikeln. Ytterligare särtryck kan köpas enligt särskild prislista.

POSTTIDNING B

ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 135 (3): 97-152.

ISSN 0013-886x Uppsala september 2014

Innehåll/Contents 97 Ljungberg, H., Lundberg, S., & Wanntorp, H.-E.: Vattenlevande bladbaggar: Macroplea appendiculata och M. mutica i sjöar i Mälarområdet (Coleoptera, Chrysomelidae).

[Occurrence of the leaf beetles Macroplea appendiculata and M. mutica in lakes in central Sweden (Coleoptera, Chrysomelidae).]

105 Holmström, G.: Hoplitis anthocopoides, en färgstark nykomling i den svenska bifaunan.

[Hoplitis anthocopoides, new to the Swedish bee fauna.]

109 Cederström, P., Bygebjerg, R., Nilsson, C.H., Ahlgren J. & Gillerfors, G.†. Fotblomflugor Platycheirus (Diptera, Syrphidae) längs den svenska fjällkedjan: en flerårig inventering.

[Hoverflies of the genus Platycheirus (Diptera, Syrphidae) along the Caledonian mountain chain in Sweden: a survey over eleven years.]

131 Östrand, F.: Två nya kärrflugor (Diptera: Sciomyzidae) påträffade i Sverige: Pscadina vittigera och Anticheta nigra.

[Two new Sciomyzidae (Diptera) recorded from Sweden: Pscadina vittigera and Anticheta nigra.]

135 Prous, M., Blank, S.M., Heibo, E., Lønnve, O.J., Taeger, A., Vårdal, H. & Liston, A: Sawflies (Hymenoptera, Symphyta) newly recorded from Sweden.

[Nya fynd av växtsteklar (Hymenoptera, Symphyta) för Sverige.]

147 Gullefors, B.: Nattsländan Rhyacophila nubilas äggläggning (Trichoptera).

[The egglaying of the caddisfly Rhyacophila nubila (Trichoptera)].

152 Föreningsinformation.

Exaktaprinting, Malmö 2013 Svanenmärkt, lic 341056, 8.

Entomologisk Tidskrift Vol. 135 3/2014

Avsändare: Sveriges Entomologiska Förening c/o Inst f ekologi SLU Box 7044 SE-750 07 Uppsala

Entomologisk Tidskrift Vol. 135 3/2014