7099 573 7 by Sveriges Kommuner och Landsting

Frisk inomhus Så skapar vi bra inomhusmiljö i kommunens lokaler

Innehåll 1. Från ”kärringgnäll” till konkret handling......................................................7 2. Att bygga upp en organisation .................................................................. 12 Att bemöta dem som klagar ........................................................................................ 12 Samarbete och förebygga problem................................................................................ 13 Organisationen — vem tar ansvar för vad? ................................................................... 15 Samråd och formell handläggning................................................................................. 20

3. Arbetsmodell för att lösa problem i inomhusmiljön .............................. 23 Sammanfattning av arbetsmodellen, steg för steg.......................................................... 25 Steg 1. Enklare kontroller . .......................................................................................... 28 Steg 2. Första besiktningen.......................................................................................... 29 Steg 3. Enkäter eller djupare intervjuer......................................................................... 31 Steg 4. Fortsatta undersökningar.................................................................................. 35 Steg 5. Fördjupade mätningar....................................................................................... 45 Steg 6. Medicinska undersökningar och riktade mätningar ............................................ 48

4. Åtgärder och utvärdering............................................................................. 50 Det är viktigt att utvärdera efter varje steg . .................................................................. 58

5. Tre exempel — Goda erfarenheter och misstag på två skolor och ett daghem............................................................................ 60 Tuböleskolan i Skellefteå Fuskbygget som blev följetong...................................................................................... 61 Ekbackens förskola i Stockholm Fukt och mögel försvann när ”flytande golvet” togs bort................................................. 69 Ormstaskolan i Vallentuna Här mår också allergikerna bra..................................................................................... 77

6. Lagar och föreskrifter om inomhusmiljön................................................ 86

Ordlista.......................................................................................................... 90

Litteraturlista................................................................................................ 98

Bilaga — Allergirond i skolan, checklista................................................. 99

Adress: 118 82 STOCKHOLM. Tfn 08-452 70 00 ISBN: 91-7099-573-7

Tryckeri: Katarina Tryck AB

Text: Katarina Hjördisdotter, Vetenskapsjournalisterna Foto: Denny Lorentzen

Teckningar: Michael Schneider

Redigering och formgivning: Björn Hårdstedt Distribution: Endast elektroniskt dokument

Förord Kommunerna har många viktiga uppgifter. En av dessa är att se till att de som visats och arbetar i kommunens lokaler garanteras en så sund inomhusmiljö som möjligt. Här kan den enskilda kommunen bidra till att de rätta förutsättningarna finns, och att en utveckling äger rum.

Uppgiften är angelägen särskilt med tanke på att kommunala lokaler till stor del används av barn, gamla och sjuka — människor som många gånger är extra känsliga för störningar och brister i miljön. Målet är främst att förhindra ohälsa, men en bra inomhusmiljö är också ett grundvillkor för att uppnå effektivitet och kvalitet inom olika verksamheter. Under framförallt senare år har inomhusmiljön i offentliga lokaler diskuterats livligt. Problem har rapporterats från olika håll. Dessutom ökar andelen allergiker och överkänsliga bland den unga befolk ningen. Forskning kring sambanden mellan allergi, överkänslighet och inomhusmiljö pågår, men fort farande återstår en mängd frågetecken att räta ut.

Miljön och dess påverkan på människan är ett komplext område. Ibland är det enkelt att åtgärda fel och brister i inomhusmiljön, men inte sällan visar sig symtomen vara diffusa. Orsaken till att människor mår dåligt kan därför vara svår att identifiera. I dessa ”svårlösta” fall är det extra viktigt att en konsekvent och genomtänkt utredningsmetod används, där både byggnaden, verksamhet och den enskilda människan uppmärksammas. Problem i inomhusmiljön kan uppstå på grund av skadade eller olämpliga material i byggnadens konstruktion, dåligt fungerande installationer och tekniksystem, felaktig städning och olämpliga ljud- eller ljusförhållanden. Dessutom kan miljön påverkas negativt av den verksamhet som äger rum i lokalerna. Det är viktigt inte minst för allergikerna att skolans arbete och barnomsorgen bedrivs på ett sådant sånt sätt att hänsyn tas också till deras behov.

Syftet med denna idéskrift är — utan att göra anspråk på att vara heltäckande — att ge vägledning i hur man med en helhetssyn som grund kan gå tillväga stegvis för att både identifiera och lösa miljöproblem i kommunernas byggnader. Skriften redovisar hur detta

arbete kan struktureras på ett tydligt sätt, och hur olika yrkesgrupper inom kommunen kan delegera och fördela ansvar och befogenheter sinsemellan. Exempel på vad som bör kontrolleras inför olika åtgärder (”checklistor”) och även konkreta hjälpmedel i form av enkäter presenteras. Dessutom betonas vikten av att olika kompetenser inom byggnads- och installationsteknik, miljöoch hälsoskydd samt företagshälsovården systematiskt samarbetar för att komma tillrätta med problem i inomhusmiljön. Skriften vänder sig och ger praktiskt stöd till olika målgrupper inom kommunen, nämligen till:

■ den eller de som ska fatta beslut om vilken strategi kommunen ska välja för att kvalitetssäkra arbetet med inomhusmiljön; ■ de personer inom verksamheten som har ansvaret för miljön; ■ verksamma inom fastighetsorganisationen, miljö- och hälsoskyddsförvaltningen och företagshälsovården.

Skriften är ett resultat av ett projekt som till lika delar har finansierats av Svenska Kommunförbundet och av Folkhälsoinstitutet.

Texten har skrivits av Katarina Hjördisdotter, Vetenskapsjourna listerna. Till hjälp har författaren haft dels en styrgrupp med representanter från ett antal kommuner, dels en vetenskaplig referensgrupp. I styrgruppen har följande personer medverkat: Torkel Bäck, Företagshälsovården i Falkenberg; Ove Eklund, tekniska kontoret i Arvidsjaur; Tore Hjerpe, Ormstaskolan i Vallentuna; Morgan Lindberg, lokalförsörjningsförvaltningen i Göteborg; Göran Panth, tekniska kontoret i Sandviken samt Katarina Stark, miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Östhammar.

Den vetenskapliga expertgruppen har bestått av Max Kjellman och Jan Sundell. Dessutom har akitekt Marie Hult och ingenjör Sven Andersson medverkat. Samtliga är knutna till Folkhälsoinstitutet. Projektansvariga på Folkhälsoinstitutet har varit Inger Säfvenstrand-Rådö samt Eva Falck och på Svenska Kommunförbundet Sonya Haroun och Ted Lindqvist. Svenska Kommunförbundet och Folkhälsoinstitutet i juli 1996.

Kapitel 1

Från ”kärringgnäll” till konkret handling För inte så länge sedan kunde de betraktas som ”gnällkärringar” och ”hysteriker”. Många skakade på huvudet när människor klagade på täppt näsa, huvudvärk, hudirritationer, trötthet, röda ögon och andra ”diffusa” symtom — och dessutom hävdade att besvären berodde på inomhusmiljön. Numera vet vi bättre. I dag lyssnar vi lättare när människor berättar att de mår dåligt av att visats i en byggnad. Dåliga inomhusmiljöer har uppmärksammats alltmer de senaste åren. Olika ansträngningar har också gjorts runt om i landet för att komma tillrätta med bristerna, inte minst inom det kommunala fastighetsbeståndet. Det finns flera exempel på lyckade insatser.

Likväl vet vi att problemet fortfarande existerar; att det finns både skolor, daghem och kontorslokaler i kommunala byggnader, där människor klagar på att de mår dåligt.

Olika risker

Vi tillbringar cirka 90 procent av vår sammanlagda tid inomhus. Att utsättas för dålig inomhusmiljö kan vara förenat med olika risker. Forskning har exempelvis visat att om miljön i ett klassrum inte är bra kan detta leda till sämre inlärningsförmåga, utagerande beteende hos barnen, högre sjukfrånvaro, trötthet och irriterade slemhinnor. Dessutom mår allergikerna sämre, och troligtvis tilltar risken att de som är känsliga utvecklar allergier.

Ungefär 40 procent av dagens skolbarn lider av allergiska besvär. Var tredje svensk har någon form av allergi eller överkänslighet. Den dramatiska ökning som ägt rum de senaste tio–femton åren tycks inte ha stannat av. Varför fler och fler drabbas är inte helt kartlagt, men att inomhusmiljön spelar roll är de flesta överens om.

Barn är mer sårbara än vuxna för miljöpåverkan. Allergiska sjukdomar debuterar ofta i barnaåren. Därför är det extra betydelsefullt att vi alla strävar efter att inomhusmiljön på våra skolor och daghem ska vara så riskfri som möjligt; att barnen inte i onödan behöver utsättas för allergiframkallande ämnen. På grund av det allt större problemet med allergi och överkänslighet ställs i dag högre krav på inomhusmiljön jämfört med för bara några decennier sedan.

Vad menas med inomhusmiljö?

Inomhusmiljö kan definieras som den miljö inomhus där vi vistas. Hur pass bra eller dålig denna miljö är beror på flera olika faktorer: Förekomsten av fukt, mögel och bakterier har betydelse, liksom hur det luktar och om det finns kemikalier eller andra irriterande ämnen i luften (exempelvis cigarettrök). Luftens kvalitet i stort är av vikt: här spelar besvärande ämnen som tillförs från olika material och från människorna i lokalen samt ventilationen en stor roll. Hur varmt eller kallt det är, om man utsätts för drag eller buller och belysningens utformning är andra aspekter.

Det är dock inte enbart själva byggnaden och husets tekniska anläggningar som bestämmer inomhusmiljöns kvalitet. Den påverkas även av hur lokalerna används, nivån på städningen och av mängden allergiframkallande ämnen.

Slutligen inverkar den enskilda människans känslighet e ller motståndskraft på hur hon uppfattar miljön omkring sig.

Med inomhusmiljön syftar vi i denna skrift på samtliga dessa beståndsdelar. Begreppet kan alltså beskrivas både i objektiva termer (utifrån riktvärden, mätresultat med mera) och utifrån subjektiva upplevelser.

Arbetsmodellen — praktisk hjälp

Varför människor inte mår bra av en viss innemiljö är ibland komplicerat och svårt att få svar på. Men det går att spåra orsakerna, och ta reda på vad som ska göras. I denna bok beskrivs en utförlig arbetsmodell — ett konkret hjälpmedel — som kan användas för att bena ut både enklare och svå-

rare problem. Ofta är det lättare att hitta en vettig lösning än vad många kanske trott från början — om ärendet hanteras på ett väl genomtänkt sätt.

Strategin som presenteras bygger på såväl vetenskapliga rön som på erfarenheter från kommuner där man har arbetat med att förbättra problematiska inomhusmiljöer. Det är inte bara kunskaperna om sambandet mellan människans hälsa och faktorer i inomhusmiljön som har vuxit de senaste tio åren, utan även vetskapen om hur olika svårigheter kan tacklas handgripligt. Arbetsmodellen kan användas när de som är berörda och har ansvaret tillsammans ska angripa en dålig innemiljö. Modellens huvuddrag kan tillämpas på alla byggnader i kommunen, även dem utanför skol- och daghemsvärlden. Den kan också vara till hjälp vid internkontrollen av arbetsmiljön.

Bred läsekrets

Det är bra om så många som möjligt skaffar sig kunskaper och vet hur de ska agera när de är missnöjda med eller vill komma tillrätta med ohälsosam miljö i en byggnad. Skriften vänder sig därför till en bred läsekrets: Personal på fastighetsförvaltningen, tekniska förvaltningen, miljöoch hälsoskyddskontoret samt tjänstemän vid andra kommunala instanser. Fastighetsförvaltare, ventilationstekniker, driftspersonal och städare. Politiska beslutsfattare, företagshälsovården, dag hemsföreståndare, rektorer, chefer inom andra verksamheter, olika personalkategorier samt skyddsombud. Yrkesinspektörer, läkare, psykologer, yrkeshygieniker, skolsköterskor...

Listan över dem som förhoppningsvis kommer att ha användning av arbetsmodellen längre fram lång. Här finns både de yrkesgrupper som redan besitter expertkunskaper och de människor som visats dagligen i lokalerna. Några läsare kan därför kanske uppfatta vissa avsnitt som grundläggande och självklara, medan andra tycker att de får ny information. Meningen är att var och en ska kunna plocka ut det som just han eller hon har användning för.

Förutsättningarna

Skriftens kommande kapitel (kapitel 2) handlar om själva förutsättningarna för att arbetsmodellen ska kunna användas på ett framgångsrikt sätt. Här framhålls vikten av att bemöta dem som klagar både öppet och respektfullt, liksom att de som representerar

verksamheten och de som ansvarar för byggnaden inte talar förbi varandra. Likaså betonas hur viktigt det är att tidigt fånga upp klagomål på inomhusmiljön, och att de parter som berörs försöker samarbeta.

Det gäller också att ha en väl fungerande organisation för samarbetet och att ansvarsfrågan är klar. De myndigheter och experter inom kommunen som har de största kunskaperna om inomhusmiljön gås igenom. Dessutom ges tips på hur den formella handläggningen av innemiljöärenden kan läggas upp, men även hur det lokala samrådet kan se ut ute på den enskilda arbetsplatsen.

Steg för steg

Själva arbetsmodellen beskriver steg för steg för det praktiska arbetet och vad man bör tänka på vid en utredning av inomhusmiljön (modellen sammanfattas på sid 25). Det första steget handlar om de allra första rutinkontroller som görs för att utforska om det kanske rör sig om ett ”banalt” fel (till exempel att en ventilationsfläkt har stannat). Ibland kan också svårare problem, som fukt och mögel, observeras direkt. I steget därefter beskrivs en första besiktning på platsen, där olika delar av miljön undersöks med enkla metoder. Om felet ännu inte har upptäckts eller om åtgärderna inte gett resultat är det dags att gå vidare.

I det tredje steget får personalen och barnen svara på en enkät. Svaren visar vilka symtom de har och vad i miljön de besväras av. Intervjuer är ibland ett alternativ till enkäten. I nästa steg, det fjärde, är det dags för en noggrannare besiktning. Här utförs en mer omfattande undersökning av de faktorer som kan påverka miljön och som misstänks ligga bakom problemet.

Om det femte steget behöver tillgripas används mer avancerade mätmetoder, och det kan då vara lämpligt att ta hjälp av en specialist. Slutligen och i det sista steget, i de fall då ingenting annat har hjälpt, måste kanske en fördjupad kartläggning av enskilda människors besvär göras.

Ingen regelbok

I ett separat avsnitt efter arbetsmodellen ges exempel på olika åtgärder som kan bli aktuella för att rätta till fel i inomhusmiljön.

Därefter betonas vikten av att åtgärderna utvärderas ordentligt.

Skriften presenterar också tre ”levande” exempel: Berättelser handlar om två skolor och ett daghem, som alla, på olika sätt, klarat av att lösa problem i inomhusmiljön. Reportagen förmedlar både lyckade erfarenheter och lärorika misstag. Mot slutet sammanfattas de centrala lagar som reglerar inomhusmiljön. Allra sist finns en utförlig ordlista.

De råd som ges och de steg som beskrivs ska inte uppfattas som en regelbok. Sidorna som följer är snarare tänkta att läsas som en idéskrift. Varje kommun har självklart utrymme att anpassa informationen efter sina egna förutsättningar. Dock är det alltid viktigt att frågor om inomhusmiljön tacklas systematiskt och metodiskt.

En framgångsrik strategi för att råda bot på dåliga inomhusmiljöer, där flera krafter hjälps åt, kan både förbättra livskvaliteten för dem som får hjälp och ge klara samhällsvinster.

Kapitel 2

Att bygga upp en organisation Att bemöta dem som klagar Typiska symtom som brukar dyka upp i samband med att människor klagar på miljön i en byggnad är irritation i ögon, näsa och hals, torra slemhinnor, olika hudproblem och psykisk trötthet (”tunghetskänsla” i huvudet). Huvudvärk, täta luftvägsinfektioner, hosta, heshet, klåda, illamående och yrsel är vanligt. Dessa besvär kan utgöra startskottet för en kartläggning.

Klagomålen måste nå fram

En självklar förutsättning för att kunna hjälpa är att de som har det formella ansvaret får reda på att det finns människor som mår dåligt. Både rektorn/föreståndaren (eller annan chef) och fastighetsförvaltaren bör med andra ord ha väl inarbetade rutiner för hur klagomålen tas emot och handläggs utan fördröjning. I den samverkan som redan har byggts upp mellan arbetsgivaren och de anställda måste det därför finnas en beredskap för att lösa uppgifter som också har med inomhusmiljön att göra.

Lyhördhet krävs

För att skolan, daghemmet eller andra arbetsplatser så tidigt som möjligt ska kunna fånga upp brister i inomhusmiljön som ännu inte har nått upp till ytan krävs det att arbetsledaren visar lyhördhet. Utvecklingssamtal, arbetsplatsträffar och den återkommande skyddsronden är ofta utmärkta tillfällen då personalen kan föra fram att de inte trivs med eller blir sjuka av miljön.

I samband med skyddsronden är det även lämpligt att göra en så kallad allergirond, det vill säga en systematisk undersökning om det finns risker för allergiker och överkänsliga i inomhusmiljön. Folkhälsoinstitutet har tagit fram ”Allergironden” i två versioner som hjälpmedel: en för skolor och en annan för daghem (se bilaga).

Människor olika känsliga

Människor är olika känsliga för störningar i inomhusmiljön. Allergiker, astmatiker, överkänsliga personer och kvinnor har en lägre tröskel än andra; bägaren ”rinner över” fortare och de reagerar lättare med symtom. Barn är dessutom ömtåligare än vuxna. Även om endast någon eller några få mår dåligt ska klagomålen alltså utredas. Människans upplevelse av miljön, hennes alla sinnen och medfödda sensibilitet, är ett utmärkt mätinstrument som måste tas på allvar. Den eller de som hävdar att de inte mår bra har rätt att bemötas med respekt och engagemang. Eventuellt bör en allergiläkare eller annan medicinsk expert kontaktas redan i ett tidigt skede.

Personer som framför klagomål men inte bemöts fördomsfritt och seriöst av ledningen på sin arbetsplats eller av fastighetsförvaltaren riskerar att utveckla ännu kraftigare symtom. Det gäller med andra ord att undvika låsningar och ”onda cirklar” och i stället uppmuntra samarbete eller ”goda cirklar”.

Samarbete och förebygga problem Diskutera gemensamt

Innan de som vistas i byggnaden vänder sig till fastighetsförvaltaren med sitt missnöje är det en fördel om problemet först har diskuterats gemensamt på arbetsplatsen. Den som håller i ärendet bör höra sig för med så många som möjligt i personalgruppen och bland eleverna om hur de upplever miljön. Ju fortare fastighetsförvaltaren får höra talas om klagomålen på inomhusmiljön, desto mer pengar kan sparas på sikt. När larmet väl har gått måste husets förvaltare sedan handla snabbt och vara lyhörd, även om orsaken till besvären kanske tolkas på olika sätt av de inblandade parterna.

Att tala samma språk

Personalen i skolan eller på daghemmet och de som har ansvaret för byggnaden sitter på var sitt håll inne med värdefulla insikter. Bådas perspektiv är lika viktiga. Samarbete och öppen kommunikation är därför nödvändigt — om ansträngningarna att förebygga

och komma tillrätta med ett inomhusmiljöproblem ska ge resultat. Att bägge sidor pratar ”samma språk” och försöker förstå den andres verklighet är nödvändigt.

Alla bör sträva efter att anpassa informationen till mottagaren. När exempelvis tjänstemän från kommunens tekniska kontor ska förklara för daghemspersonalen vad de tror är orsaken till att miljön upplevs som dålig måste budskapet nå fram. Invecklade, tekniska termer leder antagligen till förvirring och motsättningar i onödan.

Genom att utbyta erfarenheter är det också lättare att upptäcka brister i miljön redan på ett tidigt stadium, och hinna sätta in åtgärder innan de växer sig alltför stora.

Kunskaper är viktigt

De förebyggande insatserna stärks om skolan eller barnstugan skaffar sig grundläggande kunskaper om inomhusmiljön. Personal konferenser, studiedagar, arbetsplatsträffar, förvaltningsrådet, alla arbetsledare i kommunen erbjuds utbildning i arbetsmiljö… Det finns många vägar. Personalen kan undervisas i hur de själva påverkar sitt inomhusklimat. De får då lära sig hur lokalerna används på bästa sätt, hur de drar ner på värmen när det är för varmt, hur ventilationen styrs och så vidare. Även barnen och föräldrarna bör engageras. De informeras förslagsvis om på vilket sätt de kan hjälpa till att göra miljön för alla, också för dem som är allergiska, så behaglig som möjligt. Självklart är det nödvändigt de som sköter byggnadens drift och underhåll har tillräckliga kunskaper om inomhusmiljön för att kunna sköta sitt arbete. Städare, fastighetsskötare, skyddsombud, fackliga företrädare och arbetsplatsombud kan få utbildning i att vara observanta och tidigt upptäcka brister i miljön.

Stämma av regelbundet

Lokalvårdarna som besöker lokalerna regelbundet är en central yrkesgrupp. Samarbetet mellan den som har hand om städningen och övrig personal bör lyftas fram. Mycket är även vunnet om kontakten mellan driftspersonalen och verksamheten är god.

Det är dessutom värdefullt om fastighetsförvaltningen via regelbundna arbetsplatsträffar hör sig för med lokalvårdare, vaktmästare och fastighetsskötare om hur det ser ut på enskilda skolor, barnstugor eller andra arbetsplatser. Fastighetsronden (enklare och återkommande kontrollbesiktningar av byggnaden och dess tekniska installationer) är ett utmärkt tillfälle då enklare brister kan avslöjas i tid. Om en allergirond görs i samband med skyddsronden eller fastighetsronden är det också troligare att allergikerna kommer att må bättre.

De kunskaper som redan finns och som gradvis växer fram bland dem som arbetar med att förbättra inomhusmiljön måste slutligen nå fram till de personer som normalt fattar beslut om nybyggnad och renovering i kommunen. Att se till att problemen aldrig behöver uppstå är en god investering.

Organisationen — vem tar ansvar för vad? Både politikerna och cheferna

Ytterst är det politikerna i kommunens olika nämnder och styrelser som representerar arbetsgivaren. Enligt arbetsmiljölagen är arbetsgivaren den som har huvudansvaret för miljön på arbetsplatsen. Centrala lagar om inomhusmiljön sammanfattas mer utförligt i kapitel 6. Dessutom har de enskilda cheferna och arbetsledarna ett särskilt ansvar, eftersom de företräder arbetsgivaren och ska leda arbetet så att lagen följs. I realiteten är det därför chefen för verksamheten — exempelvis rektorn eller föreståndaren — som ska se till att de lokaler där de anställda och barnen vistas används så att ingen utsätts för ohälsa eller riskerar att råka ut för olycksfall. Han eller hon är alltid skyldig att agera (har ”handlingsplikt”).

Chefen ska också ta initiativ till samarbete i frågor som rör arbetsmiljön (exempelvis via samverkansgrupper och arbetsplatsträffar) och upprätta en plan för internkontroll.

Krav också på personalen…

Arbetsmiljölagen ställer krav även på personalen. De är skyldiga att delta i miljöarbetet och samverka med arbetsgivaren för att uppnå en bra arbetsmiljö. Arbetsgivaren måste i sin tur vara säker på att de anställda får de kunskaper som behövs för att kunna ta sig an uppgiften.

Formerna för samarbetet mellan arbetsgivaren och arbetstagarna beskrivs närmare i överenskommelsen mellan parterna som kallas Utveckling–92. Innehållet i denna skrift om inomhusmiljön ska ses som ett stöd i tillämpningen av Utveckling -92.

…och på fastighetsförvaltaren

Också fastighetsförvaltaren har förpliktelser. Själva byggnaden ska leva upp till vissa krav, som regleras i olika lagar (exempelvis planoch bygglagen). När byggnaden hyrs ut av ett utomstående bolag utanför kommunen spelar det roll hur hyresavtalet mellan hyresvärden och hyresgästen är formulerat — vem som har tagit på sig att sköta vad. Normalt tar fastighetsbolaget hand om drift och underhåll, men delar av dessa sysslor läggs ibland ut direkt på verksamheten. Att lokalerna hyrs in utifrån innebär däremot inte att arbetsgivaren slipper ifrån sitt ansvar som arbetsgivare eller för miljön.

Vilka har kunskaperna?

Lagarna är skyddsnätet. Men när det i verkligheten handlar om att förebygga dålig inomhusmiljö eller lösa inomhusmiljöproblem måste det praktiska arbetet fungera. Inom varje kommun finns en rad kompetenta människor. De myndigheter och yrkesgrupper som normalt sitter inne med erfarenheter och kunskaper beskrivs nedan.

Verksamheten

Verksamheten kan definieras som det arbete som utförs av arbetsgivaren och av de anställda. Inom skola och barnomsorg är det rektorn respektive föreståndaren som ansvarar för verksamheten och arbetsmiljön. Arbetsledaren måste veta tillräckligt mycket om hur den verksamhet som bedrivs påverkar inomhusmiljön. Han eller hon ska också ta hänsyn till vuxna och barn med särskilda behov (allergiker eller andra som reagerar extra kraftigt på miljön). Den verksamhetsansvarige är skyldig att slå larm till fastighetsför-

valtaren när något är fel. Chefen för verksamheten eller förvaltaren kan sedan beställa de undersökningar som behövs för att komma igång med utredningen. Skyddsombudet på arbetsplatsen är personalens företrädare i arbetsmiljöfrågor och har därför en central funktion. Han eller hon kan sätta igång diskussioner om miljön med sin närmaste arbetsledare och påpeka att en skyddsrond eller en allergirond bör göras. Skolhälsovården eller annan hälsovård knuten till arbetsplatsen, vaktmästaren och städpersonalen är andra nyckelgrupper.

Fastighetsförvaltaren

Fastighetsförvaltaren kan vara ett kommunalt fastighetsbolag, ett utomstående bolag som kommunen har anlitat eller kommunens egen fastighetsförvaltning. Förvaltaren ansvarar för byggnadens drift och underhåll; att huset fungerar som det är tänkt. Bland annat ska den obligatoriska ventilationskontrollen — OVK — göras (se sid 88).

Fastighetsförvaltaren förfogar över alla byggnadstekniska fakta om huset, som hur det är byggt och vad lokalerna var avsedda för från början. Förvaltningen kan utföra olika tekniska mätningar av byggnadens skick och inomhusklimat. Man har också kunskaper om de lagar och regler som styr byggbranschen.

Inom fastighetsförvaltningen arbetar fastighetsförvaltare, fastighetsingenjörer eller byggnadsingenjörer (de kan ha samma sysslor, men benämningen varierar från kommun till kommun). Driftstekniker, städinspektörer, VVS-ingenjörer, fastighetsskötare och vaktmästare är fler yrkesgrupper.

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen ska vara observant på att såväl fastighetsägaren som verksamhetschefen följer de lagar som reglerar inomhusmiljön. Hälsoskyddslagen med begreppet ”sanitär olägenhet” ligger till grund för arbetet. Enligt lagen ska bland annat skolor och daghem uppmärksammas särskilt i tillsynen.

Förvaltningen kan beskrivas som barnens ombudsman, eftersom hälsoskyddslagen rör även deras arbetsmiljö. Anser myndigheten att miljön i en lokal är så dålig att barnen far illa, kan man beordra att den stängs. Förvaltningen ska inta en oberoende ställning om

en kommunal verksamhet och fastighetsförvaltaren skulle hamna i konflikt med varandra. Miljö- och hälsoskyddsinspektörerna rycker ut på eget initiativ när de anser att miljön bör kontrolleras. De anlitas även direkt av skolor, daghem och andra arbetsplatser, av enskilda personer som klagar eller om fastighetsförvaltaren vill ha hjälp med en utredning. Inspektörerna utför både egna mätningar och lägger ut mätuppdrag på andra.

Företagshälsovården

Företagshälsovården gör arbetsmedicinska utredningar av enskilda personer och tekniska kartläggningar av arbetsmiljön. Här finns kunskaper om människan och hennes inomhusmiljö, men också kännedom om olika verksamheter och om miljön på enskilda arbetsplatser. Företagshälsan ska inta en oberoende ställning gentemot både arbetsgivaren, de anställda och fastighetsförvaltaren. Man ger råd och stöd till enskilda personer och till kommunen.

Företagshälsovårdens skyddsingenjörer mäter bland annat klimat, buller, kemiska ämnen och damm — för att fastställa hur inomhusmiljön ser ut. De känner till de lagar och förordningar som rör arbetsmiljön. Inom företagshälsan finns också medicinska experter, som läkare och sjuksköterskor, och psykologer med inriktning på arbetsmiljön.

En arbetsorganisation som fungerar

De myndigheter och yrkesgrupper som har beskrivits ovan förfogar över expertkunnandet om inomhusmiljön. Deras vetande kommer till praktisk användning i arbetsmodellen som beskrivs utförligt längre fram. Erfarenheter och kunskaper finns alltså inom kommunen. Men lika centralt är att organisationen fungerar. De som sitter inne med kompetensen måste, inom ramen för både arbetsmiljölagstiftningen och överenskommelsen Utveckling –92, hitta en form för sitt samarbete. Och här får det inte råder något tvivel om vem som gör vad och hur arbetet ska läggas upp. Det är endast med en sådan fast och effektiv organisation som kunskaperna leder fram till bästa resultat.

Hur organisationen sedan ser ut i praktiken kommer självklart att variera från kommun till kommun, eftersom de lokala förutsättningarna är skiljer sig åt. Exakt hur arbetet läggs upp måste därför den enskild kommunen själv avgöra. Både de som ansvarar för fastigheten och för verksamheten kan delegera olika arbetsuppgifter, så att utredningen kommer igång och knuffas framåt. Och de ska ta initiativ till samarbete. De bör också, i förebyggande syfte, ta fram underlag så att politikerna får hjälp att fatta vettiga beslut i frågor som rör inomhusmiljön.

Politikernas ansvar

Som tidigare nämnts måste den förtroendevalda kommunledningen se till att det finns en fungerande organisation för det praktiska arbetet med inomhusmiljön och människors hälsa. Det är med andra ord viktigt att kommunens ledning fattar beslut om hur arbetet med att förbättra inomhusklimatet ska bedrivas, något som också är en förutsättning för att modellen i denna skrift ska kunna tillämpas på ett bra sätt. Politikerna ska enligt överenskommelsen om samverkan som har träffats mellan arbetsgivarna och de anställda (Utveckling –92) försäkra sig om att byggnadens förvaltare och de som använder lokalerna har kommunledningens stöd — när de försöker hitta gemensamma lösningar.

”Friska-hus-grupp”

Flera kommuner, framför allt de mindre och medelstora, har lyckade erfarenheter av att samarbeta i en fast sammansatt grupp med representanter för olika kommunala instanser — en ”friska-hus-grupp”. Här tas frågor om inomhusmiljön upp och diskuteras regelbundet. Personer som kan ingå är en fastighetsingenjör, driftspersonal, allergiläkare, en skyddsingenjör från företagshälsan, inspektör från miljö- och hälsoskyddet, skyddsombud samt andra representanter för ”brukarna”. I gruppen samlas kunskaper och erfarenheter. Alla vinner på att arbeta tillsammans, i stället för att var och en sysslar med samma sak på var sitt håll.

Den som besväras av något i inomhusmiljön på sin arbetsplats kan vända sig till ”friska-hus-gruppen” och snabbt få hjälp. Gruppen sköter i en del kommuner den formella handläggningen av alla innemiljöärenden, medan den i andra kommuner fungerar mer som rådgivande organ.

Större kommuner

I större kommuner kanske arbetet måste organiseras på ett annat sätt. Där är fastighetsbeståndet så stort och verksamheterna så många att det med åren antagligen har vuxit fram rutiner för hur olika slags problem i innemiljön ska hanteras. Att träffas i en central arbetsgrupp kanske känns alltför tidsödande och tungrott; samarbetet kan i stället läggas upp lokalt eller regionalt inom kommunen. Samarbetsformerna styrs också av hur hyresavtalet mellan fastighetsförvaltaren och exempelvis skolan eller daghemmet är formulerat.

Vilken lösning som än väljs måste de som håller i ärendet, även i stora kommuner, alltid ge information till och hämta in synpunkter från dem som berörs.

Samråd och formell handläggning Grupp knuten till problemet

Många gånger, speciellt när det handlar om att lösa svårare problem, är det smidigast att tillsätta en tillfällig, lokal samrådsgrupp knuten till den enskilda skolan eller daghemmet (eller annan arbetsplats där man försöker komma tillrätta med brister i inomhusmiljön). I gruppen kan båda parterna — de som arbetar i byggnaden och fastighetsförvaltaren — följa varandras arbete, utbyta erfarenheter och förhindra att låsningar uppstår. Samrådsgruppen garanterar den insyn som behövs för att undvika missförstånd.

Mötena äger rum regelbundet under hela utredningstiden. Medverkande kan vara rektor/föreståndare, en eller flera representanter från fastighetsförvaltningen, ett skyddsombud eller andra viktiga personer från verksamheten. En skyddsingenjör från företagshälsovården eller en utomstående konsult kan också sitta med.

Var i processen gruppen ska bildas varierar från fall till fall. Ibland är det lämpligast att den tillsätts redan i början av utredningen, i andra fall blir det aktuellt först senare, några steg in i arbets modellen.

Olika roller

Vilken roll samrådsgruppen får, hur stor makt den har att fatta beslut och beställa undersökningar, varierar också från kommun till kommun.

För det mesta är samrådsgruppen först och främst ett rådgivande forum, som också kan hjälpa till att öka förståelse mellan de inblandade parterna. Man bevakar då handläggningen av ärendet samt informerar personal och barn vartefter utredningen fortgår. Gruppen håller kontakt med dem som beslutar i frågan inom kommunen. Den ska ha ständig insyn, veta vilka beslut som fattas och kunna lämna synpunkter. I dessa kommuner kan den formella handläggningen skötas av en ”friska-hus-grupp”.

I andra fall tillåts en lokalt knuten grupp även fatta formella beslut. Det finns slutligen varianter mitt emellan; ibland kan det visa sig vara klokast att dela på beslutsansvaret. Viktigt är dock att de som beslutar också förfogar över den penningpåse som ska bekosta åtgärderna.

Handlingsplan

För att den formella utredningen av ärendet ska bli så effektiv som möjligt måste en handlingsplan upprättas. Den beskriver vem som har ansvar för vad: vilka kontroller och undersökningar ska göras? Vilka åtgärder bör vidtas? Hur ska vi gå vidare? När är det dags för nästa möte, och vad ska vi ha hunnit med då?

Planen visar hur handläggningen i kommunen organiseras praktiskt. ”friska-hus-gruppen” eller den instans som har hand om utredningen bockar av att det som har beslutats verkligen blivit gjort. De tjänstemän som har hand om de olika arbetsuppgifterna ska sedan dokumentera vad de kommit fram till, och redovisa sina slutsatser för de övriga.

Resultaten följs upp vid senare möten. Man får inte glömma bort att i handlingsplanen ta med när uppföljningen ska äga rum och på vilket sätt. Planen ska revideras efter varje steg.

Också den lokala samrådsgrupp som inte har formell beslutanderätt vinner på att följa en plan för sitt arbete — där det framgår vem som ska göra vad och vid vilken tidpunkt.

Kapitel 3

Arbetsmodell för att lösa problem i inomhusmiljön Konkret vägledning

Arbetsmodellen i denna skrift visar — steg för steg — hur man kan gå till väga för att hitta lösningar på problem med ohälsosam inomhusmiljö (se figuren på nästa sida). Den ger praktiskt tillämpbar vägledning, och är även tänkt att fungera som inspirationskälla. Stegen presenteras i kronologisk ordning. Modellen är utformad så att efter varje steg analyseras de resultat som undersökningen har kommit fram till. Via samråd med dem som berörs bestäms sedan vilken eller vilka åtgärder som är lämpligast. Exempel på åtgärder som kan bli aktuella har samlats i ett eget avsnitt längre fram. Insatserna måste alltid följas upp, för att få reda på om de gett resultat eller om det är nödvändigt att fortsätta med nästa steg i arbetsmodellen. Ett antal tips inför utvärderingen presenteras separat.

Principen är alltså att efter varje steg ska åtgärder sättas in om felet har upptäckts, och därefter ska en utvärdering ske — innan man går vidare i arbetsmodellen. Det kan också visa sig att utredningsresultaten inte ger besked om hur felet kan rättas till. I så fall är det dags att fortsätta direkt till nästa steg.

Inte alltid alla steg behövs

Det är inte alltid nödvändigt att ta sig igenom alla stegen. Ofta kan det vara ganska lätt att spåra bristerna, och det räcker då med att tillämpa de första avsnitten i modellen. När det gäller knivigare fel kanske alla etapper måste gås igenom, innan det kan rättas till. Problemet anses vara löst först när utvärderingen visar att människorna i lokalen är nöjda med miljön och mår bra. Hur många steg i arbetsmodellen som behöver användas beror alltså på hur pass komplicerat problemet är, och hur långt man

därmed tvingas gå vidare i utredningen.

Turordningen i modellen behöver inte heller följas till punkt och pricka. Ibland är det lämpligast att sätta igång en bit in i handlingsplanen, för att nå resultat så enkelt och fort som möjligt. En viktig princip är dock att alltid börja med enklare kontroller och en enklare besiktning av byggnaden, innan mer komplicerade metoder tar vid. Innan arbetsmodellen redovisas i sin helhet sammanfattas först de steg som kan bli aktuella i utredningen om inomhusmiljön.

Sammanfattning av arbetsmodellen, steg för steg Steg 1:

När fastighetsförvaltaren fått veta att det finns människor som är missnöjda med inomhusmiljön i en byggnad är det oftast bäst att snabbt åka ut till platsen och prata direkt med dem som berörs. Samtidigt utförs enklare kontroller för att ta reda på om klagomålen kan hänga ihop med ”banala” fel, som kanske lätt kan rättas till. Enklare driftsstörningar i värme- och ventilationssystemet, uppenbara fuktproblem och mögelfläckar är exempel på brister som kan upptäckas på en gång.

Steg 2:

I detta steg görs en första, översiktlig besiktning av huset och de tekniska installationerna. Endast enkla metoder används. Det handlar främst om att titta, lukta och lyssna. Olika delar av byggnaden och verksamheten som misstänks vara orsak till att folk mår dåligt kan ingå i besiktningen: fukt, mögel, irriterande lukter, brister i ventilation och värme, nedsmutsning, buller, dåliga ljusförhållanden, felaktigheter i verksamhetens utformning och olika ”miljöbovar”.

Det kan också vara aktuellt att granska relevanta bygghandlingar och höra sig för med människorna i huset om de känner till hur de själva kan påverka inomhusklimatet.

Steg 3:

Om de första kontrollerna och den första besiktningen inte har klarlagt vad klagomålen beror på, eller om åtgärderna för att komma till rätta med bristerna inte hjälpte, är det lämpligt att dela ut en enkät. Enkäten kan ge svar på hur många personer som mår dåligt av inomhusmiljön och vad i miljön de anser sig störda av. 23

Ibland, särskilt när det rör sig om ett fåtal personer, är intervjuer ett alternativ.

Det finns olika enkätformulär, utformade för just daghem och skolor: Örebroenkäten, Göteborgsenkäten och Stockholmsenkäten.

Steg 4:

Med vägledning av enkäten och vad utredningen tidigare kommit fram till är det nu dags att gå vidare med en mer noggrann, detaljerad besiktning. En kartläggning görs av de olika faktorer i inomhusmiljön, som misstänks ligga bakom de rapporterade besvären: Byggnadens konstruktion och tekniska installationer kan ses över — det vill säga fukt, mögel, bakterier, ventilation och värme, lukter, buller och belysning. Likaså blir det kanske aktuellt att mer i detalj undersöka hur lokalerna används, nivån på städningen och om det förekommer andra ”bovar” i miljön. Hänsyn måste också tas till om det finns allergiker, överkänsliga personer eller andra individuella faktorer som kan påverka upplevelsen av inomhusmiljön.

Även i detta steg ska komplicerade mätningar med avancerade instrument undvikas. Det finns enklare metoder som är lämpliga.

Steg 5:

Om brister och fel redan har upptäckts ska de rättas till så snart som möjligt. Att använda enkäten igen ger bästa beskedet om hur de som arbetar i lokalerna upplever miljön, sedan åtgärderna har satts in. Om det fortfarande är osäkert varför människor mår dåligt ska kartläggningen fortsätta med mer komplicerade och fördjupade mätningar, där ibland avancerade instrument behövs. Ibland bör en expert utifrån kopplas in.

Områden som vara intressanta att mäta är fukt, hur ventilationen fungerar, termisk komfort, ljud och ljus. Ibland kan det också finnas fog för att beräkna luftens innehåll av kemikalier, mikroorganismer, allergiframkallande partiklar och andra ämnen.

Steg 6:

Det allra sista steget koncentreras till att försöka hjälpa enstaka personer som fortfarande mår dåligt, trots att en rad undersök-

ningar har gjorts och olika åtgärder prövats. En omfattande medicinsk kartläggning kanske krävs. Riktade mätningar och kontroller av vissa rum och arbetsplatser är ytterligare en utväg. Det är viktigt att den enskilda individens problem tas på allvar, och att de som är allergiker eller överkänsliga får det stöd de behöver. Tålamod är ett ledord. I detta skede är det extra värdefullt att låta en helhetssyn på människan genomsyra utredningen, som ibland kan bli svårt och inte alltid ger enkla svar.

Arbetsmodellen Steg 1. Enklare kontroller Åk ut till platsen

Hur vet vi säkert att de besvär som rapporteras verkligen har med miljön i byggnaden att göra? Kan det finnas helt andra orsaker? Hur många mår dåligt? Det är frågor som brukar dyka upp i början av en utredning om inomhusmiljön.

För det mesta, särskilt när det verkar röra sig om ett problem som är relativt lätt att ringa in, är det smidigast att börja med enklare rutinkontroller av byggnadens tekniska installationer, som värmen och ventilationen.

Någon från fastighetsförvaltningen eller fastighetskontoret åker ut till platsen och tittar efter så att klagomålen inte beror på ett mindre fel som snabbt kan åtgärdas — till exempel en fläkt som står stilla. En kunnig vaktmästare eller någon annan som normalt har hand om husets drift och underhåll kan också sköta kontrollen. Det är viktigt att prata med personerna i byggnaden, och närmare ta reda på vad de upplever som störande.

”Banala” fel

I detta steg handlar det alltså om att fundera över ”banala” fel, bland annat om ventilationen och värmen över huvud taget fungerar. Hur ofta, hur länge och vid vilka tidpunkter anläggningarna är i drift bör undersökas.

Det gäller även att vara observant på fukt- och mögelangrepp . Den som sköter kontrollen bör omedelbart registrera hur det luktar när han eller hon kliver in i huset. Redan efter några minuter har luktsinnet nämligen trubbats av. Man ska också hålla utkik efter synliga fuktfläckar. Mögel kan dessutom ge missfärgningar på golv, väggar och tak.

Kondens är en annan indikator på fuktproblem. Kondens på innerväggar (köldbryggor) och på fönster varnar för att det är för fuktigt i rummet; att fuktalstringen är för hög. De ågärder som sätts in efter dessa inledande kontroller ska alltid utvärderas, även om de är små. Det är först efter en uppföljning som det går att avgöra om problemet är löst — eller om utredningen måste fortsätta med nästa steg.

Steg 2. Första besiktningen Enkla metoder

I steg 2 görs en första översiktlig besiktning av byggnaden och dess tekniska installationer. Endast enkla metoder används. Det gäller främst att lita till ögonen, öronen, näsan och det sunda förnuftet. Den som utför besiktningen — exempelvis fastighetsförvaltningen eller fastighetskontoret, vaktmästaren eller annan driftspersonal — måste också ha grundläggande kunskaper om byggnadens ventilationssystem och om värmeanläggningen. Gränsen mellan steg 1 och steg 2 är ofta flytande. Det enskilda fallet avgör vilka kontroller man ska börja med, och vad som kan sparas till besiktningen. Några tips inför besiktningen:

✔ De enklare kontrollerna i steget ovan kan ge vägledning om vad man ska rikta in sig på. Genom att prata med dem som vistas i huset kan kritiska punkter också pekas ut. ✔ Det kan visa sig att gamla, kända skador och problem i byggnaden kanske aldrig har åtgärdats eller följts upp på rätt sätt och därför måste undersökas på nytt. ✔ Fastighetsförvaltaren bör ta fram relevanta bygghandlingar och granska konstruktion, drift och installationer på de ställen där fel misstänks. Det finns också handlingar med uppgifter om hur huset är uppfört och vilka material som har använts. Ibland är det nödvändigt att hämta in kompletterande fakta från dem som en gång uppfört sanerat eller renoverat byggnaden. 27

✔ Genom att höra sig för med personalen om de känner till hur de själva kan reglera inomhusklimatet kan bilden klarna ytterligare. Flera viktiga punkter:

När den första besiktningen görs är det viktigt att tänka på att flera olika delar av byggnaden eller verksamheten kan vara orsak till klagomålen. Frågor som det kan vara värt att försöka få svar på är:

✔ Finns det fukt och mögel i huset? Luktar det konstigt? ✔ Är ventilationen igång ordentligt? Fungerar värmesystemet? ✔ Hur sköts städningen? Förekommer det uppenbara ”miljöbovar” i lokalerna, exempelvis olämpligt placerade kontorsapparater eller olovlig rökning? ✔ Bullrar det för mycket? Upptäcks tydliga brister i belysningen? ✔ Hur många personer håller normalt till i lokalerna och vilken verksamhet bedrivs där — jämfört med hur det var tänkt från början?

Kontroll av ventilationen

Att ventilationen fungerar som den ska — att det kommer in tillräckligt mycket och bra luft där det finns människor — är ofta en springande punkt i inomhusmiljön. Därför samlas grundläggande data om ventilationsanläggningen in vid den första besiktningen. Det som bör undersökas är:

✔ Vad säger protokollet från senaste OVK-besiktningen (OVK — obligatorisk ventilationskontroll)? Det ger bland annat besked om luftflödena. Hittas grova anmärkningar som inte har rättats till? Bra att komma ihåg är dock att de luftflöden som fått godkänt i en OVK-besiktning kan vara lägre än vad som krävs för att slippa problem i inomhusmiljön. Därför bör även andra kontroller av ventilationen göras. ✔ Kommer det in tillräckligt med luft i lokalen? Fungerar punktutsugen i exempelvis slöjdsalarna och i kemisalen? ✔ Sköts anläggningen enligt instruktionerna för drift och underhåll? Finns det begripliga, skriftliga instruktioner? ✔ Hur bra är filtrets kvalitet? Vilken klass har det? Hur ofta byts eller görs filtret rent?

✔ Hur ser det ut i fläktrummet? Dålig lukt, fukt och smuts i kanaler och aggregat är illavarslande tecken. Sårbara punkter i fläktsystemet, bland annat intagsgaller och värmeväxlare, måste ses över. Upptäcks trasiga delar som måste repareras? ✔ Var på husets utsida sitter intaget till uteluften? Finns det garage, parkeringsplats, industri eller annan verksamhet med utsläpp i närheten? Är intaget placerat alltför nära den ventil som blåser ut den använda inomhusluften? Om luften är förorenad redan innan den går in i byggnaden är det inte så konstigt att folk klagar. Näsans känslighet och mätningar av koloxidhalten i inomhusluften avslöjar lätt om det tränger in för mycket bilavgaser eller tobaksrök.

Steg 3. Enkäter eller djupare intervjuer Undvik byråkratiskt krångel!

Om felet upptäcks vid besiktningen ska det genast rättas till. Väsentligt för trovärdigheten är att både den som ansvarar för verksamheten och fastighetsförvaltaren snarast skrider till handling. Att agera snabbt är ett sätt att visa respekt. Att låta byråkratiskt krångel förhala handläggningen sätter lätt igång de onda cirklarna. Men det är inte alltid orsaken kan fastställas efter enklare kontroller och en första besiktning. Problemet kan visa sig vara diffust och kräva ytterligare kartläggning. Ett bra hjälpmedel är då att göra en enkätundersökning.

Enkäter eller intervjuer

Enkätmetoden är ett effektivt och billigt sätt att systematiskt klara ut vilka frågor man ska gå vidare med i utredningen. När felet väl har kartlagts och åtgärdats kan enkäten också användas för att följa upp att miljön verkligen blivit bättre; enkäten blir ett kvitto på att insatserna har gett resultat. I mindre byggnader där få personer vistas (färre än ett 20-tal), eller när endast några personer framför klagomål, är det lämpligast att inleda med enskilda intervjuer. I intervjun är det möjligt att gå mer på djupet. Intervjuformen kan också utnyttjas för att följa upp enkätsvaren, eller när det finns misstankar att symtomen trots allt 29

inte hänger ihop med inomhusmiljön; att de har andra orsaker.

Det finns flera enkäter för att kartlägga inomhusmiljön på skolor och daghem:

Örebroenkäten

Örebroenkäten har utarbetats av Nordiska ventilationsgruppen och Yrkesmedicinska kliniken vid regionsjukhuset i Örebro. Den har använts i stor skala både inom forskningen och för att kartlägga inomhusmiljön på skolor och daghem. Formulärsvaren visar hur många som mår dåligt när de vistas i byggnaden, och vad i miljön de upplever som störande.

Enkäten finns i olika versioner, både för vuxna och barn. Resultaten kan sammanställas på plats, och siffrorna sammanfattas i cirkeldiagram. Cirklarna visar hur många som besväras av damm, instängd eller dålig luft, obehaglig lukt och ytterligare en rad miljöfaktorer. Ett exempel på ett sådant diagram, hämtat från Kom munförbundets och Byggforskningsrådets skrift ”17 sunda hus” (1996) visas nedan.

Enkätsvaren belyser också hur många som ofta har olika symtom, som normalt brukar kopplas ihop med ”sjuka-hus-sjukan”. Att analysera svaren noggrannare ger en bild av vad som kan tänkas ligga bakom klagomålen. Ett riktmärke är att om mer än 10 procent av personalen eller barnen har problem med hälsan och om fler än 20 procent irriteras av något i miljön ska man gå vidare i undersökningen eller Damm och smuts Trötthet Annat Belysning Drag sätta in åtgärder. Tung i huvudet Torr, kliande, rodnad hud på händerna För hög Ett omfattande Buller rumstemperatur Huvudvärk Fjällning/klåda i material med hårbotten/öron 20% 40% Andras 40% 80% Varierande referenser (jämIllamående/yrsel tobaksrök rumstemperatur Torr eller rodnad hud i ansiktet förelsesiffror KoncentrationsFör låg Statisk svårigheter rumstemperatur Hosta elektricitet från tidigare Klåda, sveda, irritation i ögonen Instängd Heshet, Obehaglig lukt undersökningar) ”dålig” luft halstorrhet Irriterad, täppt eller Torr luft rinnande näsa Besvär i referenslokal underlättar tolkBesvär i referenslokal Besvär i undersökt byggnad Besvär i undersökt byggnad ningen av resultaten.

Göteborgsenkäten

Göteborgsenkäten är ett annat alternativ. Den kan enkelt bearbetas och följas upp. Enkätformuläret kommer från Göteborgs stads lokalförsörjningsförvaltning.

Personalen och eleverna på skolan får fylla i olika frågor om miljön i byggnaden. Svaren avslöjar hur de har uppfattat inomhusmiljön, rum för rum, det senaste året. Torr luft, allergiska besvär, obehaglig lukt, dubbellektioner och buller är några faktorer som ingår.

Sammanställning av hur miljön upplevs i 2 652 lektionssalar. Har ni under det senaste året upplevt problem i lektionssalen med någon eller några av nedanstående miljöfaktorer? Förekommer dubbellektioner? Subjektiv bedömning av lärare/elever. Buller från trafik Buller från ventilationen Dålig rumsakustik

Ja ofta

Allmänbelysning Tavelbelysning

Ja ibland

Obehaglig lukt Instängd "dålig" luft

Nej aldrig

Allergiska besvär

Finns ej

Hög temp pga solinstrålning

Inget svar

Hög temp. på eftermiddagen Torr luft Låg temperatur Dubbellektioner 0%

25%

50%

75%

100%

Resultatet kan ligga till grund för en rad insatser i skolan. Bör rutinerna för byggnadens drift ses över? Måste städningen förbättras? Hur ska underhållet se ut? På vilket sätt kan verksamheten och lokalernas användning ändras så att miljön blir bättre?

Stockholms skolenkät

Stockholms skolenkät har tagits fram av Stockholm Konsult i samarbete med bland annat huvudskyddsombud och skolförvalt ningen. Det är en avancerad enkät som ger detaljerad information, och därför lämpar sig bäst inför en ombyggnad eller när problemet verkar vara diffust. De som svarar får noga redogöra för vad de tror är orsaken till ett visst miljöproblem. Även här kan miljön i enskilda rum undersökas. Ett särskilt formulär är avsett för de yngre eleverna (från årskurs tre). För barnen i skolans två första årskurser och daghemsbarnen finns en version som föräldrarna fyller i.

Diagram: ”Göteborgsenkäten”. Resultaten är en sammanfattning av alla miljöfaktorer under en längre tidsperiod, och ger därmed en helhetsbedömning av hur miljön i resp lektionssal upplevdes under läsåret 92/93. Det visade sig att miljöproblemen ofta var koncentrerade till enbart en eller två salar i varje skola. Resultatet kan brytas ned på salsnivå och byggnadsnivå.

Till skillnad från de andra två enkäterna måste svaren i Stockholms skolenkät sammanställas av experter. Också Stockholmsenkätens resultat kan jämföras med ett färdigt referensmaterial.

Att tänka på när enkäten används

Nedan: Exempel på hur enkätsvaren kan presenteras i ”Stock holms-enkäten”. Diagrammet visar hur stor andel av de tillfrågade som ofta (varje vecka) under de tre senaste månaderna besvärats av respektive symptom. De mörkt färgade staplarna visar hur stor andel som tror at besvären har med skollokalerna att göra.

Formuläret bör helst fyllas i av alla vid ett och samma tillfälle, för att undvika ryktesspridning och påverkan. Det ska delas ut när så många som möjligt är på plats och helst när värmen är påslagen (ungefär september till april), eftersom det är intressant att få fram hur värmesystemet och ventilationen tillsammans påverkar miljön.

Alla berörda — elever, lärare, föräldrar och övrig personal — måste informeras i god tid. Syftet ska vara tydligt formulerat, och de som svarar ska veta att uppgifterna inte sprids vidare till obehöriga. Många gånger, särskilt när frågan är laddad, är det bäst att låta en neutral part, exempelvis företagshälsovården, hålla i undersökningen. Annars kan det vara lämpligt att skyddsombudet, skolsköterskan eller ”friska-hus-gruppen” i kommunen tar hand om uppgiften. Sedan resultaten har sammanställts måste de som har deltagit få reda på resultatet. När alla känner sig delaktiga blir det lättare att gå vidare.

Trötthet Tung i huvudet Huvudvärk Koncentrationssvårigheter Irritation i ögon

Ja, ofta

Irritation i näsa Torr eller hes hals

Ja, ofta – Anknytning till lokalerna

Hosta Hudrodnad i anskite Klåda i hårbotten Kliande hud på händer 0%

10%

20%

30%

40%

50%

Steg 4. Fortsatta undersökningar — noggrannare besiktning Att gå vidare

När intervjusvaren eller enkätresultaten i steg 3 har sammanställts går det att bilda sig en uppfattning om hur många som mår dåligt och på vilka platser i byggnaden besvären dyker upp. Man har även fått reda på vad det är i miljön som upplevs som störande — buller, drag, för hög rumstemperatur och så vidare. Utifrån dessa data bestämmer de ansvariga hur bristerna ska åtgärdas, eller om det är nödvändigt att gå vidare och fortsätta leta efter orsakerna. Kanske visar det sig att problemet trots enklare kontroller, en första besiktning och enkäten ännu inte är inringat. Det kan också hända att de åtgärder som har satts in inte hjälpte. Nästa steg blir i så fall att göra en ny besiktning. Det som står på tur är att noggrannare kontrollera alla de delar av inomhusmiljön, som misstänks ligga bakom att människor mår dåligt.

Vad ska undersökas — och av vem?

De fakta som har samlats in i de tidigare stegen kan styra i vilken turordning de olika momenten i besiktningen utförs. Nedan presenteras ett förslag:

1. Själva byggnadens konstruktion och olika tekniska installationer gås igenom, det vill säga förekomsten av fukt, mögel och bakterier, brister i ventilation och värme, om det finns främmande lukter samt ljud- och ljusförhållanden. Fastighetsförvaltarens tekniska avdelning håller oftast i uppgiften, men den kan även utföras av en skyddsingenjör från före tagshälsovården eller av miljö- och hälsoskyddsförvaltningen. Det är bra om den person som normalt har hand om driften hjälper till. 2. Hur används lokalerna? Någon som är opartisk ska leda undersökningen. 3. Nivån på städningen. Fastighetens förvaltare eller verksamhetens chef, beroende på hur städningen är organiserad, tar fram det underlag som behövs.

4. Eventuella ”miljöbovar”. Den som ansvarar för verksamheten, fastighetsförvaltaren, miljö- och hälsoskyddsförvaltningen eller företagshälsovården kan stå för utredningen. 5. Allergi, överkänslighet eller andra faktorer som har med den enskilda människan att göra. Skolhälsovården, annan sjukvård eller företagshälsovården är experter.

Byggnaden och dess tekniska installationer

Det är sällan möjligt att peka ut enstaka luftföroreningar (i form av partiklar eller kemikalier) eller skador som förklaring till att ett hus är ”sjukt”. Därför ska komplicerade mätningar av till exempel olika ämnen i luften undvikas i detta stadium av utredningen. Dessutom är kunskaperna om hur sådana ämnen påverkar hälsan fortfarande ofullständiga.

Vissa mätmetoder kan dock bli aktuella. Främst handlar det om stickprover, som kan fungera som indikator eller tecken på ett visst miljöproblem. Däremot går det inte att ange generellt vilka mätningar som bör utföras. Uppgifterna från de enklare kontrollerna, den första besiktningen och enkätresultaten ger vägledning.

Nedan presenteras vanliga, enklare undersökningar och råd för att kartlägga fukt, ämnen som luktar, ventilation, värme, buller och belysning. Samtliga dessa aspekter av inomhusmiljön måste hållas i minnet när man frågar sig varför miljön upplevs som dålig och vilka metoder som ska väljas för att få ett svar. Enskilda mättekniker redovisas inte i detalj och inte heller några riktvärden. Läsaren hänvisas i stället till bilagor och till litteraturlistan.

Fukt Viktiga samband

I hus med fuktproblem kan det hända att människor besväras av en svag men irriterande lukt. Forskning har visat att hälsan försämras av att bo i hus med fukt och mögel. Vetskapen att det luktar illa och att det antagligen finns mögel eller bakterier i huset — mikrobiell växt — leder ofta till psykisk stress, som kan förvärra de kroppsliga symtomen. Det finns också tydliga samband mellan

fuktskadade byggnader och förekomsten av både astma, hösnuva och eksem. Fukt och lukt hänger ofta ihop. Dålig lukt från till exempel källaren skvallrar om fuktproblem. Huset kan vara otillräckligt dränerat så att fukten tränger in underifrån, via bjälklag eller genom otätheter — och bildar mögel. Dessutom kan för mycket fukt sätta igång tillväxten av mikrober, bakterier och mögel, som i sin tur kan orsaka ”diffusa” och svårlösta problem i inomhusmiljön.

I fuktig luft trivs inte bara mögelsporer, bakterier och allergifram kallande kvalster. Risken är också större att irriterande kemiska eller organiska ämnen frigörs.

Undersökningar Fukt kan komma från ett bestämt ställe, exempelvis från en vattenläcka i något våtutrymme eller ett läckande tak. Misstänker man att fuktskador hunnit utvecklas är det ofta bäst att försiktigt ta loss eller bända upp materialet — och titta efter. Bakterier eller mögelsporer får inte spridas vidare i luften vid ingreppet, som därför ska utföras av en kunnig person. Det finns också mätningar som kan indikera om själva byggnaden är fuktskadad. Taket, grunden, golvet, väggarna, isoleringen och bjälklaget är sårbara punkter: ✔ Genom att använda en fuktindikator (avläser fuktkvoten) kan fuktproblem i olika material avslöjas. Det är möjligt att avläsa om fukten varierar onormalt mycket i ytan på till exempel väggar och golv. Dock är det svårt att hitta gamla fuktskador och fukt längre in i konstruktionen. ✔ Via den så kallade daggpunktstemperaturen spåras risken för kondens inomhus. ✔ Med hjälp av mätningar av den absoluta luftfuktigheten inomhus och utomhus får man fram ett mått på fuktbelastningen eller fukttillskottet i lo-

kalen. Om ånghalten ute och inne skiljer sig avsevärt från varandra är det ett tecken på onormalt hög fukttillförsel (fukttillskott). ✔ Fuktkvoten (vikten vatten i förhållande till vikten trämassa) kan fastställas i träkonstruktioner som är svåra att komma åt, som syllar, takstolar och reglar. Ett enkelt mätinstrument där två nålar sticks in i materialet visar snabbt hur hög fuktkvoten är. Om de värden som fås fram varierar mycket tyder det på att något är fel.

Lukter från byggnaden och inredningen

Irriterande lukter kan komma både från byggnadsmaterial, inredning och inventarier. Man ska vara särskilt observant på mikrobiell lukt från mögel eller bakterier och på kemikalier som sprider lukt. Enkätsvaren pekar ut om, och var, obehagliga lukter förekommer.

Mögellukt Mikrobiell lukt — lukt från mögel eller bakterier — kan ibland beskrivas som lukten av källare eller jord. Orsaken är att fukt har angripit organiskt material, till exempel trä, så att mikroberna fått näring och frodats. Att utreda mikrobiell växt och fukt i en byggnad går därför hand i hand. Genom att börja med att titta och lukta går det att komma långt. Besiktningen utförs i samråd med den fastighetsansvarige.

Besiktningspersonerna tvingas i vissa fall lyfta bort mattor och varsamt bryta upp det byggnadsmaterial som antas vara skadat.

En sårbar punkt är plattan — grunden — som huset vilar på. Dräneringen, det kapillärbrytande skiktet under bottenplattan eller bjälklaget är kanske felaktigt konstruerat. Fukt kan ha trängt in och orsakat angrepp av mögel och bakterier. Många gånger har problemet förvärrats av att golvet i källaren är täckt av en plastmatta som har stängt in fukten.

Kemiska ämnen Flyktiga organiska ämnen eller andra kemikalier kan frigöras från byggnadsmaterial, inredning och möbler så att irriterande lukter sprids. Förutsättningen är oftast för mycket fukt i byggnaden. Värme påskyndar processen i det fuktskadade materialet. Om man

misstänker att människor mår dåligt av kemiska ämnen ska det kontrolleras.

Det finns flera hundra flyktiga organiska ämnen (förkortas VOC på fackspråk) i inomhusmiljön. De flesta uppfattas inte av vårt luktsinne, och förekomsten av dem är för det mesta svår att mäta. Forskarna har inte heller med vetenskapliga metoder lyckats påvisa hur dessa ämnen påverkar människan. Att lukta sig fram och kartlägga omfattningen av problemet kan ändå ingå i en utredning av inomhusmiljön.

Att tänka på — kemikalier Några punkter att fundera över vid besiktningen:

✔ Formaldehyd har en ”sträv” lukt och kan komma från syrahärdade lacker på nya möbler, spånskivor, tilläggsisolering av karbamidskum och vissa textilier. Det är bevisat att en del människor irriteras i slemhinnorna och i huden av formaldehyd. Nyinköpta möbler och tyger bör därför vädras innan de tas in. ✔ När det finns nya material i inredningen bör man ventilera mer under det första halvåret. ✔ Ångtryck från marken kan leda till att fukt i kombination med flytspackel under mattan frigör ammoniak och andra ämnen. Golv av både kork och plast samt parkett riskerar därmed att svartfärgas. ✔ Nya linoleummattor luktar ofta linolja. ✔ När linoleummattor där ytskiktet är skadat har våttorkats tränger vatten ner i mattans undre skikt och reagerar, så att ämnen som avger en ”spyaliknande” lukt bildas. ✔ Fukt i kombination med vattenbaserad lim, till exempel under mattor, gör att limmet förtvålas och frigör bland annat 2-etyl hexanol. Liknande reaktioner kan ske med mjukgörare i PVCmattor. Fuktskadade mattor brukar bli buckliga och krulla sig när limmet eller flytspacklet släpper. Det gäller att lyfta på mattan, lukta och titta.

Ventilationen

Vetenskapliga studier har visat att ju mindre mängd luft per person som kommer in i kontorsmiljöer, desto sämre mår de människor som arbetar där; de får fler sjukdomssymtom. Eftersom barnen

på våra skolor och daghem är känsligare än vuxna är det rimligt att anta att sambandet gäller även för dem — att större luftflöden leder till bättre hälsa.

Men enligt motstridiga resultat från undersökningar gjorda i skolor blir miljön inte automatiskt bättre, och barnen känner sig inte friskare, bara för att ventilationen har förstärks.

Ur ett brett hälsoperspektiv ska en så god ventilation som möjligt eftersträvas på såväl skolor och daghem som på andra arbetsplatser. Samtidigt måste det finnas en medvetenhet om att enbart effektivare ventilation och mer luft inte alltid leder till att människorna i byggnaden blir friskare. När man vill komma tillrätta med ett problem i inomhusmiljön måste alltid flera olika aspekter beaktas samtidigt. Att lägga ner pengar på att bygga om eller byta ut ventilationsanläggningen ska aldrig ses som en generell lösning, men kan visa sig vara rätt väg i det enskilda fallet.

Tillräckligt med luft? Vissa enklare kontroller av ventilationen kanske redan har utförts. I detta steg kan det vara dags att gå vidare med okomplicerade mätningar.

En enkel metod för att få en indikator (ett tecken) på om det finns tillräckligt mycket luft för det antal personer som visats i lokalen är att mäta halten av koldioxid (alstras från människans utandningsluft) i rummet. Är den för hög tyder det på att ventilationen är för klen. Det finns föreskrifter som anger riktvärden för hur hög koldioxidhalten bör vara i lokaler med många människor. Luftflödet — hur många liter luft per sekund och person som förs in i rummet från ventilationskanalen — kan också fastställas via olika mätmetoder.

Fler frågor För att få grepp om hur väl ventilationsanläggningen fungerar och om luften är bra kan även följande kontrolleras:

✔ Hur rör sig luften i rummet? Fungerar luftutbytet effektivt, det vill säga hur är utbytet mellan den luft som går in i rummet och den använda luften som förs ut? En orsak till ”kortslutning” kan vara att tilluften är för varm. Luftströmmen når då inte ner till dem som vistas i lokalen och den gamla, förorenade luften transporteras aldrig bort. Luftens vandring i rummet studeras enkelt med hjälp av en rökflaska. Koldioxidmätning kan också avslöja om luftutbytet är tillfredsställande eller inte. ✔ Är det fuktigt i lokalerna? I så fall kan det tyda på att ventilationen är undermålig. Man kan här mäta fukttillskottet för att få svar. ✔ Finns det invändig isolering i ventilationskanalerna som måste tas bort så att intagskanalen kan rengöras? ✔ Hur ser tryckförhållandena ut? Övertryck i ett rum i förhållande till uteluften riskerar att ge kondens och isbildning i väggoch takkonstruktionen. Luftens strömningsriktning (riktning som luften rör sig i) kan iakttas vid dörröppningen genom att använda rökflaska. ✔ Är ventilationen alltför kraftig? Erfarenheter har visat att kraftig ventilation bland annat kan upplevas som drag.

Värme

Om det är för varmt inomhus sänks prestationsförmågan och de som ska arbeta blir lätt trötta. Luften upplevs dessutom ofta som torr. För hög värme kan tyda på fel i uppvärmnings- eller ventilationssystemet. Många gånger saknas skydd som effektivt skärmar av mot solen. Mätningar av lufttemperaturen är enkla att utföra.

Ojämn temperatur (exempelvis kallt vid fötterna men varmt runt huvudet), drag och kyliga rum är andra klagomål som kan utredas med relativt okomplicerade metoder.

Hastigheten på luftens rörelse, som styr om det uppstår drag, mäts lätt med hjälp av exempelvis tumstock, rökflaska och stoppur.

Ljud

Det är främst de rena, hörbara tonerna som upplevs som störande, men även ett lågfrekvent bakgrundsljud kan ställa till med besvär. Ständigt buller är stressande för människan. Det kan försämra koncentrationsförmågan, ge huvudvärk och tära på psyket — även vid bullernivåer långt under dem som är skadliga för hörseln. Blodtrycket riskerar också att höjas. Om bullret är högt finns det risk för hörselskador. Källan till bullret måste alltid spåras, och ljudnivån ska mätas.

Ventilationsanläggningen är en vanlig bulleralstrare, något som ingen ska behöva finna sig i. Även kontorsapparater, lysrörsarmatur och stolar som skrapas mot golv kan vara störande ljudkällor.

Dålig akustik (hur ljudet breder ut sig i rummet) är ett annat problem. Det ska inte eka för mycket i lokalerna, men ljudet får inte heller vara alltför dämpat. Olika material har olika förmåga att absorbera och reflektera ljud. Hårda ytor gör att ljudet studsar tillbaka lättare än mjuka och porösa.

Ljus

Felaktig belysning, särskilt i kombination med bildskärmsarbete, kan vara en förklaring till att människor mår dåligt och är ofta ett arbetsmiljöproblem. Bra belysning kräver vanligtvis en kombination av allmänbelysning, som ska täcka hela rummet, och förstärkt belysning vid arbetsplatsen.

Det är nödvändigt att undersöka om det går att reglera belysningen individuellt och om obehaglig bländning kan undvikas. Flimmer från lysrör, reflexer, spegling, för skarpa eller svaga kontraster, otillräcklig belysning och för lite dagsljus är andra irritationsmoment som riskerar att ge besvär. Det gäller även att vara observant på om skillnaden i ljusstyrka mellan arbetsplatsen och omgivningen är för stor. Att kontrollera så att lysrören inte har olika färger (ett alltför vanligt fel som gör att ljuset upplevs som obehagligt) kan också ingå i utredningen.

Ljusmiljön kartläggs bland annat genom enkel luxmätning på olika ställen i rummet.

Likaså är det viktigt att tillräckligt med dagsljus kommer in i lokalerna. Om det naturliga ljuset är för svagt rubbas hormonbalansen i kroppen och vi blir tröttare. Dagsljuset påverkar även trivseln.

Hur används lokalerna? Ibland kan själva användningen av lokalerna bidra till dålig hälsa. Vägledning får man genom att fundera över:

✔ Finns det dokument som visar vad lokalerna var avsedda för från början? Hur används byggnaden i dag? Om en kontroll ännu inte har gjorts av hur många personer som vistas i rummet jämfört med vad som ursprungligen var planerat, så är det dags nu. ✔ Förekommer smygrökning? ✔ Hur ofta vädrar man? ✔ Är dubbellektioner utan paus vanligt? ✔ Går eleverna ut på rasterna? ✔ Utnyttjas lokalerna på bästa sätt — med tanke på miljön och trivseln? Exempelvis: är rummets vädersträck lämpligt med tanke på verksamheten?

Städningen Smuts och damm är stora miljöbovar. Både det damm som virvlar runt i luften och dammpartiklar på golv, väggar, bänkar, hyllor eller andra ytor kan framkalla besvär, främst för allergiker och astmatiker. Frågor som bör besvaras är:

✔ Hur ofta städas golv och mattor? Blir det rent? Vad säger städavtalet, och hur ser det ut i verkligheten? ✔ Hur ofta är det storstädning? ✔ Vilka städmetoder och rengöringsmedel förekommer? Används starkt basiska medel på mattor av linoleum eller plast? ✔ Vilka ytor städas regelbundet? Hålls bokhyllor, värmeelement, lösa föremål, lampor och textilier dammfria? ✔ Städas det under pågående verksamhet? ✔ Hur kan utrymmena göras mer lättstädade?

Viktiga frågor — ”miljöbovar” En mängd andra ”miljöbovar”, som inte hänger ihop med själva byggnaden eller städningen, kan också utlösa besvär. Allergiker och överkänsliga reagerar extra kraftigt. Punkter som inte får glömmas bort är:

✔ Läcker det in tobaksrök ? Är lokalen ansluten till ventilation med återluft — det vill säga kan det vara så att ventilationssystemet sprider rök från rökrummet vidare till övriga delar av byggnaden? Samma frågor ställs om matos och andra irriterande lukter eller föroreningar. ✔ Besväras de som är allergiska eller överkänsliga mot tobaksrök av personer som luktar rök (från kläder, hår och händer)? ✔ Finns det heltäckningsmattor? Vilket material är golven gjorda av? Tycker några att de blir elektrostatiskt uppladdade av golvbeläggningen eller i närheten av diskbänkarna? ✔ Hanteras mycket papper? Papper sprider damm, och nytryckt papper kan innehålla irriterande ämnen. Dessutom känns luften torrare. ✔ Kan det finnas ovanligt mycket allergen (allergiframkallande ämnen)? Var hänger de med husdjur hemma av sig sina ytterkläder? Sitter allergiska barn nära eller bredvid barn som har djur i familjen? ✔ Förekommer det gröna växter, exempelvis Benjaminfikus, som kan ge allergiska besvär ? ✔ Är kopieringsmaskiner, faxar eller andra kontorsapparater placerade i närheten av där människor vistas? Är de inkapslade? Apparaterna avger ozon (en gas som är obehaglig för slemhinnorna) och många andra irriterande ämnen. ✔ Används luftfuktare? Dessa apparater kan orsaka osund växt av bland annat bakterier, mögel och alger. ✔ Har allergironden gjorts ännu?

Individuella faktorer Att en person inte trivs i en byggnad beror inte alltid på själva inomhusmiljön. Stress, psykosociala påfrestningar eller sjukdomar kan ibland vara förklaringen. Det är därför i vissa fall lämpligast att erbjuda personer som mår dåligt en hälsoundersökning, där en ingående medicinsk utred-

ning görs. De som har eller tros ha problem med allergi eller annan överkänslighet bör i första hand få hjälp av en läkare. Varje ärende måste utredas med lyhördhet. Den som har besvär måste respekteras för vad hon eller han tror ligger bakom symtomen, även när också andra faktorer kan behöva beaktas.

Att gå vidare Tydliga brister ska självklart åtgärdas. Exempel på olika åtgärder som kan bli aktuella presenteras i kapitel 4.

För att kontrollera om förändringarna har gett resultat delas enkäten ut igen. Kanske visar det sig då att alla känner sig friska, utom allergiker och överkänsliga. I så fall ska de snarast erbjudas hjälp.

I en kartläggning av inomhusmiljön gäller det alltid att hitta en balans mellan att fokusera på hela gruppen och att intressera sig för den enskilda människan. Individen får aldrig glömmas bort.

Steg 5. Fördjupade mätningar Dags att kalla in specialist?

Om ansträngningarna ovan (steg 1–4) inte har lett fram till förslag på åtgärder, eller om utvärderingen via enkäten avslöjar att de inte räckte till, måste kartläggningen fortsätta. Samverkan är fortfarande A och O. Den lokala samrådsgruppen träffas för informationsutbyte och för att diskutera läget. De som formellt håller i utredningen inom kommunen ska fundera över vilka uppgifter som står på tur. De förundersökningar och mätningar som redan har gjorts kan i bästa fall visa vägen; de talar om vilka områden som bör granskas närmare. Nu kan det också vara dags att ta reda på om det finns ytterligare fel och brister i inomhusmiljön, som inte har upptäckts förut.

På detta stadium är det ibland lämpligt att koppla in utomstående experter, exempelvis en specialist på fuktskador, som kan hjälpa till att föra utredningen framåt. Dock är det viktigt att konsulten väljs med omsorg; att erfarenhet och skicklighet får styra. Begär därför re-

ferensobjekt som visar hur han eller hon har arbetat tidigare med liknande uppdrag.

Vad kan mätas?

Vissa enklare mätningar kanske har klarats av tidigare, men de kan behöva kompletteras med mer systematiska och djupgående mätprocedurer. Först i detta steg är det lägligt att sätta igång med omfattande och detaljerade mätningar. Mätresultaten kan behövas för att kunna avfärda vissa misstänkta faktorer — och peka ut andra.

I detta kapitel redovisas inga enskilda mätmetoder. De beskrivs i stället utförligt i speciallitteratur (se litteraturlistan).

Områden som främst kan bli aktuella för mer avancerade mätningar är ventilation, fukt, kemiska reaktioner, mikroorganismer, luftens kvalitet, termisk komfort (temperaturer och drag) ljud och ljus.

Ventilationen

Frågan som måste besvaras är om ventilationen fungerar som tänkt och om det kommer in lagom mycket luft av bra kvalitet till de områden där människor brukar vistas. För säkerhets skull ska protokollet från den obligatoriska ventila tionskontrollen (OVK) läsas igenom än en gång.

Man kan också behöva göra vissa kompletterande beräkningar av luftflöden på olika ställen i ventilationssystemet, av återluftsgrad och av kortslutning.

Luftomsättning, ventilationseffektivitet, effektivitet i luftutbyte samt tilluftens och återluftens temperaturer är andra mätområden.

Fukt

Olika metoder används för att bestämma bland annat fuktkvot och fuktinnehåll i olika material, fuktvandringens riktning samt luftfuktighet.

Kemiska reaktioner

Fukt kan orsaka kemiska reaktioner från byggnadskonstruktionen och från material som normalt utsöndrar gaser. Det kan därför vara aktuellt att börja med att undersöka fukten i byggnaden, om detta ännu inte gjorts.

Därefter kan mätningar behöva göras för att påvisa ammoniak under mattor, kemiska ämnen som avges från golv, väggar och tak samt andra emissioner, från exempelvis spackel. Enligt de vetenskapliga kunskaper vi har i dag är det svårt att påvisa hur olika halter av dessa ämnen påverkar människans hälsa. Resultaten kan däremot användas som en indikator på osunda, kemiska processer i byggnaden.

Mikroorganismer

Förekomsten av mögelsporer, bakterier och andra partiklar på material och i luften kan mätas med hjälp av olika metoder. Men det är i dag inte möjligt att uttala sig om sambandet mellan sådana mätvärden och hälsobesvär.

Luftens kvalitet

När människor besväras av irriterande lukter och källan inte har spårats — eller för att kunna peka ut onormalt höga halter av ämnen i luften — kan vissa mätningar utföras. Men de ger sällan någon information som går att tolka.

Formaldehyd och andra enskilda organiska gaser (VOC), luftburna mikroorganismer, damm och allergiframkallande ämnen liksom övriga kemiska föroreningar (främst kolmonoxid, kväveoxider och ozon) är ämnen som kan undersökas. Det är möjligt att bestämma halterna av flera olika allergiframkal lande ämnen, från exempelvis katt eller hund, och kvalster.

Även om det finns olika metoder för att fastställa partiklar i luften kan resultaten alltså sällan tolkas entydigt och ge svar på varför människor mår illa. Det gäller särskilt i de fall sjuka-hus-symtom misstänks. Mätvärdena varslar i bästa fall om något som man tidigare inte har lagt märke till.

Termisk komfort

I första hand mäts luftens temperatur och den operativa temperaturen, som är en sammanvägning av luftens och de omgivande ytornas temperatur. Andra temperaturmått kan också användas. Även lufthastigheten (som anges i meter per sekund) är avgörande för den termiska komforten.

Ljud

Mätningar görs av akustik (till exempel efterklangstider), buller (ljudnivån) och ljudisoleringen mellan olika rum.

Ljus

En utvärdering av hela belysningsmiljön kan utföras — det vill säga av synergonomi, komfort och värmealstring.

Steg 6. Medicinska undersökningar och riktade mätningar Ibland svårt hitta felet

Enda sättet att ta reda på om åtgärderna haft effekt är att lyssna till människorna. Enkäten är återigen det säkraste kvittot på att de trivs i byggnaden. Allergironden ger dessutom besked om hur allergiker och överkänsliga mår. De är ofta de skickligaste ”spårhundarna” när det gäller att tidigt upptäcka brister i inomhusmiljön. Men ibland kör utredningen fast; det visar sig vara svårt att fastställa ett säkert samband mellan klagomålen och bristerna i inomhusmiljön, trots att komplicerade mätningar och undersökningar har utförts. Kanske går det inte att peka ut enskilda orsaker. Och även om stora ansträngningar har gjorts för att förbättra miljön, kan det fortfarande finnas människor som mår dåligt. Om det visar sig att besvären försvinner över helgen eller semestern och sedan dyker upp igen på arbetsplatsen, då är risken stor att problemet kan bero på inomhusmiljön.

Hälsoundersökning

Vissa personer kanske redan har gått igenom en hälsoundersökning, men det är i detta skede aktuellt att fokusera än mer på individen; att koncentrera sig på att försöka hjälpa enstaka personer, till exempel allergiker.

Det är kanske lämpligt att erbjuda alla eller några personer en hälsoundersökning hos skolhälsovården, barnavårdscentralen eller företagshälsovården. Om det finns personer som har besvär med allergi och annan överkänslighet bör allergimottagningen eller annan specialist konsulteras. Eventuellt kan en enkät med fördjupade frågor samtidigt delas ut. Det är viktigt att göra en ordentlig kartläggning, där intresset främst koncentreras på dem som ännu inte mår bra.

Det kan också vara befogat att utföra riktade och mer utförliga mätningar vid enstaka arbetsplatser eller i rum som misstänks ge upphov till symtom. Dessa ska i så fall läggas upp i samråd med en läkare.

Stöd viktigt

Utredningen måste präglas av en helhetssyn på människan. Detta steg liknar ofta ett snårigt detektivarbete, där medicinska, psykologiska, miljöhygieniska och tekniska kunskaper vägs samman. Den eller de som mår dåligt måste känna att de har stöd av både sin chef, av läkaren och av fastighetsförvaltaren.

Tyvärr är det dock alltför sällan undersökningarna förmår avslöja klara orsakssamband, som leder fram till självklara åtgärder. Man kan tvingas pröva sig fram, genom att kanske byta ut material i inventarier och byggnaden, eller låta allergiker och andra personer flytta till nya lokaler (se också exempel på åtgärder som underlättar för allergiker och överkänsliga, kap 4). När bägaren väl har runnit över för en person som är allergisk eller lider av annan överkänslighet går besvären inte heller alltid över på en gång — även om en större miljösanering har gjorts. För den som väl blivit sensibiliserad (reagerar på ett visst ämne) tar det kanske lång tid att bli av med symtomen, och känslighet kan utvecklas även mot nya ämnen. Det gäller därför att ha tålamod, och inte ge upp hoppet för tidigt.

Kapitel 4

Åtgärder och utvärdering När bristerna i miljön väl kartlagts och ringats in, är det nästan alltid billigare att försöka komma tillrätta med bristerna så fort som möjligt. Ibland kan notan verka avskräckande, men en hel del av de viktigaste åtgärderna är faktiskt billigare än vad många kanske tror.

Sparar pengar och ger bättre hälsa

Det blir dessutom dyrare på sikt för alla att låta människor utveckla symtom och lida, i stället för att rätta till felet på en gång. Försämrad koncentrationsförmåga, lägre effektivitet samt högre sjukvårdsutgifter är bara några kostnader.

När man misstänker att det främst är själva verksamheten (till exempel för mycket dubbellektioner och för lite vädring) som är orsaken till att människor mår dåligt är det rektorns eller föreståndarens ansvar att handla.

Om det visar sig att något i byggnaden måste åtgärdas för att inomhusmiljön ska bli bättre är det först och främst fastighetsförvaltaren som bör agera och se till att processen sätter igång. Åtgärderna ska planeras tillsammans med de personer som använder lokalerna, så att de inte störs i onödan.

Samverka och förebygga

Samverkan är fortfarande nödvändigt för att hitta bra lösningar. Den tvärfackliga gruppen (”friska-hus-gruppen”) där olika företrädare och experter inom kommunen möts och diskuterar med varandra är ett utmärkt forum. Ibland är det vettigt att plocka in en specialist utifrån. Dessutom ska den lokala samrådsgrupp som har tillsatts på arbetsplatsen för att lösa det enskilda problemet ha fortsatt insyn. Att fastighetsförvaltaren satsar på ordentligt underhåll och upprättar en plan för hur hela byggnadsbeståndet kan ses över regelbundet är också en god investering. En lösning kan vara att dela ut enkäten redan innan klagomålen hinner uppstå. Svaren kan sedan

ligga till grund för en plan med åtgärder, som sätts in innan problemen blir akuta.

Stora och mycket dyra insatser kanske måste genomföras i etapper och kan behöva rangordnas, särskilt när det inte finns tillräckligt mycket pengar i kassan för att betala hela saneringen på en gång. Kommunerna kan dock ofta lätta på den ekonomiska bördan genom att söka någon form av statligt bidrag för renovering, ombyggnad och tillbyggnad. I detta kapitel sammanfattas några av de vanligaste åtgärderna för att råda bot på prob lem i inomhusmiljön. Varje insats kan bli aktuell i anslutning till något av stegen i modellen. Ibland måste flera åtgärder väljas samtidigt. Listan ger exempel på olika alternativ, utan att ange någon tur- eller rangordning. Vad som ska göras beror alltid på resultaten från undersökningen dessförinnan.

Fukt och mögel

■ För hög luftfuktighet i lokalerna rättas till genom att angripa själva källan, det vill säga läckaget och det fuktskadade materialet. Det gäller också att använda vatten med försiktighet i våtutrymmen och på andra utsatta ställen. ■ Riv loss och byt ut allt fukt — eller mögelskadat material. Rengör ordentligt. Mögliga golvmattor måste bort, golvet torkas ut ordentligt och tvättas noga innan den nya mattan läggs in. Samma princip gäller för byte av tak som läckt: gammal isolering och trämaterial med mögel ska avlägsnas innan det nya taket kommer på plats. ■ Fuktbelastningen kan ibland sänkas genom en kombination av förbättrad ventilation och mer vädring. ■ I värsta fall är dräneringen så dålig att den måste grävas upp och göras om. ■ Om betongplattan är fuktig och ger upphov till mögel eller irriterande ämnen från golven kan enda lösningen vara att lägga in ett ”undertrycksventilerat golv” (se reportaget om Ekbackens förskola).

Irriterande lukter från byggnaden och inredningen

■ Golvmattor som har skadats underifrån av fukt och som börjat lukta konstigt kan behöva rivas ut och ersättas. Limma aldrig nya golv utan att de gamla mattorna först tagits bort, annars finns det risk för kemiska reaktioner. ■ Använd fuktmoppning eller helt torra städmetoder och städmedel med ett neutralt ph-värde när linoleummattorna ska städas. En linoleummatta där ytskiktet har förstörts av alltför basiska städmedel kan dock återställas. Mattan skuras eller slipas först ren. Ytskikten täpps sedan till genom att grundpolish stryks på i två lager. Därefter appliceras ett skikt med golvvårdsvax. ■ Fuktskadad mineralullsisolering ska ersättas. ■ Köp inte in nya material som riskerar att ge ifrån sig irriterande lukter. Använd näsan och lukta först, och kräv alltid en varudeklaration av fabrikanten. ■ För säkerhets skull bör ibland det gamla, skadade materialet ersättas av ett lågemitterande material (som golv av lövträ). Likaså kanske limmet eller flytspacklet måste avlägsnas. ■ Nya möbler och textilier kan behöva luftas i ett uppvärmt och väl ventilerat förråd innan de tas in. Om det finns nya material i inredningen — vädra extra länge.

Brister i ventilationen

■ Kontrollera om den som normalt sköter drift och underhåll verkligen vet hur ventilationsanläggningen fungerar. Utbildning lönar sig. ■ Rengör smutsiga kanaler, aggregat, filter, intagsgaller och andra sårbara delar. Är frånluftskanaler och avstickare från donet till huvudkanalen smutsiga ska de tvättas rena. Reparera eller byt ut det som är trasigt. Om det finns invändig mineralullsisolering ska den tas bort. Åtgärderna ingår normalt i den obligatoriska ventilationskontrollen (OVK). ■ Justera viktiga tekniska installationer. Det kan visa sig att tillförseln av luft utifrån måste ändras. ■ Om luftflödena fortfarande är för små och luften inte räcker till kan det vara dags att plocka fram ritningarna och undersöka om aggregatet och kanalerna är tillräckligt väl dimensionerade för att luftflödet ska kunna förstärkas. När fläktarna varvas

upp tvingas man antagligen samtidigt dämpa bullret genom att bygga in ljudfällor. ■ Flytta eventuellt på intaget till uteluften eller på det galler som blåser ut den använda luften. ■ I vissa fall måste fläktaggregatet och kanalsystemet bytas helt och hållet, för att få högre kapacitet och bättre luftflöden. Glöm inte att den nya ventilationen ska trimmas in ordentligt, och var observant på bullernivån. ■ Visar det sig att byggnaden från början haft självdrag som inte längre fungerar ska det ses över och renoveras. Om luften ändå inte blir bättre kan det vara nödvändigt att sätta in ventiler och installera ett fläktsystem. ■ Skulle det visa sig att tillflödet av luft är alltför kraftigt (så att drag eller andra besvär uppstår) behöver det minskas. ■ Ofta kan luften bli bättre med hjälp av vädring eller kortare lektioner.

Värme och drag

■ Är det för varmt — kontrollera att värmen är injusterad på rätt sätt. Sänk eventuellt temperaturen på tilluften. Sätt upp persienner eller markiser som skärmar av mot solen. ■ Se till att det finns fönster som kan öppnas i alla rum. ■ Placera värmekällorna under fönstren, för att motverka ”kallras” och drag. Dessutom kan draget från ventilationssystemet åtgärdas genom att man ”vickar” på spjället som blåser ut luften eller byter don så att luftens riktning kan styras.

Buller

■ Ventilationssystemet eller andra tekniska installationer som bullrar måste dämpas. Det finns olika tillvägagångssätt: • Ventilationen förses med avvibrering och ljudfällor (ljuddämpare). • En stor ljuddämpare mot lågfrekvent buller kan placeras i fläktrummet och små ljuddämpare installeras i ventilationskanalerna. • Tilluftsdonen (de ventiler som blåser in luften i rummet) kan tystas. • Lågt tryckfall i aggregat och kanaler sänker också ljudet. • Däremot får de som störs inte på egen hand försöka täppa till systemet för att blir av med bullret. 51

■ Ställ krav på högsta tillåtna bullernivå när datorer och kontorsmaskiner köps in. ■ Dålig akustik kan förbättras med akustiska plattor i taket eller på väggarna. Tänk dock på att efterklangstiden inte får dämpas för mycket, för då kan talet bli svårt att uppfatta. Eftersom olika material har olika förmåga att absorbera och reflektera ljud är det viktigt att installationen av plattorna görs av en expert. ■ För att få bättre ljudmiljö kan det också bli aktuellt att lägga in dämpande mattor (dock ej textilmattor), förstärka ljudisoleringen mellan vissa rum i byggnaden eller ljudisolera fönster så att trafikbuller och annat oväsen stängs ute.

Fel på belysningen

■ Byt ut defekta och flimrande lysrör. Ersätt också rör som har olika färger. Blandade lysrörsfärger är ett vanligt fel och upplevs som irriterande. ■ För att förhindra bländning är det bra om ytorna runt fönstren är ljusa. Väggarna bör också ha en ljus ton, men inte vara kritvita. ■ Flytta aktiviteter från rum med för lite dagsljus.

Lokalernas användning

■ Undvik alltför långa arbetspass. Se till att barnen tar ordentliga raster och att de kommer ut i friska luften. Vädra! Om skolan ändå väljer att arbeta med dubbla arbetspass måste ventilationen klara av det. ■ De som håller till i byggnaden ska kunna påverka sin inomhusmiljö. Personalen bör informeras om vilka möjligheter de har att själva reglera och anpassa inomhusklimatet. Men de justeringar som görs måste diskuteras igenom och planeras gemensamt, annars finns det risk för motsättningar mellan olika viljor och önskemål. ■ När den verksamhet som bedrivs i lokalen ändras på ett sånt sätt att kanske också inomhusmiljön förändras ska detta följas upp. Att dela ut enkäten före och efter kan vara en bra kontroll. ■ Ta reda på om rummen kan utnyttjas bättre, med tanke på miljö och trivsel. Vädersträck, våningsplan, solinstrålning och buller utifrån är punkter som kan vara värda att ta hänsyn till.

■ Om för många personer brukar uppehålla sig i lokalerna i förhållande till vad de var tänkta att tåla från början — fundera över om det går att ändra på eller om ventilationen ska förstärkas.

För mycket smuts och damm — dålig städning

■ Kontrollera vad som står i städavtalet och att det följs. Blir det tillräckligt rent? Det ska finnas fasta rutiner för städningen, och lokalerna måste vara lättstädade. ■ Se till att golven är fria från stolar, sladdar, leksaker, kuddar, väskor och andra lösa föremål när de ska städas. Var noga med att alla känner till städschemat. Bygg upp ett bra samarbete med lokalvårdaren. ■ Använd fuktmoppar eller torra ”mirakeltrasor” i stället för våttorkning, och var noga med att dammet verkligen avlägsnas. Var sparsam med starka rengöringsmedel och övriga kemikalier. ■ Undvik att städa när personer vistas i lokalerna. ■ Var observant på att inte bara golvet, utan också andra ytor (som bokhyllor, värmeelement och textilier), hålls dammfria. Lösa mattor ska bäras ut och skakas varje dag. Kuddar och dynor med avtagbar klädsel måste tvättas ofta. ■ Välj centraldammsugare, dammsugare med specialfilter eller andra städmetoder som inte sprider damm i luften. På marknaden finns i dag också effektiva städapparater som använder mycket små mängder vattenånga under högtryck för att få rent. ■ Undvik torrsopning, eftersom risken är stor att damm virvlas upp. ■ Se till att utomhussmuts inte dras in i byggnaden i onödan. Den som ansvarar för verksamheten bör uppmana både barn och vuxna att skräpa ner så lite som möjligt. Barnen kan behöva träna på att städa efter sig, så att material inte ligger framme och skräpar i onödan. ■ Storstäda minst en gång om året. Byte och tvätt av textilier, rengöring av ventilationens frånluftsdon, tvätt av tak och väggar kring donet för tilluften samt rengöring av utrymmen på och bakom skåp eller andra större möbler är några moment som ska ingå i storstädningen.

■ Använd neutrala rengöringsmedel (i stället för starkt basiska) på linoleummattor och plastmattor. Linoleummattor som skadats på ytan kan få tillbaka sitt skyddande skikt och bli mer lättstädade genom att en vattenbaserad polish styrks på.

”Miljöbovar”

■ Undvik rökrum. ■ Om det ändå finns särskilda rum för rökare, kontrollera att röken inte cirkulerar runt i ventilationssystemet eller på andra sätt sprider sig till övriga lokaler. Ventilationen i rökutrymmet ska vara mycket effektiv. Samma sak gäller andra delar av byggnaden där det förekommer föroreningar som lösningsmedel och matos. ■ Tag bort alla heltäckningsmattor och ersätt dem med lättstädade golv. ■ Kontorsapparater, som kopieringsmaskiner och laserskrivare, ska helst placeras i välventilerade utrymmen där människor vanligen inte vistas. De ska vara inkapslade eller försedda med utsugshuv. ■ Problem med elektrostatisk laddning eller statisk elektricitet kan undvikas med hjälp av elektrostatiskt avledande golvmattor. Exempel på fler åtgärder mot ”miljöbovar” ges under rubriken nedan.

Allergiker och överkänsliga mår dåligt

En inomhusmiljö som allergiker och överkänsliga mår bra i är behaglig för alla. Många ”små” ansträngningar, där var och en hjälps åt, leder till bättre miljö: ■ Fundera över om det behövs allergianpassad klass i skolan, och om det i så fall är möjligt att inrätta en sådan. ■ Noggrann städning kan inte överbetonas, inte minst med tanke på att det i så gott som varje klass eller daghemsgrupp finns allergiker. Se till att särskilt bibliotek, matsalar och allmänna utrymmen är fria från allergiframkallande ämnen. ■ Schemaläggningen kan behöva planeras så att de som har besvär får tillträde till de gemensamma lokalerna (gymnastiksal, matsal och så vidare) när det är nystädat. ■ Varning för tobaksrök, parfymer, sprayer och andra irriterande dofter.

■ Förvara papper och annat löst material i skåp. Låt så lite som möjligt ligga framme. ■ Vädra regelbundet. ■ Undvik växter inomhus om de doftar starkt eller är allergiframkallande. Under pollensäsongen — kontrollera att ventilationen har effektiva filter, och byt filter efter säsongen. ■ Vädra varsamt när det finns pollen i luften och undvik att ta in växter eller ris. ■ Håll alla pälsdjur borta från skolan eller dagiset. ■ Det är bra om det finns särskilda, ventilerade garderober i korridorerna, där barn och vuxna som har djur hemma kan hänga in sina kläder. Informera föräldrar, personal och barn om hur de kan bidra till att hålla halterna av pälsdjursallergen låga. Barn eller vuxna som har husdjur hemma bör ha rena strumpor på sig och helst inte klappa sitt djur precis innan de går till skolan eller daghemmet. ■ Undvik återluft, det vill säga att redan använd luft cirkulerar runt i ventilationssystemet och går in i lokalerna igen.

Evakuering

Att tvingas evakuera barn och vuxna är en drastisk åtgärd, som förhoppningsvis aldrig behöver tillgripas om de steg som föreslås i arbetsmodellen ovan följs, och om åtgärder sätts in vartefter brister i miljön avslöjas. Men ibland finns det inget val; alla i byggnaden måste tillfälligt flytta, så att saneringen kan komma igång. När anses inomhusmiljön vara så dålig, att de som vistas där ska evakueras? Ett standardsvar går inte att ge, men några ledtrådar:

■ Arbetsgivaransvaret innebär att chefen för arbetsplatsen är skyldig att agera. Om arbetsmiljön bedöms vara alltför dålig kan han eller hon därför bestämma att byggnaden ska utrymmas. ■ Yrkesinspektionen, skyddsombudet eller miljö- och hälsoskyddsförvaltningen kan på juridiska grunder bestämma att lokalerna måste tömmas och saneras. En ordentlig utredning krävs innan beslut fattas.

■ Om huset är så pass allvarligt angripet av fukt- och mögelskador att människor riskerar att bli sjuka eller om inomhusmiljön av andra orsaker klassas som ”sanitär olägenhet” av miljö- och hälsoskyddsnämnden ska byggnaden alltid utrymmas. ■ Det måste finnas lyhördhet för vad barnen, deras föräldrar och personalen tycker. De kan själva säga ifrån när de inte längre klarar av att vara kvar i huset. Barnens hälsa är avgörande. Den är viktigare än att låsa sig vid tekniska rikt- och gränsvärden. ■ Den lokala samrådsgruppen som har följt ärendet från början kan komma fram till att det är dags att flytta ut. Gruppen ska informera barn, föräldrar och andra myndigheter om sitt beslut. Vid själva saneringsarbetet är det säkrast att välja material som inte avger irriterande ämnen eller starka lukter. Om man är noga med materialvalet kan personalen och barnen flytta tillbaka tidigare, utan att byggnaden först behöver vädras ut en längre tid.

Det är viktigt att utvärdera efter varje steg Allt som görs för att förbättra inomhusmiljön måste följas upp. Uppföljningen ska finnas med i planeringen redan när åtgärderna bestäms. En utvärdering ska genomföras efter vart och ett av de steg som presenterats i arbetsmodellen och som har lett fram till åtgärder.

Enda sättet att få reda på om miljön verkligen har blivit bättre är att höra sig för med dem som vistas där. Bäst överblick får man om samma enkät som användes i början av utredningen besvaras på nytt. Enkätsvaren ger besked, svart på vitt, om ansträngningarna gett resultat eller inte. Utvärderingen ska dock inte äga rum för tidigt. Barnen och personalen måste först få tid att vänja sig vid den nya miljön och hinna känna efter. Att vänta tre till sex månader brukar vara lagom. Det kan också vara vettigt att göra ytterligare en uppföljning efter ett eller några år. Utvärderingarna bör då ske under uppvärmningssäsong.

Förutom att dela ut enkäten på nytt och kanske intervjua enskilda personer ska de tekniska installationer som har justerats (exempelvis ventilationen) ses över igen. Det kan ske genom en byggnadsteknisk inspektion.

Ibland är det nödvändigt att utföra vissa kontrollmätningar, utöver dem som normalt ingår i slutbesiktningen. När utvärderingen har sammanställts ska den redovisas för alla på skolan eller daghemmet. Föräldrarna får inte heller glömmas bort.

Återkommande rutiner och ”kvalitetssäkring”

En annan viktig del av uppföljningen är att det ska finnas självklara rutiner för att kontrollera den löpande driften och underhållet framöver. Här kan den återkommande skyddsronden och även driftsronden (husets installationer kontrolleras) ingå, liksom arbetsplatsträffarna (där de som vistas i lokalerna får tillfälle att framföra sina synpunkter). Dessutom bör allergironden göras varje år — oavsett om problem hunnit uppstå eller inte. Vid större renoveringar och ombyggnader är det extra angeläget att ”kvalitetssäkra”. Redan vid upphandlingen ska krav ställas på en sund miljö. Beställaren måste vara alert och skriva in i kontraktet vilka villkor som gäller, och vilka kriterier som ska användas för att efteråt kunna kontrollera att överenskommelsen har hållits.

Ett bra inomhusklimat kan definieras både utifrån hur människorna vill ha det och utifrån tekniska nyckeltal för olika miljöfaktorer, som luftfuktighet, luftkvalitet och termiskt klimat (se litteraturförteckningen: ”Alphyddans 6 steg...Hjälpmedel 3” och allergirondens checklistor).

Kapitel 5

Tre exempel — Goda erfarenheter och misstag på två skolor och ett daghem I detta kapitel berättas tre historier, tre ”levande” exempel — om två skolor och ett daghem — där människor mått dåligt och klagat på miljön. Gemensamt är att kommunen till slut lyckats lösa problemet.

Tuböleskolan i Skellefteå tvingades bland annat modernisera ventilationsanläggningen och mögelsanera väggarna innan hälso besvären försvann. På Ekbackens förskola i Stockholm förde personal och föräldrar livliga diskussioner med de ansvariga för byggnaden, innan det gamla golvet revs ut och ersattes av ett nytt, så kallat undertrycksventilerat golv. Också ventilationen byttes. I dag mår de anställda och barnen bra.

Ormstaskolan i Vallentuna upptäckte att instängd luft och dålig ventilation var främsta orsaken till att många fick symtom. När ett helt ny anläggning installerats försvann besvären. Skolan är dessutom en spännande föregångare genom sina två ”allergianpas sade” klasser.

Ibland utdragen process

Reportagen visar att det inte alltid är lätt att hitta källan och rätta till bristerna i inomhusmiljön; att processen kan bli både utdragen och smärtsam. Några röda trådar kan dock urskiljas: För det första är det mycket lättare att hitta en framkomlig väg om alla inblandade samarbetar med varandra. Då kan onödiga motsättningar undvikas. Likaså gäller det att sätta igång med utredningen och försöka komma tillrätta med felet så snart som möjligt, och på så sätt förhindra låsta positioner. Slutligen visar exemplen hur viktigt det är att välja ordentliga åtgärder på en gång, i stället för att låta kortsiktigt, ekonomiskt tänkande och billiga ”genvägar” styra. De människor som träder fram i texterna nedan delar med sig av sina goda erfarenheter — och av sina misstag.

Exempel 1. Tuböleskolan i Skellefteå

Fuskbygget som blev en följetong

Med platt tak och klädd i faluröd träpanel ligger den där, mitt i förorten Anderstorp; Tuböleskolan, som blivit en följetong i Skellefteå. Utanpå ser den ut som vilken 70-talsskola som helst, men innanför väggarna klagade personalen på dålig inomhusmiljö i femton års tid innan de fick hjälp. Först efter ett mödosamt detektivarbete kunde felet spåras, och saneringen äntligen komma igång. Håkan Lundmark, Driftchef i Skellefteå: Tuböleskolan är på alla sätt ett utmärkt exempel på hur man inte ska bygga en skola. Fuskbygget har riskerat både personalens och elevernas hälsa, och kostat kommunkassan 10 miljoner kronor. Efter många års vedermödor kan de som försökt komma tillrätta med skolans miljöproblem pusta ut. I dag är personalens besvär nästan helt borta, och alla har blivit flera portioner klokare på kuppen.

Håkan Lundmark: Vi har insett att det först och främst är själva källan till problemet som ska angripas. Och vi har förstått att samarbete och en öppen dialog mellan verksamheten, medicinska experter och kommunens tekniska personal är enda vägen. – Den enskilda människan får inte heller glömmas bort. Man ska agera snabbt när folk berättar att de mår dåligt, annars blir oron bara större.

Fuskbygge

Tuböleskolan i den barnrika förorten Anderstorp i utkanten av Skellefteå har cirka 400 låg- och mellanstadiebarn och ett 50-tal anställda. Skolan byggdes med pressad budget och billiga lösningar i mitten av 70-talet. Platt yttertak, låg takhöjd som bara tillät klena ventilationskanaler, undermålig pålning och dåliga material var några av de många svaga punkter som byggdes in från början.

Efteråt har byggnadsarbetare som minns avslöjat att betongplattan som konstruktionen vilar på var fuktig ”som en mindre insjö”, att gipsskivorna placerades direkt på den plaskvåta plattan och att de monteringsfärdiga väggarna restes innan taket kommit på plats.

Snabbt klagomål

Skolpersonalen klagade snart på onormal trötthet, buller och dålig luft. Ojämn värme, läckande yttertak och spyalukt från linoluem mattorna var anmärkningar som dök upp med jämna mellanrum de närmaste tio åren.

Kommunens byggnader förvaltas av fastighetskontoret, som gjorde mindre undersökningar och satte in punktåtgärder efter hand, i hopp om att det skulle bli bättre. Värmesystemet byttes, ventilationen justerades, ljudnivåerna sänktes, slitna linoleummattor revs ut och det vattenskadade taket plåstrade om. Men de som vistades på skolan blev inte friskare — tvärtom.

”Sjukt hus”

För att få en tydligare bild av symtomen och av miljön beslutades det till slut att alla anställda skulle fylla i den så kallade Örebroenkäten (se arbetsmodellen sid. 32). Då var året 1989. Svaren visade att ungefär en tredjedel led av typiska sjuka-hus-symtom. Buller, obehaglig lukt samt torr och dålig luft var påfrestningar i miljön som pekades ut. Siv Lundmark, lärare på skolan: Jag fick akut, allergisk astma och drabbades av en enorm trötthet. I ett år mådde jag jättedåligt. Jag har också haft problem med huvudvärk, ögonirritationer och röda eksem som kliade oerhört. Men ingen tänkte på sambandet med byggnaden.

Siv Lundmark får medhåll av Vivi-Ann Lindgren, som arbetar i matbespisningen. Hon plågades av rinnande näsa, snuva, och täta infektioner i bihålor och ögon. Hon tvingades sjukskriva sig i flera omgångar. Än i dag känner hon sig inte helt återställd.

Vivi-Ann Lindgren, matbespisningen: Vi betraktades som gnälliga klimakteriekärringar när vi klagade. Men vi stod på oss.

Nya undersökningar

Skolans ledning och personalen, fastighetskontoret och kommunhälsan hade sitt första stora krismöte. Nu tog jakten på den felande länken fart på allvar. Letandet pågick i nästa fyra år. En rad nya undersökningar och åtgärder genomfördes:

Koldioxidhalten mättes i klassrummen och visade att luftflödena var alldeles för små. Ventilationsanläggningen byggdes om och moderniserades. Luften blev bättre i flera klassrum, medan andra fortfarande led av dålig luft och buller. Halterna av olika organiska ämnen i luften fastställdes och visade att vissa värden var för höga. Fuktkvoten i betongplattan kontrollerades, man stickprovsborrade i syllar och i väggar och kikade under betongplattan — för att hitta eventuella fuktskador. Fukt i plattan och förtvålat lim under PVCmattor upptäcktes på några platser, men inget mögel. Kommunen valde för säkerhets skull att ändå satsa på en helt ny dränering runt skolan, och flera golv revs bort för att ersättas av nya.

Oron sprids

Medan mätningarna fortsatte träffades samarbetsgruppen på skolan allt oftare för att diskutera hur de olika värdena skulle tolkas. Samtidigt spreds oron bland personalen. Örebroenkäten delades ut igen till personalen för att ta reda på om åtgärderna hade hjälpt. De anställda mådde något bättre, men samma slags problem fanns i stort sett kvar. Några hade till och med fått värre symtom.

En konsultfirma anlitades för att göra en större fukt- och mögelutredning, men varken bakterier eller mögelsporer kunde spåras. Fastighetskontoret placerade som sista nödlösning ut separata ventilationsaggregat i klassrummen med sämst luft. Håkan Lundmark: Vi kände ändå på oss att det inte var rätt metod, att vi inte hade angripit källan, bara medicinerat bort symptomen.

Till slut tog han och kollegerna fram kofoten — och bröt på valda ställen upp både väggar, golv och tak. I taket ovanför matsalen avslöjades mögel och döda råttor. I det klassrum där personalen mått allra sämst skalades alla ytskikt bort. De limmade ytorna under vinyltapeten visade sig vara förtvålade. De hade aldrig torkat — trots att 16 år gått sedan skolan uppfördes. Limmet var gulgrönt och luktade illa.

Svart av mögel

I samma veva råkar vaktmästaren av en slump riva bort en bit lös vinyltapet i kapprummet. Nu uppdagades lösningen på gåtan: gipsskivorna och pappret mellan skivorna var svarta av mögel, och när man grävde djupare fanns det mögel också i innerväggarna. Håkan Lundmark: Vi började riva och titta på andra ställen. Det var svart överallt. Vid det här laget ville varken personalen eller eleverna stanna kvar i skolan.

I dag finns det en förklaring till Tuböleskolans allvarliga miljöproblem: Gipsskivorna och pappen i väggarna hade sugit upp fukt direkt från den en gång sjöblöta betongplattan. Och en konstruktion med plast på båda sidor om gipsskivorna stängde sedan in fukten och satte fart på mögelväxten.

Omfattande sanering

Saneringen kom igång våren 1994. Då hade också Yrkesinspektionen sagt sitt. Barnen och personalen flyttade i etapper ut till provisoriska baracker. Alla innerväggar i skolan skars bort längst nere vid golven, så att varje gipsskiva närmast betongen kunde kontrolleras noga. Om fukt eller mögel upptäcktes gick man vidare och bytte ut mer vägg mot torra gipsskivor som inte når ända ner till betongplattan.

Vinyltapeter ersattes av målad väv eller nya papperstapeter. Yttertaket renoverades, alla fönster tätades, innertak med skador revs, våtrum och entréer fick klinkergolv, övriga golv slets bort och ersattes av löslagda mattor utan mjukgörare (efter att det gamla limmet först avlägsnats). Under slöjdsalen och matsalen sugs numera fukten från golvet bort med hjälp av mekanisk ventilation. Listan över insatser kan göras längre.

Tätt samarbete

Saneringen blev ett tätt samarbete mellan skolan, fastighetskontoret och kommunhälsan.

Folke Hedenström, kommunhälsans skyddsingenjör: Det är nog därför det har gått så bra. Vi har hela tiden fört en dialog med varandra och försökt prata vidare om vi har fastnat. Ombyggnaden tog ett år. Den bärande tanken har varit att välja material och en byggnadskonstruktion som ”andas”. Ett halvår efter återflytten fick personalen på nytt fylla i Örebroenkäten. Besvären hade nu försvunnit nästan helt, liksom klagomålen.

Siv Lundmark: I dag har jag inte längre eksem, och inte heller ont i ögonen. Symptomen kom aldrig tillbaka efter renoveringen. Däremot kan jag fortfarande tycka att luften känns torr. 63

Plan för bullret

De ansvariga är medvetna om att några lokaler fortfarande har problem med buller och torr eller instängd luft. En plan finns för hur främst bullret ska rättas till.

Håkan Lundmark: Vi har lärt oss att mätmetoder i all ära, men allra bäst är att lyssna på hur människorna mår. Det finns bara en riktigt tillförlitlig mätmetod, och det är människan. Siv Lundmark håller med och ger ett råd till alla andra som lider av att inomhusmiljön är dålig:

Siv Lundmark: Stå på er, och tro på vad ni känner. Se till att det görs en ordentlig utredning och att det verkligen blir reparationer.

Skellefteå kommun satsar på samråd och att hjälpa snabbt I Skellefteå kommun sköts alla ärenden som rör inomhusmiljön av en särskild samrådsgrupp — ”friska-hus-gruppen”. Gruppen kan fatta snabba beslut så att de som har problem får hjälp så fort som möjligt. Samarbete och öppenhet har också präglat ansträngningarna att rå på Tuböleskolans dåliga miljö. Detektivarbetet och till slut saneringen av Tuböleskolan har tagit mycket kraft och krävt en lång rad möten. Skolans rektor, skolsköterskan, skyddsombudet, representanter för olika personalgrupper, ansvariga på fastighetsförvaltningen, företagssköterskan och en skyddsingenjör från kommunhälsan, barn- och utbildnings kontoret...Många deltog i den samrådsgrupp som till slut bildades för att komma tillrätta med den usla miljön.

Elisabet Svennerstål, rektor på Tuböleskolan: Vi har haft en rak kommunikation och varit noga med slå fast vem som ska göra vad, och hur arbetet ska följas upp nästa gång vi träffas. Det har funnits tydliga tidsplaner. Och så har vi hela tiden skrivit protokoll. De har fungerat som en röd tråd.

Efter det som har hänt vet hon att det aldrig är fel att ställa ”dum ma” frågor, och hur viktigt det är att lita på varandras kunskaper; att det måste finnas en ömsesidig förståelse. Ständig information

För att så många som möjligt på Tuböleskolan skulle känna sig delaktiga i utredningen fick både elever och föräldrar kontinuerlig information. Kommunens driftschef Håkan Lundmark och skolans rektor är överens om att arbetsledningen bör vara öppen mot personalen och inte ha några hemligheter. Det måste även finnas lyhördhet inför deras upplevelser. Elisabet Svennerstål: Nu efteråt kan jag se att vi som inte drabbades av några symtom i början kanske hade svårt att tro på dem som mådde dåligt.

Rektorn och driftschefen betonar också att teknikerna måste prata ett språk som lekmännen förstår. Håkan Lundmark är inte själv tekniker, vilket han tror kan ha varit en fördel i kontakten med skolans anställda. Elisabet Svennerstål: Om det blir för många tekniker och tekniska termer på mötena är det lätt för oss andra att känna oss utanför.

”Friska-hus-grupp”

Skellefteå kommun har i dag digra erfarenheter av kampen mot dåliga inomhusmiljöer. Bara under åren 1992 till 1994 fick kommunen in anmälningar från 200 personer, som hävdade att de drabbats av ”sjuka-hus-symtom”.

En handlingsplan för att förbättra inomhusklimatet har nyligen trätt i kraft, och för sex år sedan bildades ”friska-hus-gruppen”. Den träffas en gång i kvartalet och går igenom alla aktuella miljöärenden som rör kommunens byggnader. I gruppen sitter representanter från kommunhälsan, miljökontoret, byggnadsnämnden och fastighetskontoret.

Dialog och tillit

”Friska-hus- gruppen” gör upp en plan för utredningen och är noga med att det finns tid avsatt för att rapportera vidare till dem som berörs.

Enligt Håkan Lundmark är största fördelen med gruppen att konfrontationer, dubbelarbete och missförstånd har ersatts av dialog och tillit. Håkan Lundmark: Tidigare kunde rektorn ringa till kommunhälsan, som åkte ut, mätte och sedan krävde att vi skulle agera. Eller också var det vi som ställde krav. Nu åker vi ut tillsammans och ser till att vi får med oss personer från verksamheten på mötena.

Kofot och enkät

Håkan Lundmark menar att erfarenheterna från Tuböleskolan och från andra problembyggnader som kommunen haft att göra med de senaste åren har gett många lärdomar. Numera utförs till exempel sällan tekniska mätningar för att ta reda på orsakerna till ett problem, eftersom resultaten för det mesta anses vara alltför svårtolkade.

Håkan Lundmark: Vi använder kofoten i ställen, och lyssnar till signaler från dem som vistas i huset. Vi tycker också att enkätmetoden är ett bra hjälpmedel. – Och vi har lärt oss att gå direkt på byggnadskonstruktionen ganska tidigt, i stället för att dra ut på utredningen i det oändliga. Genom att agera snabbt kan oron dämpas bland personalen.

Exempel 2. Ekbackens förskola i Stockholm

Fukt och mögel försvann när ”flytande golvet” togs bort!

När Inger Rindsjö började som föreståndare på Ekbackens förskola slogs hon snart av att sjukfrånvaron var onormalt hög. Många anställda besvärades ständigt av trötthet, huvudvärk, torra slemhinnor, ögonirritationer eller hudutslag. Hon tvingades föra en hård kamp innan de ansvariga till slut satsade på en ordentlig sanering, och problemen äntligen försvann. Inger Rindsjö: Som arbetsledare är det viktigt att ta personalens klagomål på allvar. Men det har ändå varit svårt för mig att driva frågan vidare i kommunen och få gehör. Jag har nog mycket min fackliga bakgrund att tacka för att jag orkade hålla ut.

Inger bläddrar mellan sidorna i en svart liten anteckningsbok. Där har hon fört minnesanteckningar från det segdragna arbetet med inomhusmiljön på Ekbacken — en historia som inleddes när hon

kom dit 1988.

Daghemsbyggnaden förvaltas av det kommunala bostadsbolaget Stockholmshem. Socialförvaltningen hyr i sin tur lokalerna av bolaget. Förskolan ligger i stockholmsförorten Kärrtorp och invigdes i slutet av 70-talet, mitt under jättesatsningen att på kort tid bygga ut barnomsorgen i huvudstaden. Det gick undan. Barnstuga efter barnstuga uppfördes i rask takt. Kvalitetstänkandet lyste med sin frånvaro.

Tog missnöjet på allvar

Protokoll från skyddsronder skvallrar om att hälsoproblemen dök upp redan strax efter inflyttningen. Men ingen av dem som ansvarade för arbetsmiljön eller för byggnaden reagerade förrän Inger Rindsjö hamnade på föreståndarstolen. Hon såg allvarligt på personalens oro och kontaktade företagsläkaren. I sitt utlåtande skrev läkaren att de anställda hade besvär som kunde kopplas till inomhusklimatet. Efter flera turer fick till slut ett större konsultföretag uppdraget att göra en utredning.

Konsulterna konstaterade att betongbjälklaget i den mittersta delen av huset var fukt- och mögelskadat efter en gammal vattenläcka. Ventilationen ansågs också vara extremt dålig i vissa rum.

Fukt och mögel i provhål

Man hittade dessutom fukt och mögellukt i provhål som borrades upp utanför det vattenskadade området. Slutsatsen blev att hela daghemmet vilade på en klart olämpliga grundkonstruktion, ett ”flytande golv” av sand: Ovanpå betongplattan hade ett tjockt lager sand lagts (”sandavjämning”), övertäckt av en plastfolie. Plasten var i sin tur täckt med ett skikt cellplast, därefter en spånskiva och till slut linoleummattan.

Plastfoliens undersida mellan cellplasten och den alltför fuktiga sanden visade sig vara angripen av både mögel- och jordbakterier.

Felaktig konstruktion

Bengt Lindblom, konsult som höll i undersökningen: Problemet med konstruktionen är att det alltid finns organiskt material i sanden. Och om fuktigheten är för hög börjar det nästan alltid växa mögel och bakterier. Mögelsporerna ger ifrån sig en obehaglig mögel- eller jordkällarlukt, som sprider sig i huset via golvsocklar

och andra springor. Men det är inte alltid man känner lukten. Det kan vara svårt för personalen att koppla ihop symtomen med den dåliga inomhusmiljön. I Stockholm finns det cirka 400 barnstugor med samma felaktiga golvkonstruktion, enligt Bengt Lindblom.

Misslyckad sanering

Konsultfirman föreslog att hela golvet skulle rivas ut och bytas mot ett nytt så kallat mekaniskt ventilerat golv. Golvet tar bort lukt som kan finnas kvar och sänker fuktigheten i betongbjälklaget.

Stockholmshem och socialförvaltningen valde dock en billigare och mer kortsiktig lösning. Endast de delar som var direkt skadade av vattenläckan revs ut, men ersattes av precis samma konstruktion som den gamla. Samtidigt fick stugan ett modernare ventilationssystem. Notan slutade på cirka 800 000 kronor. Att ingreppet inte var helt lyckat stod snart klart. Klagomålen på huvudvärk och tunghetskänsla huvudet blev visserligen färre; ett tecken på att ventilationen hade förbättrats. Men samtidigt var nu många missnöjda med bullret från den nya anläggningen, och de symtom som kunde kopplas till fukt- och mögel fanns kvar. En mögelallergiker fick så kraftiga reaktioner att hon tvingades sluta. Av ett 20-tal anställda hävdade ungefär hälften att de fortfarande mådde dåligt av inomhusmiljön.

Fick astma

Barnskötaren Joyce Wu började arbeta på Ekbacken 1989. Två år senare hade hon utvecklat allergi mot bland annat pollen och mögel. Hon fick även astma för första gången i sitt liv. Hennes läkare trodde att allergin hade utlösts av mögel på daghemmet. Joyce Wu: Varje gång jag klev in i byggnaden kände jag mig svullen i slemhinnorna. Ögonen blev röda och kliade. Hemma, på kvällen, gjorde det så ont att jag knappt kun-

de titta på TV. Det kändes bättre på morgonen, men blev värre igen när jag gick tillbaka till jobbet. Trots saneringen dröjde det inte länge förrän Joyce Wu började må dåligt igen. Joyce Wu: Min läkare sa att jag måste ta kortison innan jag gick till arbetet, men det kändes inte rätt.

Oroliga föräldrar

När föräldrarna fick höra att en av de anställda hade omplacerats på grund av inomhusmiljön blev de oroliga. Efter massiva påtryckningar från föräldrar och personal gick Stockholmshem och socialförvaltningen med på att låta konsultföretaget göra en ny utredning. Det stod fast vid sin första slutsats — att det fukt- och mögelskadade golvet ovanpå betongplattan måste rivas och ersättas av en helt ny golvkonstruktion.

Föräldrarna började nu föra dagbok över barnens besvär, och kom fram till att majoriteten av dem mådde dåligt av att vara på daghemmet. En barnläkare specialiserad på ”sjuka hus” ansåg att minst sex av de 56 barnen på stugan hade problem kopplade till inomhusmiljön. Och ett nytt besök av företagsläkaren gav beskedet att allergiker och överkänsliga reagerade kraftigast.

Evakuering efter hot

Det som till sist tvingade fram en förändring var miljöförvalt ningens hot om föreläggande. Förvaltningen gick på konsulternas linje, dömde ut golvmöglet som en sanitär olägenhet och krävde att alla golv snarast skulle bytas ut mot ett helt nytt och fuktsäkert alternativ. 1992 evakuerades personalen och klartecken till saneringen gavs.

Inger Rindsjö: Det blev en enorm lättnad för mig och personalen. Tidigare hade kommunen hela tiden fört kostnadsdiskussioner mot oss. Jag kände inte att mina chefer på socialförvaltningen riktigt lyssnade. Socialförvaltningen hade inte heller någon fungerande organisation för att hantera frågor om inomhusmiljön.

Snårigt språk

Inger Rindsjö tycker också att Stockholmshem och socialförvaltningen skyllde på varandra när hon ville veta vem som egentligen ansvarade för ”fuskbyggnaden”.

Inger Rindsjö: I flera år gick stora delar av min arbetstid åt till att försöka komma tillrätta med den dåliga miljön. I början var det svårt att förstå det tekniska språket och sätta sig in i alla turer inom byggbranschen. Jag anser inte att en chef på min nivå ska behöva ha alla dessa detaljkunskaper, som jag till slut tvingades skaffa mig. Innan saneringen kom igång bildats en samrådsgrupp med Stockholmshem, socialförvaltningen, föräldrarna, konsulterna, facket, personal från förskolan och föreståndaren. Gruppen enades om att både föräldrar och barn skulle fylla i Örebroenkäten (se sid 32) före evakueringen, för att få en tydligare bild av symtomen och bristerna i inomhusmiljön. Resultaten bekräftade att såväl barn som vuxna led av hälsobesvär, orsakade av att huset var ”sjukt”.

Ilskna föräldrar

Under ombyggnadstiden träffades samrådsgruppen regelbundet. Föräldrarna och personalen informerades och ställde frågor. De gick med vid besiktningarna, la själva fram förslag till åtgärder och hade önskemål om materialval. De många byråkratiska förhalningarna innan barnstugan fick hjälp har dock fått föräldrarna att ilskna till. De har stämt kommunen och krävt att få tillbaka daghemsavgifterna för den tid deras barn tvingades vistas i den ohälsosamma byggnaden. Bengt Lindblom: Om man inte har personalen och föräldrarna med sig blir det lätt missuppfattningar. Därför är samrådet så viktigt.

Inger Rindsjö: När personalen mår dåligt måste man ta det till sig och göra upp en plan för hur problemet ska rättas till. Det går inte att gömma sig bakom argumentet att det saknas pengar.

Helt nytt golv

Vid saneringen bröts det gamla golvet i hela byggnaden upp. All fuktig sand och den mögelskadade plasten avlägsnades. Betongplattan dammsögs ren, tätades och behandlades med ett mögeldödande medel — innan det ventilerade golvet kunde läggas in.

Det nya golvet är utformat som en plastmatta med små gropar, som släpper in ett luftlager. Med hjälp av fläktar sugs varm och torr inomhusluft via golv socklarna in till det ”gropiga” utrymmet mellan mattan och betongplattan. Meningen är att nya angrepp av fukt, mögel och bakterier ska förhindras genom att den fukt som kan finnas kvar ventileras bort. När renoveringen var klar och daghemmet kunde flytta tillbaka besvarades Örebroenkäten igen. De allvarligaste symtomen hade äntligen försvunnit, och klagomålen på miljön minskade markant. Resultaten höll i sig vid en andra uppföljning ett år senare.

Färre sjukskrivningar

Fortfarande besväras dock många av och väntar på att något ska göras åt den dåliga belysningen och bullret från ventilationen.

Inger Rindsjö: Sjukskrivningarna har blivit färre. I dag kan det gå långa perioder innan någon är borta. Förut var runt tre personer sjuka nästan dagligen.

Joyce Wu är en av dem som kan gå till sin arbetsplats igen utan att känna oro. Joyce Wu: Det var tur att barnstugan inte gav sig. Symtomen från slemhinnorna försvann efter saneringen. Men jag har inte blivit av med min allergi. Om det inte hade funnits mögel i det här huset hade jag kanske aldrig blivit allergisk, säger hon eftertänksamt.

– Det tog alldeles för lång tid innan vi fick hjälp. I början sågs mina besvär som mitt privata problem. Man måste tydligen bråka för att något ska hända.

”Vi har lärt oss lyssna och agera snabbt när någon klagar” Både Stockholmshem och socialförvaltningen tycker att de har dragit värdefulla lärdomar av den långdragna, ibland laddade tvisten med personalen och föräldrarna på Ekbackens förskola. I dag vet de bättre hur klagomål på inomhusmiljön ska hanteras. Claes Unghammar är lokalansvarig för socialdistriktet dit verksamheten vid Ekbacken hör: Claes Unghammar: Vi har förstått hur viktigt det är att lyssna till dem som klagar och lägga ner mer krut på det inledande skedet, så att problemet kan identifieras så fort som möjligt. Vi måste också ha bra kontakt med hyresvärden som ansvarar för huset, säger . Han försvarar sig delvis mot personalens kritik genom att förklara hur svårt det var i början att avgöra om besvären verkligen berodde på inomhusmiljön.

Claes Unghammar: Vi trodde först att förklaringen kunde vara dåliga relationer bland de anställda. Och det dröjde två år innan vi fick signaler om att också barnen mådde dåligt. När undersökningarna sedan gjordes fick vi olika resultat, som tolkades på olika sätt. – Vi sökte verkligen ett svar!

Viktigt åka ut

Även Stockholmshems Bengt Kylerud, ansvarig för barnstuge lokalerna, och fastighetsförvaltaren Christer Rydén vid samma bolag tycker att de har lärt sig mycket av turerna kring Ekbacken. Båda betonar hur viktigt det är att snarast åka ut till dem som är missnöjda och utreda de tekniska bristerna i huset.

Bengt Kylerud: Om vi hade gjort en snabbare teknisk insats på Ekbacken hade mycket oro kunnat undvikas. Vår erfarenhet i dag är att vara på plats omgående; att visa sig och lyssna. Christer Rydén: Ja, det gäller att ta reda på hur problemet framställs av hyresgästerna.

Bägge två framhåller också att onödiga låsningar mellan verksamhetens anställda och hyresvärden kan förhindras om en oberoende konsult kallas in. – Men i fallet med Ekbacken tyckte vi att konsultföretagets lösning var alltför radikal. Det var personalen och föräldrarna som krävde att den skulle användas.

Ibland svårt hitta orsakerna

Även om Christer Rydén och Bengt Kylerud numera anser att det gäller att agera snabbt, understryker de samtidigt att det inte alltid är så lätt att ta reda på exakt varför att människor klagar på inomhusmiljön.

– För att kunna sätta in åtgärder måste vi först veta vad vi ska göra för att det ska bli bättre. Det finns andra faktorer än själva byggnaden som kan bidra till dålig inomhusmiljö. Bristande städning är ett exempel. Ett annat är att man stoppar in för många barn i lokalerna, jämfört med vad byggnaden ursprungligen planerades för.

Exempel 3. Ormstaskolan i Vallentuna

Här mår också allergikerna bra!

I klassrummet finns inga riktiga blommor, bara tygblommor. Alla fönster saknar gardiner, och de elever som har pälsdjur hemma hänger av sig ytterkläderna i ett speciellt skåp. Barnen i klass 3 OA är friskare än andra elever på skolan — och här trivs även allergi kerna. Rektor Tore Hjerpe: Vi har jobbat för att samtliga barn i klassen ska må bra — även de som inte är allergiska.

Ormstaskolan i Vallentuna utanför Stockholm har två ”allergianpassade” klasser. Allergianpassningen går ut på att barnen ska utsättas för så lite allergiframkallande ämnen som möjligt när de är i skolan. En rad olika rutiner och regler hjälper de allergiska eleverna att må bättre: ■ Städningen är noggrannare än på övriga skolan. Det är nystädat på morgonen, och golven torkas ytterligare en gång under dagen. Barnen har sitt gympapass första timmen på morgonen då

gymnastiksalen precis har städats. De äter också lunch tidigare än de andra eleverna, när matsalen är som renast. ■ Dammsamlande textilier (till exempel gardiner) har tagits bort från klassrummet. I ett stort skåp förvaras papper, böcker och andra föremål som kan sprida damm. Chris Ossmark, klasslärare för 3 OA: Vi har inga öppna hyllor och så få saker som möjligt ligger framme. Det är faktiskt lättare för städerskan att städa två gånger hos oss än att städa en gång om dagen i ett vanligt klassrum.

Billigt och enkelt

■ Alla fönster är stängda på våren, för att skydda pollenallergi kerna. Andra årstider vädras det flitigt. Blommor, parfymer, lösningsmedel, pennor med starka lukter med mera hålls utanför klassrummet. ■ Det är inte förbjudet att ha djur hemma, men barnen i djurfamiljerna har rena kläder på sig varje morgon, och innan de går hemifrån byter de till nya strumpor. På skolan hängs ytterkläderna in i ett skåp i korridoren. Barn som umgås med djur sitter inte bredvid allergiska barn i klassrummet. ■ Inomhustemperaturen ligger runt 18 grader. Chris Ossmark: Det handlar om enkla och billiga åtgärder, som ger resultat. Barnen blir inte bara friskare, de får också lättare att koncentrera sig.

Låg sjukfrånvaro

Ungefär hälften av eleverna i klass 3 OA är allergiker. Många av de andra barnen har allergiska syskon eller föräldrar hemma. Allergi kerna mår i dag bättre än när de gick i förskolan och har lindrigare besvär än sina allergiska kamrater i parallellklasserna. Och för de elever som inte är allergiska har risken att utveckla allergi minskat.

Chris Ossmark: Sjukfrånvaron i hela klassen är mycket låg hos oss. Också de icke-allergiska barnen är mindre sjuka. Att Ormstaskolan i dag är föregångare med sina allergianpassade klasser är mycket Carina Håågs förtjänst. Hon är mamma till Dennis i klass 3 OA. Dennis är astmatiker och pälsdjursallergiker, allergisk mot pollen och överkänslig mot starka lukter.

Carina Hååg var eldsjälen bakom idén att inrätta en klass som tar extra hänsyn till de allergiska barnen. Med hjälp av ytterligare några föräldrar lyckades hon väcka Ormstaskolan, som förstod allvaret. Hösten 1993 kunde landets första allergianpassade klass ta emot de första eleverna. Carina Hååg: Dennis har mått mycket bättre sedan han började skolan än när han gick på lekis. Han har kunnat minska sin medicinering, och jag kan slappna av på ett helt annat sätt än tidigare, konstaterar hon.

Rektorn Tore Hjerpe förklarar att såväl elever som föräldrar får kontinuerlig information om hur alla kan hjälpas åt att hålla miljön i de allergianpassade klasserna så ”ren” som möjlig. De som arbetar i matsalen, lärare och städare är andra grupper som kunskaperna har förts ut till. Tore Hjerpe: Hos oss har hela skolan, både de vuxna och barnen, blivit mer medvetna om allergikernas behov.

Frisk luft

Att miljön i 3 OA:s klassrum är behaglig lägger besökaren märke till på en gång. Luften känns frisk och dammfri, det är varken för varmt eller för kallt och inga starka eller irriterande lukter kryper in i näsan. Dessutom är det ovanligt välstädat, ljust och luftigt. Barnen arbetar koncentrerat vid sina bänkar. Chris Ossmark går runt och hjälper dem som räckt upp handen. När timmen är slut och det är dags att lämna klassrummet för dagen hälsar hon var och en farväl med ett varmt handslag och en stadig blick.

Chris Ossmark: Det gäller att ingen känner sig bortglömd. Alla måste bli sedda, utifrån sina behov, betonar hon när de små rösterna bytts mot den sena eftermiddagens tystnad.

Allergisk lärare

När Ormstaskolan fick sin första allergianpassade klass valdes läraren med omsorg. Chris Ossmark är allergiker och mamma till ett allergiskt barn. Hon vet vad det handlar om. Själv mådde hon dåligt av miljön på skolan innan hon blev lärare för den allergianpassade klassen och innan det gamla, ineffektiva ventilationssystemet byttes ut (se nedan). Bra ventilation i kombination med lägre temperatur, ordentlig städning och mycket vädring är A och O för bra inomhusmiljö, hävdar Chris Ossmark. Chris Ossmark: Förut räckte luften bara halva lektionen. Barnen blev trötta och jag tvingades ta allergimediciner året om. Jag fick också eksemliknande klåda.

– I dag mår jag utmärkt. Jag känner mig pigg och fräsch och behöver bara medicinera mig under pollensäsongen. Min arbetsdag har fått en helt annan livskvalitet.

Lär sig ta hänsyn

Chris Ossmark håller reda på vilka elever som behöver ta mediciner under skoldagen. Om klassen ska åka ut på studiebesök ringer hon först och kontrollerar att de allergiska barnen klarar av miljön. Kunskaper om allergi är för henne också ett självklart inslag i undervisningen. Chris Ossmark: Mina elever får lära sig att ta hänsyn till andra människor på ett naturligt sätt.

Hon hävdar bestämt att skolans satsning på allergianpassning ger klara ekonomiska vinster för hela samhället.

– Tack vare miljön här kan Dennis gå i en vanlig skola. Annars hade han tvingats isolera sig och ha hemundervisning. Och en flicka i klassen som hade svåra eksem innan hon började skolan är nu helt bra. Hon slipper många läkarbesök framöver.

Modern ventilation — lyft för miljön och färre symtom Rektorn Tore Hjerpe undrade varför hans elever ”halvlåg över bänkarna och suckade av orkeslöshet” på lektionerna. Och varför lärarna ständigt klagade över huvudvärk och att de kände sig trötta. I dag vet han att felet var skolans dåliga inneklimat.

Tore Hjerpe: Som rektor och som lärare kan man vara hur progressiv och framåt som helst i sin pedagogik, men effekten blir ändå liten om det inte kommer in tillräckligt med luft i klassrummet. Att satsa pengar på fortbildning och undervisningsmaterial ger dålig utdelning så länge ventilationen inte fungerar, deklarerar Tore Hjerpe, rektor för Ormstaskolan i Vallentuna utanför Stockholm. Skolan, med cirka 400 låg- och mellanstadiebarn, har blivit känd för sin satsning på att ta hänsyn till de allergiska barnens behov. Här finns landets första ”allergianpassade klass” (se reportaget i kapitel 5). Det var därför naturligt för skolan att trycka på kommunpolitikerna och be om hjälp, när det stod klart att den gamla ventilationen inte räckte till.

Effektivare sammanträden

Vallentuna kommun, som ingår i Folkhälsoinstitutets nätverk ”allergianpassad kommun”, plockade fram pengar. Att förbättra ventilationen i skolans två byggnader, ”lilla skolan” och ”stora skolan”, har kostat sammanlagt 4.5 miljoner kronor.

Tore Hjerpe: Vi har ännu inte hunnit göra någon utvärdering, men det är helt klart att människor i dag mår bättre och att vi får in färre klagomål. Förut klagade folk varje dag. Vi har dessutom haft lägre vikariekostnader jämfört med tidigare. Tore Hjerpe har också lagt märke till att sammanträdena blivit effektivare efter ombyggnaden. Personalen är mer alert sedan luften förbättrades.

Tore Hjerpe: Jag vill inte bara se den nya ventilationsanläggningen som en stor utgift. Det går faktiskt att spara pengar genom att förbättra inomhusklimatet.

Ny anläggning

Ventilationen på ”lilla skolan” sköttes förr av takfläktar som sög ut den använda luften från klassrummen. Frisk luft kom in genom 79

fönsterventiler och otätheter. För några år sedan byttes anläggningen, som varit i drift sedan början av 60-talet, till mekanisk till- och frånluft med separata aggregat i klassrummen. Margaretha Fröstadius, klasslärare för klass i 1 OB, hade tidigare besvär med hösnuva året om och blev så torr i halsen att hon titt som tätt tvingades dricka vatten. Barnen fick lätt huvudvärk och tappade snabbt koncentrationen. Hon tycker att klimatet i klassrummet har blivit behagligare efter ombyggnaden. Även eleverna mår bättre.

Margaretha Fröstadius: Det är en avsevärd skillnad. Men vi vädrar ofta, och jag är noga med att barnen går ut på rasterna. Annars skulle de inte orka.

Klagomål i flera år

I ”stora skolan” klagade personalen på dålig inomhusmiljö i flera år, innan de fick fylla i den så kallade Örebroenkäten (se sid. 32). Eleverna besvarade en särskild elevenkät. Resultaten visade att många besvärades av instängd, torr och ”dålig” luft, damm, smuts och ojämn inomhustemperatur. Trötthet var det allra vanligaste symtomet. Men även tunghetskänsla i huvudet, huvudvärk samt irritationer i hals, näsa och ögon rapporterades. Skyddsingenjören från företagshälsovården kom på besök. Hans mätresultat bekräftade att luftväxlingen var för dålig: Koldioxid halten låg klart över riktvärdet. Luftutbytet mättes på sina ställen upp till bara en fjärdedel av vad det borde vara och levde inte på något ställe upp till riktvärdena.

Vid en jämförelse med kommunens övriga skolor stod det klart att Ormstaskolans inomhusmiljö var absolut sämst. Eftersom skolan hade tvingats stoppa in fler barn i klassrummen än vad lokalerna var avsedda för från början borde kraven på en fungerande ventilation tvärtom varit extra höga.

Bra samarbete

Tore Hjerpe vände sig till skolkontoret, som inledde förhandlingar med kommunens tekniska kontor för att få loss pengar. Efter ytterligare påtryckningar från både föräldrarna och skolan kom klartecknet. Sommaren 1995 byttes ventilationssystemet.

Tore Hjerpe: När arbetet väl kom igång gick det på räls. Samarbetet med tekniska kontoret har fungerat bra. Men också skyddsingenjören har varit en viktig person.

Den gamla ventilationen från 70-talet bestod av aggregat i varje klassrum som hämtade luft från fasaden utomhus, värmde luften via ett varmvattenbatteri och förde in den i klassrummet. En frånluftsfläkt på taket transporterade sedan ut luften igen. Problemet var att aggregatens kapacitet inte levde upp till dagens krav. På vintern när det var kallt ute och lokalen skulle värmas ströps flödet av uteluft. I stället cirkulerade mest använd luft runt i systemet.

Fem fläktaggregat

Den nya, moderna anläggningen bygger på mekanisk till- och frånluft med värmeåtervinning (kallas FTX-system). Fem fläktaggregat placerade på olika ställen i byggnaden ser till att utomhusluften kommer in, filtreras och förs över till en värmeväxlare, där den värms upp av den redan använda luften — och till slut når ut till människorna. Från en apparat i varje klassrum strömmar luften sedan långsamt ut i golvhöjd, och stiger uppåt i rummet. Meningen är att den friska luften ska fördelas så jämnt som möjligt och nå alla. Drag ska inte heller behöva uppstå. Använd luft sugs ut igen via ventiler i taket. För att undvika buller har ventilationskanalerna försetts med ljuddämpare. Rökrummet och slöjdsalen har dessutom ett förstärkt punktutsug, så att irriterande ämnen inte kommer in i systemet. Kontorsapparaterna är placerade vid separata frånluftsutsug.

Arbetsmiljön viktig

Vallentuna kommun kopplade in ventilationskonsulten Ulf Runius för att ta fram den nya lösningen. Han betonar hur viktigt det är att ventilationens aggregat byggs in i stora, ljusa utrymmen; att arbetsmiljö är god för den personal som ska sköta drift och underhåll framöver.

Ulf Runius: Driftspersonalen måste kunna göra ett bra jobb. Det ska vara lätt att leta efter fel och byta ut trasiga delar — annars blir det inte av. – Ingen ska behöva krypa omkring i en mörk källare eller tvingas krångla sig upp på taket. Det också viktigt att de som övervakar ventilationen har utbildning.

Innan Tore Hjerpe och teknikerna bestämde hur den nya anläggningen skulle se ut fick skyddsombudet och personalens fackliga företrädare lämna sina synpunkter. Ärendet hade också presenterats på vanliga personalkonferenser i flera omgångar, och föräldrarna tyckte till via hem- och skolaföreningen.

Kan reglera själv

Textilläraren Maj Evaes är en av många i ”stora skolan” som tidigare besvärades av dålig luft och ojämn värme. Hon blev ständigt törstig och huden torkade snabbt ut. Många hylsor cerat gick åt för att läpparna inte skulle spricka. Tidigare kunde personalen inte själva justera värmen, och de var tillsagda att inte öppna fönstret, för då blev det för varmt i klassrummet bredvid.

Maj Evaes: Nu är det bättre, och det är jag inte ensam om att tycka. I dag kan jag både reglera värmen och öppna fönstret. Jag behöver inte heller bli desperat om jag har glömt ceratet hemma. – Och jag är inte längre lika trött när eftermiddagen kommer. Det känns som att luften är frisk och det finns syre. Det enda jag fortfarande är missnöjd med är städningen.

Tore Hjerpe håller med om att städavtalet borde ses över. Kommunen har sparat för mycket på städningen under 90-talet, menar han. Tore Hjerpe: Sjukfrånvaron är hög bland den ordinarie städpersonalen, som har ett tufft schema. Några vikarier sätts inte in när en städare är sjuk. Men vi satsar ändå på att det ska städas extra noga i de utrymmen där allergikerna vistas.

Kapitel 6

Lagar och föreskrifter om inomhusmiljön Arbetsmiljölagen

Arbetsmiljölagen gäller för alla anställda; numera också skolans elever från årskurs ett och uppåt. Enligt lagen är det arbetsgivaren som ansvarar för att personalen inte far illa av inomhusmiljön. När det gäller skolor och daghem är arbetsgivaren ytterst kommunen. Medarbetarna är också skyldiga att medverka; lagen föreskriver att arbetsgivaren och de anställda ska samverka för att uppnå en god arbetsmiljö.

Arbetsmiljölagen slår även fast att luftens kvalitet, ljud- och ljusförhållanden samt andra viktiga delar av inomhusmiljön måste vara ”tillfredsställande”. Arbetarskyddsstyrelsen utfärdar med arbetsmiljölagen som stöd detaljerade föreskrifter och allmänna råd.

I föreskriften om internkontroll av arbetsmiljön preciseras de metoder arbetsgivaren ska använda för att leva upp till sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen. I internkontrollen ingår bland annat att fastställa en arbetsmiljöpolicy, undersöka risker, utarbeta hand lingsplaner och ha rutiner för uppföljning.

Föreskriften om ventilation och luftkvalitet kräver att det finns en vettig ventilation anpassad till det antal människor som vistas i rummet. Där anges att koldioxidhalten, i förhållande till personbelastningen, kan användas som indikator på ventilationen. ”En halt på över 1000 ppm är en indikation på att luftkvaliteten inte är tillfredsställande”, enligt föreskriften. Siffran gäller för skolsalar och andra utrymmen med mycket folk. Det finns också krav på ventilationens drift och underhåll. I de allmänna råd som hör till föreskriften finns dock tillägget att ”koldioxidhalten inte ska ses som ett medelvärde över en dag, inte heller som ett takvärde som aldrig får överskridas”. Där nämns dessutom att koldioxidhalten kan sänkas genom olika åtgärder, som vädring och kortare arbetspass. 84

Hälsoskyddslagen

Hälsoskyddslagen innehåller riktlinjer för inomhusmiljön i både bostäder och i offentliga lokaler, som skolor och daghem. Den gäller för alla, även för daghemsbarnen. Viktigt i lagen är begreppet sanitär olägenhet — ”en störning som kan anses vara skadlig för människors hälsa och som inte är helt ringa eller helt tillfällig”. Fukt, mögel, damm, buller, dålig luftkvalitet, allergiframkallande ämnen med mera får alltså inte skada människors hälsa. I förarbetena till lagen står det dessutom att särskild hänsyn ska tas till känsliga grupper, som allergiker och barn. Med hälsoskyddslagen som stöd har socialstyrelsen utfärdat allmänna råd om inomhusklimatet — om bland annat fukt, ventilation och städning på skolor och daghem. Det får till exempel inte förekomma synligt mögel eller mögellukt. Städråden kräver att städningen ska vara hygieniskt acceptabel och att det finns fastställda städrutiner, så att människor inte får besvär.

När det gäller ventilationen bedöms det enligt socialstyrelsens allmänna råd om ventilation i bostäder med flera lokaler vara en sanitär olägenhet om koldioxidhalten i regel överstiger måttet 1 000 ppm. (”Sanitär olägenhet anses föreligga i lokaler där människor inte enbart tillfälligt uppehåller sig, om koldioxidhalten i rum till följd av personbelastning vid normal användning överstiger 1 000 ppm”). Samma sak gäller om luftflödet är för litet (motsvarande mindre än cirka 8 liter per person och sekund). Likaså ska den utomhusluft som förs in i byggnaden via ventilationssystemet inte komma från en trafikerad väg eller andra föroreningskällor. Det är inte heller meningen att någon ska behöva besväras av drag från ventilationen. Både fastighetsägaren och den som ansvarar för verksamheten kan enligt hälsoskyddslagen ställas till svars för brister i inomhusmiljön. Fastighetsägaren ska se till att lokalerna är lämpliga för verksamheten och att de sköts så att människor inte får besvär. Själva byggnaden måste alltså leva upp till vissa krav.

Rektorn/föreståndaren eller chefen på annan arbetsplats svarar för att byggnaden används på rätt sätt — att verksamheten anpassas till lokalens förutsättningar, så att ingen mår dåligt.

Lagen om obligatorisk ventilationskontroll

Lagen om obligatorisk ventilationskontroll föreskriver att alla ventilationsanläggningar ska besiktigas vartannat år, och att de ska fungerar som tänkt. Boverket har gett ut föreskrifterna. Enligt dessa ansvarar byggnadens ägare för att kontrollen genomförs. Den ska utföras av en behörig besiktningsman, som sedan ger ett utlåtande om systemet är godtagbart eller ej. Ett intyg ska utfärdas och anslås på synlig plats i byggnaden. Brister i ventilationen måste rättas till inom ett halvår. En formellt godkänd ventilationskontroll innebär dock inte alltid att innemiljön är tillfredsställande och lever upp till kraven i arbetsmiljölagen eller i hälsoskyddslagen (se ovan).

Tobakslagen

Tobakslagen slår fast att rökning inte får förekomma i offentliga lokaler där barn vistas, alltså varken i skolor eller på daghem, och inte på skolgårdar. Rökrum kan inrättas i de delar av byggnaden som är barnfria. Beslut fattas i så fall av den som är chef för verksamheten, men det finns ingen skyldighet att tillåta rökrum. Röken får inte heller sprida sig och störa andra.

Vem har hand om tillsynen?

Yrkesinspektionen är en regional tillsynsmyndighet under statliga Arbetarskyddsstyrelsen. Yrkesinspektörerna kan ses som arbets tagarnas representant, eftersom de ska kontrollera att arbetsgivaren inte bryter mot arbetsmiljölagen. Anställda, skyddsombud och facket kan vända sig till myndigheten när de är missnöjda med sin arbetsmiljö. Men även andra parter har rätt att be om hjälp.

Inspektörerna har breda kunskaper om inomhusmiljön. De kan själva utföra mätningar när de bedömer att det behövs, eller i sin tillsyn kräva att kommunen gör vissa undersökningar. Eftersom Yrkesinspektionen står utanför den kommunala organisationen kan den inta en opartisk roll gentemot dem i kommunen som ansvarar för frågor som rör inomhusmiljön, och därmed gå in i utredningar som är laddade eller konfliktfyllda. Myndigheten ska se till att arbetsgivaren inte bryter mot arbets miljölagen. Inspektionen kan bestämma om föreläggande vid vite (böter betalas om bristerna inte åtgärdas), om det visar sig att verksamheten fortsätter i lokaler med dålig miljö. När fastighetsägaren är någon annan än kommunen, till exempel ett kommunalt bolag, 86

kan man förbjuda uthyrning av en skola eller ett daghem där miljön har klassats som ohälsosam.

Ett skyddsombud som tycker att Yrkesinspektionen är alltför passiv kan lägga fram en formell begäran om ingripande och slutligen överklaga till Arbetarskyddsstyrelsen.

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i kommunen ser till att hälso skyddslagen följs; att miljön inte är en sanitär olägenhet. Förvaltningen är den tillsynsmyndighet som tar emot klagomål och som kan trycka på om fastighetsbolaget eller ansvarig för verksamheten inte frivilligt hittar en lösning. Det brukar först och främst vara fastighetens ägare som uppmanas att rätta till felet. Men även verksamheten riskerar böter om ingenting händer. Ett beslut i miljö- och hälsoskyddsnämnden överklagas i första omgången till länsstyrelsen. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen ska också kontrollera att tobakslagen efterlevs i alla offentliga lokaler, bland annat skolor och daghem.

Kommunens byggnadsnämnd ansvarar för tillsynen av den obligatoriska ventilationskontrollen.

Ordlista 2-etylhexanol — en alkohol, som tillhör familjen oktanoler. Lukten från oktanol kallas ibland ”mjukgörarlukt” (en söt och stickande lukt). Ett knep för att påvisa ämnet är att lukta under till exempel en papperskorg, trasmatta eller annat föremål som varit placerat en tid på golvet. Akustik — läran eller vetenskapen om ljud.

Allergen — ämne som kan framkalla allergiska sjukdomar eller allergiska reaktioner. Vanliga allergen är djurepitel, damm, pollen och mögel.

Allergi — överreaktion i kroppens immunsystem mot vissa ämnen (exempelvis pollen och pälsdjusallergen) och som kan ge symtom hos dem som är allergiska mot just dessa ämnen. Allergiska besvär hos barn och ungdomar beror oftast på en samverkan mellan arv och miljö. Allergisk reaktion — förändringar i kroppens immunsystem vid kontakt med vissa ämnen (allergen). Allergisk sjukdom — immunologiskt styrd överkänslighet där allergen (allergiframkallande ämne) får kroppen att utveckla en sjukdom, som astma eller hösnuva.

Astma — en allergisk sjukdom med kronisk, inflammatorisk rubbning i luftvägarna som kan leda till hosta och svårigheter att andas (astmaanfall)

Avstickare — i ventilationssystem: mindre kanaler som utgår från ventilationens huvudkanaler och leder fram till från- eller tillufts donet. Kallas också grenkanal. Buller — oönskat ljud.

Daggpunktstemperatur — kan bestämmas med ledning av den relativa luftfuktigheten och temperaturen. Om det finns kalla ytor i rummet (till exempel fönster) som har lägre temperatur än den uppmätta daggpunktstemperaturen kan kondens uppstå.

Damm — samlingsnamn på en mängd olika partiklar, bland annat hudflagor från människor och husdjur, rester av födoämnen, insekter och kvalster. Djurepitel — mjäll och stöv (hudflagor) från djur, som kan framkalla allergiska reaktioner. 88

Drag — upplevs som en obehaglig avkylning. Under normala förhållanden med en temperatur på 20–24 grader brukar de flesta klaga på drag när lufthastigheten överstiger 0,15 meter per sekund. Drag kan uppkomma på olika sätt: genom luft som sugs in i springor och otätheter och på grund av kallras. Även när kroppen strålar värme mot en kall yta kan det upplevas som dragit.

Dränering — läggs runt husgrunden (huslivet) nere i marken. Dräneringsledningarna fångar upp och för bort regn och annat vatten från husgrunden. Efterklangstid — den tid det tar innan ljudet försvinner.

Emission — i denna skrift: när ämne avges från ett material till luften. Ordet används oftast om föroreningar, men det kan också handla om naturliga processer. Emissioner i inomhusmiljön kan bland annat komma från mattor, tapeter, målarfärg, spackel, möbler och kläder.

Flytspackel — utjämnar golv och betongbjälklag i byggnader, innan mattan eller innergolvet läggs på. På 1970-talet började kaseinhaltigt flytspackel användas. Efter klagomål på irriterande lukter och dålig luft kunde man konstatera att detta spackel sönderdelas vid hög fuktighet, och sedan läckte ammoniak eller andra illaluktande ämnen. Dagens flytspackel har en annan sammansättning. Formaldehyd — en färglös gas med stickande lukt. Tillhör de flyktiga organiska ämnena, men kräver speciell provtagning och analys.

”Friska-hus-grupp” — grupp inom kommunen där företrädare för berörda förvaltningar och yrkesgrupper träffas regelbundet för att gå igenom ärenden som rör inomhusmiljön. Gruppen kan fungera som formell handläggare eller ha en rådgivande roll. Frånluft — använd luft som via ventilationen transporteras ut från ett rum.

Frånluftsdon — den ventil där den använda luften förs bort från lokalen. Frånluftskanal — kanal som transporterar bort luften från rummet.

Frånluftssystem — ventilationssystem där en frånluftsfläkt (för ut använd luft ur byggnaden) ger ett undertryck inomhus så att uteluft automatiskt dras in i byggnaden via otätheter och öppningar.

Från- och tilluftssystem — ventilationssystem som har både en frånluftsfläkt (för ut den använda luften) och en tilluftsfläkt (tar in uteluft). FTX-system — från- och tilluftssystem med värmeväxlare.

Fuktbelastning — när fukt avges från människor, växter, våtutrymmen med mera. Det kan också finnas fukt inne i byggnadskonstruktionen (som har stannat kvar från byggtiden eller tillförs kontinuerligt på grund av exempelvis dålig dränering).

Fuktindikator — ett instrument som avläser fuktkvoten eller den relativa luftfuktigheten. Fuktkvot — viktprocent vatten i förhållande till massans vikt. En fuktkvot på 12–15 procent anses vara kravet för en torr byggkonstruktion. Fuktskada — biologiskt angrepp av exempelvis röta och mögel, som leder till bland annat oönskad lukt, frostsprängning, rörelser, försämrad värmeisolering och ojämn nedsmutsning. Fukttillskott — tillförsel av fukt, se fuktbelastning.

Förtvålning — när fukt från bjälklaget tränger upp i spackel, lim eller mattor. Olika ämnen, bland annat flyktiga organiska, fälls ut och kan orsaka elak lukt. Inomhusmiljö — en utförlig definition ges på sid 8. Intagsgaller — där uteluften tas in genom fasaden.

Intagskanal — den kanal som för uteluften vidare till aggregatet i ventilationssystemet.

Kallras — en typ av drag som uppstår när rumsluften kyls av kalla ytterväggar och fönster, och sedan sjunker utmed väggen ner mot golvet. Om värmeelement placeras under fönstren kan kallraset minskas väsentligt.

Koldioxid — ett färglöst, icke brännbart, vid rumstemperatur gasformigt ämne med mycket svag doft och sur smak. Utandningsluft innehåller cirka 4 procent koldioxid. Gasen är inte giftig i sig, men för hög halt i ett rum där människor visats kan få negativa effekter på hälsa och komfort.

Koldioxidhalt — används som indikator för att få en helhetsbild av hur väl ventilationen fungerar i förhållande till personbelast ningen i lokalen. Det mått som anges är ppm — ”parts per miljon”. Kondens — när fuktbelastningen i ett rum är så hög att fukt fälls 90

ut på kalla ytor.

Kortslutning — luften från ventilationen når inte fram till de områden där människor visats; ineffektiv ventilation.

Kvalster — mikroskopiskt små spindeldjur som trivs bäst i varma och fuktiga miljöer, exempelvis sängar. Djurens avföring är starkt allergiframkallande. Linoleum — ett material som innehåller trämjöl, hartser, linolja, stenmjöl och färgpigment,

Ljudfällor — samma sak som ljuddämpare. Kan monteras i exempelvis ventilationskanaler. Ljusreglering — att ställa in ljuset i olika nivåer.

Luftflöde mängden luft som transporteras i ett ventilationssystem — i form av antingen till- eller frånluft. Mäts i liter per sekund (ibland kubikmeter per timme).

Luftfuktighet — luftens innehåll av vatten, som varierar med temperaturen. Ju högre temperatur, desto mer fukt kan luften innehålla.

Luftförorening — skadliga eller andra icke önskvärda ämnen eller organismer i luften. Lufthastighet — luftens hastighet i meter per sekund. Anger om det förekommer drag eller inte.

Luftkvalitet — luftomsättning, ”föroreningar” från människor, olika partiklar, kemikalier, flyktiga organiska ämnen, fibrer, luftföroreningar utifrån med mera avgör tillsammans luftens kvalitet. Luftomsättning — se luftutbyte.

Luftutbyte — när den gamla luften i ett rum byts ut; samma sak som luftväxling eller luftomsättning. Luftutbytet mäts i antalet omsättningar per timme. En omsättning innebär att luften byts en gång i timmen. Luftutbyte är nödvändigt för att förhindra anhopning av utsöndringsprodukter från människor och byggnadsmaterial, fukt, luftföroreningar, irriterande lukter och hälsofarliga ämnen. Luftväxling — se luftutbyte.

Lågemitterande — avger små mängder ämnen till luften, se emission. Lågfrekvent ljud — ljud med låg frekvens, i intervallet 20 — 200 Hz. Uppfattas som lågt av örat, men kan ändå vara störande för 91

människan. En vanlig ”ljudtyp” från ventilationsanläggningar.

Mekanisk ventilation — ett ventilationssystem som drivs med hjälp av mekaniskt fläktsystem.

Mikrob — samma sak som mikroorganism; en organism som är osynlig för blotta ögat. Kan bland annat vara bakterier, encelliga alger, jästsvampar och mikroskopiskt små svampar (mögel). Mikroberna har förmåga växa i naturligt material, men de kräver i regel närvaro av fukt. Mikrobiell lukt — lukt orsakad av mögel- eller bakterietillväxt. Mikrobiell växt — process där exempelvis mögel och bakterier hämtar näring från och börjar växa i organiskt material.

Mineralullsisolering — stenull eller glasull med bindemedel som tillsats. Om mineralull utsätts för fukt och bindemedlet bryts ner kan formaldehyd avges. Mjukgörare — ett medel som gör materialet formbart, används i till exempel plastmattor så att de inte ska bli helt stela.

Mögel — mikroskopiskt små svampar. Mögelsporer finns normalt i flertalet byggnader. Men om de hittar lämplig näring och den relativa fuktigheten är hög kan mögelangrepp uppstå. Mögelsvampar kan producera giftiga mykotoxiner samt påverka människans välbefinnande och hälsa. Allergi och infektioner är de vanligaste symtomen. Operativ temperatur — en sammanvägning av luftens och de omgivande ytornas temperatur. Organisk — levande, hör till växt- eller djurriket. Ett organiskt ämne innehåller alltid kol.

OVK — riksdag och regering fattade 1991 beslut om obligatorisk funktionskontroll av ventilationssystem, se vidare sid. 88. Pollenallergi — allergisk sjukdom orsakad av pollen som sprids med vinden från träd, gräs och örter. ppm — parts per miljon; mått för att ange masshalt.

PVC — polyvinylclorid, ett slags plast, som ofta används i golvmattor. Pälsdjursallergi — allergisk sjukdom orsakad av pälsdjursallergen.

Relativ luftfuktighet — innehållet av vatten i luften mätt vid mättillfället som andel av den största mängd fukt luften kan innehålla 92

vid samma temperatur. Anges i procent.

Rengöringsmedel — innehåller ofta en mängd vådliga ämnen. När man städar med vissa rengöringsmedel avges flyktiga organiska ämnen.

Samrådsgrupp — används i denna skrift som beteckning för en lokal grupp knuten till den arbetsplats (exempelvis skola eller daghem) som försöker komma tillrätta med brister i inomhusmiljön. Gruppen ser bland annat till att viktig information sprids till alla berörda, håller kontakt med dem som formellt handlägger ärendet i kommunen och samlar in personalens synpunkter. I samrådsgruppen kan också verksamheten och fastighetsförvaltaren föra en dialog med varandra. Sanitär olägenhet — en störning som kan vara skadlig för människors hälsa och som inte är helt ringa eller helt tillfällig (enligt hälsoskyddslagen).

”Sjuka-hus-sjukan” — (SBS, Sick Building Syndrome) — när flera människor i en byggnad lider av diffusa symtom och när även orsakerna till besvären är diffusa och svåra att reda ut. Klagomålen brukar främst handla om symtom i ögon, näsa och hals, torra slemhinnor, hudproblem, ”tunghetskänsla” i huvudet och psykisk trötthet. Dessutom noteras ofta en svag men ihållande lukt inne i huset, och luften beskrivs ofta som torr.

Självdrag — ventilation med självdrag: en ventilation som drivs utan mekanisk fläkt. Genom att utnyttja temperaturskillnader ute och inne uppstår ett tryck som tvingar in uteluften i byggnaden via ventiler, fönsterspringor och otätheter. Luften stiger sedan uppåt och försvinner ut genom skorstenen, som kan vara försedd med ventiler. Termisk komfort — när människan upplever att klimatet känns bra, det vill säga när temperaturen är behaglig och det inte drar för mycket. Termiskt klimat — bestäms av temperaturer och lufthastighet (drag). Tilluft — luft som via ventilationen kommer in i ett rum (kan bestå av exempelvis uteluft eller återluft). Tilluftsdon — den ventil i rummet där luften strömmar in.

Tilluftskanal — kanal i ventilationssystemet som för luften till byggnadens olika delar. 93

Tobaksrök — består av mellan 2 000 — 4 000 olika kemiska ämnen, varav många är giftiga och irriterande.

Undertryck — ett lägre lufttryck i rummet än i omgivande lokaler, det vill säga tilluften (luften som går in) har ett lägre flöde än frånluften (luften som förs ut ur rummet). Undertrycksventilerat golv — golvkonstruktion som släpper igenom en luftström. Med hjälp av fläktar sugs varm och torr inomhusluft in i utrymmet mellan det övre golvet och betongplattan. Genom att fukten ventileras bort förhindras nya angrepp av fukt, mögel och bakterier. Uteluft — luft som har hämtas från det fria.

Uteluftsdon — den ventil på byggnadens utsida där utomhusluften förs in i ventilationssystemet. Ventilation — transport och utbyte av luft.

Ventilationsaggregat — kan finnas för både frånluft och tilluft. Aggregatet består av fläkt, värmebatteri, värmeväxlare och filter.

Ventilationsfläkt — kan användas både för att föra in luft utifrån i systemet och för att sedan transportera den ut ur byggnaden igen. När endast frånluften styrs av en fläkt kallas det F-system (från luftssystem). En lösning där både frånluften och tilluften regleras av fläktar kallas FT-system (från- och tilluftssystem). Ventilationssystem — ett tekniskt system som tillför, distribuerar och behandlar luft i en byggnad. Ventilerat golv — se undertrycksventilerat golv.

VOC — engelsk förkortning för och samlingsbeteckning för de hundratals flyktiga organiska ämnen som kan finnas i inomhusluften. Värmeväxlare — i ventilationssystem: för över värme i frånluften som är på väg ut ur byggnaden till den uteluft som tas in, och sparar därmed energi. Ånghalt — mått på halten av vattenånga i luften.

Återluft — luft som transporteras bort från ett rum, cirkulerar runt i ventilationssystemet och sedan förs tillbaka igen.

Överkänslighet — tillstånd där känsligheten för vanliga ämnen är sjukligt förhöjd i ett eller flera av kroppens organ. Immunologiskt styrd överkänslighet kallas allergi. Den andra formen är icke-allergisk överkänslighet. 94

Övertryck — när lufttrycket i rummet är högre än i omgivande lokaler, det vill säga tilluften (luften som förs in) har ett högre flöde än frånluften (luften som försvinner ut).

Litteraturlista 17 sunda hus. – Goda exempel på ny- och ombyggnad av daghem och skolor. Svenska Kommunförbundet, Nutek, Byggforskninsrådet 1996. Alphyddans 6 steg mot anpassning för allergiker vid renovering och drift av daghem och skolor. Folkhälsoinstitutet. April 1996. Andersson, K. & Stridh, G.: Strategi för bättre luft i skolan- enkäter, inspektioner och mätningar. Särtryck ur Skolan — en arbetsmiljö för alla? Arbetarskyddsstyrelsen 1992. Arbetsmiljökvalitet i skolan: Diskussion och fakta om skolans miljö och utveckling. Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Svenska Kommunalarbetareförbundet och Svenska Kommunförbundet 1995. Formgren, H.: Omfattningen av allergi och annan överkänslighet. Vetenskaplig kunskapssammanställning. Folkhälsoinstitutet.1994. Om kliande hud, rinnande näsor och pipande luftrör: Allergiproblem i skolan. Råd till lärare och personal. The UCB Institutet of Allergy 1994. Samulesson, I.; Fransson J.; Gustafsson, H.; Hilling, R.; Rosell, L; Thorstensen, E. & Tobin.; L: Att undersöka innemiljö. En beskrivning av tillvägagångssätt och val av metoder vid skadeutredning. Nordtext Technical Report No 212. Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut 1993. Skolor och daghem i Norden: Inomhusmiljö samt gällande regel. Dokumentation, Nordisk Konferens 4 maj 1994. ”Det lönar sig att förebygga barns och ungdomars allergier”. Folkhälsoinstitutet 1994. Sundell, J. & Kjellman, M.:Luften vi andas inomhus: Inomhusmiljöns betydelse för allergi och annan överkänslighet. Vetenskaplig kunskapssammanställning. Folkhälsoinstitutet 1994. Upphandling av sunda hus: Redovisning och erfarenheter från Malmö stad samt ett 50-tal kommuner och landsting. Svenska Kommunförbundet 1994. Kommunernas arbetsgivaransvar för arbetsmiljön och arbetsmiljölfrågor i EU. Svenska Kommunförbundet 1995

Utveckling genom samverkan. Idéer om samverkan i kommuner och landsting. Arbetsmiljörådet 1993.

Bilaga

Allergirond i skolan Allergironden har tagits fram av Astma- och allergiföreningen i Stockholm. Det finns även en ”Allergirond i förskolan” och bägge dessa kan beställas från Folkhälsoinstitutets distributionstjänst, tfn 08-449 88 22. Här återges hela checklistan för allergirond i skolan.

Arbetsredskap för förbättrad inomhusmiljö

Checklistan för allergirond är ett hjälpmedel för att snabbt och enkelt skaffa sig en överblick över var riskerna finns och vad som behöver rättas till.

Frisk inomhus

Så skapar vi bra inomhusmiljö i kommunens lokaler Inomhusmiljön i offentliga lokaler har diskuterats livligt. Forskning kring sambanden mellan allergi, överkänslighet och inomhusmiljö pågår, men fortfarande återstår en mängd frågetecken att räta ut. Miljön och dess påverkan på människan är ett komplext område. Ibland är det enkelt att åtgärda fel och brister i inomhusmiljön, men inte sällan visar sig symtomen vara diffusa. Orsaken till att människor mår dåligt kan därför vara svår att identifiera. I dessa fall är det extra viktigt att en konsekvent och genomtänkt utredningsmetod används, där både byggnaden, verksamhet och den enskilda människan uppmärksammas. Problem i inomhusmiljön kan uppstå på grund av skadade eller olämpliga material i byggnadens konstruktion, dåligt fungerande installationer och tekniksystem, felaktig städning och olämpliga ljud- eller ljusförhållanden. Dessutom kan miljön påverkas negativt av den verksamhet som äger rum i lokalerna. Det är viktigt inte minst för allergikerna att skolans arbete och barnomsorgen bedrivs på ett sådant sånt sätt att hänsyn tas också till deras behov. Syftet med denna idéskrift är att ge vägledning i hur man med en helhetssyn som grund kan gå tillväga stegvis för att både identifiera och lösa miljöproblem i kommunernas byggnader. Skriften redovisar hur detta arbete kan struktureras på ett tydligt sätt, och hur olika yrkesgrupper inom kommunen kan delegera och fördela ansvar och befogenheter sinsemellan. ISBN 91-7099-573-7.

SVENSKA KOMMUNFÖRBUNDET