7164-054-1 by Sveriges Kommuner och Landsting

Forskning och utveckling i kommuner, landsting och regioner – en delrapport från IKA-projektet FÖRFATTARE� PETER MÖLLER

Sveriges Kommuner och Landsting i samarbete med

Forskning och utveckling i kommuner, landsting och regioner â&#x20AC;&#x201C; en delrapport frĂĽn IKA-projektet

Upplysningar om rapportens innehåll lämnas av: Jonny Paulsson, tel 08-452 78 37 eller Lars Roswall, tel 08-452 79 25 Sveriges Kommuner och Landsting Beställning av rapporten kan göras direkt på tel 020-31 32 30, fax 08-020-31 32 40 eller från vår hemsida www.skl.se ISBN 91-7164-054-1 Idé och form: KLF Graﬁsk produktion Tryck: Åtta.45 Tryckeri AB, Stockholm 2005

Förord Under 2003 utarbetade Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet (sedan 1 januari 2005, Sveriges Kommuner och Landsting), en forskningsstrategi för kommuner, landsting och regioner. Den utgjorde underlag till den forskningspolitiska propositionen som kom våren 2005. Samma år presenterades den statliga utredningen Innovativa processer och i början av 2004 arrangerades tre seminarier där dessa två rapporter presenterades. Under dessa seminarier identifierades en rad aktiviteter kring FoU och innovativa processer. Idén om ett projekt i syfte att identifiera, kartlägga och analysera dessa aktiviteter föddes (IKA). Dalarnas forskningsråd fick under 2004 i uppdrag av Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet att genomföra detta projekt. Det är uppdelat i två delar; en första del har genomförts under år 2004 och 2005 vilket sammanfattas i denna delrapport. En andra del kommer att genomföras under 2006. Ansvarig för projektet är Thomas Tydèn. Denna delrapport är skriven av Peter Möller på Dalarnas forskningsråd. Syftet med studien är att identifiera, kartlägga och analysera offentlig forskning och utveckling som helt eller delvis finansieras av kommuner, landsting eller regioner. Fokus i denna delrapport ligger på de lokala och regionala FoU-enheter som finns i samtliga län, Gotland undantaget. I nästa delrapport kommer ett antal djupstudier att göras. Detta arbete kommer sannolikt att samordnas med den kommande undersökning om FoU i kommuner och landsting som SCB planerar.

Stockholm, augusti 2005

Jonny Paulsson, FoU-samordnare i

Lars Roswall, sekreterare i

Sveriges Kommuner och Landsting

Svenska Kommunförbundets FoU-råd

Sammanfattning Dalarnas forskningsråd fick 2004 i uppdrag av Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet (sedan 1 januari 2005, Sveriges Kommuner och Landsting), att genomföra en identifiering, kartläggning och analys av aktiviteter i kommuner, landsting och regioner kring FoU och innovativa processer (IKAprojektet). Behovet av en sådan kartläggning identifierades vid ett antal seminarier våren 2004. Projektet/studien är uppdelad i två delar; en första del har genomförts under 2004 och 2005 vilken sammanfattas i denna delrapport. En andra del genomförs under 2006. Syftet med denna delstudie är således att identifiera, kartlägga och analysera offentlig forskning och utveckling (FoU) som helt eller delvis finansieras av kommuner, landsting eller regioner. Fokus i denna delrapport ligger på de lokala och regionala FoU-enheter som finns i samtliga län, Gotland undantaget. I denna delrapport konstateras att antalet FoU-enheter har blivit fler sedan Dalarnas forskningsråd 2000 gjorde en kartläggning av antalet FoU-enheter i rapporten Det dolda universitetet. Men huruvida FoU inom det offentliga har ökat i omfattning är omöjligt att säga något om utifrån materialet i denna studie. Det framkommer nämligen att FoU inte bara bedrivs inom de lokala och regionala FoU-enheter som belysts i denna studie utan även i kommunernas, landstingens och regionernas övriga verksamheter. Att då endast titta på antalet FoU-enheter skulle vara att kraftigt underskatta de resurser som avsätts till FoU i dessa organisationer. Det är framförallt två frågor som återkommit så ofta i studien att de får anses vara de dominerande inom lokal och regional FoU: • dels den kortsiktiga finansieringen, och • dels den bristande kommunikationen mellan utförare av FoU och kommunoch landstingspolitiker. Dessa två frågor har ett tydligt samband. Med en bättre kommunikation där båda parter vet vad politikerna vill få ut av anslagen till FoU blir diskussionen om anslag just en diskussion och inte bara en förfrågan om pengar. Det är också tydligt att statens agerande har stor påverkan på hur kommuner och landsting ställer sig till finansiering av FoU.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Innehåll Inledning ..................................................................................................................6 Syfte ......................................................................................................................6 Metod ...................................................................................................................6 Avgränsningar ........................................................................................................6 Begreppet Forskning och Utveckling (FoU) ..............................................................7 Disposition ............................................................................................................8 FoU i omvärlden ......................................................................................................9 Organisationsstruktur ........................................................................................... 11 En FoU-värld i förändring ..................................................................................... 11 FoU-enheternas villkor och vardag ......................................................................15 Statligt stöd .........................................................................................................15 Nyttan med FoU .................................................................................................. 17 Synen på kunskap, forskning och utveckling ............................................................ 17 Regional utveckling och FoU inom den offentliga sektorn .........................................20 FoU-strategier ......................................................................................................20 En forskningsstrategi för kommuner, landsting och regioner .....................................21 Avslutande reﬂektion ........................................................................................... 22 Referenser............................................................................................................. 23 Litteratur .............................................................................................................23 Intervjuer .............................................................................................................23 Bilaga 1. Underlag för analys ............................................................................... 25 Blekinge län .........................................................................................................25 Dalarnas län ........................................................................................................27 Gotlands län ........................................................................................................28 Gävleborgs län .....................................................................................................30 Hallands län ........................................................................................................32 Jämtlands län .......................................................................................................34 Jönköpings län......................................................................................................36 Kalmar län ...........................................................................................................38 Kronobergs län.................................................................................................... 40 Norrbottens län ...................................................................................................42 Skåne län .............................................................................................................45 Stockholms län .....................................................................................................47 Södermanlands län...............................................................................................48 Uppsala län .........................................................................................................49 Värmlands län ......................................................................................................51 Västerbottens län .................................................................................................53 Västernorrlands län ..............................................................................................56 Västmanlands län .................................................................................................57 Västra Götalands län............................................................................................59 Örebro län ...........................................................................................................61 Östergötlands län.................................................................................................64 Bilaga 2. ................................................................................................................ 68 Förteckning över FoU-verksamhet i kommuner, landsting och regioner......................68 Bilaga 3. ................................................................................................................ 71 Uppskattning av total omsättning av lokal och regional FoU ...................................71

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Inledning Under 2003 sammanställde Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet1 En forskningsstrategi för kommuner, landsting och regioner.2 Samma år färdigställdes den statliga utredningen Innovativa processer3 och i början av 2004 arrangerades tre seminarier där dessa två rapporter presenterades. Under dessa seminarier identiﬁerades en rad aktiviteter i regionerna kring FoU och innovativa processer och idén om att identiﬁera, kartlägga och analysera dessa föddes. Dalarnas forskningsråd har av Sveriges Kommuner och Landsting fått i uppdrag att genomföra detta. Studien är uppdelad i två delar; en första del har genomförts under 2004 vilken sammanfattas i denna delrapport och en andra del som kommer att genomföras under 2006.

Syfte

Syftet med studien är att identiﬁera, kartlägga och analysera offentlig Forskning och Utveckling (FoU) som helt eller delvis ﬁnansieras av kommuner, landsting eller regioner.

Metod

Utgångspunkten i denna kartläggning har varit en kontaktlista med namn på personer i olika län som antingen arbetar med eller på annat sätt är involverade i lokal och regional FoU. Dessa personer har sedan, i den mån de kunnat, hänvisat till fler personer som på något sätt har beröring med lokal och regional FoU. Denna kontaktlista har upprättats av Thomas Tydén, Dalarnas forskningsråd samt Jonny Paulsson och Lars Roswall, Sveriges Kommuner och Landsting, under de seminarier där En forskningsstrategi för kommuner, landsting och regioner samt Innovativa processer presenterades. Utöver denna kontaktlista har även internet använts för att hitta FoU-enheter, dels genom de sidor på internet som finns hos kommuner, landsting och regioner och i många fall även hos lokala och regionala FoU-enheter och dels genom listor över FoU-enheter som finns tillgängliga hos bland annat Socialstyrelsen och FoU Välfärd4 . De flesta intervjuer har genomförts under försommaren och hösten 2004. En presentation av kartläggningen genomfördes på en nätverksträff under hösten 2004 där ett trettiotal aktörer inom FoU i kommuner, landsting och regioner deltog. Senare under hösten presenterades kartläggningen för ett nätverk av kommunala högskolesamordnare samt Svenska Kommunförbundets FoU-råd. Respons och diskussioner från presentationerna har använts i denna delrapportering. Under våren 2005 skickades bilagorna i rapporten ut för genomläsning till dem som intervjuats under 2004. Bilagorna har därefter korrigerats och uppdaterats under april–maj 2005. 1 Sedan 1 januari 2005 samverkar förbunden under namnet Sveriges Kommuner och Landsting. 2 Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet (2003). 3 SOU 2003:90. 4 FoU Välfärd är en intresseförening för FoU-enheter inom välfärdsområdet, www.fouvalfard.org

Avgränsningar

I denna studie ligger fokus på de lokala och regionala FoU-enheter som finns i samtliga län, Gotland undantaget. Det finns FoU-verksamhet som pågår utanför dessa enheter – i kommunernas, landstingens och regionernas ordinarie verksamhet – men att göra en fullständig kartläggning av denna verksamhet ligger inte inom ramen för denna studie. FoU-enheterna har en god bild över hur FoU-verksamheten ser ut i länet, såväl inom som utanför den egna enheten. Därmed ges en inte alltid fullständig men god bild av lokal och regional FoU. I denna studie kommer en FoU-enhet att definieras som en egen resultatenhet eller avdelning vars verksamhetsinriktning till största delen består av

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

FoU. Vidare krävs att ﬁnansieringen helt eller delvis kommer från kommuner, landsting eller regioner. Nästa delstudie kommer att fokusera på den kommunala FoU-verksamhet som bedrivs utanför de lokala och regionala FoU-enheterna.

Begreppet Forskning och Utveckling (FoU)

Någon entydig definition av begreppet FoU finns inte. I nationalencyklopedin har begreppet ingen egen artikel utan hänvisar till begreppet forskning. I artikeln om forskning refereras OECD:s definition där forskning delas upp i grundforskning, tillämpad forskning samt utvecklingsarbete. Enligt denna definition ryms såväl forskning som utveckling inom forskningsbegreppet, men någon entydig avgränsning av begreppet FoU ges inte. Under arbetet med denna studie har det framkommit att det finns flera olika tolkningar av begreppet FoU. Dessa olika tolkningar kan något generaliserat delas in i olika grupperingar, vilka samtliga på något sätt har betydelse för regional FoU. De olika grupperingarnas något generaliserade tolkningar av begreppet FoU redovisas nedan.

FoU-enheterna

Bland FoU-enheterna ﬁnns en tolkning av FoU-begreppet där tyngdpunkten ligger på ordet och. Ordet och symboliserar i detta fall en brygga mellan forskning och praktik. FoU-enheterna existerar bland annat för att olika verksamheter inte kunnat tillgodogöra sig forskning från universitet och högskolor på ett tillfredställande sätt, eller för att det saknas forskning inom för verksamheten önskvärda områden. Det kan också bero på att kommuner, landsting och regioner av olika skäl inte har lyckats hitta samverkan med universitet eller högskolor. Ett annat viktigt kännetecken för FoU vid dessa FoU-enheter är att forskningen bedrivs med kommuner, landsting och regioner och inte som den traditionella forskningen vid många universitet och högskolor som bedrivs om dessa. Forskning med bedrivs närmare verksamheten och själva forskningsprocessen är inte sällan även en läroprocess.5 Många aktörer inom FoU-enheterna anser att FoU borde vara en naturlig del i de ﬂesta verksamheter inom offentliga sektorn. De hoppas att FoU-enheterna ska vara en parantes på vägen mot en organisation där FoU är integrerad med den ordinarie verksamheten.

Politiker

Det är i de flesta fall politiker som beslutar om finansiering av de lokala och regionala FoU-enheterna. Detta gäller särskilt basanslag från kommuner, landsting och regioner som ofta utgör FoU-enheternas långsiktiga trygghet. Därför är politikers syn på FoU och vad begreppet står för av stor vikt. I princip alla aktörer inom FoU vittnar om att politiker generellt har en positiv syn på FoU, men också generellt sett har en låg kunskap om vilken uppgift FoU har. En aktör menar att det är ”politiskt inne” med FoU men att det är lite diffust vad politikerna egentligen vill ha. Även om de flesta politiker ser FoU som något positivt har flera FoU-enheter svårt att få finansiering, och ”en positiv syn betalar inte hyran”, som en aktör uttrycker det. Den många gånger prekära ekonomiska situationen för FoU-enheterna är ofta en följd av en ansträngd ekonomi i flera kommuner, landsting och regioner, men den tycks också bottna i en brist på gemensam syn på FoU. Många FoU-aktörer och även ett par politiker anser att politiker ofta är oklara över FoU:s uppgift. En landstingspolitiker menar att det dels finns en bristande tillit mellan politiker- och forskarvärlden och dels att fritidspolitiker har svårt att tillägna sig någon djupare kunskap om FoU, i brist på tid. Då nya FoU-enheter har bildats upplever cheferna på dessa enheter att FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

5 Se bland annat En forskningsstrategi för kommuner, landsting och regioner, sid 17–18

politikerna vill se resultat med en gång, något de menar är omöjligt. Ett annat problem är att många politiker ser FoU som en lyx och därmed något man snabbt kan skära ner på i sämre tider.

Personal i verksamheterna

Flera aktörer inom FoU menar att forskning i begreppet FoU kan vara problematiskt i kontakter med personal utanför FoU-enheterna, i verksamheterna. Många, särskilt de utan akademisk bakgrund, har stor respekt för begreppet forskning vilket kan medföra att de inte ”vågar” delta i FoU-verksamhet, trots att de kanske besitter värdefull kunskap och kompetens som kan vara FoUverksamheten till stor nytta.

Universitet och högskolor

Kunskapsutveckling och forskning är två begrepp som starkt förknippas med den akademiska världen. Det ﬁnns aktörer på universitet och högskolor som anser att all kunskapsutveckling och forskning inom den offentliga sektorn ska bedrivas inom dessa institutioner. Dessa aktörer ser med skepsis på de nya FoU-enheter som bildats och menar att denna verksamhet bör rymmas inom högskolornas tredje uppgift, dvs. att samverka med det omgivande samhället. De FoU-enheter som idag existerar är enligt detta synsätt överﬂödiga. En motsatt åsikt – som också är representerad bland aktörer på universitet och högskolor – är att all kunskapsproduktion inte rimligtvis ska ske på universitet och högskolor samt att den FoU i offentlig regi som sker utanför akademin är annorlunda till sin karaktär än den som bedrivs inom akademin. En stor del av kunskapsmängden i samhället produceras på arbetsplatser varav en del artikuleras och dokumenteras. En del i FoU-enheternas uppdrag är att artikulera, dokumentera och sprida denna kunskap.6

Disposition

Inom ramen för studien har ett antal telefonintervjuer genomförts. Det är främst chefer och medarbetare på de regionala FoU-enheterna, aktörer inom länsvisa kommunförbund, landsting samt regioner som intervjuats. De ger en bild av hur FoU är organiserat inom deras län och vilka frågor som upplevts som viktiga för dem. En sammanställning av dessa intervjuer redovisas i bilaga 1. En fullständig lista över samtliga FoU-enheter inom kommuner, landsting och regioner som identifierats i denna studie redovisas i bilaga 2. Båda dessa bilagor ligger till grund för analysen i studien som består av två delar; FoU i omvärlden samt FoU-enheternas villkor och vardag. Den förra delen ger en bild av de yttre omständigheter som ofrånkomligen har påverkan på regional FoU. I denna del jämförs kartläggningen i denna studie med en tidigare kartläggning av FoU-enheter som genomfördes vid Dalarnas forskningsråd på uppdrag av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Socialstyrelsen, i rapporten Det dolda universitetet.7 Den andra delen berör de lokala och regionala FoU-enheternas situation där finansiering är en viktig fråga. Studien sammanfattas i en avslutande reflektion.

6 Tydén (2003) 7 Bergström m.ﬂ. (2000) 8

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

FoU i omvärlden Offentlig FoU-verksamhet bedrivs i ett sammanhang där det sker stora förändringar. En stor pågående förändring är de besparingar som genomförs inom flera kommuner, landsting och regioner. Detta påverkar i hög grad FoU-verksamheterna inom dessa organisationer antingen genom minskade basanslag eller genom att det genomförs större omorganisationer. En tendens hos landstingen vid omorganisationer är att försöka samla övergripande FoU-frågor i en central enhet inom organisationen med ett övergripande FoU-ansvar. En annan stor förändring är bildandet av självstyrelse- och samverkansorgan.8 Det finns idag en pågående diskussion kring hur den offentliga förvaltningen ska organiseras i framtiden. Den av regeringen tillsatta Ansvarskommittén har fått i uppdrag att utreda denna fråga.9 Av 21 län i Sverige har elva valt att bilda samverkans-/självstyrelseorgan vilket i praktiken innebär att en ny aktör har tillkommit på den regionala arenan i dessa elva län. Vid samverkans-/självstyrelseorganens bildande har någon annan aktör försvunnit, i de flesta fall det länsvisa kommunförbundet. I Skåne och Västra Götaland, som har direktvalt regionstyre, har dessa självstyrelseorgan ersatt landstingen. Samverkan över kommungränserna har ökat under 1990-talet och pågår i olika former. Det kan vara samarbeten kring verksamheter som skola, räddningstjänst, kollektivtrafik etc. men också för att i någon mening stärka den egna regionen. I Dalarna finns exempelvis Region Siljan, ett samarbete med kommunerna runt Siljan, samt MittDalarna, ett samarbete med fem kommuner i mitten av Dalarna. Ett vanligt motiv som uttalas i samverkansprojekt är en ökad handlingskraft.10 Det finns en rörlighet i den offentliga sektorn där inte kommuner, landsting och stat längre är de enda aktörerna. Det är inte längre självklart hur den framtida samhällsorganisationen kommer att se ut. Hur aktiva samverkansorganen är inom FoU varierar mellan länen. I Kalmar-, Uppsala-, Skåne-, Sörmlands- och Västra Götalands län har samverkansorganen FoU-enheter inom organisationen vilket inte är fallet i Blekinge-, Gotlands-, Dalarnas-, Jönköpings- och Östergötlands län (se karta 1 på sidan 10). Huruvida ett samverkansorgan bedriver FoU inom den egna organisationen har historiska kopplingar. I fallet med Blekinge, Dalarnas- och Östergötlands län fanns sedan tidigare väl fungerande FoU-enheter som inte var organiserade under det länsvisa kommunförbundet. I de län där de länsvisa kommunförbunden bedrev FoU har denna verksamhet överförts till de nya samverkansorganen där de drivs vidare. I de län som ligger i startgroparna för bildande av samverkansorgan finns ofta en osäkerhet i FoU-enheterna kring vad detta kan få för konsekvenser.

8 1997 startade försöksverksamhet med regionförbund. Två län, Skåne län och Västra Götalands län, har fått möjlighet att utveckla självstyrelseorgan med direktvalt parlament. För övriga län ﬁnns möjligheten att bilda så kallade samverkansorgan, där ansvaret för den regionala utvecklingen i länet ﬂyttas över från länsstyrelsen. Samverkansorganen har inga direktvalda parlament. Kravet för att få bilda ett samverkansorgan är att samtliga kommuner i ett län är med. Landstinget kan vara med men det är inget krav. 9 Dir. 2003:10, Dir. 2004:93 och SOU 2003:123. 10 Gossas (2003).

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Förekomst av FoU-enheter i självstyrelse-/samverkansorgan

Karta 1. Förekomst av FoU-enheter inom självstyrelse-/samverkansorganens organisation. Uppgifterna är insamlade under hösten 2004 och våren 2005. Grundkartan är framtagen av Lantmäteriverket. 10

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Organisationsstruktur

Inte i något län finns en enda FoU-enhet med hela offentliga sektorn som verksamhetsområde. I Blekinge län finns förvisso bara en FoU-enhet men den klinikbundna sjukvården ingår inte i enhetens verksamhetsområde. Utöver Blekinge har även Kronoberg en FoU-enhet med ett mycket brett verksamhetsområde där både landstinget och kommunerna är intressenter. Fyrbodalsinstitutet i Västra Götalands län har också en mycket bred inriktning men arbetar bara i en del av länet. En vanlig organisationsform för FoU i ett län är att ha en FoU-enhet för landstinget och en för den kommunala sektorn. Detta gäller för Dalarnas-, Gävleborgs-, Jämtlands-, Kalmar-, Kronobergs-, Norrbottens-, Södermanlandsoch Västmanlands län. FoU-enheterna i landstingen och kommunsektorn har många gånger bildats oberoende av varandra. De flesta FoU-enheter inom den kommunala sektorn har fått någon form av etableringsstöd från Socialstyrelsen. Det är vanligt att det finns någon form av samarbete mellan FoU-enheter inom landsting och FoU-enheter inom kommunsektorn. Samarbete mellan kommuner och landsting inom FoU har ökat i och med Socialstyrelsens etableringsstöd till FoU med inriktning mot äldrefrågor. Ett av kraven för att erhålla etableringsstöd för äldre-FoU är att landsting och kommuner samarbetar. Ytterligare ett krav är att man ska ha etablerat ett samarbete med universitet och högskola. De fyra norrlandslänens landsting har bildat ett kommunalförbund. Tanken är att utöka samarbetet mellan landstingen för att bättre kunna möta en allt äldre befolknings behov när resurserna blir mindre. Inom detta samarbete kommer även FoU-strategier att samordnas. Av de tre storstadsregionerna har Skåne kommit längst i sin FoU-organisation i den bemärkelsen att de har en central FoU-enhet som har ett övergripande ansvar och en överblick över regionens FoU-verksamhet. I såväl Västra Götaland som i Stockholm är FoU-verksamheten betydligt svårare att överblicka. I Västra Götaland finns de gamla länsindelningarna kvar inom den kommunala FoU-verksamheten och till viss del även inom regionen. Stockholm har nyligen genomfört en utredning där kunskapsproducerande verksamheter kartlagts.11 Landstinget vill få en större överblick och en starkare styrning över FoU-verksamheten än vad som är fallet idag och är mitt uppe i ett arbete med att strukturera den framtida kunskapsorganisationen. Denna omorganisation sker i samarbete med kommunerna i länet då dessa är intressenter i ett flertal FoU-enheter med inriktning mot äldrefrågor. I såväl Uppsala som Örebro län finns det möjligheter att flera FoU-enheter slås samman till en FoU-enhet med en bredare inriktning. Inom flera län talas också om ett utökat samarbete med exempelvis universitet och högskolor, statliga myndigheter etc.

En FoU-värld i förändring

År 2000 publicerades Det dolda universitetet (DU) i vilken Dalarnas Forskningsråd genomförde en kartläggning av lokala och regionala FoU-enheter. I kartläggningen identifierades 82 FoU-enheter. Bland dessa ingick FoU-enheter med kommuner och landsting som huvudman men även FoU-enheter inom försäkringskassan. FoU-enheterna vid försäkringskassorna ingår inte i denna studie då deras finansiering är statlig. Stockholms läns landsting förbereder en stor omorganisation av sina kunskapsproducerande verksamheter. De FoU-enheter som är organiserade under Stockholms läns landsting har därför inte tagits med i denna studies kartläggning. Dock ingår FoU-enheter med inriktning mot äldrefrågor då dessa delvis finansieras av kommuner. FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

11 LS 0301-0345. Utredning av kunskapscentra inom Stockholms läns landsting.

Tabell 1 Jämförelse kartläggning i Det dolda universitetet (DU) och denna studie

En jämförelse mellan kartläggningen i (DU) och kartläggningen i denna studie visar att mycket har hänt under de fyra år som gått mellan de båda kartläggningarna. Av de 82 FoU-enheter som identifierades i (DU) har i denna kartläggning 47 identifierats under samma namn, dvs. drygt 57 procent. Lite drygt 46 procent, eller 38 FoU-enheter identifierades i Det dolda universitetet men finns inte med i denna studie. Slutligen finns 62 FoU-enheter med i denna studie som inte var med i DU. Det totala antalet FoU-enheter som identifierats i denna studie uppgår därmed till 109. Det är alltså 27 FoU-enheter fler än i DU, en ökning med ungefär 33 procent.

Tabell 2 FoU-enheter i Det dolda universitetet som inte är med i denna studie

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

FoU-enheter som inte längre existerar

Utav de 82 FoU-enheter som identifierades i DU är det 38 FoU-enheter som inte är med i denna studie. Dessa 38 FoU-enheter kan delas in i tre kategorier; de som inte definieras som FoU-enhet i denna studie, nedlagda FoU-enheter samt FoU-enheter som omorganiserats och nu arbetar under annat namn. Den största kategorin består av FoU-enheter som inte definieras som FoUenheter i denna studie. Till denna kategori hör de FoU-enheter som inte finansieras av kommuner, landsting eller regioner, exempelvis Försäkringskassans FoU-enheter. Den näst största kategorin är de FoU-enheter som har omorganiserats sedan kartläggningen i DU. Att så pass många FoU-enheter har omorganiseras på fyra år visar på en rörlighet bland de lokala och regionala FoU-enheterna. Denna rörlighet är i jämförelse med exempelvis universitet och högskolor mycket stor. Endast tre FoU-enheter har lagts ned sedan kartläggningen i DU.

Tabell 3 FoU-enheter som inte fanns i Det dolda universietet

FoU-enheter som inte fanns med i Det dolda universitetet

I denna studie har alltså 87 FoU-enheter identifierats som inte fanns med i DU:s kartläggning. Dessa FoU-enheter kan delas in i tre kategorier; de som har bildats efter att DU publicerades, FoU-enheter som omorganiserats och därmed verkar under annat namn samt FoU-enheter som visserligen existerade vid tiden för DU:s kartläggning men av olika skäl inte var med i denna. I denna studie har 32 FoU-enheter identifierats som existerande vid tiden för DU:s kartläggning men som av olika skäl inte fanns med i denna. Orsakerna kan vara flera. Det är svårt att göra avgränsningar för vad som ska räknas som FoU-enheter. Dessutom är utfallet i en kartläggning av FoU-enheter beroende av de källor som används. Ända in i slutskedet av denna delrapportering har nya FoU-enheter identifierats. Liksom i DU:s kartläggning har det varit svårt att hitta FoU-enheter som inte har inriktning mot Hälso- och sjukvård eller Individ- och familjeomsorg (IFO)/Äldre.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Tabell 4 Inriktning nya FoU-enheter sedan Dolda universietet

Nya FoU-enheter sedan Det dolda universitetet

I denna studie har 38 FoU-enheter identifierats som har bildats efter kartläggningen i DU, dvs. de senaste fyra åren. Utav dessa nybildade FoU-enheter återfinns störst andel med inriktning mot Hälso- och sjukvård. Därefter följer enheter med inriktning mot IFO, Äldrefrågor, Handikapp samt andra inriktningar. Det är viktigt att notera att FoU-enheter kan ha flera inriktningar. Om en FoU-enhet har flera inriktningar är det vanligast att dessa är IFO och Äldre, samt i vissa fall även Handikapp.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

FoU-enheternas villkor och vardag Finansieringen är ett ständigt problem för de flesta FoU-verksamheter. Flera FoU-aktörer har vittnat om projektmedlens allt större andel av omslutningen på bekostnad av basanslagen. Således ökar kraven på FoU-enheterna att hitta extern finansiering och den långsiktiga tryggheten blir mindre. Inom landstingen finns en större vana vid kunskapsproducerande verksamhet än i den kommunala sektorn. Dock finns stora skillnader mellan olika verksamheter i landstinget. Ett flertal aktörer oroas över den kliniska forskningens alltför låga andel av den forskning som bedrivs inom landstinget. Den kliniska forskningen, menar dessa aktörer, är mycket viktig för att upprätthålla en god nivå på vården. Trots utmaningen med en kraftigt ökad andel äldre i samhället har flera FoU-enheter med inriktning mot äldrefrågor stora problem med finansiering av verksamheten och är i flera fall mer eller mindre beroende av statligt stöd. En intressant aspekt med FoU-enheter med inriktning mot äldre är att de i de flesta fall finansieras av både landsting och kommuner. Detta borde kunna ge en stabilare ekonomisk situation vilket i praktiken inte är fallet. Att det är FoU-enheter med inriktning mot äldrefrågor som har störst problem med finansiering kan bero på att de är relativt nyetablerade.

Statligt stöd

Av de FoU-enheter som är inriktade mot äldrefrågor har flera stimulansmedel från Socialstyrelsen.12 Cheferna på några av de aktuella enheterna har uppgett att verksamheten, om det statliga stödet blir mindre eller försvinner helt, antingen riskeras läggas ned helt eller att den kommer att fortsätta i betydligt mindre format. Några FoU-enheter har sparade pengar så att de klarar sig en begränsad tid med minskade basanslag. Cheferna på dessa FoU-enheter hoppas att finansieringen under denna begränsade tid kommer att lösa sig, antingen med statliga medel eller ökade anslag från kommuner och/eller landsting. Även om inte alla FoU-enheter har statligt stöd anser samtliga FoU-aktörer att ett sådant är viktigt. Det är främst tre skäl som angetts för att motivera ett fortsatt statligt stöd till regionala FoU-enheter med inriktning mot välfärdsområdet; • Legitimitet är det absolut vanligaste skälet till att FoU-aktörer vill se ett statligt stöd. Det är uppenbart att kommunoch landstingspolitiker påverkas starkt av att staten deltar, om än bara med ett ekonomiskt bidrag. Flera FoU-aktörer har vittnat om risken för att kommuner och/eller landsting drar sig ur samarbeten när statens medverkan upphör. Staten är onekligen en tung aktör och hur de fördelar pengar ger signaler till kommuner och landsting om vilka områden som är prioriterade. En aktör beskriver vikten av statligt stöd i argumentationen med de lokala politikerna då FoU-kulturen i det aktuella länet är liten. En annan aktör beskriver vikten av att, inför politikerna, legitimera FoU-enheternas plats vid sidan av högskolorna. Ett statligt stöd signalerar att staten ser FoU-enheter som ett komplement till högskolorna. • En stabilare ekonomi är ett självklart resultat av statligt stöd. Vid flera FoUenheter ökar projektintäkternas andel av omslutningen, som en konsekvens av minskade basanslag. En aktör på en FoU-enhet beskriver att de har drivit fler nationella projekt som ofta löper över längre tid. Därmed uppnås en större ekonomisk stabilitet för FoU-enheten men många gånger på bekostnad av det regionala perspektivet. Några chefer på lokala och regionala FoU-enheter hävdar att statliga medel är en förutsättning för dessa FoU-enheters överlevnad. En majoritet av aktörerna inom FoU-enheter, FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

12 Ett statligt stöd till lokala och regionala FoU-enheter med inriktning mot äldrefrågor avsattes i budgetpropositionen 2004. Stödet är halverat mot 2004 och kommer under 2005 att fördelas till de FoUenheter som redan har statligt stöd. Hur det kommer att fördelas efter 2005 är i dagsläget oklart. (Prop. 2004/05:1).

lokala och regionala politiker och tjänstemän, ser statligt stöd som viktigt för att ge stabilitet, långsiktighet och därmed också en större arbetsro åt FoU-enheterna. En aktör menar att ett statligt stöd skulle medföra större möjligheter att ”prova nya saker”. En annan påtalar att det finns svårigheter att arbeta med ett kritiskt förhållningssätt mot den organisation som finansierar dem. Med ett statligt stöd blir det fler finansiärer vilket skulle öka möjligheten att arbeta med ett kritiskt förhållningssätt. • Flera aktörer anser att staten har ett ansvar för lokal och regional FoU även utanför högskolor och universitet. En aktör menar att staten traditionellt har stått för forskning och kommunoch landstingsverksamheter för utveckling. Därmed, menar aktören, torde FoU rimligtvis vara en gemensam angelägenhet. En landstingspolitiker menar att det finns ett nationellt ansvar för att det finns FoU-enheter, vilka är kommunernas och landstingens bas i forskningsvärlden. Vidare menar politikern att FoU-enheterna är viktiga för att lära de lokala/regionala verksamheterna att ”tänka i termer av FoU”, något politikern menar att de är ovana vid. En annan aktör inom den kommunala sektorn pekar på att kommunerna fått statliga pengar för att driva vissa verksamheter i kommunal regi och därmed också borde få pengar till att utveckla dessa. På flera FoU-enheter där den framtida finansieringen är osäker har stor möda lagts ned på att klara den fortsatta existensen. Exempelvis har en chef för en FoU-enhet spenderat en stor del av våren 2004 till att arbeta för FoU-enhetens fortsatta existens. Ett sådant arbete tar givetvis tid och energi från den verksamhet som FoU-enheten anger i verksamhetsplanen. Situationen är inte unik för denna enhet utan fler FoU-aktörer ger liknande beskrivningar. Detta är onekligen en baksida av den kortsiktiga finansieringssituation som många FoU-enheter befinner sig i. Frågan är hur mycket tid och resurser det är rimligt att lägga på ”lobbyarbete” för en verksamhets existens. En annan negativ konsekvens är att inriktningen på FoU-verksamheten blir bundet till vilka projektmedel som finns att söka och inte vilka FoU-frågor som är mest angelägna.

Konsekvenser av statligt stöd

I ett flertal län har det statliga etableringsstödet fungerat som en katalysator för bildandet av FoU-enheter med inriktning mot äldre. En negativ konsekvens av detta, som flera aktörer har beskrivit, är att den påskyndade processen har medfört att förankringen av verksamheten blivit lidande. Detta har i några fall resulterat i oklar ansvarsfördelning och/eller en allmänt dålig verksamhetsstruktur. I några fall har det bildats flera FoU-enheter med samma inriktning i ett län, vilket enligt flera FoU-aktörer är en konsekvens av de statliga stöden. Detta är fallet i exempelvis Skåne- och Östergötlands län. I Östergötlands län har Motalas FoU-verksamhet nästan helt upphört och i framtiden kommer de troligtvis att samarbeta och eventuellt integreras med FoU-centrum i Linköping. I Uppsala- och Jönköpings län har det funnits idéer att starta FoU-enheter för hela välfärdsområdet. Dock har man ändrat dessa planer efter de statliga stöd som finns att söka och därmed också begränsat inriktningen mot de områden som prioriterats av staten. Syftet med de statliga stöden är att prioritera särskilda områden och huruvida detta är positivt eller negativt i dessa fall kan diskuteras. Några aktörer har beskrivit att inriktning och organisation är ett resultat av hur de statliga stöden är utformade vilket en aktör menar inte blev någon ideal organisationsform. 16

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

I och med att stimulansmedlen varit tidsbegränsade har många FoU-enheter kommit att drivas mer eller mindre som projekt. En aktör menar att detta leder till att FoU-enheten ligger utanför den ordinarie verksamheten och att det ﬁnns risk att den läggs ned när stimulansmedlen är slut.

Nyttan med FoU

En ständigt pågående diskussion är nyttan av FoU. Inför betänkandet Innovativa Processer genomfördes en undersökning om nyttan av FoU-enheters verksamhet. I undersökningen skickade utredarna ut enkäter till FoU-enheterna där de skulle ge ”ett exempel på något konkret resultat från er forskning eller utveckling” och hur detta gjorde ”nytta eller hade effekter på den eller de verksamheter som tog del av resultatet”. Utredarna betonade att de ville ha så konkreta resultat som möjligt och att exempelvis rapporter inte i sig deﬁnierades som nytta. Resultatet var nedslående. Nästan hälften av FoU-enheterna kunde inte beskriva vilken nytta deras verksamhet ledde till. I denna grupp ingick visserligen bortfallet i undersökningen men enligt utredarna påverkades resultatet inte nämnvärt av detta. Frågan om vilken nytta som tillförs verksamheter i kommuner och landsting vore givetvis lika intressant att ställa till högskolorna, något utredarna också nämner. De ansåg dock att en sådan undersökning inte låg inom ramen för betänkandet.13 Frågan är om inte en del av problemet ligger i hur olika aktörer ser på nytta. Flera FoU-aktörer anger personalpolitik som ett tungt skäl till att bedriva FoUverksamhet. I Västernorrland, exempelvis, har landstinget inga personalförsörjningsproblem på de avdelningar som bedriver FoU. Några FoU-aktörer för också fram att själva projekten i sig ses som en läroprocess och därmed en form av kompetensutveckling. I båda fallen upplevs att FoU-verksamheten har genererat nytta. Det tycks som att det många gånger saknas en tydlighet i kommunikationen mellan olika intressenter (exempelvis politiker) och utförare av FoU. Det kan gälla syftet med verksamheten, vilken nytta man kan förvänta sig att den genererar och för vem den genererar nytta. Flera aktörer framhåller att nytta inte kan skapas enbart av FoU-enheterna utan detta måste ske i samverkan med beställaren. I den uppföljning av stimulansbidragssatsningen åren 2003–2004 som Socialstyrelsen publicerade år 2005 konstaterades att samarbetet mellan FoU-center och universitet och högskolor är till nytta för båda parter.14 Speciellt uppsatsskrivande studenter ser i ökad grad FoU-centren som en möjlig väg för kontakter med det sociala arbetets praktik.

Synen på kunskap, forskning och utveckling

Inom landstingen vittnar de aktörer som är inriktade på klinisk forskning om denna inriktnings lägre status gentemot exempelvis gen- och stamcellsforskning. Detta ses på med stor oro. Tillbakagången tros främst ha två orsaker. En FoU-aktör inom landstinget anser att det har skett en strukturförändring inom sjukvården där det företagsekonomiska perspektivet har företräde före det humanistiska perspektivet. Därmed, menar denne, prioriterar anslagsgivare preklinisk forskning framför klinisk forskning. Detta är problematiskt då den kliniska forskningen är oerhört viktig för att upprätthålla en god kvalitet på sjukvården. Socialstyrelsens stöd till FoU-enheter med inriktning mot äldrefrågor kräver samverkan mellan kommuner och landsting. I och med denna samverkan har de olika synsätten på FoU i kommuner och landsting blottats. Det ﬁnns några aspekter av synen på FoU som är så pass återkommande att ett mönster går att FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

13 SOU 2003:90. 14 FoU-centra för äldre. Uppföljning av stimulansbidragssatsningen 2003–2004. Socialstyrelsen 2005.

urskilja. Detta mönster kan vara mer eller mindre tydligt i olika län och behöver inte nödvändigtvis innebära samarbetsproblem mellan kommunsektorn och landstingssektorn. En stor skillnad mellan kommuner och landsting är att det inom landstingen finns en stark tradition av forskning, även om detta inte i lika hög grad gäller patientnära forskning. FoU-enheter inom landsting är ofta ett stöd till personal i verksamheterna där personalen kan söka finansiering, få tillgång till handledare och i många fall nyttja arbetsplatser. Den personal som arbetar på FoUenheten är i första hand stöd för personal ute i verksamheterna även om det förekommer att de själva bedriver FoU. Initiativen ska komma ”nerifrån”, dvs. från personalen i verksamheterna. Inom FoU i kommunsektorn är det i större utsträckning personalen på FoU-enheterna som bedriver FoU och initiativet kommer oftare ”uppifrån” och inte i samma utsträckning från personal ute i verksamheterna. I vilken utsträckning politiker ska påverka forskning är en ständigt pågående diskussion och detta tycks även vara fallet inom lokal och regional FoU. Inom landstinget är uppfattningen att politiker inte ska styra och påverka FoU-arbetet för mycket vanligare än inom den kommunala sektorn. Vissa FoU-aktörer i landsting har en syn på forskare som självständiga, särskilt från politiker. De ser forskarna som bäst lämpade att själva välja vilka ämnen eller områden som är värda att forska inom. En motsatt syn på forskning – som är vanligare inom kommunsektorn – är att det inte är bra att lämna över initiativet i FoU-verksamheten till forskarna. Om FoU-verksamheten verkligen ska vara verksamheterna till nytta måste uppdragen också komma därifrån. Det finns även skillnader i synen på forskning mellan verksamheter i kommunerna och i landstingen. Trots detta finns hos båda sidor en vilja att samverka med den andra parten. En aktör menar att det vore mycket illavarslande om inte kommuner och landsting kan samarbeta på FoU-nivå. I de fall där FoU-samarbeten med inriktning mot äldrefrågor har varit mindre lyckade vill aktörer från såväl kommuner som landsting fortsätta samarbetet, om än under andra former. Ytterligare ett spänningsfält finns mellan delar av den akademiska världen och FoU-verksamhet utanför denna. Det finns aktörer på högskolor och universitet som anser att de lokala och regionala FoU-enheterna inte behövs och att verksamheten vid dessa inte håller en tillräckligt hög akademisk nivå. Detta spänningsfält återfinns i såväl kommuner som landsting. För att ge en rättvisande bild bör också nämnas att flera lokala och regionala FoU-enheter har ett mycket gott samarbete med högskolor och universitet. Hur god relationen är mellan dessa FoU-enheter och högskolor/universitet tycks i stor utsträckning vara personberoende.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Förekomsten av FoU-strategier i landsting och regioner

Karta 2. Förekomst av FoU-strategier i landsting och regioner. Uppgifterna är insamlade hösten 2004. Grundkartan är framtagen av Lantmäteriverket. FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Regional utveckling och FoU inom den offentliga sektorn

I betänkandet ”Innovativa processer” samsas begrepp som innovativt ledarskap, tillväxt och utveckling med primär- och landstingskommunal verksamhet. Utredarna menar att en utveckling av den offentliga verksamheten bidrar till regional utveckling och tillväxt. I många län är tillväxt och regional utveckling starkt förknippat med näringsliv och företagsutveckling. Även om tillväxt och offentlig verksamhet inte är starkt förknippade idag kan en viss förändring skönjas. Såväl Region Blekinge som landstinget i Blekinge tar ett helhetsgrepp på regional utveckling där tyngdpunkten ligger på fler aktörer än näringslivet. Dock återstår det att se hur detta realiseras i praktiken. För även om alltfler län likt Blekinge involverar flera aktörer i tillväxtprogram och dylika dokument finns fortfarande en barriär mellan de lokala och regionala FoU-enheterna och enheterna för regional utveckling.

FoU-strategier

En tendens i svenskt samhälle idag, vilket inte minst samverkansorganen är ett exempel på, är en större samverkan på regional nivå. Detta är en tendens som även återspeglas inom offentlig FoU, där länsövergripande FoU-strategier är ett växande fenomen. Av de tjugo landstingen har 12 landsting visserligen en FoU-strategi men fem anger att den är inaktuell. Frånvaron av en FoU-policy innebär i de flesta fall att dessa frågor löses på en lägre nivå, vid FoU-enheterna. I ett landsting, som inte har någon skriven FoU-strategi, uppger FoU-chefen att landstingets FoU-strategi finns i ”i ett antal powerpoint-bilder” samt finns insmuget ”lite här och var”. Ambitionen är dock att inom en snar framtid formalisera dessa i en nedskriven FoU-strategi. I ett annat landsting som inte heller har någon nedskriven FoU-strategi motiveras detta med att den FoU som bedrivs inom landstinget har så olika förutsättningar att den inte kan rymmas under en och samma FoU-strategi. En motsatt tendens kan skönjas i Norrland där de fyra landstingen ska skriva en gemensam strategi till vilken de fyra landstingen ska harmonisera sina framtida regionala FoU-strategier. En vanlig uttalad målsättning inom landstinget är att FoU ska bedrivas inom de olika verksamheterna och inte i en särskild FoU-enhet. Inom den kommunala sektorn finns i dagsläget inga länsövergripande FoUstrategier. En politiker kommenterar frånvaron av en länsövergripande FoUstrategi med att ”det normala är att pengar avsätts i fullmäktige och sedan sköter sig FoU-enheterna själva”. Med andra ord skriver många lokala och regionala FoU-enheter sina egna FoU-strategier i form av verksamhetsplaner. I flera län finns dock embryon till om inte länsövergripande FoU-strategier så i alla fall länsövergripande samarbeten. I Blekinge- och Hallands län har samverkansorganen integrerat FoU-frågorna i det regionala utvecklingsarbetet. Ambitionen är att FoU-strategin ska rymmas i de regionala utvecklingsstrategierna. I Kronobergs län finns ett brett samarbete där kommunerna, länsstyrelsen, landstinget, länsarbetsnämnden och universitetet gemensamt diskuterar hur den framtida FoU-organisationen i länet ska se ut.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

En forskningsstrategi för kommuner, landsting och regioner

Inom ramen för denna studie har även en uppföljning av En forskningsstrategi för kommuner, landsting och regioner gjorts. Svårigheten med att skriva ett strategiskt dokument som passar alla berörda aktörer, kan illustreras genom två utlåtanden från olika aktörer inom FoU om En forskningsstrategi för kommuner, landsting och regioner. I ena fallet beskrivs strategin som ”ovanligt konkret” och i det andra som ”ganska generellt hållen”. Några av invändningarna mot dokumentet var den tunga fokuseringen på kommunala frågor. Inom den kommunala sektorn var det en aktör som tyckte att tyngdpunkten i dokumentet ligger på individ-, familje- och/eller äldreomsorg och en annan aktör menade att det blir ”centralstyrt” när några områden ska prioriteras. Även om det finns invändningar mot dokumentet var de positiva omdömena betydligt fler. De positiva omdömena fördelar sig jämt mellan kommunoch landstingssektorn. De förtjänster olika aktörer inom FoU har upplevt kan delas in i tre områden; • Sprida kännedom och kunskap om FoU-verksamhet inom kommuner och landsting. Detta gäller kanske främst mot staten och lokala/regionala politiker men även andra aktörer. Dokumentet har använts av aktörer såväl internt inom FoU-enheter som aktörer utanför dessa för att ge tyngd åt argument för FoU i dialog med exempelvis politiker. Även om få politiker lusläser dokumentet ger det en viss tyngd att Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet står bakom det. En aktör beskriver dokumentet som betydelsefullt då ”man från central nivå lyft fram och tryckt på behovet av kommunal FoU”. En annan aktör beskriver vikten av att ”statsmakten ser hela offentliga sektorn som forskare”. Flera aktörer har använt dokumentet vid förhandlingar om framtida finansiering för sina FoU-enheter. • Underlag i utredningar/policyarbete. I flera län har dokumentet använts som underlag i utredningar om FoU eller i arbetet med att skriva en FoUpolicy. • Inte ensamma. Två aktörer beskriver att dokumentet visat på att de inte är ensamma i sin situation. Båda aktörerna arbetar inom den kommunala sektorn och på mindre FoU-enheter. Det går att se ett mönster där större FoU-enheter med en stabilare verksamhet använt dokumentet mer strategiskt och inte i särskilt hög grad som ett stöd internt inom FoU-enheten. En forskningsstrategi för kommuner, landsting och regioner har varit särskilt viktig för de mindre länen och FoU-enheterna då de inte har resurser att själva bedriva strategisk ”lobbying” för FoU. För många människor är FoU starkt förknippat med näringslivet varför dokumentet har bidragit till att lyfta fram att den offentliga FoU-verksamheten.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Avslutande reflektion I denna studie har konstaterats att antalet FoU-enheter har blivit fler sedan Dalarnas forskningsråds kartläggning i Det dolda universitetet för fyra år sedan. Huruvida FoU inom det offentliga har ökat i omfattning är dock omöjligt att säga något om utifrån materialet i denna studie. FoU bedrivs inte bara inom de lokala och regionala FoU-enheter som belysts i denna studie utan även i kommunernas, landstingens och regionernas övriga verksamheter. Att då endast titta på antalet FoU-enheter skulle vara att kraftigt underskatta de resurser som avsätts till FoU i dessa organisationer. Trots att forskning och utveckling får anses vara långsiktig verksamhet har de flesta lokala och regionala FoU-enheterna mycket kortsiktig finansiering. Flera aktörer menar att bristen på FoU-tradition inom kommunerna medför svårigheter med finansiering till de kommunala FoU-enheterna. Men även om det finns en större tradition av forskning i landstingen, finns stora skillnader inom landstinget där den kliniska forskningen av flera aktörer upplevs som relativt lågt prioriterad. En effekt av den kortsiktiga finansieringen är att flera FoU-enheter har svårt att rekrytera och/eller behålla disputerad personal. En annan effekt är att mycket tid läggs ner på att söka externa projektmedel och/ eller argumentera för bibehållna/ökade basanslag från intressenterna. Vidare är det flera aktörer som menar att en del av FoU-verksamheten styrs av vilka medel som går att söka. Fördelen med det kortsiktiga tidsperspektivet är att FoU-enheterna blir mycket flexibla organisationer. Medarbetarna tvingas ”vässa sig” för att få in projekt till enheten vilket är en förutsättning för dess överlevnad. I de intervjuer som genomförts är det två frågor som återkommit så ofta att de får anses vara de dominerande inom lokal och regional FoU. Det är dels den kortsiktiga finansieringen och dels den bristande kommunikationen mellan utförare av FoU och kommunoch landstingspolitiker. Dessa två frågor har ett tydligt samband. Med en bättre kommunikation där båda parter vet vad politikerna vill få ut av anslagen till FoU blir diskussionen om anslag just en diskussion och inte bara en förfrågan om pengar. Det är också tydligt att statens agerande har stor påverkan på hur kommuner och landsting ställer sig till finansiering av FoU.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Referenser Litteratur

Bergström, E. m.ﬂ. (2000) Det dolda universitetet. DFR-rapport. Dalarnas forskningsråd. Boström, M. (1998) Något man inte talar om? Arbetsrapport, Dalarnas forskningsråd. Dir. 2003:10 Översyn av strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen. Direktiv för Ansvarskommittén. Dir. 2004:93 Tilläggsdirektiv till Ansvarskommittén. Gossas, M. (2003) Kommunen som nätverksaktör. Institutet för framtidsstudier. LS 0301-0345 Utredning av kunskapscentra inom SLL. Bilaga 1 till Stockholms läns landstings styrelseprotokoll 16/12 §306. Prop. 2004/05:1 Budgetpropositionen för 2005. Socialstyrelsen (2005) FoU-centra för äldre. Uppföljning av stimulansbidragssatsningen 2003–2004. SOU 2003:90 Innovativa processer. Betänkande från utredningen om innovativa processer. SOU 2003:123 Utvecklingskraft för hållbar välfärd. Ansvarskommitténs delbetänkande. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet (2003) En forskningsstrategi för kommuner, landsting och regioner. Dnr SK 2003/2168, Lf 0342/03 Tydén, T. (2003) Samspelet vetenskap och praktik – ett utmanande forskningsfält. I Utbildning och demokrati. Tidskrift för didaktik och utbildningspolitik, 1:2003. Örebro universitet.

Intervjuer Albinsson, Per – Region Halland Almberg, Britt – Nestor, Stockholms län Almqvist, Kerstin – Värmlands läns landsting Andersson, Bengt-Arne – Äldreväst Sjuhärad, Västra Götalands län Andersson-Gäre, Boel – Landstinget i Jönköpings län Angsell, Gun-Lis – FoU-enheten, Stockholms stad Asplund, Ragnar – Jämtlands läns landsting Berg Eklundh, Lotta – FoU Nordost, Stockholms län Berger, Sune – Centrum för Regional Utveckling (CERUT), Värmlands län Bergljung, Ingvar – Landstinget Blekinge Berglund, Johan – Blekinge FoU Bertheden, Mats – Landstinget Hallands län Bertilsson, Ulrika – Region Halland Bjurulf, Staffan – Region Värmland Björling, Bam – Kvinnoforum, Stockholms län Burström, Lena – Västmanlands läns landsting Bygdell, Agneta – FoU Norrbotten Carlenius, Ingrid – FoU Norrbotten Carlsson, Göran – Region Dalarna Chirico, Lena – FoU IFO Uppsala län Dahl, Carina – Örebro Kommun, Örebro län

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Ekermo, Mats – Mälardalens Högskola, Västmanlands län Eklund, Björn – Centrum för kommunstrategiska studier (CKS), Östergötlands län Ekström, Thorbjörn – Stockholms läns landsting Engström, Bo – FoU Västmanland Ericsson, Bengt – FoU Skaraborg, Västra Götalands län Ericsson, Mats – Fou Äldre i Sörmland Ericsson, Mats – FoU-centrum Linköping, Östergötlands län Eriksson, Annika – Region Halland Eriksson, Bengt G. – IKU, Värmlands län Eriksson, Mats – Örebro läns landsting Fahlström, Gunilla – Forum Äldre Örebro Felizia, Ingalill – PUFF, Östergötlands län Gough, Ritva – Fokus, Kalmars län Grahn, Birgitta – FoU Kronoberg Granberg, Lars – Gävleborgs landsting Granström, Gusten – Piteå kommun, Norrbottens län Grodzinsky, Ewa – FoU-enheten för Närsjukvården i Östergötland Göthman, Birgitta – Landstinget Dalarna Hajtowitz, Elisabeth – FoU i Väst, Västra Götalands län Haraldsson, Johnny – Kommunförbundet Gävleborgs län Hebo, Maria – Äldrecentrum Östergötland

Hedman, Peter – Landstinget i Västerbottens län Heijl, Anders – Landstinget i Östergötlands län Hellström, Lennart – Landstinget i Kalmar län Hellström, Sten – Landstinget i Västerbottens län Henriksson, Jan-Olof – Gotlands Kommun Hermansson, Elisabeth – Kommunförbundet i Stockholms län Hyvönen, Ulf – UFFE, Västerbottens län Johansson, LarsEric – Kommunförbundet i Örebro län Jonasson, Sven – Kommunförbundet i Jämtlands län Jornfeldt, Mia – FoU-Äldre/Region Halland Källtorp, Ove – X-fokus, Gävleborgs län Lagercrantz, Karen – FoU Skåne, Skåne län Larsson, Pär A – Fyrbodalsinstitutet, Västra Götalands län Lennemyr, Yvonne – Region Värmland Lerman, Bo – FoU-centrum Äldre, Uppsala län Lernå, Lena – Kommunförbundet Kronoberg Liljedahl, Sten – Region Halland Lindberg, Anna – Landstinget i Norrbottens län Lindholm, Maria – Äldrecentrum Västerbotten Lindvall, Kaj – Stockholms läns landsting Lorentzson, Lars-Erik – Region Halland Lundgren, Hannie – Region Skåne Lyander, Ylva – Gotlands Kommun Malker, Hans – Landstinget i Västernorrlands län Malmvall, Bo-eric – Landstinget i Jönköpings län Markström, Urban – Socialpsykiatriskt kunskapscenter, Västerbottens län Marnetoft, Sven-Uno – Försäkringskassan/Mitthögskolan, Jämtlands län Michanek, Katarina – Gotlands Kommun Månsson, Ingemar – Västra Götalandsregionen Nilsson, Cecilia – Regionförbundet i Kalmar län Norberg, Göran – Region Sörmland Norrman, Mona-Lisa – Jämtlands läns landsting Nyberg, Eva – FoU Södertörn, Stockholms län Nyberg, Gunhild – FoU Västernorrland och Kommunförbundet i Västernorrlands län

Olsson, Anders – Region Värmland Olsson, Leif – Gotlands Kommun Olsson, Ulla – Örebro Kommun, Örebro län Omne-Pontén, Marianne – Centrum för klinisk forskning, Dalarnas län Palm, Ann – FoU Nordväst, Stockholms län Persson-Kraft, Kulla – Kommunförbundet Kronoberg Pettersson-Lindberg, Eva – Landstinget i Kronobergs län Rahm, Vivi-Ann – Gävleborgs landsting Rehnblad, Karin – Luppen, Jönköpings län Rehnström, Peder – Östsam, Östergötlands län Samuelsson, Christina – Landstinget i Kalmar län Schollin, Jens – Örebro läns landsting Selander, Göran – Äldreforskning Nordväst, Stockholms län Sellberg, Eva – Gotlands Kommun Sigwan, Bo – Skellefteå kommun, Västerbottens län Sjögren, Ingvar – Uppsala läns landsting Sjölander, Per – Södra lapplands forskningsenhet, Västerbottens län Sonde, Lars – Kompetenscentrum, Stockholms län Strandberg, Eva-Lena – Blekinge FoU Svensson, Tomas – Landstinget i Sörmlands län Thalin, Lena – Gotlands Kommun Thörn, Åke – Landstinget i Norrbottens län Tillander, Kristian – Karlstads kommun, Värmlands län Wahlberg, Peter – Landstinget i Östergötlands län Vedin, Bernt – Kommunförbundet i Västerbottens län Westling, Karin – Kommunförbundet i Jönköpings län Wiberg, Ingvar – Region Skåne Wiklander, Monika – Västmanlands läns landsting Wånell, Sven Erik – Äldrecentrum, Stockholms län Åhsberg, Elizabeth – Malmö FoU-enhet för äldre, Skåne län Åkerström, Bengt – FoU Jämt, Jämtlands län Önnerhag, Ulf – Region Blekinge

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Bilaga 1

Underlag för analys I denna bilaga redovisas sammanställningar av de intervjuer som genomförts inom ramen för IKA-projektet och i några fall material som erhållits i samband med dessa intervjuer. Intervjuerna genomfördes våren, sommaren och i några enstaka fall hösten 2004. Materialet har skickats ut till intervjupersonerna för genomläsning i april 2005. Några av de FoU-enheter som redovisas i bilaga 2 finns inte med i denna bilaga. Det finns flera orsaker till detta. I några fall har det funnits svårigheter att komma i kontakt med företrädare för FoU-enheten och i andra fall har FoU-enheten identifierats så pass sent i projektet att någon intervju inte kunnat genomföras. Den kartläggning som genomfördes inom ramen för Det dolda universitetet på uppdrag av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Socialstyrelsen år 2000 har följts upp i denna studie.

Blekinge län

Blekinge län är till folkmängden Sveriges tredje minsta län/region. Det ﬁnns bara en FoU-enhet, Blekinge FoU som har både landstinget och kommunerna som huvudman. I Blekinge län har samverkansorganet Region Blekinge ansvar för utvecklingsfrågorna. Det bildades januari 2001 och hade en uppstartsperiod på två år innan de 2003 blev samverkansorgan.

Blekinge FoU

Blekinge FoU grundades 1988 och var då mycket ovanlig i det att inriktningen var såväl primär- som landstingskommunala frågor. Tyngdpunkten låg på primärkommunala frågor då forskningen inom denna sektor var yngre och inte ansågs lika utvecklad som inom den landstingskommunala sektorn. Idag är landstinget mer offensiva än kommunerna inom Blekinge FoU vilket till stor del beror på kommunernas ansträngda ekonomi. Enheten har inga statliga basanslag och projektintäkterna står för närmare 70 procent av ﬁnansieringen. Chefen för enheten är en forskningsinriktad läkare varför tyngdpunkten för närvarande ligger mer åt forskning än åt utveckling. I ett litet län som Blekinge blir FoU-verksamheten väldigt styrd av de individer som arbetar med dessa frågor. En aktör beskriver det som att ”en FoU-enhet är dess individer”. Enheten har starka band till Blekinge tekniska högskola och bistår bland annat med disputerad personal vilket det rått brist på inom sjuksköterskeutbildningen vid högskolan.

Landstinget och det framtida FoU-arbetet

Utöver sitt engagemang i Blekinge FoU har landstinget en forskningsadministratör/utredare som är ansvarig för FoU inom slutenvården (som inte omfattas av Blekinge FoU:s verksamhet). FoU-verksamheten inom slutenvården stöds genom doktorand- och projektbidrag som fördelas av en FoU-kommitté, där chefen för Blekinge FoU är ordförande. Det har funnits planer på att införliva slutenvårdens forskning i Blekinge FoU. Detta har dock inte realiserats, mycket på grund av farhågor för att det medicinska perspektivet skulle bli dominerande i en sådan lösning. Det ﬁnns en skillnad i synen på forskning mellan kommunerna och landstinget där kommunerna vill ha mer uppdragsforskning, och där styrningen uppifrån är starkare. Landstinget föredrar, precis som högskolan, vad de kallar en ”friare” forskning där personalen i verksamheterna i högre utsträckning själva väljer inriktning. FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Det finns en forskningsstrategi inom landstinget men då den är inaktuell används en två år gammal utredning istället. Denna utredning utfördes av forskningsadministratören/utredaren på landstinget men kom aldrig att realiseras i en ny forskningsstrategi, mycket på grund av att den var dåligt politiskt förankrad. Forskningsadministratören/utredaren ser ”sugrören” – dvs. att forskare håller sig strikt inom sitt område – och svårigheten att sprida forskningen ut i verksamheterna som störst hinder mot en innovativ miljö. Ofta kan själva begreppet ”forskning” vara ett hinder då människor har en hel del föreställningar om begreppet och kan bli avogt inställda, vilket inte är fallet med begreppet ”utveckling”. Vidare finns en brist på arenor och mötesplatser, såväl lokalt som nationellt. Under hösten 2004 genomförs en utredning av FoU-verksamheten i Blekinge av landstinget ytterligare en gång och då används den ovan nämnda två år gamla utredningen som underlag. Denna gång ska politiker involveras i större utsträckning än för två år sedan, för att inte upprepa misstaget med den dåliga politiska förankringen. Våren 2004 genomförde forskningsadministratören/utredaren en utredning som också ska ligga till underlag för arbetet hösten 2004. I denna utredning identifieras forskning som en tillväxtmotor i Blekinge, men då med ett bredare samhällsperspektiv än idag. Ingen organisation kan ta ett helhetsansvar och idag saknas en regional infrastruktur för FoU. En uppbyggnad av en sådan är därför angeläget. Forskningen inom patientnära hälso- och sjukvård är svag, vilket är problematiskt då utredningar visat att dylik forskning resulterat i flera framgångsrika vård- och behandlingsmetoder. FoU bidrar också till en god personalpolitik där medarbetarnas intresse för att utveckla verksamheten och sin kompetens ökar. Det finns en potential i de många specialister som idag inte är FoU-handledare men skulle kunna vara det. Vidare diskuteras landstingets innovationssystem där frågan är uppdelad i två delar; dels hur det ser ut internt inom landstinget men också samspelet med andra aktörer i regionen. Sådana aktörer kan vara kommunerna (främst äldrevård), Blekinge Tekniska Högskola, Region Blekinge (som arbetar på ett regionalt innovationssystem för hela Blekinge i vilket landstingets innovationssystem ingår) samt interregional samverkan. Ett sätt att möta utvecklingen är genom ett framtidsinriktat program för hälso- och sjukvårdens utveckling (BeHoV 2010) där forskningsadministratören ser vikten av att utreda behovet av FoU och en tydlig infrastruktur för den regionala forskningen ur ett blekingskt tillväxtperspektiv.

Innovationer och utveckling

15 Med Triple Helix menas enkelt uttryckt samverkan mellan tre viktiga aktörsgrupper: akademin, näringslivet och det offentliga ( i detta fall regionen).

Region Blekinge fastställde den regionala utvecklingsplanen 2002 som består av vad man kallar för fem metaforer; det hållbara, samverkande, innovativa, tillgängliga samt attraktiva Blekinge. I planen talar man om innovativa, lärande regioner och innovationssystem. Det som hamnar utanför Blekinges FoU:s verksamhet ska samlas i Blekinge innovationsmodell (BIM) som har ett tydligt ”triple helix”-perspektiv.15 I denna modell ska de olika aktörerna på arenan identifieras, såsom utvecklande, förmedlande och/eller finansierande aktörer, vilka i praktiken kan vara högskolan, näringslivet eller politiker. Arbetet som, bedrivs i nära samarbete med högskolan, påbörjades i vintras och är fortfarande i sitt inledningsskede. Hela regionen ska ingå i BIM som då kommer att tjänstgöra som den regionala ”FoU-policyn”. Den ska knyta ihop det regionala, nationella och europeiska FoU-arbetet. De hinder som måste övervinnas består i att identifiera aktörernas roller där det kan uppstå konkurrenssituationer. Det 26

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

blir en utmaning att få alla att dra åt samma håll där man trots olika organisationsstrukturer måste hitta tilliten till varandra.

Dalarnas län

I Dalarna ﬁnns sedan 2003 ett samverkansorgan mellan kommuner och landstinget, Region Dalarna, som ansvarar för den regionala utvecklingen. De bedriver ingen FoU inom organisationen men deltar i enstaka projekt. Landstinget är huvudman för två forskningsenheter, Centrum för klinisk forskning och Dalarnas forskningsråd. I landstinget har en omorganisation genomförts under 2003–2004 bl.a. med syfte att organisera all hälso- och sjukvård i en förvaltning med landstingsdirektören som förvaltningschef. Den nya gemensamma organisationen medförde också inrättandet av en för hela landstinget Dalarna gemensam utvecklingsenhet och en tjänst som utvecklingschef tillsattes 1 juli 2004.

Centrum för klinisk forskning

Centrum för klinisk forskning (CKF) är ett samarbete mellan landstinget i Dalarna och Uppsala universitet. Av basanslaget på runt fem miljoner bidrar Uppsala universitet med ungefär 100 000 kronor och landstinget med resterande del. Via samarbetet får CKF vetenskaplig kompetens och legitimitet och Uppsala universitet får en plattform för samverkan med det omgivande samhället. Då många patienter lämnar universitetssjukhuset i Uppsala efter något eller några få dygn ger detta samarbete Uppsala universitet möjligheten att fortsätta följa dessa patienter i studier, även efter att de återkommit till det regionala sjukhuset (i detta fall Falu lasarett). Ett liknande samarbete ﬁnns i Västmanland som startade något före CKF i Dalarna. Inriktningen är mot patientnära forskning inom vård och medicin. CKF lägger stor vikt vid att inriktningen är mot båda dessa områden vilket är ovanligt. Föreståndaren ser verksamheten som ett forskarhotell. Personalstyrkan består av två föreståndare på en dryg halvtid gemensamt, en sekreterare på heltid och sammanlagt en heltidstjänst för handledning som delas upp på ﬂera personer. Centrumrådet är beslutande organ och består av två representanter från Uppsala universitet, fyra representanter från olika verksamheter inom landstinget, den nyinrättade utvecklingschefen på landstinget som är adjungerad, en adjungerad ledamot från Högskolan Dalarna samt en adjungerad ledamot från Dalarnas Forskningsråd. Centrumrådet utses av landstinget men underlaget tas fram av CKF. CKF är för närvarande organiserade under landstingskansliet men det är osäkert om detta kommer att förändras i omorganisationen. Avtalet med landstinget och Uppsala universitet löper över sex år och kommer att omförhandlas inför 2007. CKF bildades ur kölvattnet av tioårig satsning inom landstinget Dalarna på FoU, som gick under namnet Utökade och samordnade FoU-insatser inom Landstinget Dalarnas hälso- och sjukvård (UFU). Föreståndaren för enheten menar att UFU utgör grunden till CKF:s verksamhet, något av en väldigt lång startsträcka. Personalpolitik är ett starkt skäl till att bedriva FoU. Det är betydligt lättare att rekrytera och behålla personal om de har en möjlighet att utveckla sig själva och verksamheten de arbetar i. Något som saknas i Dalarna är en samhällsmedicinsk enhet men det har diskuterats inom fyrklövern16 att bilda en gemensam samhällsmedicinsk enhet. Detta skulle enligt föreståndaren för CKF vara väldigt värdefullt då sådan FoU nästan helt saknas i länet.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

16 Dalarnas-, Gävleborgs-, Upplands- och Västmanlands län

Dalarnas forskningsråd

Dalarnas forskningsråd bildades som en stiftelse med Landstinget som huvudman redan 1981. Detta gör Dalarnas forskningsråd (DFR) till en av landets äldsta regionala FoU-enheter. Inriktningen var från början bred och hade tre huvudområden; samhällsvetenskap, humaniora samt hälso- och sjukvård. I början av 1990-talet gjordes en stor satsning på FoU av landstinget vilken kom att administreras av DFR. När denna satsning avslutades i början av 2000-talet avknoppades den kliniska forskningen från DFR till det nybildade Centrum för klinisk forskning (CKF). I början av 1990-talet växte äldrefrågorna i betydelse inom Dalarnas forskningsråd. En stor förändring skedde 1999 när regeringen beslutade om att regionala FoU-enheter skulle bildas inom äldreområdet. Detta innebar att Dalarnas forskningsråd fick statliga medel, utöver finansiering från kommuner och landsting. Idag har Äldreforum inom Dalarnas forskningsråd finansiering från 14 av 15 kommuner i Dalarna. Landstinget ger inga särskilda basanslag till Äldreforum men är intresserade av att delta i vissa projekt. Nyligen beslutades att Äldreforum även fortsättningsvis kommer att få statliga medel på 500 000 kronor. Sedan 1999 arbetar man med en referensgrupp där representanter från kommunerna, landstinget samt Pensionärernas riksorganisation och Sveriges pensionärsförbund sitter med. FoU inom Individ- och familjeomsorg fanns tidigare under Dalarnas kommunförbund med en anställd. Verksamheten flyttades 1997 över till Dalarnas forskningsråd. Idag är man 4 anställda inom IFO-forum. Samtliga 15 kommuner i Dalarna är med och finansierar verksamheten. Regional utveckling har under olika former varit en del av Dalarnas forskningsråd sedan starten. Från slutet av 1990-talet till 2002 var Samhällsförändringar i ett regionalt perspektiv med inriktning mot regional utveckling en viktig del av forskningsrådets verksamhet. Inriktningen bytte namn till Hållbar utveckling i regionen i och med att en nyckelperson slutade. I dagsläget har Dalarnas forskningsråd 24 anställda och en omslutning på ungefär 12 miljoner kronor. Av dessa är cirka 2 miljoner basanslag från landstinget.

Gotlands län

Gotlands län är speciellt ur ﬂera avseenden. Gotlands region, län och kommun sammanfaller inom samma geograﬁska och organisatoriska gränser. Länet har en folkmängd på strax under 60 000, och är ur befolkningssynpunkt det klart minsta länet. Folkmängden är jämförbar med kommuner som Falun och Solna. Gotland är det enda länet helt utan någon FoU-enhet och har inte heller någon FoU-policy.

FoU-historia

Det saknas varken diskussion eller försök att bedriva FoU-verksamhet på Gotland. Sedan 1986 har tre konkreta försök att starta FoU-verksamhet genomdrivits utan att lyckas bli permanenta. Det senaste försöket var inom ramen för det nationella försöket med politisk och ﬁnansiell samordning mellan socialtjänst, hälso- och sjukvård och socialförsäkring, SOCSAM. Detta försök pågick från 1997 till 2000 och i dess kölvatten gjordes en utredning som föreslog bildandet av en FoU-enhet. Inriktningen skulle vara hela välfärdsområdet vilket motiverades med att Gotland är ett litet län. Detta förslag avslogs av kommunstyrelsen i maj 2001, främst av ﬁnansiella skäl. Frågan om en FoU-enhet drivs mest aktivt av tjänstemän, inom såväl social- och omsorgsförvaltningen som hälso- och sjukvårdsförvaltningen som ser ett behov av FoU. Flera tjäns28

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

temän menar att kunskapen om FoU och dess förtjänster inte är tillräckligt stor bland politiker.

FoU idag

Även om det idag inte finns någon sammanhållande FoU-policy eller FoU-enhet så pågår det vissa FoU-aktiviteter på Gotland. Inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen på Gotland finns en processgrupp, som ursprungligen var ett projekt initierat av Landstingsförbundet. Gruppen bedriver förbättrings-, utvecklings- och utvärderingsarbeten inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen och i viss mån även utbildning. De hjälper till att identifiera problem och ”flaskhalsar” där sedan ledningen på de olika avdelningarna får besluta om åtgärder. Processgruppen har ett tätt samarbete med Huddinge sjukhus, där de har fått hjälp med att skapa sin arbetsmodell. Inom förvaltningen finns också samarbete med Karolinska institutet inom FoU och det har diskuterats att formalisera detta samarbete. Vård- och utbildningsstrategen på förvaltningen har bildat utbildningsråd/kompetensråd med representanter från respektive verksamhetsområde. Detta råd ska se över och stödja FoU inom förvaltningen men rådet är fortfarande i en upptaktsfas. Det kan också bli aktuellt att gå in i Universitetssamverkan för förbättringsarbete (USF) som är ett projekt som drivs i samverkan mellan Landstingsförbundet och universiteten. Några medarbetare inom förvaltningen bedriver forskning i egen regi. Gotland är representerat i FORUM-rådet, ledningsgrupp för FORUM, Stockholms Läns Landstings nybildade organisation för forskning och utveckling. Ingen kontakt finns med någon FOU-enhet inom individ- och familjeomsorgen eller äldre- och handikappomsorgen. Någon systematisk kontakt med andra kommuner finns inte heller.

FoU i framtiden

Att Gotland bildar en egen FoU-enhet är inte särskilt sannolikt. Det finns samarbete med både Huddinge sjukhus och Karolinska institutet och det troligaste är att någon form av samarbete initieras med Stockholms läns landsting. Det finns en samverkansnämnd där denna fråga är aktuell, men man inväntar Stockholms läns landstings omorganisation av sina kunskapsverksamheter. Gotlands tjänstemannarepresentant i samverkansnämnden hoppas att Gotland ska kunna vara en del av Stockholms landstings framtida kunskapsorganisation. Enligt flera aktörer finns ett stort behov av samarbete/samverkan i utvecklingsfrågor. Hittills har detta skötts inom Gotlands organisation vilket har fungerat, men det finns aktörer som ser ett större behov av kontakter med omvärlden. Det finns numera socionomstuderande på Gotland vilket inneburit en utveckling. En aktör menar att detta inte är tillräckligt och att de anställda behöver få den stimulans som kontakter med andra kan ge och samtidigt kunna bidra med eget utvecklingsmaterial. I takt med att socialtjänsten förväntas bli ”evidensbaserad” måste också Gotland hänga med på de nya arbetsmetoderna. En utbildning i forskningsmetodik har genomförts vid högskolan på Gotland men det behövs också samarbete med andra FoU-enheter för individ- och familjeomsorgens, äldreomsorgens och handikappomsorgens olika målgrupper. Det behövs verktyg för uppföljning av det egna arbetet, medarbetare som kan hantera dessa verktyg och metoder för att sprida resultaten av uppföljningarna till andra intresserade.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Gävleborgs län

I Gävleborgs län har både det regionala kommunförbundet och landstinget FoU-enheter inom organisationen, men även högskolan i Gävle är viktig inom offentlig FoU.

Landstinget

Landstingets FoU-enhet FoU-Forum har sina rötter i det sena 1980-talet i en utvecklingsenhet med primärvårdsinriktning i Hofors. Denna enhet drevs av en person som senare slutade och då avstannade också utvecklingsenhetens verksamhet. Landstinget beslöt 1991 att tillsätta en arbetsgrupp för att utreda en fortsättning på utvecklingsverksamheten och i januari 1993 bildades FoUForum, där resterna av verksamheten i Hofors ingick. FoU-verksamheten vid landstinget i Gävleborg har två ”ben”. Landstinget har ett samarbete med Uppsala universitet där de gemensamt bildar Centrum för klinisk forskning i Gävleborg (CFKG), under universitetets organisation. Parallellt med denna organisation driver landstinget FoU-Forum. Det finns två budgetar och två verksamhetsplaner men chefen för de båda enheterna är samma person. I praktiken fungerar det dock som en verksamhet med en gemensam personalstyrka. En viktig skillnad i finansieringen är att universitetet bara ger anslag till forskning och landstinget till forskning, doktorandutbildning och utveckling. Chefen för verksamheten tycker att denna organisationsform fungerar mycket bra. Inom landstinget finns ett råd som avgör vilka ansökningar som ska beviljas medel. Detta gäller både forskningsoch utvecklingsprojekt. Ansökningarna bedöms två gånger per år utifrån olika kriterier men att det ska finnas något värde för landstinget är ett krav. På enheten finns tretton gästarbetsplatser för personal i landstinget, där det nästan alltid är fullt. De har en statistiker på heltid som finns till hands för doktorander och personal i landstinget. De har även ett antal så kallade post doc tjänster vilka innebär att disputerade läkare förlägger 20 procent av sin tid på FoU-enheten och resterande 80 procent i sin ordinarie verksamhet. Via avtal finansieras doktorander knutna till post doc. Förutom sin verksamhet vid Gävle sjukhus finns också en filial vid Hudiksvalls sjukhus och Bollnäs sjukhus. Personalen vid FoU-Forum åker även runt bland avdelningar inom landstinget, något av en bokbussverksamhet för FoU.

Landstingets FoU-policy

Sedan 1999 ﬁnns en FoU-policy inom landstinget. Chefen för FoU-Forum är nöjd med FoU-policyn. Svårigheten ligger i att få personal att göra vad som står i den. Exempelvis ska FoU-kompetens vara meriterande vid tjänsttillsättning, vilket inte fungerar särskilt bra i praktiken. Enligt policyn ska verksamheterna ha tjänster där det ingår en viss del forskning vilket inte heller fungerar fullt ut. Alla verksamhetsplaner inom landstinget ska redovisa FoU och även detta fungerar dåligt, vilket till stor del beror på att många verksamheter har fullt upp med att överleva ekonomiskt. Inom landstinget ingår forskning i den ordinarie verksamheten, men det gäller att få tid för forskning och tid är pengar. Attityd och vilja ﬁnns dock numera vilket krävt ett långt, segt och mödosamt arbete.

Den kommunala FoU-verksamheten

Samtliga kommuner är genom kommunförbundet i länet huvudman för FoUenheten X-fokus. Inom X-fokus styr FoU-rådet (som består av tio socialchefer) till skillnad från landstinget där forskarna i hög grad själva styr forskningen. Alla stora uppdrag bestäms i FoU-rådet. Just nu är inriktningen mot IFO, med 30

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

fokus på utvärdering och ungdomar. Det statliga stödet är viktigt även om Xfokus ekonomiskt klarar att bedriva verksamhet enbart med kommunal basfinansiering. Det finns, enligt en aktör på X-fokus, en skillnad i inställning till FoU bland kommunerna där några är bättre på att nyttja X-fokus. När X-fokus bildades var politikerna skeptiska till att kommunförbundet skulle ha egen FoU-verksamhet, eller forskning överhuvudtaget. En samordning med landstinget var därför ett krav men av olika skäl stannade samordningen vid gemensamma lokaler. Denna gemensamma lokalisering fanns kvar i tre år. Därefter flyttade X-fokus till Kommunförbundets lokaler, av främst ekonomiska skäl.

Visioner hos Kommunförbundet

Separationen från FoU-forum ses på kommunförbundet som en tillfällig lösning. Visionen är en gemensam lokalisering med landstingets FoU-enhet, gärna på Högskolan i Gävles område. Det ﬁnns idéer om ett kunskapscentrum, som skulle fungera som en brygga mellan teori och praktik där man skulle kunna samarbeta med en framtida socionomutbildning, som det ﬁnns idéer om att starta vid Gävle högskola. Ett problem är att högskolan idag upplevs vara för långt ifrån verkligheten. Högskolan har dock tagit till sig av denna kritik. Kommunförbundet ser gärna att X-fokus kommer närmare högskolan Gävle och samverkar tätare med landstinget. Nyligen har ett steg tagits i denna riktning då två anställda vid X-fokus medverkar som gästprofessorer vid institutionen för vårdvetenskap och sociologi vid Högskolan Gävle. Kommunförbundets styrelse är positiva till planerna för en gemensam FoU-enhet, där även länsarbetsnämnden och försäkringskassan är tänkta att ingå. I en gemensam organisation för landstingsoch kommun-FoU ser man en lösning med två chefer; en för kommun-FoU och en för landstings-FoU. Idéerna om ett kompetenscentrum har dock inte lämnat idéstadiet och strukturen för samarbetet är inte klar. En samverkan mellan kommuner och landsting är inte problemfri varför det måste skyndas långsamt. En aktör inom landstinget menar att närheten till verksamheten är central för FoU-Forum då de fungerar som ett serviceorgan i landstinget.

Äldresamarbete

Ett samarbete inom äldrefrågor startades 1999 och gick under benämningen Centrum för forskning, utveckling och utbildning på äldreområdet i Gävleborgs län (FUXÄ). I samarbetet ingick FoU-Forum, X-fokus, Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet samt Högskolan i Gävle. Att samarbetet inte ﬁnns kvar idag beror, enligt en FoU-aktör, till stor del på att aktörerna hade olika syn på samarbetet. Då det fanns möjligheter till statligt stöd försökte de bygga upp ett kompetenscentrum för äldrefrågor där studenter, kandidater etc. skulle kunna driva projekt. Dock blev det dragkamp mellan de olika aktörerna om pengar till egen forskning vilket inte resulterade i något fruktbart samarbete.

Om samverkan

Det ﬁnns en viss skillnad i arbetssätt mellan kommunoch landstingssektorn inom FoU. Uppdragen hos X-fokus initieras ”uppifrån”, av politikerna och överlag styrs FoU inom den kommunala sektorn mycket av politikerna. Det ﬁnns inga forskningsanslag att söka och arbetet består mycket av utvärderingar. Inom kommunförbundet anses att den politiska förankringen är viktig så att inte inFORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

riktningen på forskningen överlåts till forskarna. Det blir lätt ett revirtänkande då, menar en aktör. Till skillnad från X-fokus bedriver FoU-Forum ingen egen forskning utan är ett verktyg för personalen. FoU-Forum kan erbjuda lokaler och handledning men styr inte projekten. Kreativiteten ska finnas hos personalen i verksamheterna. X-fokus och FoU-Forum arbetar gemensamt i en del projekt och båda ser högskolan som en viktig aktör inom FoU. FoU-Forum och högskolan driver gemensamt en magisterkurs och två forskarutbildningskurser för medicinare. Trots den geografiska separationen arrangerar X-fokus och FoU-Forum fortfarande gemensam vårpicknick och jullunch. Idag är det ett gynnsammare klimat för samverkan mellan kommuner och landsting delvis för att Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet slås ihop och delvis för att ekonomin är skral. Chefen för FoU-Forum tycker att mycket stöd till offentlig FoU fokuserar på den kommunala sektorn. Exempelvis riktar sig nätverket FoU-Välfärd i hög grad mot kommunal FoU. Behoven och förutsättningarna är väldigt olika för FoU-enheter i kommuner och landsting. Staten har lagt mycket resurser på att stödja kommunal FoU men inte landstingskommunal FoU. Inom den kommunala FoU-verksamheten är det ofta flera kommuner inblandade och inte sällan är statliga medel ett krav från kommunerna för att delta. Hon menar att FoU-verksamheten i landstinget påminner mer om universitetet i forskningsstruktur. Landstinget har insett att FoU är ett måste och att det betalar sig att bedriva FoU.

Preﬁx

Prefix är ett utvecklingsprogram där man vill stödja teknikutvecklingen inom hälso- och sjukvården. Huvuddelen av finansieringen kommer från stiftelsen Landstingens Fond för Teknikupphandling och Produktutveckling (LFTP) 17 men landstinget Gävleborg, Kommunförbundet Gävleborg, länsstyrelsen och högskolan bidrar också med pengar. Sedan 1999 har LFTP arbetat i samarbete med regionala aktörer i program. Förutom Gävleborg finns program i Västerbotten, Halland, Jönköping, Blekinge och Kalmar. Programmen ser olika ut beroende på de regionala förutsättningarna. I Gävleborg arbetar man med att stödja förstudier för såväl landstingsanställda som privata företag. Efter förstudierna får aktören klara sig på egen hand. Det finns ett programråd som är rådgivande i besluten att bevilja medel till förstudier men det är programrådets ordförande som tar de formella besluten. Under fyra år har man fått 8–9 miljoner kronor från LFTP och ungefär 700 000 kronor/år från regionalt håll. Troligtvis upphör medlen från LFTP i halvårsskiftet 2005 och det skulle behövas 2–3 miljoner per år för att fortsätta verksamheten.18 Verksamheten ger många positiva effekter även om inte alla förstudier blir framgångsrika i sig.

Hallands län

17 Landstingsförbundet och Nutek grundade stiftelsen 1982. Idag utgörs styrelsen av representanter från Sveriges Kommuner och Landsting, Nutek och Vinnova. Se www.lftp.se 18 Preﬁx har nu ﬁnansiering till 2006-12-31.

I Hallands län ﬁnns sedan 2003 samverkansorganet Region Halland. Samverkansorganets syfte är att stärka samverkan i regionen samt att arbeta för utveckling och tillväxt i länet. Flera områden som tidigare legat under landstingets, länsstyrelsens och kommunförbundets ansvar är nu samlade inom Region Hallands organisation. Detta gäller bland annat näringsliv och tillväxt, kultur, folkhälsa, FoU etc. I och med bildandet av Region Halland upphörde Kommunförbundet i Hallands län. Den FoU som fanns inom kommunförbundets organisation, med inriktning mot IFO och Äldreomsorg, fördes över till regionförbundet. Inom landstinget ﬁnns tre olika FoU-enheter vilka inte har påverkats 32

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

av samverkansorganets bildande då inriktningen är hälso- och sjukvård. Region Halland är lokaliserat på Högskolan i Halmstads område. Man samarbetar mycket med högskolan och tittar på att formalisera detta samarbete.

Region Halland och FoU

Sedan Region Halland bildades har FoU med inriktning mot IFO upphört. FoU med inriktning mot Äldreomsorg har integrerats i Region Hallands organisation och har därmed uppnått en sådan stabilitet att verksamheten inte står och faller med statliga stimulansmedel. Den regionala utvecklingsstrategin är styrdokumentet för hela Region Hallands verksamhet då man vill undvika parallella strategier. Istället för traditionella ansökningsförfaranden några gånger per år arbetar man inom regionen med nätverk/tankesmedjor där man fångar in idéer när de uppkommer.

Regional utvecklingsstrategi

I regionens arbete med den regionala utvecklingsstrategin togs en vision fram i dialog med invånarna i länet. I oktober 2004 beslutades om en utvecklingsstrategi utifrån denna vision. I arbetet med att ta fram en utvecklingsstrategi har Region Halland arbetat utifrån femton trender och två ”osäkerheter”. Dessa visar på hur framtiden kan se ut i Halland och är således ingen vision utan visar på både bra och dåliga utvecklingstrender. Dessa trender och osäkerheter ligger till grund för diskussioner om framtiden. Här har regionen gått ut brett till politiker och allmänhet för att få in synpunkter. Bland annat har man skickat ut 7000 vykort (och fått in 1000 svar) samt lagt ut elektroniskt vykort på Lunarstorm (en mötesplats med 42 000 medlemmar i Halland i åldrarna 12–24 år). Ungefär 1200 ungdomar har tittat på vykortet och 130 visioner kommit in till regionen. Efter sommaren 2004 ska en vision formuleras och därefter en strategi utarbetas för hur man ska nå dit. Visionen ska bli kort och lättfattad om hur Halland ska se ut 2020. Man arbetar med en tillgångsanalys (vilka tillgångar har Halland?), aktörsanalys (vilka aktörer ﬁnns och hur är makten fördelad?) och omvärldsberoende (andra regioner samt EU).

Tillväxt

Tillväxtprogrammet för Halland styr arbetet med näringslivsfrågor i region Halland. En grundsten i Region Hallands arbete med näringsliv och tillväxt är att det är företagen som gör affärerna och det offentliga som skapar förutsättningarna. Det är förutsättningarna, såsom entreprenörskap, arbetskraftförsörjning etc som är fundamentet för en god tillväxt och företagen ska inte vara med i utformningen av dessa. Region Halland har inriktat sig på tre branscher; livsmedel, hälsoteknik och upplevelser. Triple Helix är en ledstjärna men man menar att innovativa processer och kluster är ”stockholmssnack” som måste översättas för att bli begripligt och därmed kunna användas praktiskt.

Landstinget

Landstinget har en FoU-policy sedan 1996 vilken uppdaterades senast 2001. De viktigaste punkterna i FoU-policyn är personalens utveckling, kritiskt tänkande och kompetensutveckling. Det ﬁnns tre FoU-enheter inom landstinget i Halland; FoU-avdelningen på länssjukhuset i Halmstad, FoUU-enheten på sjukhuset i Varberg och Primärvårdens FoU-enhet. FoU-strategin består av tre ben; FoU-enheterna som kan ge stöd, projektmedel om cirka 2–2,5 miljoner kronor/år samt medel för utbildning och metodik om cirka en miljon/år. Det FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

finns ett vetenskapligt råd som bedömer projektansökningar och detta råd består till hälften av externa vetenskapliga företrädare och till hälften av interna disputerade företrädare. Totalt satsar landstinget cirka femton miljoner kronor per år på FoU. Det finns en viss samordning mellan de tre enheterna där de tre respektive cheferna träffas regelbundet. Nyligen har landstinget haft en översyn av FoU-verksamheten där de kom fram till att det ska fokuseras hårdare på att FoU kommer verksamheten till godo. En större tyngdpunkt ska läggas på verksamhetsutveckling och att kunskapen ska användas i praktiken. Den FoUansvarige tycker att landstinget har lyckats bygga upp en god grundkompetens inom FoU. Inför 2005 har projektmedlen marknadsförts inom några prioriterade områden; God hälsa, Nöjda och engagerade invånare, God vård, Stark ekonomi samt Stolta och engagerade medarbetare. Vidare prioriteras projekt som är folkhälsorelaterade, samverkansprojekt och projekt med hälsoekonomiska bedömningar. Från landstinget sitter representanter i en samordningsgrupp för FoU Äldre. Det finns samverkansavtal med högskolan vilket innebär ett visst ekonomiskt stöd till FoU på högskolan, som exempelvis medfinansiering av doktorander. I Halland finns också ett privat sjukhus, Spenshult, med en egen FoU-enhet. Inriktningen är bland annat smärta i rörelseorganen och artros/degenerativa ledsjukdomar. I länet finns ett informellt men fungerande nätverk, som består av personunioner. Förutom de tre FoU-enheterna finns inom landstinget ett FoU-råd, som fungerar som påtryckningsgrupp (där olika strategiska personer i landstinget ingår) samt en EBM-grupp (Evidence Based Medicin) som ska se till att bl.a. statens rapporter inom området sprids i landstinget.

Jämtlands län

I Jämtlands län har planerna på ett samverkansorgan strandat sedan Härjedalens kommun sagt nej. Istället har man bildat Rådet för regional utveckling där samtliga kommuner och partier har representanter och där även länsstyrelsen och högskolan ﬁnns med. Det ska fungera som ett forum för regionala utvecklingsfrågor, vara politisk referensgrupp för det regionala tillväxtprogrammet samt vara med i arbetet med en regional utvecklingsplan. De tre aktörerna inom FoU i länet är – i storleksordning – landstinget, kommunförbundet och försäkringskassan. Alla dessa FoU-verksamheter är lokaliserade i samma korridor på Mittuniversitetets campus i Östersund. Det minimala avståndet bäddar för samverkan enheterna emellan, vilket cheferna för samtliga tre enheter vittnar om.

Landstinget

På landstingets FoU-enhet ﬁnns två heltidsanställda, en chef och en handläggare samt en forskare/handledare med 40 procents tjänst. FoU-enheten startade i slutet av 1980-talet och inordnades i Mittuniversitetets organisation 1995. Från och med 2000 är FoU-enheten organiserad under landstinget. Sedan 1996 har FoU-enheten fördelat ungefär en miljon kronor årligen till omkring tjugo projekt inom FoU. Nuvarande verksamhet styrs av en FoU-strategi från slutet av 1990-talet där det anges att FoU ska bedrivas genom att sprida intresse/forskarglädje, genomföra utbildning i elementära vetenskapliga principer, erbjuda rådgivning, inrätta deltidstjänster, fördela projektstöd samt bedriva egen forskning (vilket resulterat i 20–25 internationella publikationer per år). Chefen för enheten anser att en stor del av arbetet med FoU handlar om att ta tillvara initiativ och den hängivenhet som ﬁnns. Istället för att peka ut områden som anses viktiga kan det vara bättre med en vetenskaplig prövning där projekt väljs ut. 34

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Ett principiellt problem i samhället är att verksamheters ekonomiska incitament går stick i stäv med samhällsnyttan. Ett exempel på detta är sjukskrivna patienter i operationsköer. Sjukskrivningen kan kosta upp till en halv miljon kronor medan behandling och efterföljande rehabilitering kostar betydligt mindre. Alltså skulle det samhällsekonomiskt vara lönsamt att få bort operationsköerna. Problemet är att för den behandlande kliniken skulle detta endast medföra en ekonomisk belastning medan den ekonomiska nyttan uppstår på annat håll i samhällsekonomin. Här ﬁnns ett problem med separata budgetar där det krävs nytänkande, framför allt på den nationella nivån. Om kostnaden för dessa köer skulle vara synliga skulle de inte få vara kvar, menar FoU-chefen. Det pågår ett arbete med att göra om hela organisationen inom landstinget för att bringa ekonomin i balans. Hela Norra regionen, dvs. de fyra norrlandslandstingen, har en negativ befolkningsutveckling med en ökande andel äldre och sjuka. I framtiden måste de göra mer för mindre resurser. En viktig fråga är om en hög kompetensnivå ska initieras i hela regionen eller om det ska koncentreras till ett regionsjukhus. Den FoU-strategi som utarbetades i slutet av 1990-talet har blivit inaktuell på grund av alla de förändringar som genomförts inom landstinget. Policyarbetet kommer att inbegripa bredare område än bara sjukvården. Tillsammans med Västernorrlands län ska man inventera pågående forskning. Norr- och Västerbotten har redan genomfört en inventering som resulterat i en samverkanspolicy. I en sådan inventering vill man identiﬁera och kartlägga de olika aktörerna – såsom försäkringskassan, universitet, näringsliv etc. – inom FoU och vad de gör. Först därefter kan en FoU-policy för Jämtlands län skrivas. Det regionala FoUU-rådet, som består av FoU-cheferna i Norra regionen, kom med en rapport om FoU under hösten 2004.

FoU Jämt

FoU Jämt, eller FoU-enheten för socialtjänst och kommunal hälso- och sjukvård i Jämtlands län som är det fullständiga namnet för enheten, har funnits i ungefär 3,5 år. Intressenter är kommunerna, genom kommunförbundet, och Mittuniversitetet. Inriktningen är individ- och familjeomsorg, äldre- och handikappomsorg samt kommunal hälso- och sjukvård. De första tre åren hade man statligt stimulansbidrag men nu står kommunerna och Mittuniversitetet för hela finansieringen vilket i praktiken innebär att enheten arbetar under en ”överlevnadsbudget”. Det har väckts en del tvivel om vilken nytta enheten bidrar med, något den ansvariga handläggaren på kommunförbundet anser vara en för tidig diskussion. Han menar att det tar längre än tre år att bygga upp en FoU-enhet. Intresset från kommunernas sida att bedriva FoU finns men ekonomin är ansträngd och då står sig FoU slätt mot andra prioriteringar. Framtiden är oviss men enheten har medel så att de klarar sig till och med 2005. Man inväntar den forskningspolitiska propositionen och huruvida det blir något framtida statligt stöd till regionala FoU-enheter. Om inte finns risk att verksamheten läggs ned. För ungefär ett år sedan skrevs en lägesrapport om FoU-enheten. Den beskrev vad som hade hänt sedan starten samt redovisade en enkät som gått ut till politiker, tjänstemän samt anställda som deltagit i projekt eller fått hjälp av FoU-enheten. I denna lägesrapport konstaterade man att FoU-arbetet började visa resultat även om en hel del arbete återstod. Enkäten visade att nästan 90 procent av dem som svarat ansåg att det var mycket eller ganska viktigt med en FoU-enhet i länet. FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Det har funnits en diskussion om att bedriva FoU tillsammans med landstinget men man ville att den kommunala FoU-verksamheten skulle få etablera sig först. Annars finns en rädsla att de kommunala frågorna skulle drunkna i landstingsfrågorna. Dock finns en samverkan genom att landstinget har adjungerade ledamöter i FoU Jämts styrelse och vice versa. FoU Jämt har även deltagit i diskussioner kring de delar av landstingets nya FoU-policy som rör samverkan inom bl.a. äldreomsorg och funktionshinder. FoU Jämt har också ett bra samarbete med Mittuniversitetet, vilka är med och delfinansierar FoU Jämts verksamhet med 300 000–400 000 kronor per år.

Försäkringskassan

Försäkringskassan i Jämtland har en forskningsansvarig på halvtid. Den andra halvtiden är denna person forskare och lektor på Mittuniversitetet inom socialförsäkringsområdet. Denna person arbetar självständigt och bestämmer i princip inriktning själv. Den arbetslivsinriktade rehabiliteringsforskningen är väldigt liten varför en kartläggning av förutsättningarna att etablera ett kunskapscentrum har genomförts av den forskningsansvariga. Då det redan ﬁnns en stor kompetens kring socialförsäkringsfrågor vid Centrum för socialförsäkringsforskning (CSF) 19 föreslås att ett kunskapscentrum förläggs till denna institution. Behovet av ett kunskapscentrum består i att föra ut de erfarenheter och den kunskap som i dagsläget inte kommer praktiken till del utan ”stannar inom en mindre krets av intressenter”.

Politikerperspektivet

Det finns inte någon gemensam FoU-inriktning/policy i regionen utan det normala är att pengar avsätts i fullmäktige och sedan sköter sig FoU-enheterna själva. De flesta politiker vet ganska lite om vad FoU är och bidrar med. Det är viktigt att politiker är insatta och det är viktigt att samverka med de övriga norrlandslänen. Dock får inte politiker styra forskningen för mycket. Det finns en viss bristande tillit mellan forskare och politiker och den tunna forskningsoch kunskapstraditionen som finns i hela Norrland spär på denna. I Jämtlands län har EU:s Mål 1-medel bidragit till forskningen. En landstingspolitiker anser att det finns ett nationellt ansvar för att det finns FoU-enheter vilka är kommunernas och landstingens bas i forskningsvärlden. FoU-enheterna ska lära de egna organisationerna att tänka i termer av FoU då såväl kommuner som landsting är ovana att diskutera i de här termerna. Ytterst handlar det om ambitionsnivå, om självförtroende i verksamheterna. Det är viktigt att hitta ett sätt i ett litet län att föra ihop människor från olika discipliner för att skapa innovativa processer. Mittuniversitetet skulle kunna bli som ett torg för kunskap. Det finns aktörer i länet som gärna skulle se att kommunernas och landstingets FoU-enheter slogs ihop. Det finns ett embryo till detta då enheterna alltmer närmar sig varandra.

Jönköpings län 19 CSF är en institution vid Mitthögskolan som inrättades 1993 som ett svar på ett behov av forskning och utveckling inom rehabiliteringsområdet. Inriktningen är främst mot nya metoder och arbetssätt, samverkan samt utvärdering av samverkan.

I Jönköpings län ﬁnns tre stora aktörer inom FoU; landstinget, kommunförbundet och högskolan. Ett samverkansorgan bildades 1 januari 2005 och från 2007 ska det ta över kommunförbundets uppgifter. Detta gör att det ﬁnns oklarheter kring kommunförbundets engagemang i FoU-frågor.

Futurum och Qulturum

Inom landstinget har det sedan länge funnits ett vetenskapligt råd. Sedan mitten av 1980-talet har det ﬁnansierat 6–8 doktorandtjänster till 50 procent samt 36

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

förmedlat projektpengar. Varje sjukvårdsområde har också haft en FoU-samordnare och primärvården har haft en egen FoU-enhet. De två senaste åren har man försökt att samordna denna FoU-organisation samtidigt som man har fått mer pengar till klinisk forskning. Landstinget har numera två ”paraply”organisationer; Futurum, för forskning och utbildning samt Qulturum, för verksamhetsutveckling och implementering. Futurum avlönar 15–20 deltidsdoktorander, delar ut medel för forskarmånader och forskningsanslag, finansierar tre adjungerade professorer och numera också fyra handledartjänster på docentnivå. Landstinget arbetar med att öka handledarkompetensen vilket de gör i samarbete med Hälsouniversitetet i Linköping. Hälsohögskolan tillhör sedan ett år stiftelsehögskolan, istället för som tidigare landstinget. Futurum har tagit fram profilområden för att få en inriktning på forskningen. Även om profilområdena är breda vill man ha en viss flexibilitet så att inte engagemanget utanför dessa profilområden ska kvävas. Inom profilområdena vill man ha en bred allians av forskare inom landstinget men också medverkan från kommuner, högskola m.fl. Jönköpings läns landsting är också med i FORSS (Forskningsrådet i sydöstra Sverige)-samarbetet tillsammans med Hälsouniversitetet i Linköping samt landstingen i Östergötlands län och Kalmar län. För att få medel från FORSS måste minst två landsting vara involverade i projektet. Det finns tre prioriteringsområden: den växande människan, den vuxna människan och den åldrande människan. Samarbetet har fått ”bra betyg” i utvärderingar. Per-Erik Ellströms20 lärometodsfilosofi som säger att alla lär sig efter resans gång är en ledstjärna. Inom landstinget finns samarbete med kommunförbundet i barnfrågor. Samverkan mellan kommuner och landsting är värt att forska mer om då organisationerna har väldigt skilda kulturer. Kommunerna kan inte matcha forskningstraditionen inom landstingen. Ett exempel på detta är FoUenheten Luppen där fokus inom barnområdet nästan bara legat på kommunala frågor hittills. Dock är det naturligt om fokus ligger på det sociala perspektivet då det inte funnits tidigare. Interaktionen mellan forskare i kommunsektorn och i landstinget är något som bör förbättras. Nu är exempelvis inga forskare från landstinget aktiva i Luppen.

Luppen

Diskussionerna om FoU inom den kommunala sektorn i Jönköpings län startade 1998. Det fanns idéer om en FoU-enhet som skulle omfatta hela socialtjänsten men det statliga stödet kom att styra inriktningen. Till en början var inriktningen äldrefrågor (2000) men den utökades sedan med IFO (2001) och senare även med funktionshinder och handikapp (2003). Av ekonomiska skäl stödjer inte landstinget inriktningen mot funktionshinder och handikapp varför tyngdpunkten har legat på psykiska handikapp. I dagsläget har enheten fem anställda samt mellan tio och tjugo projektanställda. Luppen har i dagsläget klart med ﬁnansiering 2005 ut. Finansieringen kommer från kommunerna via abonnemangssystem, från landstinget samt från socialstyrelsen via stimulansmedel. Basanslaget ligger på dryga 4,5 miljoner per år med ungefär lika stora projektintäkter. Intresset är stort från såväl kommunerna som landstinget även om det skiljer sig något. Landstinget har egen FoU-verksamhet varför inte allt FoU-krut läggs på samarbetet med Luppen. Luppen hade tidigare verksamhetsråd utan beslutanderätt vilket resulterade i att landstings- eller kommunrepresentanterna slutade deltaga. Nu har enheten i stället en styrgrupp med beslutanderätt där landstinget, kommunerna FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

20 Per-Erik Ellström är professor i pedagogik med inriktning mot utbildning och lärande vid Linköpings universitet.

och länsstyrelsen ingår. Fokus ligger på gemensamma, övergripande frågor men styrgruppens roll är inte helt klar. Huvudsyftet med Luppens verksamhet är att skapa mötesplatser för praktiker och forskare. Statliga medel är viktigt, då det inte är ”oväsentliga pengar”. Det är dessutom en principfråga då staten traditionellt har stått för forskning och kommuner/landsting för utveckling. Det är en gemensam angelägenhet och då staten har satsat på FoU hittills så det vore dumt att dra in stödet nu. Statens stöd är också legitimerande. På Luppen finns ingen målsättning att verksamheten ska bli helt projektfinansierad. En aktör på Luppen upplever att det finns ett uppdämt behov av samverkan i länet. Men även om alla aktörer vill samverka så fanns det tidigare ingen som hade tid till det. Nu fungerar Luppen som motorerna i detta jobb. Inför framtiden finns en osäkerhet om huruvida det regionala kommunförbundet vill bedriva FoU. Först när det är bestämt kan eventuell omfattning av finansiering diskuteras.

Socialtjänstuniversitet och kompetenscentrum

Jönköpings län är ett av fem län som fått finansiering för ett socialtjänstuniversitet, som är ett fullskaleförsök med stöd från socialstyrelsen. Försöket startade 2002 och pågår 2005 ut i samarbete mellan Hälsohögskolan i Jönköping, kommunerna och Luppen. Det finns idéer om ett kompetenscentrum där högskola, kommuner och landsting ska samverka men dessa befinner sig än så länge på diskussionsstadiet. Detta skulle bli en ny form av samarbete som går utanför socialtjänstuniversitetet där i princip all FoU skulle kraftsamlas på ett ställe. Den stora frågan just nu är vad högskolan vinner på ett samarbete. Det ses nämligen som mycket viktigt att få med högskolan. Diskussioner förs mellan socialtjänstuniversitetet, Luppen, en grupp av socialchefer samt VD/ utbildningschef för hälsohögskolan. En förstudie om den framtida FoU-verksamheten ska genomföras av det regionförbund som ska bildades den 1 januari 2005. Det finns idéer om att bredda FoU-verksamheten till hela kommunala sektorn. Landstinget är intresserade men det är osäkert om och i så fall hur de kommer att delta i samarbetet.

Kalmar län

Kalmar län tillhörde ett av de första länen som ﬁck möjlighet att delta i regionförsöken. Till en början var Kalmar, precis som Skåne och Västra Götaland, ett självstyrelseorgan men efter ett regeringsbeslut avbröts försöket för Kalmars del och självstyrelseorganet omvandlades 2003 till samverkansorgan. I Kalmar län ﬁnns två FoU-aktörer; Fokus med inriktning mot äldre- och handikappomsorg och IFO-frågor samt landstingets FoU.

Fokus

Fokus ingår i regionförbundet Kalmar sedan regionförbundet bildades vid årsskiftet 2002/2003 och ersatte kommunförbundet men är en egen resultatenhet. Verksamheten startade 1995 (med IFO-inriktning, inriktningen mot äldre- och handikappomsorg tillkom 1998) och ﬁnansieras av samtliga tolv kommuner i länet. I Fokus är basen tre FoU-ledare inom de tre inriktningarna. Det ﬁnns två FoU-råd, ett för äldre- och handikappfrågor och ett för IFO-frågor, som består av tjänstemän från kommunerna samt företrädare för Regionförbundet i Kalmar. I IFOU-rådet har även länsstyrelsen haft representation. Rådens funktion är rådgivande och där diskuteras idéer, inriktning och prioriteringar. FoU-ledarna presenterar förslag för genomförande av olika projekt och får på så sätt uppdrag av rådet att genomföra FoU-projekt. Grundidén hos Fokus är ”med”-perspektivet, dvs. att praktikerna lär sig genom att delta i FoU, exem38

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

pelvis som medarbetare vid datainsamlig, kollegiala granskaningar eller som projektledare. Målet är att höja kompetensen hos praktikerna istället för att ta in forskare. De flesta praktiker som deltar i ett projekt återgår sedan till sin ordinarie tjänst. Policyfrågor fastställs i samråd med FoU-råden. För den kommunala FoU-verksamheten arbetar enheten efter ett tjänstekoncept som är ett sorts idékoncept. Avtalet mellan länets 12 kommuner och Fokus förnyas vart tredje år vilket skedde senast 2004. Social- och omsorgscheferna i kommunerna är positiva till Fokus FoU-verksamhet. De bedömer att kommunerna själva inte skulle klara av att bedriva FoU, särskilt inte de små kommunerna. Fokus ses som ett kostnadseffektivt sätt att bedriva FoU på och social- och omsorgscheferna värdesätter de nätverk och den forskningskompetens inom socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården som de får tillgång till via Fokus. Även om ekonomin är ansträngd i de flesta kommuner fick Fokus basanslaget höjt till nuvarande avtalsperiod. Betydelsen av statligt stöd ses inom Fokus som stor, delvis ekonomiskt men också i meningen att det stärker legitimiteten i att syssla med verksamhetsutveckling. Inom Fokus ses det som angeläget att utveckla samarbete med högskolan i Kalmar, kommuner och landsting. Samarbete mellan Fokus och Högskolan i Kalmar sker framför allt med Hälso- och beteendevetenskapliga institutionen där det bedrivs utbildningar med omvårdnadsvetenskaplig inriktning (sjuksköterskeutbildning), utbildning i socialt arbete (socialpedagoger, fil.mag. examen i socialt arbete) samt lärarutbildning. Utbildningarna inom äldre- eller handikappomsorgsområdet och socialt arbete tillhör inte högskolans profilområden och har bl a därför svårt upprätthålla bredd i kursutbudet, klara konkurrensen från universitet och högskolor i närheten såsom universiteten/högskolan i Linköping, Lund eller Växjö.

Äldrecentrum Sydost

Fokus, landstinget och högskolan hade 2003–2004 ett samverkansprojekt, Äldrecentrum Sydost, med etableringsstöd från Socialstyrelsen. Det gick snabbt att starta upp denna verksamhet, vilket enligt en involverad aktör berodde på att statligt stöd var tillgängligt. Idéerna och strukturen i samarbetet var inte ordentligt förankrade när projektet sjösattes. Beslutsvägar och organisationens struktur har upplevts som otydlig. Landstinget har genomgått en omfattande omorganisation vilket har tagit energi från deras medverkan i Äldrecentrum Sydost. Till viss del har olika perspektiv inom kommun och landsting också påverkat samarbetet men viljan att samverka är god hos de olika FoU-aktörerna. En aktör i samarbetet beskriver drivandet av projektet som ”tufft” då både landsting och kommuner haft sparkrav, men menar att om de ”inte kan samarbeta inom FoU är det illa”. Alla aktörer i samarbetet var intresserade av en fortsättning av äldresamarbetet efter 2004, men under andra former. Därför lades Äldrecentrum Sydost ner 2004 och ersattes av Äldreforum. Äldreforum ﬁnansieras av kommunerna och landstinget. Högskolan i Kalmar deltar i erfarenhetsutbyten. Personal inom landstinget och Fokus är inte lokaliserade på samma plats men samarbetar i vissa samverkansprojekt. Landstinget kommer att arbeta i samma omfattning och Fokus med en utökad omfattning mot Äldrecentrum Sydost.

Landstinget

I sjukvårdsstaben har man en enhet för Forskning, utveckling och folkhälsa. Enheten har fyra forskningshandledare som arbetar halvtid inom områdena FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

allmänmedicin, slutenvård, folkhälsa och omvårdnad. Nu sitter forskningshandledarna utspridda men det finns rum tillgängliga på FoU-enheten. Den mesta FoU-verksamheten sker dock ute i verksamheterna. Det finns en FoU-kommitté för hela landstinget vilka arbetar med de årliga FoU-dagarna samt inriktningen på FoU. I denna ingår både forskare och utvecklare varav några också är med i FORSS-samarbetet. Kommittén träffas cirka 3–4 gånger per termin formellt, men ses också en hel del informellt. Enheten har doktorandbidrag som delas ut en gång per år samt ett FoU-bidrag som delas ut löpande. Det sistnämnda har ett tak på 50 000 kronor för exempelvis en forskningsplan, rapport, artikel, uppsats eller liknande. Magisteruppsats är lägsta krav för FoU-bidragen. Det finns en FoU-policy inom landstinget men den behöver uppdateras. Det finns planer på att uppdatera FoU-policyn men detta innebär ett stort arbete. Under hösten 2004 har kommittén fullt upp med förberedelser inför den årliga FoU-dagen varför en uppdatering av FoU-policyn får vänta. Det pågår en stor omorganisation inom landstinget som innebär en gemensam hälso- och sjukvårdsförvaltning mot tidigare då landstinget var uppdelade i ett norr- och ett söderområde. Tidigare var enheten för Forskning, utveckling och folkhälsa inriktad på utveckling och ingen forskning men detta har också förändrats. Det pågår neddragningar inom landstinget och det är inte helt klart exakt hur organisationen kommer att se ut framöver.

Kronobergs län

Södra Smålands kommuner och landsting (SSKL) är en ideell förening som startade sin verksamhet den 1 januari 2005. Föreningen är en ombildning av Kommunförbundet Kronoberg och har som medlemmar kommunerna i Kronobergs län och Landstinget Kronoberg. SSKL bildades i december 2004. I länet ﬁnns huvudsakligen två FoU-aktörer; FoU-Kronoberg och landstingets FoUcentrum. Den 1 september 2005 förändras situationen genom att FoU-Kronoberg avvecklas till förmån för det nybildade FoU Välfärd i Södra Småland.

FoU-Kronoberg

FoU-Kronoberg bildades 1997 som nätverksorganisation och permanentades 1999. Intressenter är länets alla kommuner, landstinget, försäkringskassan, länsarbetsnämnden, universitetet, SSKL (tidigare Kommunförbundet) och länsstyrelsen. Inriktningen är hela välfärdsområdet, vilket i jämförelse med andra FoU-enheter är väldigt brett. Det finns en styrgrupp som planerar verksamheten och beslutar om vilka projekt som ska prioriteras medan FoU-samordnaren ansvarar för den dagliga driften. Sociorama är Kronobergs läns fullskaleprojekt för socialtjänstuniversitet. Det är finansierat av Socialstyrelsen och kommunernas social-/omsorgsnämnder, vilka har satsat stora resurser i projektet. Det har diskuterats bland intressenterna om både Sociorama och FoU-Kronoberg behövs. Det finns stora förhoppningar och behov av statliga FoU-medel för att nå stabilitet, få långsiktighet och uthållighet. En aktör på FoU-Kronoberg menar att statliga medel vore önskvärt då det ligger i linje med nationella propåer om långsiktiga satsningar. FoU-Kronoberg avvecklas den 1 september 2005, i samband med att det nybildande FoU Välfärd i Södra Småland startar sin verksamhet.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

FoU-centrum

FoU-centrum har funnits i 6,5 år och är landstingets egen FoU-enhet. När verksamheten startade gjordes en handlingsplan med ett handlingsprogram som sedan reviderats årligen. Inriktningen vilar på tre ben; stöd och hjälp, utbildning samt information/kunskapsspridning. Huvudområdet är den verksamhetsnära kliniska forskningen. Det bedrivs såväl små som stora nationella projekt. På enheten är 13 personer anställda på 6,75 heltidstjänster. På FoU-centrum sitter 6–7 doktorander regelbundet och ytterligare medarbetare kommer in för att arbeta kortare perioder. Enheten har två halvtids doktorandtjänster vilka ska utökas med ytterligare en. Den andra halvtiden i dessa tjänster förläggs till kliniker. Personal i landstinget kan höra av sig till FoU-centrum för att få hjälp/stöd i form av metodhandledning, statistikhjälp, arbetsplatser etc. FoUcentrum förvaltar också drygt 700 000 kronor i FoU-medel per år. Landstinget Kronoberg är också intressent i FoU-Kronoberg och är en av medﬁnansiärerna i den verksamheten.

Framtiden och Fou Välfärd i Södra Småland

År 2004 bildades en arbetsgrupp som bland annat tittade på möjligheten att skapa en gemensam FoU-arena för hela länet. I arbetsgruppen ingick alla FoUKronobergs intressenter; kommunerna, länsstyrelsen, landstinget, länsarbetsnämnden, kommunförbundet, försäkringskassan och universitetet, liksom representanter för FoU-centrum, Sociorama och FoU-Kronoberg. Intressenterna kom fram till att den breda ansatsen skall gälla. I kommunerna diskuterades också om de skulle gå in som hela organisationer jämfört med tidigare då social/omsorgsnämnderna ingick. Med en ny gemensam organisation hoppas intressenterna att få en bra styrning, långsiktighet och att kunna prioritera vissa områden (då det inte är möjligt att täcka hela välfärdsområdet samtidigt). Det har genomförts (välbesökta) dialogseminarier med samtliga intressenter där framtidens FoU i länet diskuterats. Flera olika lösningar har diskuterats, från att inte förändra någonting till en total samordning av all FoU i länet. Landstingets och kommunernas hållning är ganska lika där man vill ha en brygga till universitetsforskningen samt kompetens- och verksamhetsutveckling. De statliga myndigheterna; försäkringskassan och länsarbetsnämnden, har ett delvis annat perspektiv då de också har centrala FoU-enheter inom sina egna organisationer. Universitetet har ett annat uppdrag och behov av kontakt med praktiken. Den 1 september 2005 bildas den nya organisationen FoU Välfärd i Södra Småland. Länets samtliga kommuners hela organisationer, landstinget, försäkringskassan, länsarbetsnämnden, länsstyrelsen, universitetet och SSKL är med i den nya organisationen. Föreningen Södra Smålands kommuner och landsting (SSKL) är huvudman för verksamheten. FoU Välfärd i Södra Småland kommer att ha fokus på av intressenterna fastställda prioriterade områden. Dessa är i dagsläget inte helt utmejslade. Äldreområdet, folkhälsa och arbetsmarknad/socialförsäkring är aktuella områden. Vidare diskuteras hur Sociorama på bästa sätt kan kopplas till FoU Välfärd i Södra Småland. Varje prioriterat område kommer att ledas av en forskningsmeriterad FoU-ledare. En styrelse kommer att ha det operativa ansvaret och samordnaren bildar tillsammans med FoU-ledarna verksamhetens ledning. FoU Välfärd i Södra Småland kommer att samlokaliseras med landstingets FoU-centrum för att underlätta nära dialog, fördjupa samverkan och för att uppnå synergieffekter.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Norrbottens län

Norrbottens län har tidigare ansökt om att få bilda ett regionalt direktvalt självstyrelseorgan som ersätter landstinget. Då detta, genom regeringens beslut, blev inaktuellt togs ett förslag fram om att bilda ett samverkansorgan. Detta föll dock på att tre kommuner ställde sig negativa till förslaget och i dagsläget pågår diskussioner om ett eventuellt framtida samverkansorgan. Det ﬁnns huvudsakligen två FoU-aktörer i länet; FoU Norrbotten samt en FoU-enhet på landstinget.

FoU Norrbotten

FoU Norrbotten är uppdelat i en Äldredel, som funnits i drygt ett år, och en IFO-del som funnits i cirka tre år. Intressenter är kommunerna genom det regionala kommunförbundet och finansieras av kommunerna efter invånarantal. Pite-Älvdalens sjukvårdsdistrikt fick 1999 statliga medel för att starta upp FoUverksamhet. Projektet drevs av en eldsjäl som dock blev sjuk när verksamheten började komma igång. Kommunen tog över driften 2001 för att ungefär ett och ett halvt år senare lämna över driften till det regionala kommunförbundet. I samband med att kommunförbundet tog över verksamheten tillkom också inriktningen mot handikappomsorg. I dagsläget är det oklart hur finansieringen kommer att se ut efter 2004 om de statliga stimulanspengarna tar slut. Kommunförbundet hoppas på ytterligare statliga medel och de sex nordligaste länen har därför uppvaktat socialdepartementet med en skrivelse. Våren 2004 har mycket krut lagts på den fortsatta existensen. När FoU-verksamheten startade var det många ute i verksamheterna som inte kommit i kontakt med forskning tidigare varför F:et i FoU var svårare än U:et. Ett annat problem i uppstartsfasen av FoU-verksamheten är att chefer och politiker vill se snabba resultat. Detta är enligt en aktör på FoU Norrbotten svårt då det tar tid att bygga upp FoU-verksamhet. Nu har verksamheten börjat ”sätta sig” varför forskningsdelen kan få en allt större plats. Numera ställs det krav på att en rapport skrivs när projekt genomförs. FoU Norrbotten har en doktorand, som är kopplad till omvårdnadsforskningen vid Umeå universitet. Det finns också ett samarbete med Luleå universitet, främst med de arbetsvetenskapliga och hälsovetenskapliga institutionerna. Från FoU Norrbottens sida upplevs att samverkan med andra aktörer går smidigt på ”FoU-nivå” men att det är svårare på verksamhetsnivå. Rektorn vid Luleå universitet har uppvaktats om en framtida socionomutbildning då det kommer att uppstå ett stort behov av socionomer i Norrbotten framöver. Det finns ett samarbete med landstingets FoU-enhet men någon sammanslagning är inte aktuell. Landstinget befinner sig på en helt annan nivå än kommunerna och har exempelvis ett 40-tal disputerade anställda mot några få inom kommunsektorn. Under 2004 har FoU Norrbotten statliga medel men utgångspunkten är att det inte blir några från och med 2005. Om det blir statliga medel ses det som en bonus. Existensen upplevs som stabil och verksamheten kommer troligtvis att fortsätta i samma omfattning. Basen kommer fortsättningsvis att vara på det regionala kommunförbundet som nu. Basanslaget kan justeras nedåt och då måste extern finansiering sökas i större utsträckning. I framtiden kan ett tätare samarbete med arbetsförmedlingen, försäkringskassan m.fl. bli aktuellt. Det finns en framtidsgrupp som arbetar med frågor i ett perspektiv på ungefär fem år framåt. Inom FoU Norrbotten ser man ett behov av en FoU-strategi för länet inom offentlig verksamhet.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Landstinget

Inom Norrbottens läns landsting har FoU bedrivits sedan 1980-talet men först i januari 2002 bildades en central FoU-enhet. Denna enhet består av fem personer som delar på 1,8 heltidstjänster. Någon FoU-strategi finns inte vilket man inom enheten ser som en brist. Det pågår dock ett arbete om att ta fram en FoUstrategi, ett arbete som bedrivs såväl inom länet som i sjukvårdsregionen, dvs. de fyra Norrlandstingen. Från och med 2005 bildar dessa fyra län ett kommunalförbund. Prioriterade forskningsområden anges dock från år till år i landstingsplanen. Det finns också större, mer långsiktiga forskningsprogram som rönt framgångar inom sina områden. FoU-chefen anser att den landstingsrelaterade forskningen är ”mycket imponerande” och ”borde med rätt stöd kunna vara en mycket god grund för en utveckling mot en stark och konkurrenskraftig norrländsk klinisk forskning”. På FoU-enheten har ett underlag tagits fram som motiverar behovet av FoU, vilket ska förankras hos landstingsdirektör och divisions- och länscheferna. I början av september 2004 ska det diskuteras för att presenteras för landstingsdirektören och andra chefer i en workshop. I utkastet problematiserar man att universiteten har tolkningsföreträde till definitionen av FoU, vilket ofta väcker felaktiga förväntningar och föreställningar. I den praktiska verksamheten (som definieras från divisionsledningar och nedåt) är FoU dåligt förankrat. Man belyser därför fördelarna med FoU-kompetens i den direkta styrningen av vården för att uppnå en bra effektivitet. De vedertagna sätten att mäta effektivitet i vården anses trubbiga. Det krävs ett omfattande arbete för att ta fram relevanta indikatorer som säger något om den verkliga effektiviteten i sjukvården. Idag betalas dyra pengar till konsulter för dåliga effektivitetsmått. Viktiga argument för FoU är: • att kunna ersätta ineffektiva metoder med effektiva genom en systematisk och kritiskt värderande omvärldsbevakning”. • ”med en bakgrund inom forskningen har man stor erfarenhet och förmåga att systematiskt insamla fakta, strukturera och analysera dem”. Man har också lättare att jämföra och analysera denna data mot nationell data. • det kan se väldigt olika ut mellan olika enheter inom länet eller nationellt. Denna olikhet beror ofta på osäkerhet kring vilka insatser som har bäst vetenskapligt stöd eller är mest kostnadseffektiva. Med FoU kan skillnader lyftas fram och olika insatser bedömas. • det finns ofta möjligheter att ta fram data ur befintliga register och med hjälp av dem fråga sig om det finns otillfredsställda patientbehov eller eventuellt överbehandling. • det har genomförts många omorganiseringar de senaste decennierna vilka ofta dominerats av teoretiska perspektiv. Det är därför angeläget att framtida omstruktureringar genomförs med ”möjlighet till utvärdering och bearbetning av erfarenheter”. Bedrivs en verksamhet på rätt nivå eller bör den alls finnas inom sjukvården? • prioriteringarna inom sjukvården bör förbättras. Nya diagnoser och behandlingar leder sällan till att gamla nedprioriteras.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

På FoU-enheten anses att de verksamhetsansvariga måste göras mer medvetna om att ovanstående frågor ingår i bedrivandet av sjukvården enligt sjukvårdslagen. De cirka 40 disputerade medarbetarna i landstinget ses som nyckelpersonerna i FoU-arbetet. De hinder som finns är; ”brist på forskningskompetens och –erfarenhet i ledningsgrupperna, en allmän och i viss mån berättigad skepsis mot ‘akademin’ i Norrbotten och NLL, brist på, möjlighet för organisationens forskare att avsätta arbetstid för denna typ av frågor samt bristande personella resurser på FoU-enheten för att ge support”. De viktigaste kortsiktiga åtgärderna, enligt FoUenheten, är att bidra till att formulera problemen, identifiera och utbilda aktörerna och verksamhetsledningar, skapa en analysstruktur för verksamhetens behov, skapa stödresurser inom FoU-enheten, skapa en referensgrupp (inom FoU) som kan vara behjälplig med att formulera frågor och instrument samt bidra till tolkningsstöd samt att följa upp vilka formella (skrivningar i verksamhetsplaner osv.) och reella resultat som blir följden”. Mer långsiktigt vore det önskvärt att föra in kunskapsfrågorna i verksamhetsledningarna. Detta borde vara en självklarhet inom sjukvården men är det inte någonstans (möjligen med undantag av Östergötland). Från SBU och Socialstyrelsen finns ett stort intresse av att arbeta mer aktivt med kunskapsförmedling och – implementering. Här anser FoU-enheten att Norrbotten har goda möjligheter att fungera som exprimentfält-pilotstudie. Ett utkast/diskussionsunderlag har tagits fram för en FoU-policy/strategi, där mycket lånats från Gävleborgs- och Kronobergs län. Detta grundar sig bl a på de seminarier man hade vid tre tillfällen 2002/03 samt på diskussioner med forskningsintresserade medarbetare i samband med olika metodkurser under samma tid. De mål som sattes upp i detta förslag var att FoU ska bedrivas inom alla divisioner i landstinget samt att samtliga medarbetare ska ha ”ändamålsenlig” kunskap inom FoU som berör det egna verksamhetsområdet. Det är viktigt att även chefer, inom samtliga divisioner och verksamhetsområden har nära tillgång till en god forskningskompetens. Vidare bör alla beslut som medför organisations- eller metodförändringar baseras på ”väl grundad kunskap”. Betydelsen av FoU bör ”tydligt klargörs i landstingets program för ledarutveckling”. De aktiviteter som ses som centrala inom FoU är; att samtliga divisioner och verksamhetsområden i sina verksamhetsplaner redovisar mål, aktiviteter, resurser, behov av fortbildning och organisation. Detta ska sedan följas upp i verksamhetsberättelsen. Landstingsfullmäktige och varje division bör varje år avsätta resurser för FoU. Vid tillsättning av tjänster ska FoU-kompetens värderas högt som merit. Divisioner och verksamhetsområden ska stimuleras att inrätta tjänster som möjliggör eget FoU-arbete samt tjänster som möjliggör FoU-handledning av medarbetare vid sidan av den ”ordinarie” tjänsten. Det finns en oro inom FoU-enheten som gäller den kliniska forskningens ”tillbakagång”. Denna tillbakagång har främst två orsaker. Den första orsaken är en förändrad organisationsstruktur inom sjukvården, med fokus på effektivitet i företagsekonomisk mening på bekostnad av sjukvårdens mer humanistiska hållning. Detta har bl.a. medfört att universitetssjukhus och universitet tydligare har avgränsats från varandra. Då det var i detta gränsland som den kliniska forskningen huserade har den därmed fått stå tillbaka. Den andra orsaken är ett förändrat paradigm inom den medicinska vetenskapen. Genombrotten inom molekylärbiologin har medfört att denna har fått en hög status på den kliniska forskningens bekostnad. Detta märks genom att flera tunga anslagsgivare och internationella tidskrifter prioriterar molekylärbiologin före den kliniska forskningen. Då den kliniska forskningen kan sägas vara länken mellan ”vetenskap och beprövad erfarenhet” är denna tillbakagång synnerligen allvarlig. För att vända denna tillbakagång krävs det samverkan där universi44

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

teten och sjukvården har lika stort inflytande över den kliniska forskningen. Universiteten har ett mer övergripande, teoretiskt perspektiv och den kliniska praktiken ett mer närgånget, praktiskt perspektiv. En befruktning mellan dessa två perspektiv skulle ge gemensamma vinster. FoU-enheterna får dock inte underordna sig universiteten utan måste kräva inflytande över ”relevanta finanser och forskningsprogram”.

Skåne län

Skåne län tillhör tillsammans med Västra Götalands län försöket med direktvalt regionalt självstyre, som ersatt landstinget. I praktiken innebar detta för Skånes del att Kristianstads län och Malmöhus län 1997 slogs ihop till Region Skåne och tog över en del uppgifter som tidigare legat hos länsstyrelsen. Från och med 1999 utökades ansvaret till att inbegripa det som tidigare varit landstingets uppgifter. Då Region Skåne ersatte landstinget överfördes styrningen till ett direktvalt regionfullmäktige med 149 ledamöter.

FoU Skåne

Kommunförbundet Skåne är huvudman för en regionsövergripande FoU-enhet – FoU Skåne – med inriktning mot IFO och äldreomsorg. Äldredelen får även ett symboliskt stöd från Region Skåne. Basanslaget ligger på cirka två miljoner kronor och ﬁnansieras av kommunerna. Statliga medel anses viktiga både för att det är ett viktigt ekonomiskt tillskott men också för legitimiteten. IFOavdelningen har haft stora svårigheter men läget har nu stabiliserats. Även för äldreomsorgsavdelningen är situationen stabil. Fokuseringen ligger på den kommunala sektorn men en viss samverkan sker med FoU-enheten hos region Skåne. De båda FoU-avdelningarna sitter dessutom i samma hus vilket innebär att en stor del av FoU-verksamheten i Skåne är samlad på samma plats. I sin programförklaring lyfter FoU Skåne fram erfarenhetskunskap i verksamheterna. Forskare och praktiker ska arbeta tillsammans där det forskas med och inte om. Syftet är inte att praktikerna ska bli ”halvforskare”. Nytta kan vara att personalen får reﬂektera och/eller få förståelse för andra kulturer, vilket vara mycket tröga processer som tar tid. Kulturen inom sjukvården och inom kommunerna skiljer sig åt. Det har hållits workshops där dessa båda kulturer har fått mötas. I kommunerna anses ofta att sjukvården, dvs. de kliniska och medicinska perspektiven, lätt tar över initiativet och att dessa perspektiv har svårt att greppa sociala frågor. Det är en fråga som ofta kommer upp inom äldreomsorgsområdet.

Malmö

Malmö FoU-enhet för Äldre har funnits sedan år 2000. Huvudman är Malmö stad med Lunds universitet, Region Skåne och Malmö högskola som intressenter. Malmö står för hela finansieringen som löper permanent. Enheten hade statliga medel till för ett år sedan och frånvaron av dessa är mycket kännbart ekonomiskt. De projekt som genomförs ska finansieras via projektmedel men efter att de statliga medlen försvann har enheten haft svårt att hitta annan finansiering. Tyngdpunkten ligger lite närmare forskning än utveckling, då projekten är empiriska studier och inte rena utvecklingsprojekt. Projekten genomförs av personer som kommer dels från olika verksamheter inom vård- och omsorgssektorn, dels från universitetet och högskolan.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Landstinget/regionen

Inom Region Skåne finns en Forskningsberedning – som arbetar åt Regionstyrelsen med forskningsfrågor på den politiska sidan – samt en FoU-enhet som samordnar FoUU-verksamheten inom Region Skåne på tjänstemannasidan. FoUU-enheten ska verka för ”integration mellan forskarsamhället, näringslivsutvecklingsfrågor och hälso- och sjukvård i Skåne”. Rent konkret har den centrala FoU-enheten tre uppgifter; att förhandla om ALF-avtal och fördela ALF-medel, att hantera övriga FoU-medel samt att fungera som projektledare/handledare i olika projekt. Samtliga sjukhus i Skåne har en chefsläkare som är ansvarig för FoU-frågor och dessa chefsläkare har mycket kontakt med varandra. Det finns en FoU-policy som är antagen av regionfullmäktige. I denna finns ett brett perspektiv på FoU, där Triple Helix är viktigt för att stärka Skåne som region. Ett konkret exempel på detta är ”Medicon Valley”, ett medicin- och bioteknikkluster. FoU-verksamheten inom Region Skåne drivs till stor del vid de båda universitetssjukhusen i Lund och Malmö. Utöver dessa finns en FoUU-enhet för primärvården, Region Skånes kompetenscentrum för klinisk forskning samt ett nybildat Utvecklingscentrum. Region Skånes FoU-enhet arbetar specifikt utifrån ett patientperspektiv och utifrån de boende i Skånes behov. Sjukdomar och hälsoproblem hos befolkningen samt kostnaderna för detta har identifierats för att sedan jämföras med vad som beforskas. Underlaget används för att göra strategiska FoU-satsningar på områden som är svagbeforskade men har stor angelägenhetsgrad för Skåne. Ett sådant exempel är ett arbete där man tillsammans med Medicinska fakulteten bygger upp en plattform för forskning relevant ur ett närsjukvårdsperspektiv med allmänmedicin som tung bas. Därtill arbetar FoU-enheten mycket systematiskt med den kliniska kopplingen av forskningsresultaten tillbaka in i verksamheten. Det pågår ett stort projekt om lärandeprocesser ute i verksamheten för att ytterligare stärka denna process. Därtill läggs stor vikt vid att stimulera till forskning även utanför universitetssjukhusen. Universitetssjukhusen är Region Skånes nav i ett kunskaps- och utvecklingsarbete och de har ett tydligt ansvar att arbeta i hela Södra Sjukvårdsregionen.

Skånsk livskraft

Regionfullmäktige har med bred politisk enighet beslutat att genomföra en genomgripande förändring av den skånska hälso- och sjukvården. Denna förändringsprocess går under benämningen ”Skånsk livskraft – vård och hälsa” och målet är att ”ge skåningarna en bättre och jämlikare hälsa, bl.a. genom att erbjuda en trygg och tillgänglig hälso- och sjukvård”. Detta mål ska uppnås genom arbete i projektgrupper och vid dialogkonferenser där vårdpersonalen i Region Skåne och de skånska kommunerna ska vara delaktiga. Den nuvarande sjukvårdsorganisationen byggdes upp för att motsvara de krav och behov som fanns på 1960- och 70-talen och är föråldrad idag. Den nya vårdorganisationen ska bestå av fyra delar; närsjukvård (som ska svara för människors vardagliga vårdbehov), specialiserad akutsjukvård (som ska ta hand om allvarliga och livshotande akutfall), specialiserad planerad vård och högspecialiserad vård. I målbilden för Skånsk livskraft – vård och hälsa framgår att forskning, utveckling och utbildning ska bedrivas inom alla verksamheter. Region Skånes FoUU-enhet har fått i uppdrag att analysera det framtida behovet av FoU i Region Skåne. Uppdraget består av fyra delar; att identiﬁera FoU-områden som är väsentliga för hälso- och sjukvårdens utveckling i Region Skåne, hur FoU kan bidra till medarbetares kompetensutveckling och verksamheternas utveckling, hur forskningsresultat kan omsättas i praktiken samt hur ovanstående beaktas 46

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

i samverkan mellan Region Skåne och Skånes kommuner. Samverkan med den kommunala sektorn har ökat och detta sker främst inom närsjukvården där ett mycket stort projekt pågår för att försöka luckra upp gränserna mellan kommun och region. Bland annat ska man försöka införa ett gemensamt journalsystem och ett delat ansvar inom vissa områden. Syftet är att sätta patienten och inte organisationen i fokus. Idag kan patienter skickas runt mellan olika enheter och denna rundgång vill man få bort. Projektet är unikt och kanske är detta ”den största strukturförändringen sedan 1960-talet”.

Stockholms län

I Stockholms län är det i dagsläget inte aktuellt med ett samverkansorgan. FoUverksamhet bedrivs av landstinget samt kommunerna i Stockholms län. Kommunförbundet i Stockholms län (KSL) har ingen FoU-enhet inom den egna organisationen men är aktiva i diskussionerna kring regional offentlig FoU.

Landstinget

För ungefär 1,5 år sedan ville politikerna i landstinget bygga en ny plattform för landstingets verksamhet. Under 2003 initierades en kartläggning av samtliga kunskapscentra där landstinget stod som finansiär eller medfinansiär. Det visade det sig att landstinget helt eller delvis finansierade 41 olika FoU-enheter. Dessa 41 FoU-enheter hade en omsättning på cirka 620 miljoner kronor/år varav ungefär 420 miljoner kronor finansierades av landstinget. FoU-enheterna växte fram under en organisation där landstinget i Stockholms län var uppdelat i sex olika sjukvårdsområden. FoU-arbetet sköttes därmed under sju olika organisationer (de sex olika sjukvårdsområdena samt centralt i landstinget). Med den nya plattformen hoppas landstinget kunna rationalisera kunskapsverksamheten och åstadkomma en bättre ekonomistyrning. De eftersträvar också en större andel projektanslag än idag, där målet är att uppnå en fördelning mellan basanslag och projektanslag på 80/20 till 2006. I detta omvandlingsarbete ingår ett besparingskrav på 60 miljoner kronor. I dagsläget är det inte klart hur den nya organisationen kommer att se ut. Under hösten 2004 har landstinget, tillsammans med kommunerna, påbörjat arbetet med att utarbeta en ny organisationsstruktur.

Kommunerna

I Stockholms län ﬁnns sammanlagt åtta FoU-enheter där kommuner är huvudmän. KSL har medverkat i startfasen för fyra av dessa FoU-enheter men står inte som huvudman för någon utav dem. Skälet till detta är att KSL vill att kommunerna tar en aktiv roll i FoU-arbetet. KSL har tagit initiativet till bildandet av ett regionalt FoU-råd där FoU-cheferna för samtliga åtta FoU-enheter, prefekten för Ersta Sköndal högskola samt representanter för Socialhögskolan ingår. Detta FoU-råd har som uppgift att initiera och samordna FoU samt utveckla samarbete med högskolan inom länet. KSL har också medverkat i tillskapandet av ett regionalt etikråd för FoU-arbete inom socialt arbete. KSL menar att ett effektiv och aktuellt FoU-arbete kan bidra till regional tillväxt. I och med Stockholms roll i Sverige som tillväxtmotor är dessa frågor angelägna även i ett nationellt perspektiv. En svårighet idag, enligt KSL, är att majoriteten av FoU-enheterna är små och därmed sårbara och saknar ﬁnansiell trygghet för att kunna arbeta långsiktigt.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Stockholms stad

Sedan 20 år finns under socialtjänstförvaltningen inom Stockholms stad en egen FoU-enhet. Enheten har i dagsläget åtta fast anställda och runt 20 projektanställda. Enheten har ett basanslag på 4,5 miljoner kronor per år och utöver dessa finansieras alla projekt med externa medel. FoU-verksamheten är från årsskiftet 2004/2005 organiserad direkt under statsledningskontoret. Enheten har en liten övervikt åt F men detta varierar över tiden. De samarbetar med olika universitet och högskolor beroende på projekt. Just nu pågår samarbeten med universitet i Uppsala, Lund, Örebro, Arizona (USA) m.fl. FoU-enheten i Stockholms stad har aldrig haft statliga medel. De ser den framtida existensen som någorlunda stabil även om ett visst nedläggningshot alltid föreligger. Exempelvis har de borgerliga partierna ifrågasatt om FoU ska drivas av Stockholms stad. Därmed förändras det eventuella nedläggningshotet med den politiska majoriteten. Chefen för enheten tror inte att de kan expandera mer utan att decentralisera verksamheten ut i stadsdelsnämnderna.

Framtiden

Eftersom många FoU-enheter drivs i samarbete med kommunerna i länet vill landstinget samverka med KSL och kommunerna i det omstruktureringsarbete som pågår. Ett första steg i detta arbete var de delregionala träffar mellan företrädare för landstinget och kommunerna/stadsdelarna som genomförts under 2004. Vid dessa träffar har organisationen och samverkan mellan FoU-enheter med fokus på äldrefrågor diskuterats. Det ﬁnns en osäkerhet kring det statliga stödet och vad som händer om detta minskas eller försvinner helt. Det statliga stödet till äldre-FoU halverades mellan 2004 och 2005. En stor fråga är om kommunerna kommer att skjuta till mer pengar eller om FoU-enheterna blir tvingade till nedskärningar. Landstinget har besparingskrav inom sin FoU-budget men avser inte att centralisera all FoU-verksamhet inom äldreområdet. Det har förts diskussioner om att de lokala FoU-enheterna ska ﬁnnas kvar men att det ska bildas en samordningsgrupp som sammankallas av Äldrecentrum, men inget är beslutat än (april 2005). Landstinget vill se ett större fokus på nyttan av FoU-verksamheterna och därmed också en större tyngdpunkt på implementeringen av kunskapsproduktionen i verksamheterna.

Södermanlands län

Regionförbundet Sörmland bildades 2003 och blev ett år senare samverkansorgan. De har en FoU-enhet – FoU Äldre i Sörmland – inom organisationen. Landstinget har dels en central FoU-enhet och dels en FoU-enhet för primärvården, Allmänmedicinskt Centrum. Det ﬁnns också en Folkhälsoenhet som i viss mån bedriver FoU-arbete.

Landstinget

I landstinget finns allmänmedicinskt centrum (AmC) som arbetar med primärvårdsfrågor och en FoU-enhet som har en samhällsmedicinsk inriktning. Både AmC och FoU-enheten ger metod- och ekonomiskt stöd till projekt inom hälso- och sjukvården. Inom psykiatri finns en halvtidstjänst avsatt för FoU. För övergripande frågor finns ett FoU-råd som framförallt är inriktade på strategiska FoU-frågor och kontakter med högskolor och universitet. Landstingets FoU-råd strävar efter ett tätare samarbete med den akademiska världen, diskussioner förs med Akademiska sjukhuset och medicinska fakulteten i Uppsala. Syftet är att få till ett samarbete liknande det som finns i Västmanland, 48

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Dalarna och Gävleborg. Södermanland är ett ”spretigt” län där det är svårt att ha en gemensam FoU-strategi. I Nyköping ﬁnns ett samarbete med Linköpings universitet medan man i Eskilstuna samarbetar mer med Mälardalens högskola. På grund av dåliga fysiska kommunikationer mellan Nyköping och Eskilstuna blir utbytet mellan dessa städer lidande.

FoU Äldre i Sörmland

FoU Äldre har en verksamhetsinriktning enbart mot äldrefrågor. Huvudman är Regionförbundet Sörmland med kommunerna och landstinget som intressenter. Enheten har ﬁnansiering till och med 2006. Man är tre personer som delar på två tjänster. Ungefär hälften av basanslagen består av statligt stöd medan kommuner och landstinget står för den andra hälften. FoU Äldres styrelse har lämnat förslag till regionförbundet om en fortsättning i fem år till, där landstinget ska stå för 40 procent av ﬁnansieringen och kommunerna för 60 procent. I detta förslag förutsätts att de statliga anslagen helt ska utebli. Enheten fokuserar på utveckling genom att stötta med handledning i projekt ute i kommunerna samt FoU-caféer och föreläsningar. FoU-samordnaren anser att statliga medel ger signaler från staten till kommuner och landsting att en fråga är viktig. Många kommuner och landsting har idag svårigheter med ekonomin varför FoU kan prioriteras bort. Då landstingsoch kommunpolitiker diskuterade FoU-verksamhetens fortsättning våren 2004 var nästan alla eniga om att FoU är viktigt, men den ekonomiska situationen var kärv. FoU-samordnaren upplevde att det var politiskt ”inne” med FoU bland politiker men att det kan vara lite diffust vad de vill ha ut av det. Landstinget är dock angelägna om en fortsättning av FoU Äldre.

Centrum för Välfärdsforskning

Centrum för välfärdsforskning är ett av många ”samverkansorgan” inom Mälardalens högskola. En viktig funktion är att fungera som kontaktyta inom välfärdsområdet. Mälardalens högskola arbetar mycket med samverkan på många olika plan. Intresset är ömsesidigt. Samordnaren på Centrum för välfärdsforskning har varit med i uppstarten av och är också med i styrelsen för FoU Västmanland och FoU Äldre i Sörmland. Centrat försöker vara aktivt och inta en länkande funktion med inriktning mot kommunalt socialt arbete. När centrat bildades var man en regional FoU-enhet för Sörmland och Västmanland men 1997 integrerades de i Mälardalens högskola. På senare år har centrat blivit mer renodlat informations- och kontaktorgan där kontaktytan utåt är det primära. Välfärdsforskningen har expanderat på Mälardalens högskola och ryms inte längre bara inom Centrum för Välfärdsforskning.

Uppsala län

I Uppsala finns sedan 1 januari 2003 ett samverkansorgan där länets samtliga sju kommuner samt landstinget är medlemmar. Från början hette det C-framåt men döptes om till Regionförbundet Uppsala län 1 juli 2004. Inom Regionförbundet finns FoU-verksamhet med inriktning mot IFO, äldreomsorg/-vård och handikapp. Då Uppsala har ett universitetssjukhus återfinns en stor del av forskningen där men det finns också primärvårds-FoU samt en central FoUenhet inom landstinget. I Uppsala län finns FoU-samrådet som bildades 1997. Det består av företrädare för Uppsala universitet, Socialhögskolan i Stockholm, kommunerna, länsstyrelsen och landstinget. Rådet träffas ungefär fyra gånger per år för att diskutera övergripande strategiska frågor inom offentlig FoU. FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Regionförbundet Uppsala län

Inom regionförbundet Uppsala län består FoU-verksamheten av tre inriktningar; FoU Äldre, FoU IFO och FoU Handikapp. Detta är en organisationsform som har vuxit fram i samspel med de statliga stöd som funnits tillgängliga. FoU-Stödprojektet bildades 1998 av kommunerna i länet som stöd till utveckling av socialtjänsten. Det finansiella stödet kom från socialstyrelsen och sträckte sig till och med 2001 varefter kommunerna tog över finansieringen. Kommunerna och landstinget sökte 1999 gemensamt pengar för FoU Äldre. Ansökan beviljades och verksamheten startade 2000 med statligt stöd till och med 2004. I och med detta försvann äldrefrågorna från FoU-Stödprojektet som då ändrade verksamhetsinriktningen till att enbart omfatta IFO. Därmed stod handikappfrågorna utan hemvist. Sociologiska institutionen på Uppsala universitet och Regionförbundet Uppsala län inrättade därför ett FoU-lektorat inom handikappområdet. Till och med juni 2005 finansieras detta med statsbidrag från KUBAS-projektet. FoU är ingen enkel process och ibland finns det bra kunskap som inte självklart är applicerbar i praktiken, ”Det räcker inte att skriva rapporter” menar en FoU-aktör. En viktig del inom FoU-arbetet är överföringen från ord till handling. Det behövs många former av möten mellan forskare och praktiker – som också är reflekterande. FoU-arbetet är inte ”glassigt” utan snarare ett harvande för att hitta sätt att stimulera ett kunskapssökande. Utvärderingar är viktiga för att utveckla verksamheter. De bör inte bara ha en kontrollerande funktion utan även ses som ett verktyg för utveckling. Det finns mycket bra kunskap som inte sätter spår i verksamheterna – det sker inte per automatik.

Landstinget

Landstingets engagemang i forskning och utveckling bedrivs på olika nivåer. Genom att ett av landstingets sjukhus är universitetssjukhus finns en nära koppling till läkarutbildningen och den medicinska forskningen vid Uppsala universitet. I det så kallade ALF-avtalet regleras samarbetet mellan Uppsala universitet och landstinget. Forskningen vid Uppsala universitet har en nära koppling till hälso- och sjukvården och flera av de läkartjänster som finns vid Akademiska sjukhuset arbetar med såväl sjukvård som forskning. Landstingets styrelse disponerar nio miljoner per år som avsätts speciellt för insatser inom forskning. Av dessa medel används tre miljoner kronor till projekt där medlen utlyses årligen, Ett 20-tal projekt med forskningsinriktning och ett femtontal projekt av mer utvecklingskaraktär erhåller medel varje år. Medlen används till att stimulera forskning inom bl.a. områden där forskningsaktiviteten är låg och där det finns viktiga forskningsområden. De resterande sex miljoner kronorna används också till andra insatser för att stimulera och utveckla forskningen. Exempel på detta är anslaget till FoU-äldre inom regionförbundet i Uppsala län, uppkoppling till en databas med forskningstidskrifter som blir tillgänglig för all personal, finansiering av en professur i habilitering, finansiering av del av lektorat inom klinisk etik samt bidrag till centrum e-hälsa m.m. Inom landstingets förvaltningar har naturligtvis Akademiska sjukhuset en särställning med sin koppling till Uppsala universitet. Primärvårdsförvaltningen har idag en egen FoU-enhet och i likhet med Akademiska sjukhuset finns flera tjänster i form av kliniska adjunkter och lektorat som har sin koppling till både klinisk verksamhet och forskning inom primärvården. Inom habiliterings- och hjälpmedelsförvaltningen utvecklas också nu en FoU-verksamhet där den av landstinget finansierade professuren inom habilitering utgör en viktig faktor för detta arbete. Närheten till Uppsala universitet innebär också 50

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

att det ﬁnns många medarbetare inom landstingets förvaltningar som är registrerade som forskare vid Uppsala universitet. Forskningen och utvecklingsarbetet inom landstinget i Uppsala har naturligtvis en nära samverkan med Uppsala universitet och genom att landstingets huvudsakliga ansvar är hälso- och sjukvård rör detta samarbete i många delar vetenskapsområdet medicin och farmaci. Det hindrar dock inte att andra samarbetsytor nu håller på att växa fram med andra vetenskapsområden där landstinget samarbetar med sociologer kring forskning kring äldre och handikappade, med företagsekonomerna kring styrning, med teologer kring etik och med systemvetenskapare om e-hälsa.

Värmlands län

Kommunalförbundet Region Värmland bildades 2001 och har ersatt det regionala kommunförbundet och tagit över landstingets uppgifter inom regional utveckling. Målet är att så småningom bilda ett samverkansorgan. De två viktigaste aktörerna inom offentligt ﬁnansierad FoU i Värmlands län är landstinget och Karlstads universitet.

Landstinget

Landstingets enhet för forskning och folkhälsa är ansvarig för den kliniska forskningen inom såväl hälso- och sjukvård som tandvård. Enheten har funnits i ungefär ett år och ersatt det tidigare Centrum för klinisk forskning. Enheten är följden av en omorganisation inom landstinget som beslutades 2002 och innebar att man skapade sex koncernstaber, och där utvecklingsstaben är en. Under utvecklingsstaben finns fem enheter där ”Forskning och folkhälsa” är en enhet. FoU inom landstinget har en historia som går tillbaka till 1988 då Centrum för folkhälsoforskning bildades. Denna verksamhet pågick i tio år innan landstinget träffade ett samarbetsavtal med Karlstads universitet. Ett år senare, 1999, påbörjades en utbyggnad av klinisk forskning med ett årligt anslag för FoU-verksamhet. Samma år träffades ett samarbetsavtal inom FoU med Universitetssjukhuset i Örebro. Åren 2001–2002 fanns Centrum för klinisk forskning som skulle ansvara för att samordna satsningar inom klinisk forskning. Chefen för Forskning och folkhälsa ser samordningsvinster med att lägga den kliniska forskningen, samhällsmedicin och folkhälsoarbetet inom samma enhet. Exempelvis har enheten statistiker som kan vara behjälpliga inom samtliga inriktningar. Att enheten ligger under utvecklingsstaben på landstingskansliet är en väsentlig skillnad mot tidigare då den kliniska forskningen inte var knuten någonstans inom organisationen. Även om enheten bedriver utvecklingsprojekt och utför utvärderingar så ligger tyngdpunkten på forskning. Forskningsdelen inom enheten är paraplyorganisation för landstingets kliniska forskning. Det finns ett forskningsråd som dels fördelar forskningsmedel och dels ser över FoU-strategi/policy. Man fördelar ungefär två miljoner kronor två gånger per år själva och ytterligare en miljon tillsammans med Universitetssjukhuset i Örebro. Utöver detta fördelas mindre summor löpande. Det finns en ledningsgrupp som sköter administration och utveckling av enhetens verksamhet. Landstinget har 7–8 forskningsledare som är knutna till de länsövergripande verksamheterna (såsom kirurgi, samhällsmedicin etc.). Uppdraget för dem är att uppmuntra och underlätta forskning och utveckling inom deras verksamhet. Den långsiktiga målsättningen är att samtliga länsövergripande verksamheter – i dagsläget nästan tjugo stycken – ska ha en egen FoU-enhet. Chefen för Forskning och folkhälsa tycker att de har uppnått en viss stabiFORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

litet i den kliniska forskningen. Det är många projekt som pågår, med en bra spridning från sjuksköterskor på C- eller D-nivå till doktorander. Enheten är inte knuten till något universitet eller högskola utan samarbetar med olika universitet och högskolor inom olika områden beroende på vilket som är bäst lämpat inom just det området. Man har för nuvarande ingen FoU-policy utan bara en inaktuell verksamhetsplan. Det ﬁnns dock idéer om att skriva en FoUpolicy vilket dock inte hunnits med än. I framtiden ses en förstärkning av den kliniska forskningen inom landstinget som en viktig uppgift. Detta ska ske genom att stärka plattformen för de olika forskningsledarna. Det är lätt att FoU-enheter börjar leva sitt eget liv och tappa kopplingen till verksamheten. Risken är att forskningsledarna av andra ses som en ”kuf som håller på med något där borta i korridoren”. Det är viktigt att få in evidens och kritiskt tänkande i FoU-verksamheten. Vidare ska samverkan med universitetsvärlden stärkas då mycket kunskap därifrån inte tas tillvara idag. Det ﬁnns en del samarbete med kommunerna kring äldrefrågor men det har aldrig funnits någon FoU-enhet med inriktning mot äldreomsorg.

Utvecklings- och utvärderingscentrum

Sedan 1998 har FoU-enheten Utvecklings- och utvärderingscentrum (UUC) funnits inom socialförvaltningen i Karlstads kommun, med inriktning mot individ- och familjeomsorg. Enheten är lokaliserad till Karlstads universitet och har två heltidsanställda samt tillfälliga anställningar i projekt. Enligt verksamhetschefen är socialförvaltningen positiv och engagerad. Fokus ligger på kunskapsutveckling där enheten sedan flera år har utvecklat en egen reflektionsmodell som väckt både nationellt och internationellt intresse För närvarande samarbetar man med innovationsmyndigheten VINNOVA för att dokumentera och sprida erfarenheterna från projektet ”Reflekterande arbetsplatser”. På flera håll i landet kopierar man nu denna ”Karlstadsmodell” för yrkesmässig utveckling och för att motverka arbetsrelaterade utmattningssyndrom hos personal. Det framtida behovet av sådana insatser bedöms som mycket stort. Enheten har aldrig haft statliga medel men verksamhetschefen bevakar utvecklingen på området och skulle söka om det gavs möjlighet. Enheten är dock inte beroende av statliga medel för sin fortsatta existens.

Institutet för kvalitets- och utvecklingsarbete

Institutet för kvalitets- och utvecklingsarbete (IKU) är lokaliserat vid Karlstads universitet och drivs i samverkan mellan universitetet och samtliga kommuner i Värmland. IKU är organisatoriskt och rumsligt placerat vid Institutionen för samhällsvetenskap och har för närvarande sju personer anställda på 3,6 heltidstjänster. Inriktningen är mot hela socialtjänsten. IKU har egen styrelse med fem representanter för universitetet och fyra från kommunernas socialtjänst där ordföranden är en socialchef. Projekten, som är den tyngsta delen i verksamheten, bedrivs antingen som samarbeten mellan IKU:s personal och socialarbetare i kommunerna eller som externﬁnansierade, genom att kommunerna själva lägger in medel och ger IKU uppdrag. Verksamheten har aldrig fått statliga medel och även om den framtida existensen är stabil ﬁnns det förhoppningar om framtida statliga anslag.

Region Värmland

Region Värmland jobbar nära Karlstads universitet (KaU) inom ramen för det värmländska tillväxtprogrammet (RTP); Hållbar Värmländsk Växtkraft 2004–2007. En av indikatorerna i RTP för Värmland är att forskningsvoly52

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

men på KaU skall öka från 224 årsverken år 2001 till 300 årsverken år 2007. För att påverka och bidra till denna förändring driver Region Värmland en aktiv innovationspolitik realiserad genom arbetet med innovativa klusterprocesser. Dessa processer förutsätter s k Triple Helix, dvs. samverkan mellan universitet och högskolor, näringsliv och samhälle. Konkret exempel på plattform som skapats är The Packaging Arena, med syfte att skapa ett globalt kompetenscenter för förpackningsutveckling i Värmland. Ledare för satsningen är rektor på Karlstads universitet. I processarbetet med att ta fram RTP har företag, akademi och offentlig sektor bjudits in för att diskutera vad det finns för resurser, möjligheter och styrkor i länet. Fem styrkeområden identifierades; förpackningsindustri, stål- och verkstadsindustri, livsmedelsindustri, IT-tjänstesektorn och upplevelseindustrin. Inom dessa styrkeområden samverkar Region Värmland med Karlstads universitet, men även gränsöverskridande t ex med Örebro universitet inom området måltid/senorik lokaliserat till Grythyttan. I tillväxtarbetet är de innovativa klusterprocesserna centrala för utvecklingen. De aktörer som driver dessa processer är identifierade som klustermotorer. Region Värmland har en nära samverkan med dessa aktörer. I arbetet finns ett nära samarbete med flera nationella organisationer, såsom Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) Invest in Sweden Agency (ISA), Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) och Verket för innovationssystem (VINNOVA). För att åstadkomma en bra interaktion mellan näringsliv, det offentliga och akademin krävs ett långsiktigt och fokuserat arbete. Det är också viktigt att dynamiska processer drivs i nära samverkan med klusterprocesserna för att skapa kittet mellan operativ verksamhet och långsiktiga processer och visioner. Förutsättningen för en tillväxt på lång sikt i en region är förmågan till förnyelse och innovation. Därför är klusterprocesserna ett av Region Värmlands prioriterade verksamhetsområden. Region Värmland ser samverkan med de stora företagen som viktigt och utvecklingen av innovationsmiljöer byggs i samverkan med dessa samt forskning och utbildning på universitetet. Industri- och verksamhetsnära forskning och innovativa mötesplatser bidrar till att dessa företag utvecklas istället för att läggas ned eller flyttar. Det finns också en stor potential inom hela den offentliga sektorn att öka innovationskraften och entreprenörskapet.

Västerbottens län

För tre år sedan, 2002, beslutade Kommunförbundet i Västerbotten att det inte är aktuellt att bilda något samverkansorgan i Västerbottens län den närmaste framtiden. I Västerbottens län finns FoU-enheter inom såväl kommuner som landsting. Det finns ett tätt samarbete med Umeå universitet och i inlandet finns Södra lapplands forskningsenhet. Någon länsövergripande policy finns inte och har inte diskuterats inom kommunsektorn. Dock finns ett intresse från kommunförbundets sida för denna fråga. I länet finns ett informellt nätverk där de olika FoU-enheterna i länet ingår.

Äldrecentrum Västerbotten

Äldrecentrum Västerbotten hade avtal 2004 ut. Landstinget är huvudman och samtliga kommuner samt Umeå universitet är intressenter. Enheten har en chef på heltid samt administrativ personal på 25 procent. Dessutom har enheten personal från kommunerna som under sin ordinarie arbetstid avsätter tid för verksamhet vid Äldrecentrum (så kallad egenﬁnansiering). Vid sjukskrivningar eller tjänstledigheter har dessa inte ersatts. Den totala omslutningen är cirka FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

3–4 miljoner per år där Socialstyrelsen står för ungefär 1,5 miljoner, landstinget står för lokalerna och för runt 500 000 kronor per år samt kommunerna som bidrar med egenfinansierad personal vilket utgör ungefär tjugo procent av omslutningen. Beslutande organ är en styrgrupp där representanter för kommuner, landsting och universitet ingår. Inriktningen ligger på verksamhetsnära projektarbeten som utförs dels av personal i verksamheterna och dels av akademiker. Chefen och administratören behandlar projektansökningar som sedan lämnas vidare till en vetenskaplig referensgrupp. Slutligen beslutar styrgruppen om huruvida projektansökan ska beviljas eller inte. Enheten står mer eller mindre och faller med statliga medel. Det är symboliskt och mentalt viktigt för kommuner och landsting om de ska fortsätta som medfinansiärer. Enhetens framtid är mycket oviss. Kommunerna har stort behov av FoU men inga egna resurser. Ett samarbete borde därför vara självklart men kommunerna tenderar ibland att se sig som så unika att samarbete inte lönar sig. Chefen för enheten ser tre möjliga scenarier; ingen FoU, landstinget tar över all nuvarande FoUverksamhet eller att man fortsätter som nu vilket hon tror kan ske bara om det finns kvar ett statligt stöd med villkorad samverkan. Enligt lag måste det bedrivas forskning inom äldreområdet varför kommunerna under hösten 2004 ska lägga fram förslag på hur de själva ska kunna driva FoU inom äldreområdet. En aktör inom Kommunförbundet Västerbotten menar att ”även om man inte har råd så har man ännu mindre råd att låta bli”.

Södra Lapplands forskningsenhet

Södra lapplands forskningsenhet är en forskningsstiftelse som har funnits sedan 1995. Den förvaltas av Västerbottens läns landsting och av kommunerna Dorotea, Lycksele, Sorsele, Storuman, Vilhelmina, Åsele och Malå (fr o m 2001). Enheten har en omslutning på mellan tre och en halv och fem miljoner kronor per år där 20 procent består av basanslag och resterande externa medel. För närvarande är man nio anställda på totalt sju heltidstjänster. Enheten har ett glesbygdsperspektiv där tyngdpunkten ligger på vård- och omsorg. Man har en solid support men verksamheten är beroende av några få personer vilket gör den sårbar. Det ﬁnns en brist på forskningstradition i regionen men det har blivit bättre med tiden. Enheten bedriver ett långsiktigt pedagogiskt arbete, särskilt mot politiker och tjänstemän i kommunerna. Det är få akademiker bland fritidspolitikerna. I dagsläget är ekonomin god då enheten fått en del anslag för 2–3-åriga projekt. Cirka 40–50 procent av omslutningen består av EU-medel.

Socialpsykiatriskt kunskapscentrum

Socialpsykiatriskt kunskapscentrum har funnits sedan 1999 och dess tillkomst grundar sig i en ”gemensam uppfattning om värdet av ett fortsatt utvecklings- och utbildningsarbete efter det att psykiatrireformåren (1995–1998) var till ända”. Enheten är ett samarbete mellan kommun, landsting och brukarrörelsen. Verksamheten administreras via Kommunförbundet Västerbotten som också är huvudman för enheten. De första åren hade enheten ﬁnansiellt stöd från Allmänna arvsfonden och Socialstyrelsen men sedan 2002 är de ”självförsörjande”, via basanslag och externa projektintäkter. I dagsläget har enheten åtta deltidsanställda som delar på tre heltidstjänster. Chefstjänsten delas av två halvtidanställda forskare, en socionom och en psykiater. Denna kombination ses som en styrka då den täcker in ett stort område. Enheten har en styrgrupp där samtliga ägare har representanter. Kommunerna är de mest drivande, särskilt inom Skellefteåområdet. En svårighet ligger i att kommunerna i södra Lappland skiljer sig från övriga länet i det att de är så små 54

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

och därmed har andra behov. Stor vikt läggs vid utbildning samt vid kommunernas insatser. Enheten anordnar cirka sex konferenser per år. Statligt stöd ses inte enbart positivt, då ett sådant lätt medför en viss bekvämlighet. Å andra sidan skulle statliga medel kunna möjliggöra ett större lokalt och regionalt fokus i enhetens verksamhet då de nu tar en del nationella projekt som ger externa projektintäkter. Det skulle också kunna ge kontinuitet och arbetsro. Dock är inte ﬁnansieringen något problem för enheten i dagsläget. Verksamheten är extremt personkänslig då det är mycket svårt att hitta forskare med den kompetensproﬁl som krävs. Dessutom ska dessa forskare kunna kombinera arbetet vid enheten med sin ”ordinarie” tjänst, då kombinationstjänsterna ses som en viktig del.

UFFE och KIN

Utvecklings- och fältforskningsenheten (UFFE) är en FoU-enhet organiserad under socialtjänsten i Umeå. Enheten har funnits sedan 1994 och är i dagsläget 13 medarbetare. De har 1,4 miljoner kronor i basanslag och resterande del, som är den största, är extern finansiering. Verksamheten är en permanent del i socialtjänsten där basanslaget täcker det grundläggande. Sedan 2002 är enheten knuten till det av Socialstyrelsen finansierade fullskaleprojektet Kompetenscentrum i Norr (KIN). Detta projekt pågår till och med halvårsskiftet 2005 och bedrivs i samverkan mellan UFFE, Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet och socialtjänsten i Skellefteå. UFFE har dock anpassat organisationen så att de inte står och faller med KIN. Chefen för UFFE anser att det finns både för- och nackdelar med många olika FoU-enheter i en region men vill inte se en enda regional FoU-enhet. Det finns en fördel i att bara ha en intressent då uppdraget blir mer tydligt. Det har varit svårt att samverka över förvaltningsgränserna men att det börjar bli bättre. Kranskommunerna runt Umeå börjar bli alltmer aktiva i FoU-arbetet, något som är ett av syftena med KIN. Inom KIN försöker man skapa en mer kvalificerad efterfrågan på FoU, exempelvis hur man söker anslag, dokumenterar och utvärderar projekt. Förhoppningen är att KIN ska vara till hjälp för att bygga upp ett nätverk av nyckelpersoner i länet. Vid det lokala kompetenscentrat i Skellefteå finns ett glesbygdsperspektiv till skillnad från UFFE där tätortsperspektivet är tydligare. Den förra verksamheten är mer av pionjärer medan UFFE är en väl etablerad FoU-enhet.

Landstinget

Vintern 2003/2004 slöts de regionala ALF-avtalen med universiteten. Under hösten 2004 arbetade de fyra nordligaste landstingen med att bilda ett regionalt kommunalförbund. I detta kommunalförbund har man ett FoU-råd. Detta FoU-råd ska formulera en regional FoU-policy för de fyra landstingen. Förhoppningen är att de kan lösa FoU-verksamheten på ett bättre och effektivare sätt genom samverkan. Västerbottens läns landstings FoU-enhet är nybildad. Från och med 2004 började landstinget arbeta i en ny organisation där tre förvaltningar gått ihop till en och i denna nya organisation etablerades en FoU-stab. Denna stab ska nu ta fram en FoU-policy. Att det inte tidigare funnits någon FoU-enhet vid landstinget i Västerbottens län beror på den nära kopplingen till den medicinska fakulteten vid Umeå universitet. Det ska inrättas ett internt FoU-råd i landstinget där representanter för UFFE och Äldrecentrum Västerbotten kommer att sitta med. I nuläget försöker landstinget inventera beﬁntlig FoU inom landstinget och vilka behov som ﬁnns.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Västernorrlands län

Det har funnits idéer om att bilda ett direktvalt regionalt självstyrelseorgan. Då denna möjlighet försvann gjordes en utredning om att istället bilda ett samverkansorgan. Norrlandstingens regionförbund för samverkan om högspecialiserad vård, forskning, utveckling och utbildning bildades med start 1 januari 2005. Det ﬁnns huvudsakligen två FoU-aktörer i länet, det regionala kommunförbundet samt landstinget.

FoU Västernorrland

Huvudman för FoU Västernorrland är Kommunförbundet i Västernorrlands län. Enheten är inne på sitt tredje verksamhetsår och inriktningen är hela socialtjänsten. Samtliga kommuner i länet utom Örnsköldsviks kommun är med och finansierar verksamheten. Den totala omslutningen är 2,4 miljoner kronor – varav 350 000 kr är statliga medel – och man har finansiering till och med 2005. Ett par av kommunerna är väldigt aktiva i att nyttja FoU Västernorrland. Någon utbildning bedrivs inte inom enheten och inom IFO blir det mycket FoU-cirklar. Inom Psykiatri- och handikappsområdet bedrivs mycket behovsstyrda projekt. Enheten hjälper till med forskningsansatser i utvecklingsprojekten. De statliga medlen står inte för en betydande del av den totala omslutningen, även om 350 000 kronor är mycket pengar för en liten enhet. Den stora tyngden utgör istället den påverkan som dessa medel har på de lokala politikerna. De fungerar som signal från staten om vad de anser viktigt att satsa på. Detta anses viktigt, särskilt som det finns väldigt lite FoU-kultur i regionen. Förhoppningen är att kunna behålla den bemanning som finns idag även om den ligger nära gränsen för att överhuvudtaget kunna bedriva FoUverksamhet.

Landstinget

Det finns en FoU-policy där grundidén är att ”stötta och stödja” FoU i verksamheterna. Den centrala FoU-enheten, FoU-Centrum, är basen för landstingets FoU-verksamhet. I förvaltningarnas verksamhetsplaner ska FoU-arbetet beskrivas och varje förvaltning ska ha en egen FoU-enhet där de ska plocka upp idéer och skriva ansökningar. Kompetensen varierar beroende på förvaltningarnas storlek där de minsta förvaltningarna har en personalstyrka på några få personer och den största har tre handledare som snart är docenter. FoU-centrum är en metodenhet som kan bistå med frågeformulär, analyser, dataprogram etc. Det finns forskarplatser på såväl FoU-Centrum som förvaltningarnas FoU-enheter där personal kan sitta utan att bli störda från sina vanliga arbetsuppgifter. Alla handledare som arbetar på FoU-Centrum ska vara disputerade. Styrkan ligger snarare på den kvantitativa än på den kvalitativa sidan. Handledarna på FoU-Centrum ska egentligen bedriva egen forskning/ utbildning på 50 procent men eftersom handledningen tagit för mycket tid i anspråk har man inte hunnit med det. Med bl.a. stöd av FoU-Centrum disputerar 4–5 landstingsanställda per år. Forskningschefen för landstinget är också medlem i Norrlandslandstingens regionförbunds FoUU-råd som handhar frågor om forskning, utbildning, ALF-avtal, statliga medel etc. Det finns idéer om att göra FoU-centrum till en universitetsinstitution. Inom sjukvårdsregionen finns tre universitet/högskolor; Mitthögskolan, Umeå och Luleå universitet. Här finns bl. a sjuksköterske-, biomedicin-, folkhälso- och läkarutbildningar. Om Norrland ska överleva tror forskningschefen att de fyra norrlandslänen måste samverka och det pågår arbete med att utveckla en norrländsk samverkan mellan universiteten. 56

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Den största biten av forskningen består av molekylärbiologi, genteknik, läkemedelsrelaterad forskning etc. på bekostnad av den patientnära forskningen. Den senare handlar om att omsätta den förra i praktiken men universitetssjukhusen specialiserar sig och fokuserar inte på fetma, allergier etc. då det inte har samma status. Många av dem som sysslar med patientnära forskning har inte gått karriärvägen inom forskning och är ofta minst 40–50 år. De har ofta arbetat praktiskt i många år, behöver utmaningar och/eller stimulans och tar chansen att disputera hos FoU-Centrum. Trots att det finns ett behov av patientnära forskning har det varit svårt med finansiering. Inom den prekliniska forskningen är det allt färre läkare/sjuksköterskor medan kemister/biologer ökar. Avståndet till den kliniska forskningen ökar och den prekliniska forskningen når inte ut i praktiken. Vid FoU-Centrum finns intresse för samverkan med kommunerna. Det finns dock stora skillnader mellan FoU i kommuner och landsting. Hela FoUverksamheten i kommunerna är i storlek som en av landstingets FoU-enheter. Då resurserna är knappa vid FoU Västernorrland har de svårt att lägga tid på samverkan med landstinget då de är upptagna med sin egen FoU-verksamhet. Landstingets forskningschef kan dock se fördelar med att ha landstingets och kommunernas FoU-verksamhet samlad på samma ställe. För att det ska åstadkommas måste det finnas stöd bland politikerna vilket inte är fallet i dagsläget. Att bedriva FoU ger färre sjukskrivningar då personal blir mindre sjuka om de kan/får påverka sitt eget arbete. De avdelningar som bedriver FoU har mindre brist på läkare eller sjuksköterskor, än många andra.

Västmanlands län

I Västmanlands län har man inget regionalt samverkansorgan, men en gemensam politisk nämnd med ansvar för samverkansfrågor mellan kommuner och landstinget. Det pågår diskussioner om att bilda en gemensam intresseförening för kommuner och landsting från och med 2006.

FoU Västmanland

FoU Västmanland bildades i slutet av 2002 och kom igång med verksamheten efter sommaren 2003. Under 2004 hade enheten statliga medel för såväl Äldreområdet som IFO-området och av den övriga finansieringen stod kommunerna – samtliga elva i länet – för 60 procent och landstinget för 40 procent. Enheten har fyra anställda: en chef, två FoU-samordnare (en inom vardera Äldre- och IFO/handikapp/psykiatriområdet) och en informatör/sekreterare. Utöver dessa fyra finns också projektanställningar knutna till projekt. Politiskt ledningsorgan är den gemensamma nämnden och administrativ värd är Kommunförbundet Västmanland. Utöver dessa finns också en FoU-styrelse på tjänstemannanivå där fem socialchefer, två representanter från landstingets ledning samt två representanter från forskarsamhället ingår. FoU Västmanlands centrala uppgift är att ta fram kunskapsunderlag. Det finns också en efterfrågan på metodstöd, särskilt bland mindre kommuner som inte kan göra uppföljningar och utvärderingar själva. Enheten samverkar i nätverk och projekt med Mälardalens högskola. Lanstinget planerade tidigare att starta ett äldrecentrum i egen regi men planerna övergavs och 2002 anslöt man sig istället till FoU Västmanland. Landstinget kom därmed in i ett senare skede än kommunerna i bildandet av FoU Västmanland.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

FoU Västmanland och framtiden

Politiker vill se att FoU Västmanland bidrar till effektiviseringar. En svårighet i FoU-arbetet har varit en oklar ansvarsfördelning i FoU-verksamhetens organisation. FoU-verksamheten drivs i projektform och utvärderades våren 2005. Diskussioner om den fortsatta verksamheten efter 2005 pågår. Samarbetet mellan FoU Västmanland och landstinget har inte varit friktionsfritt och det finns farhågor om att landstinget ska lämna samarbetet. Det finns aktörer inom landstinget som vill ha en större tyngdpunkt på forskning och dessutom finns de som anser att för mycket fokus ligger på kommunala frågor. För framtiden är statliga medel viktiga då det legitimerar verksamheten på lokal nivå, ger en viss självständighet samt arbetsro för att hinna visa på nyttan av verksamheten.

Landstinget

Inom landstinget ﬁnns en FoU-kommitté som från början arbetade strategiskt men numera mest diskuterar FoU-verksamheten. Det pågår diskussioner om att skapa en organisation likt ”Futurum” i Jönköping. Inom landstinget pågår en stor omorganisation där förvaltningar ersätts av divisioner. Detta ska ge en bättre styrning där mindre utrymme ges till olika förvaltningar ”att göra som de vill”. Hur FoU-verksamheten ska organiseras vet man inte idag. Från politiskt håll ser man FoU delvis som en ﬁnansieringsfråga men också som en samordningsfråga. Från landstinget ser man FoU Västmanland som en väldigt liten del av sin FoU-verksamhet, och en politiker menar att ”vår kunskapsutveckling står inte och faller med FoU Västmanland”. De skulle gärna se att FoU Västmanland hade en högre akademisk kompetens, då man annars kan få det svårt att ”sätta emot” andra forskare.

Centrum för klinisk forskning

Centrum för klinisk forskning (CKF) har funnits, under annat namn, sedan början av 1990-talet. Ett samarbete med Uppsala universitet inleddes 1999 varpå enheten ﬁck sitt nuvarande namn. CKF samlar den vetenskapliga kompetensen inom Landstinget Västmanland för att kunna erbjuda stöd till landstingspersonal som vill bedriva FoU. Samarbetet med Uppsala universitet innebär en stärkt forskningsverksamhet för landstinget och en breddad klinisk bas för Uppsala universitet. Var tredje år genomförs en ”kontrolldiskussion” där parterna diskuterar samarbetet. CKF har ett råd i vilket två representanter från vardera landstinget och Uppsala universitet sitter. I verksamheten ingår vetenskaplig handledning, konsultation, forskarutbildning, seminarieverksamhet, egen forskningsverksamhet samt läkarkandidatverksamhet. CKF har under en sex års period, t.o.m. juni 2005, haft tio disputationer och ytterligare fyra disputationer planeras under 2006. Sedan 1999 har CKF haft drygt 160 publikationer i vetenskapliga tidskrifter med refereeförfarande. F n är 15 doktorander knutna till Centrum för klinisk forskning. Bland handledare ﬁnns idag tre professorer, tre docenter och tre medicine doktorer. I framtiden räknar man med att arbeta mer förankrad i den kliniska verksamheten med direkt kontakt med patientnära forskning.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Västra Götalands län

Västra Götalandsregionen är en av två regioner med direktvalt regionfullmäktige. Denna organisation har funnits sedan 1999, då de tre länen Skaraborgs-, Bohusläns- och Älvsborgs län slogs ihop. Inom den kommunala sektorn ﬁnns fyra regionala kommunförbund som tillsammans äger VästKom, Västsvenska kommunförbundens samorganisation. VästKom arbetar med frågor som berör samtliga 49 kommuner och där de fyra kommunförbunden har behov av att samverka.

Västra Götalandsegionen

Västra Götalandsregionen har en central FoU-enhet med ett övergripande FoUansvar. Det bedrivs inget FoU-arbete vid denna FoU-enhet. Regionen har ännu ingen nedskriven FoU-policy/strategi, men det har satts igång ett policyarbete där man inventerat och utvärderat FoU. Detta arbete har dock stannat upp. Att arbetet med en övergripande FoU-policy inte kommit längre är delvis en genomtänkt strategi. Region Västra Götaland är en relativt ny organisation som består av flera gamla län och det har genomförts flera omorganisationer de senaste åren. FoU-chefen menar att det är viktigt att organisationen ”sätter sig” innan en övergripande policy kan skrivas. Annars finns risk att ”riva sönder” eller kväva engagemang. FoU-chefen vill inte börja med att trä över centrala dogmer och påbud över redan existerande FoU-initiativ. FoU-arbetet handlar, enligt FoU-chefen, om att balansera mellan olika intressen. Balans är därför ett centralt begrepp inom FoU i Västra Götalandsregionen. Det är viktigt att finna balansen mellan starka och svaga grupper bland medarbetarna, exempelvis mellan läkare och sjukgymnaster, skolmedicin och alternativ medicin, invärtes medicin och allmänmedicin etc. Sahlgrenska sjukhuset är mycket dominant varför det gäller att hitta en struktur där även andra delar i regionen får en plats inom FoU. Enheten försöker stimulera medarbetarna, uppmuntra initiativ och skapa en frihet för eldsjälar. Det finns en viss samverkan mellan kommunerna och regionen. I samarbete mellan kommuner, regionen och Centrum för hälso- och sjukvårdsanalys (CHSA) hölls 2003 en konferens om samverkan och FoU, X2003 – Extramural akademi. Från centralt håll inom regionen har det också tagits initiativ till Fyrbodalinstitutet (se mer nedan). Regionen arbetar i såväl informella som formella nätverk mot kommunerna men FoU i gränslandet mellan kommun och region kan vara knepigt. En väsentlig skillnad mellan kommuner och region är dels att kommunerna arbetar med sociala frågor och dels att forskare och utövare oftast är två olika personer. Inom regionen, där medicin är dominerande är ofta forskare och utövare samma person.

Göteborgsregionens kommunförbund (GR)/FoU i Väst

Enhetens verksamhetsinriktning är IFO, handikappomsorg, äldreomsorg och hälso- och sjukvård för äldre. Intressenter är kommunerna och Västra Götalandsregionen och enheten har cirka 15 anställda. Hur Västra Götalandsregionens fortsatta engagemang kommer att se ut är inte klart i dagsläget. Det statliga stödet är viktigt då det har stort symbolvärde. Det ﬁnns också en risk i att staten bara är med och startar upp verksamheter för att sedan upphöra med sitt stöd. Det kan uppfattas av kommunerna att de ska ta hand om det som staten har startat upp. Kompetensutveckling, på alla nivåer, är en viktig del av verksamheten och för varje år förstår de mer och mer av praktiknära forskning, menar enhetschefen. En stor fråga är att föra in FoU i ett större sammanhang där även tillväxt och hållbar utveckling är viktiga delar. FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

FoU i Väst/GRs utveckling kan beskrivas som ett nätverksbaserat arbete och en rörelse med många engagerade som växer fram successivt snarare än att en institution med tydliga gränser byggs upp. FoU i Väst/GR är en mötesplats för forskning och praktik kring vård- och omsorg om äldre och funktionshindrade och individ- och familjeomsorg. I Göteborgsregionen har en programförklaring tagits fram för de närmsta fem åren. Politikerna i de tretton kommunerna har utarbetat övergripande riktlinjer som sedan ska konkretiseras i FoU-verksamheten. Angelägna utvecklingsområden som deﬁnierats är samverkan mellan olika vårdgivare och organisationer, utvärdering av och i verksamheter, kunskapsförsörjning samt medborgarkraft, dvs. hur krafter och resurser i det civila samhället kan tas till vara. Exempel på nätverk inom Västra Götalandsregionen är ett nätverk med chefer från VG-regionen och socialchefer som träffas cirka sex gånger per år samt ett större nätverk (om cirka 30 personer) med handläggare för socialtjänst och sjukvård. Trots att samarbete mellan kommuner och landsting inte alltid är friktionsfritt ﬁnns en god vilja till samverkan från båda parter.

FoU Skaraborg

Enheten bildades 2002 och hade finansiering 2004 ut. Inriktningen är handikappområdet och huvudman är Kommunförbundet Skaraborg. Enheten har två anställda och har enbart finansiering från kommunerna. Av femton kommuner har fjorton gett besked där tretton vill fortsätta att finansiera FoU-Skaraborg. Den femtonde kommunen lutar åt ett positivt besked. Kommunförbundet vill dock inte längre ha FoU under sin organisation och huvudmannaskapet kommer att övertas av den ideella föreningen Skaraborgssamverkan. Idag har inte FoU-Skaraborg några statliga anslag men verksamhetschefen ser ändå statligt stöd som viktigt för att stötta FoU då den kommunala finansieringen inte är hållbar på lång sikt. Kommunerna vill ha verksamhetsnära projekt men intresset mellan kommunerna skiljer sig åt. Tyngdpunkten ligger på U, som i Utveckling, Utbildning och Utvärdering. Verksamhetsinriktningen kommer att breddas till att omfatta hela socialtjänsten. Enheten har samarbete med IKU i Karlstad och Äldreväst Sjuhärad (som ska utöka verksamhetsinriktningen från bara äldrefrågor till att omfatta även handikappfrågor). Verksamhetschefen tycker att FoU är väldigt splittrat i Västra Götaland. FoU Skaraborg har i dagsläget i princip inget samarbete med Västra Götalandsregionen, mycket beroende på att tyngdpunkten inom regionen ligger på forskning och i FoU-Skaraborg på utveckling. Dock har vissa initiativ till samverkan inletts.

Äldreväst Sjuhärad

Enheten har funnits sedan november 1999 och har finansiering för 2004 ut. Verksamhetsinriktningen är äldreomsorg. Huvudman är högskolan i Borås och intressenter är Västra Götalandsregionen samt Bollebygds-, Borås-, Marks-, Svenljungas-, Tranemos-, Ulricehamns- och Herrljungas kommun i Sjuhärad. Tidigare deltog även Telia och Riksbyggen men de avslutade sitt engagemang i FoU-enheten då de inte ansåg att de fick ut så mycket av sitt deltagande. Samtliga är anställda på projekt och utlånade från sina ”ordinarie” verksamheter enligt avtal. Äldreväst har statliga anslag på 700 000 kronor per år samt vardera 1,9 miljoner kronor från Västra Götalandsregionen och kommunerna. Då Äldreväst har stora basanslag tar de inte betalt för sina tjänster till kommunerna och regionen. Det finns en ledningsgrupp som ansvarar för den operativa verksamheten. I denna är kommunerna och regionen ”överrepresenterade” då högskolan

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

bara har en ledamot. Verksamheten är lokaliserad på högskolan i Borås, vilket har ett symbolvärde då högskolan anses som ”verksamhetsnära”. Dessutom ses högskolan som ”neutral” mellan kommun och regionen. I sjuhäradsbygden finns traditionellt ett akademikerförakt vilket dock har förändrats de senaste fem åren, mycket tack vare högskolan i Borås. Intressenterna vill ha en betoning på U:et men verksamhetschefen menar ”det finns alltid F i U”. Regionen är mer positiva till långsiktiga och kommunerna mer positiva till verksamhetsnära projekt. Skillnaden mellan kommunerna och regionen minskar dock då kommunerna ser alltmer långsiktigt. Rent ekonomiskt tycker inte verksamhetschefen att statligt stöd är viktigt men det har väldigt stor betydelse för kommunernas och regionens inställning till verksamheten. Verksamhetschefen är positiv inför framtiden då enheten fått bra respons på det de gör. Just nu ligger ett förslag för fortsatt finansiering för 2005–2008. I detta förslag ingår en breddning av verksamhetsinriktningen till att också omfatta handikapp/funktionshinder (för vuxna). Enheten strävar efter att minska administrationen och om ovan nämnda förslag går igenom måste kompetensen breddas.

Fyrbodalsinstitutet

Efter en uppstartsprocess under 2003 invigdes Fyrbodalsinstitutet 1 januari 2004. Intressenter är fjorton kommuner, Högskolan i Trollhättan-Uddevalla, Västra Götalandsregionen samt Försäkringskassan. Enheten har ett tvärvetenskapligt perspektiv på hela välfärdsområdet. Kommunerna står för den största delen av finansieringen men enheten får också statliga medel de första tre åren. Det finns stora skillnader i förväntningar från intressenter vilket till stor del beror på den kulturskillnad som finns i de olika organisationerna. Exempelvis finns en rädsla för att ”medicinarna” ska ta över FoU-arbetet eller att det ska bli för mycket ”flum”. Även om det finns skillnader i perspektiv är inte klyftan större än att den kan överbryggas. VD:n för enheten menar att det är viktigt med konkreta frågeställningar. Fyrbodalinstitutets plats är någonstans mellan högskolan och de offentliga verksamheterna. Högskolans tredje uppgift anses vara att sprida kunskap och inte att utveckla verksamheter vilket istället ska utföras av FoU-enheter. Att det har gått att starta upp en tvärvetenskaplig FoUenhet i Fyrbodal tror VD:n beror på att det inte har funnits särskilt mycket FoU-verksamhet i området tidigare.

Örebro län

Under senhösten 2004 beslutades att Kommunförbundet i Örebro (KÖL) län tillsammans med delar av landstinget och delar av länsstyrelsen ska bilda ett samverkansorgan i form av ett Regionförbund 2006/07. Idag utgör KÖL basen för två FoU-enheter, Forum Äldre och SocialtjänstFoUrum, med inriktning mot socialtjänstens tre basverksamheter, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg samt handikappomsorg. Landstinget och Örebro universitet är andra aktörer inom FoU-området. Länets tolv kommuner deltar i och ﬁnansierar tillsammans största delen av FoU-arbetet vid Kommunförbundets båda FoU-enheter. Under 2003–2004 har inledande diskussioner förts om en FoU-strategi inom vård, omsorg, socialtjänst och skolområdena, som ska vara gemensam för Örebro universitet och länets kommuner på initiativ från universitetet. I diskussionerna har några institutioner vid Örebro universitet, Kommunförbundet och några av länets kommuner deltagit.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Kommunförbundet

Kommunförbundet, som utgör den organisatoriska basen för FoU-enheterna, har ännu inte formulerat en övergripande FoU-policy. Universitetet ﬁnns representerat i de båda FoU-enheternas tjänstemannaråd och Landstinget i Forum Äldresråd. Tjänstemannaråden är rådgivande och arbetar främst med information och prioriteringsfrågor. För budgetfrågor, FoU-policy och verksamhetsinriktning har respektive enhet en politisk styrgrupp. En arbetsgrupp med representanter från socialtjänstens tre verksamhetsgrenar, landstinget samt FoU-personal har berett frågan om FoU i det framtida regionala organet.

Forum Äldre

Forum Äldre har funnits sedan september 2000 och har finansiering till och med 2006. Huvudmän är landstinget och samtliga 12 kommuner som tillsammans står för hälften av omslutningen på cirka 1,5 miljoner per år. Resterande del är stimulansmedel från Socialstyrelsen. Örebro universitet är en viktig samverkanspart som tillsammans med huvudmännen samt universitetet företräds i ett tjänstemannaråd med såväl rådgivande som beslutande uppgifter. Forum Äldre hade 2004 sex anställda som delar på 2,5 heltidstjänst (socionomer, sjuksköterskor och sjukgymnast varav en är disputerad och två är doktorander). Såväl kommuner som landsting är tillfredsställda med den inriktning som enheten har idag även om landstinget har ett mer traditionellt forskningsperspektiv, där publicerade artiklar är ett viktigt mått på framgångsrik verksamhet. Inriktningen består av två stora ben: ett om äldres hälsa och sjukdom och om personal och organisation. Hittills har fokus legat mer på ”äldrebenet” och då ofta med ett förebyggande perspektiv. Chefen för enheten tror att möjligheterna till fortsatt finansiering är relativt stor. Möjligtvis skulle landstinget i en ekonomiskt kärv situation kunna dra sig ur samarbetet för att lägga mer resurser på universitetssjukhuset istället. Det är osäkert vad som händer när det blir en region i Örebro län och en diskussion kommer att föras om FoU:s framtid inom regionförbundet. Chefen anser att det finns ett bra samarbete mellan kommun och landsting om Forum Äldre och dess framtid både bland tjänstemän och förtroendevalda. Forum Äldres politiska styrgrupp utgörs av länets politiska samverkansgrupp för hälso- och sjukvård samt äldreomsorg. Det finns formellt samarbete både på tjänstemannanivå och politikernivå mellan kommun och landsting.

SocialtjänstFoUrum

SocialtjänstFoUrum startade i september 2001 och huvudman är Kommunförbundet genom de tolv kommunerna i länet. Enheten har två anställda, en fil dr och en fil mag, som ska stödja socialtjänsten i Örebro läns kommuner i forsknings-, utvecklings- och kvalitetsarbete. De ska initiera och inspirera till forskning, utvärdering och kunskapsutveckling inom IFO- och handikappomsorgen. Enheten ska vara ett kunskapscentrum där forskare och praktiker kan mötas och detta möte ska bidra till att utveckla en lärande organisation. Den framtida finansieringen har setts över. Under 2005 helfinansierar länets kommuner verksamheten. De statliga medel man har haft upphörde i oktober 2004 och man räknar inte med statliga medel i framtiden. Projektmedlen tillkom som stimulansbidrag och förutsättningen var att kommunerna sedan skulle finansiera verksamheten. Den fortsatta finansieringen är fortfarande något osäker, på grund av organisationsförändringen inom Kommunförbundet, då alla verksamheter ses över. Den bemanning som enheten har utgör en lägsta grundnivå. Behov av viss utökning har diskuterats för att bättre kunna utveckla 62

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

FoU inom handikappomsorgen i länet, vars FoU-behov hittills inte fokuserats. Vissa samordningsvinster kommer att kunna erhållas vid ett samgående med Forum Äldre till en gemensam FoU-enhet. En politiker från Örebro kommun anser att SocialtjänstFoUrum fyller en viktig funktion men att det är svårt att få gehör för detta bland andra politiker, särskilt som de statliga medlen upphör 2004 och ekonomin är ett ständigt problem inom kommunerna. Dock klarar inte universiteten sin tredje uppgift än varför SocialtjänstFoUrum finns som en länk mellan kommun och universitet. Universitetet är i dagsläget ”många mil bort från våra verksamheter”. Problemet med projektbidrag, som har varit vanligt, är att de från början drivs som projekt som ligger utanför den ordinarie verksamheten. När projektet är slut läggs det ned. En fortsättning av SocialtjänstFoUrums verksamhet vore önskvärt, tycker politikern även om det finns svårigheter med finansieringen. Det är viktigt, anser politikern, att politiskt styra SocialtjänstFoUrum. Det är viktigt att kunna förmedla nyttan av FoU till politiker om man ska kunna motivera FoU-verksamhet.

Örebro kommun

Örebro kommun antog 2001 en plattform för kommunens FoU-arbete. I kommunens organisation ﬁnns en tjänst där bland annat ansvar för FoU ingår. Ett samrådsforum har etablerats bestående av bl a universitetets dekaner (med ansvarsområden motsvarande kommunen verksamheter) och kommunens programchefer.21 Möten sker 1–2 ggr år, där av kommunen formulerade kunskapsbehov utgör bas för diskussion om uppsatser, forskning, utbildningsinsatser etc. Konkreta uppsatsförslag presenteras även på webben. En viktig utgångspunkt vid formulering av ämnen är kopplingen till kommunens arbete med uppföljning och målformulering för att säkerställa att konkreta FoU-ämnen har bärighet på sikt och ligger i linje med önskad utveckling. Det är därvid också viktigt att eftersträva samsyn och anpassning kring gemensamma insatsområden för regionen. Den FoU-ansvariga i kommunen anser att ett fortsatt direkt samarbete med universitetet rymmer oändliga utvecklingsmöjligheter. FoU-arbetet måste förankras i verksamheterna i kommunerna och idag ligger inte FoU-enheterna alltid i linje med kommunernas behov.

Landstinget

Inom landstinget finns en politisk forskningsnämnd på den politiska sidan och ett kansli på tjänstemannasidan som består av en chef på ¼-tid, en handläggare på heltid och en nämndsekreterare på ¼-tid. Varje förvaltning har ansvar för FoU och kansliet arbetar samordnande. Forskningschefen på landstinget är samtidigt prorektor på Örebro universitet och har tagit fram en ny FoU-strategi för landstinget. Denna strategi ersätter den fem år gamla strategin då det mesta i den gamla strategin är genomfört. Den nya strategin ska harmoniseras med universitetets nya vision. Då forskningschefen också är prorektor på Örebro universitet finns täta kontakter med rektorn för Örebro universitet. I Örebro län läggs 70 miljoner kronor per år på forskning vilket placerar Örebro i topp bland landstingen. Den kliniska patientnära forskningen prioriteras och är Örebro läns landstings absoluta styrka. Forskningschefen menar att landstinget ”forskningsförankrar vården” eller ”vårdförankrar forskningen”. Varje år disputerar ungefär 20 personer och 200–250 originalpublikationer publiceras. I landstinget finns runt 30 professorer eller adjungerade professorer. I Örebro län har landstinget lätt att rekrytera personal då de ses som ett offensivt landsFORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

21 Örebro kommun är sedan år 2003 organiserat i fyra s.k. programområden: Barn och Utbildning, Samhällsbyggnad, Social välfärd samt Tillväxt och Utveckling.

ting. Personal inom landstinget har möjlighet att söka pengar för utvecklingsprojekt centralt. Detta administreras dock ute i verksamheterna. Samarbetet med kommunsektorn är utmärkt även om forskningskompetensen är lägre där. Forskningschefen anser att utveckling inte kan centraliseras utan ansvaret måste ﬁnnas ute i organisationen. Dock är det ett problem att många inom FoU-enheterna i landstinget har ringa forskningserfarenhet.

Östergötlands län

Linköpings universitet (LiU) har en tvärvetenskaplig och institutionsöverskridande proﬁl och de ser sig som förnyare inom den akademiska världen (de var bland annat först med problembaserat lärande). De lägger stor vikt vid samverkan med det omgivande samhället, vilket bland annat har resulterat i två teknikparker (Mjärdevi Science park i Linköping och Pro Nova Science Park i Norrköping). För samverkan med primärkommunerna ﬁnns Centrum för Kommunstrategiska Studier (CKS).

Landstinget

Inom landstinget i Östergötland finns en tydlig organisation kring FoU-frågor. På den politiska sidan finns sedan år 2000 en forskningsberedning. Den ansvarar främst för frågor som berör inriktning och effekter av landstingets stöd till forskning, utveckling och högre utbildning. Forskningsberedningen ska också aktivt verka för att FoUU på ett medvetet sätt integreras och nyttjas i utvecklingen av landstingets verksamheter. En landstingsövergripande FoUpolicy har fastställts av landstingsfullmäktige. Landstinget och Hälsouniversitetet (Linköpings universitet) har en mycket nära samverkan med såväl gemensamma organ som korsvis representation i olika ledningsgrupper På tjänstemannasidan finns en FoUU-grupp som har en samordnande roll för FoU-frågor. De har som uppgift att samordna, stödja och följa upp landstingets engagemang i forskningsoch utvecklingsfrågor samt ge stöd och service åt forskningsberedningen. De administrerar och utvecklar också hanteringen av forskningsansökningar och forskningsmedel. Ett samarbete utanför länsgränserna finns med Jönköpings län och Kalmars län i Forskningsrådet i Sydöstra Sverige (FORSS). FORSS verksamhetsidé är att stödja regional samverkan inom FoU i de tre länen. Detta sker främst genom att de tilldelar medel till olika projekt där inriktningen är klinisk patientnära FoU. Minst två landsting ska tillsammans med Hälsouniversitetet samverka i projekten. Den största delen av landstingets verksamhet består av sjukvård. I landstingets FoU-policy uttalar man dock att man har andra åtaganden och att det vore önskvärt för landstinget att utöka dessa inom FoU, gärna i samverkan med andra intressenter. En aktör inom landstinget tycker att det finns svårigheter att samarbeta med kommuner då det finns en stor obalans mellan kommuner och landsting, avseende kompetens och resurser. Dock har samverkan med kommunerna ansetts så viktig att det finns en person som arbetar deltid med detta. Flera aktörer inom FoU menar att de olika kulturerna i kommun och landsting ger upphov till kulturkrockar. Landstinget upplevs som en ”stark” aktör vilket kan få till följd att det medicinska/kliniska synsättet dominerar vid samverkan, något aktörer knutna till kommunal verksamhet uttryckt oro inför.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

FoU-enheten för Närsjukvården

FoU-enheten för Närsjukvården i Östergötlands län har funnits sedan 1987. Enheten har 11 medarbetare varav ungefär hälften är disputerade. Från början var inriktningen primärvård men utökades år 2000 med psykiatri. Efter en omorganisation i landstinget i Östergötland är inriktningen numera Närsjukvården. Närsjukvård är ett begrepp som används i Skåne, Västra Götaland och Östergötland. Lite kortfattat kan närsjukvård beskrivas som den vård som människor behöver någon gång under sitt liv. Det kan handla exempelvis handla om vaccination eller mödravård. Tanken är att alla invånare ska ha nära till denna mer ”vardagliga” vård. Verksamheten vid FoU-enheten består till största delen av handledning samt samordning. Sedan starten har man stött olika, mestadels små, lokala projekt men på senare tid har dessa kompletterats med länsövergripande projekt där forskningsperspektivet är starkare. I dessa projekt samarbetar enheten med andra funktioner inom landstinget, exempelvis verksamhetsutvecklare eller kvalitetsutvecklare, men även med externa aktörer som Hälsouniversitetet i Östergötland. I samtliga projekt är patientnära/kliniknära FoU.

Den kommunala sektorn

Sedan 1 januari 2003 har Östergötland ett regionalt samverkansorgan, Östsam. Detta ersätter Östergötlands kommunförbund men tar också över vissa uppgifter som tidigare var statliga, bl a ett utökat regionalt planerings- och utvecklingsansvar. Östsams uppdrag är att arbeta med regional utveckling och detta arbete har man delat upp i verksamhetsområdena; Kommunikationer och IT, Livslångt lärande, Näringslivsutveckling och turism samt Kultur, folkbildning, natur och fritid. Inom verksamhetsområdet Livslångt lärande ligger fokuseringen på att främja olika utbildningar för ungdomar och vuxna. Någon FoU finns inte inom den egna organisationen men de deltar inom ramen för de olika verksamhetsområdena i olika FoU-projekt. Dessutom är det Östsams styrelse som utser kommunrepresentanter i CKS styrelse och den kommunala finansieringen av CKS administreras av Östsam. Under åren 2000– 2004 administrerades även finansieringen för Äldrecentrum Östergötland.

FoU-Centrum för vård och omsorg

Linköpings omsorgsnämnd är huvudman för FoU-Centrum för vård och omsorg som funnits sedan 2000. Denna FoU-enhet är inriktad mot äldrefrågor, handikapp samt individ- och familjeomsorg. Verksamheten ﬁnansieras av Linköpings kommun, Socialstyrelsen, Socialdepartementet samt kommunerna Kinda, Åtvidaberg, Mjölby, Motala och Ydre. Således sträcker sig samverkan över Linköpings kommungränser. Det pågår diskussioner om att ﬂer kommuner ska ansluta sig till FoU-centrum. De är sex medarbetare där tre är disputerade forskare och resterande kommer från kommunvärlden. Ingen av medarbetarna har i grunden mer än 25 procent av sin arbetstid avsatt för FoU-arbete. FoU-centrum har ingen egen lokal vilket är en medveten strategi. Då de olika medarbetarna sitter ute i verksamheterna hoppas de kunna förankra FoU i dessa. Dessutom kan de olika medarbetarna, är tanken, fånga upp information och frågeställningar direkt i de olika verksamheterna, vilket inte varit möjligt om de suttit tillsammans, ”isolerade” på ett eget kontor.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Praktik, Utveckling, Forskning, och Framtid (PUFF)

Praktik, Utveckling, Forskning och Framtid (PUFF) är benämningen på den verksamhet inom FoU-området som är under uppbyggnad inom Vård- och omsorgsnämnden i Norrköping. Nära samverkansparter är Utbildningskontoret i Norrköping, Linköpings universitet, Hälsouniversitetet och Landstinget i Östergötland. Syftet är inte att bedriva traditionell kommunal FoU utan att bygga en gränsöverskridande verksamhet för att öka samverkan mellan Norrköpings kommun och universitetets olika utbildningslinjer; sjuksköterskeutbildningen samt socionomutbildningens tre linjer; omsorg, socialpedagog och socionom. Praktiksamordningen skall byggas ut tillsammans med universitetet och gymnasieskolans vård och omsorgsprogram. Fokus kommer vara att med hjälp av forskare och studenter genomföra för verksamheten angelägna projekt och utbildningar.

Centrum för kommunstrategiska studier (CKS)

CKS historia går tillbaka till 1990 då Östergötlands kommunförbund och Linköpings universitet (LiU) ingick ett samarbete kring forskning om kommunala frågor. Verksamheten finansieras till största delen, ungefär 75 procent, av kommunerna i Östergötland, och resterande del av LiU. En majoritet av CKS styrelse består av representanter för kommunerna som utses av Östsams styrelse. CKS vill se sig som en ”kommunernas akademi” men med ett organisatoriskt avstånd till kommunerna så att det finns utrymme för en samhällskritisk hållning. Inriktningen för CKS verksamhet fastställs i dialog med samtliga 13 kommuner i Östergötland. CKS tillhör LiU och definierar sig inte som en FoU-enhet utan som en centrumbildning inom universitetet. CKS representerar en lösning där kommunalt FoU-arbete genomförs i tät samverkan med universitetsvärlden. CKS har en bred inriktning med fokus på den kommunala sektorn där det bland annat ingår ledning och organisering av kommuner, IFO, handikapp, äldreomsorg och skola – och utbildning. CKS har en särskild resurs för uppbyggnad av kontakter inom utbildningssektorn och har ett samarbetsavtal med myndigheten för skolutveckling. Exempel på projekt är ett nätverk med socialnämndsordföranden, socialchefer samt arbetsledare inom IFO. CKS deltar aktivt i utvecklingen av den praktikförlagda utbildningen inom socionomprogrammet och under våren 2005 avslutas en studie kring kunskapsbildning och kunskapsutnyttjande inom IFO (ungdomsvård). CKS har också nyligen initierat en utvärderingsstudie kring öppenvård vid två enheter som jobbar med ungdom, utvärderat en satsning i Linköpings kommun kring ”Barn och ungdomars bästa” samt genomför en utvärdering av handikappverksamheten i Norrköpings kommun. Det förs en mycket aktiv diskussion kring en kommunal forskningsoch utvecklingspolitik där länets kommunstyrelseordförande, kommunchefer samt verksamhetsföreträdare är aktiva.

Äldrecentrum Östergötland

Äldrecentrum Östergötland har funnits sedan år 2000 och inriktningen för verksamheten är vård och omsorg av äldre och om äldre och åldrande i allmänhet. Landstinget i Östergötland är huvudman. Under åren 2000–2004 ﬁnansierades verksamheten av bidrag från landstinget samt länets 13 kommuner. Även Linköpings universitet bidrog ekonomiskt till projektet under år 2000 och 2001. Dessutom har Äldrecentrum Östergötland haft stimulansbidrag från Socialstyrelsen under åren 2000–2004. Under 2005 har enheten ett fortsatt 66

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

stöd från Socialstyrelsen samt ﬁnansiering via abonnemang från åtta av länets tretton kommuner. Till skillnad från många andra FoU-enheter driver man inte egen forskning eller mer traditionellt utvecklingsarbete. Verksamheten har till uppgift att stärka sambanden mellan utbildning, forskningsverksamhet och verksamhetsnära utvecklingsarbete. Äldrecentrum Östergötland ska vara en arena för dialog och erfarenhetsutbyte och fungera som en kunskapsspridare inom äldreområdet i länet. Olika modeller och metoder prövas och utvecklas för att åstadkomma detta och dessa beskrivs i olika rapporter. Det statliga stimulansbidraget har haft ett stort symbolvärde för kommunerna, då det visat på statens syn på äldre-FoU som någonting viktigt. Det går inte heller att bortse från det ekonomiska tillskottet som, menar en aktör på Äldrecentrum Östergötland, gör det möjligt att ”prova nya saker”.

Samverkan

Flera aktörer i Östergötland har vittnat om ett gott klimat för samarbete i länet. Det finns ett fåtal personer som har arbetat länge med FoU i Östergötland vilket gör att de har ett väl utbyggt nätverk såväl inom länet som nationellt. Östsam och CKS driver sedan många år ett kvalitets- och utvecklingsnätverk tillsammans med länets kommunstyrelser, socialnämndsordföranden, socialchefer, kvalitetsansvariga, IFO-ansvariga m.fl. Det rör sig om tusentals kommunanställda och politiker som direkt eller indirekt har deltagit i detta arbete. Utöver alla formella samarbeten finns också mycket informell samverkan i Östergötland.

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Bilaga 2

Förteckning över FoU-verksamhet i kommuner, landsting och regioner

22 Tjänsteutlåtande LS 03010345, Stockholms läns landsting.

Detta är en förteckning över samtliga FoU-enheter som identifierats i denna studie. FoU-enheterna finansieras helt eller delvis av kommuner, landsting eller regioner. Inriktning för FoU-enheterna bygger på FoU-enheternas egna uppgifter och är indelade i individ- och familjeomsorg (IFO), Äldreomsorg inkl. kommunal hälso- och sjukvård (ÄO), Handikapp, Hälso- och sjukvård (förutom den hälso- och sjukvårdsdel som ingår i ÄO) samt övriga inriktningar (Annan). En och samma FoU-enhet kan ha flera inriktningar så summan av alla inriktningar är högre en den totala summan FoU-enheter. I listan saknas FoU-enheter i Stockholms läns landsting (förutom FoU-enheter med inriktning mot äldrefrågor). Skälet till detta är att de kunskapsproducerande verksamheterna i Stockholms läns landsting står inför en omorganisation. I en utredning som Stockholms läns landsting genomförde 2003 identifierades 41 kunskapsproducerande enheter med en sammanlagd budgetomslutning på drygt 600 miljoner kronor/år.22

Län

FoU-enhet

Blekinge

Blekinge FoU-enhet

IFO

ÄO

Handikapp

Dalarnas forskningsråd

Utvecklingsenheten, Landstinget Dalarna

Centrum för klinisk forskning

NaturResursCentrum Dalarna

FoU-forum Landstinget Gävleborg

X-fokus Halland

Jämtland

Äldreomsorg/FoU

Jönköping

x x

Forskning- och Utvecklingsenheten, Primärvården Halland

FoU-enheten Varberg, Länssjukvården Norra Halland

FoU-enheten Länssjukhuset i Halmstad

Jämtlands läns landstings FoU FoU Jämt

x x

Qulturum

Barnhälsovårdens utvecklingsenhet

Primärvårdens FoU-enhet

Futurum Kalmar

Luppen kunskapscentrum

Fokus Kalmar län

FoU-Kronoberg

Sociorama

x x

Landstinget Kronoberg

FoU-centrum Landstinget Kronoberg Norrbotten

Stiftelsen Teknikdalen

Gävleborg

Annan

Landstingets forskningskommitté Dalarna

Hälso- och sjukvård

FoU Norrbotten Forskningsstation Östra Norrbotten

x x

Landstingets FoU-enhet

x x

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Län

FoU-enhet

IFO

ÄO

Skåne

FoU Skåne

Handikapp

Hälso- och sjukvård

FoU-enheten Region Skåne

FoUU Primärvård

KEFU – Rådet för kommunalekonomisk forskning och utbildning

Region Skånes KompetensCentrum för klinisk forskning (RSKC)

Geriatriskt utvecklingscentrum

Skånes kompetenscentrum för alkohol- och drogprevention (CERUM)

Universitetssjukhuset i Lund

Universitetssjukhuset MAS

Malmö FoU-enhet för äldre Stockholm

FoU-enheten Stockholm Stad

x x

Kompetenscentrum inom äldreomsorg och äldrevård

Äldrecentrum

SLLs Psykoterapiinstitut – FoU-enheten

Centrum för Gerontologi och Hälsoekonomi, CGH

Äldreforskning Nordväst

FoU Nordväst

FoU Nordost

FoU Södertörn

FoU-center Stockholm sydost, Nestor Södermanland

FoU-enheten Landstinget Sörmland

Allmänmedicinskt centrum, Landstinget Sörmland

FoU Äldre i Sörmland Uppsala

FoU IFO Uppsala län

x x

FoU Äldre

FoU Handikapp Värmland

IKU

x x

Forskning och folkhälsa

Primärvårdens FoU-enhet UUC/CFF, Universitetet Västerbotten

x x

Socialpsykiatriskt Kunskapscenter i Västerbottens län

Äldrecentrum Västerbotten

Landstingets FoU-enhet

Kompetenscentrum i Norr (KIN)

Umeå Socialförvaltning, UFFE

FoU-centrum Landstinget Västernorrland

x x

FoU-enheten Örnsköldsviks hälso- och sjukvårdsförvaltning

FoU-enheten vid Landstinget Västernorrlands tandvårdsförvaltning

Utvecklingsenheten Kramfors Sollefteå hälso- och sjukvård Västmanland

Avdelningen för folkhälsa och forskning, Härnösand/ Medelpad

FoU Västernorrland

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

x x

Centrum för klinisk forskning FoU Västmanland

Södra Lapplands Forskningsenhet

Västernorrland

Annan

x x

Län

FoU-enhet

IFO

ÄO

Handikapp

Hälso- och sjukvård

Västra Götaland

FoU i Väst

Äldreväst Sjuhärad

Fyrbodalinstitutet Kﬁ – Kommunforskning i Västsverige

Skaraborgssamverkan socialtjänst (FoU)

Skaraborgsinstitutet

FoU-enheten Västra Götalandsregionen

FoU-enheten i Södra Älvsborg

FoU-enheten Primärvården Skaraborg

Handikappkommitténs FoU Örebro

Forum Äldre Örebro

SocialtjänstFoUrum, Örebro län

Örebro läns landsting (Kansliet för forskning och utbildning)

Ahlséns forskningsinstitut

Centrum för evidensbaserad medicin och utvärdering av medicinska metoder i Örebro

Allmänmedicinskt forskningscentrum

Habiliteringens forskningscentrum

Kvinnersta försöksgård

Östergötland

Annan

FoUU-enheten på Medicinsk teknik

Psykiatriskt forskningscentrum

Tandvårdens forskningsenhet

Statistik- och epidemiologienheten

Samhällsmedicinska enheten

Universitetssjukhusets forskningsenhet

Centrum för omvårdnadsvetenskap

Enheten för kliniska prövningar

Äldrecentrum Östergötland FoU-centrum inom vård och omsorg

x x

Universitetssjukhuset i Linköping

Vrinnevisjukhuset i Norrköping

Landstingets FoUU-grupp

Kliniskt Experimentell Forskning

Folkhälsovetenskapligt centrum

Länspsykiatriskt centrum i Östergötland

Katastrofmedicinskt centrum

FoU-enheten för Närsjukvården i Östergötland

Centrum för kommunstrategiska studier

IFO

ÄO

Handikapp

Hälso- och sjukvård

Annan

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Bilaga 3

Uppskattning av total omsättning av lokal och regional FoU Vid intervjuernas genomförande har uppgifter om total omsättning samlats in. Dessa uppgifter är sällan exakta och någon metod för att avgränsa vad som är FoU har inte använts. För FoU-enheterna gäller uppgiften den totala omsättningen i de allra ﬂesta fall för 2004. I några fall har en uppskattning av omsättningen gjorts för 2005. Inom landstingen och regionerna är det särskilt problematiskt att mäta total omsättning av FoU, då det är svårt att dra någon gräns mellan vad som är och vad som inte är FoU. Landstings- och regionaktörerna har fått svara på frågan ”Hur mycket omsätter ni inom FoU?”. Exakt vad som ingår i denna siffra kan skilja sig mellan olika län så dessa siffror kan inte användas för jämförelser mellan län utan endast som en grov uppskattning av total regional FoU. Inom kommunsektorn ingår endast de regionala FoUenheterna. Hur mycket kommunerna spenderar på FoU, utöver de lokala och regionala FoU-enheterna, ryms inte i denna kartläggning. Län

FoU-enhet

Blekinge

Blekinge FoU-enhet

Dalarna

Gävleborg

Dalarnas forskningsråd

Utvecklingsenheten, Landstinget Dalarna

7,9

Stiftelsen Teknikdalen

Centrum för klinisk forskning

NaturResursCentrum Dalarna

4,2

FoU-forum Landstinget Gävleborg

6,3

Jämtland Jönköping

Kalmar

Kronoberg

2,3

Forskning- och Utvecklingsenheten, Primärvården Halland

FoU-enheten Varberg, Länssjukvården Norra Halland

Jämtlands läns landstings FoU

0 6,5

FoU Jämt

Qulturum

Primärvårdens FoU-enhet

Futurum

Luppen kunskapscentrum

Fokus Kalmar län

Landstinget (FoU-kommittén, Utvecklingssektionen och Forskningssektionen)

7,5

FoU-Kronoberg

1,2

Sociorama FoU-centrum Landstinget Kronoberg Norrbotten

Äldreomsorg/FoU

FoU-enheten Länssjukhuset i Halmstad

FoU Norrbotten Landstingets FoU-enhet Forskningsstation Östra Norrbotten

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Kommentar

Totalt landstinget (inkl. primärvårdsförvaltningen och kanslifunktion för forskningskommittén)

X-fokus Halland

Årlig budget (milj. Kr)

Totalt i landstinget

3 6 2,6 5 6,5

Län

FoU-enhet

Årlig budget (milj. Kr)

Skåne

FoU Skåne

FoU-enheten Region Skåne

250

FoUU Primärvård 3

Region Skånes KompetensCentrum för klinisk forskning (RSKC)

se FoU-enheten Region Skåne

Geriatriskt utvecklingscentrum

–

Skånes kompetenscentrum för alkohol- och drogprevention (CERUM)

–

Universitetssjukhuset i Lund

se FoU-enheten Region Skåne

Universitetssjukhuset MAS

Södermanland

se FoU-enheten Region Skåne

Malmö FoU-enhet för äldre

2,2

FoU-enheten Stockholm Stad

13,4

Kompetenscentrum inom äldreomsorg och äldrevård

se Stockholms läns landsting

Äldrecentrum

se Stockholms läns landsting

SLLs Psykoterapiinstitut – FoU-enheten

se Stockholms läns landsting

Centrum för Gerontologi och Hälsoekonomi, CGH

se Stockholms läns landsting

Äldreforskning Nordväst

se Stockholms läns landsting

Stockholms läns landsting

600

FoU Nordväst

2,8

FoU Nordost

1,8

FoU Södertörn

4,1

FoU-center Stockholm sydost, Nestor

3,1

FoU-enheten Landstinget Sörmland

4,8

Allmänmedicinskt centrum, Landstinget Sörmland

3,5

FoU Äldre i Sörmland Uppsala

160

FoU IFO Uppsala län

1,4

FoU Äldre

3,3 1,5

IKU

2,75

Forskning och folkhälsa

Primärvårdens FoU-enhet 1,7

Socialpsykiatriskt Kunskapscenter i Västerbottens län

1,4

Äldrecentrum Västerbotten

3,5

Södra Lapplands Forskningsenhet

Landstingets FoU-enhet

24,5

Kompetenscentrum i Norr (KIN) Västernorrland

Umeå Socialförvaltning, UFFE

3,5

FoU-centrum Landstinget Västernorrland

Avdelningen för folkhälsa och forskning, Härnösand/ Medelpad

se FoU-centrum

FoU-enheten Örnsköldsviks hälso- och sjukvårdsförvaltning

se FoU-centrum

Folktandvårdens FoU-enhet

se FoU-centrum

Utvecklingsenheten Kramfors Sollefteå hälso- och sjukvård FoU Västernorrland Västmanland

Totalt i landstinget se Forskning och folkhälsa

UUC/CFF, Universitetet Västerbotten

Totalt i landstinget

Landstinget i Uppsala län

FoU Handikapp Värmland

Totalt i regionen se FoU-enheten Region Skåne

KEFU – Rådet för kommunalekonomisk forskning och utbildning

Stockholm

Kommentar

se FoU-centrum 2,4

Centrum för klinisk forskning FoU Västmanland

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

Län

FoU-enhet

Årlig budget (milj. Kr)

Västra Götaland

FoU i Väst

Äldreväst Sjuhärad

4,5

Fyrbodalinstitutet

13,5

Kﬁ – Kommunforskning i Västsverige Skaraborgssamverkan socialtjänst (FoU)

Örebro

Kommentar

– 1,7

Skaraborgsinstitutet

FoU-enheten Västra Götalandsregionen

–

FoU-enheten i Södra Älvsborg

–

FoU-enheten Primärvården Skaraborg

–

Handikappkommitténs FoU

Forum Äldre Örebro

1,5

SocialtjänstFoUrum, Örebro län

1,5

Örebro läns landsting (Kansliet för forskning och utbildning)

Ahlséns forskningsinstitut

se Örebro läns landsting totalt

Centrum för evidensbaserad medicin och utvärdering av medicinska metoder i Örebro

se Örebro läns landsting totalt

Allmänmedicinskt forskningscentrum

se Örebro läns landsting totalt

Enheten för kliniska prövningar

se Örebro läns landsting totalt

Habiliteringens forskningscentrum

se Örebro läns landsting totalt

FoU Kvinnersta

se Örebro läns landsting totalt

FoUU-enheten på Medicinsk teknik

se Örebro läns landsting totalt

Psykiatriskt forskningscentrum

se Örebro läns landsting totalt

Tandvårdens forskningsenhet

se Örebro läns landsting totalt

Statistik- och epidemiologienheten

se Örebro läns landsting totalt

Samhällsmedicinska enheten

se Örebro läns landsting totalt

Universitetssjukhusets forskningsenhet

se Örebro läns landsting totalt

Centrum för omvårdnadsvetenskap Östergötland

Äldrecentrum Östergötland FoU-centrum inom vård och omsorg

se Örebro läns landsting totalt 1,6 3

Universitetssjukhuset i Linköping

se Landstingets FoUU-grupp

Vrinnevisjukhuset i Norrköping

se Landstingets FoUU-grupp

Landstingets FoUU-grupp

161

För hela landstinget

Kliniskt Experimentell Forskning

se Landstingets FoUU-grupp

Folkhälsovetenskapligt centrum

–

Länspsykiatriskt centrum i Östergötland

–

Katastrofmedicinsk centrum

–

FoU-enheten för Närsjukvården i Östergötland Centrum för kommunstrategiska studier Totalt

FORSKNING OCH UTVECKLING I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER

8 4,5 1650,45

Dalarnas forskningsråd fick 2004 i uppdrag av Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet (sedan 1 jauari 2005, Sveriges Kommuner och Landsting), att genomföra en identifiering, kartläggning och analys av aktiviteter i kommuner, landsting och regioner kring FoU och innovativa processer (IKAprojektet). Behovet av en sådan kartläggning identifierades vid ett antal seminarier våren 2004. Projektet/studien är uppdelad i två delar; en första del har genomförts under 2004 och 2005 vilken sammanfattas i denna delrapport. En andra del genomförs under 2006. Syftet med denna delstudie är således att identifiera, kartlägga och analysera offentlig forskning och utveckling (FoU) som helt eller delvis finansieras av kommuner, landsting eller regioner. Fokus i denna delrapport ligger på de lokala och regionala FoU-enheter som finns i samtliga län, Gotland undantaget. I denna delrapport konstateras att antalet FoU-enheter har blivit fler sedan Dalarnas forskningsråd 2000 gjorde en kartläggning av antalet FoU-enheter i rapporten Det dolda universitetet. Men huruvida FoU inom det offentliga har ökat i omfattning är omöjligt att säga något om utifrån materialet i denna studie. Det framkommer nämligen att FoU inte bara bedrivs inom de lokala och regionala FoU-enheter som belysts i denna studie utan även i kommunernas, landstingens och regionernas övriga verksamheter. Att då endast titta på antalet FoU-enheter skulle vara att kraftigt underskatta de resurser som avsätts till FoU i dessa organisationer. Det är framförallt två frågor som återkommit så ofta i studien att de får anses vara de dominerande inom lokal och regional FoU: • dels den kortsiktiga finansieringen, och • dels den bristande kommunikationen mellan utförare av FoU och kommunoch landstingspolitiker. Dessa två frågor har ett tydligt samband. Med en bättre kommunikation där båda parter vet vad politikerna vill få ut av anslagen till FoU blir diskussionen om anslag just en diskussion och inte bara en förfrågan om pengar. Det är också tydligt att statens agerande har stor påverkan på hur kommuner och landsting ställer sig till finansiering av FoU. Upplysningar om rapportens innehåll lämnas av: Jonny Paulsson, tel 08-452 78 37 eller Lars Roswall, tel 08-452 79 25 Sveriges Kommuner och Landsting Beställning av rapporten kan göras direkt på tel 020-31 32 30, fax 08-020-31 32 40 eller från vår hemsida www.skl.se

ISBN: 91-7164-054-1

118 82 Stockholm, Besök Hornsgatan 20 Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 70 50 www.skl.se Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan