7164 103 3 by Sveriges Kommuner och Landsting

Jämförelser mellan landsting och regioner ur olika perspektiv 2004

Ett ﬂerårigt utvecklingsarbete i landstingen/regionerna och på Sveriges Kommuner och Landsting har lett till att informationen om svensk hälso- och sjukvård har förbättrats avsevärt. Det har ökat möjligheterna att analysera sjukvården och att förse landsting och regioner med jämförelsematerial för sin interna uppföljning. En rapport med analyser och landstingsjämförelser av verksamheten 2003 ur olika perspektiv baserad på en rad datakällor presenterades tidigare i år. I denna rapport presenteras liknande analyser för verksamheten 2004. Jämförelser av sjukvårdens kostnader och prestationer görs också i rapporten Landstingen och regionerna i diagram och siffror 2004.

Trycksaker från Sveriges Kommuner och Landsting beställs på www.skl.se eller på tfn 020-31 32 30, fax 020-31 32 40. isbn 91-7164-103-3

118 82 Stockholm, Besök Hornsgatan 20 Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 70 50 info@skl.se, www.skl.se Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan

Jämförelser mellan landsting och regioner ur olika perspektiv 2004

Upplysningar om rapportens innehåll lämnas av Mona Heurgren, 08-452 77 31, eller Lena Bäckström, 08-452 77 21 Rapporten kan beställas hos förbundens trycksaksbeställning, 020-31 32 30, eller via hemsidan, www.skl.se ISBN: 91-7164-103-3 Produktion: Ordförrådet AB

Förord Under de senaste åren har intresset hos sjukvårdens aktörer ökat markant för att mäta och jämföra sjukvårdens produktivitet och effektivitet, både inom och mellan länder. Det ﬁnns även ett stort allmänintresse av att kunna följa upp hälso- och sjukvårdens kostnader och resultat. Sveriges Kommuner och Landsting arbetar på bred front med olika frågor inom området ”Effektivitet och kvalitet” i sjukvården. En del i det arbetet är att verka för en öppen redovisning av sjukvårdens kvalitet och resultat. Förbunden har också under ett antal år arbetat aktivt med att förbättra den grundläggande informationen i hälso- och sjukvården så att uppföljning, analys och jämförelser ska kunna göras. Sammantaget har detta inneburit att förbunden nu har börjat publicera jämförelser av sjukvården på landstingsnivå ur en rad olika perspektiv. Detta bidrar till att öka öppenheten i sjukvården och därmed legitimiteten. Ett andra syfte är att jämförelser på övergripande nivå kan leda till att arbeten kring effektivitetsfrågor initieras och stimuleras på lokal nivå. Förbundet har 11 prioriterade områden. Föreliggande rapport är en del av arbetet inom området ”Effektivitet och kvalitet” och är en fortsättning av arbetet med den rapport av jämförelser av landstingen ur olika perspektiv som publicerades 2004. Rapporten har tagits fram av en arbetsgrupp bestående av Stefan Ackerby, Lars Johansson, Lena Bäckström, Ulf Engström, Jenny Lagerqvist, Martin Lindblom, Jesper Stenberg, Birgitta Edström och Mona Heurgren – Sveriges Kommuner och Landsting. Medverkat har även Fredrik Westander, konsult och Lisbeth Serdén vid Socialstyrelsen gjort. Mona Heurgren har slutligen sammanställt rapporten. Stockholm i december 2005 Marianne Granath Sektionschef Statistiksektionen Sveriges Kommuner och Landsting

Innehåll

1. Inledning

2. Metod och motivering av uppföljningsperspektiv

3. Jämförelser av sjukvården ur olika perspektiv 11 Jämförelse av ålderssammansättning och vårdkonsumtion i landstingen ........................................................ 11 Jämförelse av kostnader och produktivitet i landstingen ............... 16 Jämförelser av tillgänglighet i vården ..................................................23 Jämförelser av medicinsk kvalitet och medicinsk praxis i sjukvården ................................................................ 25 Jämförelser av befolkningens/patienternas tillfredsställelse med sjukvården mellan landsting........................... 34 4. Fortsatt arbete Bilagor Bilaga 1

38 Underliggande nationella databaser ..................................38

Bilaga 2 Ordlista ......................................................................................40 Bilaga 3 Referenser..................................................................................42 Bilaga 4 Elektronisk bilaga med PP-bilder av rapportens diagram

Inledning

Under de senaste åren har intresset ökat markant för att mäta och jämföra sjukvårdens produktivitet och effektivitet, både inom och mellan länder. Möjligheterna att i Sverige göra sådana jämförelser har ökat betydligt genom den utveckling av informationssystemen vad gäller sjukvårdens prestationer, kostnader, kvalitet och resultat som Sveriges Kommuner och Landsting har bedrivit i samarbete med landstingen/regionerna1 och Socialstyrelsen. Under år 2004 publicerade Sveriges Kommuner och Landsting en första rapport med mångdimensionella jämförelser mellan landstingen (1). Sedan rapporten publicerades har en hel del arbete på området bedrivits. Bland annat har ett samarbete mellan Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting inletts för att skapa förutsättningar för öppna jämförelser av landstingens effektivitet. Målet med arbetet är att ha en första modell för indikatorbaserade nationella jämförelser av landstingens hälso- och sjukvård färdig under 2006. Sveriges Kommuner och Landsting har som en av elva prioriterade frågor för verksamheten under 2005/2006 området ”Effektivitet och Kvalitet”. Inom ramen för detta område pågår ett stort antal aktiviteter, bland annat: • Skapa en modell för öppna jämförelser av sjukvården • Modeller för förbättrad verksamhetsuppföljning inom psykiatrin • Arbetet med kvalitetsregister i sjukvården • Förbättrade kostnadsredovisningar i hälso- och sjukvården • Utveckling av beskrivningssystemen i sjukvården • Patientsäkerhetsarbete • Väntetidsrapporteringen • Beräkning av sjukvårdens produktivitet • Utveckling den individbaserade redovisningen av sjukvårdens kostnader och prestationer både i landsting och kommuner • Metoder för Benchmarking på alla nivåer i sjukvården • Systematiskt förbättringsarbete • Befolknings-/patientundersökningar Föreliggande rapport är en del av arbetet inom området ”Effektivitet och Kvalitet” och är en fortsättning av arbetet med den rapport med jämförelser av landstingen ur olika perspektiv som publicerades 2004.

Syftet med rapporten är att visa på möjliga jämförelser av sjukvården ur olika perspektiv och genom att ge en överblick av de möjligheter som idag ﬁnns utifrån nationellt tillgängliga data. Syftet är också att ge inspiration och idéer till landstingen kring jämförelser i sjukvården.

I det följande skrivs för att förenkla framställningen enbart landstingen för landsting, regioner och Gotlands kommun.

2. Metod och motivering av uppföljningsperspektiv Ett särdrag i den svenska sjukvårdsmodellen är dess långtgående decentralisering. Ansvaret för hälso- och sjukvården vilar till större delen på de 21 landstingen. De löser sin uppgift på olika sätt och gör olika prioriteringar. De ger möjligheter att jämföra och dra lärdom av skillnaderna. Systematiska jämförelser kan vara en drivkraft för att utveckla verksamheten och öka effektiviteten. Varje jämförelse mellan landstingen kan lätt uppfattas som orättvis eller rent av missvisande. Även om det under senare år gjorts omfattande insatser för att få en enhetlig statistik finns fortfarande stort utrymme för variationer i hur verksamheter klassificeras, olika händelser registreras osv. Det medför att redovisade skillnader mellan landstingen kan ha förklaringar som inte avspeglar olikheter i effektivitet eller prioriteringar och därför inte heller kan tolkas i termer av bättre eller sämre. De jämförelser som redovisas i denna rapport skall därför inte uppfattas som värderingar av landstingens verksamhet, utan är en redovisning av de skillnader som finns. Syftet är att detta skall leda vidare till fördjupade analyser som kan ge förklaringar till skillnaderna. Hälso- och sjukvården har flera mål. De innefattar bland annat att tillgodose befolkningens vårdbehov och prestera goda medicinska resultat, att ge alla tillgång till vård på lika villkor, att ha en hög tillgänglighet och nöjda patienter samt utnyttja resurserna effektivt. Idealt vill vi mäta och jämföra hälso- och sjukvårdens effektivitet, d v s måluppfyllelse i förhållande till insatta resurser, och hur denna förändras över tid och skiljer sig mellan landsting. För flera av dessa mål saknas idag vedertagna mått. Än mindre finns någon samsyn i hur de olika måtten skall vägas ihop för att få ett samlande mått på vad vården åstadkommer. Detta bör dock inte hindra att det sker en öppen redovisning och jämförelse av de mått som finns tillgängliga. Det är endast genom en sådan redovisning som det statistiska underlaget och därmed förståelsen för vad som händer i hälso- och sjukvården kan förbättras. Ett sätt att beskriva hälso- och sjukvårdens prestationer är att ange hur mycket som presteras i termer av antal vårdtillfällen på sjukhus, läkarbesök etc. Dessa mått ger dock en begränsad bild av utvecklingen. En ofta framförd kritik är att strukturella förändringar i vården, exempelvis överföringen från sluten till öppen vård, gör dessa mått missvisande. De senaste åren har emellertid statistiken utvecklats och i dag kan en stor del av vårdens prestationer viktas med hänsyn till resursåtgång (vårdtyngd). Därmed har det blivit möjligt att konstruera ett produktivitetsmått för hälso- och sjukvården. I denna rapport jämförs landstingen vad avser deras förutsättningar (befolkning, vårdkonsumtion) och resursinsatser (kostnader och produktivi7

tet). Därefter redovisas en rad jämförelser ur ett uppföljningsperspektiv som syftar till att spegla vårdens kvalitet och resultat. Befolkningens ålderssammansättning och sjukvårdskonsumtion Befolkningens åldersammansättning är viktig eftersom vårdbehoven ökar med stigande ålder och därmed påverkar vårdkonsumtion, kostnader och resultat. Befolkningens vårdkonsumtion är kopplad till målet om jämlikhet och lika tillgång till sjukvården. Konsumtionen av hälso- och sjukvårdens tjänster skall vara behovsstyrd, inte vara styrd av utbudet eller av olika intressegruppers eller individers förmåga att hävda sina krav i förhållande till vårdgivaren eller ﬁnansiären. Värdet av en hög produktion och även en hög produktivitet minskar om konsumtionen av sjukvårdens tjänster fördelas på ett sätt som inte avspeglar vårdbehoven. Hur stor vårdkonsumtionen är i en befolkning kan därmed både vara ett utryck för vårdbehov men också ses som ett uttryck för huvudmannens ambitionsnivå och utbud av sjukvårdstjänster. Kostnader och produktivitet Hälso- och sjukvården ﬁnansieras till nästan 75 procent av invånarna via skatter. Hur landstingen väljer att fördela dessa resurser mellan olika sjukvårdsverksamheter varierar. Det är av ett stort allmänt intresse hur dessa skattemedel används så att så mycket vård som möjligt fås för pengarna. Kostnaderna kan också tjäna som en utgångspunkt för att kunna hitta områden där praxis och resultat skiljer sig åt mellan landstingen. Ytterst är frågan normativ, nämligen om kostnader och kostnadsskillnader kan motiveras med de uppnådda resultaten och variationer i dessa. Skillnader i totalkostnader per invånare kan i princip förklaras av skillnader i • landstingens befolkningssammansättning, sjukdomspanorama och struktur • konsumerad volym av sjukvårdstjänster • tjänsternas kostnader per prestation • tjänsternas kvalitet, som en möjlig förklaring till ett högt eller lågt pris per vårdtjänst samt, • pris- och lönenivåer Om produktiviteten, kvaliteten och prisnivån vore lika hög i alla landsting, är det befolkningens konsumtion av sjukvårdstjänster som bestämmer den totala sjukvårdskostnadens storlek. Efter jämförelser av totalkostnader redovisas några jämförelser av kostnadsproduktiviteten, d v s kostnader per prestation eller per konsumerade hälso- och sjukvårdstjänster i landstingen. Måttet inkluderar både slutenvård och öppenvård för den somatiska sjukvården. Den bakomliggande frågan är i vilken mån ett högt kostnadsläge kan förklaras av låg uppmätt produktivitet. Exempel ges också på produktivitetsjämförelser mellan sjukhus. 8

Tillgänglighet – väntetider En central aspekt på vårdens kvalitet och tillgänglighet är väntetiderna. En utgångspunkt är den nyligen införda vårdgarantin och de mål som där har formulerats. De senaste åren har en successiv förbättring av tillgången på data skett, genom att databasen Väntetider i vården har byggts upp. Det är rimligt att det finns en koppling mellan väntetider och hur nöjd befolkningen är med vården. Sambandet mellan tillgänglighet och kostnader är däremot långtifrån självklart. Nivå på befolkningens vårdkonsumtion (antal besök, behandlingar etc) hänger dock troligtvis ihop med tillgängligheten, i varje fall på specifika områden. Ett landsting som år efter år har en hög konsumtion av kataraktoperationer eller ledplastikoperationer kommer i normalfallet att ha korta väntetider. På andra områden är sambanden mera komplexa: Om en mottagning hittar en bra rutin för återbesöksfrekvenser eller använder telefonkonsultationer, kan en låg vårdkonsumtion (i termer av besök!) vara förenlig med hög tillgänglighet. Sambandet mellan kostnader och tillgänglighet är diffusare, eftersom det finns flera möjliga förklaringar till höga eller låga kostnader, än de som hänger samman med tillgänglighet och väntetider. Detta är en viktig sjukvårdspolitisk och sjukvårdsekonomisk fråga: Kräver en ökad tillgänglighet att vården successivt tillförs mera resurser, eller kan man genom effektivare sätt att möta patientens behov och genom traditionella rationaliseringar öka tillgängligheten ändå? Kvalitet och medicinsk praxis Det är uppenbart att i en jämförelse mellan landsting måste sjukvårdens kvalitet vara central. Sjukvårdstjänster med låg kvalitet kan i värsta fall vara direkt skadliga för patienten och även orsaka påtagliga merkostnader, exempelvis genom att patienter måste opereras om eller av andra anledningar återinläggas på sjukhus. Kvalitetsaspekter är en faktor som i princip kan förklara både kostnadsvariationer och variationer i hur nöjda patienterna är. Hög kvalitet kan legitimera höga kostnader. Låg kvalitet kan förklara låga kostnader, men även ge upphov till merkostnader. I rapporten återges några exemplifierande jämförelser med bäring på kvalitet, men vi försöker inte dra några slutsatser om samband mellan kostnader och kvalitet. Ett påtagligt dilemma är att medan det på nationell nivå finns god tillgång på kostnadsuppgifter på övergripande nivå (till exempel kostnad per invånare), så har vi i nuläget inga bra metoder för att samlat kvantifiera och jämföra kvalitet och resultat på en aggregerad nivå. Jämförelsedata avseende kvalitet avser oftast specifika behandlingar. Det är även svårt att på nationell nivå göra sjukdomsgruppsvisa analyser av sambandet mellan kvalitet och kostnader. Befolkningens värdering av sjukvården En central del i en värdering av hälso- och sjukvården är hur befolkningen i allmänhet och patienterna i synnerhet uppfattar sjukvården. Vilket är 9

sambandet mellan vårdkonsumtion och tillgänglighet respektive hur nöjd befolkningen är? Är befolkningen i landsting med låga kostnader som regel mer eller mindre nöjda med sjukvården? Den främsta källan till kunskap om hur befolkningen ser på sjukvården är Vårdbarometern. Data från denna används i några jämförelser mellan landsting. För vissa patientgrupper ﬁnns i någon mening nationella jämförelseunderlag, till exempel strokepatienters nöjdhet. Nationella patientenkäter skulle kunna ge ytterligare underlag för att besvara viktiga frågor och ge bidrag till sjukvårdens utveckling. Alla de underliggande datakällorna för de olika jämförelserna och diagrammen ﬁnns presenterade i bilaga 1.

3. Jämförelser av sjukvården ur olika perspektiv Nedan följer ett antal jämförelser av landstingen utifrån perspektiven vårdkonsumtion, kostnader/produktivitet, tillgänglighet, medicinsk praxis och kvalitet, och patienternas nöjdhet med vården. Jämförelserna bygger på nationella datakällor och publicerade rapporter. Alla diagram avser år 2004 om inte annat anges.

Jämförelse av ålderssammansättning och vårdkonsumtion i landstingen Skillnaden i vårdkonsumtion och kostnader per invånare kan bero på många olika faktorer; olika strukturella skillnader i landstingen, skillnad i sjuklighet och behov, olika ambitionsnivåer och olika produktivitet. Befolkningens ålderssammansättning är en viktig förklaring till skillnader. Vårdbehoven och därmed sjukvårdskonsumtionen ökar vid högre åldrar. Därför inleds jämförelsen av vårdkonsumtion i landstingen med en beskrivning av ålderssammansättningen i landstingen. I ﬁgur 1 visas andelen invånare över 75 år per landsting. Figur 1

Jämtland Kalmar Dalarna Värmland Västernorrland Gävleborg Blekinge Kronoberg Jönköping Örebro Sörmland Västmanland Gotland Östergötland Skåne Halland RIKET Norrbotten Västra Götaland Västerbotten Uppsala Stockholm

Andelen invånare >75 år

12 Procent

I ﬁguren framgår att stora skillnader för andelen äldre ﬁnns. I Jämtland och Kalmar är närmare 11% av befolkningen över 75 år medan Uppsala och Stockholm har drygt 7% äldre. Sjukvårdskonsumtionen ser olika ut i landstingen. Nedan beskrivs ett antal olika aspekter på konsumtion främst i termer av vårdtillfällen, besök och DRG-poäng. Konsumtionsskillnader mellan landstingen i 11

olika diagnos/åtgärdsgrupper beskrivs under avsnittet ”Jämförelser av medicinsk kvalitet och medicinsk praxis i landstingen”. I ﬁgur 2 visas antal vårdtillfällen per 100 000 invånare i den somatiska vården, faktisk konsumtion och åldersstandardiserad konsumtion. Åldersstandardiserade uppgifter visar hur vårdkonsumtionen skulle ha sett ut för respektive huvudman om åldersfördelningen hade varit densamma som i riket. Standardiseringen innebär att man undviker att skillnader i befolkningens ålderssammansättning påverkar resultatet. Figur 2

Dalarna Kalmar Norrbotten Jönköping Västernorrland Västerbotten Jämtland Gotland Västmanland Värmland Örebro Halland Gävleborg Totalt Södermanland Blekinge Västra Götaland Kronoberg Skåne Uppsala Östergötland Stockholm

Konsumerade vårdtillfällen i somatisk vård per 100 000 invånare, faktisk och åldersstandardiserad

Faktiskt Åldersstandardiserat

5 000

10 000

15 000

20 000

Antal per 100 000 invånare

Det förekommer ganska stora skillnader i konsumtion av vårdtillfällen i den slutna somatiska vården. Dalarna har den högsta faktiska konsumtionen medan Stockholm har den lägsta. Norrbotten har den högsta konsumtionen när en åldersstandardisering gjorts. Åldersstandardiseringen innebär också en högre konsumtion för Stockholm och Uppsala. Inom psykiatrin ser bilden annorlunda ut, här är differensen mellan de faktiska och åldersstandardiserade talen marginell. Inom psykiatrin har Stockholm flest vårdtillfällen i riket, både faktiskt och åldersstandardiserat (se figur 3). Detta kan vara ett utslag av storstadsproblematiken, d v s många människor med psykiska problem och/eller missbrukarproblem bosätter sig i storstäder. Åldersfördelningen för patienter inom psykiatrin skiljer sig från somatiken. Psykiatriska sjukdomar drabbar ofta människor tidigare i livet. Även Uppsala ligger högt i konsumtion vilket bekräftar att en yngre befolkning har ett stort behov av psykiatri. Konsumtionen inom den öppna vården beskrivs nedan i termer av läkarbesök och övriga besök för primärvården och den specialiserade (somatik och psykiatri) vården. I figur 4 visas hur konsumtionen av öppen vård, mätt i antal besök, varierar mellan landstingen. Vid summering av besöken har vikten 0,4 använts för besök hos andra personalkategorier än läkare. (Vikten är baserad på det faktum att landstingens produktions12

Figur 3

Stockholm Jönköping Uppsala Södermanland Örebro RIKET Dalarna Västra Götaland Gotland Kalmar Norrbotten Blekinge Skåne Västmanland Kronoberg Gävleborg Västernorrland Västerbotten Halland Jämtland Värmland Östergötland

Konsumerade vårdtillfällen inom psykiatri per 100 000 invånare, faktisk och åldersstandardiserad

Faktiskt Åldersstandardiserat 0

300

600

900

1 200

1 500

Antal per 100 000 invånare

Figur 4

Norrbotten Västmanland Stockholm Gävleborg Skåne Västerbotten Kalmar Gotland Halland Örebro RIKET Jämtland Dalarna Västernorrland Östergötland Jönköping Kronoberg Uppsala Blekinge Sörmland Västra Götaland Värmland

Antal läkarbesök och besök hos övriga personalkategorier per invånare

Specialiserad somatisk vård Specialiserad psyk. vård Primärvård 0

Antal besök per invånare

kostnad för ett besök hos distriktssköterskor, sjukgymnaster etc utgör cirka 40 procent av kostnaden för ett läkarbesök.) Genomsnittligt antal besök i riket är cirka 6,0 per invånare. Flest besök görs i Norrbotten, Västmanland och Stockholm, minst antal i Värmland, Sörmland och Västra Götaland. Stor skillnad föreligger i landstingen mellan fördelningen på de olika vårdformerna. I ﬁgur 5 framgår hur många läkarbesök som sker i primärvården och i den specialiserade vården. I ﬁgur 6 visas på motsvarande sätt fördelningen av övriga besök mellan vårdområdena. 13

Figur 5

Stockholm Skåne Uppsala Gotland RIKET Halland Västmanland Kronoberg Västra Götaland Örebro Blekinge Kalmar Norrbotten Jämtland Sörmland Jönköping Värmland Östergötland Västernorrland Gävleborg Västerbotten Dalarna

Läkarbesök per invånare inom primärvård och specialiserad vård per invånare

Specialiserad somatisk vård Specialiserad psyk. vård Primärvård 0

Antal besök per invånare

Totalt sett konsumerar invånare i Stockholm och Skåne flest läkarbesök. Stockholm och Uppsala följt av Skåne har flest läkarbesök i den specialiserade vården. Här finns också flest läkarbesök i psykiatrin tillsammans med Örebro. Minst antal läkarbesök har Dalarna och Västerbotten. För övriga besök ser bilden annorlunda ut (se figur 6). Figur 6

Norrbotten Västerbotten Gävleborg Västmanland Dalarna Kalmar Västernorrland Östergötland Jämtland Örebro Jönköping Halland Gotland RIKET Blekinge Sörmland Skåne Kronoberg Stockholm Värmland Västra Götaland Uppsala

Konsumtion av besök per invånare hos andra vårdgivare än läkare per invånare för specialiserad vård och primärvård per invånare.

Specialiserad somatisk vård Specialiserad psyk. vård Primärvård 0

Antal besök per invånare

Invånarna i Norrbotten, Västerbotten och Gävleborg konsumerar mest vård hos andra vårdgivare än läkare. I Västerbotten, Västmanland och Kronoberg är antalet besök i den specialiserade vården högt. Produktionen i den öppna och slutna vården kan sammanvägas med så kallade DRG-poäng (se bilaga 2 för deﬁnition). DRG-poängen viktar konsumtionen efter vårdkontakternas vårdtyngd. I ﬁgur 7 visas konsumtionen av DRG-poäng per landsting 2005 för den somatiska vården. 14

Figur 7

Gotland Stockholm Skåne Kalmar RIKET Västernorrland Blekinge Örebro Västra Götaland Kronoberg Jämtland Östergötland Västmanland Västerbotten Halland Dalarna Uppsala Jönköping Värmland Norrbotten Gävleborg Sörmland

DRG-poäng per invånare 2003

100

120 Antal poäng

Figuren visar att det ﬁnns upp till 15 procentenheter skillnad i hur många DRG-poäng befolkningen erhåller mellan det landsting som konsumerar minst (Sörmland) och de två landsting som konsumerar mest (Stockholm och Gotland). Huruvida siffrorna avspeglar skillnaderna i behov av sjukvård eller skillnader i ambitionsnivå och tillgång på sjukvård kan inte utläsas i måttet DRG-poäng per invånare. När man beskriver vårdkonsumtion i landstingen är det också intressant att se på den vårdvolym som köps och säljs mellan landsting. Det varierar ganska stort mellan landstingen för hur mycket vård man köper och säljer. I ﬁgur 8 beskrivs köpt och såld vård mellan landstingen för den somatiska slutna vården.

Figur 8

Uppsala Västerbotten Örebro Östergötland Halland Blekinge Gotland Jämtland Gävleborg Dalarna Skåne Västra Götaland Jönköping Kronoberg Kalmar Sörmland Västmanland Stockholm Västernorrland Värmland Norrbotten

Specialiserad somatisk vård, sålda och köpta vårdtillfällen som procent av producerade respektive konsumerade

Sålt till annan huvudman Köpt från annan huvudman 0

30 Procent

Uppsala säljer mest vård av landstingen följt av Västerbotten, det är försäljning av sjukvård vid Akademiska sjukhuset och vid Norrlands Universitets Sjukhus till de närliggande landstingen som avspeglar sig i siffrorna. Även Örebro har en stor andel såld vård. Mest vård köper följaktligen de landsting som saknar eget universitetssjukhus som Halland och Värmland. För den psykiatriska vården så ser motsvarande diagram annorlunda ut (se ﬁgur 9). Inom psykiatrin är det landstinget i Dalarna som säljer mest vård, följt av Uppsala och Kronoberg. Köper mest gör Gävleborg och Värmland, nästan 25% respektive 18% av kostnaderna för psykiatri härrör från den köpta vården. Figur 9

Dalarna Uppsala Kronoberg Kalmar Gotland Västmanland Västerbotten Sörmland Västernorrland Gävleborg Jämtland Östergötland Jönköping Stockholm Blekinge Halland Norrbotten Örebro Värmland Skåne Västra Götaland

Specialiserad psykiatrisk vård, sålda och köpta vårdtillfällen som procent av producerade respektive konsumerade

Sålt till annan huvudman Köpt från annan huvudman 0

30 Procent

Jämförelse av kostnader och produktivitet i landstingen Nettokostnaderna för hälso- och sjukvården per invånare varierar mellan landstingen. Med nettokostnader avses de kostnader som finansieras med skattemedel och generella statsbidrag (för definition se bilaga 2). Patientavgifter och specificerade statsbidrag är fråndragna. Nettokostnad är det begrepp som används när kostnader ska relateras till invånarna (konsumtionsperspektivet). Kostnader för köpt verksamhet ingår medan kostnader för verksamhet som landstinget har sålt till andra landsting inte ingår. Nettokostnaden uttrycker den kostnad som landstinget finansierar med skatter och generella statsbidrag. Siffrorna och diagrammen som gäller landstingens kostnader finns i en redan publicerad rapport (2). I figur 10 visas landstingens nettokostnader för hälso- och sjukvården per invånare 2004. Genomsnittlig kostnad i riket var 2004 cirka 15 000 kr. Spridningen i kostnader mellan landstingen går från cirka 13 000 kr för Östergötland och Halland till mer än 16 000 kr för Norrbotten, Gotland, Västernorrland och Stockholm. 16

Figur 10

Norrbotten Gotland Västernorrland Stockholm Dalarna Blekinge Kalmar Gävleborg Jämtland Västerbotten Örebro RIKET Värmland Skåne Sörmland Jönköping Kronoberg Västra Götaland Uppsala Västmanland Halland Östergötland

Kostnader för hälso- och sjukvård exklusive tandvård per invånare

5 000

10 000

15 000

20 000

Kronor per invånare

För att justera kostnaderna för olika förutsättningar i landstingen räknas varje år en ”standardkostnad” per landsting ut som används i det kommunala utjämningssystemet. Standardkostnaden tar bland annat hänsyn till glesbygd, ålderssammansättning och sjuklighet i landstingen. Man kan därmed sätta en faktisk kostnad per invånare mot den förväntade. I ﬁgur 11 görs en sådan jämförelse, uttryckt som index för avvikelse från genomsnittet i riket. Figur 11

Stockholm Gotland Dalarna Blekinge Norrbotten Västernorrland Uppsala Kalmar Örebro Jämtland Gävleborg RIKET Västerbotten Kronoberg Värmland Jönköping Sörmland Skåne Västmanland Västra Götaland Halland Östergötland

Faktisk kostnad i relation till förväntad kostnad för hälso- och sjukvård (exkl tandvård), Index (Genomsnitt =100)

100

120 Index

Figuren ska tolkas enligt följande: Stockholm ska enligt utjämningssystemets modell ha en kostnad per invånare som ligger på 97% av riksgenomsnittet. Den faktiska kostnaden är dock 108% av genomsnittet. Stockholm får därför ett indextal på 111 (1,08/0,97*100). 17

I ﬁguren framgår att Östergötland och Halland fortfarande ligger lägst i kostnad även om man tar hänsyn till att landstingen har olika förutsättningar. (De båda landstingen ligger 13 respektive 10 procent under den genomsnittliga faktiska kostnadsnivån). Stockholm ligger högst på ett index på 111 följt av Gotland på 108. Hälso- och sjukvårdskostnaderna kan även delas in per verksamhetsområde (se ﬁgur 12). Bilden är sorterad efter primärvårdens andel av de totala kostnaderna. Figur 12

Gävleborg Jämtland Norrbotten Jönköping Östergötland Halland Västerbotten Stockholm Dalarna Kalmar Västernorrland RIKET Blekinge Västra Götaland Västmanland Sörmland Värmland Kronoberg Örebro Gotland Skåne Uppsala

Hälso- och sjukvårdens kostnader per område, procentuell fördelning

Primärvård Specialiserad somatisk vård Specialiserad psyk. vård Tandvård Övrig hälsooch sjukvård Politisk verksamhet

100 Procent

Andelen primärvård kan variera i hög utsträckning, från drygt 25% i Gävleborg till 15% i Uppsala. Sammantaget svarar andelen specialiserad vård och primärvård för en approximativt lika andel av kostnaderna för hälso- och sjukvård i landstingen. I sjukvårdskostnaden per områden ingår den köpta vården från privata vårdgivare. Av ﬁgur 13 framgår hur mycket varje landsting köper totalt och av primärvård i förhållande till nettokostnaden. Totalt sett köper Stockholm mest sjukvård från privata vårdgivare. Det beror både på att man har många specialiserade privatläkare etablerade i Stockholm, privat drivna vårdcentraler och att man har ett stort privat akutsjukhus, St:Göran AB. Högst andel privat driven primärvård har dock Västmanland. Nästan 40% av de pengar som läggs på primärvård går till privat drivna vårdcentraler. I ﬁgur 14 visas hur kostnader och antalet vårdkontakter per invånare varierar mellan landstingen för allmänläkarvården, som är det resursmässigt största delområdet inom primärvård. Landstingen är sorterade efter kostnad per invånare. Jämtland har, liksom föregående år, den högsta kostnaden per invånare i riket. Gotland och Blekinge har den lägsta kostnaden per invånare. Flest antal vårdkontakter per invånare har Västmanland, följt av Skåne och minst antal vårdkontakter hos allmänläkare per invånare har Västerbotten. 18

Figur 13

Stockholm Skåne Västmanland RIKET Halland Västra Götaland Uppsala Östergötland Gävleborg Sörmland Kronoberg Värmland Örebro Jämtland Jönköping Kalmar Dalarna Norrbotten Blekinge Västernorrland Västerbotten

Kostnader för köpt vård av privata vårdgivare i procent av nettokostnaden

Totalt hälsooch sjukvård Primärvård 0

40 Procent

Figur 14

Jämtland Gävleborg Norrbotten Östergötland Västernorrland Jönköping Uppsala Halland Värmland Västmanland Stockholm Västra Götaland RIKET Kalmar Dalarna Sörmland Västerbotten Kronoberg Skåne Örebro Blekinge Gotland

Kostnader och vårdkontakter per invånare för allmänläkarvård, index riket =100

Kostnad Vårdkontakter 0

100

125

150

175 Index

Figur 15 visar index för nettokostnader och viktade vårdkontakter i primärvården (exklusive hemsjukvård) per invånare. Viktningen innebär att vårdkontakterna har justerats med den relativa resursåtgången olika typer av vårdkontakter. Högst nettokostnad totalt i primärvården per invånare har Gävleborg, Norrbotten och Jämtland. Norrbotten har också flest viktade vårdkontakter i riket följt av Västmanland och Dalarna. För den slutna specialiserade vården finns på Sveriges Kommuner och Landsting en KPP (Kostnad per Patient)–databas (se bilaga 1). Med KPP kan kostnader per diagnos, diagnosgrupp, åtgärd, vårdtjänst etc tas fram eftersom informationen finns för varje enskild vårdkontakt. För 2004 förväntas 19

Figur 15 Nettokostnader och viktade vårdkontakter i primärvården per invånare, index riket =100

Gävleborg Norrbotten Jämtland Västernorrland Östergötland Stockholm Gotland Halland Västerbotten Kalmar RIKET Dalarna Jönköping Västra Götaland Värmland Örebro Sörmland Västmanland Kronoberg Blekinge Skåne Uppsala

Nettokostnad Vårdkontakter 0

100

125

150

175 Index

Tabell 1

databasen innehålla cirka 35% av svensk slutenvård. Det ﬁnns nationella principer för KPP-beräkningar framtagna och publicerade (3).

Kostnadsmässigt tyngsta grupperna i KPP-data 2003, genomsnittskostnaden per grupp jmf med 2002 och 2001

I tabell 1 visas de kostnadsmässigt tio största DRG-grupperna i KPPdatabasen för år 2003. I tabellen jämförs den genomsnittliga kostnaden per DRG med de två föregående åren.

DRG nr DRG-namn

Antal vtf 2003

2003

001 014 209A 373 112 107 483 105 127 108

3 182 7 731 5 104 22 179 5 432 2 677 496 1 216 6 223 976

157 700 61 400 85 100 19 100 72 400 139 700 708 100 210 000 35 600 190 600

Kraniotomi >17 år, ej trauma Spec kärlsjukdom hjärna exkl TIA (Stroke) Primära unilaterala ledproteser på nedre extremitet Vaginal förlossning, ej komplicerat Perkutana kardiovaskulära operationer Koronar bypass-operationer utan kateterisering Trakeostomi ej pga öron-, näs- och halssjukdom Operationer på hjärtklaff utan kateterisering Hjärtsvikt och chock Andra kardiotorakala operationer

Genomsnittskostnad 2002 2001 153 600 48 900 80 300 18 100 65 500 133 600 633 400 200 100 31 000 191 700

138 000 44 400 77 500 17 600 66 400 133 200 607 300 198 100 28 900 130 800

Förändring 2001-2003 i % 14% 38% 10% 9% 9% 5% 17% 6% 23% 46%

I databasen är DRG 001 ”Kraniotomi >17 år, utan trauma” (öppning av skallben utan trauma), DRG 014 ”Stroke” och DRG 209a ”Primära ledproteser på nedre extremitet”, de resursmässigt största grupperna. Skulle databasen vara helt representativ för svensk slutenvård så skulle troligtvis stroke eller primära ledproteser vara den kostnadsmässigt största gruppen (det ﬁnns idag en viss överrepresentation av universitetssjukhus i KPP-databasen). Kostnadsökningen i grupperna varierar i hög grad mellan grupperna, från 5-46% över en treårsperiod. För DRG 14 handlar den stora ökningen delvis om att Västra Götalandsregionen från och med 2003 rapporterar in sina geriatriska vårdtillfällen i databasen, vilket påverkar kostnaderna för en diagnosgrupp som stroke i hög utsträckning. 20

För de tre största DRG:na 2003, 001,014 och 209A har en kostnadsfördelning per vårdtjänst gjorts (se tabell 2).

Vårdtjänster Vårddagskostnad Operation/anestesi IVA Laboratorietjänster Röntgen Övrigt Totalt

Tabell 2

DRG 001

Medelkostnad DRG 014

DRG 209A

48% 19% 12% 2% 9% 10%

82% 1% 3% 2% 9% 3%

64% 27% 6% 2% 1% 1%

100%

Kostnadsfördelning per vårdtjänst för DRG 001, 014 och 209A

Kostnadsfördelningen per vårdtjänst skiljer sig åt för de tre grupperna. Vårddagskostnaden tar den största delen av kostnaderna för Stroke, över 80% går till vården på vårdavdelning. Operationskostnaden i de tre grupperna är högst för DRG 209A, det beror på de dyra implantaten som används vid ledproteskirurgi som finns medräknade i operationskostnaden. Högst kostnad för intensivvård har DRG 001. Röntgen tar 9% av kostnaderna i anspråk för DRG 001 och 014, medan laboratoriekostnaderna är lika för alla grupper. Produktivitet För att kunna beräkna produktiviteten i landstingen har kostnaderna för den somatiska vården ställts mot vårdkontakterna i den öppna respektive slutna vården. Vårdkontakterna har viktats för vårdtyngden eller den relativa resursförbrukningen per vårdkontakt genom att vårdkontakterna har grupperats i NordDRG (se bilaga 2 för definition). I öppenvård har inte alla vårdkontakter kunnat grupperas i NordDRG för 2002 och 2003. För dessa har en standardkostnad beräknats. Metoden för att beräkna produktivitet och resultat finns beskrivna i två publicerade rapporter (4,5). I figur 16 visas kostnad per konsumerad DRG-poäng för respektive landsting 2003 (kostnaderna avser nettokostnader). Fem landsting har en kostnad per DRG-poäng på runt 36 000 kr (Jönköping, Västra Götaland, Östergötland, Kalmar och Halland). Två andra landsting (Jämtland och Skåne) ligger snäppet över i kostnader. Skillnaden i kostnad per DRG-poäng mellan dessa landsting är som mest 2,3%. Det går därför egentligen inte att ranka dessa landsting med säkerhet eftersom felmarginalen i resultatet enligt tidigare beräkningar ligger på cirka 1–3% (4). Norrbotten, Gotland och Västerbotten har den högsta kostnaden per konsumerat DRG-poäng och ligger runt 44 000kr. Det gör en skillnad mellan högsta och lägsta kostnad per landsting på cirka 23%. I figur 17 visas produktivitetsutvecklingen mellan 2002 och 2003 per landsting. Totalt sett så har produktiviteten minskat med cirka 4% mellan åren. Detta är ett förhållande som förväntas förändras för år 2004, Västra Götaland och Stockholm har redan publicerat egna produktivitetsberäkningar som visar en ökad produktivitet 2004, dessutom har kostnadsutvecklingen generellt varit låg och produktionen oförändrad. 21

Figur 16

Västernorrland Gotland Norrbotten Sörmland Västerbotten Blekinge Dalarna Värmland Uppsala Västmanland Gävleborg Stockholm Örebro RIKET Kronoberg Skåne Jämtland Halland Kalmar Östergötland Västra Götaland Jönköping

Kostnad per DRG-poäng, konsumtion

10 000

20 000

30 000

40 000

50 000 Kronor

Figur 17 Västmanland

Utveckling av produktivitet, nettokostnader och konsumerade prestationer 2002–2003

Blekinge Östergötland Örebro Kronoberg Dalarna Västerbotten Kalmar Jämtland Gävleborg Värmland Halland Västra Götaland

Produktivitet

Norrbotten

Nettokostnad DRG-poäng

RIKET Skåne Jönköping Södermanland Stockholm Västernorrland -15

-10

-5

15 Procent

Bäst utveckling av produktiviteten mellan 2002 och 2003 har Västmanland och sämst utveckling mellan åren har Västernorrland. Västmanland har uppnått en förbättring tack vare både ökade prestationer och minskade kostnader. Blekinges förbättring i kostnad per konsumerat DRG-poäng beror mestadels på minskade nettokostnader för den somatiska vården. Andra landsting med positiv utveckling mellan 22

åren som Dalarna och Västerbotten hade ökade kostnader men också en konsumtion som ökat än mer. För de landsting som uppvisar en negativ förändring av kostnad per DRG-poäng beror det nästan uteslutande på ökande nettokostnader. Kostnad per DRG-poäng kan även tas fram per sjukhus för de sjukhus som ﬁnns med i Sveriges Kommuner och Landstings KPP-databas. I tabell 3 visas index för kostnad per vårdtillfälle, kostnad per vårdtillfälle exklusive ytterfall och kostnad per vårdtillfälle justerat för case-mix, dvs kostnad per DRG-poäng (se bilaga 2 för deﬁnition).

Index faktisk kostnad per vtf

Index faktisk kostnad exkl ytterfall

Index kostnad justerat för case-mix och ytterfall

Karolinska sjukhuset Solna Karolinska sjukhuset Huddinge Akademiska sjukhuset Enköpings lasarett Universitetssjukhuset i Lund Sjukhuset i Halmstad Sjukhuset i Varberg Sahlgrenska Universitetssjukhuset Kungälvs sjukhus Lidköpings sjukhus Kärnsjukhuset i Skövde Norrlands universitetssjukhus

117 97 114 56 125 65 62 105 71 67 73 91

108 100 109 66 117 73 70 97 76 77 82 90

103 102 104 76 104 87 87 102 86 89 97 98

Totalt

100

Tabell 3 Tre olika kostnadsindex för sjukhusen i KPP-databasen 2003, index genomsnitt=100

I tabellen framgår att skillnaden i kostnad per vårdtillfälle är stor per sjukhus, Lund har en mer än dubbelt så hög kostnad som Enköping. Tas ytterfallen bort i jämförelsen, så minskar skillnaderna. Kostnadsytterfallen ﬁnns till största delen på universitetssjukhusen. Om man dessutom justerar för respektive sjukhus fallblandning av patienter (case-mix) så minskar skillnaderna ytterligare. Lund och Akademiska har 104 i index, vilket är det högsta, medan Enköping ligger lägst med 76.

Jämförelser av tillgänglighet i vården Sjukvårdens tillgänglighet är en viktig aspekt av sjukvårdens effektivitet. Sveriges Kommuner och Landsting samlar sedan ett ﬂertal år in uppgifter om väntetider i vården (se bilaga1). Uppgifter tas in för den specialiserade vården och för primärvården. I följande exempel så presenteras ett antal jämförelser för tillgänglighet i primärvården. I den nya vårdgarantin som gäller från och med 2005 slås ett antal mätpunkter fast; 0–7–90–90. Den första mätpunkten (0) innebär att patienter i primärvården ska erbjudas hjälp, antingen per telefon eller genom besök samma dag som vården kontaktas. Figur 18 visar att i genomsnitt så får drygt 50% träffa en doktor samma dag. Skåne och Halland har den högsta måluppfyllelsen med drygt 60%. Sex landsting ligger under 50% måluppfyllelse. 23

Figur 18

Halland Skåne Östergötland Sörmland Kronoberg Jönköping Gävleborg Västra Götaland Stockholm Värmland RIKET Dalarna Norrbotten Västernorrland Kalmar Örebro Västerbotten Uppsala Västmanland Jämtland Gotland Blekinge

Andel patienter i primärvården som omfattas av vårdgarantin som får träffa en doktor samma dag

100 Procent

Nästa mätpunkt (7) avser ett vårdgarantismål om att om läkarkontakt fordras så ska primärvården kunna erbjuda det inom en vecka. Figur 19

Halland Jönköping Kronoberg Värmland Kalmar Skåne Östergötland Västernorrland Dalarna Stockholm RIKET Västmanland Gotland Norrbotten Örebro Gävleborg Västra Götaland Blekinge Sörmland Uppsala Västerbotten Jämtland

Andel patienter som får komma inom 1–7 dagar till allmänläkare i primärvården

100 Procent

Drygt 80% av patienterna kan erbjudas en tid inom den närmsta veckan efter konstaterat behov. Flera landsting ligger närmare en måluppfyllelse på 90% medan 5 landsting ligger under 80%. Figur 20 visar den totala fördelningen på nationell nivå av hur länge man väntar för att få träffa en läkare i primärvården. Cirka 56% får komma samma dag medan 82% av patienterna får komma inom en vecka. Drygt 2% får vänta en månad eller mer för att få träffa en allmänläkare.

Figur 20 31- dagar, 2% 15-30 dagar 8-14 dagar

Väntetider till allmänläkarbesök som omfattas av besöksgarantin, totalt för riket

7% 9% 56%

3-7 dagar

0 dagar

13% 13%

1-2 dagar

De två följande mätpunkterna i vårdgarantin 90–90 avser den specialiserade vården. Efter mottagen vårdbegäran/remiss ska ett besök i specialistsjukvården kunna erbjudas inom 90 dagar och efter beslut om behandling ska behandlingen kunna erbjudas inom 90 dagar. Uppföljning av dessa mätpunkter ﬁnns ej med i denna rapport, de kan hämtas på www.vantetider.se.

Jämförelser av medicinsk kvalitet och medicinsk praxis i sjukvården Att jämföra praxis, medicinsk kvalitet och medicinska resultat är ett viktigt men svårt område. Underlag för jämförelser kring kvalitet och resultat kan fås ur de nationella registren vid Socialstyrelsen (Patientregistret, Cancerregistren, Medicinska födsloregistret etc) och ur de sjukdomsspeciﬁka kvalitetsregister som har etablerats (just nu ett 60tal). Nedan ﬁnns ett antal jämförelser på landstingsnivå utifrån både patientregistret och kvalitetsregistret för stroke. Inledningsvis så redogörs för medelvårdtiden i hela den somatiska vården (inklusive geriatrik) per landsting. Figur 21

Västerbotten Skåne Västernorrland Blekinge Sörmland Västra Götaland Halland Uppsala Kronoberg Västmanland Värmland RIKET Jämtland Norrbotten Stockholm Jönköping Gotland Örebro Gävleborg Kalmar Dalarna Östergötland

Medelvårdtid per landsting, somatisk vård

6 Dagar

Västerbotten har den klart längsta medelvårdtiden. Undantas Västerbotten så ligger de övriga landstingen mellan 4,6 och 5,5 dagar. 25

I ﬁgur 22 visas förändringen av medelvårdtiden över en femårsperiod (1999–2004).

Figur 22 Förändring av medelvårdtider somatik, 1999-2004

Sörmland Jämtland Dalarna Skåne Västra Götaland Blekinge Halland RIKET Värmland Stockholm Västernorrland Uppsala Jönköping Västerbotten Örebro Gotland Gävleborg Kronoberg Norrbotten Kalmar Västmanland Östergötland -20

-15

-10

-5

Förändring, procent

Östergötland och Västmanland har minskat vårdtiden mest under den aktuella perioden och har en nästan sjuttonprocentig minskning. Totalt sett i riket ligger minskningen på 7%. Jämtland och Sörmland är de två landsting som har ökat medelvårdtiden under samma period. Sörmland hade ungefär en dags längre medelvårdtid 2004 än Östergötland som har den kortaste medelvårdtiden i riket. Eftersom förändringarna är så stora över tid är det troligt att både organisatoriska förändringar och förändringar i medicinsk praxis ligger bakom resultatet. Medelvårdtider kan även tas fram per sjukdomsgrupp, åtgärdsgrupp, ålder eller kön för hela befolkningen eftersom sådana uppgifter finns per vårdkontakt i patientregistret. Ett exempel på detta är figur 23 där medelvårdtiden för diagnosgrupperna Astma/KOL (Kronisk Obstruktiv Lungsjukdom) har delats upp på landsting och kön. Patienter med Astma och KOL sköts i stor utsträckning i den öppna vården. Långa vårdtider kan därmed tolkas på två sätt, antingen är det bara de allra sjukaste som är kvar i den slutna vården och därför har de långa vårdtider, eller så har man sådan praxis för vård av astma/KOL patienter i det landstinget. Patientgrupperna för astma/KOL har slagits ihop eftersom det kan förekomma oklarheter i diagnossättning mellan grupperna. I figuren framgår att det finns stora skillnader i medelvårdtider mellan landstingen och mellan könen. Generellt sett har kvinnor längre medelvårdtider, i vissa landsting är skillnaden mycket stor. Kvinnor i Västerbotten har dubbelt så lång medelvårdtid som kvinnor på Gotland och nästan tre gånger så lång medelvårdtid som män på Gotland. I andra landsting som Jämtland eller Halland finns knappt någon skillnad mellan könen och i Kalmar är medelvårdtiden för män längre. 26

Figur 23

Västerbotten Örebro Västra Götaland Sörmland Uppsala Blekinge Värmland Skåne RIKET Kronoberg Västmanland Jämtland Västernorrland Östergötland Jönköping Halland Dalarna Gävleborg Stockholm Norrbotten Kalmar Gotland

Medelvårdtid för patienter i slutenvård med Astma/KOL uppdelat på kön

Kvinnor Män 0

8 Dagar

För att belysa frågan om det är olika förekomst av inläggningar av astma/ KOL i landstingen så har en sammanställning av antal vårdtillfällen med astma/KOL per invånare och landsting tagits fram (se ﬁgur 24). Materialet är åldersstandardiserat. Figur 24

Jämtland Örebro Västmanland Västernorrland Sörmland Gotland Norrbotten Dalarna Uppsala Stockholm RIKET Jönköping Kalmar Halland Västra Götaland Skåne Kronoberg Västerbotten Östergötland Gävleborg Värmland Blekinge

Antal vårdtillfällen med diagnosen astma/KOL per kön och landsting, åldersstandardiserat

Kvinnor Män 0

100

200

300

400

500

Antal vårdtillfällen

Flest vårdtillfällen per invånare har Jämtland följt av Örebro, minst antal har Blekinge och Värmland. Västerbotten som hade långa medelvårdtider har jämförelsevis få fall, vilket tyder på att det är de svårast sjuka som ﬁnns kvar i den slutna vården och därför har man också långa medelvårdtider. Örebro har både många vårdtillfällen och långa medelvårdtider vilket kan betyda att man har en annan praxis för behandlingen av dessa diagnosgrupper. 27

Stroke är den sjukdomsgrupp som tar mest vårddagar i anspråk av alla sjukdomsgrupper i Sverige. I ﬁgur 25 visas medelvårdtiderna per landsting för stroke. Skillnader i medelvårdtider kan också förklaras med att landstingen organiserar eftervård och rehabilitering på olika sätt. Figur 25

Norrbotten Västmanland Blekinge Västra Götaland Gotland Sörmland Kronoberg Västerbotten Västernorrland Värmland Gävleborg Jämtland Örebro RIKET Dalarna Östergötland Stockholm Halland Jönköping Skåne Uppsala Kalmar

Medelvårdtider för stroke

20 Dagar

Kalmar har den kortaste medelvårdtiden med 9 dagar vilket är drygt 40% lägre än Norrbottens och Västmanlands medelvårdtid på 15,7 respektive 15,5 dagar. I ﬁgur 26 framgår den procentuella förändringen av medelvårdtider för stroke mellan 1999-2004. Figur 26

Blekinge Gävleborg Västmanland Sörmland Jönköping Västra Götaland Stockholm Norrbotten Dalarna RIKET Jämtland Västerbotten Östergötland Örebro Värmland Västernorrland Skåne Kalmar Uppsala Kronoberg Halland Gotland

Procentuell förändring av medelvårdtid för stroke 1999–2004

-40

-30

-20

-10

Förändring, procent

Totalt har medelvårdtiden under perioden minskat med cirka 7%. Skillnaden mellan landstingen är mycket stor, från en minskning på 32 % på Gotland till en ökning på 17 % i Blekinge. De stora skillnaderna tyder på 28

att även organisatoriska förändringar påverkar resultatet, och inte bara skillnader i praxis för hur strokepatienter vårdas. Det går även att följa upp resultatvariabler för stroke per landsting i kvalitetsregistret för stroke (se bilaga 2). Vi har valt att titta på patienternas upplevda hälsa 3 månader efter stroke och om patienten känner sig nedstämd efter stroke. Nedstämdhet efter stroke är en vanlig och för patienten svår komplikation och också den dyraste (6). De båda måtten är viktiga indikatorer på kvaliteten vid behandling av stroke (se ﬁgur 27 och 28). Figur 27

Gotland Jämtland Örebro Västmanland Stockholm Uppsala Sörmland Gävleborg Östergötland Norrbotten Västerbotten Blekinge RIKET Kalmar Halland Västra Götaland Dalarna Västernorrland Kronoberg Skåne Värmland Jönköping

Andelen patienter som upplever hälsan som ganska eller mycket dålig 3 månader efter insjuknande i stroke

40 Procent

Stora skillnader för upplevd hälsa efter stroke föreligger, resultatet i landstingen ligger mellan 15% och 35%. Figur 28

Gotland Örebro Stockholm Gävleborg Halland Sörmland Västmanland Kalmar Östergötland Uppsala Norrbotten Jämtland Kronoberg RIKET Västra Götaland Värmland Västernorrland Skåne Västerbotten Dalarna Jönköping Blekinge

Andel patienter som är ständigt eller ofta nedstämda efter stroke

20 Procent

Liksom för upplevd hälsa så ﬁnns stora skillnader även för variabeln nedstämdhet efter stroke. På Gotland uppger nästan 3 gånger så många att de upplever sig nedstämda som i Blekinge. Det är svårt att säga vad så stora skillnader kan bero på, man behöver gå djupare i materialet vid klinikerna för att hitta förklaringar. Kranskärlsoperationer av hjärtat är vanligt förekommande i sjukvården. För operationer av hjärtats kranskärl har praxis gått från öppna operationer till perkutana (Percutan Coronar Intervention, PCI). Det innebär att man vidgar hjärtats kranskärl utan att öppna patientens bröstkorg. I ﬁgur 29 visas utvecklingen per 100 000 invånare av de båda operationsmetoderna i relation till varandra för 1999 och 2004. Under 1999 gjordes i snitt i riket ett något mindre antal PCI operationer jämfört med kranskärlsoperationer (68,5/74,2). Fem år senare har utvecklingen svängt, mer än dubbelt så många PCI som kranskärlsoperationer gjordes 2004 (163,4/66,8). I Uppsala, Västmanland och Gävleborg har utvecklingen gått från nästan inga PCI 1999 till en övervägande majoritet 2004. Figur 29

Dalarna Uppsala Västmanland Gävleborg Sörmland Kalmar Örebro Östergötland Stockholm Blekinge RIKET Jönköping Kronoberg Värmland Västerbotten Skåne Västra Götaland Jämtland Norrbotten Gotland Västernorrland Halland

Förhållande mellan PCI och öppna kranskärlsoperationer 1999 och 2004, åldersstandardiserat

2004 1999 0

PCI/kranskärlsoperation

I figur 30 visas antal kranskärlsoperationer respektive PCI per 100 000 invånare 2004 (åldersstandardiserat). PCI operationer är idag betydligt vanligare än öppna kranskärlsoperationer. Halland har en klart avvikande profil med nästan lika många öppna kranskärlsoperationer som PCI. Konsumtionen av PCI i landstingen ser mycket olika ut och varierar mellan 87 per 100 000 invånare (Gotland) till 271 (Dalarna). Antalet kranskärlsoperationer varierar mellan 27 (Dalarna) och 120 (Halland). Primära höftledsplastikoperationer är som tidigare beskrivits en av våra stora diagnosgrupper där stora resurser används varje år. I figur 31 visas hur många höftledsplastiker som utförs per invånare i landstingen. Antal höftledsplastiker som utförs i Sverige är internationellt sett ganska högt, vi ligger på fjärde plats i OECD med cirka 200 operationer per 100 000 invånare (7). 30

Figur 30

Dalarna Örebro Kalmar Gävleborg Uppsala Västmanland Värmland Skåne Västerbotten Sörmland Blekinge RIKET Stockholm Kronoberg Östergötland Jönköping Norrbotten Västra Götaland Halland Västernorrland Jämtland Gotland

Antal kranskärlsoperationer respektive PCI per 100 000 invånare (åldersstandardiserat)

PCI Kranskärlsoperation 0

100

150

200

250

300

Antal per 100 000 invånare

Figur 31

Norrbotten Dalarna Kalmar Kronoberg Uppsala Gävleborg Västernorrland Västerbotten Gotland Södermanland Örebro Skåne Värmland RIKET Östergötland Jönköping Bleking Jämtland Halland Västra Götaland Stockholm Västmanland

Antalet höftedsplastiker per 100 000 invånare (åldersstandardiserat)

100

150

200

250

300

Antal per 100 000 invånare

Även för höftledsplastiker så är skillnaderna i konsumtion mellan landstingen relativt stora. Norrbotten gör flest med över 250 per 100 000 invånare medan siffran i Västmanland och Stockholm ligger på cirka 180. Förlossningsvården är en av de stora och resurskrävande patientgrupperna vid sjukhusen. I figur 32 visas praxis för kejsarsnitt 2004. Trenden har gått mot allt fler kejsarsnitt både i Sverige och internationellt och för 2004 ligger rikssnittet på nästan 16,6% med en variation mellan 13,4 för Jönköping och 19,6 för Stockholm. I förhållande till 2003 är det totalt sett i princip oförändrade värden. Stockholm som ligger högst har ökat från 19,5 till 19,8% kejsarsnitt 2004. Ett vanligt kejsarsnitt kostar ungefär dubbelt så mycket som en normal förlossning (40 000 kr mot 20 000 kr). 31

Figur 32

Stockholm Gotland Västmanland Uppsala Dalarna Västernorrland Kronoberg Södermanland Värmland RIKET Gävleborg Västerbotten Östergötland Halland Norrbotten Örebro Skåne Jämtland Blekinge Västra Götaland Kalmar Jönköping

Praxis för kejsarsnitt

20 Procent

Ett mål för förlossningsvården och vården av nyfödda är att andelen barn som dör inom 30 dagar efter förlossningen är så låg som möjligt. Sverige har bland den lägsta spädbarnsdödligheten i världen (7). I ﬁgur 33 redovisas resultatet per landsting. Figur 33

Gotland Västmanland Norrbotten Dalarna Jönköping Södermanland Kalmar Västerbotten Örebro Uppsala Bleking Västernorrland Kronoberg Gävleborg RIKET Västra Götaland Skåne Stockholm Östergötland Halland Värmland Jämtland

Antal döda per 1000 levande födda, medeltal femårsgenomsnitt (2000-2004)

Antal döda per 1 000 levande födda

Gotland avviker kraftigt från övriga landsting, vilket kan bero på det långa avståndet till närmsta universitetssjukhus eller på en större spridning på grund av en liten befolkning. Skillnaderna är dock ganska stora även för några andra landsting.

Administrativa mått Återinskrivningar och andelen utskrivningsklara patienter är mått på vårdkvalitet, praxis och kan också ses som mått på hur samarbetet mellan kommuner och landsting fungerar. I ﬁgur 34 visas andelen återinskrivningar2 i den slutna vården (exklusive psykiatri och geriatrik). Figur 34

Västerbotten Norrbotten Gotland Västra Götaland Sörmland Uppsala Gävleborg Västernorrland Dalarna RIKET Jönköping Kronoberg Kalmar Halland Västmanland Örebro Värmland Östergötland Blekinge Skåne Jämtland Stockholm

Andelen återinskrivningar i sluten vård

12 Procent

Som framgår i ﬁguren är det fyra landstings som har mer än 10% återinskrivningar, Västra Götaland, Gotland, Norrbotten och Västerbotten. Minst antal återinskrivningar har Stockholm och Jämtland med drygt 8%. Rikssnittet ligger på 9%, vilket är exakt lika andel som för 2003. Andelen utskrivningsklara patienter redovisas i ﬁgur 35. Måttet visar hur stor andel utskrivningsklara patienter som ligger kvar på sjukhus Figur 35

Örebro Sörmland Kronoberg Gotland Dalarna Västerbotten Uppsala Östergötland Gävleborg Skåne Västra Götaland RIKET Halland Jämtland Västmanland Värmland Blekinge Västernorrland Stockholm Norrbotten Kalmar Jönköping

Andelen utskrivningsklara patienter i procent av inneliggande

12 Procent

Återinskrivningar deﬁnieras som ett nytt vårdtillfälle för samma patient i den slutna vården inom 1–14 dagars period efter det första vårdtillfället.

trots att patienten inte längre bedöms vara i behov av slutenvård. Innan Ädelreformen trädde i kraft (1992) var problemet med utskrivningsklara patienter betydligt större, men det ﬁnns fortfarande anledning att följa upp detta mått, så att inte patienter med mer akuta vårdbehov trängs undan. Stora skillnader ﬁnns för andelen utskrivningsklara patienter. Örebro och Södermanland har 12 respektive 11% medan Jönköping enbart har drygt 1%.

Jämförelser av befolkningens/patienternas tillfredsställelse med sjukvården mellan landsting I Vårdbarometern görs kontinuerligt befolknings och patientenkäter (se bilaga 1). En av frågorna är om befolkningen anser att de har tillgång till den vård de behöver. Frågan är viktig eftersom den i någon mån anger människors känsla av trygghet inför sjukvården. Trygghet att veta att när man eventuellt skulle behöva vård, då kommer man också att få det. I ﬁgur 36 visas resultatet per landsting. Figur 36

Halland Blekinge Jönköping Kronoberg Kalmar Västernorrland Östergötland Västerbotten Norrbotten Skåne Västmanland Stockholm Uppsala RIKET Örebro Sörmland Värmland Dalarna Västra Götaland Jämtland Gävleborg

Tillgång till den vård jag behöver, per landsting 2004 och 2005

80 Procent

Över 70% svarar att de helt eller delvis instämmer i påståendet. Variationen mellan Halland som ligger högst och Gävleborg som ligger lägst är 14 procentenheter. Flera frågor i Vårdbarometern rör patientens relation till vården. Frågorna är ställda i förhållande till vilken vårdnivå patienterna haft relation till. Alltså, patienters nöjdhet ställs i förhållande till exempelvis primärvården, akutsjukvård eller vård på en sjukhusmottagning. I diagrammet nedan ges en bild av det allmänna betyg som patienterna givit till samtliga vårdnivåer, där fem är det högsta betyget. Totalt sett ger nästan 80% betyget fem eller fyra till vården. Något ﬂer har under 2005 gett vården sammantaget betyg fem, jämfört med un34

der 2004. Endast 7% har gett vården betygen 1 eller 2. Överlag är det en starkt positiv bild som ges. I ﬁgur 37 illustreras resultatet per landsting. Diagrammet är sorterat utifrån ﬂest femmor. Figur 37

Halland Kalmar Skåne Östergötland Dalarna Örebro Norrbotten Blekinge Jämtland Värmland Västmanland RIKET Kronoberg Västernorrland Jönköping Sörmland Västra Götaland Stockholm Västerbotten Gävleborg Uppsala

Patienternas betyg på vården per landsting 2005

Betyg 5 Betyg 4 Betyg 3 Betyg 2 Betyg 1 Ej svar/vet ej 0

100

Procent

Variationen mellan hur många som får högsta betyget är som mest 7 procentenheter (Halland 52% och Uppsala 45%). I ﬁgur 38 visas patienternas uppfattning om det var lätt eller inte att komma fram på telefonen i primärvården. Figur 38

Kronoberg Halland Kalmar Norrbotten Sörmland Örebro Östergötland Västerbotten Gävleborg Dalarna Uppsala Stockholm Jämtland RIKET Blekinge Jönköping Västernorrland Skåne Västmanland Västra Götaland Värmland

Är det lätt/svårt att komma fram på telefonen i primärvården? Per landsting, 2005

70 Procent

Det är ganska stora skillnader per landsting för hur lätt patienterna upplever att det är att komma fram på telefonen i primärvården. Totalt sett tyckte 52% att det var lätt eller mycket lätt att komma fram, med en variation mellan 63% i Kronoberg och 47% i Värmland. 35

I ﬁgur 39 har befolkningens förtroende för vården sammanställts. Diagrammet visar det samlade förtroendet för akutmottagning, husläkare, distriktssköterska, sjukhusens mottagningar och privata specialister för hela riket. Figur 39 Totalt förtroende för

vården 2005, betyg 1–5

Procent

30 25 20 15 10 5 0

Mycket litet förtroende (1)

Ganska litet förtroende (2)

Varken/ eller (3)

Ganska stort förtroende (4)

Mycket stort förtroende (5)

Totalbetyget för sjukvården är att cirka 60% har ganska stort eller mycket stort förtroende för vården, 12% har litet eller mycket litet förtroende för vården. Totalt sett ger patienterna och befolkningen ett gott betyg till hälso- och sjukvården för 2004 och 2005. Sverige ligger också väl till i internationella undersökningar om vårdens kvalitet och resultat (7). Sämre resultat fås dock generellt för de indikatorer som handlar om tillgängligheten.

4. Fortsatt arbete I rapporten har vi visat på en rad olika möjligheter att jämföra kostnader, produktivitet, vårdkonsumtion, medicinsk praxis och kvalitet samt patienternas och befolkningens betyg på vården. Förhoppningen är att de genomförda jämförelserna ska stimulera till ett fortsatt arbete med jämförelser och analyser ute i landstingen. Arbetet med att ta fram jämförelser mellan landstingen ur olika perspektiv kommer från och med 2006 att utföras inom arbetet med öppna jämförelser (se rapportens inledning). Under 2006 kommer jämförelser att göras i första hand på landstingsnivå enligt en förutbestämd mall utifrån ett ﬂertal perspektiv. Tanken är att materialet ska presenteras både i rapportform och på internet. Föreliggande rapport kan vara ett inspel och inspiration kring vilka jämförelser och indikatorer som kan vara viktiga i en sådan nationell rapportering av jämförelser mellan landsting.

Bilagor

Bilaga 1 Underliggande nationella databaser Sjukvårdsdata i fokus (www.skl.se) Sjukvårdsdata i fokus (www.skl.se) är ett webbaserat statistik- och presentationsprogram för att underlätta jämförelser inom hälso- och sjukvården för beslutsfattare och andra som är intresserade av att analysera utvecklingen inom hälso- och sjukvården. Indikatorer finns i varierande utsträckning över tiden för landsting/regioner, kommuner och sjukhus för kostnader, prestationer, vårdkonsumtion och i viss mån resultat i sjukvården. Det går även att göra internationella jämförelser då den svenska sjukvården kan jämföras med aktuella data från länderna i OECD. Patientregistret i sluten- och öppenvård (www.socialstyrelsen.se) Patientregistret är ett obligatoriskt register för vårdtillfällen i slutenvård (inklusive psykiatri) och för läkarbesök i öppenvård. Registret administreras av Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting använder patientregistret som underlag för statistik inom den slutna vården via ett samarbetsavtal. Registret innehåller information om på individnivå för varje enskild vårdkontakt avseende exempelvis, diagnoser, åtgärder, vårdenhet, patientens ålder, kön och bostadsort. KPP-databasen (www.skl.se) KPP står för Kostnad Per Patient och avser en metod för att beräkna sjukvårdens kostnader på individ- och vårdkontaktsnivå. Även kostnader för sjukvårdens vårdtjänster och åtgärder kan beräknas. Eftersom sjukvårdens utförda vårdtjänster i KPP finns redovisade per vårdkontakt kan även medicinsk praxis redovisas i systemet. Den nationella KPP-databasen innehåller för år 2003 cirka 30% av svensk slutenvård och databasen växer för varje år. Nationella KPP-databaser för öppen specialiserad vård och psykiatri är under uppbyggnad. Vårdbarometern (www.skl.se) Vårdbarometern är en rullande befolkningsundersökning som genomförs i princip i hela landet och som huvudsakligen finansieras av landstingen. Undersökningen fångar kontinuerligt den vuxna befolkningens erfarenheter av, kunskaper om och attityder till hälso- och sjukvården. Resultaten finns sedan 2001 samlade i en gemensam databas som administreras av Sveriges Kommuner och Landsting.

Väntetider i vården (www.vantetider.se) Sveriges Kommuner och Landsting har sedan 2002 tillsammans med landstingen/regionerna och de enskilda vårdcentralerna genomfört mätningar som visar hur länge patienterna i landet väntar för att få träffa en allmänläkare. Syftet är främst att se hur väl besöksgarantin uppfylls när det gäller besök hos allmänläkare. Inom primärvården gäller sedan 1996 en nationell besöksgaranti som säger att: ”Primärvården är ansvarig för de första kontakterna och skall erbjuda hjälp, antingen per telefon eller genom besök, samma dag som vården kontaktas. Om kontakt med läkare erfordras skall väntetiden vara högst sju dagar”. Mätningarna är rikstäckande, vilket betyder att samtliga vårdcentraler med allmänläkarmottagning samt privata allmänläkarmottagningar med vårdavtal omfattas. Mätningarna har genomförts under en dag två gånger per år. Vid den senaste mätningen, oktober 2005, uppgick svarsfrekvensen till 91 procent Kvalitetsregistret för stroke (www.riks-stroke.org) Stroke är en av våra stora folksjukdomar. Årligen insjuknar ca 30 000 människor i Sverige varav 20 000 är förstagångsinsjuknanden. Antalet som insjuknar beräknas dessutom att öka betydligt framöver på grund av att andelen äldre i landet ökar. Stroke är samlingsnamn för infarkt i hjärnan (ca 85%), intracerebrala blödningar (ca 10%) samt subaraknoidala blödningar (ca 5%). Dessutom beräknas att ca 8000 människor årligen drabbas av TIA (transitoriska ischemiska attacker). Syftet med registret är att bidra till att strokesjukvården håller en hög och jämn kvalitet i alla delar av landet. Riks-Stroke är ett verktyg för sjukhusens kontinuerliga kvalitetsförbättringsarbete och ett instrument för uppföljning av Socialstyrelsens riktlinjer för strokesjukvård. I Riks-Stroke registreras variabler i akutskedet och variabler vid uppföljning efter 3 månader. Variablerna har valts för att spegla såväl struktur som process och resultat. Flertalet kvalitetsområden är företrädda. Variablerna har utökats det senaste året för att mera fullödigt avspegla medicinsk praxis och därvid kunna utgöra ett uppföljningsinstrument för Nationella riktlinjer för strokesjukvård. Datainsamling och dataåterföring sker via internet. Sjukhusen har tillgång till egna data online. En statistikmodul och en graﬁkmodell är utvecklad och nås av användarna på internet. Här kan varje enskilt sjukhus kontinuerligt jämföra sina data med nationella data. En sammanställning för riket med kommentarer görs årligen. Dessutom skickas en analyserande rapport. Antal registreringar har successivt ökat och uppgår nu till över 23 000 per år vilket uppskattas till en täckningsgrad på ca 80 %. Databasen innehåller mer än 170 000 vårdtillfällen. Alla sjukhus som vårdar akuta strokepatienter deltar.

Bilaga 2 Ordlista Nettokostnader Nettokostnaden beskriver den kostnad som landstingen ska finansiera med skatter, generella statsbidrag och finansnetto. Begreppet används när kostnader ska relateras till invånarna i ett landsting. (Konsumtion.). Kostnader för verksamhet som landstinget har köpt från andra producenter ingår medan kostnader för verksamhet som landstinget har producerat till andra än den egna befolkningen inte ingår. Kostnaden har reducerats med intäkter som är kopplade direkt till verksamheten (försäljningsintäkter, patientavgifter etc). KPP KPP står för Kostnad Per Patient och är en metod för beräkning av kostnaden för varje enskild patient och vårdkontakt. Även utförda vårdtjänster och kostnaden för var och en av kan redovisas. Benchmarking Metod för att jämföra metoder, processer och utfall i olika verksamheter. MDC Grupperingslogiken i ett DRG-system börjar med att vårdtillfället med ledning av huvuddiagnosen placeras i ett av totalt 25 olika MDC (Major Diagnostic Categories). MDC är en grov indelning av alla huvuddiagnoser där varje MDC motsvarar sjukdomar i ett visst organsystem eller sjukdomar med en viss etiologi. Ofta motsvaras också ett MDC av en viss medicinsk specialitet. Sekundär patientklassificering/DRG DRG (Diagnosis Related Groups) är ett system för sekundär patientklassificering från början avsett för slutenvård på akutsjukhus. Systemet innehåller numer även psykiatri och öppenvård vid sjukhus. I ett sekundärt patientklassificerings system grupperas vårdhändelser på basis av primärt registrerad grundinformation – utifrån en förutbestämd algoritm – till större grupper som är både medicinskt relevanta och resursmässigt lika. DRG-vikt DRG-vikt är ett relativt mått på vård- och behandlingskostnaden för en genomsnittspatient i respektive DRG. Högre vikt indikerar större kostnader. För att vikterna skall bli representativa krävs att kostnadsberäkningarna görs på stora patientmaterial. Alla vårdtillfällen på ett sjukhus under ett år brukar vara minimum. Genomsnittskostnaden för alla vårdtillfällen anges som DRG-vikt 1,0 och vikten för varje DRG fås 40

fram genom att dividera dess medelkostnad med kostnaden som motsvarar DRG-vikt 1,0. DRG-poäng DRG-poäng är ett mått för sjukvårdens prestationer där hänsyn tas till den relativa resursåtgång som varje vårttillfälle tar i anspråk. Dvs DRGvikt*antal vårdtillfällen = DRG-poäng. Primära klassifikationer Avser den primära medicinska beskrivningen av vårdkontakter som finns i klassifikation som t ex ICD-10 (WHOs klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem) eller KVÅ (Klassifikation av Vårdåtgärder) Case-mix Case-mix kan översättas med patientsammansättning eller fallblandning. När man jämför vårdkostnader på olika sjukhus måste man beakta att sjukhusen kan ha olika case-mix, d.v.s. ett sjukhus som behandlar mer resurskrävande sjukdomsfall har naturligtvis även en högre genomsnittskostnad per vårdtillfälle. DRG är ett sätt att beskriva case-mix och om man har gemensam viktskala kan man jämföra sjukhusens casemix-index (antalet producerade DRG-poäng dividerat med antalet vårdtillfällen), vilket ger ett mått på den genomsnittliga patientens DRG-vikt. Kostnadsytterfall Avser de extremt kostsamma patienterna i varje DRG-grupp. Cirka 5% av patienterna totalt är kostnadsytterfall.

Bilaga 3 Referenser 1. Jämförelser mellan landsting och regioner ur olika perspektiv – ett axplock av analyser av sjukvården ur nationella databaser 2003, Sveriges Kommuner och Landsting, 2004. 2. Statistik om hälso- och sjukvård samt regional utveckling 2004, Sveriges Kommuner och Landsting, 2005 3. Kostnad Per Patient – för bättre ledningsinformation i sjukvården, Landstingsförbundet, 2002 4. Att beräkna sjukvårdens produktivitet – Beskrivning av metod för produktivitetsberäkningar och redovisning av resultat från en studie 2002, Sveriges Kommuner och Landsting, 2004 5. Produktivitetsberäkningar i somatisk sjukvård 2002–2003, Sveriges Kommuner och Landsting, 2005. 6. Kostnads och kvalitetsdata som underlag för styrning och förbättringsarbete i sjukvården – ett exempel från behandling av stroke och höftfrakturer vid Kungälvs sjukhus, Landstingsförbundet, 2003 7. Svensk sjukvård i en internationell belysning – en jämförelse av vårdbehov, kostnader och resultat, Sveriges Kommuner och Landsting, 2005.

Jämförelser mellan landsting och regioner ur olika perspektiv 2004

Trycksaker från Sveriges Kommuner och Landsting beställs på www.skl.se eller på tfn 020-31 32 30, fax 020-31 32 40. isbn 91-7164-103-3

118 82 Stockholm, Besök Hornsgatan 20 Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 70 50 info@skl.se, www.skl.se Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan

Jämförelser mellan landsting och regioner ur olika perspektiv 2004