7164 221 9 by Sveriges Kommuner och Landsting

En effektiv arbetsmarknadspolitik! Hur kan arbetsmarknadspolitiken styras och samordnas för att fungera bättre lokalt? En rapport från en studie genomförd av Avdelningen för lärande och arbetsmarknad

2007-02-02

En effektiv arbetsmarknadspolitik! Hur kan arbetsmarknadspolitiken styras och samordnas för att fungera bättre lokalt?

En rapport från en studie genomförd av avdelningen för Lärande och arbetsmarknad

ISBN 978-91-7164-221-9 Förbundens trycksaker beställs eller laddas ner på www.skl.se Sveriges Kommuner och Landsting 118 82 Stockholm. Besök: Hornsgatan 20 Tel växel 08-452 70 00. Fax 08-452 70 50 info@skl.se www.skl.se

2007-02-02

Innehållsförteckning Förord............................................................................................................................................. 3 Inledning ........................................................................................................................................ 3 Definitioner............................................................................................................................................4

Bakgrund ....................................................................................................................................... 5 Nytt problem kräver ny politik ..............................................................................................................5 Gränsen mellan arbetsmarknads- och socialpolitik flyter...................................................................6 Kommunernas roll och kostnader för arbetsmarknadspolitiken växer ..............................................7 Olika försörjningssystem ......................................................................................................................8 Rollfördelning stat – kommun allt otydligare? .....................................................................................9 Sammanfattande problembeskrivning.............................................................................................. 10 Löser samverkan problemen? .......................................................................................................... 11

Den svenska arbetsmarknadspolitiska modellen ................................................................12 Hur arbetar svenska kommuner? ..................................................................................................... 12 Tendenser i några framgångsrika svenska kommuner................................................................... 13 Problem i några framgångsrika svenska kommuner....................................................................... 13

Hur ska en framtida arbetsmarknadspolitik se ut?..............................................................14 Principiella diskussionsfrågor inför framtiden .................................................................................. 16

Förbundets krav på en effektiv arbetsmarknadspolitik. .....................................................17

APPENDIX Konkreta modeller Modell 1:

Lokal samordning genom kommunen........................................................................... 20

Modell 2:

Kombinationsmodell ...................................................................................................... 22

Modell 3:

Sammanhållen väg till arbete - förebild Holland ......................................................... 24

Modell 4:

Konkurrensutsatt arbetsförmedling – förebild Australien........................................... 26

Modell 5

Ny arbets- och välfärdsmyndighet (NAV) - förebild Norge ........................................ 28

Matris för jämförelse mellan krav på arbetsmarknadspolitikens utförande och resp. modell ....... 30

BILAGA 1:

KOMMUNALT ARBETSMARKNADSARBETE I SVERIGE

BILAGA 2:

INTERNATIONELLA EXEMPEL PÅ ARBETSMARKNADSPOLITISK UTFORMNING

2007-02-02

Förord Regeringen vill förändra arbetsmarknadspolitiken för att få tydligare fokus på jobb och effektiva insatser för dem som står längst från arbetsmarknaden. Som ett led i detta arbete har regeringen aviserat att arbetsmarknadsverket (AMV) ska reformeras från grunden. Syftet med denna studie är att klargöra hur arbetsmarknadspolitiken skulle kunna styras och organiseras för att fungera bättre på lokal och regional nivå. Studien avses därmed också kunna utgöra ett underlag för att tydliggöra de ståndpunkter Sveriges Kommuner och Landsting ska framföra i dialogen med departementet angående arbetsmarknadsmyndighetens nya förändrade organisation.

Inledning Regeringen har i budgetpropositionen hösten 2006 aviserat att det inom arbetsmarknadspolitiken kommer att genomföras reformer som innebär stora förändringar för dem som är arbetssökande, men också för styrningen och organisationen av det arbetsmarknadspolitiska arbetet. I budgetpropositionen anges att fokus ska läggas på matchning av jobb och arbetssökande, besparingar ska göras i AMS budget, programvolymen ska minska, arbetslöshetsförsäkringen ska förändras och AMS myndighetsorganisation ska ändras. Regeringen har föreslagit att AMV från den 1 januari 2008 görs om till en enhetlig myndighetsorganisation. Myndighetsnivåerna AMS och länsarbetsnämnderna ska avvecklas. För att förbättra flexibiliteten på arbetsmarknaden och anpassningen till lokala och regionala behov ska arbetsmarknadspolitiken byggas upp kring lokala och regionala arbetsmarknader i stället för län. Den nya arbetsmarknadsmyndigheten ska få större möjligheter att bedöma hur resurserna ska fördelas mellan olika insatser så att de bäst bidrar till en effektiv matchning mellan arbetssökande och lediga jobb. AMS har fått i uppdrag att förbereda inrättandet av en sådan sammanhållen myndighet. Enligt uppgifter från näringsdepartementet ska regeringens förslag om arbetsmarknadsverkets nya organisation presenteras för riksdagen i en proposition under februari eller mars 2007. Av budgetpropositionen framgår att regeringen vill att fler aktörer - till exempel privata arbetsförmedlingar, branschvisa förmedlingar, bemanningsföretag och trygghetsråd - ska få en större roll och kunna erbjuda insatser för arbetslösa. Regeringen har meddelat att de avser att lägga fram förslag som påskyndar utvecklingen mot kompletterande arbetsförmedlingar. Från kommuner och landsting har det i många år riktats kritik mot arbetsmarknadsverket, som ansetts vara alltför centralstyrt och inte förmått anpassa insatser efter lokala/regionala förhållanden. Samtidigt har det inom arbetsmarknadspolitiken skett en gradvis ansvarsförskjutning från staten mot kommunerna, särskilt

2007-02-02

vad gäller insatser för arbetslösa med svag ställning på arbetsmarknaden. Det har dock inte inneburit att kommunerna fått vare sig större maktbefogenheter eller mer resurser. Sveriges Kommuner och Landsting har i uppdrag att stärka medlemmarnas inflytande över arbetsmarknadspolitikens lokala utformning. Med denna rapport vill förbunden bidra till diskussionen om arbetsmarknadspolitikens framtida styrning och organisation, med utgångspunkt i den kritik som riktats från kommuner och landsting mot arbetsmarknadsverket samt med beaktande av erfarenheter från arbetsmarknadspolitiska reformer i andra länder. En referensgrupp, som består av tjänstemän med goda kunskaper om kommunernas arbetsmarknadspolitiska arbete, har följt utredningsarbetet. Informella samtal har också förts med fyra förtroendevalda, som är ”rapportörer för arbetsmarknadsfrågor” i Sveriges Kommuners och Landstings beredning för Tillväxt och Regional utveckling. Konsulten Björn Jansson, Motivationshuset AB, har haft i uppdrag att samla in bakgrundsinformation om arbetsmarknadspolitiskt arbete i svenska kommuner och internationella exempel. Detta tillsammans med information som Sveriges Kommuner och Landsting har inhämtat från andra länder, har bidragit vid framtagandet av alternativa idéskisser på hur arbetsmarknadspolitiken kan styras och organiseras. Exempel på kommunalt arbetsmarknadspolitiskt arbete finns i bilaga 1 och en redovisning av internationella exempel finns i bilaga 2. Definitioner Arbetsmarknadspolitik

Arbetsmarknadspolitiken omfattar åtgärder som riktar sig till arbetslösa. Syftet är att främja ökad sysselsättning, motverka arbetslöshet och förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Arbetsmarknadspolitiken skall bidra till att 1. 2. 3. 4.

arbetssökande snabbt sammanförs med vakanta platser, öka de arbetslösas kunskaper, stödja dem som har det svårast att få ett arbete och ge inkomsttrygghet under en övergångsperiod vid ofrivillig arbetslöshet.

Offentlig försörjning

I denna PM används begreppet ”offentlig försörjning” som ett samlingsbegrepp för transfereringar till enskilda i form av ekonomiskt bistånd/försörjningsstöd, socialförsäkringsförmån, aktivitetsstöd och arbetslöshetsunderstöd.

2007-02-02

Bakgrund Nytt problem kräver ny politik Arbetslösheten är högre än det officiella arbetslöshetstalet visar.

De nationella målen om halvering av sjukskrivningar, minskad sjuk- och aktivitetsersättning, minskad arbetslöshet och socialbidragsberoende syftar till att öka arbetskraftsdeltagandet i befolkningen och minska beroendet av olika bidrag och ersättningar. Men trots dessa målsättningar och goda ambitioner är det fortfarande en stor mängd människor som av olika skäl står utanför arbetsmarknaden. Hur många det rör sig om beror på vem som räknar och hur, men grovt sett kan det röra sig om ca en miljon människor. Än mer problematiskt är att en stor del av dessa har stått utanför arbetsmarknaden under avsevärd tid, vilket innebär att de riskerar att slås ut från arbetsmarknaden permanent. Att så stora grupper av människor inte försörjer sig själva genom arbete är ett allvarligt arbetsmarknadspolitiskt och samhällsekonomiskt problem men är självfallet också ett psykologiskt, socialt och ekonomiskt problem för de enskilda människorna. Det officiella måttet1 på den svenska arbetslösheten är det som SCB:s arbetskraftsundersökningar redovisar en gång i månaden. I detta mått ingår en stor grupp med försörjningsstöd vars huvudproblem är att de är arbetslösa, men inte är kvalificerade till arbetslöshetsförsäkringen. Till detta mått kan de som deltar i något konjunkturberoende program läggas, vilket ger det så kallade obalanstalet. Men dessutom finns ett antal sjukskrivna personer som skulle kunna återkomma till arbetsmarknaden med hjälp av omskolning. Antalet personer som deltar i något konjunkturberoende program, har någon form av anställningsstöd eller deltar i aktivitetsgarantin har på senare år ökat. Under 2007 kommer antalet deltagare i program att drastiskt minska. Syftet med programdeltagandet är, förutom att stärka dessa personers ställning på arbetsmarknaden, att undvika utförsäkring från A-kassan. För många personer som på dessa sätt under en längre period stått utanför arbetsmarknaden är utsikterna små att få ett osubventionerat arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Deras ”arbetsproduktivitet” understiger då vad en arbetsgivare är beredd att betala för. Ett antal av de personer som är sjukskrivna eller har sjuk- / aktivitetsersättning, kan av någon anledning inte gå tillbaka till det arbete de en gång blivit sjukskrivna ifrån. Men i många fall skulle de med en aktiv rehabilitering och/eller omskolning kunna få ett annat arbete i en annan sektor på arbetsmarknaden.

Regeringen har nyligen bestämt att Sverige skall använda den definition av arbetslöshet som de flesta industri och EU-länder tillämpar

2007-02-02

Det ursprungliga uppdraget för den svenska arbetsmarknadspolitiken är att underlätta matchningen så att utbud och efterfrågan kan mötas så snabbt och enkelt som möjligt. En sådan matchning ska underlättas genom en aktiv arbetsmarknadspolitik där utbildning av arbetslösa är en viktig del för att förhindra att det uppstår flaskhalsproblem samt att rusta de arbetslösa i perioder av lågkonjunktur så att de snabbt kan få och ta ett arbete när konjunkturen förbättras. AMS fick stark kritik från Riksrevisionen i augusti 2006 för att de brustit i sitt uppdrag att sköta matchningen på den svenska arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingarna förmedlade alltför få arbeten och var mer koncentrerade på att se till att de arbetslösa deltog i någon åtgärd. Det finns flera anledningar till att AMS uppfattas ha blivit sämre i sitt uppdrag. •

Den djupa ekonomiska krisen på 90-talet med en, med svenska mått, enorm ökning av arbetslösheten, ändrade arbetsmarknadspolitikens inriktning. Det gällde att se till att människor inte tappade sin försörjning och därmed se till att de trots långa perioder av arbetslöshet inte skulle bli utförsäkrade. Arbetslösheten återgick inte efter krisen till de låga nivåer som rått på den svenska arbetsmarknaden tidigare, vilket medförde att gruppen långtidsinskrivna fortsatte att vara hög.

•

Strukturomvandlingen på den svenska arbetsmarknaden har fortsatt, vilket medför högre krav på arbetskraften i form av högre formella utbildningskrav och krav på arbetsförmåga. Personer som inte kan svara mot dessa krav får allt svårare att få ett reguljärt arbete.

•

De personer som är arbetslösa men ändå svarar mot de krav som arbetsgivare ställer, får även stöd och hjälp från andra håll än arbetsförmedlingen. Inom många avtalsområden på den svenska arbetsmarknaden finns det avtalad rätt till hjälp vid arbetslöshet. Sammantaget innebär detta att arbetsförmedlingen fått en tyngre klientgrupp att arbeta med.

Gränsen mellan arbetsmarknads- och socialpolitik flyter

I denna nya situation på svensk arbetsmarknad har gränsen mellan arbetsmarknadspolitik och socialpolitik blivit mer flytande. Samtidigt förs alla diskussioner och resonemang utifrån de gamla definitionerna. Det medför att en stor grupp medborgare som befinner sig mellan dessa system kommer i kläm, så till vida att det inte finns någon genomtänkt politik för dessa grupper. Ska en reformering av den svenska arbetsmarknadspolitiska modellen göras, måste den utformas så att den inkluderar även denna grupp. Modellen måste klara av att hantera att det finns personer som kanske inte kan komma tillbaka till ett reguljärt arbete, utan behöver någon form av subventionerad anställning. Det finns personer som behöver både skolning och omskolning för att bli anställningsbara på en framtida arbetsmarknad.

2007-02-02

Politiken måste även omfatta de personer som är arbetslösa men inte är kvalificerade för A-kassan. I många fall handlar det om ungdomar och nyanlända som ännu inte har hunnit komma in på arbetsmarknaden. Personer med sjuk-/aktivitetsersättning eller sjukpenning ska inkluderas i denna politik. Många som är sjukskrivna eller har sjukbidrag har svårt att få adekvat hjälp att komma tillbaka till arbetsmarknaden, speciellt om det kräver omskolning och byte av sektor. Idag får en procent i en årskull mellan 30 och 40 år sjuk/aktivitetsersättning. Det innebär i praktiken att de flesta aldrig kommer tillbaka till arbetsmarknaden. Det är ett enormt slöseri med resurser, både på individnivå och på samhällsnivå. För individen innebär det ett liv med låga inkomster och att man inte är lika delaktig i samhället. För samhället innebär det att en person ska försörjas av de offentliga försäkringssystemen mellan 25 – 35 år, samtidigt som skatteintäkterna minskar. Kommunernas roll och kostnader för arbetsmarknadspolitiken växer

Kommunernas formella ansvar för arbetsmarknadspolitiken är begränsat, men i verkligheten tar de ett mycket stort ansvar för politikområdets utformning och insatser på lokal nivå. Satsningar för att få ut arbetslösa försörjningsstödstagare, ungdomar och flyktingar/invandrare i arbete samt insatser för människor med medicinska och sociala arbetshandikapp är några av de områden där kommunernas roll utvecklats i samverkan med den lokala arbetsförmedlingen. •

En stor andel (ca 40 %) av dem som får försörjningsstöd av kommunerna får det, enligt SKL:s enkätundersökningar, i första hand på grund av arbetslöshet.

•

En annan stor andel av dem som får försörjningsstöd av kommunerna får det på grund av ”brister” i försäkringskassans möjligheter att bidra till rehabilitering av personer som är såväl arbetslösa som sjukskrivna.

•

Kommunernas insatser inom integrationsområdet innefattar omfattande insatser inom vad som traditionellt skulle betraktas som arbetsmarknadspolitik.

•

Arbetsförmedlingar och försäkringskassor anvisar arbetslösa till kommunerna för arbetsprövning och -träning.

•

Långtidsarbetslösa erbjuds aktiverings- och reaktiveringsinsatser.

•

Kommunerna som arbetsgivare erbjuder arbetslösa subventionerade arbeten och arbetspraktik.

•

Kommunerna blir allt aktivare för att främja jobbmatchning – särskilt för utsatta grupper.

Kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd uppgick år 2005 totalt till 8,6 miljarder kronor. Socialstyrelsen har kontrollerat hur många av försörjningsstödstagarna som också är registrerade i AMS Händeldatabas och konstaterat att drygt 30 procent av biståndsmottagarna 18–64 år var arbetslösa utan ersättning

2007-02-02

från a-kassa någon gång under året. Bland försörjningsstödstagarna finns också arbetslösa med otillräcklig ersättning från a-kassa samt arbetslösa som inte får skriva in sig på arbetsförmedlingen. Kostnaderna för försörjningsstöd till personer som saknar inkomster pga. arbetslöshet uppskattas år 2005 ha uppgått till cirka 3,5 miljarder kronor. Flertalet kommuner har ett nära samarbete med arbetsförmedlingen och genomför olika insatser på förmedlingens uppdrag. Ett stort problem i sammanhanget är svårigheten att upprätthålla effektivitet, långsiktighet och kvalitet i insatserna på grund av ryckigheter i AMS ekonomi. För att fullfölja insatser av olika slag tvingas kommunerna ofta tillskjuta egna medel. De senaste åren har kommunernas kostnader för arbetsmarknadspolitiska insatser uppgått till knappt 3 miljarder kronor årligen2. Olika försörjningssystem

Det svenska samhället har utvecklat system för att enskilda personer ska ha en skälig levnadsnivå under den tid som han eller hon inte kan försörja sig själv. •

Arbetslöshetsförsäkringen ska ge bidrag till arbetslösa, om vissa villkor uppfylls.

•

Försäkringskassan ska ge bidrag till personer som pga. sjukdom och funktionsnedsättning inte kan arbeta.

•

Kommunen har det yttersta ansvaret för att alla som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Den som har tillfälliga försörjningsproblem och inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda, t.ex. genom andra socialförsäkringar, har rätt till bistånd för sin försörjning.

Det innebär att det finns tre huvudmän, två statliga och en kommunal, som är skyldiga att träda in i de fall en individ måste ha stöd till sin försörjning. Var och en av dessa agerar utifrån mer eller mindre tydliga uppdrag. Uppdragen är olika men går ofta in i varandra. •

Arbetsförmedlingen ska bistå den arbetslöse och försöka bidra till att individen får ett arbete, försörjningen är individbaserad.

•

Försäkringskassan ska bidra till rehabilitering så att den sjuke kan återgå till sitt arbete så fort som möjligt, försörjningen är individbaserad.

•

Kommunen ska bistå den som har behov av ekonomiskt bistånd och bidra till att han eller hon, så snart som möjligt kan försörja sig själv, försörjningen är hushållsbaserad.

Kommunernas kostnader för arbetsmarknadsåtgärder uppgick, enligt Sveriges Kommuners och Landstings räkenskapssammandrag, år 2005 till: bruttokostnad 6,3 miljarder kr bruttointäkter 3,6 miljarder kr nettokostnad 2,7 miljarder kr

2007-02-02

Genom denna uppdelning finns det med andra ord tre skilda sektorer som hanterar frågor som rör arbete, rehabilitering och (själv-)försörjning. I det uppdrag som regeringen gav Statskontoret, att utreda ändamålsenligheten i sektoriserade och specialiserade myndigheter, konstaterar Statskontoret3 att sektorisering och specialisering i huvudsak är ett ändamålsenligt sätt att organisera myndigheter på. Man kan dock konstatera att Statskontoret inte har besvarat frågan om det är ändamålsenligt att betrakta ovanstående områden som en sektor eller – som nu – tre skilda sektorer. Enligt Statskontoret är inte mångfalden av sektorer i sig ett problem, utan problem uppstår när frågor kräver sektorsövergripande lösningar. Detta gäller alltså inte minst för personer som behöver hjälp från flera olika aktörer samtidigt och vars försörjningshinder är sammansatta, diffusa och svåra att klassificera i någon av de tre kategorierna ovan. Rollfördelning stat – kommun allt otydligare?

Arbetsmarknadspolitiken är ett statligt ansvar. Utvecklingen har emellertid lett till att kommunerna fått axla ett allt större ansvar och fler uppgifter. Sambanden har ökat mellan arbetsmarknadspolitik och olika kommunala uppgifter, t ex utbildning, socialtjänst, kollektivtrafik, samhällsplanering och näringslivsutveckling. Flera viktiga frågor aktualiserar sig då: •

Håller det arbetsmarknadspolitiska systemet på att ändra karaktär?

•

Tar kommunerna på sig ett för stort ansvar?

•

Innebär det ökade kostnader för socialtjänsten om kommunerna inte åtar sig ansvaret?

•

Håller kommunerna på att ta en för stor roll i arbetsmarknadspolitiken – särskilt för utsatta grupper?

•

Håller rollerna stat – kommun på att bli otydliga?

•

Vilka konsekvenser medför det tudelade ansvaret mellan arbetsförmedlingen och försäkringskassa för dem som både är sjuka och arbetslösa resp. sjuka som ej kan återgå till tidigare arbete.

•

Hur kan ett nytt arbetsmarknadspolitiskt system baserat på dagens och morgondagens förutsättningar utformas ur ett kommunalt perspektiv?

•

Hur kan organisation samt kostnads- och ansvarsfördelning se ut i ett nytt system? Kan ansvar, befogenheter och resurser hållas ihop?

•

Vilken roll kan kommunerna ha i ett nytt arbetsmarknadspolitiskt system?

Statskontoret (2005:3): Sektoriseringen inom offentlig förvaltning.

2007-02-02

Sammanfattande problembeskrivning

Någon fullständig problemkatalog är svår att presentera, men en kortfattad resumé av några av de centrala problem som under de senaste 10-15 åren har diskuterats och utretts följer nedan. 1. Det svenska samhället har utvecklat olika system för att möta individers behov när de inte kan försörja sig själva genom att arbeta. Systemen fungerar väl i de fall det handlar om renodlade, entydiga behov; i synnerhet när det gäller ersättningsfrågor. I dessa olika system har fortlöpande skett arbetsdelningar och specialiseringar, som i enskildheter har varit till gagn för medborgaren, men som inte nödvändigtvis har utvecklats med utgångspunkt från medborgarens samlade behov. Men därmed har också ofta revir skapats, som hindrar kreativ och effektiv samordning av kompetens. Uppföljning och utvärdering för kvalitetssäkring, som visar att rätt saker görs på rätt sätt till nytta för medborgaren, prioriteras sällan i dessa högt specialiserade system. 2. Förändringar i arbetslivets krav har inneburit att många slagits ut från arbetsmarknaden med betydande svårigheter att komma tillbaka. Men skälen till att människor står utanför arbetsmarknaden kan också vara komplexa och sammansatta. Det finns personer som både är sjuka och arbetslösa, som inte kvalificerat sig för sjuk- eller arbetslöshetsersättning och som är i behov av såväl ekonomiskt bistånd för sin försörjning, som hjälp med sjukvårdsinsatser, rehabilitering m.m. Det kan också gälla personer som har såväl bristande språkkunskaper, låg utbildning, sociala problem som fysiska eller psykiska problem och som därmed har behov av samordnade insatser från flera sektorer samtidigt för att få ett arbete och bli självförsörjande. Idag är dock ett sådant sektorsövergripande samarbete långt ifrån självklart. Istället skickas dessa personer ofta runt mellan olika instanser, vilket i sig också medför, att varken penningutgivande eller någon långsiktig planering fungerar. Hos såväl kommunen/socialtjänsten, AMS/Arbetsförmedlingen som Försäkringskassan är det ofta ersättningsfrågor och penningutgivande som hamnar i fokus. Många gånger är detta naturligt då enskilda personer självfallet har ett starkt intresse av att klara av sin akuta försörjningssituation. Men inom samtliga instanser kommer huvuduppgiften - frågan om hur människor ska kunna bli självförsörjande – ofta i andra hand. Inriktningen av insatserna tycks mer prioritera och legitimera utbetalning av ersättning än att ge den enskilde ett adekvat stöd för att kunna återgå till arbete. 3. De nationella målen inom välfärdsområdets olika sektorer har i praktiken visat sig kunna motverka och stå i konflikt med varandra. Lösningar inom ett målområde kan påverka måluppfyllelsen inom ett annat område, t.ex. om allt fler sjukskrivna eller arbetslösa söker ekonomiskt bistånd/socialbidrag därför att de inte anses berättigade till sjuk- eller arbetslöshetsersättning. Här bör också nämnas att de olika myndigheternas regelsystem inte alltid korresponderar så väl.

2007-02-02

Löser samverkan problemen?

I Europa och i övriga delar av västvärlden pågår reformering av välfärdsorganisationerna. Utgångspunkten för reformeringen är att öppna ”en dörr in” till berörda myndigheter.4 I såväl Danmark, Norge5 som Finland skapas, i varierande utsträckning, integrerade organisationer. I Sverige har diskussionen enbart handlat om behovet av en mer effektiv samverkan. Detta har, under de senaste decennierna, framhållits i ett flertal utredningar och propositioner. Utgångspunkten har dock varit att samverkan ska vara frivillig. Argumenten för samverkan - att den minskar rundgång och dubbelarbete, att den är kostnadsbesparande, att det för enskilda individer lönar sig ekonomiskt och hälsomässigt med aktiva sammansatta rehabiliteringsinsatser osv. - är väl kända. Ett stort antal samverkansprojekt har också ägt rum. Erfarenheter och resultat varierar. Det är t.ex. tveksamt om projekten har resulterat i lägre kostnader eller ökad samhällsekonomisk effektivitet. I de fall positiva resultat och förändringar uppnåtts har dessa varit svåra att direkt koppla till försöken6. Man kan också konstatera att utvärderingar av effekterna av samverkan för de enskilda individerna i stort sett saknas helt.7 I januari 2004 trädde lag (2003:1210) om finansiell samverkan inom rehabiliteringsområdet (Finsam) i kraft. Finsam är ett försök att komma tillrätta med problemet att människor ibland ”faller mellan stolarna”. Denna samverkansform har dock sina begränsningar. Som Socialstyrelsen konstaterar i sin senaste lägesrapport8 är det frivilligt för myndigheterna att delta, samordningen är administrativ och innebär inte, som i en del andra länder, någon samlokalisering och integration. Samordningen är heller inte synlig för den enskilde medborgaren. En naturlig fortsättning på Finsam borde därför vara att skapa en gemensam ingång till arbets- och välfärdsförvaltningarnas samlade tjänster, i första hand arbetsförmedling, försäkringskassa och ekonomiskt bistånd/socialbidrag.

Se bl.a. www. tiltak.no, Expertgruppen för Studier i Samhällsekonomi (2006): Aktiveringspolitik i nordiskt perspektiv och Forssell, Olsson och Grosse (2006): Medborgarna och den offentliga välfärdens organisering.

I Danmark och Norge är samordning och samverkan lagstadgad.

Se t.ex. Socialstyrelsen (2001): Samverkan för särskilt utsatta och Socialstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen m.fl statliga verk (2001): Samarbetets värde för personer med offentlig försörjning

Se t.ex. Forssell, Olsson och Grosse (2006): Medborgarna och den offentliga välfärdens organisering

Socialstyrelsen (2006): Individ- och familjeomsorg. Lägesrapporter 2005.

2007-02-02

Den svenska arbetsmarknadspolitiska modellen Formellt framställs den svenska modellen som ”ensträngad”. Det innebär att alla i arbetsför ålder - oavsett i vilken situation den arbetssökande befinner sig i - ska vända sig till den statliga arbetsförmedlingen för att få stöd. I realiteten kan dock det svenska arbetsmarknadspolitiska systemet beskrivas som två-strängat: •

En sträng gäller för dem som har arbete eller är arbetslösa och har kvalificerat sig för A-kassa. Vid arbetslöshet är de berättigade till ersättning från arbetslöshetskassan och de kan vända sig till arbetsförmedlingen för att få stöd i sitt arbetssökande.

•

En annan sträng gäller för dem som inte kvalificerat sig för A-kassa. Många av dem är hänvisade till socialtjänsten för sin försörjning och kommunala insatser för att komma ut på arbetsmarknaden.

Möjligen kan också modellen uppfattas som tre-, fyra- eller femsträngad: •

En sträng för dem som omfattas av omställningsavtal och som redan vid uppsägningen kan få stöd att hitta ett nytt arbete eller utbildning. Ett flertal företag är verksamma inom området.

•

En sträng för dem som har arbete, men på grund av sjukdom behöver arbetsrehabilitering. Försäkringskassan betalar sjukpenning efter 14 dagars sjukskrivning. Arbetsgivarna har ansvar för att arbetsanpassning och arbetsrehabilitering kommer till stånd.

•

En sträng för arbetslösa som är sjuka. Många av dem är hänvisade till socialtjänsten för sin försörjning och kommunala rehabiliteringsinsatser trots att försäkringskassan och arbetsförmedlingen har ett gemensamt ansvar för rehabiliteringen av denna grupp.

Om man lägger samman hur många som är drabbade av arbetslöshet, ohälsa och uppbär försörjningsstöd i landets kommuner får man en bild som visar på mycket stora regionala skillnader.9 Hur arbetar svenska kommuner?

En översiktlig kartläggning har genomförts hösten 2006 för att undersöka vilka framgångsfaktorer respektive hinder det finns för att bedriva en - ur ett lokalt perspektiv - effektiv arbetsmarknadspolitik. Intervjuer har genomförts med företrädare för ett urval av kommuner. Nedan redovisas en sammanställning av faktorer som, enligt intervjusvaren, bidrar till goda resultat resp. försvårar kommunernas insatser på det arbetsmarknadspolitiska området. Exempel på ett antal olika svenska kommuners arbetsmarknadspolitiska arbete redovisas i bilaga 1. 9

Se t.ex. Jan Edling: Alla behövs. Blott arbetsmarknadspolitik skapar inga nya jobb. (http://www.timbro.se/pdf/Alla_behovs_2.pdf

2007-02-02

Tendenser i några framgångsrika svenska kommuner

•

Arbetsmarknadspolitiska frågor prioriteras högt av förtroendevalda på lokal nivå.

•

De tjänstemän som har ansvar för kommunens arbetsmarknadspolitiska insatser får bra stöd från politiken.

•

Helhetsgrepp och gemensamma tag kännetecknar verksamheten, genom god samverkan mellan aktörerna lokalt (Af, Fk, etc.) och kommunen.

•

Det finns nära och förtroendefulla relationer mellan olika lokala arbetsmarknadsaktörer (inkl. statliga aktörer) och företag med rekryteringsbehov.

•

God lokal samverkan stöds av både goda personliga nätverk och geografisk närhet.

•

Flexibel hantering av resurser och fokusering på att lösa problem för såväl arbetslösa som arbetsgivare.

•

Nära kontakter med arbetsgivarna för att förstå deras problem och veta hur de tänker om sina behov att anställa.

•

Snabba insatser, undvika passivitet, undvika att människor kommer in i socialbidrag, se till att de som har socialbidrag kommer ut i arbete och får stöd i sitt jobbsökande eller får insatser som stärker deras ställning på arbetsmarknaden.

•

Heldagsaktiviteter, insatser utifrån den enskildes behov och möjligheter att delta i olika aktiviteter (t.ex. praktik och utbildning) under en och samma dag.

•

Insatser kopplade direkt till arbetsgivare med anställningsbehov •

Snabbt ut på praktik på reguljära arbetsplatser med anställningsbehov

•

Speciellt utformad utbildning som behövs i branschen/företaget (t ex svenska för vården, svenska för hotellstädning)

Problem i några framgångsrika svenska kommuner

•

För korta tider i avtal med arbetsförmedlingen.

•

Af för centralstyrt vilket försvårar möjlighet att hitta flexibla lösningar anpassade till individer och arbetsgivare.

•

För många typer av åtgärder/program, som dessutom ändras relativ frekvent.

•

Af:s kostnadsnivåer för insatser kan vara så låga att åtgärdernas kvalitet gör att de blir meningslösa eller t.o.m. kontraproduktiva.

•

Människor med låg produktivitet kan behöva mer permanent sysselsättningsstöd

2007-02-02

•

Åtgärder sätts in för sent, det är viktigt att åtgärderna kommer så snabbt som möjligt så att inte inskolning till försörjningsstöd sker. Det är t.ex. •

fel att unga skall gå i 100 dagar innan åtgärder

•

viktigt att invandrare aktiveras tidigt

Hur ska en framtida arbetsmarknadspolitik se ut? Som beskrivits ovan är innebär dagens arbetsmarknadssystem att de olika aktörernas roller är otydliga och att statens agerande ofta kan vara nyckfullt och kortsiktigt, vilket försvårar kommunernas planeringshorisont. Kommunerna vill att deras roll i arbetsmarknadspolitiken tydliggörs, att finansieringsprincipen tillämpas vid ökat kommunalt ansvartagande samt att det lokala inflytandet säkras. För att detta ska bli möjligt är det viktigt att systemet karaktäriseras av långsiktighet och stabila spelregler. Kan inte detta uppnås kommer dagens otydliga och ryckiga förhållanden att komma tillbaka, oavsett vilken ny modell som införs. En viktig funktion som måste bibehållas i ett nytt system är det centrala samråd mellan AMS och arbetsmarknadens parter som idag sker inom AMS rådgivande nämnd. Under senare år har detta samråd utvecklats i såväl form som sak, men dialogen kan säkerligen stärkas än mer och - inte minst - föras på motsvarande sätt också på lokal/regional nivå. Ett ökat lokalt och regionalt inflytande över arbetsmarknadspolitiken kan därutöver ge bättre förutsättningar för att närmare koppla ihop arbetsmarknadspolitiken med den lokala/regionala närings-, tillväxt- och utbildningspolitiken. Dessa fyra politikområden bidrar tillsammans till en helhet som kan stärka regioner och kommuner i konkurrens om arbetstillfällen, näringslivsutveckling och möjligheter till utbildning. Till denna helhet bör också räknas EU:s strukturfonder och dess betydelse för förstärkt lokal/regional livskraft. I kopplingen till näringspolitiken finns också olika satsningar på infrastruktur, både av elektronisk art men även av mer fysisk karaktär. Att underlätta för människor att pendla inom en arbetsmarknadsregion är en viktig faktor i arbetsmarknadsarbetet. Med bättre möjligheter till kommunikationer ökar den lokala/regionala arbetsmarknaden. Här kommer även frågor som att staten ska underlätta för personer som pendlar utanför den lokala/regionala arbetsmarknadsregionen. En viktig åtgärd är att se till att avdragen för dubbelt boende inte är tidsbegränsat. Ett sådant beslut innebär att många kan bo kvar med sina familjer på mindre orter, vilket i sig gynnar kommunerna och det lokala näringslivet. På samma sätt som det är viktigt med ett centralt samråd, så är det viktigt att det lokala arbetsmarknadsarbetet sker tillsammans med det lokala näringslivet. Finns

2007-02-02

det täta kontakter mellan utförarna10 av arbetsmarknadspolitiken och det lokala näringslivet, finns det större möjligheter att anpassa åtgärder till individer så att deras möjligheter till ett reguljärt arbete ökar. D.v.s. det kommer att förbättra matchningen mellan de arbetssökande och arbetsgivarna. En förbättrad matchning innebär att effektiviteten på arbetsmarknaden ökar, arbetsgivarna får en bättre personalförsörjning och med en lokalt anpassad åtgärds- och utbildningspolitik förbättras möjligheterna till den kontinuerligt pågående strukturomvandlingen. Detta stärker arbetsgivarnas konkurrenskraft och därmed den lokala/regionala tillväxten. För att säkra kvaliteten i arbetsmarknadsåtgärderna ska såväl Arbetsförmedlingen som andra aktörer inom arbetsmarknadspolitiken ha nära kontakt med arbetsgivare och utbildningsanordnare. Det är även viktigt att arbetsmarknadsrelaterad forskning blir en självklar del i arbetet (s.k. Triple Helix11). På lokal nivå är även arbetet med att påverka elever i gymnasieskolan viktigt, speciellt viktigt blir en väl fungerande studie- och yrkesvägledning och andra aktörer som arbetar med ungdomar som hoppat av skolan, t.ex. kommunala arbetsmarknadsenheter och Navigatorcentra. Dessa funktioner måste ha goda kunskaper om den lokala arbetsmarknaden, för att på så sätt kunna vägleda elever till utbildningar där det finns utsikter att få ett arbete. I detta arbete bör även den statliga myndigheten med ansvar för arbetsmarknadspolitiken ha ett ansvar för att ta fram kontinuerligt kartlägga lokala och regionala arbetsmarknadsbehov. Validering12 utvecklas som en väg till anställning, särskilt för personer som har yrkeskunskaper från andra länder men saknar svenska utbildningsbevis och erfarenhet från svensk arbetsmarknad, eller personer som vill byta bransch. Genom validering kan också innehållet i en utbildning anpassas efter vad den enskilde redan kan och därmed förkorta studietiden. Inom många branscher pågår ett arbete för att tydliggöra och strukturera kompetensbehov. I flera regioner har metoder för validering inom ett flertal yrkesområden etablerats i samverkan mellan vuxenutbildning, arbetsförmedling och arbetsmarknadens parter. Det är viktigt denna verksamhet vidareutvecklas och att en nationellt erkänd struktur för validering etableras i Sverige, så att genomförda valideringar ska gälla inom respektive branschområde, oavsett var i landet den genomförts och har acceptans där den validerade söker arbete.

Utförare av arbetsmarknadspolitiska insatser kan - enligt Sveriges Kommuner och Landstings uppfattning - vara såväl offentliga och privata aktörer som frivilligorganisationer.

En Triple Helix innebär ett samarbete mellan det offentliga, näringslivet och utbildnings/forskningsinstitutioner.

Validering används här i betydelsen strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetenser som en person har, oavsett hur de har förvärvats .

2007-02-02

Principiella diskussionsfrågor inför framtiden

•

Vilka roller ska staten respektive kommunerna ha i det arbetsmarknadspolitiska arbetet; •

Finansiär eller utförare, eller båda delarna

•

Samma i alla kommuner eller variera mellan olika kommuner och olika delar av landet?

Hur ska ansvarsfördelningen förbättras mellan arbetsmarknadspolitik och; •

Socialpolitik

•

Utbildningspolitik

•

Näringspolitik/tillväxtplanering

•

Infrastrukturpolitik

•

Ekonomisk politik

Vilket ansvar för arbetsmarknadspolitiken ska ligga på: •

Lokal (kommunal) nivå

•

Regional nivå (län eller arbetsmarknadsregion, stat/länsstyrelse eller region)

•

Nationell nivå

•

EU-nivå

•

Vilka nära lokala kopplingar finns det mellan arbetsmarknadspolitiken och närings- och tillväxtpolitiken

•

Hur förenar vi det lokala näringslivets behov av arbetskraft med de insatser som görs för att stärka de arbetssökandes möjligheter på arbetsmarknaden.

•

Synsätt; individorienterat eller systemorienterat?

•

Hur ser vi på olika former av incitament och styrning, inte minst ekonomiska incitament för den enskilde?

•

Vägledning (Coachning): •

Hur ska vägledning kombineras med myndighetsutövning?

•

Hur ska vägledningen kvalitetssäkras

•

Hur ska uppföljning och sanktioner se ut (vad händer om man ”ej levererar”)?

•

Kompetensförsörjning är en central fråga; vilken roll ska gymnasieskolan ha för att främja den lokala arbetsmarknadspolitiken.

2007-02-02

Förbundets krav på en effektiv arbetsmarknadspolitik. Den nyvalda regeringen vill förändra arbetsmarknadspolitiken för att få tydligare fokus på jobb och effektiva insatser för dem som står längst från arbetsmarknaden. Som ett led i detta arbete har regeringen aviserat att arbetsmarknadsverket (AMV) ska reformeras från grunden. Mot bakgrund av detta har Sveriges Kommuner och Landsting, avdelningen för Lärande och arbetsmarknad, genomfört en studie i syfte att få fram ett underlag för att förbundet ska tydliggöra vilka viktiga ståndpunkter och krav ska framföra i dialogen med departementet angående arbetsmarknadspolitikens framtida utformning. En sådan dialog bör bl.a. ha som mål att utveckla en fördjupad samverkan mellan statlig arbetsmarknadspolitik och lokal/regional närings-, utbildnings- och utvecklingspolitik. För att klara av att få en framtida arbetsmarknadspolitik med tydliga roller mellan de olika aktörerna, där individer ges de möjligheter de har förutsättningar för, föreslår Sveriges Kommuner och Landsting att följande kriterier skall gälla för en framtida arbetsmarknadspolitiks utförande: •

Staten ansvarar fullt ut för arbetsmarknadspolitikens finansiering.

•

Ansvaret för försörjningsstöd vid arbetslöshet ligger på staten.

•

Om kommunerna ska ges något ansvar för utförande av arbetsmarknadspolitik, ska klara befogenheter och stabil finansiering överföras till kommunerna.

•

Långsiktigheten i arbetsmarknadspolitiken förstärks och samordnas aktivt med lokal/regional utbildnings-, näringslivs- och utvecklingspolitik.

•

Arbetsmarknadspolitiska insatser är - så långt möjligt - decentraliserade. Åtgärder som anpassas efter lokala förhållanden ger bättre förutsättningar för att uppnå resultat och en välfungerande arbetsmarknad. Matchning underlättas när den lokala/regionala näringsstrukturen beaktas och det lokala näringslivet finns med.

•

Möjligheter skapas för ett samordningsorgan, i vilket kommunen finns representerad, med beslutanderätt i frågor som rör den lokala och regionala arbetsmarknaden.

•

Kontinuerliga kartläggningar av lokala och regionala arbetsmarknader genomförs av staten. Dessa presenteras som rikstäckande studie- och yrkesvägledningsinformation som också speglar utveckling och behov per arbetsmarknadsområde och per region/län

•

Uppföljning och utvärdering av matchnings-, förmedlings-, rehabiliterings-, utbildnings- och andra arbetsmarknadspolitiska insatser sker kontinuerligt av

2007-02-02

oberoende aktörer. Sådana uppföljningar och utvärderingar ska ges bred offentlighet. •

Arbetslinjen gäller och målet skall vara ett reguljärt eller subventionerat arbete beroende på individens förmåga och kompetens.

•

Medborgare vänder sig till ett och samma ställe för att få hjälp (en dörr in). Här görs en professionell bedömning av individers arbetsförmåga med ett utvecklat bedömningsverktyg. Utifrån bedömningen ska åtgärder beslutas, t.ex. matchning, utbildning, rehabilitering, arbetsträning eller någon form av vård.

•

Insatser målgruppsanpassas (t.ex. för ungdomar och nyanlända) och utgår så långt det är möjligt från den enskildes behov.

•

Personer med särskilt svag ställning på arbetsmarknaden ska kunna erbjudas en långsiktig subventionerad sysselsättning för att utveckla och förbättra sin arbetsförmåga. I vissa fall är detta målet, i andra är det ett av många steg på vägen.

•

Ett nationellt system för validering bör snarast etableras.

APPENDIX

APPENDIX Konkreta modellförslag I detta appendix presenteras kortfattat och skissartat fem olika modeller för hur arbetsmarknadspolitiken i Sverige skulle kunna organiseras i framtiden. Idéskisserna är utformade så att principerna framgår utan att detaljfrågor lösts. •

Fokus har lagts vid erfarenheter av olika modeller och dess effekter.

•

Framgångsfaktorer och risker har översiktligt analyserats.

•

Tonvikt har lagts på modellernas möjlighet att passa in i en svensk miljö, med utgångspunkt i svenska traditioner och hur den svenska arbetsmarknadspolitiken och dess organisation ser ut idag och kommunernas roll i detta.

Modellerna innehåller en schematisk beskrivning av hur arbetsmarknadspolitiken kan styras och organiseras, vilken roll staten resp. kommunerna får, för- och nackdelar ur ett kommunalt perspektiv Modellerna presenteras inte med avsikten att utse ”den bästa modellen” utan visar på att de krav som finns på en framtida arbetsmarknadspolitik och som tidigare presenterats kan genomföras på många olika sätt. I en matris görs - slutligen - en sammanfattande bedömning om hur väl respektive modell kan leva upp till de krav på en framtida arbetsmarknadspolitik som relaterats i denna rapport. Tillsammans med de principiella frågor som presenterats i föregående avsnitt så bör en presentation av flera modeller, dels ses som ett bidrag till den diskussion om utformning av ett nytt arbetsmarknadsverk som regeringen aviserat, dels kunna ligga till grund för en dialog i detta arbete mellan å ena sidan Sveriges Kommuner och Landsting och riksdag. regering, den nya arbetsmarknadsmyndigheten och andra aktörer.

Sveriges Kommuner och Landsting 118 82 Stockholm, Besök: Hornsgatan 20 Tfn: växel 08-452 70 00, Fax: 08-452 70 50 info@skl.se, www.skl.se

2007-02-02

Modell 1:

Lokal samordning genom kommunen

2007-02-02

Modell 1:

Lokal samordning genom kommunen

•

Staten har det övergripande ansvaret för den nationella politikens utformning och uppföljning.

•

Kommunen övertar ansvaret för alla arbetsmarknadspolitiska insatser på lokal nivå och för arbetslivsinriktad rehabilitering. One-desk-policy införs i kommunen.

•

Finansieringsprincipen tillämpas och kommunerna får ersättning för sina insatser från staten via ett schablonbidrag.

•

Kommunen kan tillhandahålla insatser genom att

•

bedriva verksamheten i egen regi,

•

köpa insatser av statliga myndigheter,

•

köpa av fristående aktörer.

Det finns flera alternativa sätt för att administrera ersättningen till den enskilde. Det kan ske på liknande sätt som idag eller via kommunen, som får ersättning även för dessa utgifter från staten. Utbetalande instans ansvarar för myndighetsutövning, som dock alltid sker på basis av information från kommunen.

2007-02-02

Modell 2:

Kombinationsmodell

2007-02-02

Modell 2:

Kombinationsmodell

•

Regionerna tar över ansvaret för planering och samordning på regional nivå.

•

Staten:

•

tillskjuter ”statliga medlen” till kommunerna i form av ett bidrag som baseras på objektiva grunder som i utjämningssystemet; blir det pengar över behåller kommunen dessa.

•

upphandlar ramavtal med arbetsförmedlings- och bemanningsföretag samt rehabiliteringsföretag, auktoriserar dessa, fastställer ersättningsnivåer, följer upp resultat mm.

•

publicerar regelbundet utvärdering av upphandlade företag (t ex var 6:e månad) som vägledning för kommuner och enskilda.

•

svarar för centrala databaser med lediga jobb och även jobbsökande.

•

följer upp och utvärderar genomförandet av arbetsmarknadspolitiken.

•

utövar tillsyn över regelverk och system.

Kommunen svarar för den lokala hanteringen; har kontakterna med den enskilde arbetslöse, väljer leverantör av arbetsförmedlingstjänster och rehabilitering (i den mån den enskilde inte själv gör detta), samarbetar med det lokala näringslivet mm.

2007-02-02

Modell 3:

SammanhĂĽllen vĂ¤g till arbete - fĂśrebild Holland

2007-02-02

Modell 3:

•

Sammanhållen väg till arbete - förebild Holland

Arbetet med arbetslösa delas upp i en ”tre-strängad” modell, där rollfördelning och ansvarsfördelning blir tydlig: •

Arbetsförmedlingen arbetar bara med ”jobbklara”.

•

Försäkringskassan ansvarar för arbetslivsinriktad rehabilitering.

•

Kommunen ansvarar för insatser för arbetslösa som inte kan ta ett arbete direkt och för arbetslösa försörjningsstödstagare.

•

One-desk-policy införs för samtliga arbetslösa; arbetsförmedlingen ansvarar för klassificering av arbetslösa, coachning, matchning, kontroll av ev. rätt till ersättning från a-kassan och remitterar arbetslösa som inte är jobbklara till kommunen.

•

System för klassificering av arbetslösa införs, t ex enligt holländsk förebild med fyra kategorier efter hur långt de står från arbetsmarknaden (1 kan ta ett arbete direkt, 2 behöver arbetslivsrelaterad träning, 3 behöver aktiveras socialt, 4 behöver vård och hjälp).

•

Kostnader för arbetsmarknadspolitiken och för all offentlig försörjning belastar statens budget.

•

Kommunen får två påsar pengar från staten, för arbetsmarknadsinsatser resp. socialbidrag. Systemen är uppbyggda för att ge kommunerna incitament att arbeta aktivt med att minska socialbidragsberoendet: •

Pengar för arbetsmarknadsinsatser, blir det pengar över går de tillbaka till staten.

•

Pengar för socialbidrag, blir det pengar över får kommunerna behålla dem, räcker inte pengarna får kommunen skjuta till.

•

Staten beslutar om nivåer och krav för att få försörjningsstöd, men bidragen administreras av kommunerna.

•

Kommunerna erbjuder arbetsmarknadsåtgärder i egen regi eller genom upphandlade aktörer. Upphandlade företag får ¼ av ersättningen när de börjar jobba med en arbetslös eller sjukskriven person, ¼ när personen påbörjar ett arbete och full ersättning utgår först sedan personen arbetat i minst ett halvår.

•

Sjukskrivna som är arbetslösa eller behöver byta jobb kan vid behov - efter kartläggning och remiss från arbetsförmedlingen - erbjudas kommunala insatser.

2007-02-02

Modell 4:

Konkurrensutsatt arbetsförmedling – förebild Australien

2007-02-02

Modell 4:

Konkurrensutsatt arbetsförmedling – förebild Australien

•

All offentlig försörjning samt pensioner och studiemedel handhas av en myndighet, CentreLink.

•

Arbetsförmedling och arbetslivsinriktad rehabilitering utförs av alternativa aktörer, som upphandlats av CentreLink.

•

CentreLink följer upp och kontrollerar företagens resultat samt sorterar ut företag som ej uppfyller uppställda krav.

•

CentreLink ansvarar för kartläggning av arbetslösa och personer i behov av arbetslivsinriktad rehabilitering; ju längre en person står från arbetsmarknaden desto större ersättning utgår till det företag som ska hjälpa henne/honom.

•

Företagen får 25 % av ersättningen när de börjar jobba med en arbetslös eller sjukskriven person, 25 % när personen påbörjar ett arbete och full ersättning utgår först sedan personen arbetat i minst ett halvår.

•

Den enskilde har möjlighet att själv välja mellan ett flertal företag när hon/han - efter CentreLinks kartläggning - ska få hjälp att återgå i arbete.

•

CentreLink ansvarar för information till den enskilde om vilket stöd resp. företag erbjuder, tidigare resultat osv.

•

CentreLink ansvarar för myndighetsutövning vad gäller all offentlig försörjning. Beslut om avstängning fattas efter information från det företag den enskilde har kontakt med.

2007-02-02

Modell 5

Ny arbets- och välfärdsmyndighet (NAV) - förebild Norge

2007-02-02

Modell 5

•

Staten har helhetsansvar i en samlad välfärdssektor •

•

Ny arbets- och välfärdsmyndighet (NAV) - förebild Norge

Upphandling/auktorisation av utförare t ex arbetsförmedlingar, rehabilitering, utbildning •

utredning/bedömning, av anordnare t ex arbetsförmedlingar, utbildare, rehabiliteringsföretag, samt uppföljning/utvärdering av dem

•

ersättningsfrågorna till den enskilde - kommunernas ansvar för socialbidraget förs över till staten

Samlat huvudmannaskap i en ny myndighet NAV •

organiserar de lokala NAV-kontoren i samverkan med kommunen

•

uppföljning och utvärdering av de lokala NAV-kontoren (Resultaten publiceras t.ex. på Internet)

Lokal organisation – NAV-kontor •

Har en samlad mångprofessionell kompetens för att bedöma individens behov och möjligheter, motsvarande socialkontor, försäkringskassa, delar av arbetsförmedlingen

•

Tar emot samtliga som av olika skäl behöver försörjningsstöd och fattar beslut om försörjningsstöd

•

Är en gemensam ingång till olika former av bedömning, kartläggning samt erbjudande av insatser och stöd

•

Arbetar med helhetssyn och med utgångspunkt från individens behov

•

Erbjuder via externa – auktoriserade – resurser (se ovan) coach/mentor till individerna •

Anvisar åt den enskilde, arbetsförmedling, rehabilitering, utbildning etc.

•

Den enskilde väljer själv utförare

2007-01-09

Matris för jämförelse mellan krav på arbetsmarknadspolitikens utförande och resp. modell Kommunal samordning

Kombinationsmodell

"Hollands"modellen

"Australien"modellen

Ny Arbetso Välfärdsförvaltning

Ej tillgodosett

Tillgodoses

Ej tillgodosett

Tillgodoses

Ej tillgodosett

Tillgodoses

Ej tillgodosett

Kan tillgodoses

Arbetsmarknadspolitiska insatser är - så långt möjligt - decentraliserade. Åtgärder som är anpassade efter lokala förhållanden ger bättre förutsättningar för att uppnå resultat och en väl fungerande arbetsmarknad, då lokal/regional näringsstruktur beaktas och det lokala näringslivet finns med, vilket underlättar matchningen. Matchning underlättas när den lokala/regionala näringsstrukturen beaktas och det lokala näringslivet finns med.

Begränsat

Ej tillgodosett

Tillgodoses

Möjligheter skapas för ett samordningsorgan, i vilket kommunen finns representerad, med beslutanderätt i frågor som rör den lokala och regionala arbetsmarknaden.

Finns men fungerar dåligt

Kan tillgodoses

Ej tillgodosett

Kan tillgodoses

Uppföljning och utvärdering av matchnings-, förmedlings-, rehabiliterings-, utbildnings- och andra arbetsmarknadspolitiska insatser sker kontinuerligt av oberoende aktörer. Sådana uppföljningar och utvärderingar ska ges bred offentlighet..

Ej tillgodosett

Kan tillgodoses

Tillgodoses

Ej tillgodosett

Tillgodoses

Ej tillgodosett

Tillgodoses

Insatser målgruppsanpassas (t.ex. för ungdomar och nyanlända) och utgår så långt det är möjligt från den enskildes behov.

Tillgodoses

Ej tillgodosett

Tillgodoses

Modeller

Kriterier Staten ansvarar fullt ut för arbetsmarknadspolitikens finansiering. Ansvaret för försörjningsstöd vid arbetslöshet ligger på staten. Om kommunerna ska ges något ansvar för utförande av arbetsmarknadspolitik, ska klara befogenheter och stabil finansiering överföras till kommunerna. Långsiktigheten i arbetsmarknadspolitiken förstärks och samordnas aktivt med lokal/regional utbildnings-, näringslivs- och utvecklingspolitik.

Arbetslinjen gäller och målet skall vara ett reguljärt eller subventionerat arbete beroende på individens förmåga och kompetens.

Nuvarande modell i teori

Nuvarande modell i praktik

Tillgodoses

2006-10-17

31 (57)

Begränsat

Kan tillgodoses

2007-01-19

BILAGA 1 1

En effektiv arbetsmarknadspolitik!

KOMMUNALT ARBETSMARKNADSARBETE I SVERIGE Eskilstuna: ”Samordnad social och arbetsmarknadspolitik” ...................... 2 Göteborg: ”Arbetsmarknadspolitik kan inte fixa jobben” ........................... 2 Halmstad: ”Nära samarbete med Arbetsförmedlingen”............................. 3 Helsingborg: ”Samlat grepp om stadens resurser” ................................... 4 Huddinge: ”Coachning till försörjning”....................................................... 5 Kristinehamn: ”Personlig coach”............................................................... 6 Krokom: ”Nära samverkan med Arbetsförmedlingen” ............................... 6 Malmö: ”Lokalt helhetsperspektiv” ............................................................ 6 Pajala: ”Steget före” ................................................................................. 8 Stockholm: ”Allt är bättre än socialbidrag” ................................................ 9 Söderhamn: ”Förtroendets betydelse” .....................................................10 Vaggeryd: ”Att umgås med arbetsgivarna” ..............................................11 Växjö: ”Helhetsperspektiv och snabba insatser” ......................................12 Uppsala: ”Tydliga prioriteringar” ..............................................................12 Älvsbyn: ”Närheten avgörande”...............................................................13 Örnsköldsvik: ”Samverkan kring kompetensutveckling”...........................13 Östersund: ”Goda relationer”...................................................................14 Östhammar: ”Personlig coach”................................................................15

Sveriges Kommuner och Landsting 118 82 Stockholm, Besök: Hornsgatan 20 Tfn: växel 08-452 70 00, Fax: 08-452 70 50 info@skl.se, www.skl.se

2007-02-02

Eskilstuna: ”Samordnad social och arbetsmarknadspolitik” •

Kommunen bildade redan 1997 en arbetsmarknadsnämnd. Kommunen tog då ett starkare grepp om arbetsmarknadsfrågorna

•

Sammanslagning av arbetsmarknadsnämnd och socialnämnd i slutet av 2003 - Arbetsmarknads- och familjenämnden. Ansvar för arbetsmarknadsfrågor, vuxenutbildning, individ- och familjeomsorg samt integrationsfrågor. Sammanslagning av arbetsmarknadspolitik och socialpolitik Ny organisationsmodell sjösatt från 2005/2006 – gått från fackavdelningar till processinriktad organisation. En samlad ingång till förvaltningens alla verksamheter (”ServiceCenter”)

• •

Jobbar processinriktat och i tvärprofessionella grupper. Fokus på individanpassade insatser, utgångspunkt i brukarens behov och brukarens individuella handlingsplan.

•

Fyra spår löper genom organisationen: barn/familj, missbruk, ungdom samt arbetsmarknad och integration.

•

Snabba insatser eftersträvas, särskilt för ungdomar. Arbetslinjen ska gälla istället för passivt bidragsmottagande. Kommunen ser ett fortsatt utvecklingsbehov av arbetet med detta

•

Försöker använda forskningsresultat i utformning av verksamheter. T ex insatser nära reguljära arbetsmarknaden istället för klassrumsinsatser där det är möjligt och eftersträvansvärt.

•

Samverkar med näringslivsorganisationerna, bl.a. Eskilstuna fabriksförening. Har även regionalt sysselsättningssamarbete (DU/SYS) med Västerås Stad och länsarbetsnämnderna i Södermanlands och Västmanlands län.

•

Samverkan med Länsarbetsnämnden / Arbetsförmedlingen till viss del personberoende. Södermanland har just bytt länsarbetsdirektör igen. Bättre samarbete nu än tidigare. Av tradition låg utbildningsnivå i kommunen. Före detta industriort, har haft hög arbetslöshet sedan 1990-talet. Kommunen har satsat mycket på arbetsmarknadsåtgärder och har haft sjunkande försörjningsstöd åren 1998-2002, men kostnaderna har ökat igen de senaste åren. Ett relativt högt flyktingmottagande.

•

• •

”Yrkesmodellen” inom Sfi. Fokus på individens väg till arbete där språkinlärningen varit anpassad efter valt yrkesspår.

•

Utvecklat stöd för jobbsökning, praktik etc. Bemanningsprojekt övergått till permanent jobbsökarstöd – Bemanningsnavet.

•

Eskilstuna har satsat mycket på att använda vuxenutbildningen som ett arbetsmarknadspolitiskt verktyg. Vuxenutbildningen har bl.a. inriktning mot olika yrkesutbildningar och samarbete med näringsliv och olika branscher."

Göteborg: ”Arbetsmarknadspolitik kan inte fixa jobben” •

Arbetsmarknadspolitiken är inte längre ett konjunkturinstrument, man kan inte med arbetsmarknadspolitik fixa fram jobb, vad man kan åstadkomma är att folk mår bättre • Arbetsmarknadspolitiken hanteras i staden centralt: • En arbetsmarknadsdelegation under KS är politiskt ansvarig • Central tjänstemannastab åt delegationen

•

Kommuncentralt arbetsmarknadskontor administrerar de platser kommunen ställer till förfogande, denna verksamhet finansieras av staten och regleras genom avtal med staten; för-

2007-02-02

valtningar och kommunala bolag tillhandahåller platser, Arbetsförmedlingen har exklusiv rätt att anvisa individer • • •

• •

Stadsdelarna hanterar dem som står längre från arbetsmarknaden fram till dess att de meriterat sig så att Arbetsförmedlingen kan bli inkopplat. För denna grupp individer har staten/ Arbetsförmedlingen successivt blivit alltmer passiv Här finns också aktiviteter som påminner om arbetsmarknadspolitiska insatser (av olika varianter, från praktik med bibehållet socialbidrag för att meritera sig för insats från Af, till vad som kan kallas ”Komhall”) Arbetet här syftar till att få ner kostnaden för socialbidrag och över individerna till Af Den i staden centrala arbetsmarknadspolitiken omfattar bl a • Ett stort antal OSA och ett stort antal med lönebidrag • Ett projekt som startats för att tillgodose arbetsgivarnas behov av mångfald Insatser för funktionshindrade som bl. a. består av - praktik - skräddarsydd utbildning riktat mot områden där det skall rekryteras (i praktiken tidigareläggning av enstaka rekryteringar) Staden har stora problem att få fram praktikplatser och platser för t.ex. plus-jobb •

• • •

Kontakter med näringslivets organisationer har varit positiva men gett mycket begränsade praktiska resultat. Näringslivsfrågorna hanteras fristående av Business Region Gothenburg (BRG).

Halmstad: ”Nära samarbete med Af” •

Närheten och samverkan med Arbetsförmedlingen en avgörande framgångsfaktor

•

Träff med Af-chefen informellt en gång per månad, löser frågor vid lunch, går ut med samma budskap till personalen och har en gemensam ståndpunkt, ny Af-chef sedan i våras

•

Mycket samverkan sker direkt genom täta träffar på handläggarnivå, här löses frågor kring individerna, vi ”tätar hålen” Samverkan är ofta informell och sker genom muntliga överenskommelser baserade på tillit, ”vi sätter oss ner och hittar lösningar” Af-kontoret och arbetsmarknadsenheten sitter i samma hus, närheten är viktig Vägledningscentrum finns i samma lokaler Andra framgångsfaktorer är bl. a.: • Bra samarbete inom förvaltningen, att få ihop kulturen mellan de olika verksamheterna tar tid • Fokus på vuxna • Nära samarbete Försörjningsstöd – Vägledningscentrum - Arbetsförmedling • Undvika passivt försörjningsstöd • Snabbt in i åtgärder • Se till att ungdom och invandrare inte skolas in i ”bidragstänkande” När man kommer till försörjningsstöd skall man in i åtgärd inom 10 dagar (ungdomar 1824 som söker försörjningsstöd)

• • • •

•

2007-02-02

•

Har lyckats sänka försörjningsstödet med 15 mkr (av budgeterat 64), (för att göra detta har Kommunfullmäktige medgivit att 5 mkr av anslaget för försörjningsstöd flyttades till åtgärder, så nettot blev 10 mkr).

•

Arbetsmarknadsnämnd - nyttan kan ifrågasättas, en grupp som träffas och diskuterar men som inte kan fatta beslut, vad är nyttan? Har inte något lokalt kompetensråd men det diskuteras Problem: • Arbetsförmedlingens regelstyrning och snabba förändringar

• •

•

Korta avtalstider Arbetsförmedlingen - kommunen, behöver längre avtal – det hade underlättat arbetet mycket

Helsingborg: ”Samlat grepp om stadens resurser” • •

Organisationen i Helsingborg är en viktig framgångsfaktor, man får ett samlat grepp om stadens resurser för arbetsmarknadsfrågor Organisationen lyder under en nämnd (”utvecklingsnämnden”) med en förvaltning, som samlat ansvarar för: • Vuxenutbildning (inkl KY), både beställning och kommunal produktion • Integrationsfrågor • Försörjningsstöd •

•

Arbetsmarknadsinsatser d.v.s. man äger de flesta frågor själv och kan jobba ”på tvärs”

Samarbetet med Arbetsförmedlingen är gott, det bottnar i goda personliga relationer, men ett viktigt problem är toppstyrningen från AMS. Det var ”bättre förr” när Arbetsförmedlingen inte var lika toppstyrt, det var då lättare att samarbeta samt att hitta flexibla och individanpassade lösningar De viktigaste framgångsfaktorerna i Helsingborg är: • Organisationen, att man äger frågorna själv i samma nämnd och förvaltning • Man har gjort sig fri från ballast av gamla arbetssätt, med en i praktiken ny organisation 1999 • Rörliga resurser finns i internbudgeten, alla pengar är inte upplåsta från början, det ger förmåga att arbeta flexibelt •

•

Har egna näringslivshandläggare, som jobbar främst med SME och framförallt kring deras rekryteringsbehov, vilket ger bra bilder av möjligheter att matcha arbetslösa till företagens behov. T.ex. vid etablering av ICA-lager kunde man utbilda arbetslösa som passade. Integrationsfrågor hanteras innovativt, bl a - Mansgrupper (samtal med män om män, t ex kopplat till flyktingmottagning och SFI, männens roll är svår när de inte ”får vara” familjeförsörjare i ett patriarkaliskt samhälle – kvinnorna anpassar sig lättare) - Närområdesutvecklare, folk på plats i bostadsområden, nära nätverk och möten - Utbildning av informatörer, från alla stora invandrarspråk, fungerar som informatörer för olika kommunala verksamheter (kring olika frågor, t ex kvinnors hälsa) bekostas av utvecklingsnämnden, informerar även för andra förvaltningar

2007-02-02

Innovativ flyktingmottagning - Arbetar aktivt med SFI, bl a gruppera efter bakgrund och behov (akademiker har andra behov än en analfabet) och nivå på kunskaper i svenska, jobbar nära Arbetsförmedlingen Förändrings och utvecklingsbehov - främst följande punkter: •

•

• • •

•

• •

•

Minska antalet arbetsmarknadspolitiska insatser (Idag finns ett 50-tal, ingen kan hålla reda på dem, de ändras dessutom hela tiden) Staten borde inrätta ett antal ”permanenta plus-jobb” (för personer som har en restarbetsförmåga men som inte kan komma in i vanliga jobb) Det måste bli en klarare ”bodelning” mellan kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning (i dag efterfrågar de som går i arbetsmarknadsutbildning betyg, som individer får de inte gå i vuxenutbildning med aktivitetsstöd. Lägg ihop dessa två saker eller håll isär det tydligare) Ta hand om ungdomar direkt, varför vänta 100 dagar? (Helsingborgs stad tar hand om ungdomarna direkt, men det borde ligga på Arbetsförmedlingen.) Staten borde ge Arbetsförmedlingen och kommunen ett direkt uppdrag. (främst att ta hand om ungdomar samlat och snabbare) Längre avtal Arbetsförmedling - kommun. (Ettåriga avtal ger inte kommunen möjlighet till framförhållning, kommunen sitter där med ”svartepetter”, när AMS och regeringen ändrar sig sitter man med kostnader för lokaler och personal) Ersättningen från Arbetsförmedlingen är för låg. (Arbetsförmedlingens ersättning på 750 kr/vecka är för låg när det gäller insatser för ungdomar och andra, det leder till att för att det skall bli vettig kvalitet måste kommunen skjuta till 500 – 600 kr per vecka)

Huddinge: ”Coachning till försörjning” •

• •

Socialförvaltningen hanterar tre områden: • Individ och familj • Arbete och försörjning (socialbidrag, introduktionsersättning, arbetsmarknadsinsatser) • Handikappomsorg Kostnaderna för försörjningsstöd har gått ner sedan omorganisation 2005 -trenden fortsätter Framgångsfaktorer: • Centralisering och specialisering • Coachningsutbildning av all personal – gemensamt förhållningssätt • • •

Integrera insatser med kommunens planering av den egna personalförsörjningen (vi är en stor arbetsgivare) • Tydlig mål- och resultatstyrning - egenförsörjning • Samverkan med Arbetsförmedlingen Problem: •

•

Aktiv samverkan och gemensam värdegrund mellan kommunen, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och landstinget Processorientering Kartläggning och analys

2007-02-02

• • •

Åtgärderna riskerar att ta över jobben Ständigt nya direktiv och ej hållna avtal (Arbetsförmedlingen) Arbetsmarknads- och näringslivsfrågorna borde samarbeta mer aktivt

•

Matchning är Arbetsförmedlingens uppdrag, men de klarar inte av den fullt ut, kommunen gör en del av Arbetsförmedlingens jobb

Kristinehamn: ”Personlig coach” •

Samverkan kommun – Arbetsförmedlingen • Fungerar bra, det är personrelaterat, vi har en bra Af-chef • Vi beskriver det så, att vi har ett ”gemensamt uppdrag”. • Arbetsförmedlingen är en ”otrogen partner”, när centrala direktiv kommer.

•

Utvecklingscenter: En flexibel plattform, arbetar med personer som har försörjningsstöd, sjukskrivna och anvisade från Arbetsförmedlingen

•

Samverkan med Proffice: Fungerar bra, får ut folk, höjer verksamhetens status i relation till kommunens näringsliv

•

Riktade insatser görs mot utvalda grupper under en begränsad tid (t ex satsning på ungdomar i 3 månader) ”Stegförflyttning” är metoden, ta saker i steg, så att det blir en utveckling åt rätt håll. Datasystem för uppföljning på individnivå (Viva) förstärker den positiva trenden.

• •

Krokom: ”Nära samverkan med Af” •

•

Verksamheten baseras på en nära och förtroendefull samverkan, framförallt med Arbetsförmedlingen, som möjliggör att man kan skräddarsy insatser efter individernas behov och utan att gränserna mellan olika ansvarsområden sätter stopp Verksamheten har bra stöd från politiken

•

Nätverken är starka, framförallt med Arbetsförmedlingen, folkhögskolan, näringslivsrådet, socialtjänsten (IFO), gymnasieskolan, komvux och lokala företag

•

Enheten för arbetsmarknad och vuxnas lärande ligger under KS, administrativt är enheten en del av näringslivsavdelningen, enheten omfattar komvux, lärcentra och integration

•

Samverkar med de lokala företagen, folk från de lokala företagen medverkar som föreläsare för de inskrivna; en tanke är att folk från de lokala företagen i framtiden skall kunna fungera som mentorer för de inskrivna.

•

Utbildningsinsatserna ligger i första hand i folkhögskolan, gymnasiet och vuxenutbildningen. Många ungdomar praktiserar på lokala företag – men utbildningen är oftast inte förlagd till företagen. Arbetsmarknadsenheten jobbar nära individerna och hittar lösningar som skräddarsys för den enskilde, och vill ha ännu mer tid att jobba individuellt (detta arbetssätt tar mycket tid)

• • •

Behovet av insatser, kurser, för att aktivera ungdomar och motverka att ungdomar passiviseras är stort, särskilt för ungdomar som står långt från arbetsmarknaden

Malmö: ”Lokalt helhetsperspektiv”

2007-02-02

Bakgrund och tankar • Socialbidragen: • Hälften av socialbidragen beror enbart på arbetslöshet (350 mkr/år) •

Den andra hälften (350 mkr/år) ligger på medborgare med social problematik, vilka egentligen är de som enbart borde vara kommunens ansvar

Behöver en lokal statlig arbetsmarknadspolitik som definierar mål och inriktning tydligare i en lokal dialog, men baserat på ett centralt avtal med regeringen, d.v.s. avtal som ungefär ser ut som ”storstadsavtalet”. Det finns två typer av ansvar: • befolkningsansvar – kommunens huvudansvar att medborgarna får den service som behövs (boende, utbildning, kommunikationer, planering) men också samordningsansvar i relation till sektorsansvariga • sektorsansvar – olika myndigheter, ofta statliga, som svarar för sin verksamhet, samverkar med kommunen • Pengar och ansvar måste hänga samman •

•

Lokalt helhetsperspektiv behövs, detta är naturligt en kommunal roll, bör omfatta inte bara statliga myndigheter och kommun utan även företag, banker etc. och högskola

•

Samsyn finns nu alltmer i Malmö mellan statliga myndigheter och kommunen, i vart fall till stor del, ledningarna ställer upp på att det är samverkan som krävs Bra lokal samverkan bör baseras på: • överenskommelse kommun – regering, omfattande hela det lokala utvecklingsperspektivet • regeringens styrning av myndigheterna och hur den utformas • lokal samverkan statlig myndighet – kommun Kommunen ska ha det lokala samordnings- och helhetsperspektivet

•

AUC • AUC (Arbets- och utvecklingscentra) baseras på: • Överenskommelse med arbetsförmedling och försäkringskassa • Medveten diskussion om rollerna • Alla förstår att vi behöver varandra •

AUC erbjuder arbetsgivare och arbetssökande personlig service, skräddarsydda lösningar och effektiv matchning av jobb och arbetssökande.

•

Målgruppen är personer där samarbete mellan myndigheterna ger förutsättningar för inträde på arbetsmarknaden.

•

Ett Af-kontor ansvarar och har folk på de olika AUC-kontoren, detta Af -kontor har ett samlat ansvar för samverkan med kommunen inom Arbetsförmedlingen Malmö i fall då arbetslösa har med både kommun och Arbetsförmedlingen / Försäkringskassan att göra. AUC fungerar som ”en dörr in” – ingen hamnar mellan stolarna

•

”LÖKEN” - introduktion av nyanlända • Löken – Lokal Överenskommelse – Malmö stad, Region Skåne, Integrationsverket, Migrationsverket • Staten och kommunen har ”bundit upp sig”

2007-02-02

• •

Ger goda förutsättningar för att få rätt utvecklingsinsatser Ger förutsättningar för att anpassa organisation och arbete

Pajala: ”Steget före” •

Det viktigaste är att inte vänta utan att försöka vara steget före: • Passa på att få in ungdomar där kommunen har rekryteringsbehov • Jobba aktivt med företagen för att deras rekryteringsbehov kan tillgodoses • Samordna insatser mot de områden där man ser rekryteringsbehov • • •

Försöka se till att man inte bara har socialbidrag utan också placeras i någon verksamhet Upprätta individuella handlingsplaner Kommunen var t ex mycket snabb med plusjobb.

•

Nytt ”tänk” när det gäller samarbete över gränser, vi jobbar nu mera öppet oavsett gränser och vems budget det är, oavsett privat eller offentlig arbetsgivare.

•

Arbetsmarknadsenheten ligger under KS, i ett ”administrativt kontor” (parallellt med ett ”ledningskontor”), i administrativa kontoret finns enheter för personal/löner, arbetsmarknadsgruppen och den gemensamma administrationen

•

Har väldigt bra samarbete med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan etc., man inser att samverkan är ett givande och ett tagande och att samverkan inte kan baseras på tjafs om gränser. Arbetar hela tiden att utveckla samarbetet och se till att inga individer faller mellan stolarna. De lokala nätverken är starka - man känner varandra.

• • • •

Ett problem är att Arbetsförmedlingen inte längre får använda sina resurser så flexibelt som man fick tidigare Samma förhållningssätt i hela den kommunala organisationen när det gäller synen på arbete och sysselsättning (främst för ungdomar!) Behov av fortsatt utveckling • • • •

Möjlighet för Arbetsförmedlingen att använda sina resurser mer flexibelt efter lokala beslut Det behövs mer jobb ”nerifrån och upp” i frågorna kring individerna Tydlighet från politiken i kommunen Behöver göra mer när det gäller ungdomar

•

Strategiska mål – inriktnings- och effektmål. Är mycket viktigt att dessa är antagna; De blir en ledstjärna för tjänstemännen, som sedan bryter ned detta på verksamhetsnivå.

•

Uppföljning/utvärdering för att ha en bild av var vi befinner oss och hur vi skall gå vidare. Detta är en tydlighet (från politiken) i vår organisation vilket är mycket bra. Arbetsmarknadsfrågorna borde finnas som en ständig punkt på dagordningen vid KS möten. Samverkan med berörda fackliga organisationer är mycket viktigt. Pajala har ett mycket bra samarbete med facket och viljan är stark att samverka. Inget onödigt tjafs här heller!

• • •

"Eldsjälar" - för att nå framgång är det viktigt att ha personer som verkligen vill och som brinner för arbetsmarknadsfrågor, som älskar att jobba med människor och som kan få andra att växa.

2007-02-02

Stockholm: ”Allt är bättre än socialbidrag” •

Verksamheten är organiserad på följande sätt: • • •

Centralt på stadsledningskontoret finns en utbildnings- och arbetsmarknadsenhet som servar KS med underlag Genomförandet ligger ute i stadsdelarna, ytterstadsdelarna har arbetsmarknadsenheter Stadsdelarna ”klustrar sig” och samarbetar kring sitt arbete med arbetslösa

•

Förvärvsintensiteten är det intressanta måttet och det styr resursfördelningen mellan de olika stadsdelarna, det har inneburit att resurser flyttats från innestaden till ytterstadsdelarna

•

Länsarbetsnämnden och Arbetsförmedlingen fördelar sina resurser efter arbetslöshetstalen – det ger för stora insatser i innerstaden – där ingen ändå får jobb genom AF, här får man jobb genom kontakter

•

En allt större ”överskyffling” av individer sker från staten till kommunen, det blir fler och synligare i en stor stad, det har lett till att staden utvecklat ett antal metoder att arbeta med dessa grupper

•

Tätheten i form av klienter per handläggare har visat sig vara en viktig framgångsfaktor, då kan man arbeta effektivare med individerna och matcha dem mer mot arbetsmöjligheter

•

Storstadssatsningen har lett till mer resurser från staten till de särskilt utsatta områdena i Stockholm, vilket gett fler handläggare

•

Staden har också tillfört mer resurser, vilket lett till fler handläggare inom arbetsmarknadsområdet Stockholm är en av landets största arbetsgivare, det behövs dessutom alltid anställda i hotell, restaurang och städning, det gäller att hitta metoder som gör att arbetslösa matchas med dessa behov Staden har utvecklat typer av program som gör att personer som Arbetsförmedlingen bedömer som inte möjliga att få i arbete har fått jobb, det viktiga i metoden är: • Praktik på arbetsplatser med rekryteringsbehov • Yrkesförberedande svenska (kopplat till behovet i just det aktuella yrket/arbetsplatsen) • Snabbhet och flexibilitet i hanteringen • Detta har i flera fall när det gäller flyktingar lett till att personerna fått jobb redan under introduktionen, av en grupp på 20 var det vanligt att 18 – 19 hade jobb innan introduktionen var slut Några exempel på hur man kan arbeta

•

25 vietnameser i Rågsved som gått på socialbidrag i många år; 22 fick jobb med att städa och bädda på hotell, under en sommarperiod med mindre belastning samverkade Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsenheten kring detta, man vände sig till socialkontoret och ville ha namn på personer som var långtidsberoende av socialbidrag (det var en kulturkrock, man var ovillig att lämna över dessa), Arbetsförmedlingen visste att ett hotell behövde städare, arbetspraktik ordnades och det resulterade alltså i att 22 fick jobb. Staden har i flera fall gått över gränsen till vad man uppfattar som statens ansvar, annars hade det blivit fler socialbidragstagare Arbetsmetoden innebär ett paradigmskifte: •

• •

Rinkeby där förvärvsintensiteten på några år ökat från 33 % till 46 % (av detta beror ca 3 %-enheter på konjunkturen, resten på bättre arbetssätt)

2007-02-02

• •

Bryter mot etablerad praxis – att ge ordentlig SFI och utbildning som ger yrkesbevis Bryter också mot fördomen att man inte skall få in folk i lågstatusjobb

•

Bryter mot att man inte skall få in folk i jobb med osäkra framtidsutsikter om jobben försvinner – det finns alltid jobb i hotell, restaurang etc, och det är alltid bättre med jobb än bidrag

•

Bryter mot ”creaming”-tendensen, satsar i stället på de som har svårast att fixa jobb själva

•

Viktigt är att handläggarna har kompetens att arbeta med näringslivet, handläggarnas jobb skall vara ”jobborienterat” och inte ”socialtjänstorienterat”

•

Länsarbetsnämnden arbetar fortfarande traditionellt, såväl vad gäller metoder som sätt att fördela resurser, iden bakom ”AF-Sverige” är att ge alla lika förutsättningar, men då måste man inse att man måste göra olika saker när förutsättningarna är olika

•

Inom ramen för storstadsarbetet har samverkan mellan staden och Länsarbetsnämnden / Arbetsförmedlingen förbättrats: Många ytterstadsdelar har samlokaliserat Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsenhet Man har utvecklat en modell för samverkan som står på tre ben: 1) Fysiskt, samma lokaler, gemensam personalutbildning etc 2) Vilka målgrupper, gemensam prioritering och definition 3) Insatser, vad skall vi göra, när, av vem, vem skal betala Tidigare var samverkan med och Länsarbetsnämnden Arbetsförmedlingen mycket • personberoende, när ett Af-kontor bytte chef fick man börja om från början • känsligt för störningar, t ex i form av nya centrala direktiv ”vinglade det till” • Länsarbetsnämnden och staden har närmat sig varandra

• •

•

Ett problem i relation till arbetsgivare är att Arbetsförmedlingen fortfarande arbetar inflexibelt, när staden har möjlighet att i samverkan med en arbetsgivare t ex erbjuda 250 personer jobb med att städa tunnelbanevagnar (kraven var snabb hands-on utbildning) var förutsättningen att inte Arbetsförmedlingen var med – då skulle det ta för lång tid

Söderhamn: ”Förtroendets betydelse” • •

•

• • •

Har hög arbetslöshet, särskilt ungdomsarbetslöshet Organisation sedan 2002, nämnd för lärande och arbete: • All eftergymnasial utbildning • Projekt • Resurscentrum • Integration Arbetsmarknadsråd: Samverkan med näringslivet, få fler företag till Söderhamn, lyssna på företagen, avlägsna hinder för etablering och tillväxt, avlägsna hinder för att folk skall kunna få jobb Det personliga kapitalet, förtroendet har avgörande betydelse för möjlighet att få jobb, Söderhamn är en liten organisation. Utförare till Af, är i beroendeställning till de statliga pengarna Mycket bra samarbete med Arbetsförmedlingen och Länsarbetsnämnden

2007-02-02

• • •

Jobbar med alla grupper, från personer nära till arbete till personer långt från arbetsmarknaden Strategisk resurs för kommunens eget rekryteringsbehov Samarbetar med Svenska Föreningen i Oslo, utarbeta CV på norska, resa till Oslo, hyra till bostad i början

Vaggeryd: ”Att umgås med arbetsgivarna” •

Vaggerydsmodellen lanserades 1993

•

Syftet med modellen är att ”bygga broar”, skapa plattformar för diskussioner med näringslivet om den lokala arbetsmarknadspolitiken och dess genomförande

•

2004/2005 bildades arbetsmarknadsenheten i Vaggeryds kommun, i samverkan med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan , Vaggerydsverket, enheten för flyktingmottagning och integration samt ansvaret för rehabilitering

•

Nyckeln är informella kontakter och förtroende, frukostmöten (temadagar och andra gemensamma aktiviteter – ibland i lättsamma former) hålls med företagarna där man diskuterar arbetsmarknadsfrågor och företagens utveckling

•

Arbetsförmedlingen och kommunen samverkar för att stötta med kompetensutveckling

•

Arbetsmarknadsenheten samverkar nära med arbetsgivare om behovet av framtida kompetens och rekrytering – både akuta och det som arbetsgivarna ser lite längre fram, samverkan sker både med privata företag och offentliga arbetsgivare

•

Kompetensutveckling sker i nära samverkan med arbetsgivarna så att rätt kompetensutveckling tillhandahålls – kompetensutveckling med utgångspunkt från behovet Kompetensutveckling genomförs i nära samverkan med arbetsgivaren, ca 80 % av tiden är förlagda hos arbetsgivare i ett rotationssystem I stort sett alla som genomgår utbildning får jobb (> 90 %) och i princip direkt efter utbildning

• • •

Inriktning är att utbilda folk inom områden de kan få jobb och i samverkan med riktiga arbetsgivare

•

Täta kontaktar med arbetsgivare – både privata och offentliga är det avgörande – liksom en anpassning till den enskildes förutsättningar Vaggerydsmodellen har legat till grund för utvecklingen av ”lärlingssystemet” nationellt Kompetensutveckling enligt Vaggerydsmodellen har ökad anställningsbarhet som mål - att ha rätt kompetens för given arbetsuppgift vid rätt tidpunkt - funktionell kompetens. Kraven på annan kompetens vid byte till annat arbete eller andra arbetsuppgifter gör att kompetensutvecklingen måste fokusera på de delar personen saknar.

• • • •

Ofta är behovet av kompetensutveckling inte bara brister i formell teoretisk kompetens utan det kan vara brister i viss yrkesteknisk spetskompetens, arbetsplatsförståelse, gruppsamarbete, personlig kompetens etc.

•

Kompetensutveckling förlagd till arbetsplatser liknande de som vederbörande ämnar söka jobb inom , eller i samband med rehabiliteringsutredning anses passa för, ger en bred insikt i s.k. ” tysta kompetenser”.

2007-02-02

•

Funktionell kompetens fodrar ett livslångt lärande. Funktionell kompetens kan inte betygsättas, bara valideras. Funktionell kompetens är det som arbetsgivaren är villig att betala lön för. Av den anledningen fokuseras utbildningsinsatserna på detta sätt.

Växjö: ”Helhetsperspektiv och snabba insatser” •

Växjö har en samlad organisation – politisk organisation och förvaltningsorganisation – en nämnd och en förvaltning för arbetsmarknadsåtgärder, vuxenutbildning, försörjningsstöd och flyktingmottagning/integration

•

Organisationen leder till att man kan samordna alla insatser mot sina målgrupper och att man lättare kan hitta aktiva alternativ till passiva insatser, hitta aktivitetsincitament och koppla det till bidrag (bidrag kombineras med aktivitet)

•

Man driver alla tänkbara arbetsmarknadspolitiska program i en avtalsrelation med Arbetsförmedlingen, man har lång erfarenhet av att driva arbetsmarknadsprogram, lång erfarenhet av EU finansierade insatser

•

Vuxenutbildning och programmen inriktas i hög utsträckning på försörjningsstödstagare (”det kommunala ansvaret”) Betonar behovet av hög kvalitet i de insatser man genomför Insatserna inriktas på områden där det finns jobb att få

• • • • •

• •

• • •

Har ambitionen att försöka få med så många som möjligt av försörjningsstödstagarna i program, ”det primära kommunala ansvaret” Flyktingar och nyanlända är en viktig målgrupp Vill ha med flyktingar så snabbt som möjligt, helst i samband med placeringen, målet är att flyktingen skall kunna gå från introduktionsersättningen till egen försörjning – utan att passera via socialbidrag, så man hela tiden går i ”löneliknande” system och är aktiv Merparten av flyktingarna får jobb så snabbt att de går direkt från introduktionsersättning till egen försörjning Målet är heldagsaktivitet; har man t ex SFI på halv dag kompletteras detta med annan aktivitet (t ex arbetsplatsträning, så man får erfarenhet av en reell miljö och dessutom träning i svenska) Vuxenutbildningen kommer i hög utsträckning de mest lågutbildade till del, detta är möjligt på grund av den sammanhållna organisationen Insatser, särskilt yrkesutbildning, inriktas på kompetenser och områden/verksamheter/branscher (t ex handel) där det finns rekryteringsbehov Den politiska ambitionen är att sänka kostnaderna för försörjningsstöd

•

Anslaget för försörjningsstöd får användas även för andra insatser, om man på detta sätt kan minska kostnaderna för försörjningsstöd, detta ger en flexibilitet och en förmåga att finansiera insatser som kan minska försörjningsstödet

•

Organisationen har 150 anställda och ansvarar även för social ekonomi och ungdomsfrågor (arbetar mycket med ungdomsstyrelsen)

Uppsala: ”Tydliga prioriteringar” •

Ansvarig nämnd för arbetsmarknadsfrågor är Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden = Arbetslöshetsnämnd. Den ansvarar för uppdragssidan avseende gymnasieskola, vuxenut-

2007-02-02

bildning, arbetsmarknad/sysselsättning, flyktingmottagande/introduktion, försörjningsstöd samt konsumentvägledning • •

Egen produktion av arbetsmarknads- och sysselsättningsinsatser finns dels inom tekniska, dels inom vård och utbildning (där arbetsmarknadsenhet och sociala området ligger) Organisationen leder till tydligare roller och prioriteringar

•

Organisation och styrning utvecklas och förbättras löpande ”Frågorna blir tydligare för varje år”

•

Kommunen har ett nytt arbetsmarknadspolitisk program, en bra grund för samarbete med andra lokala aktörer (jfr LAP)

•

De problem som noteras med nuvarande kommunorganisation på uppdragssidan är främst att hinna med att vara strateg, att hinna ”ta höjd”, ligga före, göra strategiska val samt undersöka och utveckla marknaden samt samordning med arbetsgivarperspektivet (KS)

•

Samverkan med Arbetsförmedlingen / Länsarbetsnämnden, Försäkringskassan etc. är uppdelat på olika nivåer • •

•

Övergripande strukturell nivå - hanteras av uppdragssidan, sluter samverkansavtal etc. Här kan även förekomma gemensamma upphandlingar Samverkan på operativ nivå kring individfrågor sköts av producentsidan

Länsarbetsnämndens inrättande av ett lokalt kompetensråd kommer att leda till bättre samverkan mellan kommunen och Arbetsförmedlingen på operativ nivå. Nuvarande arbetsmarknadsnämnd har i stort sett bara en informationsroll

Älvsbyn: ”Närheten avgörande” •

• • •

Viktigaste framgångsfaktorn är närhet till alla människor, man känner medborgarna och är mån om dem. Närhet innebär även hög tillgänglighet, det finns i kommunhuset ett fikarum där alla träffas – inkl. kommunchef och kommunalråd. Kommunalråd och kommunchef är engagerade för och i verksamheten Arbetsmarknadsfrågorna ligger i ledningskontoret under kommunchefen, här ligger också bl. a. näringslivsfrågorna, man sitter nära varandra och organisationen är platt Samverkan med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan fungerar bra • Man sitter nära varandra ”tvärs över gården” sitter Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan • Det blir mycket personlig kontakt, man träffas ofta och löser frågor

•

Människorna har varit länge på sina jobb och i kommunen, det ger kontinuitet, dessutom känner man varandra och nätverken är mycket starka, det är aldrig några hinder när det gäller att ta kontakt för att lösa frågor

•

Närheten innebär också att man förstår varandra och löser frågor för medborgarna tillsammans, inte bollar människor mellan sig Arbetsgivare värnar sina anställda och hjälper till på olika sätt, t ex med att hitta bostad Nätverken mellan kommunen och företagen är också starka

• • •

Älvsbyns kommun har gjort en stor utbildningssatsning på arbetsledarna (bl a att bemöta sin personal och kommunmedborgare), detta har stor betydelse

Örnsköldsvik: ”Samverkan kring kompetensutveckling”

2007-02-02

• •

Bra samverkan kring kompetensförsörjning är nyckeln Väl fungerande lokalt kompetensråd •

Stämmer av utbildningsinsatserna mot anställningsbehoven och individernas förutsättningar

•

Säkerställer att utbildningsinsatser ges till individer och med inriktning som stämmer med arbetsgivarnas anställningsbehov, utbildning anpassas till behov Kommunens insatser organiserade i två delar • Där kommunen själv är arbetsgivare - hör till personalsidan • Där kommunen inte är arbetsgivare - hör till humanistiska förvaltningen

•

Kommunen samverkar väl med andra arbetsgivare inom kommunens område, bl a inom Företagarna och Industrigruppen

•

En viktig framgångsfaktor är att man har en bra arbetsförmedling, som är lyhörd för kommunens synpunkter t ex när det gäller arbetet med ungdomar Väl utbyggd samverkan med andra offentliga aktörer när det gäller olika frågor – t ex socialtjänst, psykiatri, Försäkringskassan , Arbetsförmedlingen, polis – formaliserat på olika nivåer: • Polsam – på politikernivå • Stratsam – på chefsnivå (förvaltningschefer) • Opsam – på operativ nivå, närmast berörda ansvariga beroende på fråga Genom denna väl fungerande samverkan kan man ta tag i frågor och bygger förtroendefulla kontakter

•

Östersund: ”Goda relationer” •

• •

Viktiga faktorer för framgång: - goda relationer, särskilt med Arbetsförmedlingen - stark politisk prioritering av verksamheten - förhållningssätt och respekt för varandra Det leder till att vi arbetar flexibelt och hittar gemensamma lösningar i stället för att skylla på varandra Arbetsmarknadsfrågor har politiskt alltid varit högt prioriterade i Östersund, det har sällan varit fråga om besparingar

•

Arbetsmarknadsenheten ligger under KS och ingår i ”utveckling” - en av fem delar i kommunledningsförvaltningen – vilken har kommundirektören som chef

•

Arbetsmarknadsenheten arbetar med tre områden, arbetsmarkandsfrågor, vuxenutbildning, integration av flyktingar och invandrare

•

Arbetsmarknadsenheten svarar för strategisk styrning av vuxenutbildning – både det som köps externt och det som produceras i kommunen går anslagen via arbetsmarknadsenheten, detta har lett till att rätt grupper kunnat prioriteras och att insatserna fått rätt inriktning

•

Samverkan kring unga arbetslösa vuxna ”SVUNG”, arbetsmarknadsenheten, försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, socialtjänsten, barn- o ungdomspsykiatri, träffar var 3:e vecka, genom fullmakt från de unga har man inga sekretessproblem, gruppen arbetar smidigt och ser till helheten (oavsett vems budget) och följer ärendet

•

Täta nätverk för samverkan och samordning, ger goda möjligheter till träffar och gemensamma tag

2007-02-02

•

Styrgrupp för ungdomsverksamhet: Af-chef, Ame-chef, chef socialtjänsten unga vuxna, personalrepr.

•

Styrgrupp för integrationsfrågor (omfattar även Berg och Krokom, kanske på sikt även Ragunda och Strömsund): Af-chef, kommunchefer, Ame-chef, repr för resp. socialtjänst, landstinget/psykiatrin

•

Af-handläggare finns på datorteket 1,5 dagar i vecka, en bra modell som man arbetar på att införa även i andra sammanhang Håller på att samlokalisera insatser för ungdomar ”en dörr in”

• •

Arbetsmarknadsenhetens verksamhet följs mest upp i kvalitativa termer – då kommunen inte kan råda över i vilken utsträckning det finns jobb men väl över kvaliteten i insatserna, hur deltagarna uppfattar dem etc – och dessa uppföljningar visar goda resultat

Östhammar: ”Personlig coach” • •

•

Kommunen har låg arbetslöshet och ingen flyktingmottagning Arbetsmarknadskontoret ansvarar för: • arbetsmarknad • sysselsättning • vuxenutbildning (särvux, SFI, KY etc) • integration/flyktingfrågor Framgångsfaktorer • jobb-/karriärcoach • ”sökpress”

•

Kvalitet i åtgärder; - alla har egen handläggare, som har tid att följa dem och som också följer dem när de fått jobb.

•

Mycket av insatserna är statliga uppgifter - kommunen gör dem på Arbetsförmedlingens uppdrag Bra resultat, särskilt för ungdomar, kräver bra samverkan med Arbetsförmedlingen: • Utbildning • Försörjningsstöd • Medel för åtgärder • Rehabilitering

•

2007-01-19

BILAGA 1 2

En effektiv arbetsmarknadspolitik!

INTERNATIONELLA EXEMPEL PÅ ARBETSMARKNADSPOLITISK UTFORMNING Sociala modeller i Europa .....................................................................................2 Tendenser internationellt ......................................................................................3 NORGE: Integrerad arbetslinje: Ny Velferds- och Arbeidsforvaltning (NAV) ...........................................................4 DANMARK: En sträng från två strängar Aktivering till kommunen .......................................................................................4 FINLAND: One stop shop Fusion arbetsförmedling och socialtjänst ..............................................................4 ENGLANd: JobCentre Plus...................................................................................4 HOLLAND: Sammanhållen väg till arbete .............................................................5 AUSTRALIEN: Konkurrens och uppdragsmyndighet.............................................6 FRANKRIKE: ANPE Staten utförare ......................................................................................................6 TYSKLAND...........................................................................................................7 USA ......................................................................................................................8

Sveriges Kommuner och Landsting 118 82 Stockholm, Besök: Hornsgatan 20 Tfn: växel 08-452 70 00, Fax: 08-452 70 50 info@skl.se, www.skl.se

2007-02-02

Sociala modeller i Europa Olika modeller för att styra och organisera arbetsmarknadspolitiken har utvecklats i olika europeiska länder. Flertalet modeller etablerades på 1950- och 1960-talet i en miljö som var stabil och hade hög tillväxt. I flera rapporter har EU-kommissionen, baserat bl.a. på forskning av André Sapir13, visat att dessa organisationsmodeller ej är lika funktionella i vårt moderna samhälle, framförallt på grund av brister vad gäller ekonomisk dynamik. I Europa kan urskiljas fyra modeller för att styra och organisera arbetsmarknadspolitiken: Den nordiska Högt socialt skyddsnät, aktiv arbetsmarknadspolitik, starka fack, låg andel fattiga, hög sysselsättningsnivå, hög bidragsnivå, lätt att säga upp folk (låg nivå på lagreglerat anställningsskydd) = hög ekonomisk effektivitet + jämn inkomstfördelning. Den anglosaxiska Socialt skyddsnät, kontantbidrag, svaga fack, hög andel fattiga, hög sysselsättningsnivå, lätt att säga upp folk (låg nivå på lagreglerat anställningsskydd) = hög ekonomisk effektivitet + ojämn inkomstfördelning. Den kontinentala Försäkringsbaserade lösningar, relativt starka fack, låg sysselsättningsnivå, höga nivåer på (arbetslöshets-) bidrag, svårt att säga upp folk (starkt lagreglerat anställningsskydd) = låg ekonomisk effektivitet + jämn inkomstfördelning. Medelhavsländerna Låg sysselsättningsnivå, lätt att säga upp folk, låga bidragsnivåer, starkt lagreglerat anställningsskydd = låg ekonomisk effektivitet +ojämn inkomstfördelning.

Utmaningen = skapa flexicurity Utmaningen är att genomföra ekonomiska och sociala reformer som leder till större ekonomisk flexibilitet och ett starkare socialt skydd (Sapir). EU:s inre marknad samt strategier för sysselsättning och tillväxt har stora brister i kraft, institutionella framsteg och släpar efter den tekniska och ekonomiska utvecklingen i omvärlden, särskilt utvecklingen i USA och Asien (Sapir).

Gemensamma drag i Norden •

Aktiveringslinje (gemensam i OECD-länderna)

•

Arbetslinje påtaglig i Norden - prioriterar aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser före ersättning På agendan och i debatten: Begränsningar i ersättningar till den enskilde – belopp, längd etc.

• •

André Sapir, Belgien, är professor i internationell ekonomi och har varit rådgivare åt EUkommissionen.

2007-02-02

• •

Ökat fokus på den arbetslöses skyldigheter Skräddarsydda lösningar för individen eftersträvas

•

Ökande lokalt/kommunalt engagemang, särskilt för dem som står långt från arbetsmarknaden

•

Gemensamma organisationer mellan stat och kommun för att få ”en dörr in” till de myndigheter som ansvarar för insatserna (gäller norden utom Sverige)

Tendenser internationellt Sveriges Kommuner och Landsting har i tidigare rapporter14 redovisat hur arbetsmarknadspolitiken organiseras i några olika EU-länder. I samband med denna studie har information inhämtats om utvecklingen i ytterligare några länder. Kunskaperna om de reformer som genomförts i andra länder ger vid handen att det finns gemensamma drag som präglat förändringsarbetet. Utvecklingsriktningen i de internationella exemplen redovisas nedan i punktform. • •

•

Arbetslinjen betonas alltmer, fokus ökar på att få människor i arbete. Behovet av starkare lokal samordning och helhetssyn kommer fram i flera länder/modeller, lokal samverkan över sektorsgränser och huvudmannaskapsgränser, helhetssyn på instrument och insatser för den enskilde (bottom-up). Behovet av att ge den enskilde färre eller helst ”en dörr in” lyfts fram.

•

De flesta länder öppnar för alternativa utförare – men myndighetsutövning (beslut om bidrag och avstängning) ligger kvar på en myndighet (men den är kan vara beroende av information från fristående aktörer).

•

Behovet av starkare samverkan (ibland sammanslagning) mellan olika verksamheter och ibland olika huvudmän betonas i de flesta internationella exemplen (det kan röra sammanslagning av motsvarigheter till a-kassa, försäkringskassa, socialtjänst, eller som i Australien, samlad hantering av allt försörjningsstöd). Viljan att minska bidragsberoendet växer, bidragen sänks och färre blir bidragsberoende i många länder, samtidigt ökar emellertid inkomstklyftorna och det finns tendenser i vissa länder att fler lågavlönade blir ”fattiga”. Särskilda insatser riktas mot grupper med svag eller utsatt ställning på arbetsmarknaden.

•

• •

De flesta länder har en mindre grad av självständighet för kommuner och klar gränsdragning för vad kommunen gör och vad stat eller delstat gör.

•

Brasklapp: Många av de skildrade förändringarna är av relativt färskt datum. Hur de slår igenom i praktiken kan i några fall vara för tidigt att uttala sig om, det gäller t.ex. förändringarna i de nordiska länderna. Dessa är ändå ett svar på en problembeskrivning och svarar mot problem i det gamla systemet.

Se bl.a. på Sveriges Kommuners och Landstings hemsida: http://kikaren.skl.se/artikel.asp?C=4844&A=20594

2007-02-02

NORGE: Integrerad arbetslinje: Ny Velferds- och Arbeidsforvaltning (NAV) • • • • • • •

Stark politisk vilja att driva fram en utveckling och reformera Bakgrund: erfarenhet av försöksverksamhet med ”servicekontor” NAV skall vara ”navet”, ”en felles ingang”. Arbetsförmedling och försäkringskassa slås samman till en myndighet (NAV). NAV omfattar arbetslösa, långtidssjukskrivna, förtidspensionärer, arbetshandikappade etc. NAV skall samverka med den kommunala socialtjänsten. Kommunerna behåller ansvar för socialtjänst och socialbidrag. Skiljelinje stat kommun: • arbetsmarknadsrelaterade problem statens ansvar, • sociala problem kommunens ansvar, • •

Staten bör fånga upp de socialbidragstagare som bara har arbetsmarknadsrelaterade problem NAV och kommunerna skall enligt lag samverka

DANMARK: En sträng från två strängar Aktivering till kommunen • •

Utvecklingen har drivits fram och styrts av en medveten politisk vilja Försörjningsstöd för sjuka har alltid legat på kommunerna

•

Arbetsförmedlingens aktivering av arbetslösa samlokaliseras med den kommunala socialtjänsten (job-center), men de är två organisationer med var sin chef - på vissa kontor (ca 10) har man dock en gemensam chef Traditionen: ”två strängar” • försäkrade arbetslösa, a-kassa, - statens ansvar • oförsäkrade arbetslösa (ofta ungdomar), socialbidrag, - kommunens ansvar Övergång till ”en sträng” Stark statlig reglering över kommunernas insatser

•

• •

FINLAND: One stop shop Fusion arbetsförmedling och socialtjänst •

Arbetsförmedling och socialtjänst slås samman i en ny statlig organisation, med intern arbetsfördelning. • första linjen – arbetslösa med ”ringa behov”, Job-Search Centre • andra linjen” - arbetslösa med ”omfattande behov”, Labour Force Service Centre

•

Effekterna av integrationen mellan socialtjänst och arbetsförmedling är ännu för tidigt att uttala sig om.

ENGLAND: JobCentre Plus

2007-02-02

• • •

• •

• • • • • •

•

JobCentre Plus, arbetsförmedling och socialkontor ”under ett tak”, arbetet fokuserar på utveckling, inte på bidrag, kontakt och insatser kommer mycket snabbt Department for Work and Pensions Fusion av arbetsförmedling (Employment Services, 1500 st) och socialkontor (Benefits Agency. 600 st) april 2002, två olika verksamheter med olika kultur och traditioner, staten var dock huvudman för båda verksamheterna Reformen skall vara färdig 2008. Ett problem är ”bostadsbidragets” utformning, får man jobb förlorar man sitt bostadsbidrag och i storstadsområdena (särskilt London) riskerar man då att inte längre ha råd med sin bostad Skall bli 860 Jobcentre Plus och 150 mindre jobbsökarställen integrerat med t.ex. bibliotek Har öppnat för privata utförare och privata arbetsförmedlingar visar goda resultat (men arbetar också med människor som står relativt nära arbetsmarknaden), handhavandet av bidrag har inte lämnats över till privata utförare 74 500 anställda som förmedlar 13 000 jobb varje dag Omfattar förmedling av reguljära anställningar och subventionerade jobb, 1,2 miljoner per år Betalar årligen ut 30 miljarder pund i bidrag New Labours ”New Deal” ”One Stop Shop” för försörjningsstöd – arbetslöshetsunderstöd (Job Seeker´s Allowance, JSA), stöd till ensamma föräldrar, stöd vid nedsatt arbetsförmåga eller funktionshinder Betoning av arbetslinjen, inte minst för unga människor, kraftig minskning av unga långtidsarbetslösa (minskning med 90 % 1997 – 2005), men även av långtidsarbetslösa över 25 år (minskat från 500 000 1997 till 120.000 2005) Arbetsmodeller, Condition Management Programme, Pathways to Work, Lokala partnerskap med företag etc

HOLLAND: Sammanhållen väg till arbete • •

• •

Holland kan beskrivas som en ”två-strängad” modell: Arbetsförmedlingen (CWI), arbetar bara med ”jobbklara”, coachning och matchning (UMV, betalar ut ”a-kassa” och arbetslösa som står längre från arbetsmarknaden eller håller på att bli långtidsarbetslösa, slussar arbetssökande till olika arbetsmarknadsåtgärder,) Kommunerna, slussar vidare till arbetsmarknadsprojekt, betalar ut försörjningsstöd till personer som inte är berättigade till a-kassa Omställningsföretag är upphandlade och utför huvuddelen av de insatser för utveckling av de arbetslösa som anvisa av UMV och kommunerna

•

Staten förfogar över allt försörjningsstöd (a-kassa, andra allmänna försäkringar och socialbidrag)

•

Kommunen får två påsar pengar från staten, för arbetsmarknadsinsatser resp. socialbidrag, systemen är uppbyggda för att ge kommunerna incitament att arbeta aktivt med att minska socialbidragsberoendet • Pengar för arbetsmarknadsinsatser, blir det pengar över går de tillbaka till staten

2007-02-02

•

Pengar för socialbidrag, blir det pengar över får kommunerna behålla dem, räcker inte pengarna får kommunen skjuta till

•

Staten beslutar om nivåer och krav för att få socialbidrag liksom tilldelning av pengar till kommunerna för socialbidrag, men bidragen administreras av kommunerna i relation till den enskilde

•

System för gruppering av arbetslösa i fyra kategorier efter hur långt de står från arbetsmarknaden (4 behöver vård och hjälp, 3 behöver aktiveras socialt, 2 behöver arbetslivsrelaterad träning, 1 kan söka job direkt)

•

One-desk-policy, sökande skall hanteras oberoende av vilken budget eller handläggande organisation man ”hör till”, Werkplaza, men i praktiken förekommer rundgång mellan olika enheter

AUSTRALIEN: Konkurrens och uppdragsmyndighet •

Federal stat (tre nivåer), federationen ansvara för arbetsmarknadspolitik – inkl arbetsförmedling, delstaterna för bl a utbildningspolitik och kommunerna för sociala frågor

•

Allt offentligt försörjningsstöd (t ex socialbidrag, arbetslöshetsersättning, sjukersättning, förtidspension, pension, studiemedel) handhas av en gemensam uppdragsmyndighet ”CentreLink”

•

Arbetsförmedling, statlig uppgift, handlas upp av alternativa utförare, ca 100 olika utförare finns för närvarande

•

CentreLink har ett samband med arbetsförmedling bl a genom att de fattar beslut om avstängning från arbetslöshetsersättning (ett minimibidrag – ej inkomstbortfall) efter information från arbetsförmedlingen,

•

CentreLink genomför screening av arbetssökande för att tidigt bedöma vilka som behöver särskilt kvalificerade insatser, denna screening avgör också vilken ersättning arbetsförmedlingen får för den arbetslöse

•

Offentligt finansierar arbetsförmedling tillhandahålls i princip endast till dem som är beroende av offentligt försörjningsstöd

•

Rekryteringsföretag har en mycket stor ”marknadsandel” – de är den normala rekryteringsvägen för de flesta typer av tjänster (även i linjen) Sammanfattningsvis kan Australien ses som en ensträngad modell:

•

En sträng för de som står längre från arbetsmarknaden (beroende av offentligt försörjningsstöd), får försörjningsstöd via Centrelink, arbetsförmedling och åtgärder via upphandlade utförare

FRANKRIKE: ANPE - Staten utförare En starkt centraliserad stat • • •

Kommunsystem med tre nivåer; kommuner (36 600), departement (96) och regioner (22), uppgiftsfördelningen mellan nivåerna är inte entydig ANPE (den franska statliga arbetsmarknadsverket), inom ANPE finns även AFPA som arbetar med utbildning (motsv AMU) ANPE arbetar med tre uppdragsgivare:

2007-02-02

Staten (60 % av ANPE:s verksamhet) effektiv matchning, kontrollmyndighet över akassor • A-kassorna (30 % av ANPE:s verksamhet) • Lokala uppdrag (10 % av ANPE:s verksamhet - uppdrag från ”kommuner” (från Conseil Géneral) Femåriga finansplaner – ger långsiktighet i arbetet Insatserna är mer differentierade än i Sverige Staten är genom ANPE ”utförare” av kommunala uppgifter inom arbetsmarknadsområdet, gränsdragningen mellan stat och kommun delvis inte helt klar, ANPE har egentligen huvudansvaret för att stödja arbetslösa – men Conseil General (departement) kan vidta egna åtgärder •

• • •

• •

Franska modellen mer centralstyrd än den svenska, decentraliseringsreformer har dock genomförts på senare tid Försörjningsstöd ansvaret på ”departementen”

TYSKLAND Bakgrund • Stor reform utarbetades från 2000 och genomfördes 2003, tyska arbetsmarknadsverket slogs sönder •

• • •

Problemet med tyska ”AMS” var att man menade att effektiviteten var för låg, kritikerna menade att det hade förvandlats till en miljardslukande byråkrati, av 85 000 anställda var bara 15 000 anställda verksamma med arbetsförmedling Reformen genomfördes av den förra regeringen bestående av socialdemokrater och gröna Arbetsförmedlingarna förvandlades till ”jobbcentraler” Bemanningsföretag släpptes in som arbetsförmedlare och uthyrare

•

Privata agenturer för personalservice fick i uppdrag att vidareutbilda lågutbildade långtidsarbetslösa och slussa ut dem på den reguljära arbetsmarknaden

•

I 69 kommuner testades att låta kommunen ta ett helhetsgrepp på a-kassa, kvalificeringsåtgärder, arbetsförmedling etc.

•

Från 2005 slogs socialbidrag och a-kassa samman för långtidsarbetslösa, detta innebar också att ersättningen från den egentliga a-kassan begränsas till ett år, vad som därefter utgår är egentligen ett behovsprövat bidrag - en sorts socialbidrag (där hänsyn tas till den arbetslöses förmögenhet, anhörigas inkomst etc). Denna ersättning kopplas också till att den arbetslöse utför arbete inom välfärdssektorn (för en ”lön” som är mycket låg + hyresbidrag)

Utfall • Regeringen planerar att införa ett lönebidrag till företag som anställer arbetslösa personer under 25 år eller över 50 år (bidraget avses vara upp till 40 % av lönen) •

Vidare har införts ett system med ”minijobb” – som innebär att inkomster upp till 3.700 kr i månaden är skattefria, totalt har det skapats ca 7 miljoner minijobb – många i den privata hushållssektorn, i denna sektor är arbetsgivaravgiften låg (12 %)

•

Utvärderingar av reformen 2003 har inte varit positiv vad gäller den del som avser bemanningsföretag och privata arbetsförmedlingar.

2007-02-02

•

De 69 kommuner som tagit ett helhetsansvar för den lokala arbetsmarknadspolitiken – inklusive arbetsförmedling – har lyckats bättre. Anledningen till detta bättre utfall är att kommunerna kan sina ”kunder” (de arbetslösa) och den lokala arbetsmarknaden bättre

•

En viktig orsak till problemen med reformen 2003 var att den är en kompromiss mellan olika viljor/linjer (ge kommunerna större roll, handla upp arbetsförmedling, ge bemanningsföretag –Temporary Work Agencies - större roll, kompromissen berodde på att det var olika majoritet i de två kamrarna i riksdagen) dessutom har kritik riktats mot den statliga styrningen och administrationen (med för många nivåer för styrning av agenterna), vidare har utformningen av reformen inte skötts med tillräcklig eftertanke när det gäller incitament, styrning, uppföljning och kontroll, splittringen av modellen har också motverkat stordriftsfördelar och att bygga in lärande och utveckling Enligt bl a OECD vore det bättre att följa den Australiensiska modellen

•

USA Institutionellt ansvar • Federal nivå • Eget departement ”Department of Labor”, leds av ”Secretary of Labor” (minister) •

Avdelningar (motsvarande svenska myndigheter) ingår i departementet, leds av politiskt tillsatta chefer

•

Flera av avdelningarna har regionala och lokala kontor (t ex avdelningen för arbetarskydd, avdelningen för sysselsättning och yrkesutbildning) Delstatsnivå

•

En stor del av arbetsmarknadspolitiken är delstaterna ansvariga för (t ex förmedlingsverksamhet, arbetslöshetsförsäkring, yrkesutbildning) som hanteras av delstaterna inom ramen för federal lagstiftning

•

Delstaterna får anslag av federationen för arbetsmarknadsverksamhet baserat på fördelningsnycklar där bl a folkmängd, arbetsmarknadsläge etc.

•

Delstaterna kan också få federala medel för specifika uppgifter, t ex för specialinsatser för utsatta grupper Delstaterna kan skjuta till egna medel Delstaterna har en egen organisation med i normalfallet ett delstatligt ”Departement of Labor”, med avdelningar och lokala kontor på samma sätt som det federala departementet

• •

Lokal organisation • Workforce Board´s” - består av ett stort antal intressenter på arbetsmarknaden (näringslivet, facket, skolor, universitet, offentliga myndigheter) - finns på delstatsnivå och lokalt - uppgiften är: att samordna samhällsinsatser och tillföra kunskap inom arbetsmarknadsområdet •

”Job-Service kontor” - delstaternas lokala arbetsförmedlingskontor - lämnar individuell rådgivning om jobb, karriär, utbildning, har databas med lediga jobb i hela USA etc

2007-02-02

•

Unemployment Insurance (”a-kassan”) - självständig myndighet - nära samverkan med ”job-service kontoren” (som informeras när någon söker stöd) - bidragsnivåerna varierar mellan olika delstater, men är låga

•

Lokala Career-Centers - rådgivning om yrkesval och utbildning - erbjuder bristyrkesutbildning och programutbildning för utsatta grupper

•

”Job-Bank” on line - arbetsmarknadsservice till arbetssökande och arbetsgivare - lediga arbetstillfällen, ”www.ajb.org”

From welfare to work - välfärdsreform 1997 • Större krav på bidragsmottagare - skyldiga utföra arbete eller delta i arbetsförberedande utbildning 30 tim/vecka - kortare tider man kan uppbära bidrag - federationen ställer krav på delstaterna att de driver igenom hårdare villkor som förutsättning för federala pengar till arbetslöshetsunderstöd • Halverat antal bidragsmottagare • Höjt levnadsstandarden •

Men fattigdomen har ökat, den fattigaste femtedelen av befolkningen har fått en lägre levnadsstandard, d.v.s. arbetslöshet och bidragsberoende minskar men arbetande med löner som är låga blir allt fattigare, klyftorna mellan rika och fattiga ökar, 10 miljoner barn hotas av hunger

•

Det skall alltid vara mest lönsamt att ett arbete, och alltid löna sig att få högre lön – medlet är negativ inkomstskatt (Earned Income Tax Credits – EITC), en subvention som gradvis avtar när lönen stiger men inte till 100 % (t ex vid lön på 1000 + EITC på 1000 = 2000, lönen stiger till 2000 + EITC 500 = 2500, lönen stiger till 3000 + EITC 0 = 3000, därefter lön och skatt på vanligt sätt) Programmet har varit framgångsrikt, genom kombinationen av EITC och tydliga villkor.