7164 396 4

Idrott i planering – idrott fÜr utveckling En antologi om idrott och fysisk aktivitet i samhällsplaneringen

© Sveriges Kommuner och Landsting 2008 118 82 Stockholm Tfn 08-452 70 00 E-post: info @ skl.se Webbplats: www.skl.se Beställningar av skriften kan göras på tfn 020-31 32 30, fax 020-31 32 40, eller på www.skl.se/publikationer Projektledare: Fredrik Gunnarsson Omslagsfoto: José Figueroa Layout och produktion: Kombinera Tryck: Edita, Västerås, 2008 ISBN: 978-91-7164-396-4

Förord Intresset för planeringens betydelse för idrott och fysisk aktivitet ökar, både här i Sverige och i vår omvärld. I Danmark, till exempel, finns såväl ett nationellt center för idrottsarkitektur som en statlig fond med stimulansmedel för nyskapande utvecklingsprojekt inom idrottsanläggningsområdet.

Nationell kunskapsutveckling liksom idéutveckling i lokala exempel har där visat sig generera idrottsanläggningar som fyller fler dimensioner än enbart de rent idrottsliga. En viss forsknings- och kunskapsuppbyggnad pågår även i Sverige, där inte minst Malmö högskola tagit plats som ett centrum för idrottsvetenskap.

Le Parkour, som omslagsbilden visar exempel på, är ett sätt att ta sig fram genom alla olika sorters miljöer med endast kroppen som hjälpmedel. Det kallas även för ”konsten att fly” och ”konsten att nå”. Le Parkour slår en tydlig bro mellan den här bokens två ämnesområden, idrott och fysisk aktivitet samt samhällsplanering. Parkourutövningens två grundelement går också igen i bokens kapitel: För det första behövs ett tillgängligt och varierat bebyggt stadsrum – enformiga miljöer, liksom stängda och låsta utrymmen, blir ointressanta för utövaren. För det andra utövas Le Parkour allt som oftast mitt i det ”sociala rummet”, där människor möts och där andra aktiviteter pågår. Le Parkour synliggör därmed på ett nytt sätt de mänskliga behoven av fysisk aktivitet och att vara där andra är.

Sveriges Kommuner och Landsting arbetar för att all samhällsplanering ska vara långsiktig och hållbar. Idrotten och den fysiska aktiviteten är viktiga delar i samhället, i social, ekonomisk såväl som ekologisk mening. Vi hoppas att denna bok kan utgöra grogrund för fortsatt kunskapsbildning och utveckling inom såväl planerings- som idrotts-/fritidsområdet.

Bokens olika avsnitt bygger på ett antal författarbidrag. För innehåll och eventuella åsikter i avsnitten står författarna själva. Redaktör för boken har varit Fredrik Gunnarsson. Sveriges Kommuner och Landsting ber att få tacka alla inblandande, författare som informanter, för nedlagd tid och arbete.

Stockholm i oktober 2008 Sveriges Kommuner och Landsting Avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad Gunilla Glasare Direktör

Lena Lundström Tf sektionschef

Innehåll

5

10

17

23

31

Inledning

Fredrik Gunnarsson

Nedslag i historiska miljöer och perspektiv inför framtiden

Nils-Olof Zethrin

Exemplet Västerås stad

Strategier för idrott – från arenor till spontanidrott

Lennart Fast

Fysiska miljöer för fysisk aktivitet – en mångfacetterad utmaning

Karin Book

Idrott och fysisk aktivitet – regional dialog och samverkan i Skåne

Ingela Davidsson, Peter Groth, Charlotte Lindström, Ann-Christine Lundqvist

och Jan Lindelöf

39

Idrotten i Eslöv – dialog och samverkan

Eva Hallberg och Lillemor Hertzberg

Odense idrottsplats och dess stadsplanering

43

Stadens Arena: Idrott och city marketing

Rene Kural

Norsjö arena

52

Betydelsen av fyra inomhusarenor för sport och fritid i en liten kommun

59

Fredrik Gunnarsson

Idrott och fysisk aktivitet tar plats i den strategiska samhällsplaneringen

Jessica Andersson

idrott i planering – idrott för utveckling

Inledning Fredrik Gunnarsson Bokens redaktör, avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad, Sveriges Kommuner och Landsting,

Hur planerar vi

in idrott i vårt samhälle; i staden, i byn, i bostadsområdet?

Hur kan vi göra så att idrott blir en naturlig del av samhällslivet? Som bjuder in, som leder till att fler människor, små som stora, upptäcker idrottens positiva kraft? Att fler blir aktiva och fler delaktiga? Och hur kan idrotten som lokal identitetsfaktor och som underhållningsvärde understödjas?

Att planering och utveckling hänger ihop säger sig självt. Om vi lägger grunden för någonting verkligt bra så brukar vi också få skörda frukterna av det. Men stämmer det i praktiken, i den kommunala praktiken? Och stämmer det på idrottsområdet?

I den här boken kommer vi att belysa planeringen för idrottsliga uttryck som finns i befolkningen. Planering och utveckling är givetvis viktigt även för idrottens verksamheter och de effekter samhället önskar att idrotten ska ge. Viktigt, visst, men inte i motsvarande mån en realitet i dagsläget.

En bred idrottsdefinition – från egen fysisk aktivitet till underhållning Idrotten i bred mening, som aktivitet, som eget fritidsintresse, som underhållning och som livsstil i befolkningen har vuxit mycket under de senaste

idrott i planering – idrott för utveckling

decennierna. Idrotten har kommit att bli en expanderande sektor i samhällslivet ekonomiskt såväl som socialt.

Vissa röster vill göra gällande att det antagligen är den mest expansiva ekono­miska sektorn, med bortåt 5% av bnp i dagsläget och samtidigt kraftigt växande. Betänk bara den mediala bevakningen av internationella evenemang som vi nog ibland tycker går till överdrift. En sådan beräkning saknar dock de spin off-effekter som idrotten ger i form av ny verksamhet, exempelvis inom teknik-, service- och turismnäringen.

Idrottens sociala utbredning är också växande. Människor idrottar som aldrig förr, det svenska folket är en idrottande befolkning. I det här sammanhanget är det centralt att lyfta fram den svenska idrottsrörelsens betydelse.

Den saknar egentligen motsvarighet, både här i Sverige och internationellt.

Runt 80% av alla som växer upp i Sverige kommer någon gång att vara medlem i en idrottsförening.

Som om inte det vore nog så ökar det individuella utövandet rekordartat, framförallt i kommersiella miljöer men också på egen hand hemma och på allmänna platser. Många gånger handlar detta om befolkningen utanför föreningslivet – oorganiserade unga, men i det stora flertalet fall vuxna och pensionärer. Denna utveckling har vi svårare att sätta siffror på i Sverige, då vi saknar ett sådant synsätt och en sådan kunskapsinsamling.

Idrotten blir därför allt som oftast lika med förenings- och tävlingsidrotten.

Det kommunala ansvaret Kommunerna har genom 1900-talet tagit på sig ett allt större ansvar för idrottandets ”infrastruktur”, anläggningar och miljöer. Den verkliga expansionen kom under 1960- och 1970-talen, då den kommunala välfärdsutvecklingen kom att beröra allt fler sektorer i samhällslivet, däribland idrott och fritid. Under dessa årtionden fanns också en aldrig tidigare skådad investeringsvilja för idrotts- och fritidsområdets anläggningar. Anläggningar från denna tid utgör stommen i det stora och omfattande bestånd vi har idag.

Allt som allt finns i Sverige 30 –40 000 anläggningar, stora som små, enkla som komplicerade.

idrott i planering – idrott för utveckling

Efter 1990-talets besparingar inom offentlig sektor, då en del anläggningar lades ner eller i träda, så har 2000-talet inneburit nya tillskott till denna sektor. Under de senaste tre åren har Sverige upplevt en ”all time high” för kommunala nyinvesteringar för idrottsanläggningar. Investeringsvolymerna har legat på mellan 2 och 3 miljarder kronor årligen. Det nya idag är att det finns en bredare vilja till finansiering från både föreningsliv och näringsliv i form av s.k. offentligt privat partnerskap (opp). Naturligtvis drar de allt fler och allt större arenorna och anläggningarna upp investeringsnivåerna och det är också här som de kommersiella intressena finns för finansiellt samarbete. Men det byggs också en mängd mindre anläggningstyper där flera finansiärer är inblandade, både från offentlig och ideell sektor. Föreningsägda och föreningsdrivna anläggningar fortsätter att öka i omfattning.

Kommunens roll har således utvecklats sedan den förra expansiva fasen under 1970-talet. Fler aktörer är inblandade och idrottsföreningarna spelar en allt viktigare roll som samarbetspartner. Men de har också uppgraderat sin position som kravställare. Även om klubbarna som driver elitverksamhet inom lagidrotten ofta är finansiärer finns det tendenser till att denna Alagsidrott också blir normsättare för idrottens nya anläggningar och miljöer – normer som sprider sig vidare neråt i seriesystem och åldrar.

Samtidigt tampas såväl kommuner som landsting/regioner med en alltmer försämrad folkhälsa. Kommunerna börjar så sakteliga få aktiva partners i det breda idrottsuppdraget som syftar till att stärka folkhälsan och stimulera idrottens sociala värden. Även i dagens nya regionalpolitik finns ett tillväxt- och utvecklingsuppdrag som visar sig ha bäring på idrottsområdet.

Detta återkommer också i två av bokens avsnitt.

Kan detta nya idrottspolitiska spelfält och dessa ”idrottsaktörer” samlas kring gemensamma målbilder och stödinsatser för idrottandet framstår framtidens idrottspolitik som ett möjligheternas område, med mycket resurser och många aktörer. Frågan är då vilken målbild man ska samlas kring.

Föreningsfostran – tävlingsfostran Regeringens senaste idrottspolitiska utredare Tomas Peterson menar, något förenklat uttryckt, att idrotten i Sverige har att balansera två ibland motstridiga förväntningar, den om föreningsfostran med den om tävlings-

idrott i planering – idrott för utveckling

fostran. För tävlingsfostran gäller prestationen, tävlingsmomentet och resultaten som kännetecken. För föreningsfostran gäller idrottens sociala värden, den demokratiska skolningen och ”förbrödningen” som kännetecken. Peterson ser problem i de inneboende krafter som idrotten har idag – i tidig specialisering, i selektering och i förlängningen idrottslig utslagning – och förordar insatser som gör föreningsfostran till ett starkare inslag i föreningsidrotten.

Ett liknande resonemang kan föras om idrottens anläggningar och miljöer.

Byggandet och utformningen av dessa vilar också på vår syn på vad idrotten syftar till.

Den tydligaste trenden idag är att vi bygger för en alltmer högpresterande idrott genom att förse idrottsföreningarna med anläggningar av allt högre standard.

Idrotten utspelas allt oftare på särskilda platser och i avskilda utrymmen, innesluts av tak och väggar bakom stängsel och portar, tillgodoser dem som är ”inne” i idrotten och avskärmar dem som står utanför. Inte sällan förläggs idrotten till avsides platser dit utövarna söker sig för att kunna förbättra sina resultat utan störande inslag från omgivningen. Detta tema återkommer också i ett av bokens avsnitt.

Vad som behövs är således en kompletterande trend som slår vakt om ”idrottens tillgänglighet” och som sätter idrottens sociala och hälsomässiga värden i förgrunden för såväl planering av det bebyggda rummet som för själva anläggningsutformningen. Det måste bli lättare att ”ta sig in” på idrottens fält, trösklar måste hyvlas och portar måste öppnas – överhuvudtaget måste vi i ökad utsträckning arbeta med att göra idrotten attraktiv för så många som möjligt. Idrotten och den fysiska aktiviteten kan med fördel vävas in mer allmänt i den bebyggda miljön i syfte att stimulera fler människor till idrott. Den fysiska planeringen, både på översiktlig och på detaljnivå, liksom designen på idrottsanläggningarna har betydelse för om människor ska känna sig uppmuntrade och inbjudna. Och här kommer då den breda idrottsdefinitionen och det breda offentliga idrottsuppdraget in.

Lyckas vi kombinera de två – ett brett idrottande i befolkningen utifrån lekens och det sociala mötets värdegrund med de rent idrottsliga prestationerna och framgångarna – så samverkar dessa två och bidrar till en positiv utveckling för samhället i övrigt, något som det finns flera exempel på i boken.

idrott i planering – idrott för utveckling

Exempel och utgångspunkter I den här boken medverkar skribenter med olika utgångspunkter och perspektiv på idrotten och den fysiska aktiviteten.

I tre kommunexempel och ett regionexempel ges exempel på hur det idrottspolitiska uppdraget utförs och planeringsarbetets roll. Att en aktiv och idrottande befolkning i stort tydligt hänger samman med en mer positiv utveckling generellt för kommunen, är något som exemplen på olika sätt visar.

För att beskriva idrottens anläggningar och miljöer mer utförligt finns en idrottshistoriker och en idrottsforskande kulturgeograf. Dessa tar från sina respektive utgångspunkter grepp om idrottandets förutsättningar utifrån den fysiska miljöns utformning.

I bokens avslutande del ger dels en arkitekt och dels en samhällsplanerare underlag för hur ett förnyat och utvecklat arbetssätt kan iscensättas på idrottsområdet.

idrott i planering – idrott för utveckling

Nedslag i historiska miljöer och perspektiv inför framtiden Nils-Olof Zethrin Doktorand vid historiska institutionen, Stockholms universitettionen, Stockholms universitet

möts nutid och dåtid. Legendariska prestationer, om så i gärdsgårdsserien, fångar vår uppmärksamhet och väcker känslor. Men idrottens miljöer är mer än tempel för de som är frälsta av tävlingsresultat.

De berättar om ett samhälle i förändring, om politik, estetik, visioner och engagemang. Vid mötet med idrottens platser väcks funderingar. På vilket sätt är platsens historia intressant? Varför ser den ut som den gör. Vad inbjuder den till och vad för aktiviteter utesluts genom dess gestaltning? Hur har platsen och verksamheten där förändrats?

På idrottens platser

I idrotten bryts en mängd olika ideal mot varandra. Här möts allt från den engelska överklassens gentlemannaideal, formade i 1800-talets mondäna utbildningsmiljöer, till sport som hälsoinriktad aktivitet, social träning eller publik förströelse. Hur idealen har formats och hur de tillämpats är beroende av var de formats. Idrottens miljöer kan hjälpa oss att förstå idrotten.

Men idrottens miljöer är också en väg till att förstå vilka tankar som funnits bakom byggandet av anläggningar för sport. Denna text tar sin utgångspunkt i dåtiden för att tydliggöra ett dilemma för nutidens beslutsfattare.

En intressant miljö är inte nödvändigtvis den största arenan eller den mest tongivande skolan. Ett lekhus vid Nääs eller en cirkusbyggnad i Malmö kan vara lika intressant som en idrottsmastodont som Nya Ullevi. Varje plats har sitt eget värde. Ändå finns det några miljöer som mer tydligt än andra tillhandahåller nycklar till idrottens och det moderna samhällets historia.

Dessa nycklar kan också öppna upp nya perspektiv på vad idrottsmiljöer

10

idrott i planering – idrott för utveckling

kan tillföra sin omgivning. För det går att slå fast – idrottsanläggningar är viktiga delar av en orts liv och identitet.

Var har det tränats och tävlats?

Idrottens äldre anläggningar lever farligt om de inte redan rivits. Många idrottsplatser ligger på eftertraktad mark. Det var inte ovanligt att tidiga idrottsplatser anlades centralt i olika tätorter. Men det fanns också de, till exempel Idrottsparken i Norrköping, som anlades i stadens utkant. Den byggdes 1903 på mark som betraktades som värdelös. Men staden expanderade och slöt sig kring anläggningen. Numera ligger Idrottsplatsen centralt och har lyfts fram som ett exempel på en anläggning som tack vare sitt läge spelat en viktig roll i stadens sociala liv. I dag är dess öppna ytor begärlig mark. I hörnet av Idrottsparken ligger en unik tennishall från 1929 som fortfarande används. Den rymmer bara en enda bana, en liten läktare och ett mindre omklädningsrum. Vid flera tillfällen har hallen hotats av rivning, men sedan några år tillbaka är den istället klassad som byggnadsminne.

Detta är ett av flera exempel på hur idrottsanläggningars roll och funktion förändras. Från början var tennishallen en plats för aktiviteter som enbart hämtade sina aktiva ur samhällets burgnare skikt, nu är det en byggnad som vittnar om stadens utveckling. Som byggnadsminne adderar den ett ytterligare värde till staden.

Vid ingången till 1900-talet fanns det få idrottsplatser och än färre idrottshallar. Idrott bedrevs då antingen av militären i excercishallar eller av spektakulära atleter i olika cirkusbyggnader. I dessa frodades en idrott som låg på gränsen till renodlad nöjeskultur. Ett välbevarat exempel på sådana cirkusbyggnader är teatern Hipp i Malmö som fortfarande är i funktion.

Idrotten förekom där antingen i olika typer av kraftuppvisningar, brottnings- och boxningsmatcher, ofta som delar av cirkusföreställningar, eller i biljardsalongen i anslutning till restaurangen.

Militärens exercis och cirkusatleternas uppvisningar var olika typer av fysiska aktiviteter för vuxna män och de var idrottsaktiviteter utanför idrottsrörelsens ram. Ett annat exempel, men med verksamhet även för barn och kvinnor, fanns hos lekrörelsen. Vid gamla folkskollärarseminariet i Nääs i Lerum landade Nils Holgersson på sin underbara resa. Holgerssons diktade besök visar att skolan där vid 1900-talets början ansågs vara en så viktig

idrott i planering – idrott för utveckling

11

plats att alla svenska barn borde få läsa om den. Vid denna utbildningsanstalt uppfördes ett lekhus, som fortfarande finns kvar som ett välbehållet monument över ett alternativ till idrotten. I lekhuset tränades kroppsövningar som alternativ både till den strikta kommandostyrda gymnastik som dominerade i skolornas gymnastikundervisning och till tävlingsidrotten.

Leken hade tävlingsinslag men syftade inte till tävlingshets. Leken var, till skillnad mot idrotten, även öppen för barn och kvinnor. Det är från leken som handbollen härstammar. Lekrörelsen, som var stark i Västsverige fram till 1920-talet, bedrev också verksamhet på exempelvis Heden i Göteborg.

Detta är en av anledningarna till att öppna och tillgängliga idrottsytor fanns tidigare i Göteborg än på många andra orter.

Lekrörelsen blev en parentes i idrottens historia. En helt annorlunda typ av idrottsanläggning är Bollen i Ystad. Sporthallen Bollen stod färdig till den stora utställningen ”Fritiden” 1936. I dess arkitektur förenas tidens funktionalism både i form och i funktion. Hallen är samma andas barn som hela utställningen och tillkom i en tid då stora befolkningsgrupper för första gången kom i åtnjutande av fritid. Den byggdes samtidigt som den moderna välfärdsstaten började utvecklas och är därför också ett monument över de sociala ambitioner som formades inom politiken.

Den dominerande sporten i Bollen blev handbollen, som då gått från att vara en form av lek främst för kvinnor och barn till att bli den betydligt hårdare kontaktsport som vi numera känner. Bollen stod också för en helt annan, folkligare idrott än exempelvis den tennis som spelades i ovan beskrivna tennishall i Norrköping. Men både Tennishallen och Bollen står kvar som några av de bäst bevarade exemplen på idrottsmiljöer från mellankrigstiden.

En oval och en rektangel Lekhuset i Nääs, Bollen i Ystad eller Hipp i Malmö visar att idrotten kan ta sin plats i de mest skilda miljöer. Det är inte givet hur man idrottar, var man idrottar eller varför man idrottar. Det är inte ens givet vad idrott egentligen är, eller har varit. Med ovanstående miljöer blir detta än tydligare, eftersom historien ger exempel på just förändringar. Det är helt enkelt så att det som uppfattas som en idrottsplats, vad man gjort där och vilka som sökt sig dit har varierat stort över tiden. Men en sak är säker. Det är ingen slump varför idrotten ser ut som den gör. Tvärtom är det tydliga politiska processer och

12

idrott i planering – idrott för utveckling

tydliga strävanden inom idrottsrörelsen som bidragit till att dagens idrottsmiljöer är tämligen likartade, trots att man bedriver en rad olika grenar där.

Säg ordet idrottsplats och de flesta tänker på en rektangel omgiven av en oval. Fråga om det inte finns andra typer av idrottsplatser så blir associationerna vidare. Tankarna går kanske till gymnastiksalar, idrottshallar, tennisbanor och simhallar. Färre tänker på skateboardparker, skidbackar eller stall för hästar. Det beror antagligen på att de förra anläggningarna främst är byggda för att idrotta på medan de senare i högre grad förknippas med andra aktiviteter. Till skateboardparken går man för att umgås med kompisar, till stallet för att sköta hästar och till skidbacken för en dag med familjen eller som start på en festkväll under skidweekenden. En sådan tolkning förutsätter att idrott definieras som aktiviteter bedrivna inom tävlingsidrottens ram, där det idrottas inom ett allmänt accepterat regelverk och där aktiviteterna kan relateras till just tävlingsidrott.

En sådan strikt definition stämmer inte överens med ordalydelsen i vad exempelvis Riksidrottsförbundet kallar idrott, inte heller med vad som beskrivs i den statliga idrottspolitiken och säkert inte med vad en lokal idrottspolitiker kallar idrott. Men jag vill ändå påstå att det är sådana aktiviteter som nästan uteslutande bedrivs på våra idrottsanläggningar. Det första vi tänker på när vi talar om idrott är tävlingsidrottens anläggningar. Det är en viss typ av anläggningar som varit helt dominerande när det planerats och byggts för idrott de senaste 90 åren. Den rådande tankefiguren har varit tävlingsidrotten.

Sammanhanget för tävlingsidrotten har å andra sidan varierat. En bild från förra seklets början visar en vy över Jönköping. I bakgrunden syns staden och Vättern. I förgrunden syns Stadsparken med dess restaurang Alphyddan som var byggd i en försvenskad ”alpstil” med nationalromantisk touch. Intill Alphyddan låg den nybyggda moderna idrottsplatsen. Det finns något som slår en när man betraktar bilden lite närmare. Löparbanorna är inte ovala.

De följer istället en rektangel.

Idrottsplatsen låg mitt i Jönköpings stadspark och hade en nära koppling till stadens sällskaps- och nöjesliv. I samband med mästerskapstävlingar i friidrott 1902 möttes trätande idrottsorganisationers ledare från Stockholm och Göteborg på neutral mark, mer precist på idrottsplatsens restaurang Alphyddan. De förde diskussioner om hur idrotten borde organiseras – allt medan det tävlades på den fyrkantiga löparbanan utanför fönstren.

idrott i planering – idrott för utveckling

13

Stadsparksvallen i Jönköping vid förra seklets början. Den fyrkantiga löparbanan vittnar om att friidrotten ännu inte hade formats av starka organisationer som skapat standardi­ serade regler och enhetliga anläggningar. Riksidrottsförbundets arkiv. Fotograf okänd.

Numera kan den ursprungliga idrottsplatsen bara beskådas på gamla ritningar och fotografier. Men spåren från mötet på Stadsparksvallen 1902 finns kvar. Året därpå bildades Riksidrottsförbundet, som kom att bli den allt igenom dominerande idrottsorganisationen i Sverige. Dagens besökare möter en idrottsplats lik många andra. Löparbanans form är numera oval – inte fyrkantig – bara ett av många tecken på hur idrottens miljöer kom att standardiseras allt eftersom Riksidrottsförbundets inflytande ökade. Efter att Riksidrottsförbundet grundades har det inte byggts många rektangulära löparbanor i Sverige. Kombinationen alkoholutskänkning och idrottande försvann också för att inte komma tillbaka förrän de senaste årtiondenas idrottsliga nöjestempel som Globen eller Löfbergs Lilas arena hade byggts.

Idrottsplatsen i Stadsparken i Jönköping var en blandning av olika kulturella uttryck. Där samsades stadens societet på restaurangen efter en stunds stärkande promenad. Där tävlandes och tränades i idrott som inte riktigt

14

idrott i planering – idrott för utveckling

hade funnit sina moderna former. Där lades grunderna till den organisation som kom att forma uppfattningen om vad en idrottsplats egentligen skulle vara.

Varför kom en rektangel i en oval att bli den rådande formen för hur en idrottsplats skulle se ut? Svaret går att finna i tre parallella förlopp. För det första handlar det om att idrotten växte fram som en standardiserad och mätbar aktivitet som skulle bedrivas på likvärdiga anläggningar.

För det andra att idrotten i Sverige kom att organiseras inom enbart en organisation. Den frivilliga föreningsdrivna idrotten kom att finnas inom Riksidrottsförbundets hägn. Så ser det inte ut i andra länder, men i Sverige kom denna organisation att få avgörande betydelse. För det tredje kom idrottsrörelsens strävanden att sammanfalla med kommunala och statliga strävanden. Dessa syftade till att ge ungdomen möjlighet till ”meningsfull” sysselsättning och social fostran samt bidra till ett stärkande av hälsan.

Är framgångssagan ett problem?

Alla ovanstående exempel handlar om vad det var som hände och vad som blev resultatet. Vid en blick bakåt i historien ser man hur tävlingsidrottens organisationer kommit att få avgörande inflytande över hur idrottsanläggningar byggts, trots att en mängd olika alternativ funnits. Tävlingsidrotten har i stor utsträckning hamnat i de geometriska formerna ovalen eller rektangeln. Ovalen när det handlar om utomhusanläggningar och rektangel när det handlar om inomhusanläggningar.

Men vad är egentligen problemet? Det står ju ovan att visserligen är tävlingsidrotten den rådande tankefiguren, men det finns ju å andra sidan redan stall, skateboardparker, golfbanor och skidbackar. Idrottens utveckling under drygt hundra år är i stora stycken en framgångssaga. Det finns ingen annan frivillig aktivitet för ungdomar som attraherar så många. Hälften av alla ungdomar upp till 20 års ålder är med i en idrottsförening och mer än åtta av tio har någon gång varit det. Ungdomar lägger mycket tid på sitt idrottande, de tycker att idrottande har stor betydelse i deras liv och de allra flesta trivs inom idrotten.

Det grundläggande problemet är att när tävlingsidrotten varit så dominerande så separeras tankebanorna och det blir svårt att finna nya sätt att tänka kring framtida anläggningar. Det är svårt att fullt ut se potentialen

idrott i planering – idrott för utveckling

15

i vad dessa viktiga och dyra anläggningar innebär. Trots tävlingsidrottens otvivelaktigt positiva funktion i samhället vet vi att idrotten inte fullt ut uppfyller sina mål. Många av dem som aldrig hittat till idrotten, men som ändå vill dit, har inga aktiviteter att välja på. Dessa problem blir större ju äldre ungdomarna är. Med stigande ålder identifierar sig ungdomar och vuxna allt mindre med idrottens kärnlogik som handlar om tävlandet. För att kunna utveckla idrottsmiljöerna ytterligare krävs därför att anläggningar kan bli till bredare former av mötesplatser som möjliggör flera olika typer av verksamheter. Därigenom tillförs också orten ytterligare värden.

Det finns många anledningar till att fler ögon riktas mot idrottens platser.

Kända idrottsmiljöer hotas av expanderande tätorter med brist på byggbara ytor i centrala lägen. Den kanske viktigaste anledningen till att allt fler ögon riktas mot idrottens platser är att det finns stora förhoppningar att nya moderna anläggningar kan addera nya viktiga värden till den stad, by eller omgivning där de finns. Dessa förhoppningar är inte orimliga. Framförallt därför att det är ett otvivelaktigt faktum att idrott berör och intresserar många människor. Idrotten är helt enkelt en arena för möten som barn, unga och vuxna tycker är attraktiv.

Därför är det ett dilemma för en kommunal tjänsteman eller beslutsfattare att gå in i en process som söker att ändra på ett vinnande lag. Detta lag består av kommunerna och idrottsrörelsen, som tillsammans skapat förutsättningar för idrotten som verksamhet av såväl stor omfattning som stor betydelse. Samtidigt visar denna historiska exposé, att visserligen har historien sett en mängd olika samtidsberoende anläggningar, men att processen har gått mot en likriktning i att tillfredställa tävlingsidrottens behov.

Men idrottsanläggningar kan och ska även bidra med något mer. Fungerande anläggningar kan vara byggnadsminnen och därigenom tillföra sin ort nya kvaliteter genom att bevaras. Nybyggda anläggningar kan gestaltas utan att tävlingsidrotten missgynnas, men så att även andra idrottsideal kan samsas där. Då ges också idrotten ytterligare möjligheter att uppnå sina högt ställda ambitioner om att inte bara forma vinnande lag utan också ta ett brett samhällsansvar.

16

idrott i planering – idrott för utveckling

Exemplet Västerås stad:

Strategier för idrott – från arenor till spontanidrott Lennart Fast Direktör, Kultur Idrott Fritid, Västerås stad

en småstad i början av 1900-talet växte industristaden Västerås fram i mycket rask takt. Företag som asea och Svenska Metallverken var dominerande. Folkrörelserna utvecklades parallellt, däribland idrottsrörelsen. ”Idrottsstaden” Västerås etablerades.

Från att ha varit

Ledande företrädare för industrin, fackföreningsrörelsen och kommunen bidrog från 1930-talet och framåt till att skapa goda förutsättningar för idrotten i Västerås. Den största profilen av dem alla var Sigfrid Edström.

Han var ledare för asea under ca 40 år och blev samtidigt den sannolikt största idrottsledare Sverige haft, med internationella uppdrag av stor betydelse inom olympiska rörelsen och friidrotten. Även lokalt gjorde han stora insatser.

Det är mot den historiska bakgrunden man bör se idrottens roll i samhällsplaneringen i Västerås i dag. Industrin fortsätter att ha stor betydelse för stadens utveckling, men staden är mer mångfacetterad i dag. Västerås är ett starkt regionalt centrum för handel och logistik, har världsledande företag inom robotteknik och automation och betydelsen av utbildning, kultur och idrott ökar. Framtidstron är stark. Staden ligger i en tillväxtregion och ökar stadigt sin befolkning.

Staden öppnas mot den stora Västeråsfjärden och begreppet Västerås Mälarstaden är inarbetat. Mälaren är en tillgång i en mängd avseenden,

idrott i planering – idrott för utveckling

17

både när det gäller attraktiva boendemiljöer och fritidsliv. Fritidsbåtlivet är intensivt och staden har drygt 3 000 bryggplatser. Friluftsbad, motionsspår och naturreservat i Mälarnaturen ger goda möjligheter till fysisk aktivitet och rekreation.

För tio år sedan tog staden fram en målbild, Västerås Mälarstaden 2013.

Stora delar av målbilden har förverkligats och därför har arbetet med en ny målbild satts igång, Västerås Mälarstaden 2026. Det är ett brett upplagt arbete, där västeråsarna involveras på olika sätt. Idrott, fritid och kultur är ett av fyra huvudområden i målbildsarbetet.

Västerås har stor bredd inom elitidrotten, även om staden för tillfället saknar lag i allra högsta divisionen i de största mediala sporterna fotboll och ishockey. Bandyn står stark, med ”mesta mästarna” Vsk Bandy, och damidrotten är på frammarsch med två lag i innebandyns högsta division kommande säsong. Inom kommunens gränser finns fem golfbanor och i individuella idrotter som kanot har Västerås olympier.

Folkhälsa i stadsdelarna För några år sedan tog kommunen fram ett folkhälsoprogram i bred samverkan. Där beskrivs idrottens och den fysiska aktivitetens roll för en god folkhälsa mycket tydligt. Programmet fungerar som ett styrdokument i den kommunala planeringen.

Begreppet ”den goda stadsdelen” försöker samla alla värden som ska styra stadsdelsutvecklingen. Det är en stark och levande metafor som framför allt handlar om de mjuka värdena: sociala möten, trygghet, tillit, integration, folkhälsa etc. Möjlighet till idrott, både spontant och organiserat, är viktiga ingredienser i begreppet ”den goda stadsdelen”. Det finns ett gediget kunskapsunderlag, bland annat från ”Liv och Hälsa”, om sociala faktorer och om hur invånarna upplever sin stadsdel i olika avseenden. Regelbundna kulturoch fritidsvaneundersökningar ger också ett värdefullt planeringsunderlag.

I den politiska majoritetens strategiska plan för mandatperioden är trygghet och trivsel ett av fyra målområden. Här pekas åtgärder ut inom kultur, idrott och fritid som viktiga för att nå uppsatta mål.

Stadsdelen Råbys nya centrum invigdes år 2000 och var resultatet av en lokal demokratiprocess. En idrotts- och evenemangshall är en betydelsefull

18

idrott i planering – idrott för utveckling

del av det nya centrat. Den drivs i dag av ett kooperativ, bestående av lokala idrotts- och kulturföreningar.

I stadsdelen Pettersberg har ett utvecklingsarbete pågått under några år.

Idrotts- och föreningsverksamhet har varit en del i det arbetet. Det handlar om att öka attraktiviteten i stadsdelen, bland annat med hjälp av idrott.

Utvecklingsarbetet har bedrivits förvaltningsövergripande och i samverkan med tre andra kommuner i landet samt med forskarstöd från Örebro Universitet. Det kommunala bostadsbolaget har varit en aktiv part. Arbetet har bland annat resulterat i en näridrottsplats för spontana aktiviteter, med konstgräsplan och möjligheter för beach volley, boule, friidrott m.m., samt en lekplats.

Modell för kommunens fysiska planering Västerås stad har under ett antal år utvecklat en modell för den fysiska planeringen som ger goda möjligheter för aspekter kring idrott och fysisk aktivitet att komma in på ett tidigt stadium och på ett naturligt sätt. På högsta tjänstemannanivå finns ett strategiskt samhällsbyggnadsråd, ”StratSam”, där direktörerna från berörda förvaltningar och kommunala bolag ingår. Där tas idéer om och behov av utvecklingsprojekt, planinitiativ etc. upp på strategisk nivå i ett mycket tidigt skede. Idrott och fysisk aktivitet finns med i diskussionen redan på detta stadium. Inte bara för planering av ytor utan även för de ”mjuka” aspekterna.

Ett motsvarande övergripande råd på chefsnivå för välfärdsfrågorna, ”Välsam”, startar hösten 2008. Där kommer idrottsfrågornas betydelse att finnas med i än högre grad.

Stadsledningskontorets enheter för samhällsbyggnad respektive välfärdsfrågor leder dessa strategiska råd.

När ett strategiskt projekt startar, t.ex. för utveckling eller omvandling av en stadsdel eller för exploatering av ett nytt större bostadsområde, skapas alltid en organisation med styrgrupp och projektgrupp med företrädare för alla förvaltningar som kan tillföra sakkunskap. I styrgruppen ingår direktören för kultur, idrott och fritid och i projektgruppen alltid en medarbetare på strategisk nivå. Det ger förutsättningar att få med idrottsfrågorna på ett naturligt och effektivt sätt.

idrott i planering – idrott för utveckling

19

Läges- och lokaliseringsmatris. Strategiskt planeringsarbete i Västerås stad.

Planarkitekterna har genom åren fått en annan och bredare roll. Redan i början av arbetet får de ett brett idé- och behovsunderlag, kan stämma av med styr- och projektgrupp under arbetets gång och har successivt blivit skickligare i att skriva fram heltäckande planer, där det formella interna remissförfarandet blir av mindre betydelse.

Utvecklingsstrategier Västerås har gjort sig känt för ”tredimensionella” partnerskap (offentligtprivat-ideellt) inom sektorn kultur och idrott. Partnerskapet kring stadens nya konserthus från 2002 har beskrivits i en tidigare skl-skrift, Offentligt privata partnerskap — Erfarenheter från samverkan i fyra kommuner (2007).

Det mest aktuella exemplet är utvecklingen av stadens centralt belägna idrottsområde Rocklunda. Staden sålde hela området till lokala näringslivsföreträdare, som nu byggt en inomhusarena för bandy och en ny fotbollsarena, rustat upp ishockeyhallen och uppfört ytterligare några mindre arenor samt en större anläggning för Friskis & Svettis. Lokaler för idrottscollege samt kanslilokaler för idrottens organisationer planeras och flera idéer finns. Staden hyr tillbaka hela området och vidareuthyr därefter arenor till

20

idrott i planering – idrott för utveckling

Presentationsbild av Rocklundaområdet i Västerås.

stadens föreningsliv och till det bolag idrottsföreningarna har bildat, Rocklunda Sport och Event ab.

Genom satsningen på Rocklunda ökar staden sitt attraktionsvärde, får en tydlig offensiv profil och ett första klassens område inte bara för idrott utan även för evenemang av andra slag. Området kommer även i fortsättningen att vara i första hand ett idrottsområde med arenor för träning och tävling, bredd och elit och idrottsevenemang av skilda slag som nationella och internationella mästerskap, stora ungdomsturneringar, cuper etc. I målbilden för Rocklunda slås fast att området ska vara en mötesplats för alla västeråsare.

Att använda ortens specifika förutsättningar Samtidigt med den stora satsningen på Rocklunda måste staden kunna fortsätta främja och skapa förutsättningar för idrott och fysisk aktivitet i olika stadsdelar och i stadens omland i såväl organiserad som spontan form. Ett angeläget område är det rörliga friluftslivet. Mälarnaturen med dess övärld, Svartåns dalgång etc. ger goda förutsättningar för aktiviteter av det slaget.

En natur- och kulturmiljöplan har tagits fram, liksom en utvecklingsplan

idrott i planering – idrott för utveckling

21

för Mälaröarna. Förverkligandet av dessa planer kommer att ge ännu bättre förutsättningar för såväl västeråsare som turister att ägna sig åt fysisk aktivitet och rekreation i vackra natur- och kulturmiljöer. Det är ett exempel på när kommunal planering både kan förbättra närmiljön för de boende och öka attraktiviteten för turister och andra besökare.

Stadens marknadsföringsbolag Västerås & Co använder flitigt idrotten i sitt arbete, såväl evenemang i form av internationella mästerskap med högt publikintresse som de goda grundförutsättningar staden har för idrott och fysisk aktivitet.

Västerås är sedan gammalt en cykelstad med ca 35 mil cykelvägar i staden, tack vare framsynta kommunala planerare från 1960-talet och framåt.

Ansträngningar har på senare år gjorts i form av olika projekt för att öka cyklandet av såväl miljö- som folkhälsoskäl. De goda möjligheterna att ta sig fram i Västerås per cykel används i marknadsföringen av staden som boendeort.

Jag har här försökt beskriva hur idrotten och fysisk aktivitet över huvud taget starkt bidrar till utvecklingen av Västerås Mälarstaden. Det sker i stadens centrum, i stadsdelarna och på landsbygden som en naturlig del av samhällsplaneringen i en arbetsform som utvecklats och förfinats under många år. Arenabundna verksamheter är lika väsentliga som fysiska aktiviteter som sker i skog och mark, i parker, på stränder eller på Mälarens vatten. Utrymme och förutsättningar för verksamhet i såväl organiserad som spontan form finns och offentligt-privat-ideella partnerskap i olika skepnader skapar nya möjligheter och en dynamisk utveckling. Idrotten ses som en viktig samhällskraft och dess företrädare har stor betydelse i utvecklingen av välfärd och livskvalitet i Västerås och för stadens attraktivitet som bostadsort, besöksmål och etableringsort.

22

idrott i planering – idrott för utveckling

Fysiska miljöer för fysisk aktivitet – en mångfacetterad utmaning Karin Book Forskare vid idrottsvetenskapliga institutionen, Malmö högskola

fysiska miljöers betydelse för fysisk aktivitet måste man inledningsvis peka på att det handlar om mer än organiserad träning och tävling. Jag delar in fysisk aktivitet i följande grupper: Om man ska förstå

• • • •

Organiserad idrott Spontanidrott (Fysiska) vardagsaktiviteter Fysiskt aktiva transporter

Först och främst finns det miljöer som är direkt inriktade på fysisk aktivitet, nämligen idrottsanläggningar och -arenor. Till dessa hör dels prestigearenor, som byggs runt om i våra städer idag, dels näridrottsplatser och olika typer av anläggningar däremellan. Utöver dessa finns det en rad andra miljöer som kan användas för fysisk aktivitet, till exempel:

• • • • •

Grönytor Skolgården Bostadsgården Offentliga rum och platser Cykel- och gångvägar

Därtill måste sammanhanget mellan dessa platser och helheten i staden och dess struktur vägas in. Frågan om hur en levande stad som inbjuder till aktivitet och rörelse kan se ut har inget entydigt svar. Det svar man kan försöka

idrott i planering – idrott för utveckling

23

Näridrottsplats i Malmö. Foto: Karin Book.

sig på att ge inrymmer både kompromisser och kontraster. En sak kan vi emellertid slå fast: hellre både och än antingen eller.

Det gröna och det grå Forskning på Sveriges Lantbruksuniversitet pekar tydligt på att vi mår bra av natur och grönska. Parker och grönytor främjar inte bara fysisk aktivitet utan också social interaktion – och det ena kan föra med sig det andra. I ett inlägg i Svenska Dagbladet (20 /3 2007) skriver Alnarpsprofessorn Erik Skärbäck följande: ”Människan är utvecklad för fysisk aktivitet. Vi upplever genom aktiviteter redan som små barn, vi utvecklas och socialiserar genom aktiviteter tillsammans.

Upplevelser kan köpas som varor, idogt underblåst i reklamen. Många upplevel-

24

idrott i planering – idrott för utveckling

ser kan vi tillgodogöra oss gratis om vi bara slår vakt om vår utemiljö. Ett hot är då när vi förtätar våra städer. Grönområden tillgodoser stora upplevelsebehov, såsom avstressning, lugn, frisk luft, social samvaro, spänning, motion, rörelseglädje, den egna kroppskontakten/fysiska utmaningar, lek och så vidare.”

Jag vill emellertid hävda att också det mer hårda urbana kan ge välbefinnande och inbjuda till aktivitet. Vi är många som uppskattar traditionella stadsmiljöer och gärna vistas i sådana. För en kvällspromenad eller joggingtur en ljus sommarkväll kanske vi väljer parken eller den stadsnära naturen, medan stadsgatorna med tät bebyggelse känns tryggare, eller rentutav mysigare, en mörk höstkväll. Olika former av mer urbant orienterade idrotts- och kulturyttringar har alltmer börjat ta det urbana rummet i anspråk. Skateboardåkarna har varit ett vanligt inslag ganska länge medan parkourutövarna (så kallade traceurer) är ett nyare inslag. För dessa utövare är de hårdgjorda ytorna viktiga och ofta mer intressanta än de för ändamålet planerade ytorna, såsom skateboardparker.

Jag vill slå fast att det ena inte behöver utesluta det andra; en urban miljö kan och bör ha rikligt med grönytor och andra gröna inslag. Det är mellanformerna som kan vara problematiska, det vill säga utsträckta urbana områden med liten urbanitet, men samtidigt få offentliga och tillgängliga gröna inslag. Den typen av miljöer finns det rikligt av i våra städer med dess vidsträckta förorter. Vidare ger en alltför utglesad stadsstruktur långa avstånd, högt bilberoende och sämre underlag för olika verksamheter.

Viktigt är alltså inte bara att det finns grönytor utan också att dessa är tillgängliga. Den visuella och ekologiska funktionen är förvisso betydelsefull, men den rekreativa är lika viktig. Detta är också värt att fundera över i ett landsbygdsperspektiv. Där finns många öppna, gröna, obebyggda ytor, men dessa kan vara ganska otillgängliga.

Staden Almere i Nederländerna, en sorts new town som började byggas på mark som torrlagts från havet (polder) på 1970-talet, planerades som en stad med en väl avvägd blandning av relativt tät bebyggelse och grönytor.

Förutom att de gröna inslagen i bostadsområdena är rikliga så har staden en flerkärnig struktur. Det betyder att bostadsområdena inte tillåtits att flyta ut, utan varje kärna har en tydlig gräns. När en kärna är färdigbyggd fortsätter bebyggelsen i en annan kärna. Kärnorna skiljs åt av stora grönområden.

Man kan likna strukturen vid bebyggelseöar i ett grönt hav. Staden är luftig och grön samtidigt som bebyggelsen är tämligen tät och sammanhållen.

Vidare har den medvetna planeringen resulterat i att en klar majoritet av transporterna inom staden sker med cykel eller till fots (ovan benämnt

idrott i planering – idrott för utveckling

25

Almere. Foto: Karin Book.

fysiskt aktiva transporter), vilket är en i jämförelse mycket hög siffra.

Gång- och cykelvägar har en hög prioritet då områdena planeras.

Det skyddade och det överskådliga Stora ödsliga platser gör få människor glada. Skalan hos omgivningen är betydelsefull för vårt välbefinnande och vår uppfattning av platsen. En mindre skala med tydliga rumsbildningar (”skyddade rum”) upplevs oftare som attraktivare och intimare än storskaliga, öppna ytor. Vi kan då greppa skalan och känner oss trygga. Samtidigt kan överskådligheten vara mindre i ett mer slutet, skyddat offentligt rum. Näridrottsplatsen som kantas av buskar kanske skapar en skyddad miljö för insyn, vind o s v, men samtidigt vet vi inte vad som händer på andra sidan buskaget. Av samma skäl kanske vi väljer att cykla längs den stora gatan istället för den för ändamålet avsedda cykelvägen trivsamt kantad av buskar efter mörkrets inbrott. Således gäller det att hitta en avvägning i skala och öppenhet samt att skapa skyddade rumsbildningar som ändå medger en översikt och känsla för helheten och sammanhanget.

26

idrott i planering – idrott för utveckling

Det välplanerade och det oplanerade Ovan pekar jag på Almere som ett gott och välplanerat stadsexempel.

Strikt planering är nödvändigt för att till exempel tillgodose olika behov och för att skapa en fungerande trafikapparat, säkerhet och för olika ändamål avsedda anläggningar. Men det måste också få finnas utrymme för spontanitet och en estetisk logik som inte följer planlagstiftning och andra gällande normer, eller som de framstående brittiska arkitekterna Alison och Peter Smithson lite mer drastiskt uttryckt det: Order is the end of all human activity.

Etnologen Elisabeth Högdahl arbetar med begreppet kreativa kryphål (från engelskans creative loopholes). Ett kryphål behöver inte vara rumsligt men det kan vara det, och det kan på olika sätt bidra till en kreativ stadsutveckling. Kryphålen kan betecknas som mellanrum, platser som på olika sätt blivit över och /eller används för ett annat ändamål än det tänkta. Det kan vara en ödetomt, en bortglömd grönyta eller en industritomt. På dessa ytor uppstår aktivitet och nya kreativa lösningar. Högdahl betonar vikten av att inte planera bort alla dessa ytor. Det oplanerade, ostädade, vildvuxna eller råa kan vara inspirerande för somliga och för vissa aktiviteter. Jag vill åter påminna om parkourutövarna som nämns ovan.

Sociologen Mats Lieberg skiljer på olika platser i bostadsområdet som är betydelsefulla för ungdomar; de trapphusnära platserna i direkt anslutning till bostaden och platser i gränszonen mellan olika bostadsenklaver. De kan ha ett skyddat och dolt läge eller ett öppet och exponerat läge. Platserna i gränszonen mellan två eller flera bostadsenklaver är viktiga mötesplatser och platser för spontan aktivitet. Det är inte omöjligt att tänka sig att dessa platser kan ha karaktären av kreativa kryphål.

Det blandade och det ensidiga I dagens planering förespråkas ofta den blandade staden, det vill säga att verksamheter ska blandas och att platser ska planeras så att de medger möten mellan olika grupper. Det ger på många sätt både tryggare och mer levande miljöer. Dygnsvariationerna blir mindre om det finns verksamheter som används vid olika tidpunkter. På så vis kan även tryggheten öka. Inspirationen till aktivitet kan också öka. Om vi befinner oss i en miljö där vi ser

idrott i planering – idrott för utveckling

27

andra människor aktivera sig (genom fysisk aktivitet till exempel) kan vi påverkas och inspireras. I blandade miljöer är chansen till detta större.

Att olika grupper träffas kan primärt också ses som positivt, då det kan ge en viss typ av trygghet (eller kontroll), skapa dynamik och utbyte. Dock måste det finnas platser där en viss grupp känner sig fredad. Yngre barn behöver ytor som inte domineras av äldre barn. Ungdomar vill ha platser där de känner sig fredade från vuxnas kontroll. Flickor behöver ytor där de känner att de har tolkningsföreträde. Spontanfotbollsspelarna måste få tillgång till ytor som inte kan bokas upp av den organiserade idrotten.

Det trygga och det spännande Frågan om trygghet är en av de allra mest centrala när det gäller stadsplanering idag. Vi matas med larmrapporter som får rädsla och otrygghet att öka.

Mycket handlar om en känsla snarare än en faktisk fara. Hur omgivningen ser ut påverkar vår trygghet. En fysiskt sett degenererad miljö skapar otrygghet samt minskar självkänslan och medborgarandan. En nedåtgående social spiral kan resultera i ökade problem med till exempel kriminalitet. Kriminalitet i bostadsområdet har i sin tur en negativ inverkan på fysisk aktivitet.

Ofta kan små insatser i form av en ny lekplats, odlingslotter för invånarna, upprustning av ett torg eller andra insatser i den fysiska miljön få positiva effekter. I kommunen Albertslund i Köpenhamnsregionen har kommunen i samverkan med invånarna arbetat med en rad fysiska upprustningsprojekt som i förlängningen fått positiva effekter på trivsel, trygghet, välbefinnande och sociala kontakter.

I min studie av nya näridrottsplatser i Malmö framgick det att sedan när­ idrottsplatserna anlagts har vandalismen sjunkit och rentav försvunnit på och i närheten av två av skolorna. Kanske är det så att invånarna känner stolthet och ansvar för arenan, de har fått något att göra i området och rörelsen och aktiviteten kring arenan har en kontrollerande verkan. Man kan tala om en självgenererande effekt:

Attraktiv miljö/ny mötesplats ➜ ökad mängd möten och aktivitet ➜ minskad vandalism ➜ ökad trygghet ➜ ytterligare aktivitet o s v

28

idrott i planering – idrott för utveckling

Med minskad vandalism och minskade oroligheter i ett område ökar naturligtvis tryggheten. Trygghet och säkerhet är betydelsefullt bland alla grupper då det gäller att främja fysisk aktivitet, men kvinnor är mer benägna än män att avstå från aktivitet då de inte uppfattar omgivningen som trygg.

Vi kan således slå fast att attraktiva, rena och trygga miljöer är viktiga för att främja aktivitet. Detta betyder inte att de ska vara tråkiga och förutsägbara. I Sverige har det funnits en tendens till att rigorösa säkerhetsföreskrifter och stel planering skapar tillrättalagda miljöer som inte ger utrymme för barns/människors egen kreativitet. Om detta kunde man läsa i Sydsvenska Dagbladet (7/ 8 2007) i artikeln ”Forskare: Lekplatser är för trista”. Det är inte alltid de mest estetiska och säkra miljöerna som attraherar barn och ungdomar (se diskussionen om kreativa kryphål ovan). Miljön måste erbjuda flexibilitet. Detta kräver medverkan från barnen och ungdomarna. Barnkonventionen slår fast att barn och unga har rätt till säkra och utvecklande miljöer, rörelsefrihet, utmaningar och trygghet.

Det storslagna och det vardagliga Om vi ser oss om i dagens städer, eller läser om stadsutvecklingen i tidningarna, kan vi tydligt se att det är populärt att bygga nya, stora idrottsarenor eller kombinerade evenemangs- och idrottsarenor (multiarenor) – det som jag i inledningen benämnde prestigearenor. Kanske kan påkostade golfbanor och upplevelseinriktade vildmarks- eller nöjesanläggningar fungera som glesbygdsparalleller. Prestigearenorna förväntas ofta locka stora evenemang och i förlängningen inkomster åt staden. Arenorna används flitigt i städernas marknadsföring utåt. Få städer skryter i dessa sammanhang om att de har god tillgänglighet till fritidsaktiviteter, grönytor i bostadsområdena, säkra cykelstigar och andra vardagligheter.

När livskvaliteten för boende i städer eller kommuners rankas – av dess invånare eller oberoende bedömare – så är det emellertid faktorer såsom social service, trygghet och utbud av fritidsaktiviteter som väger tungt, inte om staden har en tjusig arena eller varit värd för fotbolls-vm eller os (se till exempel tidningen Fokus årliga rankning). Att planera för en bra vardag med möjlighet till aktivitet för samtliga invånare måste vara stadens primära målsättning. Om man sedan kryddar sin attraktiva stad med en arena, som dessutom kanske kan komma stadens idrottslag och invånare till godo,

idrott i planering – idrott för utveckling

29

så är det säkert bara positivt. Men man måste komma ihåg att börja i det mest vardagliga innan det kan bli en fungerande fest.

Det spontana och det organiserade Föreningsidrott är viktigt och Riksidrottsförbundet har ett tydligt fokus på denna del av idrotten. I det samhälle vi har idag vill jag dock hävda att den främsta utmaningen är att hitta nya former för idrott och att skapa stödjande miljöer för fysisk aktivitet. Johan Faskunger, som på Statens folkhälsoinstitut genomförde en utredning inom ramen för regeringsuppdraget Byggd miljö och fysisk aktivitet, trycker på att vardagsaktiviteter som leder till fysisk aktivitet kan ge lika stora positiva hälsoeffekter, bland annat i form av förbättrad kondition, som en mer målmedveten och organiserad fysisk träning. De vardagliga fysiska aktiviteterna är ofta lättare att påbörja, upprätthålla och integrera i vardagsrutinerna och blir på så vis väl så effektiva som den organiserade träningen.

Ur detta perspektiv är näridrottsplatser och andra närbelägna aktivitetsytor viktiga. De kan både tillgodose mer planerade träningsformer och vara något som man passerar och kanske stannar till på när man cyklar från skolan eller till affären – eller ett ställe där man träffas en stund på eftermiddagen och spontana aktiviteter uppstår. En aktivitet kan leda till en annan och om intresset växer kan detta leda till att man blir mer fysiskt aktiv.

Avslutning Detta var några, men långt ifrån alla, av de motsägelser och mångfacetterade utmaningar som den fysiska planeringen har att tampas med och ta ställning till när den attraktiva staden med goda miljöer för fysisk aktivitet ska skapas. Och hur man än planerar så finner invånarna mer eller mindre oväntade lösningar på var och hur aktivitet kan utövas. Ibland är det inte det väl uttänkta som skapar möjligheter utan tvärt om.

30

idrott i planering – idrott för utveckling

Idrott och fysisk aktivitet – regional dialog och samverkan i Skåne Ingela Davidsson, Peter Groth, Charlotte Lindström, Ann-Christine Lundqvist och Jan Lindelöf Region Skåne

Region Skånes överenskommelse med Skåneidrotten Att se idrotten som drivkraft för en bättre hälsa och regional tillväxt och utveckling. Det är grundtanken i den överenskommelse om samverkan som sedan några år tillbaka finns mellan Region Skåne och Skåneidrotten. Det övergripande målet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa för hela befolkningen samt tillväxt, attraktionskraft, bärkraft och balans. Överenskommelsen utgör grunden för det årliga ekonomiska bidrag som Skåneidrotten får från Region Skåne. Både långsiktiga strategier och konkreta satsningar på kortare sikt ingår i överenskommelsen som revideras årligen. De utgår dels från den regionala folkhälsostrategin, dels från det regionala utvecklingsprogrammet som är politiskt antagna.

En grundförutsättning för ett framgångsrikt folkhälsoarbete är människors delaktighet och en väl förankrad samverkan mellan aktörer på olika nivåer. Överenskommelsen med Skåneidrotten är ett sådant exempel. Genom att involvera Skåneidrotten i de processer som pågår i samverkan mellan Region Skåne och andra samhällsaktörer skapas förutsättningar för att stärka idrotten.

idrott i planering – idrott för utveckling

31

Region Skåne ansvarar för hälso- och sjukvård, folkhälsa, kollektivtrafik och planering av regionala investeringar i form av vägar, järnvägar och utveckling av regionens näringsliv och kultur. Region Skåne arbetar internationellt främst inom Öresundsregionen, östersjöregionen och EU. Region Skåne är en politiskt styrd organisation med cirka 33 000 medarbetare. Skåne har 1,2 miljoner invånare i 33 kommuner. I det regionala utvecklingsarbetet är Region Skånes roll dels att verka som koordinator, inspiratör och samlande kraft i den regionala utvecklingen, dels att vara en aktör i vissa av genomförandeprocesserna.

Skåneidrotten företräder den organiserade idrottsrörelsen i Skåne och samordnar, stödjer och skapar möjligheter för den skånska idrottsrörelsens utveckling samt är dess studie- och utbildningsorganisation. I Skåne finns ca 2 500 idrottsföreningar. 400 000 skåningar innehar 500 000 medlemskap i de skånska idrottsföreningarna. 77 000 har ett ledaruppdrag. 2 500 idrottsaktiviteter genomförs varje dag i Skåne där över 20 000 ungdomar medverkar.

Under 2008 ska bidraget främst användas till insatser för integration av människor med utländsk bakgrund, tidig upptäckt av psykisk ohälsa och samverkan med andra myndigheter och organisationer. Region Skåne ser idrotten som stark drivkraft när det gäller att stärka regionens attraktionskraft som helhet. Det kan handla om att få fler företagsetableringar eller att få stora idrottsevenemang förlagda till regionen.

En av de långsiktiga strategier som bidrar till en bättre hälsa är att jämlikhets- och jämställdhetsperspektivet ska genomsyra Skåneidrottens verksamhet. Under 2008 analyseras fördelningen av resurser mellan kvinnor och män, flickor och pojkar för att säkerställa att könen behandlas likvärdigt.

I överenskommelsen mellan regionen och Skåneidrotten finns specifika satsningar på integration. Under året ska Skåneidrotten inventera vilka åtgärder som specialdistriktsförbunden vidtagit för att motverka diskriminering utifrån bland annat funktionshinder, etnicitet och religion. Genom föreningsinformation i sfi-undervisningen (Svenska För Invandrare) skapas kontakter som kan bli en väg in i föreningslivet och samhället. I årets överenskommelse ingår att ännu fler människor med utländsk härkomst, främst kvinnor, ska rekryteras till idrotten.

32

idrott i planering – idrott för utveckling

Inom området som benämns ”stödjande miljöer för hälsa” är en viktig satsning att få till stånd Hälsokonsekvensbedömningar, hkb, i regionala och kommunala beslut. Också här kan Skåneidrotten bli en viktig part för att kommunerna mer självklart planerar för grönområden för rekreation och idrott i samband med att detaljplaner utformas. Då arbetet är i initialskedet kan ännu inga resultat påvisas.

I överenskommelsen ingår också att Skåneidrotten ska bedriva idrottsskolor, stödja grannsamverkan för motion och satsa på fysisk aktivitet bland äldre.

Inom området kost och fysisk aktivitet ska Skåneidrotten initiera och medverka till skapandet av ett Kostkompetenscentrum Öresund. Vidare ska man medverka till att öka intresset för Fysisk Aktivitet på recept, FaR, och bidra till att regionens 20-tal strövområden i högre utsträckning används för rekreation, framför allt för prioriterade grupper som barn och ungdomar.

För att motverka användningen av alkohol, tobak, narkotika och doping ska Skåneidrotten arbeta för att idrottsföreningar diplomeras inom anti-dant (ett förebyggande arbete mot doping, alkohol, narkotika och tobak). Dessutom ska man medverka i en kartläggning av förekomsten av dopingpreparat i kommunala, privata och föreningsdrivna styrketräningslokaler, och genomföra utbildningsinsatser på området.

Också när det gäller psykosocial hälsa kan idrotten spela en viktig roll. Den rollen ska man bli mer medveten om genom utbildningsinsatser, framför allt när det gäller tidig upptäckt av unga flickors psykiska ohälsa. Satsningen görs tillsammans med sjukvården och med elevhälsan på kommunal nivå.

För att stimulera etablering och vidareutveckling av fler sportrelaterade företag i Skåne fortsätter arbetet under 2008 med att etablera Sport Skåne – ett idrottens innovations- och utvecklingscentrum. Anknytningen till forskning och universitet och högskolor i regionen ska vidareutvecklas liksom samarbetet internationellt, inte minst över sundet i Öresundsregionen.

Kommunerna har planmonopol För all form av fysisk planering har kommunerna ett planmonopol. Förutom de lagar och regelverk som i någon mån reglerar planeringen för markanvändningen har kommunerna en avgörande roll för utformning och innehåll i den fysiska planeringen. Kunskapen ökar alltmer om vilken bety-

idrott i planering – idrott för utveckling

33

delse utformningen av den fysiska miljön har för människors hälsa, både i form av fysisk aktivitet, trygghet, tillgänglighet och som social mötesplats.

Sett ur ett brett samhällsperspektiv blir det därför uppenbart med nyttan av att fler engagerar sig i hur vår närmaste omgivning utformas, utan att man för den skull inkräktar på kommunernas självbestämmande.

Region Skåne arbetar sedan ett par år tillsammans med några kommuner i Skåne för att utveckla metod och verktyg för s k hälsokonsekvensbedömningar, hkb. En hälsokonsekvensbedömning definieras som en samlad bedömning av hälsokonsekvenserna av ett planerat beslut och effekternas fördelning inom befolkningen.

För Region Skåne som huvudman för hälso- och sjukvården i länet är det självklart att verka för en bättre hälsa i de områden där det finns möjlighet att påverka, utöver den etiska målsättningen att verka för ett bättre liv för Skånes medborgare. Men även för kommunerna finns det stora vinster i ett förbättrat hälsoläge för invånarna. Eftersom samma insatser leder till att både Region Skåne och den enskilda kommunen bättre når sina mål, både etiska och ekonomiska, är en samverkan där Regionen kan bistå med kunskap och utvecklingsmedel viktig.

Men det finns fler aktörer som kan medverka till att hälsokonsekvenserna lyfts fram när det gäller den fysiska planeringen. I Region Skånes samverkan med Skåneidrotten sägs att Skåneidrotten ska föra en dialog med kommunerna i syfte att tillgodose behovet av natur och rekreationsområden och områden för olika typer av idrott samt tillgängligheten till dessa. Där sägs också att hkb är ett sätt att främja hälsoutvecklingen.

En målsättning är att Skåneidrotten i samverkan med i första hand kommunernas fritidsförvaltningar får möjlighet att bedöma de översikts- och detaljplaner som tas fram i de enskilda kommunerna. Skåneidrotten ska enligt överenskommelsen med Region Skåne arbeta för samhälleliga förutsättningar för ett hållbart och livskraftigt Skåne i de perspektiv där de har möjlighet att bidra, och där de med sitt intresse också har skaffat sig ett kunnande. De har stora möjligheter att i sina bedömningar lyfta fram och stärka de möjligheter som finns att öka den fysiska aktiviteten bland boende i området.

Dessutom har ett utvecklingsarbete påbörjats som syftar till att anpassa hkb-verktyget till Skåneidrottens förutsättningar. Därigenom blir det lättare att bedöma även annat som påverkar hälsa, som jämställdhet, integration och tillgänglighet för funktionshindrade och äldre. I detta ingår också en målsättning att utbilda lokala idrottsledare i att göra dessa bedömningar.

34

idrott i planering – idrott för utveckling

Regionala strategier för utveckling av grönstrukturen i Skåne För att i ett regionalt perspektiv belysa betydelsen av natur-, rekreationsoch kulturmiljövärden och behov i Skåne, utarbetade Region Skåne 2004 tillsammans med Skånes kommuner, myndigheter, föreningar och institutioner en ”Strategi för en grön struktur i Skåne”.

Karta 17. En sammanhängande grön struktur i Skåne. Underlag utgörs av karta 5 Särskilt värdefulla områden och stråk för den biologiska mångfalden, karta 7 Områden med höga kulturmiljövärden, och karta 10 Områden av regional betydelse för friluftslivet i Skåne.

Stråken är indelade i tre olika klasser beroende på hur väl de hänger ihop rent fysiskt. Ett stråk avser både fungera som spridningskorridor för växter och djur och för friluftslivet.

Stråken är medvetet mycket grovt markerade då deras exakta läge inte är preciserat och måste utredas i nära samarbete med markägare och andra berörda. Sammanställningen är gjord av Per Blomberg 2002-07-25, reviderad 030701 efter remissbehandling.

Syftet var att uppnå en samsyn kring en sammanhängande regional grön struktur och det var viktigt att belysa sambanden mellan de olika huvudstrukturerna:

idrott i planering – idrott för utveckling

35

• • •

Grönstruktur Trafikinfrastruktur Bebyggelsestruktur

Det var också viktigt att öka kunskapen om de värden som omfattas av begreppet grönstruktur, föra ett resonemang kring landskapets nya roll samt tydliggöra behovet av att behandla värdena (till exempel för kultur- och naturmiljöer, rekreation och turism) tillsammans vid avvägningar mellan olika intressen.

Bakom arbetet finns kunskapen om att vistelse i naturmiljöer är av stor betydelse för barns utveckling och inlärningsförmåga. Park- och naturmiljöer utgör också viktig stimulans för att upprätthålla hälsan hos den allt större andelen äldre i befolkningen. Det handlar om människors skönhetsupplevelser, hälsa och livskvalitet men också om förståelse för naturens möjligheter och begränsningar och våra livsvillkor.

Grönstrukturplanen föreslår sex övergripande strategier för att stärka och utveckla grönstrukturen i Skåne: 1.

2.

3.

4.

Öka kunskapen om den gröna strukturen och dess värden Utveckla viktiga områden och stråk i landskapet Stärka de regionala identiteterna i landskapet Förbättra tillgängligheten till natur-, kulturmiljö- och rekreations­ område 5. Utveckla samverkan mellan planering, agrara näringar och turism/ rekreation 6. Kompensera ingrepp i grönstrukturen och minska barriäreffekter Syftet med grönstrukturplanen är alltså att åstadkomma en samsyn kring en kommungemensam grön struktur. Den strategikarta som finns i planen omfattar en mängd olika värden men också delar där det finns möjlighet att skapa värden eller där det är möjligt att öka tillgängligheten för rekreation.

Utifrån strategikartan för en grön struktur kan kommunerna prioritera åtgärder för att öka värden och tillgänglighet i den gemensamma grönstrukturen.

Det är upp till den som äger frågan, i första hand kommunerna och statliga myndigheter att använda den regionala grönstrukturplanen som grund för åtgärder. Kommunerna tar i sina planer hänsyn till den regionala grönstruk-

36

idrott i planering – idrott för utveckling

turplanen med sina sex strategier – detta syns i de översiktsplaner och andra planer som bland annat Region Skåne fortlöpande yttrar sig över.

Skånska strövområden och Skåneleden Region Skåne förvaltar ett tjugotal strövområden för rekreation, motion och naturupplevelser. De är belägna runt om i Skåne och erbjuder bekväma äventyr, strapatsrika upplevelser, solbad, fiske såväl som upplevelser utöver det vanliga. Områdena är tillgängliga för alla. Ett av flaggskeppen är Fulltofta Naturcentrum mitt i Skåne, ett upplevelsecentrum för alla sinnen, där man kan uppleva naturen såväl fysiskt som virtuellt och genom pedagogiska utställningar.

Strövområdena kompletteras av Skåneleden, ca 100 mil vandringsled som är indelad i sex delleder. Till var och en av dem finns en karta och varje delled är indelad i olika långa etapper. På varje etapp finns lägerplats med vindskydd, eldplats, ved, torrtoa och i de flesta fall vatten.

Det ingår i Region Skånes överenskommelse med Skåneidrotten att idrottsrörelsen ska främja användningen av Skånes strövområden och Skåneleden.

Exemplet Eslöv – regionala beröringspunkter Eslövs kommun, Kultur och Fritid med huvudansvar för föreningsverksamhet, har ett väl etablerat samarbete med Skåneidrotten. Under de senaste fem åren har Skåneidrotten initierat eller finansierat aktiviteter i kommunen inom följande områden.

Grannsamverkan för motion Initierades av Skåneidrotten och genomfördes i samverkan med lokala bostadsföretags boendeföreningar. I ett bostadsområde, Rönneberga, driver en entusiast projektet vidare.

Motion för överviktiga barn Initierades av Skåneidrotten med avsikt att skapa goda motionsvanor hos överviktiga barn. Aktiviteten genomfördes i samverkan med lokala motionsoch idrottsföreningar.

idrott i planering – idrott för utveckling

37

FaR = Fysisk aktivitet på recept Initierades 2003 av Eslövs kommun och startades 2004 efter överläggningar med försäkringskassan, som finansierade igångsättningen, och vårdcentralerna. Livsstilsenheten vid MAS, Malmö utbildade förskrivare och aktivitetsledare. Uppföljning och rekrytering av aktivitetsledare från det lokala föreningslivet sköttes helt av Eslövs kommun fritidsansvariga och folkhälsosamordnaren.

De flesta medverkande föreningar är anslutna till Riksidrottsförbundet. I samarbetet ingick också andra föreningar och lokala aktörer.

Idrottsplats på torget Med anledning av att EAI (Eslövs Allmänna Idrottsförening) fyllde 100 år genomfördes aktiviteten Idrottsplats på torget i samverkan med Skåneidrotten.

Bidrag och konsultinsatser Eslövs kommun fick pengar till att anlägga fler motions- och rekreationsytor, inklusive en löparslinga med träningsstationer, vid gymnasieskolans idrottsplats. Dessa är alla öppna för allmänheten då de inte nyttjas av skolan.

Slingan är sammanlagd med hälsostigen Österled.

De lokala idrottsföreningarna fick pengar från Handslaget/Idrottslyftet för aktiviteter inom föreningarna och skolan samt för allmänheten, till exempel bordtennis i bostadsområden.

Andra pengar möjliggjorde för funktionshindrade att spela fotboll med stor framgång: Trollenäs IF handikapplag vann SM-guld 2007.

Skåneidrottens konsulent avsätter cirka 5 timmar per vecka till stöd för föreningars utveckling i Eslöv. Det finns också avtal för utbildningsinsatser.

38

idrott i planering – idrott för utveckling

Idrotten i Eslöv – dialog och samverkan Eva Hallberg, förvaltningschef, och Lillemor Hertzberg, fritidsansvarig Eslövs Kommun

men den moderna historien börjar med att Eslöv blev en station på södra stambanan mellan Malmö och Stockholm för 150 år sedan. Järnvägen bidrog till att Eslöv fick stadsrättigheter 1911. I kommunen bor drygt 30 000 invånare och det finns 12 tätorter, varav Eslöv är den största med ca 17 000 invånare.

Eslöv har gamla anor,

Näringslivet i kommunen domineras av industri och handel. Tillverkningsindustrin svarar för 25% av sysselsättningen vilket kan förklarar med de stora företag som finns här t.ex. Procordia, Smurfit Kappa Förenade Well, Danisco Sugar för att nämna några.

Eslöv är idag en del av den expansiva Öresundsregionen med 3,5 miljoner invånare på de båda sidorna av Öresund. Man kan bo och arbeta var som helst i denna stora region, och rörligheten kommer sannolikt att öka.

Kommunala strategier I kultur- och fritidsnämndens mål för mandatperioden 2007–2010 betonas att Eslövs kommun ska erbjuda sina invånare ett attraktivt och inspirerande ställe att bo på, där det finns möjligheter att leva ett aktivt liv. Både idrotten och föreningslivet i vidare mening är viktiga för de ungas engagemang, hälsa och utveckling. Barn och unga ska själv kunna välja nivån på sitt enga-

idrott i planering – idrott för utveckling

39

gemang och uteslutningsmekanismer ska motverkas. Men även elitidrotten ska ha bra förutsättningar att behålla och stärka sin ställning. Det ska finnas moderna arenor också för större evenemang som bidrar till att ge en positiv bild av Eslöv som en kommun där det lönar sig att satsa.

Ett annat viktigt måldokument är det idrottspolitiska handlingsprogrammet som antogs 2003. Programmet togs fram i bred samverkan mellan kommunen och föreningarna och har varit vägledande i stor del av utvecklingen inom fritidsområdet. Nu är merparten av handlingsprogrammet genomfört och en revidering av programmet är planerad att ske under hösten 2008.

Ett av målen i det idrottspolitiska handlingsprogrammet var att få till stånd en Hälsans Stig, en 6 kilometer lång promenadslinga i centrala Eslöv.

Slingan invigdes 2003 och följdes snart av fler. Idag finns det 10 hälsostigar i kommunen, en i varje kommundel, som används flitigt. När kommunen 2005 genomförde en kultur- och fritidsvaneundersökning visade det sig att 32 % av kvinnorna och 20 % av männen i kommunen regelbundet nyttjade någon av hälsostigarna.

Etablerandet av hälsostigarna är ett exempel på hur samtliga förvaltningar i kommunen hjälptes åt med en gemensam satsning på folkhälsan. Andra samverkansprojekt är kommunens hälsoveckor som äger rum både höst och vår med massor av olika aktiviteter. Föreningslivet är naturligtvis engagerade samarbetspartners i såväl hälsoveckorna som i FaR, fysisk aktivitet på recept. Även när det gäller den fysiska planering av nya eller utveckling av befintliga områden sker samverkan mellan kommunens olika förvaltningar. För samtliga är det viktigt att vara med och påverka planeringen i ett tidigt skede. Kultur och Fritid bevakar och beaktar naturligtvis vårt verksamhetsområde såsom bevarande av gröna ytor, aktivitetsytor och mötesplatser både utomhus och i planerad byggnation, samt tillgänglighet med säkra tillfartsvägar.

Samverkan med Skåneidrotten/Sisu Eslövs kommun har haft stor glädje av Skåneidrotten och Sisu i en rad olika projekt. Skåneidrotten har både gett ekonomiska bidrag, utbildat och fungerat som initiativtagare och inspiratörer i ett konsultativt arbetssätt.

40

idrott i planering – idrott för utveckling

Vi har redan nämnt det idrottspolitiska handlingsprogrammet, där kommunen och föreningarna fick stor hjälp av Sisu att leda processen fram till färdigt program.

En aktivitet som kom till på initiativ från Skåneidrotten är grannsamverkan för motion och promenader. De lokala bostadsrättsföreningarna medverkade gärna och vi hade tre olika bostadsområden med från projektstart.

Samtliga områden fick med hjälp av kommunen uppmätta vandringstigar.

Idag används stigarna flitigt för enskilda promenader i två av områdena och ett område har fortsatt med grannsamverkan genom motion.

I arbetet mot doping, alkohol, narkotika och tobak, anti-dant, har Skåneidrotten varit till stor hjälp. Alla kommunens föreningar har erbjudits att delta i Skåneidrottens anti-dant-utbildning för att kunna arbeta framgångsrikt med detta och ta fram tydliga policyer för arbetet mot droger.

Hälften av alla idrottsföreningar har nu genomgått utbildningen och vi räknar med att alla idrottsföreningar med barn- och ungdomsverksamhet kommer att diplomeras.

Eleverna på gymnasiekolan i Eslöv har också fått möjlighet att bygga en näridrottsplats med ekonomiskt stöd från Skåneidrotten och Handslaget (en ekonomisk överenskommelse mellan staten och idrottsrörelsen). Det är gymnasieskolans idrottsplats som har utvecklats till en cross countrybana med massor av olika aktiviteter för alla åldrar. Anläggningen är nämligen öppen för alla att använda. Här finns cross countrylöpning, beachhandboll, beachfotboll, boulebanor,streethockey, uteschack mm. Initiativtagare är en mycket engagerad idrottslärare på gymnasieskolan.

Aktuellt just nu är en ny konstgräsplan som beräknas tas i bruk i månadsskiftet oktober/november 2008. Tack vare bidrag från Skåneidrotten blir det en betydligt större plan än planerat. Med denna utökade yta kommer ungdomarna, främst flickorna, att få utökade träningsmöjligheter.

Framtiden För att tillgodose olika behov och önskemål från både allmänhet och föreningar har kommunen många idrotts- och folkhälsoprojekt på gång. För kommunen är det viktigt att ge föreningarna möjligheter att bedriva och utveckla sina verksamheter i alla kommundelar. Genom ett nära samarbete

idrott i planering – idrott för utveckling

41

under planeringsstadiet blir brukarnas behov vägledande. I vissa fall måste både föreningar och kommun tänka om för att möjliggöra projekten.

I början av 2008 invigdes en stor idrottshall i Harlösa, en av kommunens mindre tätorter. I och med det har alla kommundelar sin egen idrottshall.

Härigenom har Kultur- och fritidsnämndens mål att fritidsverksamheten ska finnas i närmiljön och vara lätt tillgänglig kommit en bra bit på väg mot måluppfyllelse.

Det projekteras nu för en total ombyggnad av en idrottsplats för friidrott och fotboll som ska vara klar våren 2010. I anslutning härtill projekteras det även för en ny idrottshall för bland annat friidrott och handboll, som ska vara klar under hösten 2010.

Dessutom ska badanläggningen Karlsrobadet byggas om i olika etapper under perioden 2009–2011. Första etappen som projekteras nu är ny entréfunktion samt ny reningsanläggning för att kunna använda inomhus- och utomhusbassängerna samtidigt. I nästa del ska en äventyrs- och aktivitetsdel byggas och i sista etappen planeras för en kombibassäng med höj- och sänkbar botten och, om pengarna räcker, även en mindre spa-avdelning.

Vi som arbetar på Kultur och Fritid ser alltså framtiden an med tillförsikt och hoppas att de nya satsningarna ska ha stor betydelse för folkhälsan och välbefinnandet i Eslövs kommun.

Karlsrobadet i Eslöv. Foto: Eslövs kommun.

42

idrott i planering – idrott för utveckling

Stadens Arena: Idrott och city marketing Odense idrottsplats och dess stadsplanering René Kural Fil dr, lektor, arkitekt M.A.A. Ledare för Centrum för Idrott och Arkitektur, Danmark.

ett intressant fenomen. Om man kommer i bil till någon av landets många småstäder, är något av det första man ser en skylt där det står ”Stadion” eller ”Idrottsanläggning”. Det märkliga är att skylten samtidigt visar oss ut ur staden igen. Som om vi inte var välkomna. Stadion är nämligen i stort sett alltid placerad i stadens utkant, vilket är lite underligt, eftersom användarna då måste cykla eller köra ut ur staden för att få möjlighet att utöva sin idrott.

I Danmark har vi

Och väl framme vid stadion drabbas man av en känsla av déjà vu: Idrottsanläggningen ser precis likadan ut som alla andra. Ett område på vilket ett antal idrottshallar ligger utspridda. Byggnaderna är låsta och det finns ingen tydligt markerad huvudingång. Det är svårt att se vilket syfte de talrika stängslen och grindarna har. Den enorma parkeringsplatsen och de många gräsplanerna ligger öde.

Men idrottens arenor har inte alltid varit kliniskt avskiljda från stadens övriga funktioner. Den här artikeln vill genom en ny visionsplan för den danska staden Odense visa på nya vägar för framtidens idrottsplatser och illustrera hur staden marknadsför sig.

idrott i planering – idrott för utveckling

43

Traditionen Som barn av industrialismen är idrotten helt klart ett stadsfenomen. Från och med 1900-talets början var idrottens rum en integrerad del även av den danska huvudstaden Köpenhamns utveckling. Idrottshallar poppade upp där folk bodde. Stadens borgare promenerade i de nyanlagda stadsparkerna.

Om vintern åkte de skridskor på de bottenfrusna sjöarna, och badade i havet när temperaturen så tillät.

Men 1936 satte det så kallade betänkandet om Köpenhamnstraktens grönområden punkt för detta. Huvudstaden betraktades som osund och därför skulle stadsborna nu ta tåget, bilen eller cykeln till stadens utkanter och där passivt beskåda den gröna naturen. Det offentliga byggde ständigt nya flervåningshus i Köpenhamn, men att låta nya idrottslokaler ingå i dessa var inte längre en självklarhet.

Under de år som följde tycks de danska städerna ha kopierat denna enformiga uppdelning av stadens funktioner. Så även Danmarks största stad Odense, som ligger på ön Fyn. Då staden för knappt 70 år sedan anlade sin nya idrottsplats, så skedde det ”ute på landet”. Själva hade idrottsföreningarna faktiskt önskemål om en betydligt mer stadsnära placering, men det underkändes av en majoritet av stadsfullmäktige. Idag är Odense Idrottsplats ett bra exempel på hur utvecklingen har hunnit ifatt den här typen av inrättningar, men den är också ett utmärkt exempel på hur ”stadens arena” kan utvecklas i framtiden.

Förr och nu Historien om Odense Idrottsplats börjar under tyskarnas ockupation av Danmark. På den fuktiga mossjorden utanför staden i arbetarkvarteret Bolbro anlade man stadens fotbollsstadion. Invigningsmatchen mellan huvudstadsklubben Frem och ett utvalt Odenselag spelades den 7 september 1941.

5 300 åskådare såg till sin stora förtret köpenhamnarna vinna med 6–2. Att en ny idrottsplats anlades på en bit överbliven mark utanför staden, som i det här fallet på en tidigare mosse, blev senare vanligt. Mossen ligger så lågt,

. Rasmussen, S.E. København. G.E.C. Gad, 1994, s. 208. . Wøllekær, J. Odense i bevægelse – strejftog i byens idrætshistorie. Byhistorisk Udvalg og siko, 2001, s. 152.

44

idrott i planering – idrott för utveckling

Odense Idrottspark. Foto: Odense kommun

att man vid anläggandet av friidrottsstadion 1941 blev tvungen att slå ca 400 pålar 18–20 meter ner i marken och på dem lägga ett betonglager täckt av en meter jord. Det låga läget fick framöver som konsekvens att det vid kraftigt regn ofta blir översvämningar.

De följande åren fick platsen många nya faciliteter. Förutom friidrott och fotboll kan nämnas cykelbana (1948), idrottshall (1967), två skridskohallar (1976 och 1999), en helt ny fotbollsläktare (2005) med plats för 1 000 matgäster samt cricket, bowling och minigolf. Nu gjorde också sportens kommersialisering sitt intåg, i det att en lokal bank köper sig rätten att uppkalla stadion efter sig, så att det fram till 2009 heter Fionia Park.

Problematiken idag Men även om Odense Idrottspark utgör ramen för diverse professionella sportevenemang, fritidsbaserad idrott och kulturella upplevelser, så utgörs

idrott i planering – idrott för utveckling

45

den fortfarande av 15 hektar monofunktionella evenemang. Stadion har ett optimalt läge i stadsdelen Bolbro med ca 10 000 potentiella användare.

Den har därför en stor potential att bli en plats för daglig fysisk rekreation.

Icke desto mindre konstaterade kommunen i en rapport att grönområdena endast i ringa grad utnyttjades i rekreativa syften. Orsaken är att här utövar man idrott inom föreningarna – inte utanför. Man solar sig inte på en fotbollsplan och har inte picknick i en sandgrop.

Den nya visionsplanen Det kan därför finnas flera skäl till Odense Kommuns önskan att få fram en samlad strategi och vision för områdets utveckling. För det första, sett ur ett planläggningsmässigt perspektiv, finns det ingen övergripande plan för området. Det är uppenbart att man under årens gång har lyssnat till användarnas önskemål, och uppfyllt dem när det funnits pengar till det. Därför är det en röra av byggnader, materiel, ingångar, p-platser, vägar, stigar, staket och planteringar, som alla förhåller sig till sig själva och inte till en helhet.

Det finns inte något tydligt centrum. Ingen markerad byggnad signalerar att här är hela områdets mittpunkt.

För det andra tycks Odense stad också ha ett behov av att återintegrera idrotten med stadens centrum och infrastruktur. Att satsa på att användarna ska ta sig till området i bil är inte hållbart. Till vardags har anställda, idrottsutövare och besökare användning för ca 150 p-platser, medan det faktiskt finns 450. Bara ca 20–30 dagar per år finns ett behov av väsentligt fler. Dessutom har Odense marknadsfört sig som ”Cykelstaden Odense”, och försöker genom nya, trafikreglerande initiativ ”locka” invånarna upp på cykeln. Det är därför vettigt att länka samman aktiviteterna på Stadion med cykel- och gångbanor hela vägen från stadens enorma universitet i söder till dess centrum, centralstation och hamnar i norr och öster.

Slutligen har tiden också blivit mogen att på nytt överväga att utnyttja idrottens sociala potential. Kvarteret Bolbro, som stadionområdet idag är en integrerad del av, är ett av Danmarks fattigaste kvarter. Delvis beror det på att där bor relativt många äldre över 67 år och unga studerande. Så trots

. Park- og Vejafdelingen, By- og Kulturforvaltningen. Nye veje i Bolbro. Odense Kommune, maj 2006, s. 9. . www.odense.dk/Test/BMF/Statistik/befolkning.

46

idrott i planering – idrott för utveckling

att Odense Stadion har en regional och lokal betydelse som centrum för elitidrott och bred fritidsbaserad idrott, är det samtidigt självklart att vidareutveckla dess aktiviteter både vad gäller utrymmen och funktioner till att passa boendesammansättningen i just detta område.

Kommunen bjöd in det danska Centrum för Idrott och Arkitektur för att formulera visionerna. Centret för Idrott och Arkitektur är sannolikt den enda institutionen i världen som både forskar om och kreativt utvecklar idrottens rum. Det är beläget på Konstakademiens Arkitektskola i Köpenhamn och är bland annat involverat i utbildningen av nya byggnadsarkitekter och planläggare och bistår med rådgivning till ett otal danska kommuner och arkitektverksamheter. Det unika med Centrets kompetens är, att det har utvecklat en arbetsform, under vilken det både kan forska i idrottens oändligt många problemställningar och samtidigt använda denna kunskap i konkreta projekt.

Workshopen Både för att förankra idéerna hos intressenterna och för att sätta deras ”tysta” vetande i spel inleddes arbetet med att skissera en idéutveckling med en workshop. Anställda vid Idrottsplatsen, användarna, bostadsföreningarna i närområdet samt representanter från Odense kommun deltog i processen och delades in i tre grupper. Varje grupp fick ett tema, som dels skulle främja visionerna för framtidens idrottsplats, dels avslöja hur långt deltagarna var beredda att gå. Familjernas Paradis, Klubbarnas Mekka och Stadens Arena var de tre arbetsnamnen. Det första temat skulle primärt tillgodose familjernas behov, det andra på bästa sätt tillgodose sportens krav och det sista utveckla området med staden som metafor.

Processen resulterade i många spännande idéer. Särskilt överraskande var hur långt anställda och användare var villiga att gå för att utveckla området till en levande och dynamisk plats som tilltalar många. Ingen ville behålla det som ett område bestående av separata idrottsanläggningar, utan försökte snarare se Idrottsplatsen som en helhet, vars utveckling skulle bygga på kvalitet och nytänkande.

idrott i planering – idrott för utveckling

47

Identitet, synlighet, transparens och sammanhang Tillsammans med en landskapsanalys av Odense Idrottsplats ingick workshopens idéer nu i den fortsatta produktutvecklingen. Centret för Idrott och Arkitektur föreslog att de överordnade strategierna för den nya designen med fördel kunde vila på fyra teman: Identitet, synlighet, transparens och sammanhang. Dessa ”ledtrådar” skulle vara de bärande elementen i utvecklingen av idrottsplatsens olika delar och dess arkitektur samt tillföra dem deras speciella identitet och platsskapande kvaliteter. Det innebar det först och främst var utemiljöerna som skulle bearbetas, så att de skulle kunna utgöra vackra och trevliga ramar för aktivitet och vila. Specifika aktiviteter skulle sedan kunna integreras i de nya miljöerna efter behov. På det sättet blev det inte ett mål i sig att komma på idéer till en mängd nya aktiviteter, utan att komma fram till de ”rätta” idéerna.

Prioriteringen var alltså att arkitekturen i området skulle ha kvalitet, vara synlig med en egen, individuell identitet. De tidigare anonyma byggnaderna skulle utmärka sig i landskapet och det skulle inte råda något tvivel om var huvudentrén och framsidan låg. Detsamma gällde vägarna i området, som skulle vara upplevelserika, varierande och trygga. Idrottsplatsen hade ett tydligt behov av en hierarki, som signalerar att något är viktigare än något annat.

Samtidigt skulle byggnaderna ges en större genomskinlighet. Idrotten har en fantastisk förmåga att skapa en dialog mellan utövare, arkitektur, landskap och publik. Det var denna symbios som skulle sättas i spel. Närvaro och intensitet kan förmedlas genom att förbipasserande får möjlighet att under kontrollerade former titta in på ”husmatcherna”. Och ur folkhälsosynpunkt var det precis lika viktigt att denna inblick kanske kunde få åtminstone en av tio förbipasserande att själv vilja vara aktiv.

Slutligen låg fokus också på att skapa sammanhang. Lokalt för att göra det lättare att orientera sig bland platsens aktiviteter och möjligheter. Regionalt utifrån en idé om hållbarhet, som gör det möjligt att vara idrottsaktiv eller åskådare utan att behöva använda bilen. Risksamhällets ständiga kalkylerande med möjliga faror innebär att danska föräldrar bara i nödfall låter sina barn själva ta sig till fritidsaktiviteterna. Även på idrottsområdet kommer det i framtiden krävas att man tänker resursmedvetet. Och det inkluderar inte ökad bilism.

48

idrott i planering – idrott för utveckling

Den överordnade visionsplanen Ett centralt tema i visionsplanen var att optimera idrottsplatsområdets möjligheter, så att det till vardags kan fungera som social katalysator för Bolbrokvarteret. Det skulle ske genom att tillföra nya initiativ, som skulle appellera till boende i närområdet och i bästa fall bidra till att skapa identitet, sammanhållning och samarbete. Men Odense Idrottsplats utgör också ramen för många andra sorters aktörer: För professionella verksamheter, som arrangerar större kulturevenemang, för klubbar som förvaltar elitidrotten och sist men inte minst för det breda fritidsidrottandet. Sålunda ska idrottsplatsen också kunna ta emot tiotusentals besökare ett fåtal gånger per år. Den är också en viktig aktör i utvecklingen av stadens varumärke.

Dessutom låg fokus på att aktivera de områden som till vardags stod outnyttjade, som t.ex. vägar, gräsplaner och parkeringsplatser. Det kommer att krävas en ny planteringsplan och förslag på hur olika funktioner ska kunna ligga ”lager på lager”. Hur kan en outnyttjad takplatta eller en ledig parkeringsplats komma till användning i idrottssammanhang?

Genom att anlägga ett motionsspår tvärs genom området och göra om trafikerade vägar till ”sivegader” (gågator med viss möjlighet till bilkörning: övers. anm.) och gågator skapades sammanhang i området och därmed en säker infrastruktur för människor i rörelse.

Staden, idrott och city marketing Att städer marknadsför sig med hjälp av stora byggnadsprojekt är inget nytt. Det är en otvetydig signal till omvärlden om makthavarnas ideologi och ekonomiska förmåga. Det nya är att denna globala marknadsföring nu använder idrotten som medel i konkurrensen med andra städer. Stadion, sportevenemang och världskända klubbar ingår nu i ett stigande antal städers marknadsföring av sig själva. Sanningen är, att i handeln med denna ”känslobaserade vara” gömmer sig enorma summor, som vi aldrig riktigt kan veta omfattningen av, eftersom ”sportens köpmän” föredrar att hålla det dolt.

. Westerbeek, H. & Smith, A. Sport Business in the Global Marketplace. Palgrave Macmillan, 2003.

idrott i planering – idrott för utveckling

49

Bland sportstäder i världsklass kan nämnas Barcelona, Helsingfors, Manchester, Rotterdam och Turin. Det rättframmaste uttalande som jag har sett vad gäller att utnyttja idrotten som bränsle i stadsutvecklingen, kommer från Manchester, där stadsfullmäktige i ändringarna till The Manchester Plan från 1998 direkt skriver att: The development of sporting facilities and the staging of major national and international events is a key element in the City’s regeneration strategy.

Det är uppenbart att ambitionen för de nämnda städerna har varit att få vara värdar för mastodontevenemang som de olympiska spelen, vm, em, Commonwealth Games osv. Men även mindre städer kan göra så. Även i visionsplanen för Odense Idrottsplats finns en vilja att marknadsföra sig genom innovativa initiativ. Idrotten har blivit mycket mer än bara en social och hälsobefrämjande företeelse. Den har idag en betydande kommersiell, politisk och kulturell sida, aspekter vi vill se avteckna sig mycket tydligare i idrottens arkitektur och planering under de kommande åren.

Det innebär, att idrottens arkitektur och platser är på väg att inta en position som motor för stadsutveckling på samma nivå som operor, företags huvudkontor, flygplatser, museer, rådhus och kyrkor. I vår design av Odense Idrottsplats kombinerade vi estetik och intellekt med den kvantitativa konkurrensens råa muskelkraft, varvid nya arkitektoniska och planeringsmässiga förvandlingar kunde ske.

Och vad många inte vet är att det faktiskt konkurreras i utvecklingen av ny idrottsarkitektur. ioc, den Internationella Olympiska Kommittén, delar i samarbete med iaks, International Association for Sports and Leisure Facilities, ut guld-, silver- och bronsmedaljer i arkitektur, för att, med ordföranden Jacques Rogges ord, bekräfta det nödvändiga och viktiga i att idrottens faciliteter utvecklas.

På 2000-talet har idrottens arenor en enastående möjlighet att kunna inta framskjutna positioner i staden. Det gäller både stadion och mindre framträdande faciliteter som fitnesscentra och idrottshallar. För storleken på ekonomin i denna sektor indikerar att det finns en publik. En ansenlig mängd litteratur har redan visat att idrott i rätt sammanhang kan vara en . Van den Berg, L., Braun, E. & Otgaar, H.J. Sports and City Marketing in European Cities. Ashgate, 2002. . Manchester City Council. Town and Country Planning Act 1990. Notice of Adoption ofProposals for the Alteration of the City of Manchester Unitary Development Plan. Manchester City Council, 1999, s. 2.

50

idrott i planering – idrott för utveckling

riktigt god affär. Den är en av de varor som är lättast att omsätta och som det är störst efterfrågan på.

Därför har idrotten goda möjligheter att bli en offentlig samlingspunkt, som under tidigare epoker gav upphov till stor arkitektur. Idrotten bär nämligen på en enorm, men outnyttjad, symbolisk potential. Den måste vi arkitekter och planerare lära oss att frigöra i vår framtida design.

Denna text är publicerad i sin helhet i skriften Idrott och city-marketing.

Redaktörer: Karin Book och Bo Carlsson. Malmö Studies in Sport Sciences, volym 6.

Förlaget Idrottsforum.org. 2008.

idrott i planering – idrott för utveckling

51

Norsjö arena

Betydelsen av fyra inomhusarenor för sport och fritid i en liten kommun Fredrik Gunnarsson Efter samtal med Mikael Lindfors, kommunalråd i Norsjö kommun

invigdes sommaren 2004 har utvecklingen i Norsjö varit kraftigt expansiv – på flera fronter: barnkullarna har blivit större, antalet arbetstillfällen har ökat, fler och nya företag etableras, efterfrågan på bostäder ökar, nettoutflyttning har vänts till nettoinflyttning, antalet gästövernattningar stiger stadigt, o s v.

Sedan Norsjö arena

– Allt beror på arenan, säger kommunalrådet Mikael Lindfors med ett leende.

Kanske kan inte allt härledas till arenans tillkomst, men Mikael Lindfors betonar att Norsjös negativa utveckling – ekonomiskt, demografiskt och inte minst vad gäller den mentala självbilden – bröts just vid denna tid; i augusti 2004. Det har etablerats en framtidstro i samhället vars tydligaste tecken utgörs av lyftkranarna och byggplatserna runt om i lokalsamhället.

Nu byggs bostäder i rask takt, nya dagis uppförs och stora delar av Norsjö stadsplan ska inom kort fräschas upp; nya trafiklösningar och centrala grön- och parkområden ska tillkomma. Människor som tidigare flyttat från Norsjö med lättnad söker sig nu tillbaka till orten och de uppväxande ungdomarna i kommunen drivs inte längre av det flyktbehov som fanns för bara ett decennium sedan.

52

idrott i planering – idrott för utveckling

I förgrunden: skolklass på idrottsdag, i bakgrunden: ishall och fotbollshall med mellanliggande utrymmen. Foto: Sofie Persson.

En liten norrländsk inlandskommun Norsjö ligger vackert beläget mellan sjöar och kullar i norra Västerbottens skogsland, med 7 mil till Skellefteå som största stad. Kommunen har c:a 4 400 invånare och består av två centralorter, Norsjö och Bastuträsk, samt ett antal mindre byar runt om. Basindustrin är starkt dominerande och mycket kretsar kring skogsnäringen och träförädling. Den egna gymnasieskolan har bland annat en träteknikutbildning med riksintag. I likhet med många andra kommuner i norrlands inland har Norsjö en stadigt åldrande befolkning och befolkningstalen har under en längre tid varit negativa p g a att dödstalen alltid överstiger födelsetalen.

Vid sidan om det kyrkliga engagemanget i befolkningen har idrotten alltid spelat en central roll i Norsjö. Mikael Lindfors gissar att det finns idrottare

idrott i planering – idrott för utveckling

53

i i stort sett varenda familj. Genom 1900-talet har skidor, hockey, pingis och nu idag volleyboll varit huvudidrotterna i samhället. Fixstjärnorna idag i Norsjö är volleybolldamerna som spelar i elitserien och som i och för sig inte leder själva serien men väl publikligan. Norsjö är en ort med starka skidåkartraditioner med vasaloppsvinnare så tidigt som 1922 och 1923. De klassiska vintersporterna utövas fortfarande men vintrarna är, här precis som över hela Sverige, inte lika pålitliga längre. Det är något som hockeyn tydligast känt av då den fram till 2004 hänvisades till utomhusrink eller till grannkommuners ishallar. Av de tre stora sporterna är fotbollen störst vad gäller antalet utövare. Även här har Norsjö stolta traditioner och Norsjö if kvalade på 70-talet till näst högsta serien i Sverige, dåvarande division 2.

Idrottsmiljöer och anläggningar har således alltid haft en naturlig plats i lokalsamhället och infrastrukturen för idrottande har varit relativt god över lång tid, inte minst sedan 60- och 70-talens välfärdsexpansion. Ortens näringsliv har också alltid intresserat sig för idrotten. Tillsammans har många krafter hjälpts åt att iordningställa och underhålla idrottens faciliteter genom 1900-talet och idrottsföreningarna har tagit ett stort ansvar för skötsel och drift. I takt med välfärdssamhällets framväxt, starkare roll för kommunen och krav på allt mer komplexa anläggningar, såsom simhallar och konstfrusna isbanor, har rollfördelningen kommit att förskjutas i kommunal riktning, här precis som överallt i Sverige.

Detaljplan från 1982 I en detaljplan från 1982 finns kanske de allra första ritningarna på ”arenaområdet”, det som idag är själva arenan. Om detta är ursprungsidéerna kring arenaområdet så visar det sig att det inte skiljer sig så mycket från slutresultatet över 20 år senare. Arenadiskussionen levde således under åtminstone två decennier i Norsjö och har periodvis varit riktigt het.

Slutet av 80-talet var en sådan period. Hockeyn gick i spetsen för bildandet av en allhallsförening med syftet att åstadkomma bättre förutsättningar för lagidrotterna i Norsjö. Allhallsföreningen, som bestod av idrottsföreningar, drev frågan under 90-talet utan att vare sig finansieringsfrågan eller ägarfrågan fick någon lösning. Vid millennieskiftet bildades så Norsjö sportcenter ab på initiativ av Allhallsföreningen och med kommunens dåvarande majoritets välvilja. Tanken var att en privat aktör bättre skulle få tillgång till privata finansieringskällor som i sin tur skulle möjliggöra byggandet.

54

idrott i planering – idrott för utveckling

Kommunens insatser skulle utgöras av rabatterade priser på idrottsanläggningarna. Det politiska tonläget var affekterat vilket också späddes på av mediabild och politiska ledarsidor i lokalpress.

Ett halvår efter 2002 års val, i januari 2003, beslutade kommunstyrelsen att tillsätta en projektgrupp för arenabygget. Projektorganisationen bestod av kommunens tekniska förvaltning och barn- och ungdomsnämnd samt referensgrupp bestående av politiker och representanter för idrottsförening­ ar. I maj samma år beslutade fullmäktige inför fullsatta läktare om arenans uppförande. Intresset för arenafrågan var mycket stort i befolkningen, säger Mikael Lindfors, kanske beroende på de politiska turerna, men framförallt på grund av det genuina idrottsintresset.

Beslutet innebar att kommunen finansierade hela arenabygget som senare budgeterades till 25–30 miljoner kronor. Dessa ramar har visat sig hålla väl.

Augusti 2003 var byggstarten och arenan invigdes som sagt ett år senare, i augusti 2004, med en hockeymatch mellan Björklöven if och Skellefteå aik. Mikael Lindfors framhåller att kommunen inte lånat en enda krona för arenan och att kommunens ekonomi alltid hållits sund, såväl ”före som efter arenan”. Även om kommunen i grunden finansierat arenan så skulle den inte varit vad den är idag utan tillskott från andra håll: Privatpersoner såväl som lokalt näringsliv har skänkt stora summor till arenan. Allmänhet, föreningsliv och enskilda företag har genom material och arbetsinsatser inrett byggnaderna med t.ex. läktare, pressrum och inventarier. Framförallt arbetsinsatserna framstår som mer eller mindre ovärderliga i detta sammanhang. Finansiellt tillskott har även kommit från Svenska fotbollsförbundet för fotbollshallen.

Placering och utformning Norsjö arena består av ett flertal byggnader, anläggningar och idrottsytor inom en cirkeldiameter av 250 meter. I ena änden finns ett nyupprättat byggnadskomplex med en ishall med hockeyrink och en fotbollshall med konstgräs. Mellan dem ligger tilltagna utrymmen för omklädning, materialförvaring, mötesrum mm. Mitt i området ligger ett annat byggnadskomplex innehållande en modernt renoverad simhall med miniäventyrsbad (som i sig förvandlat simhallen från ett huvudsakligt ungdomsbad till ett familjebad idag) och en sporthall med de redan omtalade publikplatserna

idrott i planering – idrott för utveckling

55

Norsjö tätort från luften, i bildens mitt ortscentrum, i bildens högra nederkant arenaområdet och för-, grund- och gymnasieskolor. Foto: Lars Bygdemark.

för landets största volleybollpublik, omklädningsrum samt en cafédel i entrén. Mellan byggnaderna finns gräs- och grusfotbollsplaner, tennisplaner, beachvolleyplaner och strax intill motions- och skidspår och minigolfbana.

I andra änden finns Norsjöskolan med årskurserna 1–9, förskola samt särskola. I skolbyggnaderna inryms också en kombinerad skytte- och bordtennishall. Här finns vidare fritidsgård, musikstudio och miniracing.

Ytterst i denna ände av cirkeln och närmast ortscentrum finns kommunens gymnasieskola och bibliotek.

För en besökare framstår området som ett kraftcentrum för idrott och fysisk aktivitet. Placeringen, tätt intill skolor och ortens centrum, gör området mycket lättillgängligt både för unga och gamla. Inte blir det sämre av att området passeras av ortens infartsled söderifrån. På några minuters promenadavstånd ligger Norsjö hotell, där långväga och övernattande gäster hittar husrum. Blandningen av olika idrotter såväl som andra lek- och

56

idrott i planering – idrott för utveckling

fysiska aktiviteter skapar ett intryck av rörelse och liv på området, steget att upptäcka och pröva på nya idrotter behöver inte bli så långt för de som vill.

Området fylls av både flickors/kvinnors och pojkars/mäns idrottande, på skoltid och på fritiden i föreningslivet. Det är inte svårt att föreställa sig hur området fylls av ungdomar och barn, föräldrar och andra besökare, under en lördagsförmiddag en tidig vårdag, på väg till aktivitet, i matchspel, under träning mm.

Idrottens kraft – idrottsliga, sociala och ekonomiska vinster Går det att slå fast idrottens- och den fysiska aktivitetens betydelse för en kommuns utveckling? Mikael Lindfors beskriver det från andra hållet när han håller i skriften ”Vad kostar verksamheten i din kommun?”. Norsjö ligger i topp när det gäller kommunala medel för fritid och idrott bland kommunerna i Sverige. Utan den offensiva satsningen från kommunens sida hade inte utvecklingen varit så positiv som den varit de senaste åren, det är han övertygad om. Värdet av arenan går både att avläsa i den egna befolkningen och samhällslivet, men även i det ökade intresset för Norsjö i andra delar av Sverige.

Idrottsintresset i Norsjö har ökat på senare år. Deltagandet i föreningslivet är högt och många barn och unga vill vara med i många olika idrotter.

Trycket på anläggningarna ökar och i dagsläget så trängs t.ex. volleybollen med innebandyn om tränings- och matchtider i sporthallen. En ny sporthall står därför på önskelistan. Simklubben har över 100 medlemmar, en anmärkningsvärd siffra i en ort med så få invånare. Framförallt flickor har i ökad utsträckning upptäckt och sökt sig till idrotten och främst då volleybollen som en effekt av damlagets framgångar. Hockeyn och fotbollen har en stadig medlemstillströmning.

Men det ökade idrottsintresset verkar också ha spillt över på idrotter som inte finns på arenaområdet. Ridklubben och ridverksamheten har fått ett uppsving och gör nu en nysatsning på anläggningar och hästar. Den lokala golfklubben rullar på med sin verksamhet och planer finns att nyttja fotbollshallen som driving-range under vinterhalvåret.

Mikael Lindfors vill även relatera rent idrottsliga framgångar till arenan och den kommunala idrottssatsningen. Återigen, damvolleybollen som vunnit framgångar vilket lockar storpublik. Herrfotbollen börjar återhämta tappad

idrott i planering – idrott för utveckling

57

mark från fornstora dagar och det finns förhoppningar om avancemang till högre divisioner för flera klubbar. Och även om ishockeyn fortfarande befinner sig i de lägre serierna så verkar publiken uppskatta hockeyn och ishallsläktarna. De idrottsliga framgångarna är viktiga för självkänslan i befolkningen och det stora publika intresset visar att matcher och evenemang är viktiga sociala mötesplatser i lokalsamhället.

En oförutsedd men otroligt positiv effekt av arenabygget har varit tillväxten av lägerverksamhet för utifrånkommande idrottsklubbar. På denna front kan man visa ”reella” siffror på idrottens betydelse för utvecklingen. Antalet klubbar som besöker Norsjö för träningsläger har varit över all förväntan och vissa delar av året är idag ”fullbelagt”. Hotellet i Norsjö tillhandahåller både hotellrumstandard och vandrarhemstandard. Det är dock inte ovanligt att besökarna kommer med husvagnar. I dessa fall tillhandhålls köks- och toalett/duschfaciliteter i skolan och i idrottsanläggningarna. Även om lägerverksamhetens ekonomiska siffror är små så innebär de i en kommun av Norsjös storlek ändå ett betydande inslag för hotellnäringen, handeln och även en intäktssida för arenan.

Fortsättningen och framtiden Det är lätt att stämma in i de superlativ som riktas mot arenabygget i Nor­sjö. Arenan är en lyckad satsning med få kritiker (till och med pensionärerna är positiva) och förtjänar därför att upp­märk­sammas. Men finns det något som saknas då? Finns det invänd­ningar att göra?

Det skulle vara den kraftiga tonvikten på föreningsidrotten som hela satsningen innebär. Det har naturligtvis sina förklaringar, men får till följd att utomstående och nybörjare kan känna sig mindre välkomna. Simhallen är självklart ett viktigt instrument för en mer generellt riktad fritidssatsning men utöver den, samt skid-/motionsspåren och fritidsgårdens aktiviteter, är utrymmet för oorganiserad idrott litet.

På rundvandring genom området beskriver Mikael Lindfors kommunens ambitioner framåt: Trafiksituationen runt skola och arenan ska göras om.

När mark frigörs från det som nu är bussparkering på morgnarna ska också skejtarna och landhockeyn få sitt, det ska bli lek och aktivitetsytor på området i än större utsträckning. Skejtarna åker till och med på tak idag …

58

idrott i planering – idrott för utveckling

Idrott och fysisk aktivitet tar plats i den strategiska samhällsplaneringen Jessica Andersson Planeringsarkitekt och handläggare på avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad, Sveriges Kommuner och Landsting

identitet och attraktivitet används idag inte enbart av marknadsförare, turistbyråer eller pr-konsulter. Det är begrepp som har anammats också i samhällsplaneringen. Regional och lokal utveckling bygger på att vi kan planera och utveckla miljöer där människor trivs och är kreativa och friska. Vi värdesätter de levande miljöerna, där människor kan träffas, känna sig trygga och där de rekreerar sig.

Begrepp som livskvalitet,

Det är numera i den allmänna diskussionen etablerat att fri- och grönytor ska värnas och ingen ifrågasätter att vi människor mår bättre av att röra på oss, gärna i grönskande och levande miljöer. Men stadens attraktion skapar tryck på förtätning och det talas ofta om att sociala mötesplatser och grönområden naggas i kanten, just de ytor som behövs för att staden ska fortsätta vara attraktiv som livsmiljö. Inte sällan uppstår i debatten en polarisering mellan exploaterings- och bevarandeintressen. Dessa motsättningar riskerar att skapa låsta positioner och långa planeringsprocesser och det är tveksamt om det leder till vare sig god livsmiljö eller friska människor på sikt. I framtidens stads- och regionutveckling måste vi ännu bättre än idag ta tillvara den potential som finns i interaktionen mellan människor, och i idén om en hälsosam livsmiljö. För att kunna uppnå det behöver företrädare för olika sakkompetenser mötas och diskutera där de politiska avvägningarna görs.

Här har företrädare för idrotts- och fritidssektorn en viktig roll att ta.

idrott i planering – idrott för utveckling

59

Trender och tendenser Samhället förändras. Nya frågor tar plats på samhällsplaneringens spelplan och det uppstår behov av att kunna diskutera dem utifrån ett fysiskt planeringsperspektiv. Det är inte längre enbart lokaliseringen av en stor arbetsplats, eller hotet om nedläggning av den, som ger en kommuns eller regions utvecklingskraft och överlevnadsförmåga. Samhällsplanering handlar idag lika mycket om svårdefinierade värden som identitet, attraktivitet och god livsmiljö. För att locka nya invånare, eller få de befintliga att stanna kvar, måste kommunen kunna erbjuda en livsmiljö där människor kan utöva sina fritidsintressen, träffa människor i trygga sociala miljöer och ha nära till skog och mark. Det är viktigt att dessa mål kan uttryckas i fysiska planer.

Tidigare har kommunal fysisk planering karaktäriserats av en markanvändningsplanering där ytor för olika funktioner har angivits i general- och stadsplaner. Idag ser förhållandena annorlunda ut. Processerna är mer efterfrågestyrda och kommunerna har inte alltid resurser att ha en planberedskap, där fysiska planer tas fram för att användas om behov skulle uppstå.

Den fysiska planeringen måste idag vara mer flexibel då behov både uppstår och klingar av i snabbare takt.

Urbaniseringen fortsätter och vi rör oss över allt större ytor. Antalet lokala arbetsmarknader har minskat från ca 180 på 1970-talet, till endast drygt 80 stycken på 2000-talet. Idag arbetar man i en kommun, bor i en annan och kanske utövar sin hobby i en tredje. Ett nytt jobb i en annan stadsdel eller kommun betyder inte nödvändigtvis att man flyttar dit. En kommun kan inte längre ensam uppfylla allt som den enskilde individen efterfrågar.

Framväxten av tjänstesamhället har gjort oss medborgare mer rörliga och om det inte passar så flyttar vi på oss.

Ovanstående faktorer ger nya förutsättningar för samhällsplaneringen.

Insikten om att det är andra faktorer som idag bidrar till att styra människors val medför att den fysiska samhällsplaneringen och satsningar på olika frågor måste se annorlunda ut. De begrepp som vi ser blir allt viktigare för samhällsplaneringen är sådana som kultur- och fritidssektorn ofta har god kunskap om. Vi behöver kunna visa vad nya trender som till exempel individualiserat idrottande och ökat behov av platser för spontanidrott betyder i rumsliga och geografiska termer.

60

idrott i planering – idrott för utveckling

Från markanvändningskartor till utvecklings- och förhandlingsplanering Plan- och bygglagen trädde i kraft 1987. Det medförde ett breddat planeringsbegrepp där den demokratiska processen och ett förvaltningsövergripande perspektiv fick en framskjutande roll. Sedan dess har också de tre perspektiven ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet fått en tydlig roll i samhällsplaneringen. Idag är det betydligt fler aktörer än kommunerna som måste vara med och ta ansvar för det som sammanfaller i samhälls- och stadsutveckling. Kommunen kan inte ensam styra över samhällets fysiska utformning.

Den fysiska planeringsprocess som kommunen ansvarar för, det s k planmonopolet, sträcker sig från den kommuntäckande översiktsplanen som är en utvecklingsstrategi för kommunens hela yta, till detaljplaner som omfattar enskilda områden eller projekt.

Idag bygger en stor del av samhällsplaneringen på enskilda projektinitiativ. Samhället utvecklas och växer fram med en förhandlingsplanering som grund, där det offentliga endast är en part av flera. Resurserna för den kommunövergripande samhällsplaneringen är i många kommuner mycket begränsade. Det medför en risk för att stora och komplexa frågor måste lösas i enskilda projekt. Strategiska samband, samordningsmöjligheter och konfliktfrågor blir då svårare att belysa och riskerar att aldrig bli föremål för politiska ställningstaganden. Om man som kommun ska kunna arbeta långsiktigt med hållbar och attraktiv kommunutveckling är det oerhört viktigt att man har klart för sig hur befolkningens välbefinnande hänger ihop med utveckling och bevarande av den byggda miljön.

En risk med att låta ett förhandlingsspel ta över i stadsplaneringen i alltför stor utsträckning är till exempel att utbyggnad, nyexploatering och förtätning sker i kommundelar med ont om plats eller med svaga intressentgrupper istället för i områden med utvecklingsbehov eller där utrymme för förtätning faktiskt finns.

En ny syn på det offentliga rummet Våra samhällen har glesats ut, vilket medfört att människor i allmänhet har fått längre avstånd till både arbete och olika former av utbud. Det har ökat

idrott i planering – idrott för utveckling

61

behovet av olika transportmedel för att förflytta sig. Bilåkandet har ökat kraftigt.

Denna trend har medfört förändrade och, i många fall, försämrade förutsättningar till vardaglig fysisk aktivitet och för möten mellan människor.

Det beror både på att avstånden mellan olika funktioner har ökat och att den fysiska miljön i allt större utsträckning utformas med bilen som utgångspunkt. Promenaden till närbutiken har bytts mot en bilresa till stormarknaden. Det ökande bilägandet har också påverkat möjligheterna till lek- och friytor i våra närmiljöer. Det som tidigare var gröna innergårdar, lugna bostadsgator eller promenadstråk, är idag inte sällan ytor ianspråktagna för bilparkering.

Samtidigt sker en stor del av möten och aktiviteter utanför hemmet. Vårt engagemang i organiserade föreningar och klubbar har förändrats och vi ställer krav på att när som helst och var som helst kunna utöva fritidsaktiviteter och ha ett socialt liv. Det finns ett alltmer ökande intresse för ett individualiserat idrottande som måste tillgodoses. Vi vill kunna både träna och fika med våra vänner när vi själva har tid. I ett diversifierat samhälle finns allt fler intresseriktningar att tillfredsställa och jämka samman. Detta ställer stora krav på det offentliga rummet.

Parallellt med ovan beskrivna utveckling har det offentligas roll i utformningen av de gemensamma mötesplatserna förändrats. Tidigare var en stor del av marken offentligt ägd och inflytandet över lokalisering och utformning av det offentliga rummet var då mycket större. Idag äger man allt mindre mark och markförsäljning har blivit en del i en strategi att finansiera andra delar av den offentliga verksamheten.

Det finns två risker med denna utveckling; att offentliga miljöer och mötesplatser blir privatiserade och otillgängliga efter stängningsdags, och att de socioekonomiska klyftorna förstärks när tillträde till miljöerna bygger på individens betalningsförmåga. Det myllrande stadsliv vi talar om att vi vill uppnå blir svårare att förverkliga när centrummiljöer byggs in och stängs kvällstid. Och om miljöer för träning och rekreation begränsas till avgiftsbelagda träningsanläggningar blir folkhälsa något för dem som kan betala.

Trenden riskerar att bli ett minskande folkliv och ökad otrygghet.

Markägoförhållandena påverkar det offentliga rummet. Denna förändrade förutsättning behöver få mer genomslag i samhällsplaneringen och det krävs ett samarbete mellan flera parter, både offentliga och privata,

62

idrott i planering – idrott för utveckling

om gemensamma behov för att kunna skapa goda livsvillkor och en god bebyggd miljö för alla. Om till exempel ytor för rekreation inte kan lösas inom ramarna för ett projekt är det viktigt att strategier för lokalisering, nåbarhet och kvalitet finns på ett kommunövergripande plan. I den kommunala fysiska planeringen kan det vara för sent att börja diskutera denna förutsättning i enskilda projekt och dess genomförandefas. I det här sammanhanget kan det handla om att mark som tidigare var allmänt ägd och därmed också fritt nyttjad för social samvaro, spontanidrottande och fritidsaktiviteter idag är privatägda.

För att kunna planera för en hållbar miljö och för att ha beredskap när enskilda initiativ uppkommer är det därför viktigt att de tendenser vi idag kan se får genomslag i kommunernas fysiska planer och strategier. När människors idrottande flyttar ut från de traditionella arenorna och behovet av ytor för spontanidrottande ökar måste offentliga projekt och privata initiativ ses som komplement till varandra. För att detta ska kunna uppnås måste planarkitekter och kultur- och fritidsstrateger samarbeta för en bättre helhetssyn i samhällsplaneringen.

Samhällsplanering som spelplan och möjliggörare Samhällsplaneringens uppgift är att skapa bästa möjliga förutsättningar för att få ett samhälle att utvecklas hållbart. Det finns idag en bred insikt om att andra frågor än de traditionella markanvändningsanspråken som boende, infrastruktur, arbetsplatser och service måste vägas in i planeringsprocessen. Men insikt ersätter inte kunskap. Trots att sektorssamverkan ständigt lyfts fram som nödvändigt, finns ett behov av att få in fler kompetenser och utveckla förvaltningsövergripande samarbete i den kommunala fysiska planeringen.

Plan- och bygglagen – möjligheternas lag ”Denna lag innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.”

Plan- och bygglagen (PBL) kap 1:1

idrott i planering – idrott för utveckling

63

”Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten.”

PBL 1:2

Plan- och bygglagen ger ramar för att med fysisk planering säkra en rad kvaliteter. Det är kommunens ansvar att planera för lämplig framtida utveckling och markanvändning, det s k planmonopolet. Det slås också fast att översiktsplanering ska antas av kommunfullmäktige, inte någon facknämnd. Det är viktigt att fler än de som dagligen arbetar med fysiska planer har kunskap om planeringsprocessen och är delaktiga i den, eftersom det är genom fysiska planer som en stor del av kommunens strategier fästs på kartan. Ofta används också översiktplaner som marknadsföringsinstrument gentemot boende, nya inflyttare och företag. Därför är det viktigt att de politiska ambitionerna för bland annat fritids- och rekreationsfrågor finns med i det sammanhanget.

Lagstadgat medborgarinflytande och en bred beslutsprocess är en av planoch bygglagens styrkor. Tyvärr betraktas planeringsprocessen ofta som en bromskloss istället för en möjlighet till att skapa förankrade projekt i kreativa processer. Orsaken är ofta okunskap om hur processen bäst används och oförståelse inför den kanske viktigaste parametern med planeringsprocessen, den politiska förankringen. Samhällsplanering består till stor del av politiska avvägningar. Politiskt formulerade mål om folkhälsa, barn- och ungdomsverksamhet, rekreation och fritidsfrågor ska i den fysiska planeringen omsättas i rumsliga strategier.

Rätt fråga på rätt nivå Det är viktigt att särskilja översiktsplanering, med kommunövergripande strategiska avvägningar, från den mer detaljerade planeringen på områdesnivå. En fråga, som till exempel fritid och idrott, måste kunna belysas på flera olika detaljeringsnivåer och det kan därför behövas olika språk, verktyg och tillvägagångssätt i olika skeden.

När det gäller fritids- och rekreationsfrågor kan det handla om att i en detaljplan säkra ytor för bostadsnära grönska och lek, medan det på översiktsplanenivå handlar om att kunna belysa samma fråga genom att använda stråkanalyser, tillgänglighetsstudier och indikatorer, med begrepp som tillgänglighet, nåbarhet, barriärer och målkonflikter. Tillgänglighet

64

idrott i planering – idrott för utveckling

ÖVERSIKTSPLAN

DETALJPLAN

Omfattar del av eller kommunens hela yta

Projekt på områdes- eller fastighetsnivå

• •

Politiska strategier Antas i kommun­ fullmäktige

Förvaltningsövergripande • • Vägledande inför efterföljande beslut • Ej juridiskt bindande

➧

•

Detaljer om tillgänglighet, utformning ska fastslås • Övergripande avvägningar är redan gjorda • Utformning av projekt för att uppnå övergripande mål • Juridiskt bindande

till rekreationsområden förbättras inte enbart genom att en yta avsätts i en plan, det kan vara lika viktigt att överbrygga en barriär.

Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är att politiska visioner tas fram också för rekreation och grönstrukturutveckling, inte bara för exploatering och bevarande av byggda miljöer. På kommunövergripande nivå måste dessa strategier vägas mot varandra och i översiktsplaneringen tydliggörs avvägningarna i fysiska strukturer.

Översiktsplanering – kommunövergripande politiska strategier Varje kommun ska ha en aktuell, kommuntäckande översiktsplan. Planen antas i kommunfullmäktige och är således ett viktigt politiskt dokument för kommunens fysiska utveckling. Översiktsplanen måste tas upp för beslut minst en gång varje mandatperiod, då man antingen aktualitetsförklarar innehållet eller beslutar om att revidera eller upprätta en ny plan.

I många kommuner görs kultur- och fritidsvaneundersökningar och kunskapen om invånarnas vanor och önskemål är ofta god. Det är dock sällan det får genomslag i den fysiska planeringen. Kultur- och fritidsfrågor i kommunernas översiktsplaner består i dag ofta huvudsakligen av kulturmiljöfrågor och allmänt hållna målformuleringar om behovet av tillgång till idrottsmöjligheter för alla. Det saknas ofta tydliga kopplingar mellan de folkhälsopolitiska mål man önskar uppnå och den fysiska stadsutveckling som kan bidra till målen. Fritids- och idrottsfrågan är inte sällan styvmoder-

idrott i planering – idrott för utveckling

65

Exempel på översiktsplan från Solna. Här synliggörs lokaliseringsval, utbyggnadsriktningar, kollektivtrafik m.m.

Dessa frågor påverkar idrottsoch fritidsfrågor, i fråga om bland annat tillgänglighet och närhet, och vice versa. Samråd hålls om översiktsplanen, med syfte att lyfta fram synpunkter om kommunens framtida utveckling. Det är dock inte enskilda detaljer som ska lösas i detta skede.

ligt behandlad i översiktliga planeringssammanhang. Det saknas också ofta ställningstaganden om vad målen står för. Till exempel kan ett stort arenabygge självklart ses som en satsning på idrott och attraktivitet, men betyder inte nödvändigtvis att lokala folkhälsopolitiska mål kan uppfyllas eller att medborgarnas möjlighet till spontanindrottande förbättras. Ett nytt bygge, med ökad trafik och ianspråktagande av mark för ändamålet kan tvärtom ibland bli en direkt motsättning mot det man önskar uppnå.

Beroende på villkoren för tillgång till natur, rekreationsområden och sociala mötesplatser så väger aspekter som tillgång, nåbarhet och kvalitet olika tungt i olika lägen. I en tät innerstadsmiljö, där tillgången på större rekreationsområden eller bostadsnära natur kan vara begränsad, blir kvaliteten och nåbarheten istället desto viktigare. Det är viktigt att olika kompetenser tillsammans diskuterar dessa frågor ingående redan i översiktsplaneringen och att de fysiska strukturerna redovisar något som man gemensamt kan stå för.

Det går att öka tillgängligheten till och användningen av friytor, rekreationsområden och idrott i ett område utan att tillföra en enda kvadratmeter

66

idrott i planering – idrott för utveckling

friyta. Detta genom att förbättra gångstråk, bygga bort barriärer, minska biltrafik och hastigheter, förbättra belysning m m. Här har stadsplanering och stadsanalyser en funktion att fylla. Det är när behov av friytor, rekreationsområden etc kopplas ihop med planer på framtida byggande, med boendetäthet, infrastrukturplaner och kollektivtrafikutveckling etc som planeringen kan ge resultat. Frågorna måste vägas mot varandra så att kvaliteter, brister och konfliktfrågor blir tydliga och kan lösas. Först då blir planeringen värdefull.

Detaljplanering – att genomföra strategierna När ett projekt blir aktuellt och en detaljplaneprocess startas upp, är ofta övergripande lokaliseringsprövningar och avvägningar redan gjorda. Om ökad bebyggelsetäthet eftersträvas i ett område och vissa fria ytor måste tas i anspråk för det bör det finnas utarbetade indikatorer för hur man då ska säkra ökad kvalitet och användbarhet för befintliga friytor och funktioner, och hur nåbarheten till dessa ska optimeras. Annars leder beslut och planering lätt till suboptimering och att de övergripande målen tappas bort i ett specifikt projekt.

Traditionellt har man i planeringsprocessen varit alltför inriktad på att i en plan kunna visa en ruta där mark för ett visst ändamål är avsatt. Det räcker inte längre, faktorer som inte nödvändigtvis syns på kartan måste få större avtryck i planeringsprocessen.

Exempel på detaljplan för ett kvarter. Fokus här ligger på utformning av det enskilda projektet, att säkra friytor för lek på fastigheten, tillgängligheten till byggnaderna etc. Samråd hålls om projektet. Redan i översiktsplane­skedet är dock avgörande val gjorda, såsom att markens användning är lämplig för bostadsändamål och läget i kommunen.

idrott i planering – idrott för utveckling

67

Ta plats i den fysiska planeringen!

Både översikts- och detaljplaner kvalitetssäkras bland annat genom samråd och remissförfaranden. Eftersom en plan ska säkra flera frågor, inte bara en byggrätt, finns mycket att vinna på att undvika inomkommunala samråd.

Det är snarare nödvändigt att skapa en process där flera kompetenser arbetar tillsammans redan från början. Tillsammans bör man diskutera frågor som i stadsplaneringen kan sporra till fysisk aktivitet och som kan bidra till ökad trygghet, bättre hälsa för alla, ökad rörlighet för barn och unga etc.

Detta kan göras genom att till exempel fokusera på:

•

hur man kan möjliggöra allsidigt nyttjande av det offentliga rummet, oavsett markägoförhållanden,

•

hur man genom att fokusera på trafik och på att minska barriäreffekterna kan öka tillgänglighet till de befintliga rekreationsområden och idrottsfunktioner som finns,

•

hur man genom fysisk planering kan säkra trygghet och säkerhet,

•

hur man planerar för ökad tillgänglighet till, och därmed ökad användning av, ytor att nyttja.

Strategiska planeringsfrågor att beakta:

•

bevarande eller tillskapande av tysta rekreationsområden,

•

attraktiva och säkra cykel- och gångstråk, så att det blir lätt att vara vardagsaktiv,

•

hur vi säkrar både vardagens närrekreation och utflyktsmål, två olika funktioner som fyller olika syften,

•

att tillgänglighetsmål för barn och för vuxna skiljer sig åt,

•

vilka funktioner och vilken utformning som behövs för att göra offentliga platser till sociala mötesplatser.

68

idrott i planering – idrott för utveckling

Det gäller att med fysisk planering säkerställa att till exempel en gata blir en gata och inte en transportled (genom byggande längs med gatan, entréer ut mot gatan, smal vägprofil för låg hastighet, undvikande av gångtunnlar etc). Detta är frågor som i allra högsta grad påverkar människors välbefinnande, det berör rekreationsmöjligheter, folkliv, hälsa och trygghetskänsla.

Genom att diskutera dessa frågor tillsammans i den fysiska planeringsprocessen kan frågorna tillåtas trilla ner i geografin och ge avtryck i kommunens fysiska planer.

Idrott och fritidsfrågor som strategiska resurser i samhällsplaneringen All forskning pekar idag på den positiva betydelsen av människors tillgång till rekreations- och spontanidrottsmöjligheter. Undersökningar visar också att detta är faktorer som spelar allt större roll för människors val av ny bostadsort, vilket påverkar kommunutveckling, bebyggelsetryck, pendlingsmönster m m. I markandsföringssammanhang och i samtalet om den attraktiva livsmiljön har frågor om närhet till kultur, service och natur fått ökad betydelse. Vi talar om betydelsen av friytor för rekreation, inte bara för fysisk aktivitet utan också för mental återhämtning. Det finns därför många skäl till att ständigt se på frågan med nya ögon: hur kan vi bäst utnyttja de ytor och funktioner som finns till förfogande?

Det spelar alltså stor roll i vilket skede och i vilken process frågor hanteras.

Det kan vara för sent att försöka skapa goda förutsättningar för idrott och rekreation i en detaljplan. Frågor om ytor och funktioner som kan främja spontanidrott och ökad rörelse på offentliga platser bör synas i förvaltningsövergripande strategier. Vi behöver bli bättre på att i både politiken och den strategiska fysiska planeringen skapa bättre samarbete mellan stadsplanering och kultur- och fritidsplanering.

Idrott, fritid och fysisk aktivitet bör inte ses som en fråga enbart för kulturoch fritidsnämnden utan oftare finnas med på den politiska agendan för samhällsplanering. Det är i de strategiska markanvändningsbesluten som ett långsiktigt nyttjande och synsätt kan fastslås. När förutsättningarna för idrottande förändras ställer det nya krav på stadsplaneringen och det krävs kunskap om vilka samhällsplaneringsfaktorer som har betydelse för fysisk rörelse och idrott.

idrott i planering – idrott för utveckling

69

En strategisk planering för framtiden Vad kan då planeringsprocessen bidra med för att de kultur- och fritidspolitiska frågorna bättre ska synliggöras i samhället? För det första måste det finnas en bred överenskommelse om hur frågorna ska ta plats i planeringsprocessen. Med nedanstående enkla steg bör förutsättningarna för en samhällsplanering där idrotts- och fritidsfrågor synliggörs i planeringsprocessen vara goda: 1. Idrotts- och fritidsfrågor måste behandlas som mer än en fråga enbart för kultur- och fritidsnämnden. Det är angeläget att angreppssättet breddas. Kanske behövs nya fritidsplanerare eller kulturstrateger på kommunledningskontor och i planeringsprocessen?

2. Ett gemensamt språkbruk bör utvecklas för stads- och ”idrotts/fritidsplanerare”. Ta chansen att diskutera frågan gemensamt!

3. Betydelsen av det offentliga rummet bör uppgraderas och diskuteras.

Det kan bland annat kan åstadkommas genom att idrotts- och fritidsaspekten av det offentliga rummet tydligare lyfts fram i planeringsprocessen.

4. Idrottandet bör värderas som strategisk planeringsfaktor.

5. Hitta nya gemensamma indikatorer för att beskriva behov av idrott och fritid i en ny planeringssituation med fler inblandade aktörer.

Kommunerna ansvarar för stora delar av de kollektiva nyttigheterna i samhället och planeringen av samhällets fysiska struktur är fortfarande ett kommunalt ansvar. Om kompetens och resurser kan samutnyttjas bättre är möjligheterna goda att framöver skapa de bästa förutsättningar för fysisk aktivitet och attraktiva livsmiljöer.

70

idrott i planering – idrott för utveckling

Idrott i planering – idrott för utveckling En antologi om idrott och fysisk aktivitet i samhällsplaneringen Hur planerar vi in idrott i vårt samhälle; i staden, i byn, i bostads-

området?

Hur kan vi göra så att idrott blir en naturlig del av samhällslivet? Som bjuder in, som leder till att fler människor, små som stora, upptäcker idrottens positiva kraft? Att fler blir aktiva och fler delaktiga? Och hur kan idrotten som lokal identitetsfaktor och som underhållningsvärde understödjas?

Denna bok handlar om samhällsplaneringens betydelse för idrott och fysisk aktivitet – och vice versa. Här finns kommun- och regionexempel såväl som historiska och kulturgeografiska perspektiv och internationella utblickar.

118 82 Stockholm. Besök: Hornsgatan 20 Tfn: 08-452 70 00. Webbplats: www.skl.se Fler exemplar av denna skrift kan beställas på tfn 020-31 32 30, fax 020-31 32 40, eller på förbundets webbplats www.skl.se/publikationer