7164-622-4 by Sveriges Kommuner och Landsting

Utbildningsinsatser och stöd för att stärka barnets rättigheter I KOMMUN, LANDSTING OCH REGION

Förord Riksdagen godkände den 1 december 2010 den strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige som regeringen har föreslagit i propositionen Strategi för att stärka barnets rättigheter (prop. 2009/19:232). Ett av regeringens initiativ inom strategin är en överenskommelse – Handslaget – som tecknats mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting. Syftet är att intensifiera och utveckla arbetet med barnets rättigheter utifrån barnkonventionen i verksamheter inom kommuner och landsting. Det är i kommuner och landsting som de flesta verksamheter som rör barn finns. Föreliggande kartläggning, det första steget inom ramen för Handslaget, visar på behov av utbildning och annat stöd hos kommuner och landsting för att kunna tillämpa konventionens artiklar inom verksamheterna förskola, skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Denna avgränsning har varit nödvändig av bland annat tidsskäl. Vår bedömning är dock att avgränsningarna inte på något avgörande sätt påverkar kartläggningens resultat. Vi bedömer även att resultaten från kartläggningen kan användas i ett vidare sammanhang utanför nämnda verksamheter. Med kartläggningen som grund ska, som steg två, inom ramen för Handslaget, en handlingsplan med förslag på åtgärder tas fram under våren 2011. I ett tredje steg vidtar ett arbete med att genomföra åtgärderna under åren 2011-2013. I detta sista steg blir samverkan med kommuner, landsting och regioner särskilt viktig. I alla stegen inom Handslaget deltar Barnombudsmannen. Kartläggningen tar upp en rad förslag och önskemål från nämnda verksamheter. Förslagen/önskemålen kommer att vidare analyseras och prövas i arbetet med att ta fram handlingsplanen. Vår bedömning är att kartläggningen bidrar med omfattande och viktig kunskap som även kan komma till användning i olika sammanhang som ligger utanför ramen för Handslaget. Sveriges Kommuner och Landsting Stockholm, januari 2011 Håkan Sörman VD

Innehåll Sammanfattning ................................................................................................. 4

Inledning ............................................................................................................. 7 Syfte ..................................................................................................................... 7 Organisation ......................................................................................................... 7 Styrgrupp .............................................................................................................. 7 Arbetsgrupp .......................................................................................................... 7

Genomförande av kartläggningen .................................................................... 8 Frågorna i kartläggningen .................................................................................... 9 Målgrupper för kartläggningen ............................................................................. 9

Resultat ............................................................................................................. 10 Tidigare kartläggningar och undersökningar 2005-2010 ................................... 10 Resultat från intervjuer, gruppdiskussioner och workshops............................... 14 Hälso- och sjukvård ............................................................................................ 15 Inledning ............................................................................................................. 15 Behov av strukturella/organisatoriska insatser/förutsättningar .......................... 15 Behov av insatser och stöd utifrån de nio principerna ....................................... 15 Sammanfattande analys och slutsatser inom hälso- och sjukvård .................... 27 Strukturella/organisatoriska behov och förutsättningar ...................................... 27 Kommentarer ...................................................................................................... 31 Förskola och skola ............................................................................................. 32 Inledning ............................................................................................................. 32 Behov av strukturella/organisatoriska insatser/förutsättningar .......................... 32 Behov av insatser och stöd utifrån de nio principerna ....................................... 33 Sammanfattande analys och slutsatser för förskola och skola .......................... 45 Strukturella/organisatoriska behov och förutsättningar ...................................... 45 Kommentarer ...................................................................................................... 47 Socialtjänst ......................................................................................................... 49 Inledning ............................................................................................................. 49 Behov av strukturella/organisatoriska insatser/förutsättningar .......................... 49 Behov av insatser och stöd utifrån de nio principerna ....................................... 50 Sammanfattande analys och slutsatser för socialtjänsten ................................. 59 Strukturella/organisatoriska behov och förutsättningar ...................................... 59 Kommentarer ...................................................................................................... 61 Nationella aktörer ............................................................................................... 63 Behov av strukturella insatser och förutsättningar ............................................. 63

Behov av insatser utifr책n n책gra av principerna .................................................. 64 Sammanfattande kommentarer .......................................................................... 66 Bilaga 1 .............................................................................................................. 67 Bilaga 2 .............................................................................................................. 68 Bilaga 3 .............................................................................................................. 72

Sammanfattning En kartläggning har genomförts under hösten 2010, om vilka behov av fortbildning och andra stödinsatser som landsting, regioner och kommuner har för att bättre kunna leva upp till FN:s konvention om barnets rättigheter (konventionen). Kartläggningen har gjorts med utgångspunkt i den strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige som riksdagen nyligen har godkänt (prop.2009/10:232, bet.2010/11: SoU3, rskr.2010/11:35). Områden som ingått i kartläggningen är hälso- och sjukvård, förskola/skola och socialtjänst, vilka valdes för att dessa verksamheter i stor utsträckning möter barn. Avgränsningar har också gjorts på grund av begränsad tid för kartläggningen. Intervjuer, gruppdiskussioner och workshops har genomförts med sakkunniga inom varje område och även särskilda projekt och strategiska nätverk. Kartläggningen ska användas för att ta fram en handlingsplan med stödjande åtgärder för landsting, regioner och kommuner. Nedan lämnas en sammanfattning av den analys som har gjorts av de behov som finns av fortbildning och andra stödinsatser inom de tre områdena, inklusive strukturella behov och förutsättningar som redovisas med utgångspunkt i de nio principerna i strategin. Resultatet visar, liksom i tidigare genomförda kartläggningar, att för att stärka barnets rättigheter behövs strukturer, tydliga beslut och administrativa rutiner, bland annat för att följa upp det arbete man har beslutat om utifrån konventionen inom landsting, regioner och kommuner. För att samordna arbetet behövs funktioner på strategisk nivå, som är kompetenta inom folkrättsområdet och med mandat och resurser att arbeta med lärande och tillämpning. Enligt vad som framkommit önskar såväl landsting, regioner som kommuner ha en ökad tydlighet från nationella aktörer och en bättre samordning myndigheter emellan för de satsningar, som genomförs, till exempel föräldrastöd. De nationella aktörerna borde också ta ett större ansvar för att följa upp, sprida och utveckla de goda exempel som finns kring arbetet med konventionen idag. En hemsida med goda exempel, metoder, informations- och utbildningsmaterial utifrån olika verksamhetsområden skulle behöva utvecklas. Det behövs också tydligare stöd och vägledning, politiskt och juridiskt från de nationella aktörerna till såväl politiker som tjänstemän inom landsting, regioner och kommuner, samt nationell vägledning i tolkning av konventionen och lagstiftningen. Ett tydligt exempel är tillägget i Hälso- och sjukvårdslagen och i Socialtjänstlagen om information och stöd till barn som anhörig. Här behövs klara riktlinjer i form av vägledning och utbildningsinsatser och juridisk kompetens för att verksamheterna ska kunna leva upp till tillägget i dessa lagar. Det finns behov av utbildning-/kompetensutveckling inom hälso- och sjukvården samt förskola/skola i att uppmärksamma barn som far illa och stöd för att utveckla rutiner och verktyg för hur personal ska hantera misstanke om barn som far illa. Även finns ett behov av att tydliggöra roller och ansvar

på olika nivåer i respektive verksamhet. Det uppdrag som Stiftelsen Allmänna Barnhuset har skulle delvis kunna täcka detta behov. Det behövs stöd och kompetens till att utveckla former för att barn (0-18 år) ska kunna uttrycka åsikter utifrån sina egna förutsättningar och en ökad tydlighet i återkopplingen till barnen efter åtgärder och beslut. Befintliga metoder inom området behöver spridas, till exempel via en nationellt uppdaterad hemsida. För att barn ska få reda på sina rättigheter anses det viktigt att information till barnet ges, anpassad till barnets ålder och mognad i den verksamhet det handlar om. Informationen bör ske kontinuerligt under barnets uppväxt, till exempel i förskolan och skolan. Det finns stöd för detta i den nya skollagen och läroplaner, men det skulle behöva förtydligas för att omsättas i praktiken. Det finns ett behov av att i samarbete med barn och unga utveckla lättillgänglig information om barnets rättigheter på internet och i andra sociala medier. Behov finns även att skapa digitala mötesplatser utifrån barns och ungas önskemål och synpunkter. Via befintliga strukturer och kanaler såsom föräldramöten, föräldragrupper och enskilda samtal bör föräldrar få information om barnets rättigheter och ges stöd i sitt föräldraskap. Samverkansformer behöver utvecklas för hur informationen bör förmedlas och informationsmaterial utformas både för personal och föräldrar. Barnombudsmannen har ett uppdrag att ta fram ett material om barnets rättigheter som riktar sig till föräldrar och till blivande föräldrar, vilket delvis kan täcka behovet. Ett önskemål, som inte är nytt, men som behöver upprepas är att initiera obligatorisk undervisning om barnets rättigheter på alla utbildningar, som i den framtida yrkesutövningen innebär möten med barn. Detta önskemål uttrycks också tydligt i faktabladet från Socialdepartementet, Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige. Enligt Högskoleverket finns det skrivningar kopplat till konventionen för bland annat socionomer och lärare. Men även i utbildningar där detta finns inskrivet, beror det sen på lärosäte och kursansvarig lärare hur det presenteras och dessutom är det inte obligatoriska kurser. Vidare finns det ett stort behov av utbildning/fortbildning/kompetensutveckling på alla nivåer för politiker, chefer och medarbetare. Utbildningar behöver samordnas och systematiseras, vara målgruppsanpassade och innehålla konkreta exempel utifrån den egna verksamheten samt beskriva hur kunskapen ska kunna tillämpas i praktiken. Det behövs också fortsatt stöd i arbetet efter utbildning och uppföljning av hur kunskapen omsätts och används. Det finns behov av metodstöd för samverkan mellan olika verksamheter, som till exempel förskola/skola, socialtjänst, barnoch ungdomspsykiatri, ungdomsmottagning och primärvård. Det kan gälla enskilda ärenden, men också gemensamma utbildningar och metodutveckling för att få en samsyn och klargöra roller i det som ska samverkas kring – barnets bästa. För att samverkan ska fungera krävs gemensamma mål, att fokusera på resultat, att uppföljningar genomförs kontinuerligt samt en långsiktig finansiering. De goda samverkansmodeller som redan finns och är under utveckling behöver spridas, så att fler kan ta del av hur man kan arbeta med till exempel barn i behov av stöd, utveckling av indikatorer, som har en tydlig koppling till konventionen och som kan följas på regional och lokal nivå skulle både underlätta och förstärka arbetet. Det vore bra att införliva dessa indikatorer i de uppföljningssystem som finns idag. För att barn ska få en mer jämlik hälso- och sjukvård, förskola/skola och socialtjänst krävs tydligare styrning, stöd och resurser inom dessa områden. Tidiga insatser, som att stödja förskolans roll som viktig arena för att arbeta med att stärka barnets rättigheter och främja psykisk hälsa behöver lyftas. Det kan behövas både kompetensutveckling för förskolans personal och översyn av antalet barn per förskollärare.

Andra tidiga insatser som är viktiga är att mödra- och barnhälsovård arbetar med metoder som fångar upp och ger stöd till blivande föräldrar och föräldrar som är deprimerade. Det finns redan metoder, som kan användas vid utbildning av personal. Dessa metoder behöver spridas och kontinuerligt följas upp. Depressionssjukdomar kostar mycket för samhället, föräldrarna och det enskilda barnet. För ett framgångsrikt arbete krävs ett långsiktigt perspektiv och ett, planerat utvecklingsarbete kring alla barn - i samverkan Det finns en efterfrågan kring utveckling av lättanvända barnchecklistor och barnkonsekvensanalyser för att användas vid beslut och åtgärder, samt vägledning och system för att kunna använda sig av dem. Det finns idag både barnchecklistor och barnkonsekvensanalyser, som har använts i olika verksamheter, men de flesta har ansetts för svåra eller för tidskrävande att använda. De flesta som har använt dessa verktyg har inte heller fått utbildning och vägledning i hur de kan användas, vilken nytta de ger och hur de ska anpassas till verksamheten. Föreliggande kartläggning är ett viktigt underlag inför det fortsatta arbetet med Överenskommelsen. Kartläggningen visar på flera förslag och åtgärder från kommuner och landsting som syftar till att stärka barnets rättigheter. Dessa förslag och åtgärder kommer närmare att analyseras med målsättningen att omsättas i praktiskt arbete i kommunala verksamheter som rör barn

Inledning Riksdagen har den 1 december 2010 godkänt den strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige som regeringen föreslagit i sin proposition (prop.2009/10:232, bet.2010/11: SoU3,rskr.2010/11:35). Regeringen presenterar flera initiativ i propositionen. Ett av dessa är en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), som syftar till att intensifiera och utveckla arbetet med barnets rättigheter utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (konventionen) i verksamheter inom kommun, region och landsting. Överenskommelsen består av flera steg. SKL ska, i samråd med Barnombudsmannen (BO), inledningsvis genomföra en kartläggning för att få kunskap om behov och efterfrågan avseende fortbildning och andra stödinsatser som behövs för att utveckla arbetet med barnens rättigheter utifrån konventionen. Utifrån kartläggningen ska en handlingsplan tas fram med stödjande åtgärder för landsting, regioner och kommuner. Efter samråd ska åtgärder i handlingsplanen genomföras och därefter följas upp. Överenskommelsen gäller 2010-2013. I föreliggande rapport om kartläggningen har vi valt att göra avgränsningar i landstings och kommuners ansvarsområden och lagt fokus på förskola/skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård.

Syfte Att samla kunskap om behov och efterfrågan av fortbildning och andra stödinsatser som landsting, regioner och kommuner har för att intensifiera och utveckla arbetet med barnets rättigheter i sina verksamheter.

Organisation Styrgrupp I styrgruppen ingår Kristina Reinholdsson, Socialdepartementet, Fredrik Malmberg, BO och Marianne Granath, SKL. Adjungerade är Anna Holmqvist, Socialdepartementet, Thomas Rostock och Ludmilla von Zweigbergk, SKL. Gruppen har haft tre möten under hösten 2010.

Arbetsgrupp I arbetsgruppen ingår Monica Gustafsson Wallin, Landstinget Sörmland. Ingela Sjöberg, Kommunförbundet Skåne, Cecilia Ljung, Partnerskapet för barnkonventionens genomförande i kommunen, Hanne Simonsen, BO, Thomas Rostock och Ludmilla von Zweigbergk (projektledare), båda från SKL. Arbetsgruppen har haft två möten under hösten 2010. Mellan möten och inför slutskrivningar har analysarbetet företrädesvis skett via e-post och telefonkontakter.

Genomförande av kartläggningen Styrgruppen beslutade att de verksamhetsområden som kartläggningen kommer att beröra är hälso- och sjukvård, förskola/skola och socialtjänst. Skälet till detta urval var att dessa verksamheter i stor utsträckning möter barn (framför allt gör förskola och skola det). Områdena speglar också huvudmännen kommun, landsting och region. Vissa avgränsningar inom dessa områden har genomförts på grund av den begränsade tiden för kartläggningen. Kontakter har tagits med sakkunniga inom barnrättsområdet. Möten har genomförts med strategiska personer inom bland annat SKL och BO. En genomgång och sammanställning har gjorts av tidigare (2005-2010) undersökningar och kartläggningar om behov och stöd kring tillämpning av konventionen om barnets rättigheter, som berör landsting, region och kommun inom områden hälso- och sjukvård, förskola/skola och socialtjänst. Metoderna som använts för att få fram underlag från de utvalda områdena i kartläggningen har varit workshops, gruppdiskussioner och intervjuer. Fokus har varit att identifiera behov av fortbildning samt behov av stödinsatser för att stärka barnets rättigheter. Diskussionerna har utgått från principerna i strategin. Ett faktablad om Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige har delats ut vid varje tillfälle1. De nio principerna i strategin: Princip 1: All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen. Princip 2: Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang. Princip 3: Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem. Princip 4: Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken. Princip 5: Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap. Princip 6: Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter Princip 7: Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan. Princip 8: Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn. Princip 9: Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv.

www.sweden.gov.se/sb/d/1919

Frågorna i kartläggningen Frågorna har utformats utifrån de nio principerna i strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige. Vid intervjuerna använde SKL alltid två grundfrågor som sedan kompletterades med specifika frågor rörande principerna och det sakområde som diskuteras. Grundfrågorna, som är gemensamma för alla workshops, gruppdiskussioner och intervjuer, var: Vilka behov av fortbildning och andra stödinsatser behövs inom målgruppens verksamhetsområde för att utveckla arbetet med att stärka barns rättigheter? Vilka förutsättningar krävs för att genomföra insatserna?

Målgrupper för kartläggningen Urvalet av målgrupper för kartläggningen grundar sig på följande kriterier: nätverk som har ett brett verksamhetsområde (till exempel Modellområdesprojektet som täcker primärvård, BUP, förskola/skola, skolhälsovård, socialtjänst), nätverk med en strategisk roll (ledning, beslut) i kommuner och landsting, experter och särskilda projekt inom området Med svaren från intervjuerna som grund har SKL, BO och arbetsgruppen i samråd analyserat behoven och dragit ett antal slutsatser. Förklaring av olika verktyg för att tillämpa barnkonventionen, som förekommer i rapporten, finns i bilaga 1.

Resultat Resultatdelen innehåller tidigare kartläggningar och undersökningar. Därefter följer de resultat som framkommit i intervjuer, gruppdiskussioner och workshops utifrån de tre områdena hälso- och sjukvård, förskola/skola och socialtjänst. Varje område avslutas med analys, slutsatser och kommentarer. I intervjuerna och gruppdiskussionerna framkom även synpunkter på vad den nationella nivån skulle kunna bidra med. Denna del kommer efter de tre områdena, som kartläggning har haft fokus på.

Tidigare kartläggningar och undersökningar 2005-2010 I arbetet med kartläggningen har fokus lagts på relevanta dokument och undersökningar, framför allt från perioden 2005-2010. Resultaten kommer från forskning och utvecklingsprojekt som bedrivits vid högskola/universitet, via intresseorganisationer samt offentlig förvaltning. Här följer en kort redovisning av implikationer från desamma som har betydelse för den samlade analysen. Forskning om implementering av konventionen i offentlig verksamhet Under åren 2004-2008 bedrevs forskning om hur Sverige implementerat konventionen i avhandlingen ”Folkrätt barn - Statligt ansvar, regionalt lärande” från Stockholms universitet. Syftet med undersökningen var dels att ta reda på vilka steg Sverige tagit på nationell nivå och hur det har påverkat implementeringen i Sverige, dels analysera lärande om konventionen inom offentlig verksamhet. Undersökningsobjekt var Landstinget Sörmland. Författaren Elizabeth Englundh visar i resultatet att den regionala och lokala nivån behöver statliga initiativ och direktiv med konventionen som utgångspunkt. Hon konstaterar att det inte finns någon enhetlig tolkning av artiklarna eller metod för implementering. När det enligt henne finns en underliggande tro att Sverige redan genomfört barnrättigheterna (i synnerhet i de verksamheter som riktar sig till barn) är det än viktigare att staten visar vägen så att den röda tråden blir möjlig att följa från FN till regional nivå. Särskilt utbildade barnkonventionspiloter i verksamheterna i Landstinget Sörmland uttrycker även att det är viktigt att konventionen finns med i de kontrakt som verksamheterna skriver. En annan viktig parallell mellan statlig och regional nivå enligt Englundh är, att arbetet med konventionen sällan efterfrågas högre upp i organisationerna. Detta kan därför enligt författaren undergräva allt arbete. Frågan många i verksamheterna ställer sig är, varför de ska genomföra rättigheterna, när arbetet inte efterfrågas av den politiska ledningen.

I undersökningen påpekar dessutom FN-kommittén för barnets rättigheter vikten av att konventionen synliggörs i det vardagliga arbetet, i regionala och policydokument och i handlingsplaner. Här är det också centralt att konventionen finns med i budgetdokumentet som är ett incitament för organisationens inre arbete. Vidare understryker avhandlingen vikten av att organisationen på alla nivåer känner till konventionen och hur den kan tillämpas för att den ska kunna synliggöras i hela verksamhetens arbete2.

Utvecklingsprojektet ”Trygga barn och unga inom hälso- och sjukvård Utvecklingsprojektet ”Trygga barn och unga inom hälso- och sjukvård”, som presenteras i antologin Barns och Ungas rätt i vården från 2010, visar att ”barnkompetensen” behöver utvecklas i primärvården. I begreppet barnkompetens inryms vårdpersonalens förmåga att kunna kommunicera med barn och deras föräldrar och en tilltro till att barnet själv kan beskriva sin situation och sina besvär. Att ha barnkompetens innebär en insikt om att barn i alla åldrar ska vara med i utformningen av sin vård. Praktiska tips finns om hur man kan öka barnkompetensen genom fortbildning och handledning av personal 3.

Primärvårdens roll för barns och ungdomars psykiska hälsa Centrum för Allmänmedicin (CeFAM) i Stockholm har 2010 genomfört en kartläggning inom primärvården i Stockholm, som visade att en stor del av primärvårdspersonalen ansåg att arbetet med barn och ungdomars psykiska hälsa inte ingick i deras uppdrag. De flesta trodde att patientkategorin togs om hand av ”någon annan”. Kartläggningen visade också att primärvårdspersonalen ansåg att en förutsättning för att kunna arbeta med barn och ungdomar med psykisk ohälsa var att förbättra kompetensen, samverka med olika yrkeskategorier i primärvården, samarbeta med specialistenheter som barnoch ungdomspsykiatrin, öka personalresurser samt att förändra de ekonomiska ersättningssystemen. Om detta genomförs kan dessa barn och ungdomar få en ökad möjlighet till vård på lika villkor. I det fortsatta arbetet genomfördes skräddarsydda utbildningar för primärvårdspersonal av ett team från CeFAM bestående av arbetsterapeut, dietist, distriktsläkare, distriktssköterska, kurator, psykolog och sjukgymnast4.

Ungas inflytande i skolan I projektet ”Inflytande i skolan – mer än en möjlighet!” fann man fyra områden som berör elevers förutsättningar att utöva inflytande i skolan: att ta emot frågor, sprida information, samråda och bedriva kvalitetsarbete. Bakom projektet står Elevrörelsens förlag i samarbete med Lärarförbundet skolledarförening, Lärarnas riksförbund, Sveriges skolledarförbund, SKL, Sveriges elevråds centralorganisation – SECO och Sveriges elevråd SVEA. I projektet, som också utmynnat i en bok, beskrivs olika metoder och tips på hur skolan kan arbeta med dessa områden. Ett exempel är att det viktigaste när man tar emot frågor är att man alltid försöker ge ett svar. Ett annat är att man måste lyssna, ta in och överväga, men också fatta ett beslut och sedan meddela och motivera det. Projektet visade även att informationsarbetet i skolan behöver följas upp och utvärderas. Om man väljer att samråda med representanter för klasserna, och inte direkt med klasserna, är det viktigt att kunna motivera det. Det är alltid viktigt att få igång en diskussion på skolan om de resultat som uppkommit genom skolans undersökningar 5. 2

Englundh E. Folkrätt för barn som pedagogiskt åtagande. Statligt ansvar – regionalt lärande? Doktorsavhandling i pedagogik vid Stockholms universitet 2008:143 3 Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Barns och Ungas rätt i vården. 2010:3. 4 Primärvårdens team för fortbildning om barn och ungdomars psykiska hälsa, CeFAM, slutrapport 2010. 5 Inflytande för elever. En handbok för rektorer och lärare. Allmänna Arvsfonden, Elevrörelsens förlag, 2010

Kartläggning av hur konventionen tillämpas utifrån vårdpersonals perspektiv En kartläggning genomfördes 2009 bland vårdpersonalen på Sachsska Barnsjukhuset i Stockholm, Barn- och ungdomscentrum samt Barn- och ungdomshabiliteringen i Malmö, genom en webbaserad enkät för att ta reda på hur konventionen tillämpas. Svaren genomsyrades av ett barnperspektiv, även om vårdpersonalen inte alltid nämnde konventionen. Majoriteten uppgav att när de besvarade enkäten började de reflektera över hur de arbetade. Vanliga tankar, som beskrevs både skriftligt i enkäten och muntligt vid återkopplingen av resultaten, var att de funderade över vad de är bra på och vad de kan utveckla, till exempel att bli ännu bättre på att lyssna och tolka barnets signaler och göra det mer delaktigt. Författarens slutsats är att dessa resonemang och tankar kan bli en utmärkt start för reflektion och fortsatt utveckling av konventionens tillämpning i verksamheten6.

Att hjälpa barn i tid är klok samhällsekonomi Det är nödvändigt att ha starka argument för att kunna hävda utrymme för förebyggande arbete också i kärva tider. Det framgår av en rapport ”NU – Inte senare! Om hur vi hjälper barn i tid och om klok samhällsekonomi” från 2009. Författaren poängterar också att politiker och chefer behöver bättre beslutsunderlag för att kunna fatta kloka långsiktiga beslut kopplat till barnets bästa. Rapporten speglar den process som pågår runt om i landet kring utveckling av samverkansmodeller 7.

Kunskapsöversikt avseende delaktighet för barn och ungdomar med funktionsnedsättning I en systematisk kunskapsöversikt avseende delaktighet för barn och ungdomar med funktionsnedsättning i mötet med samhällets stödsystem är genomförd. Studierna visar att det sällan är enbart en faktor som är avgörande för hur och i vilken utsträckning barnet har möjlighet att vara delaktig. Det är ett mönster av olika incitament som främjar eller försvårar barns delaktighet. I implementeringen av barnkonventionen behöver barns delaktighet i habiliterande aktiviteter utvecklas. Det ställer krav på systematisk implementering och långsiktighet 8.

von Zweigbergk L. Hur tillämpas Barnkonventionen inom vård riktad till barn? Ett utvecklingsarbete för barns bästa. Karolinska Institutets folkhälsoakademi 2009:16 7 NU-inte senare! Om hur vi hjälper barn i tid och om klok samhällsekonomi. Britt Lundborg. Stiftelsen Allmänna Barnhuset. 2009:3 8 Stenhammar A-M. Lyssna på mig! Barn och ungdomar med funktionsnedsättningar vill vara delaktiga i möten med samhällets stödsystem. 2009.

Bra beslut för barn I rapporten Bra beslut för barn har Rädda Barnen undersökt hur långt Sverige har kommit i genomförandet av de strukturer, administrativa rutiner och institutioner som FN:s barnrättskommitté identifierat som grundläggande för att barnkonventionen ska kunna uppfyllas. Rapporten, finns från februari 2011 på hemsidan9 och där finns även liknande rapporter från fem andra europeiska länder samt från EU:s institutioner. Här följer några av de rekommendationer som Rädda Barnen ger till regering, landsting och kommuner i Sverige: I syfte att förbereda inkorporering av konventionen i svensk lagstiftning, bör regeringen snarast initiera den utlovade kartläggningen av hur svensk lagstiftning överensstämmer med konventionen. SKL bör se till att barn och unga är med i utformandet av den handlingsplan för barnets rättigheter som ska tas fram. Se till att de indikatorer som nu utvecklas av BO och Statistiska Centralbyrån har en tydlig utgångspunkt i konventionen samt speglar situation på lokal och regional nivå. Användbara modeller för att synliggöra barn i budgetar behöver utvecklas på nationell och lokal nivå. BO bör se till att det finns aktuellt informationsmaterial av hög kvalitet om barns rättigheter för alla relevanta målgrupper.

Kunskapsöversikt av tidigare kartläggningar sammanställd av SKL En kunskapsöversikt har genomförts med utgångspunkt i rapporter från BO, Statens folkhälsoinstitut, Skolverket, Socialstyrelsen, Ungdomsstyrelsen och SKL (se en mer utförlig beskrivning i Kunskapssammanställning bilaga 2). Utifrån kunskapsöversikten har ett antal faktorer identifierats som anses vara viktiga förutsättningar för om kommuner och landsting ska kunna tillämpa barnkonventionen i sina verksamheter. Dessa är: Ledningen på alla nivåer behöver ge sitt entydiga stöd och engagemang för arbetet som också behöver utgå från befintliga arbetsprocesser. Kompetenshöjande insatser behövs i såväl grundutbildningar som fortbildningar för berörda yrkesgrupper och beslutsfattare. Arbetet med barnkonsekvensanalyser bör stärkas och barnperspektivet bör ingå i centrala styrdokument. Kvantitativa och kvalitativa verktyg måste skapas för att kunna mäta barnrättsperspektiv och barnperspektiv i verksamheterna. Ekonomiska och personella resurser måste stärkas. Uppföljning och utvärdering behöver ingå som naturliga delar i arbetet. Mer fokus bör finnas på metodutveckling, exempelvis stärka arbetet med BBIC (Barns Behov I Centrum) inom socialtjänsten. Utvecklade metoder som exempelvis Nöjt Barn Index behöver användas i arbetet. Barns eget perspektiv behöver tydligare efterfrågas, inhämtas, beaktas och skrivas in i allt arbete. Samverkan inom och mellan verksamheter måste stärkas.

http://europe.savethechildren.se/en/Europe/

Resultat från intervjuer, gruppdiskussioner och workshops Resultaten som följer är baserade på intervjuer, gruppdiskussioner och workshops samt skriftliga svar med representanter från hälso- och sjukvård, förskola/skola och socialtjänst. Vid varje tillfälle har överenskommelsen mellan regeringen och SKL presenterats och faktabladet om strategin bifogats10. Resultaten av dessa intervjuer, gruppdiskussioner och workshops är indelade efter respektive område: hälso- och sjukvård, förskola/skola och socialtjänst. Varje område har en kort inledning, där aktörer redogör för vilka insatser och förutsättningar som behövs för att stärka barnets rättigheter. Svaren har kategoriserats utifrån behov av insatser och förutsättningar som efterfrågas såväl organisatoriskt som utifrån de nio principerna. En tabell med vilka målgrupper som är berörda och kunskap/stöd som behövs finns efter varje princip. Efter varje område kommer en avslutande analys, slutsatser och kommentarer. Många av dem som har intervjuats under kartläggningen har haft synpunkter på vilket behov av stöd som behövs från de nationella aktörerna. Dessa har samlats under rubriken Nationella aktörer i slutet av dokumentet. Analysarbetet har genomförts genom att arbetsgruppen först har läst igenom alla svar utifrån strukturella/organisatoriska behov och förutsättningar. Svaren har sedan förts in i en matris utifrån varje princip, där berörda beslutsfattare/yrkesgrupper, sammanhang/situation och behov av kunskap/stöd redovisas. Om det finns uppgift har även nuvarande stöd tagits med. Arbetsgruppen har därefter gjort en analys och kommit fram till följande slutsatser uppdelade i underrubriker, strukturella/organisatoriska behov och förutsättningar med utgångspunkt i varje princip.

www.sweden.gov.se/sb/d/1919

Hälso- och sjukvård Inledning Beslutsfattare och personal som har medverkat i intervjuer, gruppdiskussioner och workshops eller bidragit med skriftliga svar: Handläggare på BO och SKL, landstingspolitiker, tjänstemän och chefer på förvaltningar inom landsting och region, personal inom mödrahälsovård, barnhälsovård, ungdomsmottagning, barnoch ungdomspsykiatri och habilitering, primärvård, personal inom vuxensjukvård som neurologi, onkologi och rehabilitering samt projektledare/medarbetare för projekt inom området. För en mer utförlig beskrivning av grupperna, vilka frågor och principer som har tagits upp, se bilaga 3. I resultatet av svaren återges det som har framkommit under intervjuer, gruppdiskussioner och workshops samt skriftliga svar. I vissa fall efterfrågas stöd som redan finns, men som de intervjuade inte känner till eller så tycker de att detta stöd inte ärtillräckligt.

Behov av strukturella/organisatoriska insatser/förutsättningar Ytterligare insatser och förutsättningar krävs kring organisation, styrdokument, mandat, ekonomi och samverkan för att få in barnperspektivet i hälso- och sjukvården. Många intervjuade uppfattar en viss ”pilot/projekttrötthet” i hälso- och sjukvårdsorganisationerna och ser ett behov av att i stället integrera konventionen om barnets rättigheter i ordinarie verksamhet. I gruppdiskussionerna framkom också att den politiska beslutsamheten är oerhört viktig för att få genomslag för barnrättsfrågor. När beslut tas i landstingsstyrelse och fullmäktige får frågan hög prioritet och blir därmed intressant även för landstingets revisorer. Nästa steg är att se till att det sker en attitydförändring på alla nivåer, att detta är en viktig fråga. Erfarenheter från ett landsting säger att, de viktigaste framgångsfaktorerna är att arbetet utgår från och fokuserar på rättighetsaspekter, folkrätt för barn, snarare än att vara en specifik barnfråga. Landstingen behöver en övergripande handlingsplan för tillämpning av konventionen, som ska var ett underlag för att skriva handlingsplaner på förvaltnings-/verksamhetsnivå.En grundläggande förutsättning för landstingen är att det finns ett tydligt system vad gäller ansvar, samordning och utveckling av barnrättsfrågorna. Det behövs en central befattning, som har uppdrag att följa och utveckla barnrättsfrågorna till stöd för såväl politiker som profession. Önskvärt vore att ha barnombud i varje verksamhet, som bevakar och tillgodoser barnperspektiv och barnrättsperspektiv, precis som skyddsombud och miljöombud.

Princip 1: All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen Ledningen måste ge mandat till hälso- och sjukvårdens verksamheter att arbeta med stöd till barn som är anhöriga och skjuta till resurser för utveckling av rutiner och stödinsatser till dessa barn. Detta måste också följas upp med någon form av kvalitetsredovisning. För att verksamheterna ska kunna följa tillägget i Hälso- och sjukvårdslagen om stöd till barn som anhörig behövs rutiner för hur och när barn behöver stöd som anhörig. Checklistor för vårdpersonal kan vara ett sätt att uppmärksamma och dokumentera när barn som anhörig får information om sin förälders sjukdom, funktionshinder och om andra stödåtgärder genomförs. Barn och ungdomar som deltog i konferensen ”Om vi får bestämma! – så vill barn och unga förbättra den psykiska hälsan” hade synpunkter på att barn till psykiskt sjuka sällan informeras, trots att sjukdom och behandling ofta påverkar barnen. De tycker att bättre information bör ges av personalen och anpassas efter barnets ålder. Dessutom bör också utbildningsinsatser genomföras för vårdpersonal för att lyfta frågan och få kunskap om att barn som anhörig har rätt till information och stöd. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Tjänstemän i beställarorganisation, vårdpersonal inom vuxenpsykiatrin, primärvård, missbruksvård, rehabilitering, neurologi, onkologi och berörd somatisk vård samt BUP

Information och stöd till barn som anhörig enligt tillägget i Hälsooch sjukvårdslagen samt samverkan med BUP, socialtjänst och förskola/skola.

Några landsting/regioner har börjat arbeta med detta framför allt vuxenpsykiatrin i Skåne och Västerbotten.

Stöd till utveckling av rutiner och vägledning för hur och när barn som anhörig behöver stöd, samt utbildningsinsatser för vårdpersonalen.

Princip 2: Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang För att barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras måste region/landsting arbeta aktivt med värdegrund, det vill säga hur man ser på och bemöter varje enskilt barn. Varje möte bör kvalitetssäkras utifrån denna värdegrund. Detta kräver i sin tur en organisation som stödjer värdegrunden, såsom Barnahus, familjecentraler och sammanhållna vårdkedjor. Hälso- och sjukvårdsverksamheter bör också bli bättre på att lyssna på barn och tolka barns signaler. Ett konkret exempel är att låta unga patienter få möjlighet att ställa frågor kring till exempel sin egen behandling. Barn har även rätt att säga nej till en behandling. Det behövs utbildningsinsatser för personal i hur man samtalar med barn, etik och förhållningssätt i möten med barn. En av de viktigaste uppgifterna för verksamheter inom landstinget som rör barnrätt är att ha tillräcklig kunskap om och beredskap för att agera, om man misstänker att barn far illa eller att barnet/föräldern behöver stöd. Personal behöver vara trygg i sin kunskap hur de ska agera och vem som bör ingripa. De bör till exempel ha kännedom om socialtjänstens roll vid en anmälan men också hur den kan involveras för ett förebyggande arbete. Således bör det skapas en god samverkan kring individen såväl inom organisationen som utanför densamma.

För att upptäcka och kunna ge, barn som riskerar att fara illa, stöd behövs utbildning/fortbildning av vårdpersonal. Barnolycksfall bör uppmärksammas redan på akuten, om det kan finnas misstanke om att barnet farit illa, och direkt sätta in rätt stöd och insatser från vårdpersonalens sida. Att också ta fram rutiner för vården för hur barn i riskzonen ska identifieras är viktigt, att till exempel fråga misshandlade kvinnor och män som kommer till akuten om de har barn för att kunna sätta in stöd och insatser till barnet. Aktuell forskning visar att utbildningsbehovet är stort kring misshandlade och vanvårdade barn11.

Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Vårdpersonal inom BVC, barnsjukvård, BUP, habilitering och primärvård samt tandläkare

Hur agera när misstanke om att barnet far illa eller när barnet/föräldern behöver stöd

Vissa landsting, som Sörmland har utarbetat ett material för anmälningsplikt.

Vårdpersonal på barnakut och vuxenakut

Barnolycksfall

Utbildning i barn som far illa. Kunskap och stöd hur personal upptäcker och hanterar misstanke om barn som far illa. Göra mätningar årligen på antal anmälningar. Utbildning om barn som far illa. Kunskap och stöd hur personal upptäcker och hanterar misstanke om barn som far illa.

Vårdpersonal på vuxenakuten

Misshandlad kvinna/man som har barn

Metodstöd har utvecklats i tre kommuner, kommer att presenteras i feb 2011

Utveckla rutiner för att fråga om de har barn, om de har det, utveckla rutiner för hur barnen ska få stöd.

Vårdpersonal, chefer

I samtal med barn, vårdkedjor

Utbildnings/fortbildningsinsatser utifrån vilken erfarenhet kring hur man samtalar med barn och etik, kopplat till värdegrund.

Princip 3: Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem. Att stärka barns rättigheter omfattar alla barns rätt att uttrycka sina åsikter. Detta är en stor utmaning inte bara för personal i verksamheterna utan även för beslutsfattare som politiker och chefer. Många upplever att det finns ett intresse från politiker och tjänstemän att göra barn och ungdomar mer delaktiga i de frågor som berör dem. För att barn ska kunna uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem krävs mötesplatser där barn kan träffa politiker. Metoder bör utvecklas för att barn ska bli delaktiga i sin behandlingsplan. I samtal med barn är det viktigt att barnet alltid ska vara huvudpersonen och föräldern den som komplettera. Personal i alla verksamheter bör vara medvetna om barnets rättigheter i varje samtal med och om barn, men också om vad barns rättigheter innebär i praktiken. Deras delaktighet kan öka genom att de får vara med och skriva under papperet om 11

Mårtensson T, Janson S. Få blivande barnläkare utbildas om barnmisshandel. Största utbildningsbristerna på landets stora barnkliniker, visar nationell enkät. Läkartidningen, 2010, 35 (107): 1996-1998.

övergången från BVC till skolhälsovården vid fem års ålder och att läkaren då förklarar vad detta innebär och vad händer. Genom att lyssna till vad barn och unga tycker om vården kan man använda det i verksamhetens kompetensutveckling. Nya utvärderingsverktyg, där barnen blir tillfrågade, behöver utvecklas för alla verksamheter. För att få in barns synpunkter i olika åldrar på ett systematiskt sätt kan metoder som fokusgrupper, referensgrupper och barnpanel vara lämpliga. Barnanpassade enkäter, som barn själva varit med att utforma, skulle också kunna användas för att lyssna in barns och ungdomars synpunkter på verksamheten. Brukarnöjdhetsenkäter, som barn besvarar efter sitt besök, kan vara ett sätt. Forum för hur barn och unga ska få säga sin mening och vara delaktiga behöver dock utvecklas. Samverkansformer för olika verksamheter för att ta del av barns och ungdomars erfarenheter och kunskaper som brukare och anhörig måste tas fram. Slutsatser från projektet ”Egen växtkraft” har undersökt hur barn och unga med funktionsnedsättning kan få mer att säga till om vid sina möten med samhällsstödet och ser hur de vill vara mer delaktiga i processer som berör dem, att de har förmåga att reflektera över sig själva och situationer, men också att de behöver sina föräldrar för att kunna vara delaktiga i planerings- och beslutsprocesser. Viktiga förutsättningar för att dessa slutsatser ska kunna genomföras är att det finns tid i mötet med personal och feedback i detta arbete samt flexibla och lustfyllda metoder så att barnet kan komma till tals. Ett illustrativt exempel på hur man kan arbeta för barns delaktighet är den engelska hemsidan12som utarbetats mellan vuxna och barn gemensamt. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Politiker, tjänstemän, chefer, vårdpersonal inom BVC, barnsjukvård, BUP, habilitering, ungdomsmottagning, primärvård och vuxensjukvård

I samtal med barn angående sin egen vård och barn som anhörig

Tjänstemän, vårdpersonal inom BVC, barnsjukvård, BUP och primärvård

Brukarnöjdhet

Vårdpersonal inom barnsjukvård, BUP, habilitering och primärvård Politiker

I samtal med barn med funktionsnedsättning

Informatörer, tjänstemän

Hemsida

Status idag. Om uppgift finns

De flesta enkäter om vården besvaras av föräldrar, vissa besvaras av tonåringar

Mötesplats

Ungdomsrådslag finns, men det krävs bra organisation för att de ska överleva.

www.childrenscommissioner.gov.uk

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Utveckla metoder/former för hur barn och unga ska få komma till tals och bli delaktiga i t ex sin behandlingsplan och få möjlighet att uttrycka sin åsikt när anhörig har fysisk/psykisk funktionsnedsättning Insatserna ska följas upp. Utveckla enkäter och utvärderingsverktyg anpassade efter ålder, som barn och unga själva besvarar. Utveckla flexibla och lustfyllda metoder så att barnet kan komma till tals Utveckla mötesplatser där barn kan träffa politiker och ha en dialog. Utveckla strategier för återkoppling efter dialog. Utveckla en hemsida tillsammans med barn där barn kan uttrycka sina åsikter

Princip 4: Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken. Kunskap till barn om vilka rättigheter de har, skulle kunna förmedlas både i det enskilda samtalet med barnet och genom barnstödsutbildningar för barn i grupp liknande föräldrastödsutbildningar. Bra, lättillgänglig information om barnets rättigheter på Internet är också en god informationskanal. Därutöver kan även skriftlig information riktad till barn behövas, dels om deras rättigheter, dels praktisk information om vart de kan vända sig, om de inte mår bra och inte är nöjda med vården. För att barn med funktionsnedsättning ska kunna vara delaktiga i beslut som rör dem behöver även de få information om sina rättigheter, till exempel ”mig-själv”-kunskap om sin funktionsnedsättning och information om de verksamheter barnet möter. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Vårdpersonal inom BVC, barnsjukvård, BUP, habilitering och primärvård

I samtal med barn om deras rättigheter utifrån deras nivå

Informatörer, tjänstemän

Hemsida

Personal vid habilitering, BUP och barnsjukvård

Samtal med barn med funktionsnedsättning

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Utveckla metoder för att förmedla barns rättigheter. Utveckla lättillgänglig information om barnets rättigheter på internet. Utveckla en hemsida där barn kan få reda på sina rättigheter och var de kan vända sig när de behöver stöd och hjälp. Utveckla metoder för att ge information till barnet om sina rättigheter, ”mig-själv-kunskap” om sin funktionsnedsättning och information om verksamheten.

Princip 5: Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap. Både i föräldragrupper och i enskilda samtal ska föräldrar få kunskap om sitt barns rättigheter och få stöd i sitt föräldraskap. En viktig förutsättning är att personalen har barnkompetens och kan ge föräldrarna stöd i att stärka sitt barns rättigheter. Material behöver utvecklas för att informera föräldrar och barn om barnets rättigheter. En användbar sagobok är ”Trasiga Tanden, Ledsna Hjärtat, Brutna Benet och Arga Armen behöver hjälp”, som finns i Stockholms läns landsting och i Landstinget Sörmland. Hittills finns den dock bara på svenska, men önskemål finns att översätta den till flera språk. Det finns också önskemål om att utveckla ytterligare böcker, till exempel en pekbok om barns rättigheter.

Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Personal inom primärvården

I samtal med föräldrar och barn, förberedelser inför provtagning

Personal inom BVC, barnsjukvård tandvård och primärvård

informationsmaterial

BVC

Föräldrautbildningar och i enskilda samtal

Status idag. Om uppgift finns

Stockholms läns landsting och Landstinget Sörmland har en sagobok på svenska ”Trasiga tanden, Ledsna Hjärtat, Brutna Benet och Arga Armen behöver hjälp” Finns och arbetet är under utveckling

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Utbildning för att öka barnkompetensen och ge föräldrarna stöd i att stärka sitt barns rättigheter Översättning av nuvarande sagobok på andra språk sprida den till andra landsting. Utveckla en pekbok om barnets rättigheter, gärna på fler språk

Stöd i att ge föräldrar information om barnets rättigheter.

Princip 6: Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter. Utbildningar och fortbildningar om barn och deras rättigheter krävs kontinuerligt på alla olika nivåer, politiker, chefer och medarbetare inom hälso- och sjukvården.

Beslutsfattare: utbildning/ kompetensutveckling. Många intervjuade anser att kompetensutveckling är en särskilt viktig insats inför arbetet med regeringens nya strategi. En strateg/samordnare skulle kunna ordna riktade utbildningar och ge stöd i ett fortsatt lärande inom organisationen. Det politiska engagemanget kan enligt många stärkas genom utbildningar med konkreta arbetssätt på hur man arbetar utifrån konventionen. Beslutsfattare på olika nivåer i landsting, till exempel landstingsstyrelse, landstingsfullmäktige och chefer, behöver omfattande och kontinuerlig utbildning i barnets rättigheter, kopplat till lagstiftning och tillämpning i den egna rollen och organisationen samt även mycket stöd för att kunna tillämpa kunskaperna. Lika viktigt är att de förstår vilka praktiska förändringar ett större barnrättsfokus ger i arbetet. Särskilt vid en ny mandatperiod är det extra viktigt att nå nya politiker med information och utbildning. Nyckelpersoner är också de politiker och tjänstemän som arbetar med befolkningsinriktat arbete i hälso- och sjukvårdsnämnder och regionsgemensamma arbeten, då dessa beslutar i frågor som sedan omsätts i såväl hälso- och sjukvård som i samarbete med kommuner. Med ett ökat fokus på barnrättsfrågor måste beslutsfattare också kunna följa upp arbetet i efterhand. Några aktörer i kartläggningen lyfter också fram vikten av hur den egna uppfattningen hos yrkesverksamma kring barns rättigheter påverkar möjligheten att följa konventionen. Barnfrågan skulle kunna ses i ett folkrättsperspektiv, att frågor om barnrätt påverkar synsätt på begrepp som medborgare, patient och anhörig. Från materialet med aktörerna framkommer också att beslutsfattare behöver kunskap och stöd om att det är möjligt att arbeta med barnrättsfrågor inom ramen för de reguljära uppdragen. Lagar och riktlinjer, policydokument samt koppling till den konkreta tillämpningen gällande beslutsprocesser, prioriteringar och resurser visar vägen för hur verksamheter kan arbeta med barnkonventionen. En förutsättning för att beslutsfattare ska få

kunskap är att det finns ett mandat för frågan, som ger ett uppdrag som i sin tur kan skapa ett intresse. Ett konkret förslag var att utse ”politiska barnkonventionspiloter” som draghjälp i arbetet.

Personal: utbildning/fortbildning/kompetensutveckling. Aktörer i kartläggningen anser att personal inom hälso- och sjukvården ska vara medvetna om barnrättskonventionens innehåll och vilken påverkan den bör ha i deras yrkesutövning. För att uppnå det målet, måste det finnas ett stödsystem i varje landsting, vilket ska utgå från den centrala samordningen. Genom utbildning av personal, kunskapsstöd i vardagen och regelbunden revidering av verksamheter utifrån konventionen kan barnperspektiven tas till vara. Hur man beaktar konventionen ska årligen framgå ur klinikers och verksamheters årsberättelser. Vilka professioner behöver utbildas i hälso- och sjukvården? Många anser att de flesta personalgrupper i landstingens verksamheter behöver kontinuerlig utbildning i barnrättsfrågor, alltifrån tjänstemän som beställare av hälso- och sjukvård till operativa verksamheter som läkare och annan sjukvårdspersonal till växeltelefonister som kan hjälpa barn och unga som ringer. ”Alla behöver grund- och vidareutbildningar i barnkompetens, vid bemötande och samtal med barn och unga”, uppger flera aktörer. Utbildning bör enligt någon av de intervjuade ges kontinuerligt i hemlänen och läggas upp efter konkreta tillämpbara exempel, anpassade efter verksamhetsområdet så att de kan omsättas direkt i praktiken. Utbildningar skulle kunna arrangeras vid nyanställningar och som återkommande inslag i andra utbildningar, erfarenhetsutbyten och utvecklingsarbeten. Att dessutom ge bra informationsinsatser med material, nyhetsbrev och webbplats tillsammans med utbildningsinsatser blir viktiga delar i ett verkligt processarbete. Kunskap från fortbildning bör också anpassas, struktureras och systematiseras till rutiner i verksamheterna, och föras vidare i dialoger och verksamhetsplaner. Det måste också finnas beredskap för att olika avdelningar och enheter har kommit olika långt med att arbeta med frågan och att utbildningen därför behöver anpassas till skilda kunskapsnivåer. En aktör anser också att man kan tänka sig en medveten kommunikationsplan, som är ett arbetsdokument utifrån barnrättsstrategin. För att ytterligare skärpa till uppföljningen kan utbildningsfrågan uppges som ett obligatoriskt nyckeltal. Utsedda personer på varje arbetsplats, som är mer kunniga, skulle kunna ta ansvar för att sprida ny information och kunskap. Några lyfter också fram betydelsen av att följa upp utbildningsinsatserna och hur kunskaperna används samt vilka konsekvenser det blir om landstingen inte följer konventionen. Ett tydligt ansvar ligger därför på verksamhetschefen som har uppdraget att se till att frågorna hålls aktuella, till exempel genom särskilda barnombud eller barnkonventionspiloter. Dessa funktioner behöver återkommande påfyllning för att förmå driva arbetet över tid, gärna i form av erfarenhetsutbyte och praktiska exempel från närliggande verksamheter. Personal kan även behöva utbildning för att möta barn/unga i olika åldrar. Flertalet behöver också större kunskap för att på ett bra sätt kunna möta/hantera olika typer av riktade föräldragrupper, till exempel en särskild utbildning för föräldrar med barn som har stora svårigheter/funktionsnedsättningar. Landstingets personal möter även barn/unga och föräldrar som vänder sig till hälso- och sjukvården med symptom/ohälsa som förklaras av psykosociala faktorer. För att denna målgrupp ska kunna mötas adekvat behöver personal både ha kunskap om symptom och hur dessa kan behandlas, oavsett om insatser ska ske inom landsting eller kommun. De yrkesgrupper som har direktkontakt med föräldrar och barn måste stärkas, både genom kompetenshöjning och genom att man får tillgång till konsultation i psykosociala frågor.

Utbildningar riktade till vuxensjukvården om hur man informerar och samtalar med barn och ger stöd när barnet är anhörig till förälder med psykiskt funktionshinder, missbrukar eller långvarigt somatisk sjukdom är också aspekter som betonas i kartläggningen. Kunskaper om hur man förbereder barn inför provtagningar och behandlingar samt hur man hanterar barns reaktioner vid kriser, är också viktiga. Insatser behövs även för att alla ungdomsmottagningar ska få ökad kunskap om HBTfrågor, detta för att kunna ge ett bra bemötande och stärka de HBT- ungdomar man möter. I dagsläget finns endast en formell kompetenshöjande utbildning, HBTcertifiering. Den är omfattande och dyr och eftersom dessutom många ungdomsmottagningar har delat huvudmannaskap (kommun och landsting), riskerar detta till att ingen av arbetsgivarna tar ansvar för fortbildningen av personalen. Det faktum att vården i allmänhet saknar HBT-kompetens innebär att HBT-personer riskerar att få sämre vård. HBT-personer måste ha samma förutsättningar som heterosexuella att få en god vård, utan att behöva oroa sig för att behöva komma ut i varje möte med vården eller att utsättas för personalens okunskap och eventuella homo- eller transofobi. Framför allt ska HBT-personer slippa behöva undervisa den man söker hjälp hos i dessa frågor.

Metodstöd/ material/ spridning Metoder och arbetssätt att reflektera, över hur man gör barn delaktiga är stöd, som tas upp av de intervjuade. Även stöd för ålders- och mognadsbedömningar och att utveckla metoder för samtal med barn (det finns redan bra material) bör spridas bland yrkesverksamma. Långsiktiga erfarenheter som redan finns, till exempel genom Landstinget Sörmlands och kommunala Partnerskapets arbete skulle kunna spridas och generera ny hållbar kunskap, liksom andra goda exempel från olika landsting/kommuner. Barnhälsovården anser dock att det behövs metodstöd för att stödja processen med att tillämpa konventionen, till exempel genom att genomföra en enkät till personalen med frågor kring hur man frågar barn, liknande den webbenkät som genomförts i Stockholm och i Malmö. Enkäten ska då anpassas till barnhälsovården13. Ett annat bra exempel på insatser som genomförts och bör kunna spridas, är en genomgång av Stockholm barnhälsovårds metodbok utifrån konventionen. Andra material och stöd som är eftersträvansvärda och som betonas i kartläggningen, är en hemsida med bra exempel utifrån verksamhetsområde, omvärldsbevakning, informationsmaterial, erfarenhetsutbyte med andra landsting till exempel genom nätverk. Metoder för certifiering för arbete med konventionen, liknande HBTcertifiering, är också förslag från de intervjuade. Webben lyfts fram som en tillgång. En webbaserad utbildning, spridning av material genom webben samt en hemsida med goda exempel utifrån verksamhetsområde är idéer som tas upp.

von Zweigbergk L. Hur tillämpas Barnkonventionen inom vård riktad till barn? Ett utvecklingsarbete för barns bästa. Karolinska Institutets folkhälsoakademi 2009:16

Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Politiker, tjänstemän och chefer på olika nivåer

För att kunna tillämpa konventionen i sin verksamhet, beslutsprocesser och prioriteringar Med ett speciellt ansvar för att barnrättsfrågan lyfts. För att kunna tillämpa konventionen i sin verksamhet

Politiker

Tjänstemän, vårdpersonal inom alla verksamheter

Vårdpersonal inom primärvården

Barns psykiska hälsa

Vårdpersonal inom primärvården

I samtal med barn

Växelpersonal

Samtal från barn per telefon Samtal med barn

Personal inom barnsjukvård, BUP, habilitering Vårdpersonal

Läkare, sjuksköterskor Personal på ungdomsmottagningar primärvård och vuxensjukvård

Ansvar för spridning av information inom barnrättsområdet på egen arbetsplats Förberedelser inför provtagning och röntgen Barn i kris Ungdomar med HBT

All personal inom vården som möter barn

Göra barn mer delaktiga

Personal på laboratorier och röntgen

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Utbildning i barns rättigheter och stöd för att kunna tillämpa kunskapen behövs kontinuerligt i på olika nivåer t ex landstingsstyrelse, landstingsfullmäktige och chefer. Utveckla en lättanvänd barnchecklista. Politiska barnkonventionspiloter

Finns i vissa landsting, men arbetet behöver utvecklas

Verksamhetsnära utbildning i barns rättigheter, konkreta exempel och hur de kan tillämpas. Stöd i det fortsatta arbetet.

Finns i vissa landsting

Det behövs en samordnare/strateg som ordnar riktade utbildningsinsatser och det fortsatta stödet Utbildning ska ske på lokal nivå och insatserna skall följas upp. Utbildning och stöd i hur man kan arbeta hälsofrämjande med barn och ungas psykiska hälsa, men också hur man hanterar de barn och unga som kommer till primärvården med psykisk ohälsa. Utbildningsinsatser för att öka barnkompetens, hur man samtalar med barn, etik och förhållningssätt i samtal med barn. Utbildning för att kunna öka tillgängligheten för barn och unga Fortbildning utifrån tidigare kunskapsnivå i området kring barns rättigheter och hur de kan tillämpas i den egna verksamheten. Utbildning och fortbildning av barnpiloter/barnombud med mandat från ledningen i verksamheten, samt stöd i det fortsatta arbetet.

Vissa utbildningsinsatser har genomförts t ex av CeFAM i Stockholms läns landsting

Landstinget Sörmland och delvis i Dalarna

Kunskap finns, men inte överallt Vissa ungdomsmottagningar har utbildats, men inte alla

Stöd i att ge information och förberedelser inför provtagning och undersökningar. Stöd till hur man hanterar barn i kris. Utbildning i HBT-kompetens

Utveckla metoder för att som personal reflektera över hur man gör barn mer delaktiga. Sprida goda exempel och material t ex via hemsida med exempel utifrån verksamhetsområde.

Princip 7: Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan. Utifrån konferensen ”Vinster av en samordnad helhet” diskuterade deltagarna hur samverkan mellan olika verksamheter ska kunna premieras. De ser hur nytänkande när det gäller styrsystem och ekonomi måste tillkomma för att samarbete ska främjas. Andra menar att brist på samverkan inte alltid beror på resursbrist utan handlar om ineffektivt ledarskap, styrsystem och uppföljningssystem. Resurshållning är ett strukturproblem och behöver ses över och förändras. Kända framgångsfaktorer för samverkansarbete mellan olika verksamheter är enligt flera parter i kartläggningen gemensamma mål, målgruppstänkande, bestående strukturer, långsiktig finansiering, fokus på resultat och kontinuerlig uppföljning. Samverkan kräver därtill motivation, lärande och koordination. För att stimulera till mer samverkan bör verksamheterna få ta del av vissa pengar om de satsar på sådant arbete. Information om bra modeller för samverkan bör också spridas liksom att samordning har stora mätbara vinster. Nytänkande om att stora investeringskostnader i barn och unga betalar sig på sikt krävs också i organisationerna. Samverkansinsatser och strukturella förändringar mellan olika vårdled anser många vara värdefulla satsningar, till exempel fortsättning och utbyggnad av familjecentraler. Likaså anser man att insatser redan i mödravården är viktiga, till exempel att fånga upp deprimerade blivande föräldrar, stödja dem samt fortsätta att ge dem stöd under hela spädbarnstiden. Samverkan med andra professioner inom detta område genom befintliga metoder för att fånga upp deprimerade föräldrar behöver spridas. Sådana insatser bör i högre grad prioriteras av mödra- och barnhälsovården i ännu fler landsting med tanke på barnen och ekonomin. Depressionssjukdomar är kostsamt för samhället. Slutsatser från projektet Egen växtkraft visar hur barn och unga med funktionsnedsättning skulle kunna få mer att säga till om vid sina möten med samhällsstödet. Beslutsfattare bör här vara insatta i vilka förutsättningar som krävs för barn och unga ska kunna utöva sina rättigheter. Barn med funktionsnedsättning har ofta en mängd kontakter med olika verksamheter med olika huvudmän. Samverkan är av stor betydelse för barns möjlighet för att kunna påverka sin situation och måste ske på ett sätt som gör att barns integritet respekteras samtidigt som de kommer till tals. Riktlinjer, policys och regelverk utformat så att det ger konkret stöd till verksamheten och att genomförandet går att utvärdera exempelvis med Shier’s delaktighetsmodell14 .

Shier H. (2001) Pathways to Participation: Openings, Opportunities and Obligations. A New Model for Enhancing Children’s Participation in Decision-making, in line with Article 12.1 of the United Nations Convention in the Rights of the Child. Children & Society Vol. 15: 107-117.

Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Politiker, tjänstemän, ekonomer, controllers

Samverkan

Samverkansmodeller finns och fler är under utveckling, bl a via Modellområdesprojektet

Politiker, tjänstemän, ekonomer, controllers

Samverka med öppna förskolan och socialtjänst Samverka med förskola/skola och socialtjänst

Finns familjecentraler, men inte överallt

Sprida information om att samordning har stora mätbara vinster. Sprida bra samverkansmodeller. Utveckla former för hur samverkan kan premieras i styrsystem och ekonomi. Metodstöd i att samverka med gemensamma mål, fokus på resultat, kontinuerlig uppföljning och långsiktig finansiering. Utbyggnad av fler familjecentraler

Personal inom barnsjukvård, primärvård, BUP, ungdomsmottagning och habilitering Politiker, tjänstemän Politiker, tjänstemän, chefer

Personal inom barnsjukvård, BUP, habilitering och primärvård MVC, BVC Barnmorskor, barnsjuksköterskor, distriktssköterskor

Samverkansmodeller finns och fler är under utveckling, bl a via Modellområdesprojektet

Vårdval Samverkan kring barn med funktionsnedsättning, t ex barnsjukvård, habilitering, förskola/skola. Samverkan

Samverkan med öppna förskolan och socialtjänst Upptäcka deprimerade blivande föräldrar och nyblivna föräldrar, samverkan med andra professioner

Sprida bra strukturella samverkansmodeller. Utveckla sekretessblanketter, där även barnet ska skriva på (eventuellt åldersrelaterat) Stöd för uppföljning och samverkan hur vårdvalet påverkar omhändertagandet av barn. Barn med funktionsnedsättning har ofta en mängd kontakter. Stöd i form av policys och riktlinjer, som ger konkret stöd till verksamheterna och att insatserna kan utvärderas. Utveckla samverkansformer för att ta del av barn och ungas erfarenheter.

Finns familjecentraler, men inte i alla landsting/kommuner Finns metoder

Utbyggnad av fler familjecentraler för att främja samverkan kring barnet. Insatser för befintliga metoder ska spridas och användas

Princip 8: Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn. Genom att koppla ihop barnstatistik med samhällsmedicinska undersökningar om barns livsvillkor ökar möjligheten att ta rätt beslut vad gäller barn och unga. I dag är riskfaktorer för ohälsa geografiskt ojämnt fördelade, vilka inte återspeglas inte i nuvarande resursfördelning. För att möta barnens behov behövs mer stöd till de områden där störst andel barn är riskutsatta. Alla barn har rätt att få vård på lika villkor15. I rapporten framkommer att nya stöd måste utarbetas så att vården blir mer jämlik, till exempel kan vårdpersonal behöva mer tid för samtal i områden med en stor andel riskutsatta barn. Detta är bland annat en resursfråga. Stöd kan också komma att krävas

Barnhälsovård Årsrapport 2009. Stockholms läns landsting.

för att koppla ihop barns rättigheter med barns livsvillkor och hälsa och därmed kan barnrättsperspektivet synliggöras på ett tydligare sätt. Varje barn har rätt att utvecklas i sin egen takt och få stöd. Insatser som ges skulle också kunna vara mätpunkter under barnets väg från nyfödd till vuxen och användas i uppföljning och beslut. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Tjänstemän, politiker

Prioriteringar

Tjänstemän, chefer

Uppföljning av insatser

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Utveckla metoder för att koppla ihop barnstatistik med barns livsvillkor.Utveckla stöd för jämlik vård. Utveckla system för att registrera när insatser för barnet genomförs från nyfödd till vuxen.

Princip 9: Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv. Uppföljning och utvärdering av arbetet med konventionen och de processer som driver arbetet framåt är en viktig förutsättning för att få framgång, dels att det finns ett intresse från lokalt och regionalt håll att utvärdera, dels att sammanställa data på nationellt håll för att kunna göra jämförelser. Barnrätten behöver bli integrerad i den ordinarie verksamhetsstyrningen. Lika viktigt är att den finns med i återkommande uppföljning. Förslag som uppkommer i kartläggningen är att en översyn görs av beslutsordningen på alla organisationsnivåer, att målen för arbetet formuleras i samband med de balanserade styrkorten och att verksamhetsberättelser används som uppföljningsdokument för att sedan rapporteras till landstingsstyrelsen. Någon lyfter också fram värdet av särskilda årliga barnbokslut. I kartläggningen framkommer också att landstingens styrdokument bör redovisa alla åtgärder och beslut som rör barn och knyta dem till ansvarig tjänsteman med mandat från ledningen. En av de utfrågade instanserna menar att det är viktigt att stödja tjänstemän som arbetar med barnperspektivet och budget med målformulering och uppföljning. Ett annat anslag är att uppdraget blir en del av i landstingens styr - och ledningssystem, till exempel genom att tillföra indikatorer Socialstyrelsens ”God Vård”, som redan i dag har anpassats till landstingens styr- och ledningssystem. Förutom att beslutsfattare behöver kunskap om barnets rättigheter behövs även stödfunktioner i beslutsprocessen som påminner beslutande organ om vikten av att integrera barnrätten, till exempel tjänstemannastöd med uppdrag att kommentera barnrättsperspektivet i underlag inför politiska beslut. Många av de intervjuade anser därtill att barnkonsekvensbeskrivningar och -analyser är bra verktyg att använda sig av, med till exempel rutinfrågor som ”Vad betyder det när vi tar beslut?” och ”Vad är barnets bästa?” att besvara vid beredning av ärenden och innan beslut tas. Barnchecklistor bör därför regelbundet användas på samma sätt som för miljö-, brandoch jämställdhetsfrågor. Det regionsgemensamma nätverket för barnkonventionsarbetet vill också understryka betydelsen av att över tid kunna följa upp arbetet genom grundläggande statistik barn och unga, samt att få ett antal indikatorer för att kunna följa arbetet i regionen. Nätverket ser en brist på instrument och behov av att utveckla indikatorer för uppföljning av barnrättsfrågor samt för att mäta jämlik vård för barnen.

Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Politiker, tjänstemän, chefer

Budget

Barnchecklistor/ barnkonsekvensanalyser finns och befintliga har använts, en del har slutat använda dem

Stöd till att få in skrivningar om barns rättigheter i budgeten.

Tjänstemän, chefer, politiker

Bokslut

Tjänstemän, chefer, politiker

Beslutsprocesser inför politiska beslut I arbetet med uppdrag till hälso- och sjukvården

Tjänstemän

Chefer

Mål och uppföljning

Chefer

I arbete med styrkort för verksamheten

Vissa gör barnbokslut

Utveckla lättanvända barnchecklistor och barnkonsekvensanalyser och system för hur de ska användas. Utbildningsinsatser i ”huret” krävs. Stöd till barnbokslut tillsammans med andra bokslut. Utveckla indikatorer för att kunna följa konventionsarbetet över tid Utveckla stödfunktioner för att integrera barnrätten t ex tjänstemannastöd med uppdrag att kommentera barnrättsperspektivet i underlag för politiska beslut. Stöd till integrering av barnrätten i den ordinarie verksamhetsstyrningen, målformulering och uppföljning. Utveckla indikatorer för att mäta jämlik vård. Stöd till att formulera mål för arbetet med konventionen i samband med arbetet med styrkorten.

Sammanfattande analys och slutsatser inom hälso- och sjukvård En sammanfattande analys har gjorts av de svar som inkommit från intervjuer, gruppdiskussioner, workshops och skriftligt.

Strukturella/organisatoriska behov och förutsättningar Det finns ett tydligt mönster att det krävs organisatoriska förutsättningar inom landsting/regioner för att bedriva arbetet med att stärka barnets rättigheter. Arbetet bör utgå från folkrätten och konventionen och är därmed primärt inte en enbart en barnfråga. Tydliga beslut och tilldelning av resurser från beslutande nivå i landstingen är en avgörande förutsättning. De landsting/regioner som har byggt upp en organisation för detta arbete har haft större framgångar än där det inte finns. Exempel finns också på när mandat förändras och arbetet raserats. Det behövs tydliga styrdokument, en övergripande handlingsplan, som kan anpassas för verksamheten med lokala mål och insatser. Men barnrättsperspektivet behöver även förtydligas i de befintliga styrdokumenten.

Om det bestäms att utbildningsinsatser och/eller andra stödinsatser ska genomföras behövs ett system för ansvarsfördelning, samordning och uppföljning. Insatser måste följas upp för att se effekten av dessa och kunna återkopplas till beslutsfattare. Det finns flera exempel på att utbildningsinsatser genomförts men att det inte har visat någon eller liten effekt på hur arbete med att stärka barnets rättigheter utvecklats. För att arbetet ska kunna bedrivas på ett effektivt sätt krävs att det finns personer på strategisk nivå, som är kompetenta inom folkrättsområdet och som har mandat samt resurser för att arbeta långsiktigt med lärande och tillämpning inom hela organisationen.

Princip 1: All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen När det lagstiftas om nya tillägg till lagar som berör verksamheter inom hälso- och sjukvård, har inte arbetet med hur det ska genomföras utvecklats. Socialstyrelsen skickar ut meddelandeblad och SKL cirkulär när nya tillägg eller ändringar kommit. Hur dessa sprids är det däremot ingen uppföljning av. I informationen ges inte heller någon vägledning för verksamheterna hur de ska omsätta detta i praktiken. Det finns ingen myndighet/organisation som har ansvaret för detta. Barnets rättigheter kopplat till ålders- och mognadsbedömningar behöver tydliggöras i Hälso- och sjukvårdslagen (HSL), som övriga nordiska länder har i sin patentlagstiftning. Detta är ett utvecklingsarbete på nationell nivå. Det behövs stöd och vägledning till hälso- och sjukvården att leva upp till 2g§ i HSL och 2 kap 1a lagen om yrkesverksamheten på hälso- och sjukvårdens område för att kunna utveckla riktlinjer, rutiner och praktiska verktyg för professionen, som stämmer överens med de praktiska system som finns i dag, till exempel anamnes och journalsystem. För att det ska bli samma förutsättningar, att barn i hela landet kan få stöd och information när de anhöriga enligt tolkningen i HSL, behövs det göras en gemensam vägledning som den nationella nivån ansvarar för att ta fram och sprida. Därefter kan landsting och kommuner i samverkan tydliggöra arbetet lokalt. För att detta sedan ska genomföras och få spridning behövs att lokala utbildningsinsatser genomförs att tillämpa tillägget i lagen, gärna i samverkan med kommuner. Berörda yrkesgrupper: tjänstemän från beställarorganisation, vårdpersonal inom vuxenpsykiatrin, primärvård, missbruksvård, rehabilitering, neurologi, onkologi, berörd somatisk vård samt BUP.

Princip 2: Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang Idag följs denna princip inte fullt ut i landsting/regioner. Arbetet kring barn som far illa är eftersatt och behöver förstärkas. Utbildning och stöd i hur man uppmärksammar barn som far illa krävs för att leva upp till konventionen liksom nya rutiner och verktyg för hur man hanterar misstanke om barn som far illa. Stiftelsen Allmänna Barnhuset uppdrag delvis skulle kunna täcka utbildningsbehovet. Berörda yrkesgrupper: vårdpersonal inom BVC, barnsjukvård, BUP, habilitering, primärvård och tandläkare. Det behöver även utvecklas rutiner för vårdpersonal att ge stöd till barn vars föräldrar blivit utsatta för våld. I en pilotstudie med tre kommuner har en arbetsmetod inom detta område utvecklats. Denna kommer att redovisas i början av 2011, förhoppningsvis finns det bra resultat från detta arbete som kan spridas. Berörda yrkesgrupper: vårdpersonal på vuxenakuten

Princip 3: Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem. Det finns idag inte tillräckligt systematiserat i landsting/regioner hur barn i olika åldrar ska ha möjlighet att uttrycka sin åsikt. Men bra metoder som finns behöver spridas, vilket inte ett enskilt landsting kan ansvara för. Det behöver även utvecklas flexibla metoder/former för hur barn och unga ska få komma till tals utifrån barnets nivå i olika sammanhang exempelvis i sin egen behandling och för att kunna ge synpunkter på verksamheten. Metoder för återkoppling till barn och unga är också en viktig del att utveckla former för. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, tjänstemän, chefer, vårdpersonal inom BVC, barnsjukvård, BUP, habilitering, ungdomsmottagning, primärvård och vuxensjukvård. De flesta enkäter som används i vården i dag besvaras av föräldrarna, i bästa fall besvaras de av tonåringar. Därför skulle enkäter i samarbete med barn behöva utvecklas, anpassade efter ålder och som barn själva kan besvara. För att ytterligare fånga upp barns och ungas upplevelser skulle en hemsida på nationell nivå i samarbete med barn kunna utvecklas, där de kan uttrycka sina synpunkter och få svar. Berörda yrkesgrupper: tjänstemän, informatörer, vårdpersonal inom BVC, barnsjukvård, BUP och primärvård.

Princip 4: Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken. Idag är det inte vanligt att barn inom vården får information om sina rättigheter. Information, metoder och material bör utvecklas för att hjälpa vårdpersonal att informera barn och unga om sina rättigheter - och vad dessa innebär för olika verksamheter. Barn och unga använder sig ju till stor del av sociala medier, därför behöver information finnas lättillgängligt på internet. Berörda yrkesgrupper: informatörer, vårdpersonal inom BVC, barnsjukvård, BUP, habilitering och primärvård

Princip 5: Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap. I direktiv exempelvis till första linjens psykiatri har det föreslagits att primärvården är lämplig att vara första instans. I några projekt inom primärvården har man kommit dock fram till att vårdpersonalen inte är rustad, de har inte tillräcklig kompetens och inte resurser. Utbildning och stöd för att öka barnkompetensen i vården är önskvärt och att primärvården, som ska vara första linjens psykiatri, behöver få stöd och förutsättningar för att kunna arbeta med att ge föräldrar kunskap om sitt barns rättigheter. Berörda yrkesgrupper: personal inom primärvården För att nå de flesta föräldrar är det generella arbetet med föräldrastöd från MVC och BVC också viktiga verksamheter att förmedla kunskap om barnets rättigheter till föräldrarna. Berörda yrkesgrupper: personal på MVC och BVC Bra informationsmaterial behöver utvecklas och spridas, gärna i form av sagoböcker för mindre barn, som kan översättas till andra språk för att hjälpa utrikes födda föräldrar att få kunskap om sitt barns rättigheter. Material för olika åldrar om barnets rättigheter på ett antal språk bör också tas fram, som stöd för föräldrarna. BO har i uppdrag att utveckla material för föräldrar, som delvis kan täcka behovet. Berörda yrkesgrupper: personal inom BVC, barnsjukvård, BUP, habilitering och primärvård

Princip 6: Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter. För att stärka barnets rättigheter behöver lansting/regioner genomföra utbildning och fortbildning i hur konventionen kan tillämpas i det vardagliga arbetet. För att utbildning/fortbildning ska få effekt ska den genomföras kontinuerligt, vara verksamhetsanpassad med goda exempel på hur man kan arbeta och för alla nivåer, medarbetare, chefer och politiker. För att arbetet ska kunna genomföras behövs en samordnare/strateg som ansvarar för utbildningsinsatserna och som kan ge stöd i det fortsatta arbetet samt visa vägar för hur detta ska genomföras och följas upp på lokal- och länsnivå. Det behövs dessutom fortbildning i hur man samtalar med barn och unga likväl som olika stöd för ålders- och mognadsbedömningar, ett kontinuerligt lärande kring detta saknas idag. Därtill behövs stöd i att ge information och för att förbereda barnet inför provtagningar och undersökningar. Här finns det bra underlag till information som skulle behöva spridas. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, tjänstemän, chefer på olika nivåer, vårdpersonal inom alla verksamheter. Goda exempel från landsting och kommuner skulle kunna spridas via en hemsida, förslagsvis genom en satsning på nationell nivå. Hemsidan skulle vara uppdaterad med exempel på utvecklingsarbeten, indelade i olika verksamhetsområden.

Princip 7: Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan. Samverkan är inte alltid lätt, verksamheter har olika sätt att arbeta och olika kulturer. För att disparata verksamheter ska kunna samverka behöver man ha gemensamma mål, fokus på resultat, kontinuerlig uppföljning och långsiktig finansiering tillsammans. Då det finns bra samverkansmodeller liksom fler som är under utveckling, bör dessa få bred spridning så att aktörer kan lära av varandra i stället för att behöva uppfinna egna modeller. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, tjänstemän, chefer på olika nivåer, ekonomer, vårdpersonal inom MVC, BVC, barnsjukvård, BUP, habilitering, ungdomsmottagning och primärvård. Därtill är stöd för uppföljning av och samverkan för hur vårdvalet påverkar barnrättsfrågor viktiga att lära av, vilka konsekvenser som vårdvalet för med sig för barn och unga. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, tjänstemän, chefer på olika nivåer, Depressionssjukdomar är kostsamt för samhället och för det enskilda barnet. Därför behöver MVC och BVC utbildas i befintliga metoder för att upptäcka deprimerade blivande föräldrar och nyblivna föräldrar. Utbildningsinsatser har genomförts eller är på gång att genomföras, men behöver lanseras så att det blir jämlikhet i landet. Det är även ett område, där samverkan mellan professioner visat sig vara särskilt viktig. Berörda yrkesgrupper: chefer på olika nivåer, vårdpersonal inom MVC och BVC.

Princip 8: Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn. För att kunna göra bra prioriteringar som rör barn behöver landstingen metoder för att koppla ihop barnstatistik med barns livsvillkor och metodstöd för att tolka dessa data. Idag är vården i Sverige inte jämlik, ett exempel är första linjens psykiatri, som är ojämlik och differentierad över landet. Där behövs tydligare styrning, utbildning/fortbildning och resurser till landstingen för att barn inte ska diskrimineras och för att de istället ska få förutsättningar till bästa möjliga hälsa. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, tjänstemän och chefer på olika nivåer.

Princip 9: Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv. Det har gjorts många försök att använda barnchecklistor och barnkonsekvensanalyser, men det är inte så många som har lyckats hålla detta levande i organisationen mellan politiker och tjänstemän. Ändå efterfrågar många av de intervjuade checklistor och konsekvensanalyser för hur beslut ska följas upp i vården. De ska vara lätt att använda. Kanske är det så att tidigare insatser för att använda dessa verktyg inte har följts av utbildningsinsatser, system och vägledning. I så fall skulle det vara en förklaring till att de är så svåra att använda. Det bör vara värt ett försök att när dessa verktyg utvecklats och lanserats även insatser för hur de ska användas genomförs. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, tjänstemän och chefer på olika nivåer. Det finns verksamheter redan idag som gör barnbokslut. Deras erfarenheter behöver förmedlas till andra verksamheter. Metodstöd hur man får in skrivningar om barnets rättigheter i budgeten, att göra barnbokslut i samklang med andra bokslut och integrering av barnrätten i den ordinarie verksamhetsstyrningen, i målformulering och uppföljning behöver utvecklas. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, tjänstemän och chefer på olika nivåer. Utveckling av nya indikatorer, både för att kunna följa konventionsarbetet och för att få mått på jämlik vård, efterfrågas av vården. Kanske kan Statistiska Centralbyrån och BO införliva detta i sitt arbete med indikatorer. Även Socialstyrelsen och SKL skulle kunna införliva detta i sina uppföljningssystem.

Kommentarer Arbetsgruppens bedömning är, att de behov som redovisas under samtliga principer är gemensamma för landstingen/regionerna. Ansvaret för att ta fram grundläggande information, metoder, material och uppföljningssystem bör finnas på nationell nivå. Därefter kan enskilda landsting anpassa sina stödinsatser till regionala förutsättningar. Alternativet är att varje landsting själv ska ta fram informationsmaterial mm. Detta förfaringssätt synes orationellt och kommer sannolikt att vara mer kostsamt och ta längre tid i anspråk. Spridning av material, metoder och goda exempel från kommun och landsting skulle underlättas med en nationell hemsida. Eftersom en sådan inte finns, behöver man fundera över vem som ska ha ansvar att utveckla denna och hålla den uppdaterad. I en del fall efterfrågas stöd som redan finns, men som de intervjuade inte känner till eller så tycker de att detta stöd inte är tillräckligt. Dels behövs därför en nationell samordning, att alla kommuner ska få tillgång till vilka metoder och information som finns och dels behövs en samordnande funktion lokalt som kan sprida information, samordna utbildnings-/fortbildningsinsatser inom det egna landstinget.

Förskola och skola Inledning Beslutsfattare och personal som har medverkat i intervjuer, gruppdiskussioner och workshops eller bidragit med skriftliga svar: Handläggare på BO och SKL, kommunpolitiker, tjänstemän inom landsting/region och kommun, chefer på kommunnivå, skolledare, lärare, förskolechefer, förskollärare, fritidspedagoger och elevhälsa, personal från hälso- och sjukvård samt projektledare/medarbetare för projekt inom området. För en mer utförlig beskrivning av grupperna, vilka frågor och principer som har tagits upp, se bilaga 3. I resultatet av svaren återges det som har framkommit under intervjuer, gruppdiskussioner och workshops samt skriftliga svar. I vissa fall efterfrågas stöd som redan finns, men som de intervjuade inte känner till eller så tycker de att detta stöd inte är tillräckligt.

Behov av strukturella/organisatoriska insatser/förutsättningar Inom skolområdet krävs en rad insatser och förutsättningar kring organisation, styrdokument, mandat, ekonomi och samverkan för att bättre kunna följa konventionen. Beslut bör fattas, helst i kommunfullmäktige, om att allt arbete ska ha sin utgångspunkt i konventionen och utifrån beslutet avsätta tid för att förankra arbetet med konventionen. Detta för att undvika glapp mellan initiativ, handling och utvärdering. Att det blir rätt från början är en viktig förutsättning för att arbetet ska lyckas långsiktigt. På vägen kan man möta människor med uppfattningen ”det här gör vi redan” eller ”det finns inget behov av den här frågan”. Tydliga mål för vad som ska göras i arbetet är nödvändigt för att alla ska se sin roll och ta sitt ansvar. Ett förslag som presenteras i materialet är att vid nyrekrytering av chefer ska dokumenterad kunskap om konventionen vara en merit. Andra viktiga delar är klara uppföljningsrutiner och metoder, för både den politiska nivån och den direkta verksamhetsnivån samt klara uppföljningsmetoder/rutiner/återkopplingar till beslut. Riktlinjer/rutiner för hur arbetet ska utformas och vilken prioritet det har bland alla andra arbetsuppgifter bör också tas fram. Integrera gärna konventionsarbetet i det värdegrundsarbete som redan bedrivs, vilket skapar förståelse för vikten av konventionen samtidigt som allt blir mer lättarbetat, exempelvis likabehandlingsplanerna i förskolan och skolan. Rutiner bör skapas för att försäkra sig om att barnets rättigheter finns med i varje samtal med/om barn i alla verksamheter. Att arbeta för attitydförändringar på alla nivåer om att konventionen är en prioriterad fråga är nödvändigt. Det är viktigt att politiker efterfrågar arbete med konventionen i hela organisationen för att få tyngd i frågan. Men det är inte alltid mängden resurser som frågan står och faller med, ibland handlar det om ineffektivt ledarskap, styrsystem och uppföljningssystem. Resurshållning är dock ett strukturproblem och behöver ses över och förändras. Tänk gärna nytt inom skolområdet: höga investeringskostnader i barn och unga ger ofta långsiktig vinst. Viktigt är också att skapa förutsättningar för en jämlik förskola och skola. En viktig aspekt är att inte göra barns rättigheter till en helt ny fråga, utan att påbörja/vidareutveckla arbetet utifrån de lagar, styrdokument som finns och på hur frågan bäst lyfts upp i den dagliga verksamheten, samt använda befintliga strukturer. Tid och resurser måste avsättas för arbetet – och det krävs samordning av en utsedd person, som ansvarar för frågan. Speciella barnambassadörer/barnrättspedagoger skulle kunna finnas i varje verksamhet för att underlätta och skapa förutsättningar för arbetet.

Barn och ungdomar som deltog i konferensen ”Om vi får bestämma! – så vill barn och unga förbättra den psykiska hälsan” gav konkreta förbättringsförslag på skolan. Barns rättigheter bör integreras i varje verksamhet, låt alla elever ha ämnet livskunskap, mer jämlik kvalité på skolmat mellan olika skolor och mellan olika skolformer, inför matråd, fler assistenter i skolorna och på fritiden, samt bättre möjligheter att få stöd i skolan av personer från andra skolor, till exempel en kurator från grannskola.

Behov av insatser och stöd utifrån de nio principerna Under varje princip speglas resultatet av svaren. För att se vilka målgrupper som är berörda, sammanhang/situation, om det finns uppgift om vilket stöd som finns idag och ytterligare kunskap/stöd som behövs, se tabell under varje princip. Princip 1: All lagstiftning ska vara i överensstämmelse med barnkonventionen I den nya skollagen och i läroplaner finns barnkonventionen nämnd. Den skulle behöva förtydligas och kopplas ihop med strategin för barnets rättigheter. Personalen inom förskola/skola måste vara väl informerade om vad som står i våra nationella styrdokument. Såväl skollag som läroplaner bygger på konventionens riktlinjer och intentioner. Om skollag och läroplaner följs kommer konventionens principer naturligt att vävas in i förskolans och skolans verksamhet. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Politiker, förvaltningschefer, skolledare förskolechefer, lärare, förskollärare, elevhälsan, fritidspedagoger

Beslut, verksamhetsplanering

I skollagen finns skrivningar om konventionen

För att stärka barnets rättigheter behövs stöd att tydliggöra det utifrån skollagen och ökad kunskap.

Princip 2: Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang Det är viktigt att skolor använder sig av likabehandlingsplaner för att undvika att barn blir mobbade. Det är viktigt att barn känner sig trygga och att de respekteras i hela skolmiljön, i klassrummet, matsalen, idrottshallen och på skolgården. Tydliga system för hur man hanterar rasism och mobbing bör finnas på skolor, så att ”motreaktionen” blir bättre och snabbare. Metodstöd kan även behövas för hur förskolechefer ska koppla ihop barnets rättigheter med likabehandlingsplan och läroplan – därmed kunna omsätta barnets rättigheter i praktiken. Förskolan är en viktig arena för att förebygga psykisk ohälsa. Barn och ungdomar som deltog i konferensen ”Om vi får bestämma! – så vill barn och unga förbättra den psykiska hälsan” gav förslag på hur skolan kan arbeta praktiskt med frågan. Till exempel bör lärare och elever regelbundet utbildas i hur man kan undvika rasism och mobbning, ett moment som bör ingå i all undervisning. Förskola/skola har ett stort ansvar att uppmärksamma misstankar om att barn far illa. Insatser för ökad kunskap och kompetens kring anmälningsplikt behövs. Utbildning och diskussioner kring sekretessområden för att gemensamt utveckla arbetet med samverkan utifrån ett barnrättsperspektiv är nödvändigt, och speciellt viktigt är arbetet kring barn som far illa.

Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Skolledare, lärare, elevhälsan, fritidspedagoger

Mobbing, rasism, likabehandlingsplaner. Hela skolmiljön; klassrummet, skolgården, matsalen, idrottshallen etc.

Det finns likabehandlingsplaner

Det behövs stöd i att utveckla system för att hantera rasism och mobbing, så att reaktionerna på åtgärd blir snabbare. Lärare och elever behöver utbildas och det behöver ingå som ett moment i all undervisning. Metodstöd i hur förskolan ska få ihop likabehandlingsplan, läroplan och att stärka barnets rättigheter för att omsätta det i praktiken. Utbildning kring anmälningsplikt och barn som far illa.

Förskolechefer, förskollärare

Personal inom förskola/skola

Barn som far illa

Princip 3: Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem. Tydliga barnoch ungdomspolitiska strategier, som medger att även yngre barn får komma till tals, bör finnas. Personal behöver ökad kunskap om barnets rättigheter att få uttrycka sina åsikter, vara lyhörda och kunna ta vara på barnets synpunkter. En medvetenhet krävs för att aktivt kunna arbeta med frågan, liksom metodstöd och strategier. En grundutbildning kring konventionen är därför nödvändig på samtliga lärarutbildningar. Arbetet med konventionen måste anpassas efter den verksamhet där de befinner sig och därför behöver personalen också kunskap om hur de bör agera med barn i olika åldersnivåer. En systematik skulle kunna utvecklas i arbetet, till exempel genom att använda PDCA-cykeln (Plan, Do, Check, Act) inom förskola/skola för att barnens synpunkter ska tas tillvara, öka frekvensen av utvärderingar i verksamheter samt återkoppla till brukarna (barn och vårdnadshavare). Barnen kan själva tidigt involveras i arbetet, redan från låg ålder. De har många tankar och mycken klokskap att erbjuda. Genom att bli bättre på att lyssna av och föra en aktiv dialog med barnen, får de en känsla av sammanhang och möjlighet till att påverka. Det är viktigt när man får frågor från barn och unga, är att man alltid försöker ge ett svar. Man måste lyssna, ta in och överväga, men också fatta beslut och sedan kunna meddela och motivera det. Alla de forum som finns idag inom exempelvis skolans område för att ta vara på barns synpunkter skulle kunna utvecklas ytterligare och med en tydligare koppling till konventionen, till exempel klass- och elevråd och rådslag i kommunen. Att faktiskt och praktiskt verkligen mena och låta elever komma till tals är centralt. För skolans del behövs tydligare anvisningar, visar kartläggningen, när det gäller arbetet med barns inflytande, till exempel för så kallade barnråd som samverkansform. Deltagande i olika verksamheter för barn-/elevinflytande bör också ge någon form av meritering. Barn skulle också i högre grad kunna delge sina tankar och åsikter kring samhällsfrågor i kommunen, exempelvis fysisk planering.

Det krävs uthållighet i skolan för att utveckla metoder där delaktighet och inflytande på lektionsnivå verkligen genomförs. Att använda teaterpedagogik och film i detta syfte är lyckat, anser en av de intervjuade i kartläggningen. Karlskoga/Degerfors har tillsammans utvecklat denna metod i projektet BRAK, Barns Rätt att låta barn komma till tals, med stöd av Allmänna Arvsfonden16. En viktig synpunkt att lyfta fram är vikten av återkoppling till dem som deltagit i olika ”delaktighetsprojekt”. Idag är detta en stor brist i vuxenvärldens hantering av synpunkter som lämnas ifrån barn och unga. Här behövs särskilt noga planerade återföringar i syfte att klargöra för de unga att deras synpunkter kan göra skillnad. Risken är annars stor att de fortsätter att tro att deras åsikter inte betyder något eller att vuxenvärlden inte tar dem på allvar. När det gäller metodutveckling och kompetensutveckling i förskolan finns undersökningsmetoder och intervjumetoder som ger barn i förskolan en chans att förmedla sina tankar och synpunkter. Nöjt Barn Index (NBI) är en metod som är prövad i Karlskoga/Degerfors kommuner. Målet med NBI är att hitta verktyg och få resultat som speglar vardagsarbetet i förskola och skola. I förlängningen kan kommunerna därmed få underlag där barn faktiskt kommit till tals17. Att införa utvärdering av lärare och kursplaner, där barnen faktiskt får utvärdera sin verksamhet, är en ny väg att gå och som får igång en diskussion på skolan. Brukarnöjdhetsenkäter, som barn besvarar, är ett alternativ. Slutsatser från projektet Egen växtkraft, som undersöker hur barn och unga med funktionsnedsättning kan få mer att säga till om, säger att funktionsnedsatta barn och unga vill vara delaktiga i processer som berör dem och att de har förmåga att reflektera över sig själva och sin situation. Det är viktigt att utveckla flexibla och lustfyllda metoder så att alla barn kan komma till tals. Även i gymnasieskolan behövs en grundläggande medvetenhet hos all personal om vikten av att bemöta ungdomar på ett enligt barnkonventionen korrekt sätt. Det behövs en etablering av tydliga och utarbetade former för hur och i vilka sammanhang unga ska få möjlighet att uttrycka sina åsikter samt hur deras åsikter får betydelse i frågor som berör dem. Metoder och strategier för barns och ungas ökade inflytande skulle också kunna utvecklas via ungdomsråd och ungdomsriksdag likväl som hur ungdomar ska kunna påverka planeringen av barn och ungdomsbudget.

BRAK-projektet BRAK= Barns Rätt Att Kräva – att vuxna lyssnar på dem. Slutrapport. Samarbetsprojekt mellan Rädda Barnen i Karlskoga-Degerfors, Folkhälsoförvaltningen Karlskoga – Degerfors, Kulturskolan, Karlskoga Kommun, Teaterföreningen Lyset, Karlskoga. Hösten 2008-2010 17 Nöjt barn-index – ett utvecklingsprojekt i samverkan! Karlskoga och Degerfors kommuner i samverkan med Barnombudsmannen under perioden år 2006-2008

Berörda besluts-fattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Politiker, tjänstemän, förvaltningschefer, skolledare förskolechefer, lärare, förskollärare, elevhälsan, fritidspedagoger Skolledare, lärare, förskolechefer, förskollärare

Inför beslut, planering av verksamheten

Ta tillvara barns synpunkter och skapa förutsättningar för delaktighet och inflytande både gällande kunskapsmål och sociala mål

Många skolor använder sig av IUP (individuella utvecklingsplaner). Samtal med mentorer eller klasslärare, utvecklingssamtal. Olika former av rådsverksamhet

Tjänstemän, skolledare, lärare, förskolechefer, förskollärare

Metoder för att ta in synpunkter och återkoppling

Vissa kommuner använder PDCAcykeln (plan, do, check, act)

Förskollärare, lärare

I samtal med barn med funktionsnedsättning

Personal inom förskolan

Intervju- och undersökningsmetodik

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Stöd i att skriva tydliga barnoch ungdomspolitiska strategier, där även de yngre barnen kommer till tals.

Om personalen får kunskap om konventionen anpassad för den verksamhet de arbetar i och praktiskt användbart, kan det leda till reflektion hur barn i olika åldrar ska få komma till tals. Att tidigt involvera barnen i arbetet, så de får en känsla av sammanhang och möjlighet till att påverka sin vardag i förskolan eller klassrummet. Utveckla/ta tillvara som finns former för hur förskolebarn och elever ska komma till tals. arbeta med ökat inflytande för barn och unga inom förskola/skola. Utveckla systematik i arbetet, t ex. använda PDCA-cykeln inom förskola/skola för att barnens synpunkter ska tas tillvara. Dessutom öka frekvensen av utvärderingar i verksamheter samt återkoppla till brukarna (barn och vårdnadshavare). Utveckla former för återkoppling till barnen. Stöd för att kunna möta barn med funktionshinder och utveckla former för att hur de ska få komma till tals. Stöd till utvärdering av insatser genom t ex Shier’s delaktighetsmodell. Metodutveckling och kompetensutveckling för förskolan kring undersökningsmetoder och intervjumetoder som ger barnen en möjlighet att svara.

Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Informatörer i samarbete med förskola/skola

Spridning av goda exempel

Vissa kommuner använder Nöj Barn-Index

Tjänstemän

Ta tillvara barns synpunkter

Tjänstemän

Utvärdering

Sprida goda exempel på organiserade former och metoder där barn får uttrycka sin åsikt. Spridning av Nöjt Barn-Index och hur man kan använda det. Metodstöd och strategier för att bli bättre på att fråga barn i olika åldrar, så att de kan delta på ett konkret sätt t ex för att utveckla fysik planering. Utveckling av utvärdering där barn ska kunna utvärdera lärare och kursplaner.

Princip 4: Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken Rutiner och forum i förskola, skola och fritidsverksamhet för att ge barnen kunskap om sina rättigheter är viktigt. Detta förutsätter i sin tur att verksamheterna också har arbetssätt och former där barn kan komma till tals. Många av de som intervjuats anser att konventionen ska ingå som en naturlig del i skolundervisningen och speglas i skolans förhållningssätt till barnen och kunskapen ska byggas på, alltefter barnets mognad. Andra tankar i kartläggningen är att utbildade barnrättspedagoger bättre skulle kunna säkra upp för en dialog mellan barn/pedagog samt barn/barn om barnets rättigheter. sannolikt skulle barnens upplevelser, funderingar och idéer bättre tillvaratas, något som skolan då måste ha en hög beredskap för att kunna ta hand om och bemöta. Här finns redan en fördjupad kunskap hos många pedagoger, både i och hur man hanterar denna information, och hur man går vidare med den för att gagna barnets bästa. Förslag finns i kartläggningen om att arbetet med barnens/elevernas rättigheter ska bedrivas kontinuerligt i flera undervisningssituationer, dels i till exempel svenska och samhällsorienterade ämnen, dels genom övergripande skolutvecklingsarbete där arbetet ska genomsyra all verksamhet i förskola/skola. Exempel på sådana aktiviteter kan vara arbete med kursplanemål, studiedagar, löpande utvärderingsarbete, skolråd, klassråd, mentorssamtal, utvecklingssamtal och föräldramöten. Andra viktiga forum är att elevhälsan, som varje år skulle kunna ge information om barnens rättigheter till barnen från första klass till högre stadier. Informationen kan också handla om till exempel vart de kan vända sig om de behöver ytterligare stöd, som inte kan elevhälsan kan hantera. I högre stadier och i gymnasieskolan, bör information ges till ungdomar om deras rättigheter och vad de innebär i praktiken i nuläget, men också att ”de är blivande föräldrar”, som några av de intervjuade anser. Barn och ungdomar som deltog i konferensen ”Om vi får bestämma! – så vill barn och unga förbättra den psykiska hälsan” gav förbättringsförslag: det är viktigt att få lära sig att uttrycka sig och prata om saker som man kanske inte kan prata om hemma. Livskunskap bör behandla ämnen som hälsa, självkänsla, rättigheter och livsmöjligheter. Bra, lättillgänglig information för barn om barns rättigheter bör även utarbetas för internet.

Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Lärare, skolsköterska förskollärare, elevhälsan, fritidspedagoger

I undervisning och i samtal med barn 118 år i grupp och enskilt

För närvarande mest temadagar eller temaveckor om konventionen BO har information till barn om deras rättigheter och handledning till personal

Metodstöd och material till personal hur rättigheterna kan förmedlas till barn i olika åldrar från små barn till gymnasiet om deras rättigheter.

Lärare

I undervisningen

Skolsköterskor

I samtal med barn

Informatörer i samarbete med förskola/skola

Information till barn på internet

Vägledning till hur barnets rättigheter skulle kunna inrymmas i olika ämnen. Fortbildning av skolsköterskor i ge information till barnen varje år från första klass om sina rättigheter och vart de kan vända sig om de mår dåligt. Utveckla bra lättillgänglig information om barnets rättigheter på internet.

Princip 5: Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap. Former för att ge föräldrar stöd och informera dem om barnets rättigheter är också en del i arbetet med konventionen. Därmed krävs också långsiktiga strategier för hur kunskap om konventionen ska förmedlas till barnens föräldrar, via förskola och skola, dels generellt och dels via föräldrastödsinsatser. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Skolledare, lärare, förskolechefer, förskollärare, elevhälsan, fritidspedagoger

I samtal med föräldrar både enskilt och i grupp. Vid utvecklingssamtal, på föräldramöten och via EVK (elevvårdskonferenser) I undervisningen

Gymnasielärare

Personal som leder föräldrastödsprogram

Föräldrastöd

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Utveckla former för att ge föräldrar stöd och information om barnets rättigheter.

Föräldrastödsgrupper finns i många kommuner, tveksamt om information om barnets rättigheter förmedlas.

Ge utbildning till gymnasieungdomar, som i framtiden kanske blir föräldrar. I de föräldrastödsprogram som finns idag och som är under utveckling bör inrymma kunskap om barnets rättigheter och hur man omsätter den kunskapen.

Princip 6: Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter. I kartläggningen betonar många att beslutsfattare behöver utbildning /kompetensutveckling och styrdokument för att kunna leda ett arbete utifrån konventionen. Både politiker och tjänstemän, såsom skolledare, har kunskap om barn och ungas rättigheter. Men, ett problem, som lyfts fram i kartläggningen, är att de inte alltid tar kunskaperna på allvar och omsätter dem i praktisk handling. Någon föreslår mer tvingande åtgärder och uppföljningar för att få ett långsiktigt arbete. När nya politiker och tjänstemän tillsätts eller anställs behövs en grundutbildning om konventionen och barnets rättigheter, både på en teoretisk och en praktisk nivå samt en diskussion kring vad konventionen innebär i deras roll och ansvar. Innehållet i de olika utbildningar om barns rättigheter för yrkesgrupper inom skolan skulle kunna kretsa kring frågorna: Varför ska vi göra det här?, Vilken nytta kan vi ha av det?, Hur gör man? och Hur kan vi följa upp och lära av vårt utvecklingsarbete? Kunskaper i hur man använder sig av konsekvensbedömningsverktyg och barnchecklistor är också relevanta för flera professioner. I resultatet framkommer också att återkommande utbildning och fortbildning för beslutsfattare behövs för att kunna analysera, diskutera och förhålla sig till övergripande organ och styrning från EU och FN. Beslutsfattarna behöver därtill utbildning för implementering av den nya skollagen, de nya läroplanerna och kursplanerna (som börjar gälla 1 juli 2011) och hur de syftar till att stärka barnets rättigheter ytterligare. Personal: utbildning/fortbildning/kompetensutveckling Några anser att utbildning krävs för all personal i förskola, skola och gymnasieskola; en utbildning som kopplar samman teori och praktik. Det är viktigt med argumentet att det är stor skillnad på att ”ha ett barnperspektiv och barnrättsperspektiv”. Andra menar att övergripande information/utbildning om konventionen är mindre viktigt jämfört med att ge konkret och tillämpbar information till personal. Hur konventionen ska omsättas i praktiken är kunskap som många återkommer till i kartläggningen. Uppföljning och utvärdering är också ett tema som återkommer i intervjuerna. Någon poängterar att den nya skollagen innehåller krav på systematiskt kvalitetsarbete, vilket betyder att värdegrundsfrågor alltid ska behandlas och utvärderas. Exempel är frågor som handlar om delaktighet, rätt till inflytande och såväl rättigheter som skyldigheter för både personal och barn/elever att påverka det egna lärandet och den egna arbetsmiljön. En förutsättning och en farhåga, som det uttrycks i kartläggningen är att mer tid och resurser krävs för att pedagoger ska ges möjlighet att delta i den fortbildning som erbjuds och för att möjliggöra arbetet. Vidare krävs tid för att diskutera bestämmelserna i konventionen och hur dessa ska omsättas i den egna verksamheten genom konkreta och praktiska övningar. Vad gäller själva innehållet i utbildningen tar de intervjuade upp några aspekter. Utöver utbildning och kunskap om hur konventionen ska omsättas i praktiken behövs kunskap om folkrätt och samspel med barn. Kompetensutveckling i form av ICDP, vägledande samspel18, som är ett hälsofrämjande program där grunden är att utveckla lyhördhet och att aktivera färdigheter barn redan har är också viktiga delar för att stärka barnets rättigheter.

www.icdp.nu

Många av de intervjuade anser att fortbildningen bör bedrivas i länet, inte i kommunen. Ett slags fortbildningsforum, där alla personalgrupper kan mötas och redogöra för vilka erfarenheter man har och vilka insatser som redan gjorts eller planeras. En mötesplats där förutsättningar för samverkan kan stärkas och utökas. Att vid återkommande fortbildningsdagar tydliggöra uppdraget kring barnets rättigheter och se till att arbetet systematiskt följs upp i deras olika verksamheter. Frågan bör ständigt finnas med på dagordningar i både nämnder och arbetsplatsträffar. Metodstöd/ material/ spridning Flera intervjuade parter anser att förskolan och skolan är viktiga aktörer för att synliggöra och stärka barns rättigheter. Men nya beforskade metoder måste tas fram kring hur man omsätter konventionen i praktiken så att evidensbaserade metoder och arbetssätt kan rekommenderas. Metoder som omsätts i pedagogiskt material, anpassat för förskola/skola, är eftersträvansvärt. Särskilt viktigt är att inte glömma bort de små barnen och metodstöd för denna målgrupp. Utifrån ett jämlikhetsperspektiv behöver också kunskapen utvecklas för att nå tapetblommorna, det vill säga de tysta barnen. Ett exempel som föreslås för att utveckla kompetensen om konventionen i skolorganisationer är att utveckla ett ”spel” för arbetsplatsträffar, liknande det som SKL har tagit fram för att utveckla arbetsgrupper19. Andra aktörer lyfter fram betydelsen av att ta fram en hemsida med bra exempel utifrån olika verksamhetsområden och sprida material som redan finns till exempel via en nationell hemsida. Stödinsatser behövs också för att följa upp och utvärdera genomförda insatser enligt konventionen. Även efter utbildningsinsatser bör stöd fortsätta utifrån vad verksamheterna efterfrågar. Framtagning av ”utbildningspaket” och inspirationsmaterial kring arbete med konventionen behövs, liksom material för det praktiska agerandet och arbetet. Nya mötesforum bör också bildas. I sådana möten kan ansvariga politiker, tjänstemän och praktiker träffas i samverkan för att diskutera, utforma och uppnå fastställda mål. Erfarenheter från nätverk, exempelvis Partnerskapet för barnkonventionens genomförande, bör spridas och liknande nätverk bör bildas så att fler kommuner kan samverka i arbetet kring barnets rättigheter. I utvecklingsarbetet bör man också arbeta med kollegial granskning.

www.ifas.se

Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Politiker

Inför beslut, konsekvensanalys

Finns i utbildning i vissa kommuner, men det anses finnas ett stort utbildningsbehov

Utbildning för nya politiker och kontinuerlig påfyllning för de som fått utbildning tidigare, med t ex konkreta exempel på vilken betydelse och konsekvenser beslut ger.

Tjänstemän, chefer på alla nivåer, all personal inom förskola och skola

För att kunna omsätta konventionen i sin verksamhet

Utbildning/fortbildning som kopplar teori med praktik, med konkreta exempel och tillämpbart för alla yrkesgrupper i verksamhetsområdet.Stöd i framtagande av utbildningspaket utifrån verksamhetsområde och målgrupp med konkreta exempel.Kompetensutveckling för dem som redan har kunskap om barnets rättigheter.Fortbildningar behövs kontinuerligt.Utveckla arbetsmetoder och material som är anpassat till förskola/skola, hur man kan arbeta med att omsätta konventionen i praktiken t ex att utveckla ett spel för arbetsplatsträffar liknande det som SKL har tagit fram för att utveckla arbetsgrupper.Det behövs stöd från samordnare/strateg i kommunen när det gäller information, utbildning, metodutveckling och uppföljning.Stöd och erfarenhetsutbyte via nätverk.

Personal inom förskola/skola

Ansvar för att frågan lyft och för att sprida information inom sin verksamhet

Utbilda barnkonventionspiloter

Lärare och förskollärare

Likabehandling

Informatörer i samarbete med förskola/skola

Spridning av goda exempel

Personal inom förskola/skola

Samspel mellan vuxen och barn

Finns likabehandlingsplaner

Lärare och förskollärare bör regelbundet utbildas i hur man kan undvika rasism och mobbing. Sprida goda exempel utifrån verksamhetsområdet och metoder via t ex hemsida, gärna en uppdaterad nationell.

Vägledande samspel Finns i vissa kommuner

Utbildning i Vägledande samspel för chefer, lärare och förskollärare.

Princip 7: Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan. Tydliga uppdrag i kommunens mål och budgetdokument till berörda förvaltningar är helt avgörande för, om samverkan ska kunna skapas. Uppdragen måste utvärderas och följas upp. Det bör finnas en ledningsgrupp där olika förvaltningar deltar tillsammans och diskuterar frågan. Att samverka är däremot ett ha gemensam politik och inriktning på ett eller flera områden – till exempel barn och ungdomspolitisk strategi. Men vissa problem i verksamheterna kan störa samverkan, som ”stuprörstänket” till exempel budgetfördelning. Förutsättningar för samverkan är att säkra långsiktig finansiering och skapa bestående strukturer. Samverkan kräver motivation, lärande och koordination. Inför ett samarbete bör dock alltid syftet och behovet med detta klargöras för varje part, enligt röster i kartläggningen. Det behövs bra strukturella samverkansmodeller och en samsyn mellan verksamheter. Ett område där samarbete bör ske är mellan exempelvis skola och barnoch ungdomspsykiatri. Samverkan mellan skola och socialtjänst bör också ytterligare prioriteras. Skolnämnd och individ- och familjeomsorgsnämnd skulle också kunna enas om dokument med riktlinjer och rutiner för samverkan i olika frågor kring barns behov av särskilt stöd. Slutsatser från projektet Egen växtkraft, som utgår från barn och unga med funktionsnedsättning, kommer fram till att medvetna beslutsfattare som har kännedom om barns och ungas rättigheter är viktigt. Röster från projektet menar också att barn med funktionsnedsättning ofta har en mängd kontakter med olika verksamheter med olika huvudmän. Samverkan är av stor betydelse för barnets möjlighet att kunna påverka sin situation och måste ske på ett sätt som gör att barnets integritet respekteras samtidigt som barn kommer till tals. Riktlinjer, policys och regelverk utformade så att de ger ett konkret stöd till verksamheten och att genomförandet går att utvärdera 20 är båda lika viktigt. Informationsspridning om att samordning har stora mätbara vinster är viktigt och goda exempel bör lyftas fram. En aktör i kartläggningen talar om att sprida erfarenheterna från projektet HUB, Hälsa utbildning och barn, där målgruppen är skolbarn med långvariga psykosociala behov med utarbetade rutiner, som bygger på en projektgrupp med olika myndigheter och vårdinstanser kring varje barn. Även andra samverkansmodeller från Modellområdesprojektet som drivs av SKL21 behöver spridas enligt flera av dem som intervjuats. Syftet med arbetet är att uppnå en strukturell samverkan och utgå från en helhetssyn på barnets förhållanden och som också stärker barnets rättigheter till bättre stöd och en bättre omvårdnad. Metodstöd skulle också behövas för kunskapsöverföringar, idébanker, erfarenhetsutbyte och kollegial granskning.

Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Politiker, tjänstemän, förvaltningschefer, skolledare, lärare, förskolechefer, förskollärare, elevhälsan, fritidspedagoger

Samverkan kring barn som är i behov av särskilt stöd och barn som far illa med andra verksamheter, som habilitering, BUP, socialtjänst, polis.

Finns olika samverkansmodeller och utveckling av modeller är på gång, t ex via Modellområdesprojektet. Många kommuner har samverkansgrupper utifrån SSP (skola, social, polis)

Metodstöd i samverkan genom att ta bort stuprörstänket, gemensamma mål, fokus på resultat, kontinuerlig uppföljning och långsiktig finansiering. Sprida bra samverkansmodeller och att samordna ger stora mätbara vinster. Sprida erfarenheter från HUB; hälsa, utbildning och barn, där målgruppen är skolbarn med långvariga psykosociala behov och då rutinen är att ha en projektgrupp med olika myndigheter och vårdinstanser kring varje barn.

Tjänstemän, skolledare, lärare, förskolechefer, förskollärare

Sekretess

Utbildning/diskussion kring sekretessområden för att gemensamt utveckla arbetet utifrån ett barnrättsperspektiv. Speciellt viktigt i arbetet med barn som far illa.Utveckling av sekretesslättnadsblanketter där barnet får skriva på (eventuellt åldersrelaterat)

Tjänstemän, chefer på alla nivåer, all personal inom förskola och skola

Policys, riktlinjer, utvärdering kring barn med funktionsnedsättning

Barn med funktionsnedsättning har ofta en mängd kontakter. Stöd i form av policys och riktlinjer, som ger konkret stöd till verksamheterna och att insatserna kan utvärderas.

Princip 8: Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn. Förbättringar i skolmiljön, exempelvis att alla barn tillförsäkras en bra start på dagen genom fullgod frukost och näringsriktig lunch är exempel på vad som kan åstadkommas. Att maten dessutom serveras i en acceptabel miljö utan buller är lika viktigt.Varje barn har rätt att utvecklas i sin egen takt och få stöd. Insatser som görs under uppväxten skulle också kunna vara mätpunkter under barnets väg från nyfödd till vuxen. Det finns behov av att utveckla system för uppföljning, som kan vara underlag för beslut och prioriteringar. Det är viktigt att ha kunskap om barns situation, förutsättningar och levnadsvillkor inom den enskilda kommunen, men även i ett regionalt perspektiv.

Utbildningsstöd i samverkan nationellt, regionalt och lokalt är därför av betydelse. Viktigt är att utveckla gedigna verktyg för att kontinuerligt kunna mäta och följa barns levnadsvillkor, vilka utgör underlag för planerings-, handlings- och åtgärdsprogram. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Politiker, tjänstemän, chefer på olika nivåer inom förskola och skola

Inför beslut och prioriteringar

Finns uppgifter i ett antal rapporter

Tjänstemän, chefer

Uppföljning av insatser

Fortbildning om barns levnads-villkor och metodstöd i att använda verktyg för att följa barns levnads-villkor, så att de kan användas i planerings- och åtgärdsprogram. Stöd i form av statistik behövs på lokal länsnivå och metodstöd i att tolka data. Stöd till förskolan, som är en viktig arena för att förebygga psykisk ohälsa t ex att arbeta med metoder som är hälsofrämjande och stärker barnets psykiska hälsa. Utveckla system för att registrera när insatser för barnet genomförs från nyfödd till vuxen och för att följa upp insatserna.

Princip 9: Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv. Verksamheter skulle kunna arbeta med barnrättsperspektiv för att tydliggöra konventionen, exempelvis enkla barnkonsekvensanalyser utifrån grundprinciperna i konventionen, visar röster från kartläggningen. Regelbunden uppföljning och utvärdering är viktiga.Bättre samverkan mellan förskola/skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård, samt att ha en bred syn, och inte arbeta i ”stuprör”, är en förutsättning för att kunna följa upp åtgärder och beslut. Till en början behövs bättre samverkan mellan kommunstyrelse och fullmäktige, för att kunna tydliggöra och ge klara riktlinjer för arbetet i nämnder och förvaltningar.Inför utvärdering av lärare och kursplaner, där barnen får utvärdera, menar en av de intervjuade parterna. Barnbokslut är ett annat konkret förslag där skolverksamhet kan vara en del. Berörda beslutsfattar e och yrkesgruppe r

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Politiker, tjänstemän, chefer på olika nivåer inom förskola och skola

Barnkonsekvensanalyser , barnbokslut, utvärderingar av genomförda insatser

Barnkonsekvensanalyse r och bokslut görs i vissa kommuner

Revisorer

Revision

Genomförs i vissa kommuner och landsting

Utveckling av lättanvända barnkonsekvensanalyse r och system samt vägledning för hur de ska användas. Metodstöd i att använda barnbokslut och Nöjt Barn Index. Stöd till utveckling av styrprocesser. Utbildning och metodstöd till revisorer för att kunna göra kontinuerliga uppföljningar utifrån ett barnrättsperspektiv.

Sammanfattande analys och slutsatser för förskola och skola En sammanfattande analys har gjorts av de svar som har inkommit från intervjuer, gruppdiskussioner, workshops och skriftligt. Strukturella/organisatoriska behov och förutsättningar Erfarenheter från kommunalt arbete visar att det behövs ett politiskt beslut i kommunfullmäktige om att arbetet ska ha sin utgångspunkt i konventionen för att få mandat att arbeta med frågan. Det har också visats sig att tydliga mål för vad som ska genomföras och vilka som har ansvaret är viktigt. Konventionen behöver integreras i de befintliga styrdokument som finns i kommunen det skulle underlätta arbetet. Ett område där arbetet med att stärka barnets rättigheter skulle kunna ha en väsentlig del är kommunens värdegrundsarbete. För att konkret kunna koppla ihop detta behöver personalen stöd och riktlinjer. Klara uppföljningsrutiner och metoder för den politiska nivån och den direkta verksamhetsnivån behöver utvecklas, där de inte redan finns. Riktlinjer/rutiner för hur arbetet ska utformas behövs och vilken prioritet detta har bland alla andra arbetsuppgifter. Det behövs därför funktioner på strategisk nivå, som har mandat och är samordningsansvariga för att arbetet med att stärka barns rättigheter drivs på och för att insatser samordnas.

Princip 1: All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen. Konventionen har fått större plats i den nya skollagen, men trots detta har inte barnets rättigheter lyfts i samband med konferenser och information om den nya skollagen. Rättigheterna bör lanseras och tydliggöras utifrån den nya skollagen och därmed öka kunskaperna hos politiker, chefer på alla nivåer och personal inom förskola och skola. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, förvaltningschefer, skolledare, förskolechefer, lärare, förskollärare, elevhälsan och fritidspedagoger.

Princip 2: Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang. Det är bra att det finns likabehandlingsplaner, men trots att de finns behövs ytterligare stöd i att utveckla system för att motarbeta rasism och mobbing, så att reaktionerna för åtgärd blir snabbare. Berörda yrkesgrupper: skolledare, lärare, elevhälsan, fritidspedagoger, förskolechefer och förskollärare. Personal på förskola och skola har ett stort ansvar att uppmärksamma misstankar om barn som far illa. De behöver veta hur och vart de kan vända sig samt att se till att deras misstanke snabbt blir åtgärdad. Personalen behöver utbildning kring anmälningsplikt och kring barn som far illa samt utveckla samverkan med socialtjänsten lokalt. Stiftelsen Allmänna Barnhuset uppdrag skulle delvis kunna täcka utbildningsbehovet. Berörda yrkesgrupper: skolledare, lärare, elevhälsan, fritidspedagoger, förskolechefer och förskollärare

Princip 3: Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem. Det finns bra metoder för att barn och unga ska komma till tals inom förskola/skola. Därför behövs dessa spridas liksom att det behövs stöd för ytterligare utveckling av metoder och former så att barn i olika åldrar och utifrån sina förutsättningar får komma till tals. Förskolan/skolan kan bli ännu bättre på att skapa förutsättningar för delaktighet och inflytande både gällande kunskapsmål och sociala mål och utveckla former för återkoppling. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, förvaltningschefer, skolledare, förskolechefer, lärare, förskollärare, elevhälsan och fritidspedagoger.

Princip 4: Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken. Det finns informationsmaterial bland annat från BO om barnets rättigheter. När BO har genomfört informationskampanjer om materialet har efterfrågan och användning av det ökat. Personal inom förskola/skola efterfrågar alltså bra material och fortbildningsinsatser för hur rättigheterna ska förmedlas både i undervisning och i enskilda samtal. Detta skulle innebära att alla barn i olika åldrar, från det lilla barnet på förskolan till ungdomen på gymnasiet, fick kontinuerlig kompetensutveckling om sina rättigheter och vad det innebär för dem just här och nu. Berörda yrkesgrupper: lärare, förskollärare, elevhälsan och fritidspedagoger.

Princip 5: Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap. Det finns forum finns för att nå föräldrar inom förskola och skola med information om sitt barns rättigheter. Det behövs fortbildning för personal i hur information kan förmedlas. Det är också viktigt att försöka nå de föräldrar, som inte kommer på möten. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: skolledare, förskolechefer, lärare, förskollärare, elevhälsan och fritidspedagoger. Med utgångspunkt i den nationella föräldrastödssatsningen och utveckling av föräldrastödsprogram, bör kunskaper om barnets rättigheter också förmedlas inom dessa program.

Princip 6: Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter. Det har visat sig att när politiker har mer kunskap om barnets rättigheter, så ökar förutsättningarna för arbetet i kommunen. Därför behövs en kontinuerligt grundläggande utbildning för nya politiker och kompetensutveckling för de som tidigare har fått utbildning, detta för att kunskapen ska finnas hela mandatperioden. Konkreta exempel på hur beslut och dess konsekvenser påverkar barn, kan vara inslag att diskutera under utbildningarna. All personal inom förskola och skola behöver kompetensutveckling i att stärka barnets rättigheter, där teori kopplas med praktik, och med konkreta exempel utifrån den egna verksamheten, hur kunskapen kan användas och integreras i verksamheten. Informationsmaterial för politiker, chefer på olika nivåer och för personal inom förskola skola saknas idag. Utbildningsmaterial för skolpersonal, elever och föräldrar behöver också utvecklas. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, förvaltningschefer, skolledare, förskolechefer, lärare, förskollärare, elevhälsan och fritidspedagoger.

Princip 7: Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan. Samverkan med andra verksamheter är viktigt för att skapa ökade förutsättningar för att stärka barnets rättigheter. Men samverkan är inte lätt, därför behövs metodstöd för hur samverkan kan ske med gemensamma mål för verksamheterna och fokus på resultat utifrån barnets bästa och långsiktig finansiering. Det behövs också metodstöd för uppföljning. De bra samverkansmodeller, som redan finns och är under utveckling, bör spridas, så att fler får redskap för att samverka. Barn med funktionsnedsättning har ofta en mängd kontakter, där det behövs riktlinjer, som ger konkret stöd till verksamheterna, men det är också viktigt att insatserna utvärderas. Erfarenheter från projektet HUB, Hälsa, utbildning och barn, där målgruppen är skolbarn med långvariga psykosociala behov och där en projektgrupp med olika myndigheter och vårdinstanser samarbetar kring varje barn, behöver spridas, så att arbetsmetoden kan användas. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, förvaltningschefer, skolledare, förskolechefer, lärare, förskollärare, elevhälsan och fritidspedagoger.

Princip 8: Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn. För att beslutsfattare ska kunna ta beslut och göra prioriteringar som rör barn behövs kunskap om barns levnadsvillkor, men också kunskap om vilka konsekvenser beslut får för barn. Det kan behövas både fortbildning och metodstöd i att kunna tolka sambanden gällande barns förutsättningar och levnadsvillkor och utifrån dem besluta om insatser, som skapar förutsättningar för en jämlik förskola/skola. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, förvaltningschefer, tjänstemän, skolledare och förskolechefer. Eftersom både forskning och praktiken säger att det är viktigt med tidiga insatser, så behövs dessa genomföras redan i förskolan - för att främja barns psykiska hälsa. Personal inom förskolan behöver utbildas/kompetensutvecklas inom dessa metoder. Berörda yrkesgrupper: förskolechefer och förskollärare

Princip 9: Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv. Barnchecklistor och barnkonsekvensanalyser finns, men oftast överlever de inte speciellt länge i verksamheterna. Ibland för att de anses för omfattande och för att man inte ser nyttan av att använda dem. Ändå efterfrågas utveckling av lättanvända barnchecklistor och barnkonsekvensanalyser samt system och vägledning för hur de kan användas. Kanske är det så att man inte tidigare har fått utbildning i nyttan av verktygen och hur de ska användas. Om man får vägledning och system för användning kanske det finns större chans att de verkligen används. Utbildning för revisorer har genomförts av BO och det skulle behövas fler utbildningar för att täcka behovet för att kunna göra kontinuerliga uppföljningar utifrån ett barnrättsperspektiv. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, förvaltningschefer, skolledare, förskolechefer och revisorer.

Spridning av material, metoder och goda exempel från kommun och landsting skulle underlättas med en nationell hemsida och eftersom en sådan inte finns, behöver man fundera över vem som ska ha ansvar att utveckla denna och hålla den uppdaterad. Att utveckla uppföljningssystem som exempelvis SKL:s Öppna Jämförelser för att kunna följa upp arbetet med att stärka barnets rättigheter, skulle kunna vara ett sätt att få gemensam uppföljning. I en del fall efterfrågas stöd som redan finns, men som de intervjuade inte känner till eller så tycker de att detta stöd inte är tillräckligt. Dels behövs därför en nationell samordning, att alla kommuner ska få tillgång till vilka metoder och information som finns och dels behövs en samordnande funktion lokalt som kan sprida information samordna utbildnings-/fortbildningsinsatser inom den egna kommunen/regionen

Socialtjänst Inledning Beslutsfattare och personal som har medverkat i intervjuer, gruppdiskussioner och workshops eller bidragit med skriftliga svar: handläggare på BO och SKL, kommunpolitiker, tjänstemän inom landsting/region och kommun, individ- och familjeomsorgschefer, chefer och medarbetare från socialtjänst samt boenderepresentanter från ankomstkommuner (ensamkommande flyktingbarn), personal inom förskola/skola och hälso- och sjukvården samt projektledare/medarbetare för projekt inom området. För en mer utförlig beskrivning av grupperna, vilka frågor och principer som har tagits upp, se bilaga 3. I resultatet av svaren återges det som har framkommit under intervjuer, gruppdiskussioner och workshops samt skriftliga svar. I vissa fall efterfrågas stöd som redan finns, men som de intervjuade inte känner till eller så tycker de att detta stöd inte är tillräckligt.

Behov av strukturella/organisatoriska insatser/förutsättningar Inom socialtjänsten krävs en rad insatser och förutsättningar kring organisation, styrdokument, mandat, ekonomi och samverkan för att arbeta i enlighet med konventionen. Att stärka barnets rättigheter ska inte vara ett separat spår inom socialtjänsten. Detta måste paketeras pedagogiskt: vad betyder barnets rättigheter och hur påverkas barnen i verksamheterna. Rutiner behöver utvecklas för hur barnets rättigheter synliggörs i varje samtal med/om barnet. BBIC, Barnets Behov I Centrum, är ett verktyg att använda i samtalet, men som också behöver utvecklas och utvärderas enligt de intervjuade. Kunskapen och intresset för att lyfta fram barnens rättigheter måste finnas på alla nivåer: politiker, chefer och medarbetare i organisationen.. Politiska beslut och styrning bör därför chefer och verksamhetsansvariga vara solidariska med. Vidare kräver verksamheterna tydliga målformuleringar, på kommunledningsnivå och samtliga underliggande nivåer. Detta för med sig att kommun- och landstingsledning måste ha djupa kunskaper om vad ett barnperspektiv innebär och vad som krävs för att konkretisera detta i praktisk handling. Barnperspektivet måste med andra ord göras begripligt för alla i verksamheten. Chefer och ledare på alla nivåer har ett ansvar att driva frågan, eftersom ledarskapet har en avgörande betydelse för att barnets rättigheter respekteras. För att sprida arbetet kring stärka utveckling av barnets rättigheter kan utsedda barnambassadörer inom varje verksamhetsområde ansvara för arbetet. En återkommande uppföljning på de insatser och åtgärder som görs för att stärka barnets rättigheter behöver finnas med både på den politiska nivån och för verksamheterna. Otaliga är de exempel på att arbete med barnperspektivet ofta är en dagslända. Klara uppföljningsrutiner och metoder för den politiska nivån och den direkta verksamhetsnivån måste därför finnas tillsammans med en prioriteringsordning dessa arbetsuppgifter har i förhållande till andra. De samhällsekonomiska vinsterna med att olika verksamheter samverkar kring barnet behöver tydliggöras. En av de intervjuade aktörer anser att det är viktigt att kommuner dokumenterar det arbete som utförs, mycket arbete som redan görs i enlighet med konventionen syns inte i arbetsdokument.

Princip 1: All lagstiftning ska vara i överensstämmelse med barnkonventionen Stödmaterial/vägledning skulle kunna utvecklas för de tillfällen när det finns behov av att ge stöd till barn som anhörig, för att följa tillägget i Socialtjänstlagen. Om förslag om särskilda anhörigstödjare för barn ska finnas inom socialtjänsten, liknande de tjänster som finns för anhöriga till äldre. Då behövs troligen mer personella resurser eller en omprioritering av befintliga resurser. Lagstiftningen om umgängesrätt behöver ses över, ibland upplever de intervjuade att umgängesrätten är ett hinder för barnet då föräldrarätten att träffa sitt barn, fast barnet inte vill, går före barnets rätt. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Chefer, socialsekreterare

Barn som anhörig enligt tillägget i Socialtjänstlagen

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Utveckla stödmaterial och vägledning till barn som anhörig.

Princip 2: Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras Nya metoder och rutiner bör tas fram för att följa de regler som finns för socialsekreterare i ankomstkommuner och anvisningskommuner, när det gäller ensamkommande flyktingbarn, så att rollerna tydliggörs vid överlämnandet mellan kommuner – och att barnets integritet inte äventyras. Antalet vuxenkontakter bör också minimeras, framför allt när barnen är nyanlända till sitt boende. För de som är överförmyndare och god man behöver kompetensen om barnets rättigheter öka. Den saknas hos många idag. Utbildningsinsatser kring ensamkommande flyktingbarn bör följa samhällsutvecklingen. Det är viktigt att även se över rutiner för att minimera antalet vuxna kontakter för barnet i ett ärende inom socialtjänsten i samverkan med andra verksamheter, så att de inte behöver återupprepa allt till exempel det som Barnahusen arbetar med. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Socialsekreterare, chefer

Samtal med ensamkommande flyktingbarn, rutiner

Finns regler

Socialsekreterare

Samtal med barn

Använda arbetssätt som Barnahusen BBIC använder

Utveckla metoder och rutiner mellan socialsekreterare från ankomstkommuner och anvisningskommuner Utveckla system så att barn endast ska behöva delge sin historia en gång i ärendet och minimera antalet vuxna samtalspartners för barnet, t ex som man arbetar inom Barnahusen.

Princip 3: Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem. Tydliga barnoch ungdomspolitiska strategier för barns rätt att uttrycka sina åsikter behövs, även de yngre barnens rätt att komma till tals är viktig. Ge barn reellt inflytande i högre grad i verksamheterna. Många av de intervjuade talar om vikten av att barn och unga ska ges en rejäl möjlighet att uttrycka sig i frågor som berör dem och att all personal behöver arbeta aktivt med att bemöta barn och unga på ett respektfullt och professionellt sätt. Rutiner bör därför skapas för att bjuda in unga i samtal som rör deras vardag och liksom att planering av insatser för unga också bör ske i samråd med dem. Kontinuerlig kunskap och kompetensutveckling behövs för all personal med fokus på synsättet att alla barn är kompetenta individer och dessutom hur man för samtal med barn. Flera av dem som intervjuats föreslår att: gör en ruta i de lagstadgade planer som finns där barn kan yttra sig och vid sekretesslättnadsblanketter skulle även barnet skriva på, dock inte de allra yngsta. En systematik utifrån exempelvis PDCA-cykeln (Plan, Do, Check, Act) skulle kunna bli verklighet i socialtjänstens arbete för att barnens synpunkter ska tas tillvara. Brukarnöjdenkäter riktade speciellt till barn är ett sådant hjälpmedel. Ett annat förslag som lyfts fram i kartläggningen är fokusgrupper för familjehemsplacerade barn utifrån olika frågeställningar, som är viktiga för barnen. En annan användbar metod som de flesta verksamheter inom socialtjänsten arbetar med i dag är BBIC (Barns Behov I Centrum) för att stärka barnens röst. Men metoden måste användas på ett korrekt vis och med utbildade handläggare. Det kan därför vara lämpligt att följa upp de licensierade handläggarna med en tillsyn av något slag. Ett bra synsätt generellt för socialtjänsten, som någon aktör tar upp, är att låta barnet alltid vara huvudpersonen i samtalet, och be föräldern komplettera. Vidare bör även andra former för att göra insatser utan föräldramedverkan utvecklas. För att barn och unga med funktionsnedsättning ska få komma till tals behövs flexibla och lustfyllda metoder och det behövs tid i mötet med personalen. Det är viktigt att arbeta med former för ökat inflytande och delaktighet även för de unga som finns i samhällets omsorg av olika slag (LVU, ensamkommande flyktingbarn mm.). Flera anser att återkopplingar till barn och vårdnadshavare bör bli bättre. En metod som föreslås i kartläggningen är att ha speciella ungdomsråd för att få in ungas synpunkter. Medborgardialoger med barn och unga kan också leda till ny värdefull information som kan tas tillvara och återkopplas till målgruppen. Det finns behov av fördjupad diskussion kring vad det innebär att barnet får vara med och ge synpunkter och påverka besluten. Internet, sociala medier, mobila applikationer och andra digitala vägar är viktiga informationsvägar, som kan utvecklas än mer. System för att nå barn och unga måste vara flexibelt och förändligt över tid, eftersom barns idéer förändras. Fokus bör också läggas på att ungdomar får vara med och utveckla hemsidor för unga samt själva delta i rekryteringsprocesser, till exempel då ungdomsutvecklare/ungdomslotsar ska anställas.

Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Socialsekreterare

Lagstadgade planer

Finns planer

Politiker

Barn- och ungdomspolitiska strategier I samtal med barn med funktionsnedsättning

Finns

Lägg till en ruta där barnet kan yttra sig. Utvärdera de insatser som görs. Utveckla strategier för att även låta de yngre barnen komma till tals. Stöd för att kunna möta barn med funktionshinder och utveckla flexibla och lustfyllda metoder för att hur barnet kan komma till tals. Stöd till utvärdering av insatser. Utveckla metoder och rutiner för att ensamkommande flyktingbarn, barn som är omhändertagna (LVU), ska få komma till tals, få ökat inflytande och delaktighet. Utveckla systematik i arbetet, t ex använda PDCA-cykeln för att barnens synpunkter ska tas tillvara. Utvärdera verksamheterna och utveckla metoder för återkoppla till barn och vårdnadshavare. Metodstöd och diskussion kring vad det innebär att barnet får vara med och ge synpunkter och påverka beslut. Utveckla medborgardialoger, ungdomsråd och ungdomsfullmäktige utifrån konventionen med barn och unga. Bli bättre på att lyssna på barn. Utveckla former för hur informationen från ska användas och hur de ska återkopplas till de som deltog. Utveckla former för att kunna göra insatser utan föräldramedverkan. Utveckla former för att fråga målgruppen barn och unga om de är nöjda med insatserna.

Socialsekreterare

Socialsekreterare, chefer

I samtal med ensamkommande flyktingbarn, unga som är omhändertagna (LVU)

Socialsekreterare, chefer

Ta tillvara barns synpunkter och återkoppla till barnen

Socialsekreterare

Samtal med barn

Politiker

Medborgardialog, ungdomsråd, ungdomsfullmäktige

Socialsekreterare

Samtal med barn utan förälders medverkan

Socialsekreterare, chefer

Samtal med barn, enkäter

Vissa kommuner använder PDCAcykeln (plan, do, check, act) Finns i vissa kommuner Finns i vissa kommuner

Princip 4: Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken I barns kontakter med socialtjänsten bör det finnas tydliga rutiner och forum för att ge barnen kunskap om rättigheter, som vad det i praktiken innebär, att barn har rätt att säga sina åsikter. Detta förutsätter i sin tur att verksamheterna har arbetssätt och former där barn kan komma till tals. Nya metoder bör utvecklas för socialtjänstens arbete. På vilket sätt ensamkommande flyktingbarn och familjehemsplacerade barn ska informeras är en fråga, nästa är hur man når tonåringar, fångar deras intresse och ökar deras inflytande i samhället via

exempelvis ungdomsråd och ungdomsriksdag. En checklista med ”Information till barnet om sina rättigheter” kan vara ett annat hjälpmedel för socialtjänsten. Som tidigare nämnts i kartläggningen är det centralt, att barn nås av pedagogisk information om sina rättigheter och att de har egna kommunikationskanaler som sociala medier, hemsidor och sms. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Socialsekreterare

Samtal med barn med funktionsnedsättning

Socialsekreterare

I samtal med barn

Politiker, tjänstemän

Kunskap om rättigheter och inflytande

Socialsekreterare

Samtal med ensamkommande flyktingbarn och familjehemsplacerade barn

politiker, tjänstemän, chefer, socialsekreterare

ökad kunskap om förhållningssätt, som går i linje med konventionen

Informatörer

Information om barnets rättigheter

Status idag. Om uppgift finns

Vägledande samspel används i många kommuner

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Utveckla metoder för att ge information om barnets rättigheter och socialtjänsten. Utarbeta en checklista med t ex när fick barnet information om sina rättigheter. Utveckla metoder för barnoch ungdomsinflytande via ungdomsråd. Utveckla metoder för barnoch ungdomsbudget, där barn får vara med och påverka. Utveckla metoder för att informera om barnets rättigheter till ensamkommande flyktingbarn och familjehemsplacerade barn. utveckla ett förhållningssätt och sampel med barnet, som bygger på konventionen Utveckla lättillgänglig information om barnets rättigheter på internet och via andra sociala medier gärna i samarbete med barn och unga.

Princip 5: Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap. Personal inom socialtjänsten bör ha god barnkompetens för att kunna stödja och hjälpa föräldrarna att stärka sitt barns rättigheter. Tematiska föräldramöten i samverkan med förskola/skola eller föräldrastödutbildning är förslag som tas upp. Socialtjänsten bör enligt flera intervjuade delta aktivt i familjecentralsarbetet och knyta ihop faderskapsarbetet med de övriga verksamheterna på familjecentralen och bjuda in fler föräldrar till främjande/förebyggande verksamhet.

Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Socialsekreterare

Samtal med föräldrar till barn med funktionsnedsättning

Socialsekreterare, fältassistenter

Utveckling av tematiska föräldramöten

Socialsekreterare

Delta aktivt i familjecentralsarbetet och knyta ihop faderskapsarbetet med verksamheter inom familjecentralen. Bjuda in föräldrar till främjande/förebyggande verksamhet som kan stärka barnets rättigheter. Föräldrautbildning, som går i linje med konventionen, i samverkan med andra professioner

Socialsekreterare

Status idag. Om uppgift finns

Tematiska föräldramöten med dialog mellan föräldrar, finns i flera kommuner

Många kommuner erbjuder och utvecklar föräldrautbildningar

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Utbildning/fortbildning för att öka barnkompetens och kunna ge föräldrarna stöd i att stärka sitt barns rättigheter öka kompetensen och resurserna för att utveckla tematiska föräldramöten i samverkan med förskola/skola Utveckling och forskning av effekt av familjecentralers arbete utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Utveckla forskningen på föräldrastödsmetoder, som går i linje med konventionen. Samla in kunskap från fungerande pågående föräldrastödsmetoder i Sverige idag.

Princip 6: Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter. Att stärka barns rättigheter och omsätta denna kunskap i verksamheterna innebär att alla barn inom socialtjänstens väggar omfattas. Detta innebär att kraven på olika nivåer i organisationen klarläggs, vad var och ens roll är för alla från politiker till handläggare. Barnet ska vara i fokus, men för att få en helhetssyn behövs gemensam planering och ansvarsfördelning. Förutsättningar för att implementera konventionen är att ”veta, vilja och kunna omsätta i praktiken”, enligt en röst i materialet. Ett konkret exempel är att kommunen bestämmer sig för att inte vräka barnfamiljer. Frågan måste tas på allvar och omsättas i praktisk handling. Här behövs förmodligen mer tvingande åtgärder och uppföljningar för att få det långsiktigt genomfört, enligt en av de intervjuade. Beslutsfattare: utbildning/kompetensutveckling Det behövs kontinuerlig utbildning/information för politiker i socialnämnden om konventionen med konkreta exempel, till exempel vilka följder ett beslut får för det placerade barnet eller för barnet med behov av särskilt stöd i skolan. Speciellt när nya politiker och tjänstemän tillsätts, behövs grundutbildning om barnets rättigheter både på teoretisk och praktisk nivå. Även nytillträdda chefer och anställda som inte har kunskaper i konventionen ska i sin introduktion till det nya arbetet få grundläggande kunskaper om konventionen, gärna också hur man använder konsekvensbedömningsverktyg.

Personal: utbildning/fortbildning/kompetensutveckling Utbildningar behövs med teman om konventionen och vad det innebär för de olika verksamheterna i socialtjänsten, översatt till det ansvar som åligger. Praktiska övningar och konkreta exempel utifrån exempel från verkligheten är viktiga, anser flera av de intervjuade. Kopplingar mellan Socialtjänstlagen och konventionen bör också göras, så att till exempel språkbruk tydliggörs och konventionen omvandlas till verksamhetens terminologi. Under utbildningen bör också förutsättningar för att följa bestämmelserna i konventionen diskuteras. Kompetensutveckling för personal hur man samtalar med barn och gör observationer av barn, är förslag som märks från de intervjuade. Ett sådant arbetssätt är BBIC (Barns Behov i Centrum) som hjälper till att reflektera kring samtal med barn och hur det kan dokumenteras i utredningar. Hur man praktiskt använder konsekvensbedömningsverktyg, hur man kan hjälpa barn och unga som ringer in till verksamheten för att öka tillgängligheten samt kunskaper i Vägledande samspel22 för att öka kunskap om förhållningssätt i linje med barnkonventionen, är andra förslag på fortbildning. Kontinuerlig kunskaps - och kompetensutveckling i att stärka barnets rättigheter för all personal är viktigt så att kunskaperna hela tiden förnyas. Kurser bör hållas på lokal nivå för att alla ska ha möjlighet att delta. Fortbildningen behöver också följas upp för att följa, hur kunskapen omsätts i praktiken. En gemensam utbildning för både personal och barn skulle också kunna genomföras för att höra om varandras definition av delaktighet och inflytande. Metodstöd, material, spridning Informationsmaterial om barns rättigheter utifrån konventionen och Socialtjänstlagen bör tas fram och lämnas till nyanställda under introduktionstiden. Ett ”utbildningspaket” i konventionens anda måste också utvecklas, likaså material om praktisk metodik kring hur handläggare för samtal med barn. Från en aktör kommer idén att ta fram ett spel för arbetsplatsträffar, liknade det som SKL har tagit fram för att utveckla arbetsgrupper 23, som kan handla om konventionen och hur man omsätter den. En regional samordning kring kompetensinsatser och forskning bör finnas, anser utfrågade i materialet. Överhuvudtaget behövs mer forskning initieras så att evidensbaserade metoder kan rekommenderas, inte minst för att kunna jämföra arbetet mellan verksamheter. Erfarenhetsutbyte och utvecklingsarbete via nätverk, behövs exempelvis liknande Partnerskapet för barnkonventionens genomförande

22 23

www.icdp.nu www.ifas.se

Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Politiker, tjänstemän

Beslut om vräkning

Det finns i vissa kommuner beslut om att inte vräka barnfamiljer

Utveckla rutiner för att inte vräka barnfamiljer.

Politiker, tjänstemän, chefer, socialsekreterare

För att omsätta konventionen i praktiken i sin verksamhet

Socialsekreterare, chefer

Gruppdiskussioner i arbetsgruppen

Nyanställda socialsekreterare, nyanställda politiker

Introduktionstid

Växelpersonal

Samtal med barn per telefon, tillgänglighet Samtal med barn

Socialsekreterare Socialsekreterare

Samtal med barn, observationer av barn

Överförmyndare, god man

Ensamkommande flyktingbarn

Koppla konventionen till det vardagsnära i verksamheten, hur kan den användas i målformuleringar, hur följs insatser upp och hur märker barnen det. Utbildnings-/fortbildningsinsatser kontinuerligt och målgruppsanpassat samt med verksamhetens terminologi. Utveckla utbildningspaket, t ex hur samtalar man med barn. Utveckla arbetsmetoder och material för att omsätta konventionen i praktiken t ex utveckla ett spel för arbetsplatsträffar liknande det som SKL har tagit fram för att utveckla arbetsgrupper Utbildningen ska ske på lokal nivå. Utveckla informationsmaterial om barns rättigheter utifrån konventionen och Socialtjänstlagen. Utbilda i bemötande. BBIC

Utbildning, utveckling och utvärdering av BBIC. Följa upp handläggare som är licensierade. Kompetensutveckling i att samtala med barn och göra observationer av barn. Utveckla regional samordning kring kompetensinsatser och forskning. Utbildningsinsatser om barnets rättigheter

Princip 7: Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan. Samverkans syfte måste klargöras och behoven för samverkan identifieras. Två viktiga förutsättningar är att finansieringen säkras långsiktigt och att bestående strukturer finns i organisationen. Lika självklart är att samverkan kräver motivation, lärande och koordination. Framgångsfaktorer för samverkansarbete, som några aktörer uttrycker, är att alla utgår från gemensamma mål, målgruppstänkande och har fokus på resultat och kontinuerlig uppföljning.

De insatser som är av tvärsektoriell karaktär skulle behövas samordnas och tydligare styras genom övergripande politiska mål för ungdomsarbetet i kommunen. Att arbeta för att underlätta/förbättra samverkan mellan kommun och landsting är en viktig satsning inför framtiden. Då krävs även tydliga uppdrag i kommunens mål- och budgetdokument, till berörda förvaltningar och att uppdragen utvärderas och följs upp. En av de intervjuade föreslår en ledningsgrupp där olika förvaltningar deltar tillsammans och diskuterar frågan. Bra strukturella samverkansmodeller behövs inom socialtjänsten. Erfarenheter från Modellområdesprojektet som drivs av SKL kan till exempel spridas. Syftet med arbetet är att uppnå en strukturell samverkan och utgå från en helhetssyn på barnets förhållanden och som också stärker barnets rättigheter till bättre stöd och en bättre omvårdnad. Barnet ska också slippa att slussas runt mellan olika vuxenkontakter, det är viktigt att i stället skapa en barnvänlig miljö som utgår från barnet. Bra rutiner behöver tas fram när barn i stor utsträckning uteblir från skolan. Här bör i första hand läraren först kontakta barnet och familjen, inte socialtjänsten, poängterar någon. Samverkan kan behöva regleras för att skapa en gemensam värdegrund med tydlig koppling till konventionen att arbeta utifrån. Det vore önskvärt, när det gäller polis, socialtjänst, barnoch ungdomspsykiatri och skola, både offentliga och enskilda utförare av insatser och åtgärder för barn och unga. Utbildning/diskussioner kring sekretessområden för att gemensamt utveckla arbetet utifrån ett barnrättsperspektiv är en annan del som berör socialtjänsten och är speciellt viktigt i arbetet kring barn som far illa. Att avsätta pengar i en social investeringsfond där man reserverar pengar till förebyggande insatser för barn och unga, tryggar samverkan. Höga investeringskostnader i barn kan löna sig i längden och ge långsiktiga vinster. Brist på samverkan kan dock ibland bero på strukturproblem och behöver inte bero på att det är ont om resurser, menar flera intervjuade. Det kan istället röra sig om ineffektivt ledarskap, styrsystem och uppföljningssystem. Slutsatser från projektet Egen växtkraft, som undersöker hur barn och unga med funktionsnedsättning kan få mer att säga till om, visar på vikten av att beslutsfattare är insatta i vilka förutsättningar som krävs för barn och unga ska kunna utöva sina rättigheter. Barn med funktionsnedsättning har ofta en mängd kontakter med olika verksamheter med olika huvudmän, vilket innebär att samverkan är av stor betydelse för barnets möjlighet att kunna påverka sin situation och måste ske på ett sätt som gör att barnets integritet respekteras samtidigt som det kommer till tals. Riktlinjer utformat så att de ger konkret stöd till verksamheten och att genomförandet går att utvärdera 24.

Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Personal inom socialtjänsten, tjänstemän, politiker

Samverkan med andra som BUP, barnsjukvård, habilitering, primärvård, förskola/skola

Samverkansmodeller finns och fler är under utveckling, bl a via Modellområdesprojektet

Metodstöd i samverkan genom att ta bort stuprörstänket, gemensamma mål, fokus på resultat, kontinuerlig upp-följning och långsiktig finansiering.Sprida bra strukturella samverkansmodeller och att samordning har stora mätbara vinster.Utveckla sekretesslättnadsblanketter, där även barnet skriver på (eventuellt åldersrelaterat. Barn med funktionsnedsättning har ofta en mängd kontakter. Stöd i form av policys och riktlinjer som ger konkret stöd till verksamheterna och att insatserna kan utvärderas. Ökad forskning och metodutveckling inom området. Utbildning och diskussion kring sekretessområdet för att gemensamt utveckla arbetet utifrån ett barnrättsperspektiv, speciellt kring barn som far illa.

Princip 8: Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn Förutsättningar bör skapas för alla barn som har kontakt med socialtjänsten så att den blir jämlik över landet, till exempel att rutiner för ärenden är desamma och att resurser för arbetet finns. Kring ekonomiskt bistånd kopplat till barnfattigdom bör socialtjänsten utveckla bra rutiner för att kartlägga barnets behov och rutinerna bör se lika ut över landet. Varje barn har rätt att utvecklas i sin egen takt och få stöd. Insatser som görs under uppväxten, från nyfödd till vuxen, skulle också kunna vara mätpunkter för barnets levnadsvillkor. System för att följa barnen behöver utvecklas. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Tjänstemän chefer socialsekreterare

Ekonomiskt bistånd kopplat till barnfattigdom

Tjänstemän, chefer

Uppföljning av insatser

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Utveckla rutiner för att kartlägga barnets behov och vad som kan genomföras. System för att socialtjänsten ska bli jämlik över landet Utveckla system för att registrera när insatser för barnet genomförs från nyfödd till vuxen och utveckla system för uppföljning.

Princip 9: Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv. Barnbokslut behövs i alla verksamheter enligt de intervjuade. En fråga som ställdes av en av de deltagande i kartläggningen: hur kan man göra barnchecklistor och barnkonsekvensanalyser lätta att använda? Det behövs utbildning i att använda dessa verktyg och system för hur de kan användas. Ett konsekvenstänkande behövs och därmed rutiner ”Vad betyder det när vi tar beslut? och ”Vad är barnets bästa?” Konventionen behöver kopplas till det vardagsnära i verksamheten. Hur kan man använda den i lokala målformuleringar, hur märks den i verksamheten och hur märker barnet konkret av insatsen. Det behövs att man utvecklar former för uppföljning ur ett barnrättsperspektiv. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper

Sammanhang/ situationer där kunskap behövs

Status idag. Om uppgift finns

Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling

Politiker, tjänstemän, chefer

Barnbokslut, barnkonsekvensanalyser utifrån ett barnrättsperspektiv

Finns i vissa verksamheter

Metodstöd för att göra barnbokslut. Utveckla lättanvända barnchecklistor och modeller för barnkonsekvensanalyser, samt utbildning i hur man använder dem.

Sammanfattande analys och slutsatser för socialtjänsten En sammanfattande analys har gjorts av de svar som har inkommit från intervjuer, gruppdiskussioner, workshops och skriftligt.

Strukturella/organisatoriska behov och förutsättningar För att arbetet med barnets rättigheter ska ha förutsättningar att lyckas behöver kommunledningen kunskaper om vad ett barnperspektiv innebär och vad som krävs för att konkretisera detta i praktisk handling. Barnperspektivet måste göras begripligt. Chefer och ledare på alla nivåer bör därför driva frågan, då ledarskapet har en avgörande betydelse för om barnets rättigheter respekteras. Därmed behövs stöd för att göra tydliga målformuleringar, uppföljningsrutiner och metoder, både på den politiska nivån och på den direkta verksamhetsnivån. Det behöver utvecklas riktlinjer/rutiner för hur arbetet ska utformas och vilken prioritet det har bland alla andra arbetsuppgifter. En ansvarig person (utvecklingsledare), som samordnar och stöttar verksamheterna om barnets rättigheter behövs.

Princip 1: All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen För att personal ska kunna ge barn som anhörig stöd enligt tillägget i Socialtjänstlagen behövs vägledning. Eftersom detta är ett tillägg som rör socialtjänsten i hela Sverige behöver någon myndighet se över hur vägledningen ska utformas. Det kan också behövas vägledning i om det ska bli speciella anhörigstödjare för barn, som man nu har för äldre. Detta kräver antingen nya eller en omprioritering av resurser. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: chefer och socialsekreterare

Princip 2: Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang Idag finns det regler hur information ska delges, men problemet är att reglerna inte alltid följs. Därför behöver metoder och rutiner utvecklas mellan socialsekreterare från

ankomstkommuner och anvisningskommun, så att informationen om och till ensamkommande flyktingbarn blir tydligare. Barn inom socialtjänsten har ofta många kontakter. Därför skulle det behövas system för att minimera antalet personkontakter för barnet i ett ärende, att dra lärdom av det arbetssätt som Barnhusen arbetar efter och integrera detta i socialtjänsten. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: chefer och socialsekreterare

Princip 3: Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem. I och med utvecklingen av BBIC, tycker socialtjänsten att den har blivit bättre på att lyssna på barn, men det behövs ändå utveckling av metoder och systematik för att alla barn i olika åldrar som har kontakt med socialtjänsten ska få komma till tals, liksom brukarnöjdenkäter, som barn besvarar efter besök. Det är speciellt viktigt att utveckla former för hur barn med funktionsnedsättning, för ensamkommande flyktingbarn och för barn som är omhändertagna (LVU), så att de kan ges möjlighet att få uttrycka sina synpunkter, få ökat inflytande och delaktighet. Det behöver också utvecklas metoder för återkoppling till barn och unga om det de har haft synpunkter på. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: chefer och socialsekreterare

Princip 4: Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken. Socialtjänsten anser att det saknas rutiner för att alla barn som har kontakt med socialtjänsten får information om sina rättigheter. Det är synnerligen angeläget att utveckla informationen när det gäller ensamkommande flyktingbarn, barn med funktionsnedsättning och familjehemsplacerade barn, så att den ges utifrån barnets förutsättningar. Det är också viktigt att öka barnets kunskap om sina rättigheter även ur ett jämlikhetsperspektiv.För att nås av information bör även lättillgänglig sådan om barnets rättigheter tas fram på internet och i andra former, som till exempel sociala medier och i samarbete med barn. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: tjänstemän, informatörer, chefer och socialsekreterare

Princip 5: Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap. Det saknas fortbildning för att öka barnkompetensen och kunna ge föräldrar stöd att stärka sitt barns rättigheter. För att nå föräldrar är det viktigt att utveckla olika mötesformer för att ge föräldrar stöd i sitt föräldraskap i samarbete med till exempel förskola/skola. Berörda yrkesgrupper: socialsekreterare och fältassistenter

Princip 6: Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter. För att kunna koppla konventionen till socialtjänstlagen och till det vardagsnära i verksamheten behövs målgruppsanpassade utbildnings-/fortbildningsinsatser utifrån verksamhetens vardag och språkbruk. Dessa insatser behöver genomföras på alla nivåer, för politiker, chefer och medarbetare. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, tjänstemän, chefer och socialsekreterare Framför allt behöver nyanställda socialsekreterare och nya politiker informationsmaterial om barnets rättigheter utifrån konventionen med koppling till socialtjänstlagen. Ett sådant material saknas idag och skulle behöva utvecklas. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker och socialsekreterare Det finns både positiva och negativa röster om att använda BBIC ((Barnets Behov I Centrum), men bedömning är ändå att det behövs fortsatt utbildning, utveckling och utvärdering av BBIC.

De som är överförmyndare och god man är lekmän och för att de ska kunna tillgodose barnets rätt, behöver de utbildning och vad dessa innebär i praktiken. För att få bra systematik kring vilka insatser som behövs, bör det utvecklas en regional samordning kring kompetensinsatser och forskning. Berörda yrkesgrupper: socialsekreterare, tjänstemän, överförmyndare och god man

Princip 7: Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan. Bra tillgängliga strukturella samverkansmodeller finns. Det gäller bara att sprida erfarenheterna från dessa så att andra verksamheter kan ta del av dem. För att kunna samverka krävs gemensamma målformuleringar, gemensamt fokus på resultat, kontinuerlig uppföljning och långsiktig finansiering, till detta kan det behövas metodstöd. Sekretess är ett område som ofta försvårar samverkan mellan olika verksamheter och huvudmän. Utbildning och diskussion behövs kring sekretessområdet med samverkanspartners för att gemensamt utveckla arbetet utifrån ett barnrättsperspektiv, speciellt kring barn som far illa. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, tjänstemän, chefer, socialsekreterare och fältassistenter

Princip 8: Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn. Ekonomiskt bistånd kopplat till barnfattigdom är något som diskuteras och där biståndet till barnfamiljer bedöms olika. Här skulle det behövas stöd i att utveckla rutiner för att kartlägga barnets behov och vilka bistånd som kan ges. Detta bör vara jämlikt över landet. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: tjänstemän, chefer och socialsekreterare För att bättre kunna få en översikt över vilka insatser som görs behövs system för att registrera när insatser genomförs från nyfödd till vuxen och för uppföljning av insatserna. Dessa skulle sedan kunna ligga till grund för vilka insatser som bör prioriteras Berörda yrkesgrupper: tjänstemän och chefer Förutsättningar bör finnas att alla barn, som har kontakt med socialtjänsten ska få en jämlik socialtjänst över landet. System för att mäta detta behövs. Befintliga uppföljningssystem bör utvecklas. Berörda yrkesgrupper: tjänstemän och chefer

Princip 9: Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv. Många har negativa erfarenheter av att använda barnchecklistor och barnkonsekvensanalyser ändå efterfrågas dessa av verksamheterna. De har tillägget att de ska vara användarvänliga och att det behövs vägledning och system för hur de ska användas. Stöd för att göra barnbokslut behövs också, vilket skulle kunna fås av dem som har erfarenhet av detta. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper: politiker, tjänstemän och chefer

Kommentarer Arbetsgruppens bedömning är att ansvaret för att ta fram grundläggande information, metoder och material bör finnas på nationell nivå. Därefter kan den enskilda kommunen anpassa dessa stödinsatser utifrån sina förutsättningar. Alternativet att varje kommun själva ska ta fram informationsmaterial mm är inte effektivt och kommer sannolikt att vara mer kostsamt och ta längre tid i anspråk. Att utveckla uppföljningssystem som exempelvis SKL:s Öppna Jämförelser för att kunna följa upp arbetet med att stärka barnets rättigheter, skulle kunna vara ett sätt att få gemensam uppföljning. Spridning av material, metoder och goda exempel från kommun och landsting skulle underlättas med en nationell hemsida och eftersom en sådan inte finns, behöver man fundera över vem som ska ha ansvar att utveckla denna och hålla den uppdaterad.

I en del fall efterfrågas stöd som redan finns, men som de intervjuade inte känner till eller så tycker de att detta stöd inte är tillräckligt. Dels behövs därför en nationell samordning, att alla kommuner ska få tillgång till vilka metoder och information som finns och dels behövs en samordnande funktion lokalt som kan sprida information samordna utbildnings-/fortbildningsinsatser inom den egna kommunen/regionen

Nationella aktörer Inledning Med nationella aktörer avses i föreliggande rapport statliga myndigheter och organisationer som har ett nationellt uppdrag. Många intervjuade har kommenterat den nationella nivån, vilket ledde till att ett särskilt avsnitt ägnas åt denna. Synpunkterna är kategoriserade utifrån behov av strukturella insatser och förutsättningar och utifrån de principer som omnämndes. Regeringen har i sin skrivelse Barnpolitiken – en politik för barnets rättigheter (skr. 2007/08:111) prioriterat ett antal områden och strategin kommer att vara utgångspunkt för de åtgärder som regeringen genomför. Här följer de prioriterade områden och några av de insatser som ska genomföras: Det strategiska arbetet med att genomföra barnkonventionen: Överenskommelse mellan regeringen och SKL om att stärka barnets rättigheter Uppdrag till BO att sprida och kommunicera den nya strategin Tematiska dialoger för ökad samsyn och samordning i barnrättsfrågor Ett nytt uppföljningssystem för barnpolitiken: Statistiska Centralbyrån hart i uppdrag att utifrån målområdena beräkna indikatorer på statistiska underlag utifrån register hos flera myndigheter Stöd i föräldraskapet: Nationell strategi för föräldrastöd Bekämpa våld mot barn: Insatser för att bekämpa våld mot barn bland annat öka kunskapen bland yrkesgrupper och informationsmaterial till föräldrar Främja barns psykiska hälsa: En förstärkt elevhälsa De som har intervjuats har ibland inte känt till vilka insatser som har genomförts eller planeras från nationell nivå. Många anser att det behövs en tydligare marknadsföring och spridning från den nationella till den lokala nivån.

Behov av strukturella insatser och förutsättningar Regering och riksdag måste tydligt visa att frågan är prioriterad. Tydligare skrivningar bör finnas i regeringsuppdragen om att stärka barns rättigheter. Socialdepartementet (och riksdagen) har ett ansvar att marknadsföra strategin för att stärka barnets rättigheter inom kommun- och landstingsverksamheter. Departementen borde också samverka för att stärka barnets rättigheter och för att undvika parallella insatser (som exempelvis föräldrastöd). En återkommande reflektion är att de nationella aktörerna inte verkar känna till och läsa varandras rapporter. Bättre spridning av information från departementen till kommunerna är ett annat förbättringsområde. Myndigheter och organisationer bör också skapa förutsättningar för ett långsiktigt och hållbart arbete och därmed mindre av flyktiga insatser och projektmedel. Långsiktiga stimulansmedel är därför både nödvändiga och önskvärda. Ett förslag från kartläggningen är att ha ett nationellt samordningskansli för dem som arbetar med barn, vilket kan samordna långsiktiga insatser, utveckla samverkan och stimulera forskningsinsatser. Vidare behövs det utvecklas en nationell hemsida där goda exempel från kommun och landsting, informations- och utbildningsmaterial och metodstöd kan spridas. Flera instanser efterlyser ett utvecklingsarbete för metoder och arbetssätt på nationell nivå för tillämpning av konventionen inom kommuner och landsting. Vid ett flertal för-

frågningar har besked getts om att det saknas sådana resurser inom BO och att de endast arbetar med vissa prioriterade områden. För kommun- och landstingsnivå dock finns efterfrågan på metodstöd som tas fram på nationell nivå så att de inte måste ”uppfinna hjulet” igen, till exempel stöd i hur man tillämpar konventionen, genomför insatser och tolkar direktiven. Stöd behövs också för att minska de stora skillnaderna som idag finns mellan till exempel landstingens arbete med tillämpning av konventionen. Det finns skillnader i tillämpningen ”i praktiken”, vilket gör att stödet behöver vara riktat för att vara effektivt och få genomslag i verksamheterna, som någon uttrycker det i materialet. BO:s resurser bör utökas för att de ska kunna leva upp till sin granskningsroll kopplat till hela konventionen, visar kommentarer i kartläggningen. En jämförelse i antal anställda kan göras med andra myndigheter med barn och unga som målgrupp, till exempel Ungdomsstyrelsen, anser en av de intervjuade.

Behov av insatser utifrån några av principerna Princip 1: All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen Lagtexter bör förstärkas om krav på barnperspektiv. Ett exempel som tas upp i kartläggningen är att patientlagstiftningen för minderåriga bör förstärkas för att tydliggöra hälso- och sjukvårdens ansvar att göra barn/unga delaktiga. Ännu ett område att beakta är barns behov av information, råd och stöd när barn är närstående med allvarligt sjuk förälder, ett område som under året förtydligats i Hälso- och sjukvårdslagen, vilket medför att varje landsting står inför ett förbättringsarbete. Ytterligare ett område där lagstiftningen bör ses över gäller umgängesrätten, där föräldrarätten är starkare än barnets rätt. Riktlinjer och lagändringar som görs med tydlig koppling till rättighets/skyldighetsaspekter är vägledande och behöver kompletteras med vägledning. Nya lagar och tillägg bör snabbt komma ut till ledningar ute i verksamheterna. Frågor att ställa sig är: Vems är ansvaret att Socialstyrelsen meddelandeblad och SKL:s cirkulär kommer till rätt personer och sprids vidare? En annan synpunkt är att SKL skulle kunna ha en värdefull rådgivande roll och kunna ta fram och ge landstingen rekommendationer samt förmedla olika exempel på praktisk tillämpning. Ett sådant exempel är uttolkningen av hur man bör möta den ändrade skrivningen i Hälso- och sjukvårdslagen, lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område och Socialtjänstlagen om stöd till barn som närstående. Flera intervjuade anser att konventionen att stärka barnets rättigheter bör bli lag.

Princip 3: Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem Viktigt är att översätta krav om barns delaktighet och inflytande till konkreta åtgärder/metoder för samtliga kommunala verksamheter, allt från samhällsbyggnad och till äldreomsorg.

Princip 5: Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap. En samsyn behövs mellan nationella aktörer och ekonomiska bidrag gällande barnrättsperspektiv, barnrättsfrågor och föräldrar. Här är det viktigt att betona en koppling/samsyn mellan kommun och landsting när det gäller föräldrastöd, till exempel nämns mödra- och barnhälsovård i faktabladet, men inte när FHI annonserar om ansökan i sin föräldrastödssatsning.

De föräldrastödsprogram som nu används bör granskas om de är förenliga med barnkonventionen. När en satsning som exempelvis ”Nationell strategi för ett utvecklat föräldrastöd – En vinst för alla”, genomförs ska det i uppdraget vara tydligt att föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter. Dessutom borde det med tanke på samverkan varit naturligt att kommuner och landsting samverkade i föräldrastödssatsningen.

Princip 6: Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter. Kunskap om konventionen bör inkorporeras i alla relevanta högskole- och yrkesutbildningar, beroende på yrkesval och uppdrag kan relevanta kunskaper finnas med på schemat. I skolledarutbildningen, men också lärarutbildningar, är det särskilt viktigt att rättigheter enligt artikel 42 ingår. Vidare bör enligt samma artikel utbildning i de mänskliga rättigheterna ingå i lämpliga läro- och kursplaner för det allmänna skolväsendet. Viktigt även att förstärka detta område i utbildningar till fritidspedagog, fritidsledare, socialarbetare. Utbildning om barnets rättigheter bör även finnas med i grundutbildning i pediatrik och ST-utbildning Utveckla ett webbaserat utbildningsmaterial, från nationell nivå, är ett förslag i kartläggningen. Ett nationellt sammanhållet utvecklings- och utbildningspaket skulle vara ”en oerhörd styrka och hjälp i landstings och kommuners arbete med barns rättigheter”, är en kommentar från en aktör. En annan synpunkt är att landsting behöver stöd i metodutveckling av barnkonsekvensanalyser för att beakta barnperspektivet och för att barnets bästa ska tillgodoses i beslutsfattandet. Exempel att lära av finns inom patientsäkerhetsarbetet och handböcker för riskanalys och händelseanalys. För att få barn att komma till tals bör personal få ökade kunskaper kring förhållningssätt, bemötande och en medvetenhet om att barn har rätt att vara förberedda inför exempelvis provtagning och undersökningar. Behov av nätverksarbete för erfarenhetsutbyte behövs även för till exempel landsting och regioner. Partnerskap för kommuner finns redan. En önskan från en aktör är att kunna utbyta erfarenheter och samverka med nationella aktörer och landsting inom området.

Princip 8: Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn. Nationella mål och indikatorer på barnrättsområdet är åtgärder att sträva efter. Indikatorer som går från internationell nivå till nationell och vidare till lokal nivå är ett viktigt led, så arbetet som görs går åt samma håll och kan följas upp och utvärderas. Utveckla nationellt program liknande ”Nya former för att utveckla evidensbaserad praktik inom socialtjänsten”. Det skulle vara önskvärt att utveckla kriterier för tillämpning av barnkonventionen i Öppna Jämförelser som SKL genomför, för att synliggöra barns rättigheter. Uppföljning av barns perspektiv och barnrättsliga insatser kan lyftas till den politiska agendan genom till exempel granskningar av Socialstyrelsen, Skolinspektionen, RRV och Komrev. Kvalitetsregistret Senior Alert skulle kunna översättas till barnområdet – med egna indikatorer – ett eget Junior Alert. Senior Alert har visat sig vara ett systematiskt arbetssätt för prevention av fall, trycksår och undernäring genom hela vårdkedjan när det gäller individer över 65 år, och är uppbyggt i tre screeninginstrument.

Sammanfattande kommentarer Ett samordnat stöd från nationella aktörer som sprider goda exempel från landsting, kommuner och regioner, utarbetar material mm, samt ger generellt stöd i hur konventionen ska tillämpas, genomföra insatser och tolkar direktiven. Regering och riksdag måste tydligt visa att frågan om barnets rättigheter är högt prioriterad för att öka medvetenheten hos politiker på regional/lokal nivå. Myndigheter och organisationer bör stimulera till långsiktigt och hållbart arbete, vilket kräver långsiktiga stimulansmedel t.ex. liknande de satsningar som har gjorts för äldre (Senior Alert). Myndigheterna bör bättre samordna sina insatser i syfte att undvika för många parallella insatser t.ex. inom området föräldrastöd. Riktlinjer och lagändringar med koppling till rättighets/skyldighetsaspekter behöver kompletteras med vägledning. Kunskap om konventionen, och hur den ska tillämpas är önskvärt i alla grundutbildningar som rör barn. Enligt Högskoleverket finns det skrivningar om konventionen i socionom- och lärarutbildningen, men det är upp till varje lärosäte och kursansvarig att bestämma hur konventionen presenteras och det är inte obligatoriska kurser. Inom hälso- och sjukvårdsutbildningar lyser konventionen med sin frånvaro om inte någon kursansvarig tycker att denna fråga är prioriterad. Utveckla indikatorer, som utgår från internationell nivå till nationell och lokal nivå, är önskvärt för att arbetet ska gå i samma riktning och följas upp och utvärderas. Här kommer BO:s och SCB:s arbete att vara till stor nytta. Utveckla kriterier för tillämpning av konventionen i Öppna Jämförelser som SKL genomför för att både synliggöra och tydliggöra barnets rättigheter. Detta skulle underlätta uppföljningen av de insatser som görs. Utveckla en hemsida med goda exempel från kommun och landsting med informations- och utbildningsmaterial och metodstöd, föreslår flertalet av dem som har intervjuats. Hemsidan behöver både marknadsföras till kommuner, landsting och regioner och kontinuerligt uppdateras. Den ska dessutom ha länkar till andra viktiga webbsidor inom området att stärka barnets rättigheter. Ett nationellt sammanhållet utvecklings- och utbildningspaket för såväl politiker som tjänstemän skulle vara till mycket stor hjälp i landstingens och kommunernas arbete för och med barnets rättigheter.

Bilaga 1 Olika verktyg för att tillämpa barnkonventionen Arbetet med att tillämpa FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och ett barnperspektiv i olika verksamheter är en process som kräver utveckling. Inom såväl myndigheter som kommuner och landsting efterfrågas både teoretisk och praktisk information om hur barnkonventionen kan genomföras i praktiken. Några av de verktyg som redan nu används i arbetet med barnkonventionen hos olika instanser är: barnkonsekvensanalyser, barnchecklista, barnbudget, barnbokslut och barnbilaga. Barnkonsekvensanalyser Barnkonsekvensanalyser är ett verktyg för att omsätta barnkonventionen i handling och synliggöra barnets bästa. Med hjälp av barnkonsekvensanalyser kan lokala och regionala beslutsfattare arbeta systematiskt och vara försäkrade om att ett barnperspektiv finns med i besluten. Syftet är att både på kort och lång sikt förbättra barns och ungas levnadsvillkor. Arbetssättet inkluderar kartläggning, beskrivning, analys, prövning med beslut och utvärdering. Metoden finns beskriven i faktabladet ”Uppnå kvalitet i beslut som rör barn och unga”, Barnombudsmannen: Faktablad 2, 2006

Barnchecklista En checklista innehåller ett antal frågor som ska ställas inför varje beslut som fattas. Exempel på frågor är: - Hur påverkar detta förslag barns och ungdomars situation? - Har barn och ungdomar haft möjlighet att påverka eller lämna synpunkter på förslaget? - Tar förslaget hänsyn till barnkonventionens text om ”till det yttersta av sin förmåga”? Idén med barnchecken är att på ett enkelt sätt tydliggöra att alla beslut ska konsekvensbeskrivas utifrån hur de påverkar barnen. Syftet är att barnoch ungdomsperspektivet ska uppmärksammas mer på alla plan. Barnchecken ska följa ärendet från början till slut. Budgeten – ett viktigt styrdokument för barn och unga FN:s barnrättskommittén granskar särskilt att staterna använder det yttersta av sina tillgängliga resurser för att förverkliga barnkonventionen. Kommittén lägger stor vikt vid att man i budgetarbete har ett barnperspektiv, att verksamheter för barn inte skärs ner oproportionerligt mycket i förhållande till andra verksamheter. Budgetarbetet ska synliggöra barnets bästa inte bara på den nationella nivån utan i än högre grad på den lokala. Barnbokslut Ett barnbokslut är en sammanställning av en verksamhets resultat som direkt berör barn och kan innebära att varje förvaltning i samband med årligt bokslut gör en särskild utvärdering av hur fattade beslut påverkat barns och ungas villkor i området eller i en verksamhet. Barnbilaga En barnbilaga är en bilaga till den ordinarie budgeten som mer tydligt markerar de prioriteringar som bör göras inför kommande år med hänsyn till barn. Det är ett verktyg som ännu inte funnit någon bestämd form. Definition av begreppet, syfte och innehåll varierar mellan de instanser som hittills prövat metoden. Utgångspunkten bör dock vara att den kan fylla en viktig funktion som måldokument. Om målen i barnbilagan knyter an till barnkonventionen kan den bli en viktig del för att förverkliga konventionen.

Bilaga 2 Kunskapssammanställning av tidigare kartläggningar; -avseende behov av stöd till kommun, landsting och regioner gällande implementering av barnkonventionen under perioden 2005-2010. Anna Ängeby, SKL, september 2010 Sammanfattning Utifrån kunskapsöversikten har ett antal faktorer identifierats för vilka förutsättningar som krävs för att kommuner och landsting ska kunna implementera barnkonventionen i sina verksamheter. Dessa är: Metodutveckling exempelvis genom att stärka arbetet med BBIC inom socialtjänsten. Kompetenshöjande insatser i grundutbildningar såväl som fortbildningar för berörda yrkesgrupper och beslutsfattare. Skapa kvantitativa och kvalitativa verktyg för att kunna mäta barnrättsperspektiv och barnperspektiv i verksamheterna. Stärka arbetet med barnkonsekvensanalyser och arbeta in barnperspektivet i centrala styrdokument. Arbeta med utvecklade metoder som exempelvis nöjt barn-index. Arbeta för att få med barns eget perspektiv. Stärka samverkan inom och mellan verksamheter. Ledningen behöver ge sitt entydiga stöd och engagemang och man behöver utgå från befintliga arbetsprocesser. Stärka både de ekonomiska och de personella resurserna. Arbeta med uppföljning och utvärdering. Inledning Syftet med denna kunskapsöversikt har varit att gå igenom tidigare kartläggningar och rapporter där kommuner och landstings behov av stöd vid implementering av barnkonventionen i verksamheterna redogörs för. Inledningsvis redogörs för de övergripande behov som identifierats till kommuner, landsting och regioner. Därefter redovisas för behov av stöd utifrån fokusområdena skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Övergripande behov kommun och landsting Utifrån enkätundersökningar till kommuner, landsting och länsstyrelser konstaterar BO att nästan alla kommuner och landsting idag fattat någon form av övergripande beslut om att arbeta utifrån barnkonventionen, men att de behöver arbeta med att omsätta dessa till praktik och handling (se BO, 2008a; 2008; 2008c). För att möjliggöra detta ser BO behov av arbete med: Barnkonsekvensanalyser. Utbildning och kompetenshöjande insatser för berörd personal. Avsättning av personella resurser för arbete med barnkonventionen. Vidare har BO (2009c) identifierat behov av stöd till yrkesgrupper var arbete har konsekvenser för barn för att de ska leva upp till de grundläggande principerna i barnkonventionen: Berörda aktörer bör stärka sin kompetens och metoder för att lyssna och samtala med barn. Kunskap och metoder bör ges inom såväl grundutbildningar som fortutbildningar. Det behövs fortlöpande kartläggningar med både kvalitativa och kvantitativa data om barns och ungas uppväxtvillkor samt hur barnrättsperspektivet används hos olika aktörer. BO är positiva till att vara en aktiv aktör till

regeringens avsikt att utveckla indikatorer och statistisk information för uppföljning av barnrättspolitiken. Utveckla ett systematiskt arbetssätt för olika yrkesgrupper för att analysera och visa på hur barnets bästa kan synliggöras. För att stärka ett barnperspektiv i lagstiftningen menar BO att genom systematiskt följa upp och utvärdera teorier och metoder kan olika aktörer identifiera och analysera sitt barnrättsarbete. Samverkan och sektorsövergripande insatser där olika yrkesgrupper får mötas och reflektera över hur barnrättsperspektivet kan utvecklas utifrån en helhetssyn på barnet. Framgångsfaktorer för lyckad implementering av barnkonventionen på lokal nivå som BO erfar är (BO, 2006; 2009a): Ledningens entydiga stöd och engagemang. Arbeta in perspektivet i centrala styrdokument. Utbildning och information till dem som i sitt arbete kommer i kontakt med och/eller fattar beslut som rör barn. Utgå från befintliga arbetsprocesser. Ekonomiska och personella resurser. Dialog och erfarenhetsöverföring. Uppföljning och utvärdering. LUPP När det gäller gruppen ungdomar har Ungdomsstyrelsen tagit fram enkätverktyget LUPP, lokal uppföljning av ungdomspolitiken, för att kommuner på ett enkelt sätt ska kunna ta reda på hur ungas situation ser ut lokalt (Ungdomsstyrelsen, 2010a; 2010b). Revision BO har identifierat att det finns behov av stöd för revisionen när det gäller att säkerställa barnperspektiv i granskning av kommun och landstings olika verksamheter (BO, 2007c). Därför har BO tagit fram en skrift med syfte att ge stöd till revisionen om vad de kan göra för att säkerställa barnperspektiv i verksamheterna. BO har även genomfört utbildningar för revisorer och kommer att erbjuda nya utbildningstillfällen i framtiden. Nöjt barn-index BO har varit med och utvecklat ett så kallat Nöjt barn-index som syftar till att mäta hur nöjda barn är med sina liv (se BO, 2006; 2009b). Indexet kan användas från små barn i förskoleåldern upp till ungdomar. Metoden kan hjälpa beslutsfattare att prioritera och ge nya möjligheter för att utvärdera och följa upp genomförda insatser för barn och unga. Pilotprojekt genomfördes i Karlskoga och Degerfors kommun 2006. Projektet ska leda fram till en manual som kan spridas på lämpligt sätt (se även www.karlskoga.se/612.html). Barnkonsekvensanalyser Barnombudsmannen rekommenderar att barnkonsekvensanalyser genomförs i följande steg: kartläggning, beskrivning, analys utifrån barnets bästa, prövning med beslut och utvärdering (BO, 2008d). I analysen ska även framgå hur barns och ungas synpunkter har beaktats. Samverkan För att de offentliga verksamheterna på ett bättre sätt än idag ska kunna tillvarata och stärka barnets rättigheter utifrån barnkonventionen krävs många insatser (BO, 2009a). BO skriver att för att uppnå målen måste olika verksamheter samverka. Som positivt exempel på samverkan mellan kommuner och landsting tar BO upp Barnahus. I Barnahus samverkar socialtjänst, polis, åklagare, rättsmedicin, barnmedicin och barnoch ungdomspsykiatri för barn som misstänks vara utsatta för misshandel eller sexuella övergrepp. BO ser behov av fortsatt utvärdering, vilket förutsätter bättre system för

uppföljning och dokumentation. Ett annat exempel på bra samverkan och samlokalisering är familjecentraler, anser BO (BO, 2007b). Förskola/skola BO genomförde i januari 2009 en enkätundersökning bland barn och unga i åldrarna 11 och 14 år (BO, 2009a). Utifrån undersökningen konstaterar BO att många vuxna som barn och unga möter i sin vardag saknar ett barnperspektiv som stämmer överens med barnkonventionens intentioner. Kring skolans område föreslår BO därför: Tydligare skrivningar i styrande dokument (skollag, läroplan, kursplan). Förstärkningar av lärarutbildningen. Tillhandahållande av bra kostnadsfritt undervisningsmaterial. Den 22 juni 2010 beslutade riksdagen om att anta den nya skollagen (Skolverket, 2010a). Under 2010–2012 har Skolverket regeringens uppdrag att informera om och förbereda för reformerna (Skolverket, 2010b). Skolverket erbjuder därför olika typer av stöd till skolor och personal. Bland annat har Skolverket planerat ett flertal olika aktiviteter för arbete med värdegrundsfrågor och upprättat en webportal med information om konferenser, utbildningar och annat inom området (se www.skolverket.se/vardegrund). Efter uppdrag från regeringen 2001 tog BO fram ett informationsmaterial om barnkonventionen; Jag vill säga något! (BO, 2009a). Informationspaketet har spridits till skolor. Vid utvärdering av satsningen konstaterades att materialet fungerat mycket bra som stöd för undervisning om barnkonventionen och barns rättigheter, men att spridningen varit i alltför liten upplaga för att kunna ge effekt. Under 2009 uppdaterades informationsmaterialet och skickades ut till samtliga 5600 grundskolor i Sverige samt till alla särskilda ungdomshem (BO, 2010a). Behov av stöd till personal inom skola och förskola (BO, 2009c) BO ser behov av relevanta kunskaper om exempelvis barns behov och psykologiska utveckling, barn och ungdomskultur samt barnrättskompetens. Vidare behövs kunskap och material som ökar pedagogernas möjlighet att använda barnkonventionen som ett pedagogiskt redskap i skola och förskola. Socialtjänst Socialstyrelsen har utvecklat och arbetar för att barnavårdsutredningar ska genomföras utifrån BBIC (Barns Behov I Centrum) (Socialstyrelsen, 2010a). Nästan alla svenska kommuner arbetar idag aktivt med BBIC. BBIC startade som ett projekt i sju kommuner vilket avslutades och utvärderades 2005 (Socialstyrelsen, 2007). Bland annat konstaterade då att BBIC hade bidragit till att barnens ställning stärkts till exempel genom att barn blivit mer aktiva under utrednings- och uppföljningsprocessen och socialsekreterarna hade fått en ökad medvetenhet och kunskap om barns behov. Barn som vårdas inom den sociala barnoch ungdomsvården är ett aktuellt ämne där BO genomfört intervjuer med ungdomar på de särskilda ungdomshemmen under 2010 (se BO, 2010a). SKL har även tagit fram en skrift som vänder sig till familjehemsvården med syfte att ge inspiration och utgöra ett stöd i metod- och kunskapsutvecklingen (SKL, 2009). SKL (2010) har i samarbete med Migrationsverket kartlagt kommunernas mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Resultat från kartläggningen visar bland annat att kommunerna behöver bättre kunskap och resurser för att hantera barnens särskilda behov. Kartläggningen föreslår som exempel på stöd till berörda verksamheter introduktionsutbildningar, handböcker och nationella riktlinjer. Behov av stöd till personal inom socialtjänst (BO 2009c) BO ser behov av grundläggande barnrättskompetens och relevant barnkompetens. Personal inom individ- och familjeomsorgen bör ha fördjupad barnrättskompetens. BO ser vidare behov att stärka arbetet med BBIC, men utvärderingar visar att det finns

behov av ytterligare kompetens framförallt gällande barnsamtal och dokumentation av vad som framkommer i dessa samtal. Ett sett att stärka barnrättsperspektivet inom socialtjänsten i stort är enligt BO att anpassa och utbilda respektive yrkesområde i BBIC. Hälso- och sjukvård Folkhälsoinstitutet (FHI) genomförde hösten 2009 en landsomfattande kartläggning av barns och ungas psykiska hälsa (FHI, 2010a). En rapport, som beskriver resultaten i hela studien på nationell nivå, kommer att färdigställas under 2010 (FHI, 2010b). SKL genomförde 2009 en kartläggning av arbetet i landstingen och ett urval kommuner om förebyggande arbete kring barn och ungas psykiska hälsa (SKL, 2009a). Förslag på framtida satsningar för att stödja kommuner och landsting inom området är: Metodstöd och kunskapsstöd Fortsatt utveckling av arbetet med öppna jämförelser Sprida goda exempel Förbättra kommunikationen via internet eller nyhetsbrev God samverkan på nationell nivå för att kunna uppnå god samverkan på lokal och regional nivå Utveckla uppföljningar på effekter av insatta åtgärder Utbildningsinsatser för politiker och tjänstemän om hälsofrämjande och förebyggande arbete Utbildning i konsekvenser av politiska beslut avseende barn och ungas psykiska hälsa Kungliga vetenskapsakademin lade i samband med State of the Science-konferensen 12-13 april 2010 (BUPH, 2010) fram ett uttalande gällande barns och ungdomars psykiska hälsa. När det gäller vilka frågor den framtida forskningen bör fokusera på framkommer bland annat att det är viktigt att få med barns och ungdomars perspektiv i forskningen. BO genomförde i september 2006 enkätundersökningar till samtliga barnhälsovårdsöverläkare och samordnande barnsjuksköterskor i Sverige (BO, 2007a). Bland annat fick respondenterna fråga om vad de saknade i nuvarande organisation när det gäller till exempel kompetens, resurser, strukturer, personalkategorier eller särskilda insatser. I undersökningen framkom bland annat att barnläkarna och de samordnande barnsjuksköterskorna efterfrågar bättre samverkan med skolhälsovård, socialtjänst, förskola, BUP och ungdomsmottagningar och stöd för metodutveckling. 2009 genomfördes en nationell enkätundersökning bland samtliga utbildningschefer för blivande barnläkare angående utbildningsinsatser om barnmisshandel för barnläkare (Mårtensson & Janson, 2010). I undersökningen framkom att det finns ett omfattande behov av mer utbildning för blivande barnläkare inom ämnesområdet misshandel och vanvård av barn, men även att tillgängliga utbildningsresurser utnyttjas mer effektivt. Behov av stöd till personalgrupper inom hälso- och sjukvård (BO 2009c) BO ser behov av kunskap kring vad som orsakar stress och psykisk ohälsa hos barn och unga, vilka insatser som behöv för att förebygga detta, mer kunskap om olika åtgärder för att skydda barn mot våld och övergrepp samt bättre kunskap om anmälningsskyldighet och samarbete med socialtjänsten. Kompetensutveckling kring att samtala och lyssna på barn. Tillämpning av utarbetade standards av NOBAB (se www.nobab.se) när det gäller att visa på barns speciella behov och rättigheter vid vistelse på sjukhus.

Bilaga 3 Hälso- och sjukvård, förskola/skola och socialtjänst Här följer en beskrivning av vilka som har intervjuats och vilka grupper som har deltagit i gruppdiskussioner och workshops. Principerna som berörts vid respektive tillfälle står som siffra. 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9.

All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem. Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken. Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap. Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter. Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan. Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn. Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv.

Intervjuer med personer på BO med hälso- och sjukvård och tvärsektoriellt, som ansvarområde. Dels diskuterades tidigare kartläggningar, som BO genomfört och vad som ska genomföras, dels vilka insatser som är önskvärda för framtiden. Principer som berördes var 1,2,3,4,5,6,7,8 och 9. Intervju med representant på BO, som har förskola/skola som sitt ansvarsområde. Dels diskuterades tidigare kartläggningar och dels vad som planeras inom området, samt vilka insatser som behövs för att stärka barns rättigheter. Principer som berördes var 1,2,3,4,5,6,7,8 och 9. Intervju med representant på BO med socialtjänst som ansvarsområde. Diskussion kring tidigare kartläggningar och det pågående arbetet. Principer som berördes var 2,3,4 och5. Intervjuer med jurister på avdelningen för juridik, SKL, kring princip 1. Intervjuer och diskussioner med handläggare på SKL, som arbetar på avdelning för vård och omsorg kring principerna 2,3,4,6 och 7. Intervju med representant på SKL på avdelningen för lärande och arbetsmarknad kring förskola/skola. Principer som berördes var 1,2,3,4,6,7,8 och 9. Intervjuer med handläggare från sektionen vård och socialtjänst, SKL, kring principerna 2,3,4,6,7,8 och 9. En presentation av handslaget genomfördes på ett möte med landstingens folkhälsochefer. De fick sedan skriftlig information och förfrågan att besvara nedanstående frågor. Bland de som besvarat fanns folkhälsochefer, en folkhälsodirektör, folkhälsosamordnare, folkhälsostrateger, barnrättsstrateger, en koordinator, en samordnare samt en projektledare från Gotlands kommun, Landstinget Blekinge, Norrbottens Läns Landsting, Region Halland, Västra Götalandsregionen (avstämning gjorts med barn och ungdomsgrupp i hälso- och sjukvårdskansliernas med företrädare för hälso- och sjukvårdsnämndernas kanslier (beställare), Kunskapscentrum” i Västra Götalandsregionen, det regionala barnkonventions arbete, nätverket för barnkonventionen i VGR och Folkhälsokommitténs kansli), Örebro, Landstinget i Uppsala län (Kompetenscentrum för barn och ungas hälsa med uppdrag att stärka barnrättsperspektivet enligt FN:s barnkonvention i landstingets styrdokument, vårdavtal

och uppföljningar), Region Skåne, Landstinget i Jönköpings län, Landstinget i Värmland, Landstinget Sörmland, hälso- och sjukvårdnämndens förvaltning på Stockholms läns landsting och Landstinget Gävleborg. Frågorna i brevet var: Vilka förutsättningar och stödinsatser behövs för att beslutsfattare ska få kunskap om barnets rättigheter och för att de ska kunna tillämpa denna kunskap i berörda verksamheter? Vilka förutsättningar och stödinsatser behöver personal inom berörda verksamheter för att barn ska ha möjlighet till delaktighet i frågor som berör dem? Principer som berördes i svaren var: 1, 3, 4, 6, 7 och 9. Diskussion med representant för Barnläkarföreningens utskott för Etik och Barnets rättigheter, kring utbildningsbrister och vilka insatser som kan behövas utifrån principerna 2 och 6. I SKL:s nätverk för barnoch ungdomsfrågor finns representanter från alla landsting och regioner. I nätverket ingår barnrättstrateger, folkhälsostrateger/-samordnare, mödrahälsovård, barnhälsovård, skolhälsovård, ungdomsmottagningar och familjecentraler. Dessutom ingår representant från nätverket Hälsofrämjande skola och Kommunförbundet Skåne, Partnerskapet, Riksidrottsförbundet, Ungdomsstyrelsen, BO, Socialstyrelsen, Skolverket, Socialdepartementet, Allmänna Barnhuset och Statens folkhälsoinstitut. På nätverksträff diskuterades följande frågor i grupper: Vilka insatser behövs för att stärka barnets rättigheter inom hälso- och sjukvården? Vilka förutsättningar saknas/krävs för att genomföra insatser? Principer som berördes var: 1, 2, 6, 8 och 9 Under ett möte med Barnhälsovårdens i Stockholms vårdutvecklare och barnhälsovårdsöverläkare diskuterades vilket behov av insatser de ansåg behövas för barnhälsovården. Principer som berördes var: 1, 2, 5, 6, 8 och 9. Diskussion med projektmedarbetare om projekt Egen växtkrafts erfarenheter. Projektet är ett samarbete mellan Handikappförbunden, Arvsfonden och Barnombudsmannen. Projektet, som undersöker hur barn och unga med funktionsnedsättning kan få mer att säga till om vid sina möten med samhällsstödet. Principer som berördes var: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 Gruppdiskussion med Evelinagruppen, barnhälsovårdens nationella arbetsgrupp i samarbete med Socialstyrelsen. Ett av målen med deras arbete är att ta fram ett nytt vägledningsdokument för en god och jämlik barnhälsovård i Sverige, baserad på erfarenhet, evidens och inspirerad av ny nationell och internationell kunskap. I denna grupp ingår barnsjuksköterskor, vårdutvecklare/samordnare, barnhälsovårdsöverläkare, psykologer, dietister, distriktsläkare, logopeder, socionomer och sekreterare. De frågor som diskuterades var: Vilka insatser behövs för att beslutsfattare, både politiker och tjänstemän, ska få kunskap om barnets rättigheter? Vilka insatser behövs för att personal inom hälso- och sjukvård ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i sina verksamheter? Hur ska barn få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken? Vilka insatser krävs för att aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan? Principer som berördes var: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 En workshop har genomförts med processledare och representanter från lokala verksamheter, som förskola, skola, socialtjänst, ungdomsmottagning, barnoch ungdomspsykiatrin och primärvård inom projektet ”Modellområden – psykisk hälsa, barn och unga”. I projektet ingår 14 lokala projektområden, Dalarna, Gävleborg, Jönköping, Norrbotten, Skåne, Stockholm, Uppsala, Värmland, Västerbotten, Västra Götaland och Östergötland och har till uppgift att synkronisera insatserna för barns och

ungas psykiska hälsa och ta fram metoder. Projektet stöttas av ett centralt projektkansli på SKL (www.skl.se/psynk) Frågor som diskuterades var: Vilka insatser behövs för att beslutsfattare, både politiker och tjänstemän, ska få kunskap om barnets rättigheter? Vilka insatser behövs för att personal ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i sina verksamheter? Vilka insatser behövs för att barn ska få möjlighet att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem? Hur ska barn få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken? Vilka insatser krävs för att aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan? Principer som berördes var: 2, 3, 4, 6, 7, 8 och 9. En gruppdiskussion med kontaktpersoner för projektet Nationell patientenkät och dess representanter från olika delar av landet inom hälso- och sjukvården har hållits. Diskussionen berörde metoder för att samla in barns synpunkter på vården. Princip 3 berördes. Erfarenheter från konferensen ”Vinster av en samordnad helhet”, som Stiftelsen Allmänna Barnhuset och SKL anordnade, har inhämtats. Syftet med konferensdagen var att ge nya perspektiv och infallsvinklar på hur man kan tänka kring finansiering av förebyggande arbete vad gäller barns och ungdomars psykiska hälsa. Målgruppen var politiker, ekonomer, controllers och socialtjänst. De principer som berördes var: 7, 8 och 9 Intervju har gjorts med representant från Föreningen Sveriges Ungdomsmottagningar och Lafa - Landstingets förebygger Aids - inom Stockholms läns landsting. Ungdomsmottagningarnas (UM) uppdrag är att arbeta utifrån ungdomen som söker stöd och hjälp. Det övergripande målet är att främja psykisk och fysisk ohälsa, stärka ungdomar i identitetsutvecklingen, så att de kan hantera sin sexualitet samt oönskade graviditeter och sexuellt överförbara infektioner. UM samverkar med andra aktörer för att ge ungdomen stöd. Diskussion kring framför allt princip 2, 6 och 7. Synpunkter har också inhämtats från ”Om vi får bestämma! – så vill barn och unga förbättra den psykiska ohälsan”, en konferens där Modellområdesprojektet, SKL, hade bjudit in barn och unga tillsammans med representanter från modellområdena samt myndigheter och organisationer. Barnen och ungdomarna fick i grupper ta fram förslag på vad de tyckte behövde förbättras. Principer som berördes var: 1, 2, 3 och 4. Intervju har genomförts med representant, som var med och anordnade konferensen ”Jag är ju en del av det hela” – Om barn till allvarligt sjuka föräldrar”, som arrangerades av Neurologiska kliniken på Karolinska Universitetssjukhuset. De som deltog i konferensen var personal från kliniker inom Karolinska, som onkologi, rehabilitering och barnverksamheter samt kuratorer och skolhälsovård från kommuner. Princip som berördes var: 1. En workshop har genomförts med representanter från Partnerskapet för barnkonventionens genomförande i kommunen är ett nationellt ”nätverk” innefattande elva kommuner som arbetar utifrån en politiskt beslutad överenskommelse för att implementera barnkonventionen i kommunen. Kommunerna är Borlänge, Gunnareds stadsdel, Gävle, Haninge, Karlskoga och Degerfors, Sigtuna, Trelleborg, Uppsala, Västerås, Örebro och Östersund. Principerna 3, 4, 6 och 7 var i fokus, med frågor specifikt för varje princip: Vilka stödinsatser behövs? Vilka förutsättningar krävs för att genomföra stödinsatser?

Via Partnerskapets representanter har även ett brev skickats till kommunernas kommunstyrelser och kommunchefer med förfrågan om behov av fortbildning och andra stödinsatser för att stärka barnets rättigheter i förskola/skola och socialtjänst. Frågor som ställdes utifrån principerna 3, 4, 5, 6 och 7: Vilka insatser behövs i förskola/skola för att barn ska få möjlighet att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem? Hur ska barn få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken? Vilka insatser behövs för att beslutsfattare, både politiker och tjänstemän, ska få kunskap om barnets rättigheter? Vilka insatser behövs för att personal inom förskola/skola ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i sina verksamheter? Vilka insatser krävs för att aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan? Svar har inkommit från politisk nivå: kommunalråd och partnerskapsrepresentant, tjänstemanna nivå: tjänsteman inom partnerskapet, kommunchef samt Social-, Barnoch ungdoms-, Skol-, Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltning. Hälsofrämjande skolutveckling är en del av ett större internationellt nätverk knutet till WHO:s Europakontor. Region Skåne och Kommunförbundet Skåne samarbetar för att utveckla Hälsofrämjande skolor/förskolor. Alla kommuner i Skåne har nu påbörjat och kommit igång med sitt arbete. ”Hälsofrämjande skolutveckling” är ett sätt att arbeta med barns och ungas hälsa utifrån ett helhetsperspektiv. Idén bygger på att elever, personal och föräldrar tillsammans arbetar för en vision där skolmiljön genomsyras av välbefinnande och trivsel. De kontaktpersoner som intervjuats från nätverket arbetar i förskolan och skolan, som förskollärare, lärare och skolledare. Frågor som användes: Vilket stöd, tycker Du, att verksamheten förskola och skola behöver, för att förverkliga Barnkonventionen? Vilka förutsättningar behövs för att arbetet med Barnkonventionen ska genomsyra förskolans/skolans verksamhet? Vad krävs för att det ska bli ett långsiktigt och varaktigt arbete? Övriga synpunkter? Principer som berördes i svaren var: 3, 4, 5, 6 och 9 Diskussion utifrån princip 6 med förskolechefer i en av Stockholm kommuner om vilket stöd de behöver för att kunna omsätta barnkonventionen i praktiken och stärka barnets rättigheter. SKL:s nätverk för skolchefer, de som deltog i diskussionen kom från Borlänge, Sydnärke, Leksand, Skellefteå, Habo, Falköping, Finspång, Vansbro, Luleå, Laholm, Storuman. Vid mötet deltog också representanter från SKL avdelningen för lärande och arbetsmarknad. Frågor som diskuterades var: Vilka insatser behövs för att personal inom förskola/skola ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i sina verksamheter? Vilka insatser behövs i förskola/skola för att barn ska få möjlighet att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem? Hur ska barn få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken? Vilka insatser krävs för att aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan? Principer som berördes var: 1, 3, 4, 6 och 7. SKL:s nätverk med sociala handläggare från läns- och regionförbunden. Gruppdiskussion utgick från frågorna: Vilka insatser behövs för att beslutsfattare, både politiker och tjänstemän, ska få kunskap om barnets rättigheter? Vilka insatser behövs för att personal inom era ansvarsområden ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i sina verksamheter?

Vilka insatser krävs för att aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan? Principer som berördes var: 3, 4, 6, 7, 8 och 9 Gruppdiskussion med SKL:s referensgrupp för individ- och familjeomsorgschefer. De representerar socialtjänsten i Luleå, Sollentuna, Sjöbo, Malmö – Limhamn stadsdel och Orsa. Frågor som diskuterades var: Vilka insatser behövs för att beslutsfattare, både politiker och tjänstemän, ska få kunskap om barnets rättigheter? Vilka insatser behövs för att personal inom socialtjänst ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i sina verksamheter? Vilka insatser behövs inom socialtjänsten för att barn ska få möjlighet att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem? Hur ska barn få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken? Vilka insatser krävs för att aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan? Principer som berördes var: 1, 2, 3, 4, 6, 7 och 9 Gruppdiskussion med SKL:s referensgrupp för ankomstkommuner, med förvaltningschefer och boendechefer från Norrköping, Umeå, Solna, Skellefteå, Malmö, Sigtuna, Gävle, Örebro och Mölndal. Vilka insatser behövs för att barn ska få möjlighet att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem? Hur ska barn få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken? Vilka insatser krävs för att aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan? Principer som berördes var 2,3,4, 6 och 7.

Referenser Barnombudsmannen (2006). Röster som räknas. Barns och ungas rätt till delaktighet och inflytande. Barnombudsmannen (2007a). Klara, färdiga, gå! Om de yngsta medborgarna och deras rättigheter. Barnombudsmannen (2007b). Betänkande (SOU 2006:100). Ambition och ansvar – Nationell strategi för utveckling av samhällets insatser till personer med psykiska sjukdomar och funktionshinder. Barnombudsmannen (2007c) BI 2007:01. Rustad för revision. Med barnkonventionen som redskap för revisorer i kommuner, landsting och regioner. Barnombudsmannen (2008a) BR 2008:04. Från beslut till praktik. Barnkonventionen i kommunala verksamheter. Barnombudsmannen (2008b) BR 2008:01. På lång sikt. Barnkonventionen i landstingen 2007. Barnombudsmannen (2008c) BR 2008:02. Vilja och uthållighet. Barnkonventionen i länsstyrelserna 2007. Barnombudsmannen (2008d). Sverige äger. Barn och unga berättar om sitt land. Barnombudsmannen (2009a). Kom närmare. Om att överbrygga avståndet mellan barn och vuxna. Barnombudsmannen (2009b) Dnr 9.3:0695/09. Strategiuppdraget. BOs strategi för att stärka uppföljningen av barnkonventionens genomförande. Barnombudsmannen (2009c). Att sprida barnkonventionen. Barnombudsmannens förslag till strategi för kunskapsutveckling kring barnrättsperspektivet. Barnombudsmannen (2010a). I.M Sorry. Röster från särskilda ungdomshem. Barnombudsmannen (2010b). Remissvar: Kursplaner och kunskapskrav i grundskolan, specialskolan och sameskolan. Barn och ungdomars psykiska hälsa (2010). (Elektronisk källa). www.buph.se Folkhälsoinstitutet (2010a). Regeringsuppdrag inom området barn och ungas hälsa.(Elektroniska källa). http://www.fhi.se/Vart-uppdrag/Barns-och-ungashalsa/Regeringsuppdrag/ 2010-09-22 Folkhälsoinstitutet (2010b). Kartläggning av barns och ungdomars psykiska hälsa. (Elektronisk källa). http://www.fhi.se/Vart-uppdrag/Barns-och-ungashalsa/Regeringsuppdrag/Kartlaggning-psykisk-halsa/ 2010-09-22 Mårtensson, Thomas & Janson, Staffan (2010). Få blivande barnläkare utbildas om barnmisshandel. Läkartidningen nr 35, 2010, volym 107. Skolverket (2010a). Den nya skollagen. (Elektronisk källa). http://www.skolverket.se/sb/d/3885/a/20582 2010-09-24 Skolverket (2010b). Utmaningar för skolan. Den nya skollagen och de nya reformerna. Socialstyrelsen (2010a). BBIC – Barns Behov I Centrum. (Elektronisk källa). http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/bbic 2010-09-13 Sveriges Kommuner och Landsting (2009a). Förebyggande arbete kring barn och ungas psykiska hälsa – kartläggning av arbetet i landstingen och ett urval kommuner. Sveriges Kommuner och Landsting (2009b). Familjhemsvård ur ett barnperspektiv – för lärande och inspiration i ett utvecklingsarbete. Sveriges Kommuner och landsting (2010). Ensamkommande barn och ungdomar – ett gemensamt ansvar. Kartläggning och åtgärdsplan. Ungdomsstyrelsen (2010a). Lupp® – en väg till kunskapsbaserad ungdomspolitik. (Elektronisk källa). http://www.ungdomsstyrelsen.se/kat/0,2070,1785,00.html 2010-0924 Ungdomsstyrelsen (2010b). Den goda viljan – forskarrapport om LUPP. (Elektronisk källa). http://www.ungdomsstyrelsen.se/art/0,2072,4818,00.html 2010-09

Utbildningsinsatser och stöd för att stärka barnets rättigheter I kommun, landsting och region En kartläggning har genomförts under hösten 2010, om vilka behov av fortbildning och andra stödinsatser som landsting, regioner och kommuner har för att bättre kunna leva upp till FN:s konvention om barnets rättigheter (konventionen). Resultatet visar, liksom i tidigare genomförda kartläggningar, att för att stärka barnets rättigheter behövs strukturer, tydliga beslut och administrativa rutiner, bland annat för att följa upp det arbete man har beslutat om utifrån konventionen inom landsting, regioner och kommuner. Upplysningar om innehållet Thomas,Rostock, thomas.rostock@skl.se,08-4527702 © Sveriges Kommuner och Landsting, 2011 ISBN: 978-91-7164-622-4 Text: Ludmilla von Zweigbergk

Beställ eller ladda ned på www.skl.se/publikationer eller på telefon 020-31 32 30 ISBN: 978-91-7164-622-4

Post: 118 82 Stockholm Besök: Hornsgatan 20 Telefon: 08-452 70 00 www.skl.se