7289-175-0

Utveckling av fastighetsföretagande i offentlig sektor (U.F.O.S.)

Tillgänglig ­lokal

Handlingsplan för enkelt åtgärdade hinder och strategi på lång sikt för tillgänglighet i offentliga fastigheter Med exempel från stat, kommuner och landsting

Förord Redan 1966 tillkom lagkrav på tillgänglighet i allmänna lokaler.

Trots detta återstår mycket arbete för att människor med funktionshinder inte ska utestängas från våra publika lokaler.

Sedan den 1 juli 2001 ­gäller nya krav som i korthet går ut på att ­enkelt avhjälpta hinder i offentliga lokaler och på allmänna platser ska vara åtgärdade år 2010. Redan 2005 kommer en utvärdering av vad som åstadkommits för att främja tillgängligheten att göras.

I denna skrift visas hur en fastighetsorganisation steg för steg kan gå tillväga för att inventera och åtgärda enklare hinder i fastighetsbeståndet. Modellen kan också användas som en systematisk arbetsmetod för tillgänglighet i stort. Varje organisation kan anpassa innehållet i modellen till de egna förutsättningarna, skriften kan då fungera som en inspirationskälla. Skriften ger även exempel på hur stat, kommuner och landsting har arbetat och berör några av de olika utmaningar som finns i det praktiska arbetet.

Skriften har initierats och finansierats av samarbetsprojektet ­”Utveckling av Fastighetsföretagande i Offentlig Sektor” (U.F.O.S) i vilket ingår Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Fortifikationsverket, Statens fastighetsverk, Akademiska hus AB samt Specialfastigheter Sverige AB. Under den period projektet bedrevs var även Församlingsförbundet med i samarbetet. Författare till denna skrift har varit Helena Bornholm, Henrik Lundström samt Madeleine Salomon från Vetenskapsjournalisterna.

Till sin hjälp har författarna haft en styrgrupp som lämnat värdefulla bidrag och synpunkter under arbetets gång: Per-Anders ­Johansson, Statens fastighetsverk; Anders Johnsson, Nybro kommun; Marita Häll Johansson, Landstingsfastigheter Sörmland; Eva Landström, Västerbottens läns landsting; Ulf Hansson, Härjedalens kommun; Kaia Keldusild, Solna stad; Staffan Nordén, ­Akademiska Hus AB samt Magnus Kristiansson, Svenska Kommun­förbun­det.

Linda Andersson på Svenska Kommunförbundet har på uppdrag av U.F.O.S fungerat som projekt­ledare.

Stockholm i juni 2003

Inledning

1

Innehåll Inledning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 1. Ansvar och åtagande. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 2. Tillgänglighet i byggnader inom stat, kommun och landsting. . . 9 3. Tillgänglighet för alla – utmaningar för det praktiska arbetet. . 18 4. Tankar, erfarenheter och r­eflektioner kring den fysiska miljön – tre intervjuer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 5. Åtgärdande av hinder – förslag till arbetsmetod. . . . . . . . . . . 31 6. Tillgänglighetsplanens innehåll ­– en checklista . . . . . . . . . . . 45 7. Processchema . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 8. Lagar i korthet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 9. Förslag på litteratur och webbsidor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52

© U.F.O.S. och Svenska Kommunförbundet 2003 118 82 Stockholm • Tfn 08-452 71 00 Epost: fastighet@skl.se • Webbplats: www.offentligafastigheter.se ISBN: 91-7289-175-0 Tryckeri: EO Print, Stockholm Hammarby Text: Helena Bornholm, Henrik Lundström och Madeleine Salomon Foto: Per-Anders Johansson, SFV Erséus arkitekter/Åke E:son Lindman, Jörgen Runeby, Bengt A Lundberg Omslagsfoto av Lennart Klaesson: Ordf i Stockholms gatu- & fastighetsnämnds ­handikappråd Lars Gustafsson tar sig ett bad på Smedsudden i centrala S ­ tockholm.

Redigering och form: Björn Hårdstedt & Birgitta Granberg Distribution: Tfn 020-31 32 30, fax 020-31 32 40

2

Tillgänglig lokal

Inledning Trots att det i över 25 år har funnits krav på att bygga tillgängligt för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga får Handikappombudsmannen, HO, varje år in en mängd anmälningar om byggnader och miljöer som utestänger människor med funktionshinder.

En orsak till att det ser ut som det gör kan vara att regelverket kring hur tillgänglighet och användbarhet i ny- och ombyggnader ska uppnås många gånger upplevs som otydligt. Reglerna är utformade som funktionskrav och lämnar således öppet för tolkningar.

I december 2000 överlämnades propositionen ”Tillgänglighet till offentliga lokaler och på allmänna platser” till riksdagen. ­­I pro­positionen fastslogs ändringar i Plan- och bygglagen som innebär att tydliga krav ska ställas på tillgänglighet i samband med iordning­ställande och ändring av allmänna platser. Samtidigt ­införs också krav på att enkelt avhjälpta hinder ska åtgärdas i l­ okaler dit allmänheten har tillträde samt på allmänna platser i den utsträckning som följer av de föreskrifter som Boverket har fått i uppdrag att utarbeta.

Kraven, som omfattar alla publika lokaler (till exempel skolor, sjukhem, butiker, kursgårdar och bibliotek), gäller sedan den 1 juli 2001 och går i korthet ut på att enkelt avhjälpta hinder i offentliga lokaler och på allmänna platser ska vara åtgärdade 2010. År 2005 kommer en utvärdering av vad som hittills har åstadkommits för att främja tillgängligheten att göras.

Skriftens innehåll Denna skrift visar hur man steg för steg kan gå till väga för att ­inventera och åtgärda enklare hinder i det offentliga fastighetsbeståndet. Modellen kan också användas som en systematisk ­arbetsmetod för tillgänglighet i stort. Varje organisation har ­naturligtvis fria händer att anpassa innehållet till de egna förutsättningarna och använda hela eller delar av arbetsmodellen. Skriften kan här fungera som en inspirationskälla.

Inledning

3

Det första kapitlet ger en inledande bild av tillgänglighetsarbetet inom stat, kommun och landsting samt en kortfattad bakgrund till den svenska handikappolitiken.

I kapitel två beskrivs hur långt man har kommit inom stat, ­kommun respektive landsting när det gäller tillgänglighet i ett ­fastighetsbestånd med publika lokaler. Vi lyfter även fram några exempel på hur man arbetar inom olika organisationer.

Kapitel tre handlar om några speciella utmaningar för det ­praktiska arbetet: otydliga regelverk, motstridiga behov samt ­varsam ombyggnad av fastigheter. Här presenteras också exempel på lösningar, särskilt beskrivs renoveringen av 1600-talsfastigheten Gustavianum i Uppsala.

I kapitel fyra berättar tre personer med olika slag av funktions­ hinder om sina erfarenheter av den byggda miljön. De berättar om hur de upplever sin vardag och vilka förbättringar som kan göras.

Slutligen följer i kapitel fem ett förslag till arbetsmetod. Modellen visar hur man kan gå till väga för att på ett systematiskt sätt kartlägga och åtgärda hinder i offentliga lokaler. Förutsättningen för att arbetet ska fungera är att kommuner och landsting själva gör inventeringen. I fallet Akademiska Hus och Statens fastighetsverk har hyresgästen, såsom varande myndighet, ansvaret för att ­genomföra inventeringen. Planläggning och genomförande av tillgänglighetsprojekt sker sedan i nära samarbete med respektive fastighetsbolag.

Arbetsmodellen ger vägledning från projektets start till upprättandet av en tillgänglighetsplan.

Det är dock inte nödvändigt att ta sig igenom hela arbetsmodellen.

I vissa fall kanske det räcker med att komplettera redan befintliga rutiner inom organisationen med något eller några av de steg som presenteras. Skriften är tänkt att vara en inspirationskälla.

Skriften avslutas med en översikt av gällande lagar och regelverk samt tips på användbar litteratur och webbadresser.

4

Tillgänglig lokal

1. Ansvar och åtagande Den offentliga sektorn äger och förvaltar tillsammans cirka 90 miljoner kvadratmeter lokaler – kontor, skolor, daghem, sjukhus, ­kyrkor, församlingsgårdar och försvarsanläggningar samt kulturbyggnader som slott, teatrar och museer. De fastighetsorganisa­ tioner som hanterar förvaltningen av dessa byggnader har till uppgift att stödja den offentliga sektorns kärnverksamheter och tillhandahålla lokaler och service med rätt kvalitet till lägsta kostnad.

Landstingen har av naturliga skäl länge haft tillgänglighetsfrågor som en självklar punkt på agendan. Åtgärderna har dock i första hand handlat om rullstolsburnas behov av breda dörröppningar och korridorer samt tillgängliga toaletter och hygienrum. För utvecklingsstörda och synskadade är det fortfarande svårt att ta sig fram på sjukhusen.

Tillgängligheten i landets kommuner varierar mycket. Att kom­ munerna har hunnit olika långt i sitt arbete beror till stor del på att de har olika förutsättningar att arbeta utifrån men också på vari­ erande kunskap och engagemang hos de som är inblandade, till exempel politiker, tjänstemän och byggherrar.

Kort kan man säga att tillgänglighetsarbetet fungerar bättre vid ­nybyggnader och större ombyggnader än när det gäller befintliga lokaler, vilket i och för sig är naturligt då kravet på att befintliga lokaler ska åtgärdas inte tillkom förrän i juli 2001 och många kommuner inte har hunnit komma i gång ordentligt med detta arbete. Åtgärder för att skapa tillgänglighet på universitet och högskolor har ofta tillkommit för att möta enskilda funktionshindrade studenters behov. Sisus (Statens institut för särskilt utbildningsstöd) har fastställt krav på så kallad grundtillgänglighet, vilket Akademiska Hus har beslutat uppfylla under 2002. Åtgärderna är fokuserade på rörelsehinder och ställer grundläggande krav på ­entré, hiss och toalett.

Inom Statens fastighetsverk, SFV, pågår sedan 2002 arbete med att utforma en handlingsplan för de egna lokalerna och utomhusmiljöerna. SFV är hyresvärd för en rad statliga myndigheter och dessa har, enligt en ny statlig förordning, ett särskilt ansvar när det gäller tillgänglighet.

I likhet med Akademiska Hus måste SFV utföra åtgärder för ökad

1. Ansvar och åtagande

5

tillgänglighet i samråd med hyresgästen. ­Ett s­ ärskilt problem för SFV är att de flesta av myndighetens fastig­heter tillhör vårt kulturarv, vilket begränsar möjligheten till fysiska förändringar.

Tillgänglighet en mänsklig rättighet Sverige har under många år haft en framträdande roll i det inter­ nationella samarbetet när det gäller handikappfrågor. 1989 tog ­den svenska regeringen initiativet till ett arbete under FN:s ledning med syfte att skapa internationella regler beträffande funktionshindrade ­människors rätt till jämlikhet och delaktighet i samhället.

Det hela mynnade ut i ett antal standardregler, som antogs av FN:s generalförsamling 1993.

Reglerna slår bland annat fast två principer: 1. Att alla människor är lika mycket värda oavsett förmåga.

2. Att alla ska ha samma r­ ättigheter och skyldigheter.

Dessutom ger standardreglerna konkreta förslag på hur ett land kan undanröja hinder för funktionshindrade personer och skapa ett samhälle som är tillgängligt för alla.

Den moderna handikappolitiken i Sverige är resultatet av en lång process som pågått under de senaste två hundra åren. Traditionellt har funktionshindrade setts som objekt för vård och omsorg och inte lika självklart som bärare av rättigheter och skyldigheter. Till en början handlade det enbart om att erbjuda människor vård på institutioner. Med tiden har arbetet lett fram till ett synsätt som innebär att människor är olika och att alla har rätt att delta i samhället på lika villkor.

Staten har ett särskilt ansvar Redan 1966 uppmärksammade den svenska lagstiftningen funktionshindrades behov av tillgänglighet i bebyggelsemiljön. Allmänna lokaler skulle i skälig omfattning utformas så att de blev tillgängliga och kunde nyttjas av personer med nedsatt rörelse­ förmåga.

Under åren har kraven successivt ökat och i bygglagstiftningen ­fordras sedan 1987 att nybyggda bostäder, allmänna lokaler och ­arbetslokaler ska vara tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Dessutom ställs krav på tillgänglighet i utemiljön, såsom gator, torg och parker.

Staten har ett särskilt ansvar när det gäller att göra samhället till-

6

Tillgänglig lokal

gängligt för alla. Sedan den 1 juli 2001 gäller en förordning om statliga myndigheters ansvar för genomförande av handikapppolitiken. Enligt denna ska varje myndighet verka för att personer med funktionshinder ges full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor.

Handikappombudsmannen, HO, har fått i uppdrag av regeringen att ta fram underlag för vad som avses med krav på tillgänglighet till myndigheters lokaler, verksamhet och information. Underlaget beräknas bli klart under 2003.

Vad säger HO och handikapprörelsen?

Handikappombudsmannen har en viktig roll när det gäller att ­definiera vad tillgänglighet är.

I sin åttonde rapport till regeringen, från våren 2002, föreslår HO skärpt bygglagstiftning. Enligt HO finns en stor del av problemet i plan- och byggprocessen. Många konsulenter och byggherrar följer inte Boverkets byggregler när det gäller att bygga tillgängligt.

Byggherren har, enligt PBL, själv ansvar för alla kontroller och en byggnad kan uppföras trots att det finns brister i tillgänglighet.

HO anser att det borde vara kommunens ansvar att uppmärksamma brister både tidigt i byggprocessen och när byggnaden står på plats (Tänk tillgängligt, Handikappombudsmannens 8:e rapport till regeringen). Problemet är att få kommuner nyttjar de sanktionsmöjligheter som finns när bygglagstiftningen inte följs. Kommunerna kan ge en byggnad så kallat användningsförbud. De kan också ålägga byggherren att åtgärda bristerna. Även De Handikappades Riksförbund, DHR, efterlyser sanktioner för dem som inte följer lagen. Förbundet anser också, liksom HO, att kunskapen hos de som ritar och bygger måste öka.

1. Ansvar och åtagande

7

Fakta/Funktionshinder • 1,2 miljoner svenskar bedöms ha någon form av permanent funktionsnedsättning.

• Cirka 560 000 personer över 16 år är rörelsehindrade. Av dessa behöver cirka 100 000 rullstol.

• Drygt 165 000 personer över 16 år är synskadade. Av dessa är cirka 23 000 blinda eller gravt synskadade.

• Cirka 980 000 personer har nedsatt hörsel. 150 000 över 16 år är helt döva eller har en grav hörselskada.

• Cirka 36 000 personer beräknas ha någon form av utvecklingsstörning.

• Omkring 2 000 000 människor uppskattas ha någon form av allergi.

• Andelen personer med funktionsnedsättning och svårighets­ graden på nedsättningen ökar med åldern. Mellan år 2000 och år 2020 beräknas andelen äldre än 65 år öka från cirka 17 procent till nära 22 procent. Efter 2020 väntas andelen personer äldre än 80 år öka kraftigt.

(Källa: Hjälpmedelsinstitutet)

8

Tillgänglig lokal

2. Tillgänglighet i byggnader inom stat, kommun och landsting I följande kapitel ges en kort nulägesrapport över hur långt ­staten, kommuner och landsting kommit i sitt tillgänglighetsarbete. Här presenteras även några exempel på hur de olika organisationer­ na har valt att arbeta för att tillmötesgå kraven på tillgänglighet. ­Givetvis finns en rad andra exempel inom respektive organisation.

Statens fastighetsverk ska tillsammans med hyresgästen Statens Kulturråd tillgänglighetsanpassa en byggnadsminnesmärkt fastighet på Skeppsholmen i Stockholm. Ett annat pilotprojekt är Läckö slott, där delar av parken ska göras tillgänglig.

Inom landstinget är den nyligen genomförda renoveringen av ­Södersjukhuset ett aktuellt exempel.

Bland kommunerna berörs kort några exempel på olika arbetssätt i bland annat Göteborg och Lund.

Statliga fastigheter och statliga fastighetsbolag Statens fastighetsverk, SFV, förvaltar cirka 2 700 byggnader åt ­staten, bland annat de kungliga slotten, regeringsbyggnaderna och historiska fästningar. SFV förvaltar också kulturfastigheter, ­exempelvis Dramatiska teatern, statliga museer och Sveriges ambassader utomlands. De flesta fastigheterna tillhör vårt nationella kulturarv, vilket innebär särskilda utmaningar i arbetet med att skapa tillgänglighet.

Vid ombyggnad av befintliga lokaler, har tillgänglighetsarbetet delvis varit beroende av ambitionen hos fastighetsförvaltare och hyresgäst. Under senare år har ett antal renoveringar, där man ­aktivt arbetat med tillgänglighet, genomförts. Några exempel är ombyggnaderna av Gamla riksdagshuset, Arvfurstens palats ­ (där utrikesdepartementet huserar), Moderna Museet samt Gustavianum (åt Uppsala universitet). Det senare blev 1998 prisbelönat av Handikappolitiska rådet. (Se vidare kapitel 3).

Med utgångspunkt i de nya kraven på tillgänglighet – dels förordningen för statliga myndigheter, dels förändringarna i PBL – arbetar SFV sedan början av 2002 aktivt för att öka tillgängligheten.

Ledningsgruppen har beslutat att genomföra följande mål: • fastlägga en tillgänglighetspolicy • utforma en handlingsplan för tillgänglighetsarbetet

2. Tillgänglighet i byggnader inom stat, kommun och landsting

9

• bidra till ökad kunskap och medvetenhet om tillgänglighets­ aspekter inom SFV samt hos hyresgäster och allmänheten • verka för att tillgänglighetsarbetet ska upplevas som positivt för hyresgästerna och allmänheten • verka för en föredömlig byggprocess • genomföra pilotprojekt Tillgänglighetspolicyn ska ligga till grund för en prioritering av åtgärder där många faktorer vägs in, bland annat SFV:s profil, ­hyresgästens verksamhet, byggnadens förbättringspotential och kulturhistoriska värde samt ekonomi. Prioriteringen ska utmynna i ett antal mål för olika byggnadstyper och för olika handikappgrupper. Därefter beslutas om handlingsplan och åtgärder.

Två pilotprojekt inom Statens fastighetsverk De flesta av SFV:s fastigheter är byggnadsminnesmärkta, vilket begränsar antalet möjliga fysiska åtgärder för att öka tillgängligheten. Sådana åtgärder måste beslutas i samråd med hyresgästen, som i slutändan får bekosta både inventering och åtgärder. Tillsammans med hyresgästen Statens Kulturråd har därför SFV inlett ett pilotprojekt, som går ut på att tillgänglighetsanpassa en byggnads­ minnesmärkt fastighet på Skeppsholmen. Projektet syftar till att utarbeta en bra generell arbetsmetod.

Till SFV:s byggnader hör i många fall parker. Att göra parker tillgängliga kan vara en komplettering eller en ersättning om bygg­ naden är svår att anpassa. Ett exempel på detta är Läckö slott vid Vid Läckö slott, pågår ett projekt som syftar till att göra delar av slotts­ parken tillgänglig, bland annat genom att anlägga särskilda slingor i parken där funktionshindrade kan röra sig.

10

Tillgänglig lokal

Vänern norr om Lidköping. Även på lång sikt kan det bli svårt att göra Läckö slott tillgängligt, åtminstone mer än till en viss del, främst av kulturminnesskäl. Runt slottet finns dock en vacker slottspark. Ett nyligen påbörjat projekt syftar till att göra ­delar av parken tillgänglig genom att skapa ett informationscenter, bygga bättre handikapparkeringar och anlägga särskilda slingor för funktionshindrade i parken. ­Kanske kommer människor i framtiden, genom IT-­lösningar dvs virtuellt, att kunna nå även slottsbyggnaden. Detta ersätter inte åtgärdandet av enkla hinder, men kan vara en bra komplettering till övriga tillgänglighetslösningar.

Tillgänglighetsarbete inom Akademiska Hus Akademiska Hus äger och förvaltar huvuddelen av de lokaler där landets universitet och högskolor bedriver sin verksamhet. I det totala fastighetsbeståndet på 3,1 miljoner kvadratmeter lokalyta, ingår förutom byggnader för undervisning även en betydande del laboratorieutrymmen.

Akademiska Hus beslutade under 2001 att som ett första steg uppnå de krav på grundtillgänglighet som Sisus (Statens institut för särskilt utbildningsstöd) ställer på entréer, hissar och toaletter.

Samtliga lokaler inventerades och handlingsplaner upprättades.

Målsättningen inkluderades i respektive dotterbolags affärsplan. Åtgärder enligt handlingsplan ska vara genomförda i samtliga ­lokaler till årsskiftet 2002/2003. Kostnaden för inventering och ­åtgärdande har tagits inom ramen för den befintliga budgeten för löpande underhåll.

I nästa steg, för att uppnå de nya lagkraven, avser Akademiska Hus att tillsammans med hyresgäster analysera kraven, prioritera de väsentligaste problemområdena och sedan inventera samtliga lokaler med avseende på dessa områden.

Att inventera hela lokalbeståndet med avseende på samtliga ­hinder för tillgänglighet och sedan åtgärda dessa etappvis, ses inte som ett lika effektivt sätt att snabbt komma igång med det väsent­ ligaste. Lokalerna kommer ändå, inom en viss tidsrymd, att bli ­föremål för ombyggnad och då kan tillgänglighetsfrågorna hanteras med ett nybyggnadsperspektiv.

2. Tillgänglighet i byggnader inom stat, kommun och landsting

11

Läckö slott är byggnadsminnesmärkt, och svårt att göra fullt ut tillgängligt. Istället har man satsat på att göra slottets park tillgänglig för funktionshindrade genom särskilda slingor.

Alla inventeringar och åtgärder måste planeras och utföras till­ sammans med hyresgästerna eftersom många hinder för tillgänglighet inte är kopplade till byggnaden utan till inredningen och verksamheten.

Akademiska Hus har ett fortlöpande nybyggnads- och ombygg­ nadsprogram som årligen resulterar i projekt för cirka 2 miljarder kronor. I dessa projekt får ändringar i föreskrifter om t­ illgänglighet ett omedelbart genomslag. Redan nu finns interna rekommendationer för tillgänglighetsfrågor utöver vad som finns reglerat i ­lagar och föreskrifter.

Kommunernas fastigheter Landets kommuner äger och förvaltar tillsammans cirka 50 mil­ joner kvadratmeter lokalyta, däribland skolor, daghem och ålderdomshem. Kommunerna har hunnit olika långt i sitt arbete, vilket till stor del beror på att man har olika förutsättningar att arbeta ­utifrån, men också på varierande kunskap och engagemang hos de inblandade, t ex politiker, tjänstemän, fastighetsägare, arkitekter och byggherrar.

Enligt Handikappombudsmannen är det knappt en tredjedel av kommunerna som uppfyller HO:s kriterier för bra tillgänglighet (Tillgänglighet för alla, Handikappombudsmannens 7:e rapport ­ till regeringen.). Utvecklingen tycks dock gå åt rätt håll, nästan dubbelt så många kommuner nämner uttryckligen personer med funktionshinder i sin jämställdhetsplan för år 2000 jämfört med 1998. Medvetenheten om frågans betydelse kan därför anses ha ­blivit större.

Många kommuner har någon form av handikapplan eller policy som utgångspunkt för sitt tillgänglighetsarbete. Rutinerna för hur hinder ska åtgärdas kan dock se olika ut. En del kommuner upprättar tids- och objektsinriktade checklistor medan andra integrerar tillgänglighetsfrågorna i det löpande arbetet.

Exempel från Halmstad Halmstad kommun har en långsiktig strategi när det gäller att förbättra situationen för funktionshindrade i kommunen. Ambitionen är att samtliga lokaler där kommunen bedriver verksamhet ska vara tillgängliga 2007. Halmstad Rådhus tillhör 1930-talets funktionalistiska arkitekturperiod. Ombyggnaderna för att öka tillgängligheten projekteras med största varsamhet så att husets unika karaktär tas tillvara. En ramp har byggts ned till det intilliggande torget.

Ledstråk gör det lättare för synskadade att hitta fram till entrén.

Invändigt kommer fastighetens hissar att bytas ut, de blir större 12

Tillgänglig lokal

I Sveg har entrén till Medborgar­ huset, som tidigare saknade handi­ kappanpassningar, bland annat försetts med automatiska dörröppnare, uteramp och låg­trösklar. En inne­rullstol har placerats i vindfånget, där man kan byta från uterullstol.

Textil­mattan i ankomsthallen kommer att ersättas av en plastmatta.

och utrustas med punktskrift och talad information. Man arbetar också med färgsättning för att underlätta synskadades orientering.

Tillgänglighet ur ett samhällsekonomiskt perspektiv Regeringen har för närvarande inte för avsikt att dela ut extra pengar med anledning av kraven på att åtgärda enklare hinder.

Tillgänglighetsarbetet måste rymmas inom organisationernas ­ordinarie budget.

Tillgänglighetsarbetet bör inte bara ses ur ett företagsekonomiskt utan också ett samhällsekonomiskt perspektiv. De investeringar som görs får man ofta igen genom ett minskat behov av olika samhällsinsatser och inte minst genom ökad värdighet och valfrihet för kommunens alla medborgare. I till exempel skolan skulle man med hjälp av en väl utformad miljö, kunna spara genom ett minskat ­behov av personliga assistenter.

Om organisationerna redan från början tar fram en systematisk och långsiktig åtgärdsplan, kan de flesta insatserna genomföras i ­samband med ordinarie underhåll och investeringar och då kan kostnaderna sänkas väsentligt. Det finns alltså stora fördelar med så kallade passa-på-åtgärder. Utförs tillgänglighetsåtgärderna i samband med andra nödvändiga investeringar eller underhållsåt-

2. Tillgänglighet i byggnader inom stat, kommun och landsting

13

gärder är det också lättare att hitta effektiva lösningar där hela miljön blir tillgänglig och inte bara enstaka hinder undanröjs.

Här bör också tilläggas att mer omfattande, dyrare lösningar många gånger kan vara att föredra framför ad hoc-lösningar, sett ur ett långsiktigt perspektiv.

Några exempel på arbetssätt i olika kommuner Dialog, förankring, lyhördhet och kunskap är fyra ledord som ofta återkommer när man ber kommunerna sammanfatta de faktorer som utgör grunden för ett lyckat tillgänglighetsarbete. Här följer några exempel på hur man jobbar med tillgänglighetsfrågor.

Göteborgs kommunfullmäktige har gett samtliga nämnder och kommunala bolag i uppdrag att inventera tillgängligheten i kommunens offentliga lokaler. Inventeringen genomförs bland annat med hjälp av specialutbildad personal, så kallade tillgänglighetsjägare. Resultatet från de olika förvaltningarna läggs sedan in i en för hela kommunen gemensam databas där det framgår hur till­ gängligheten ser ut i lokalerna. Databasen fungerar som underlag för det löpande åtgärdsarbetet och för tillgänglighetsguider för ­allmänheten. Göteborg planerar också att införa ”tillgänglighetsdiplomering”, en slags kvalitetsmärkning som ska sporra både ­offentliga och privata fastighetsägare att skapa tillgängliga lokaler.

Lund är en av flera kommuner som har anställt en specialutbildad tillgänglighetsrådgivare. Tillgänglighetsrådgivaren är placerad på stadsbyggnadskontoret och bevakar olika typer av byggärenden.

Rådgivaren är också en länk mellan det kommunala handikapp­ rådet, handikapporganisationerna och byggnadsnämnden. Tillgänglighetsrådgivaren granskar bland annat bygglov ur tillgänglighets- och användbarhetssynpunkt.

Stockholms stad har anställt en funktionshindersombudsman som ska hålla ett vakande öga på hur staden sköter sin service till de funktionshindrade och hur miljöer och verksamheter anpassas.

Dessutom har stadsbyggnadsnämnden beslutat skärpa kraven på byggherrarna i alla ärenden som handlar om nybygg­nation av ­anläggningar, exempelvis skolor. Byggherren måste n ­ umera, när bygganmälan görs, åta sig att redan under projekte­ringsskedet ­anlita en sakkunnig i tillgänglighetsfrågor.

Landstingens fastigheter De olika landstingen äger och förvaltar i första hand sjukhus och vårdinrättningar. I beståndet ingår även folkhögskolor och kontor.

Sammanlagt rör det sig om 13,6 miljoner kvadratmeter lokalyta i hela landet.

14

Tillgänglig lokal

När det gäller handikappanpassning av lokaler ligger landstingen av naturliga skäl långt framme. I dessa lokaler rör sig många funktionshindrade och medvetenheten om att bygga tillgängligt har funnits sedan 1970-talet. Dock har medvetenheten i första hand omfattat personer med rörelsehinder. Handikappanpassningen har i stort sett handlat om dörr- och korridorbredder samt automatiska dörröppnare.

För utvecklingsstörda och framförallt för synskadade är det fort­ farande ofta svårt att ta sig fram på sjukhusen. Många gånger ­saknas tydliga kontrastmarkeringar. Mycket är byggt i glas vilket, vid felaktig utformning, kan försvåra för synskadade. För denna grupp saknas också talande hissar och knappar med skrift i relief eller punktskrift. Idag finns detta endast på vissa ställen.

Metodik, struktur och terminologi Inom landstingens fastighetsförvaltningar pågår flera utvecklingsarbeten med anknytning till lokalplanering vid nybyggnad och ombyggnad, speciellt med inriktning på tidiga skeden i projekten.

Metodik, struktur och terminologi ses som särskilt viktiga faktorer för att uppnå en branschgemensam standard. Handböcker har ­utarbetats och det pågår utbildningar inom området.

Inom vissa fastighetsförvaltningar sker diskussioner runt till­ gänglighetslösningar tillsammans med handikapprörelsen i olika konstellationer, till exempel i en ritningsgranskningsgrupp, ­tillsammans med en handikappkonsulent eller en tillgänglighetskonsulent.

Lokalplaneringen går ut på att analysera och beskriva lokalbehovet, formulera krav och analysera hur dessa ska kunna till­godoses.

I de tidiga skedena (nedan kallat programskedet, se R ­ enoveringen av Södersjukhuset) ingår Avdelningsfunktionsprogrammet där projektgruppen beskriver verksamheten och dess organisation, samt där arbetssätt, rutiner, problem, visioner och bärande idéer ifrågasätts, diskuteras och beskrivs. Avdelningsfunktionsprogrammet beskriver även planeringsförutsättningar, dimensionering av verksamheten, mål, närhetskrav, flöden och hur den nya avdelningen ska vara utformad.

Den lokalförteckning som upprättas bearbetas vidare i detalj i det så kallade Rumsfunktionsprogrammet. Där definieras rummens läge och samband inom avdelningen, verksamheten i rummet, utrymmeskrav, förvaringsbehov, hygienkrav, hur många personer som vistas i rummet samt tekniska krav som till exempel ljud­ isolering och speciella klimatförutsättningar.

2. Tillgänglighet i byggnader inom stat, kommun och landsting

15

Södersjukhuset i Stockholm har nyligen genomgått en omfattande renovering, där stora krav har ställts på tillgänglighet.

Redan tidigt i processen hade man en dialog med handikapporganisationerna. I arbetet deltog också sjukhusets patientombudsman. Bilden visar entrén, där en bred markering ­leder från busshållplatsen, in i e ­ ntrén och vidare till informationsdisken.

Renoveringen av Södersjukhuset i Stockholm Hösten 2001 stod det nyrenoverade Södersjukhuset färdigt. ­Sjukhuset, som byggdes 1944, har fått en rejäl ansiktslyftning. ­Entrén, ett bilddiagnostiskt centrum och parkeringar har rivits och byggts om från grunden. Korridorsystem och hissar har anpassats successivt för att uppnå tillgänglighetskraven.

Redan när besökaren kliver av bussen utanför entrén möts han ­eller hon av höga trottoarkanter i bussens nivå för att det ska vara lättare att komma av och orientera sig vidare fram till entrén. För synsvaga finns en bred vit markering längs trottoarkanten som ­leder från busshållplatsen ända in i entrén och vidare till informa­ tionsdisken. Utanför sjukhuset löper också värmeslingor utmed trottoaren för att det inte ska bildas is på vintern. På vissa ställen är trottoaren avfasad för att rullstolsburna ska kunna ta sig fram. Här finns också gott om parkeringsplatser för funktionshindrade.

Vid handikappentrén är skyltningen tydlig både på dörren och på marken för att även synskadade ska se var den automatiska dörröppnaren finns.

Väl inne i byggnaden har talande hissar och punktskrift införts konsekvent. Alla glas är dimmade eller markerade. Orienteringsskyltarna är stora. För den som ändå har svårt att ta sig fram i korridorsystemet finns alltid Röda Kors-systrar till hands för att följa med patienten till rätt ställe.

16

Tillgänglig lokal

Arkitekttävling inledde arbetet Programarbetet med Södersjukhuset startade 1997 med en arkitekttävling. I tävlingskraven ingick bland annat att hitta bra lösningar för tillgänglighet. Den vinnande arkitekten var med ­redan från början i den programgrupp som bildades för att föra projektet vidare. I programgruppen deltog också beställaren, ­hyresgästen samt byggnadskonstruktörer. Redan tidigt fördes en dialog med handikapporganisationerna, som fick komma med synpunkter och diskutera lösningar. I arbetet deltog också sjuk­husets patientombudsman.

Programskedet inleddes med en genomgång av möjliga tekniska lösningar. En inventering av lokalerna hade gjorts tidigare. Då ­tittade man bland annat på skyltutformning och hissar. För arbetet med talande hissar anlitades en akustiker.

Vid bygget, som inte fick kosta mer än 300 miljoner kronor, ­prioriterades tillgänglighet och funktion. Det är inte bara på ­patientsidan man har försökt leva upp till kraven. Även personalutrymmena har utrustats med handikapptoaletter och i aulan finns hörselslingor.

2. Tillgänglighet i byggnader inom stat, kommun och landsting

17

3. Tillgänglighet för alla – utmaningar för det praktiska arbetet ”Om byggnader inte skall förvisas till historiens museum måste de också vara möjliga att använda i samhället idag. Det var självklart att installera elektricitet, centralvärme och vattentoalett i kultur­ historiskt värdefulla byggnader. På samma sätt bör det vara självklart att anpassa byggnader efter dagens krav på tillgänglighet.”

(Ur boken Varsam tillgänglighet av Elena Siré, Svensk Byggtjänst, 2001) I det praktiska arbetet med att skapa fysisk tillgänglighet ställs man ofrånkomligen inför olika svårigheter. Det handlar bland ­annat om att tillämpa ett i vissa fall otydligt regelverk, att lösa funktionshindrades ibland motstridiga behov och att förena ­varsam ombyggnad med ökad tillgänglighet.

För att klara av dessa utmaningar fordras kunskap, kreativitet och långsiktighet hos de inblandade och ibland även extra tid och pengar. Beskrivningarna i följande kapitel visar dock att det är möjligt. Särskilt beskrivs renoveringen av 1600-talsfastigheten Gustavianum som ett exempel på att det går att öka tillgänglig­heten i en byggnadsminnesmärkt fastighet.

Otydligt regelverk Det regelverk som omgärdar fysisk tillgänglighet uppfattas av många som otydligt och/eller svårtolkat. Denna uppfattning gäller både reglerna för plan- och byggprocessen i stort och kraven på tillgänglighet.

En orsak till otydligheten är den utspridda ansvarsfördelningen.

Fysisk tillgänglighet styrs av lagar under tre olika departement.

Huvudansvaret för handikappolitiken har socialdepartementet.

Miljödepartementet ansvarar för plan- och bygglagen, PBL, medan ombyggnaden av kulturhistoriskt intressanta byggnader regleras av kulturminneslagen, som lyder under kulturdepartementet.

Byggreglerna är utformade som funktionskrav, vilket ger utrymme för tolkningar. Ändringar i plan- och bygglagen, som trädde i kraft under 2001, innebär att tydligare krav ställs på att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska få tillgänglighet till allmänna lokaler och platser. Så kallade enkelt avhjälpta hinder ska undanröjas i befintliga offentliga lokaler.

18

Tillgänglig lokal

I Boverkets förslag till nya föreskrifter och allmänna råd, som skickats till regeringen för godkännande, återfinns den detaljerade kravlistan. När dessa föreskrifter har trätt i kraft innebär det ett tydligare underlag för arbetet med tillgänglighet. Kravlistan finns på Boverkets webbplats www.boverket.se. Sök på ”Enkelt avhjälpta hinder”.

Tips – Otydligt regelverk Kunskap: Funktionskrav ställer höga krav på kunskapsnivå och utbildning.

Arbeta aktivt för att öka kunskapsnivån och förståelsen.

Helhetstänkande Involvera flera verksamhetsområden. I Lunds kommun sam­ arbetar tillgänglighetsrådgivare, kulturgeograf, landskapsarkitekt och den ansvarige för energihushållning vid förändringar av den byggda miljön.

Utvärdera Jämför tillgänglighet i anpassad lokal med det utrymme tillgäng­ ligheten gavs i målsättning, handlingsplaner, projektering, samråd etc. Vad kan vi lära av tidigare projekt? Vilka erfarenheter har grannkommuner?

Utredningar ser över lagar För statliga myndigheter ska Handikappombudsmannen, HO, ­under 2003 presentera riktlinjer om tillgänglighet i den fysiska ­miljön. I en särskild förordning (SFS 2002:526) ställs krav på att myndigheter ska verka för att personer med funktionshinder ges full delaktighet i samhällslivet samt att myndigheter särskilt ska verka för att lokaler, verksamhet och information ska vara tillgängliga. HO har fått i uppdrag att ta fram riktlinjer och detaljkrav, som i vissa avseenden är mer långtgående än de nya kraven i PBL. Regeringen tillsatte sommaren 2002 en utredning för att se över PBL (dir 2002:97). Ett av syftena är att utveckla plan- och bygglagstiftningen ”så att den bättre tillgodoser kraven på en effektiv beslutsprocess samtidigt som kraven på rättssäkerhet och medborgerligt inflytande kan säkerställas och utvecklas.” Kommittén ska redovisa slutsatser löpande fram till december 2004 då utredningen avslutas. Även kulturminneslagen ses över (dir 2002:98).

Utredningen ska bland annat belysa hur krav på bevarande av ­kulturhistoriskt värdefulla byggnader kan förenas med ökad tillgänglighet.

3. Tillgänglighet för alla

19

Motstridiga behov I vissa fall uppstår motstridiga behov mellan olika funktions­ hinder. Alla tillfrågade anser dock att detta inte bör vara något problem, eftersom det i de allra flesta fall finns lösningar som ­tillgodoser samtliga behov. (Se Röster om motstridiga behov).

Ett klassiskt exempel i utomhusmiljön är trottoarkanter – ett ­hinder för rullstolsburna, men en hjälp för synskadade att orientera sig.

Stockholms stad har löst detta genom att lämna kvar en kant för en del av övergångsstället och konstruera en lutning vid sidan av. Ett alternativ till trottoarkant kan vara en ­beläggning av ett annat material så att synskadade känner var de befinner sig.

När det uppstår liknande konflikter i inomhusmiljön är det viktigt att göra en avvägning och hitta en lösning som tillgodoser olika behov. I vissa fall handlar det om att finna en lämplig teknisk lösning, men många gånger är det möjligt att klara med lite fantasi.

Ibland kan åtgärden innebära en något högre kostnad. Exempelvis vill hörselskadade gärna ha en heltäckningsmatta som dämpar ljud, men för allergiker är de ett gissel eftersom de är svårstädade.

Numera finns golv som är både ljuddämpande och torkbara.

Synskadades ledarhundar kan ställa till problem för allergiker. I detta fall kan det räcka med sunt förnuft, som att begränsa antalet platser där hunden får vistas.

Manöverpaneler i hissar bör sitta lågt för en rullstolsburen, medan en synskadad som står hellre vill ha den högre upp. Genom att vinkla ut panelen från väggen och komplettera med stora siffror som också syns bra uppifrån, åstadkoms en kompromiss. Åt­ minstone några hisstillverkare kan i dag erbjuda en sådan lösning.

Tips – Motstridiga behov Samarbeta Gör en avvägning i samarbete med det lokala handikapprådet och eventuellt andra lokala handikappgrupper. Kunskap om olika funktionshindrades behov är en förutsättning för en bra lösning.

Välj rätt arkitekt Engagera arkitekter som är sakkunniga inom tillgänglighet.

Ställ krav på leverantörer Om det saknas en teknisk lösning, ta hjälp av Handikapp­för­ bundens samarbetsorgan (www.hso.se), organisationen Bygg Klokt (www.byggklokt.nu) Handikappombudsmannens till­ gänglighetscenter (www.ho.se) eller Bygg ikapp handikapp.

20

Tillgänglig lokal

Röster om motstridiga behov – Visst är det motstridiga behov ibland, särskilt mellan personer med syn- och rörelsenedsättning, men en bra arkitekt löser det.

Liknande problem uppstår även inom andra områden, till exempel vid avvägningen mellan barns behov av säkerhet och äldres behov.

Spärrar på fönster ska hindra barn från att falla ut, och samtidigt vill vi kunna öppna fönster för att släppa in frisk luft. Det viktiga är att tränga in i problemet för att hitta kreativa lösningar som kan tillgodose allas behov. (Maria Petersson, arkitekt, Boverket).

– I byggnader har jag sällan stött på några problem. Det kan innebära en merkostnad ibland. Ibland krävs mer fantasi än annars. Som projekterande arkitekt inser jag svårigheten med vissa ­lösningar men jag ser samtidigt var möjligheterna finns, vilket kan vara svårt för den som inte är byggsakkunnig. (Elisabeth Edsjö, ­arkitekt, Edsjö Arkitektkontor, sakkunnig inom tillgänglighet).

– I dag är detta inget stort problem. Ofta sitter lösningen i en ­kompromiss. För 5–10 år sedan var det svårare. En förklaring är att olika handikappgrupper i dag är mer lyhörda för andra parters ­behov och önskemål. (Björn Gunnarsson, fastighetschef, Örebro kommun).

– Ju mer man lär sig om varandras problem, desto mer villig är man att kompromissa och ta hänsyn. Alla inser att det gäller att hitta en lösning som tillgodoser alla. (Gunilla Ekvall, verksam­ hetschef, Handikappförbundens samarbetsorgan).

Varsam ombyggnad Värdefulla miljöer och byggnader hör till vårt gemensamma arv och är en del av det som ger samhället identitet. Att göra dem tillgängliga för dagens och morgondagens generationer, med eller utan funktionshinder, är därför av intresse för varje samhälle. I synnerhet eftersom många kulturhistoriskt intressanta byggnader hyser någon form av offentlig verksamhet.

Många byggnader har klassats som kulturhistoriskt intressanta på grund av sin arkitektoniska karaktär. Inte sällan innebär det ett magnifikt yttre, exempelvis tunga dörrar och monumentala ­trappor, något som dock försvårar tillgängligheten för funktionshindrade. Att göra byggnaderna tillgängliga och samtidigt bevara byggnadens särprägel är en utmaning för arkitekter, byggherrar och byggnadsantikvarier, men det finns många exempel som visar att det går. Samarbete, kompetens och ett strategiskt förhållningssätt är nyckelfaktorer för att lyckas (se exempelvis avsnittet om den renoverade 1600-talsfastigheten Gustavianum).

3. Tillgänglighet för alla

21

Tips – Varsam ombyggnad Tidig dialog Särskilt viktigt är att förankra besluten lokalt – med hyresgäst, byggnadsantikvarie och arkitekt – och med ansvariga (politiker).

Samråd med handikapporganisationer. Låt dessa bedöma för­ slagen och komma med synpunkter. Det är viktigt för att skapa förståelse om inte full tillgänglighet kan åstadkommas.

Kulturhistorisk målsättning Genomför en kulturhistorisk utredning och prioritering av byggnadens olika delar, exempelvis enligt: 1) Ej tillåtet göra förändringar.

2) Små förändringar som ökar tillgängligheten är tillåtna. ­ 3) Större förändringar tillåtna. Det underlättar när det gäller att hitta olika tekniska lösningar på ett givet behov.

Kunnig arkitekt För att kunna skapa kreativa lösningar, integrerade med den ­ursprungliga miljön, krävs att framförallt arkitekten har mycket god kunskap om kulturhistoriska byggnader men också om funktionshindrades behov.

Personalens attityd De som jobbar i lokalerna får en nyckelroll när de fysiska förändringarna är genomförda. Bemötandet från personalen blir särskilt viktigt i de fall där full tillgänglighet inte kunnat åstadkommas.

Det kräver kunskap/utbildning.

Kulturminneslagen skyddar kulturarvet I kulturminneslagen anges grundläggande bestämmelser för att skydda viktiga delar av kulturarvet. Lagen skyddar förutom ­värdefulla byggnader och byggnadsmiljöer även fornlämningar, kyrkor med mera. En byggnadsminnesmärkt byggnad får inte ­genomgå fysiska förändringar utan tillstånd från Länsstyrelsen ­eller Riksantikvarieämbetet.

Uppfattningen om vad som är kulturhistoriskt värdefullt har ­ändrats med tiden. Tidigare handlade det i huvudsak om enskilda, äldre byggnader. Nu omfattas även hela miljöer och yngre ­be­byggelse. Exempelvis har Stockholmsförorten Vällingby, som byggdes under 1950-talet, utsetts till så kallat riksintresse av Riksantikvarieämbetet.

Ansvaret för kulturminnesvård på länsnivå har länsstyrelserna, medan Riksantikvarieämbetet leder det övergripande nationella arbetet och är tillståndsmyndighet för statliga byggnadsminnen.

22

Tillgänglig lokal

Även kommunerna har ett ansvar för kulturmiljövården, eftersom plan- och bygglagen ställer krav på varsam renovering och innehåller skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

I vissa fall kan det vara svårt att jämka samman krav på bevarande med åtgärder för ökad tillgänglighet. En pågående översyn av kulturminneslagen har därför bland annat fått i uppgift att utreda hur krav på bevarande av kulturhistoriskt värdefulla byggnader kan förenas med ökad tillgänglighet.

Metodiskt arbete nödvändigt För att öka tillgängligheten krävs alltid ett långsiktigt och metodiskt arbete. Det gäller i ännu högre grad om det ska kunna förenas med krav på att bevara kulturhistoriskt värdefulla miljöer.

Att bara vända sig till lagtexter räcker inte. Både PBL och kultur­ minneslagen är utformade med funktionskrav. Lagarna måste ­tillämpas utifrån varje enskilt fall. Att åstadkomma en l­ ösning som tillfredsställer olika krav på till exempel byggnadens utseende, funktion, ekonomi och tillgänglighet ställer höga krav på de inblandade. Kreativa, skräddarsydda lösningar är ofta nödvändiga.

Gustavianum – ett exempel på varsam ombyggnad När Statens fastighetsverk 1996–97 renoverade 1600-talsbyggnaden Gustavianum åt Uppsala universitet lyckades man bevara husets ursprungliga prägel och samtidigt öka tillgängligheten. En nyckel till framgång var att Fastighetsverket, tillsammans med universi­ tetet och Riksantikvarieämbetet, innan arbetet satte igång undertecknade en tydlig målsättning. Goda personliga relationer mellan parterna underlättade ett tidigt samarbete och en fortlöpande dialog under arbetets gång. Dessutom anlitades en arkitekt med stor erfarenhet av kulturhistoriska byggnader och kunskap om funktionshindrades behov.

Gustavianum beskrivs av Riksantikvarieämbetet som ett av ­landets märkligaste byggnadsminnen. Dels på grund av sin arkitektur, dels därför att Uppsala universitet har bedrivit verksamhet i byggnaden sedan uppförandet på 1600-talet. Bland annat finns här en anatomisk teater från 1663. 1935 förklarades Gustavianum som byggnadsminne. Huset har byggts om och renoverats ett antal gånger.

Levande del av universitetets verksamhet Bakgrunden till den senaste ombyggnaden 1996–97 var att Gustavianum skulle omvandlas till ett vetenskapshistoriskt ­museum och att de institutioner som bedrev verksamhet i huset flyttade till nya lokaler. Byggnaden byggdes om och kompletterades med mer 3. Tillgänglighet för alla

23

Gustavianum i Uppsala beskrivs av Riksantikvarieämbetet som ett av landets märkligaste byggnadsminnen. När 1600-talsbyggnaden renoverades i slutet på 1990talet lyckades man bevara husets ursprungliga prägel och samtidigt öka tillgängligheten. En nyckel till framgång var att Statens fastighetsverk, Uppsala universitet och Riksantikvarieämbetet innan arbetet satte igång undertecknade en gemensam målsättning.

moderna undervisningslokaler, liksom en musei­shop, ett kafé och ett studierum. Målsättningen var att Gustavianum även i fortsättningen skulle utgöra en levande del av universitetets forskningsoch undervisningsverksamhet.

Innan renoveringen påbörjades gjordes bland annat en grundlig kulturhistorisk bedömning och målsättning. En prioritering ­gjordes mellan de delar av huset som kunde åtgärdas och de som absolut inte fick förändras. De byggnadstekniska lösningarna tillkom sedan i dialog mellan byggherren (Statens fastighetsverk), ­arkitekten, lokalanvändaren (Uppsala universitet) samt Riks­ antikvarieämbetet.

24

Tillgänglig lokal

Tillgängligheten förbättrades på en rad områden. Här redovisas några exempel: • Tack vare en ny hiss kan alla nå de övre våningsplanen. För att få plats med hissen och en ny utrymningstrappa förkortades en stor sal på tredje våningen.

• Entréhallen skar tidigare av förbindelsen till byggnadens båda flyglar. Därför byggdes en bro, inordnad i arkitekturen, mellan flyglarna. Inspirationen kom från ett ombyggnadsförslag från 1840-talet, där en liknande bro ingick.

• Entréhallens golv sänktes för att förbinda flyglarna även på bottenvåningen. Det innebar att nya trappor behövdes utanför entrén.

De blev dock inte tillgängliga för rullstolsburna, och därför skapades på samma sida som huvudentrén, en separat rampförsedd entré med dörröppnare.

• För synsvaga underlättas orienteringen invändigt av att väggarna målats i ljusa färger med kontrasterande mörka golv.

Renoveringen utpekas på flera håll som ett lyckat exempel på en kulturhistorisk byggnad som gjorts tillgänglig och den pris­ belönades 1998 av Nordiska Handikappolitiska rådet.

3. Tillgänglighet för alla

25

Entréhallen skar ­tidigare av förbindelsen till byggnadens båda flyglar.

Därför byggdes en bro, inordnad i ­arkitekturen, som ökade tillgänglig­ heten mellan flyglarna. Inspirationen kom från ett ombyggnadsförslag från 1840-talet, där en liknande bro ingick.

4. Tankar, erfarenheter och ­reflektioner kring den fysiska miljön – tre intervjuer Drygt en miljon svenskar bedöms ha någon form av permanent funktionsnedsättning men långt ifrån alla har möjlighet att delta i samhället på lika villkor. ”Det är inte mitt funktionshinder som ställer till problem. Det är den dåliga tillgängligheten i vår offentliga miljö som begränsar mig i mitt dagliga liv”, förklarar Ken Gammelgård som är rullstolsburen. Tillsammans med Jöns Malmsten och Malin Jansson ger han här sin syn på tillgängligheten.

Ken Gammelgård:

”Miljön sätter gränser i vardagen” – Det är inte mitt funktionshinder som ställer till problem. Det är den dåliga tillgängligheten i vår offentliga miljö som begränsar mig i mitt dagliga liv, säger Ken Gammelgård, före detta ombudsman i tillgäng­ lighetsfrågor på DHR, nu hos Handi­ kappombuds­mannen. Ska jag på bio måste jag alltid ringa innan och fråga om det finns rullstolsplatser i salongen. Vill jag gå till simhallen får jag först kolla att omklädningsrummen är tillräckligt breda för en rullstol och att det finns lyft ner till bassängen.

Ken har själv ett rörelsehinder och använder rullstol. I sitt arbete som ombudsman brottades han dagligen med frågor som rör tillgängligheten för rörelsehindrade.

Han skrev debattartiklar, försökte påverka politiker och kom med synpunkter till byggherrar och arkitekter om hur de kan bygga för att det ska bli bättre. I ar­betet ingick att föreläsa för branschfolk, till exempel kommunala beslutsfattare, om hur de kan arbeta med tillgänglighetsfrågor.

26

Tillgänglig lokal

– Som ombudsman var jag också en länk till våra medlemmar. ­ Ofta handlade det om att ta emot deras synpunkter och föra dem vidare.

Trots att tillgängligheten har blivit bättre sedan Ken föddes för 38 år sedan, så återstår ännu mycket att göra.

– Fortfarande har människor med funktionshinder ett begränsat urval när det gäller att välja bostad och arbetsplats eller restaurang för att äta en bit mat. På 70- och 80-talet gjordes visserligen förbättringar i miljön. Bland annat gjordes anpassningar i gatumiljön med avfasade trottoarkanter som gjorde det möjligt att ta sig fram med rullstol. Man såg också behovet av att finna tillgängliga entréer till lokaler som användes av det offentliga. På 90-talet stannade dock tillgänglighetsarbetet av, säger Ken Gammelgård.

För att alla ska ha en möjlighet att delta i samhället på lika villkor, menar han att man måste skynda på arbetet med att göra entréerna till byggnader fria från nivåskillnader. Tillräckligt breda ­dörrar överallt borde vara en självklarhet liksom automatiska dörröppnare.

– Ofta kan det finnas automatiska dörröppnare, men då sitter manöverpanelen antingen för högt eller utom räckhåll i ett hörn. Eftersom det saknas standardmått så blir det fel.

Ken Gammelgård tycker överlag att samarbetet mellan de som ­planerar och de som bygger fungerar dåligt. Ambitionerna är också lågt satta.

– Lagstiftningen idag är alldeles för svag. Bygger man inte tillgängligt så händer egentligen inget alls. Tyvärr tror jag inte att de nya lagkraven kommer att förändra särskilt mycket när det gäller ­påföljden för de byggherrar som slarvar.

Jöns Malmsten:

”Det borde finnas fler piktogrambilder” En grupp som ofta glöms bort när man diskuterar ökad tillgänglighet är utvecklingsstörda. I Sverige finns 36 000 barn och vuxna med någon form av utvecklingsstörning. En av dem är Jöns Malmsten. På frågan vad som skulle underlätta för honom och hans ­vänner att hitta rätt i den fysiska miljön är han bestämd.

– Det borde finnas fler piktogrambilder. Jag har själv det ganska lätt. Jag kan läsa, även om det går långsamt. Men jag har många kompisar som har det svårare. De kan inte läsa.

4. Tankar, erfarenheter och reflektioner

27

Det finns många former av utvecklingsstörning, orsakade av bland annat hjärnskador och kromosomavvikelser. Ibland har individen också andra funktionshinder, men det syns inte alltid utanpå. G ­ emensamt är att de behöver längre tid än andra för att förstå, lära sig nya saker och uttrycka sina tankar och känslor. Då blir det också svårare att orientera sig i den ­fysiska miljön, särskilt för de som inte kan läsa anvisningar och skyltar.

Jöns Malmsten klarar sig ovanligt bra själv.

Han bor i en egen l­ ägenhet norr om Stockholm och han har ett jobb. Till city åker han för att handla eller träffa kompisar i FUB, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna. Men även Jöns har ibland svårt att orientera sig. I exempelvis Solna centrum tog det ett tag innan han lärde sig var allt finns.

– Det är inomhus och allt blir så hoptryckt.

Då blir det svårare att hitta.

Solna kommunhus, som är inrymt i centrumet, har Jöns besökt en gång, men då mötte man honom på vägen så han behövde aldrig leta sig fram själv. Sjukhus kan vara en annan svårorienterad miljö.

Stora och utspridda byggnader, med långa och svåra avdelningsnamn. Jöns minns ett besök på Karolinska sjukhusets thoraxklinik.

– De hade byggt om. Det var rörigt och dåligt skyltat. Då gick jag ned till receptionen och frågade.

När Jöns var yngre stammade han. Då vågade han inte alltid fråga ifall han gått vilse. I dag tycker Jöns att det är helt okej att fråga, ”om man inte frågar får man inga svar”. Men ofta har folk så ­bråttom, påpekar han, och uppmanar alla att stanna upp och lyssna även om en fråga tar lite tid att ställa. Men flera av Jöns kompisar vågar inte ens det, tror han.

– De är rädda för att göra bort sig. Att ställa dumma frågor.

28

Tillgänglig lokal

Malin Jansson:

”Tillgänglighet är en fråga om kunskap och ­attityder” När Malin Jansson gick på mellanstadiet bad hon att skolan skulle placera en sten på skolgården så att hon lättare kunde orientera sig och ta samma genväg som de andra eleverna.

– Men sådana “speciella anpassningar” kunde man inte göra, ­berättar hon. Jag blev så besviken. Det hade ju inte kostat en massa pengar. Det finns en mängd enkla åtgärder som ökar tillgänglig­ heten för oss synskadade. Man kan göra mycket bara g ­ enom att jobba med kontraster och färger.

Tillgängligheten för funktionshindrade är mycket en fråga om kunskap och attityder, anser Malin.

– Utbildning och information är jätteviktigt.

Det är nästan det man borde prioritera i första hand. Jag har full förståelse för att man inte kan göra vilka förändringar som helst, till exempel i kyrkor eller k-märkta byggnader, och det är där människors medvetenhet kan hjälpa till.

Malin, som är 29 år, flyttade från Sörmland till Stockholm i mitten på 1990-talet för att studera musik. Hon är mezzosopran och sjunger såväl opera som romanser och oratorier. Dessutom håller hon föredrag för skolelever och människor som ska arbeta med synskadade. Frågorna är många. Hur vet hon vad klockan är?

Hur gör hon när hon läser eller åker tunnelbana? Vilken sorts hjälp vill hon ha i olika situationer?

– Det är bra att människor frågar om något är oklart. Det är bättre att ställa frågor än att ha förutfattade meningar. En del tror att jag är totalt hjälplös och rycker tag i armen när jag ska gå över gatan eller trycker på självöppnande dörrar så att jag får dem rakt på mig. Även om jag kan känna mig irriterad är det svårt att vara ­avvisande. Jag vill inte skrämma iväg människor. Då kanske de aldrig vågar hjälpa en synskadad.

4. Tankar, erfarenheter och reflektioner

29

Vilken typ av hinder stöter du på i den offentliga miljön?

– Det är svårt med stora öppna ytor, till exempel skolgårdar eller stora entréhallar. Här kan kontrasttejp vara till hjälp så att det blir lättare att hitta till receptionsdisken. Det skulle till exempel ­be­hövas på postkontoren. Där måste jag alltid söka mig fram till ­kassan och be om hjälp eftersom det inte finns talande nummer­ lappssystem. Man tycker tydligen att det är en för dyr lösning.

– Jag har också reagerat över att det är väldigt mycket ljud överallt, till exempel hög musik. Det stör när man ska orientera sig. Och så saknar jag bättre skyltning både på sjukhus och i andra offentliga miljöer. När jag bor på hotell måste jag alltid räkna dörrar och tejpa handtaget till mitt rum för att hitta tillbaka.

– Skyltar med siffror och bokstäver i relief är den bästa lösningen eftersom många ålderssynskadade inte kan läsa punktskrift. I ­övrigt är det bra med kontinuitet och återkommande strukturer i miljön.

30

Tillgänglig lokal

5. Åtgärdande av hinder – förslag till arbetsmetod Följande kapitel visar hur man kan gå till väga för att på ett systematiskt sätt kartlägga och åtgärda hinder i offentliga lokaler. Arbetsmetoden ger praktisk vägledning men ska framför allt ses som en inspirationskälla då varje organisation har olika förutsättningar att arbeta utifrån. Råden är därför generella. Varje organisation avgör själv omfattning och ambitionsnivå i tillgänglighetsplanen samt vilka åtgärder som bör ingå.

Tillgänglighetsarbetet kan i alla organisationer vara en naturlig del av det dagliga arbetet. Med anledning av de nya kraven, att före år 2010 åtgärda enkelt avhjälpta hinder, är det dock motiverat att göra en särskild översyn av tillgängligheten.

Beslutet om att upprätta en tillgänglighetsplan bör alltid fattas av den högsta organisationsledningen. På så sätt underlättas integreringen av tillgänglighetsarbetet med övrig verksamhet. Det ger också projektet den status som behövs för att arbetet ska få tillräcklig prioritet, inte minst när det gäller budgetering av de resurser som behövs.

Inledningsvis kan organisationen göra en kartläggning av sina tidigare eller pågående insatser för tillgänglighet. Man kanske redan har startat arbetet med ett övergripande handikapprogram eller tagit fram särskilda planer som behandlar tillgänglighetsfrågor. ­I sådana fall bör man tänka igenom hur den nya tillgänglighetsplanen ska kopplas till befintliga program eller planer.

Steg 1 – Projektstart Projektgrupp Arbetet med att ta fram en tillgänglighetsplan bör drivas av en projektgrupp som den ansvariga förvaltningen/styrelsen bildar.

Gruppen bör bestå av kompetenser inom fastighets­förvaltning, av sakkunniga när det gäller tillgänglighetsfrågor och arkitektur samt av brukare och hyresgäst. Har kommunen en handikappkonsulent bör denne vara med i projektgruppen.

Det är viktigt att behovet av olika kompetenser preciseras redan på ett tidigt stadium, dels för att på bästa sätt utnyttja kompetensen hos de egna medarbetarna, dels för att klargöra behovet av externa konsulter. Man bör också tydliggöra ansvarsområden och roll­ fördelning.

5. Åtgärdande av hinder

31

Utöver projektgruppens deltagare bör även andra aktörer göras delaktiga i arbetet med att förbättra tillgängligheten, såväl direkt berörda (t ex handikapporganisationer och enskilda) som indirekt berörda (t ex myndigheter, företag och intresseorganisationer). En person med god kunskap om tillgänglighetsfrågor, till exempel en sakkunnig arkitekt eller tillgänglighets­konsult, behövs åtminstone i vissa skeden av processen. Dessutom behövs brukarnas erfarenheter. Handikapporganisationerna och de kommunala handikappråden är en resurs.

Projektplan Projektgruppens första uppgift är att ta fram en projektplan. Projektplanen kan, förutom en beskrivning av själva planeringsprocessen, innehålla följande delar:

Arbetets organisation • vilka nämnder/avdelningar som ska vara representerade • vilka andra aktörer som ska ingå i projektgruppen eller i en referensgrupp • vem som är projektledare • vem som gör inventeringen

Tidplan • hur lång tid tar de olika skedena i projektplanen • när behöver de vara färdiga för behandling i (den politiska) förankringsprocessen • när ska tillgänglighetsplanen vara klar

Resurser • hur stora resurser går åt till respektive skede • hur stora resurser har organisationen och övriga aktörer för att genomföra tillgänglighetsplanen • finns behov att anlita externa experter eller konsulter

Särskilt viktiga frågor • hur samarbetet med övriga ansvariga och med brukarnas organisationer ska gå till • möjligheten till politisk förankring • har organisationen avsatt tillräckligt med pengar för att kunna genomföra projektet Att redan på ett tidigt stadium lyfta fram frågor som särskilt måste uppmärksammas är viktigt för att kunna nå önskat slutresultat inom de tidsramar som har satts upp.

32

Tillgänglig lokal

Steg 2 – Policy

Varje organisation, som inte redan har det, bör utarbeta en policy för sitt tillgänglighetsarbete. Den bör i sin grundformulering ­fungera som en ledstjärna och genomsyra hela arbetsprocessen.

FN:s standardregler är en bra plattform att utgå från när man ska utforma en tillgänglighetspolicy.

FN:s standardregler i korthet • Standardreglerna innebär ett moraliskt och politiskt åtagande från staternas sida att anpassa samhället till människor med funktionsnedsättning.

• Syftet med reglerna är att säkerställa att flickor, pojkar, män och kvinnor med funktionsnedsättning har samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare i samhället.

• Staterna bör ta initiativ till åtgärder i den yttre miljön för att undanröja hinder mot tillgänglighet. Detta bör innebära att regler och riktlinjer utvecklas och att det övervägs att lagstift­ ningsvägen säkra tillgängligheten på olika områden i samhället, till exempel tillgängligheten till bostäder och andra byggnader.

• Handikapporganisationerna bör höras när regler och riktlinjer för tillgänglighet utvecklas. De bör också engageras redan på planeringsstadiet när offentliga byggnader och anläggningar planläggs lokalt.

FN:s standardregler finns att läsa på Handikappombudsmannens hemsida www.ho.se.

Steg 3 – Mål och strategier

Målsättningar och strategier för arbetet, det vill säga vägar till ­målen, är beroende av den enskilda organisationens vilja och ­ekonomiska förutsättningar. Det mest praktiska är att först redogöra för målen och därefter beskriva strategierna. Målen bör ­omprövas kontinuerligt och justeras vid behov. Arbetet under­ lättas om målen dokumenteras i ett särskilt måldokument som ­ingår i tillgänglighets­­planen. Målen bör stämma överens med ­organisationens policy.

Långsiktiga mål Långsiktiga mål beskriver vad organisationen bedömer vara ­möjligt att uppnå inom förslagsvis 10–15 år. De långsiktiga målen kan till exempel formuleras på följande sätt: ”Senast år XX ska ­enkelt avhjälpta hinder vara undanröjda inom kommunens centrala delar”, ”Senast år XX ska alla lokaler inom kommunens centrala delar vara tillgängliga och användbara” eller ”Senast år XX ska alla 5. Åtgärdande av hinder

33

lokaler vara användbara inom de områden som på kartan har markerats med rött.”

Kortsiktiga mål Kortsiktiga mål beskriver vilka konkreta insatser man planerar att genomföra inom tillgänglighetsplanens tidshorisont, till exempel fem år. Målen bör formuleras så att de kan ligga till grund för konkreta åtgärdsprogram. När tänkbara åtgärder och deras kostnader har studerats, kan de kortsiktiga målen justeras och senare fast­ ställas. Även budgeten kan behöva justeras efter genomgången av åtgärdspaketet.

Utgångspunkten när det gäller fastställande av långsiktiga ­­respektive kortsiktiga mål kan till exempel vara att de lokaler som har flest användare och lägst åtgärdskostnad ska åtgärdas först.

Det kan också finnas andra skäl till att göra vissa prioriteringar. ­ (Se steg 8, Åtgärdsanalys och Åtgärdsprogram) Om de åtgärder som ingår i tillgänglighetsplaneringen inte räcker till för att tillgodose enskilda individers behov, bör man naturligtvis överväga individuella åtgärder.

Steg 4 – Kommunikationsplan

Delaktighet är nödvändigt för att nå framgång med tillgänglighetsplaneringen. Samråd och förankring kan vara en naturlig del av varje skede i arbetsprocessen. För att säkerställa kvaliteten på samråden, medverkan och förankring behövs en särskild kommunika­ tionsplan som är direkt kopplad till projektplanen och projektorganisationen. Det är viktigt att alla intressenter får relevant in­ formation och ges möjlighet att påverka inriktning, utformning och genomförande. Intressenter kan, förutom handikapporganisationer och enskilda funktionshindrade, vara de som driver verksamhet i fastigheten, till exempel rektor och lärare på en skola samt allmänheten.

34

Tillgänglig lokal

Kommunikationsplanen kan innehålla följande ­delar: • Syftet med varje samråd • Hur de olika samråden bör gå till (t ex utställning, annonsering i pressen, möten) • Vilka som bör delta • Informera allmänheten

Förslag till kommunikationsstrategi 1. Redan när arbetet startar kan information gå ut till alla intressenter. Här lämnas information om projektgruppens deltagare, vem som är kontaktperson, vilka samråd som planeras och hur och när man tänker gå ut med vidare information.

2. När hindren har identifierats och förslag till åtgärder har tagits fram, genomförs ett nytt samråd för att få in synpunkter på det befintliga förslaget, men också för att få in fler förslag och idéer från berörda grupper.

3. När utkastet till en tillgänglighetsplan är klart genomförs ett nytt samråd för att förankra förslaget och få in synpunkter.

Steg 5 – Utbildning

Hur ser kunskapen om tillgänglighetsfrågor ut i organisationen?

Det är en fråga man kan ställa sig redan i inledningsskedet av ­processen. Kunskap är A och O för att tillgänglighetsarbetet ska kunna integreras med annan planering och bli en naturlig del av nybyggnad, ombyggnad och underhåll.

Projektarbetet kan till exempel inledas med ett antal utbildningstillfällen för berörda parter inom organisationen. Utbildning är också av stor vikt när det gäller att förankra organisationens policy i dessa frågor och att främja ett förhållningssätt som leder till så kostnadseffektiva och långlivade lösningar som möjligt. Utbildning i tillgänglighetsfrågor arrangeras bland annat av Boverket, BFAB och Lernia-Hadar.

Steg 6 – Kartläggning av lokaler

Analysen av tillgänglighetsbehovet börjar med att alla lokaler av betydelse inom organisationen kartläggs. Vissa lokaler har ­männi­skor behov av att besöka dagligen, till exempel skolor, ­arbetsplatser och daghem, medan andra besöks mer sällan.

Arbetet med att rangordna lokalerna och välja ut de som ska ­åt­gärdas i första hand kan göras i tre steg: 1. Lista de viktigaste lokalerna inom det valda området.

5. Åtgärdande av hinder

35

2. Titta på besöksfrekvensen. Målsättningen bör vara att största antal besökare ska ges användbara lokaler inom ramen för tillgängliga resurser men det kan även finnas andra skäl till att göra vissa prioriteringar. (se även steg 8) 3. Undersök i vilken mån lokalerna är tillgängliga utifrån listan på enkelt åtgärdade hinder. (se bilaga 1) Projektgruppen ger förslag på vilka lokaler som ska prioriteras i första hand och som ska göras tillgängliga inom programperioden.

Förslaget grundas i detta läge på en preliminär bedömning av åtgärdskostnaderna och de resurser som finns tillgängliga under perioden.

När lokalbeståndet har kartlagts kan man också göra en justerande analys och ta fram underlag för vilka långsiktiga mål som ska användas i den fortsatta planeringen.

Funktionshinder – en checklista Här följer en kortfattad checklista på funktionshinder som bör uppmärksammas. Indelningen bygger på en lista som Svenska Kommunförbundet har tagit fram i samarbete med handikapp­ organisationerna. Listan kan vara ett stöd i arbetet med kartläggning av lokaler enligt steg 7.

Rullstolsburen • Viss funktion i armar och/eller bål och/eller ben. ­Använder oftast manuell rullstol.

• Nedsatt funktion i armar och/eller bål och/eller ben. ­Använder oftast elrullstol.

Rörelsenedsättning • Nedsatt funktion i ben och/eller höfter och/eller rygg. Använder gånghjälpmedel, t ex rollator.

• Nedsatt funktion i armar och/eller hand.

• Nedsatt ork och balansproblem.

Synnedsättning • Kan orientera sig med del av synen.

• Kan orientera sig med hjälp av käpp eller ledarhund.

Hörselnedsättning Kognitiv funktionsnedsättning • Påverkar orienteringsförmågan/förståelsen eller som har förflyttningssvårigheter på grund av fobier/ångest.

Allergiker och överkänsliga

36

Tillgänglig lokal

­Steg 7 – Inventering av hinder

Inventeringen av hinder i lokalerna ger underlag för att bestämma vilka hinder som finns och hur de bör åtgärdas för att lokalerna ska bli användbara. För att lokalerna ska ha god användbarhet krävs att de är fria från fysiska hinder, säkra och trygga, lättorienterade och begripliga.

Att skapa tillgänglighet kräver samarbete mellan hyresgästen och fastighetsägaren. Det är viktigt att utforma ett gemensamt system för hur man ska göra lokalerna användbara samt att precisera vad som ska mätas och bedömas av fastighetsorganisationen och vilket arbete som ska utföras av hyresgästen. I kommunerna är det ­normalt kommunens fastighetsorganisation som står för inventeringen av de egna lokalerna.

För att kunna genomföra inventeringen krävs rutiner och tydliga kriterier för vad som ska mätas och hur mätningarna ska bedömas, exempelvis hur ojämn en yta ska vara för att anses ojämn (se bilaga 1). Inventeringen bör utföras av personer med erfarenhet inom tillgänglighetsområdet, exempelvis en sakkunnig i tillgänglighetsfrågor eller, om kommunen har en sådan, en särskild handikappkonsulent. Naturligtvis är det också viktigt att under inventeringen tillvarata brukarnas erfarenheter och den kompetens som kommunens tillgänglighetskonsult eller motsvarande har. Än så länge saknas en nationell, kvalitetssäkrad manual för inventering av hinder. Tillgänglighetscenter vid Handikappombuds­ mannen har tagit fram ett formulär avsett för inventering av lokaler för allmänheten och arbetslokaler. Formuläret är i första hand avsett för statliga myndigheter vilka enligt en särskild förordning ska genomföra i­ nventeringar och ta fram handlingsplaner (Förordning 2001:526). Formuläret är även tänkt att kunna användas i ­andra sammanhang t ex för inventering i kommuner. Några sidor ­visas här i utdrag (se nästa sida). Hela formuläret finns på www. ho.se, välj Tillgänglighetscentret.

Etappvis inventering Lokalerna inventeras lämpligen etappvis. Indelning och ordningsföljd bör väljas utifrån lokala förhållanden och tillgängliga resurser. Men var i lokalerna ska man börja sin kartläggning? Och vilka utrymmen i fastigheten bör åtgärdas i första hand? Här kan stråkstrategin vara ett lämpligt arbetssätt. Tänk efter vilka sträckor i ­lokalen som mest nyttjas av brukarna. I en skola kanske det handlar om en etapp som sträcker sig från huvudentrén (punkt A) till ett visst klassrum (punkt B). Vilka hinder finns längs denna sträcka? Prioritera dessa.

5. Åtgärdande av hinder

37

Utdrag ur inventeringsformulär från Handikappombudsmannen.

1. Undersök i vilken mån lokalerna är tillgängliga utifrån listan på enkelt åtgärdade hinder.

2. Kontrollera om det finns möjligheter att effektivisera tillgänglighetsåtgärderna, till exempel genom att utföra dem i samband med löpande underhåll, så kallade passa-på-åtgärder.

3. Justera åtgärdslistan med avseende på så kallade systemhinder (se steg 7), det vill säga brister i själva byggnadsutformningen i förhållande till den verksamhet som bedrivs i lokalen.

38

Tillgänglig lokal

5. Åtgärdande av hinder

39

När lokalernas användbarhet har analyserats kan de kortsiktiga målen (se steg 3) justeras och fastställas. De kortsiktiga målen bör i första hand ange i vilken ordning lokalerna ska göras användbara.

Exempel: ”År XX ska samtliga lokaler inom områdena XX vara ­användbara.”

Olika typer av hinder Här redogörs för olika typer av hinder som kan vara bra att notera under inventeringen. Detta är viktigt för det kommande arbetet eftersom typen av hinder avgör åtgärdens omfattning och karaktär.

En förutsättning för arbetet är att det finns ritningar tillgängliga, med fördel digitalt.

■ Detaljhinder Hinder i inomhusmiljön utgörs oftast av så kallade detaljhinder.

Det kan handla om höga trösklar, ojämn ytbeläggning, smala dörröppningar eller avsaknad av handräcken vid ramper och ­trappor.

Andra exempel är bristande vägledning (svårbegriplig ­eller obefintlig skyltning) eller avsaknad av bra belysning. Tips på möjliga lösningar för detaljhinder finns bland annat i skriften ”Bygg ikapp handikapp” samt i rapporter från Boverket (se ­Litteratur och webbsidor).

■ Kritiska hinder I lokalerna finns också hinder som inte bara gör det svårt utan omöjligt för en funktionshindrad att förflytta sig. Hinder som omöjliggör förflyttning kallar vi här kritiska hinder. För en rullstolsburen kan det till exempel handla om att en trappa saknar ramp.

■ Tillfälliga hinder Tillfälliga hinder handlar ofta om brister i drift och underhåll.

Finns det riktlinjer för hur byggarbeten spärras av på lämpligt sätt? Är personalen som arbetar i lokalen utbildad för att förstå brister­na och kunna åtgärda dem under den normala driften? Inven­teringen kan göras genom en granskning av ordningsföreskrifter och regelverk, genom en översyn av kommunens/­organisationens policy och resurser i drift- och underhållsfrågor eller i form av ­enkäter/ intervjuer. Inventeringen bör ske i samråd med de hyresgäster som verkar i lokalerna.

■ Systemhinder Ibland förekommer brister i själva byggnadsutformningen i

40

Tillgänglig lokal

f­ ör­hållande till den verksamhet som bedrivs i lokalen. Exempel på sådana hinder kan vara långa avstånd, stora nivåskillnader eller väggar som inte går att riva.

De hinder som noterats redovisas lämpligen stråkvis eller lokalvis.

För varje lokal upprättas en beskrivning som dels redovisar hur många hinder av olika typer som finns i lokalen, dels vilka ­grupper som berörs av varje hinder. Sammanställningen analyseras och justeras sedan med avseende på hur stort hindret är, ­alternativa stråk och färdvägar, enstaka hinder och/eller hinder i samverkan samt kvalitetskonflikter.

■ Alternativa stråk I lokaler där det finns alternativa stråk för brukarna att ta sig fram på, bör man analysera användbarheten för det alternativ som är förmånligast med hänsyn till den aktuella förmågan. ­Av två stråk i t ex en skola kanske det ena är mer lättframkomligt än det andra eller har färre hinder som måste åtgärdas. Funktionsduglig­heten men även kostnaderna bör styra vilket stråk man väljer att prioritera.

■ Enstaka hinder/Hinder i samverkan Ibland kan flera hinder i samverkan utgöra ett definitivt hinder.

Till exempel kan flera på varandra följande lutningar vara ett hin­­ der för en rullstolsburen även om varje enskild lutning är möjlig att övervinna. Likaså kan en lång sträcka av ojämn beläggning vara ett definitivt hinder trots att en kortare sträcka inte är det.

■ Kvalitetskonflikter Hjälpmedel för en typ av funktionshinder kan vara ett hinder för en annan typ. Hur gör man när funktionshinder ”krockar”? Det finns lösningar. Ett exempel är höga kanter vilka innebär ett hinder för rullstolsburna men underlättar orienteringen för personer med nedsatt syn. Genom att fasa av kanten på en sträcka, blir det möjligt för rullstolsburna att passera.

Steg 8 – Åtgärdsanalys och åtgärds­program

Medan de kortsiktiga målen visar vilka lokaler som först bör göras användbara, klargör åtgärds­­programmet i vilken ordning dessa ska åtgärdas. Val av åtgärder kan till exempel göras enligt effek­ tivitetsprincipen, det vill säga maximal nytta per åtgärdskrona.

För att kunna tillämpa denna princip måste både kostnaderna och ­nyttan uppskattas.

5. Åtgärdande av hinder

41

Bedömningen av lokalernas nytta kan exempelvis göras utifrån besöksfrekvensen. Vilka lokaler har flest besökare? När man sedan har identifierat den mest effektiva åtgärden för varje hinder längs de olika stråken i lokalen, kan den totala kostnaden för alla åtgärder beräknas. För åtgärder som inte är knutna till den fysiska miljön görs separata kostnadsbedömningar. Man bör också göra en åtskillnad med avseende på lösningens tidsaspekt, dvs om den är kortsiktig eller långsiktig. Även andra faktorer än besöksfrekvensen kan utgöra skäl för prioritering av en åtgärd. Man kan till exempel sträva efter att genom ökad användbarhet öka antalet besökare i en lokal med låg besöksfrekvens. Ett annat skäl kan vara att värna om demokratin. Till ­exempel bör statliga myndig­heters lokaler vara fullt tillgängliga för såväl besökare som för de som arbetar där.

De åtgärder man bestämmer sig för måste givetvis vara acceptabla ur estetisk synpunkt. En vacker stentrappa till ett vanligt hus bör inte få förstöras av en oestetisk lättmetallramp. Material och metod för anpassning bör väljas med hänsyn. Detta gäller inte minst i fall med byggnadsminnesmärkta fastigheter.

Följande förenklade arbetssätt kan tillgodose effektivitetsprin­ cipen: 1. Gör en grov rangordning av de primära lokalerna med hänsyn till de kriterier som fungerar som utgångspunkt, exempelvis antalet besökare eller de demokratiska aspekterna.

2. De kostnadsberäkningar man tidigare fått fram måste nu vägas mot listan på de objekt man har valt ut.

3. Beräkna hur många av de primära lokalerna som kan åtgärdas inom tillgänglig kostnadsram. ”Matcha” inventeringslistan för lokaler med listan på antal besökare.

4. Bedöm om lokaler som inte ligger högst på prioriteringslistan när det gäller besöksantal och som har höga åtgärdskostnader, av någon anledning bör åtgärdas efter lokaler som ligger längre ner på listan och som har låga åtgärdskostnader.

5. Samordna åtgärderna med underhållsplanen, om så är möjligt.

Om fastigheten ska genomgå en renovering inom rimlig tid (2–3 år) kan det vara lämpligt att vänta med tillgänglighets­ åtgärderna och utföra dem som så kallade passa-på-åtgärder.

Antalet lokaler som kan åtgärdas inom programperioden kan ­sedan bestämmas med hänsyn till de resurser som finns till till­ gänglighetsplanens förfogande.

42

Tillgänglig lokal

Åtgärdsetapper När man har rangordnat de lokaler och hinder som ska åtgärdas, är det dags att upprätta ett förslag till åt­gärdsprogram. I åtgärdsprogrammet kan varje etapp detaljprojekteras, kostnadsberäknas och tidsbestämmas. I detta skede kan också en preliminär tidsplan för genomföran­det av hela tillgänglighetsplanen upprättas. Åtgärdsplanen kan innehålla punkter som: • År 1–3 ska lokalerna X åtgärdas.

• År 3–5 ska lokalerna Y åtgärdas.

• Under hela planperioden görs ”passa-på-åtgärder”, vilket innebär att man åtgärdar enklare hinder i samband med löpande underhåll. På så sätt kan kostnaderna begränsas.

• Alla enkelt avhjälpta hinder inom de prioriterade lokalerna ska elimineras före utgången av år X.

Steg 9 – Kontroll och revidering

När åtgärdsprogrammet är upprättat kan det stämmas av mot de kortsiktiga respektive långsiktiga mål som man tidigare har for­ mulerat. Här följer några frågeställningar: • Leder de planerade åtgärderna i varje etapp mot de programmål som formulerats?

• Vilka blir följderna om förutsättningarna för arbetet förändras?

• Vad blir följden om någon del av programmet inte genomförs?

• Hur kan man säkerställa att strategiskt viktiga åtgärder genomförs?

• Hur bör samordningen mellan aktörerna gå till för att åtgärderna i olika beroende delsystem ska ske samtidigt?

• Vad gör vi om verksamheten ändras?

Vid kontrollen bör man ännu en gång analysera om föreslagna ­åtgärder innebär konflikter av något slag. Innebär till exempel en föreslagen åtgärd förbättring för vissa grupper av funktionshindrade men en försämring för andra? Kontrollen bör också o ­ mfatta en konsekvensanalys av tillgängligheten utifrån bygg­handlingar för lokaler som ska byggas under planperioden.

Kontrollera också om någon grupp av funktionshindrade har försummats i planeringsarbetet. (Se Funktionshinder – en checklista) Förutsättningarna för att klara olika hinder i den fysiska miljön ­varierar mellan olika funktionsnedsättningar och individer. Till ­exempel har många funktionshindrade flera handikapp. ­I plane­ringssammanhang är det dock nödvändigt att göra vissa ­förenklingar.

5. Åtgärdande av hinder

43

Steg 10 – Uppföljning och sammanställning av till­ gänglighetsplan För att säkerställa att planen genomförs enligt det beslutade åtgärdsprogrammet kan följande punkter användas: • Organisation för genomförandet • Rutiner för att beslutade åtgärder genomförs i rätt ordning och av rätt aktör • Rutiner för projektgruppens möten • Rutiner för hur åtgärdsprogrammet revideras efter tillgänglighetsplanens slut • Rutiner för granskning av framtida planer Tillgänglighetsplanen bör också innehålla ett kapitel där man ­red­o­visar vilka hinder som återstår att åtgärda och hur arbetet bör fortsätta efter att de föreslagna åtgärderna har genomförts. Dessutom bör det ingå ett program för uppföljning, i första hand kopplat till de olika åtgärdsetapperna. Är åtgärderna korrekt genomförda?

Hur fungerar de i praktiken? Uppföljning bör också ske ­efter planperiodens utgång. Uppnådde vi de fastställda målen? Vad bör vi tänka på inför nästa gång?

När åtgärdsprogrammet är klart och man har tagit fram ett förslag till tillgänglighetsplan bör ett slutligt samråd ske med direkt (t ex brukare, fastighetsägare) och indirekt (t ex anhöriga till funktionshindrade) berörda för att informera och inhämta synpunkter.

Steg 11 – Implementering i förvaltningen

Slutligen är det dags att implementera åtgärdsprogrammet och tillgänglighetsplanen i förvaltningen. Arbetet med att skapa tillgänglighet kan i inledningsskedet drivas som ett projekt men bör på lång sikt vara en naturlig del i det löpande arbetet. Det är därför viktigt att organisationens medarbetare får kännedom om den ­policy samt de mål och strategier som har fastställts. Det löpande arbetet bör för övrigt kontinuerligt stämmas av med organisationens policy och långsiktiga målsättningar när det gäller tillgänglighet.

44

Tillgänglig lokal

6. Tillgänglighetsplanens innehåll –­ en checklista 1. Bakgrund – organisationens policy och vision 2. Organisationen som tagit fram tillgänglighetsplanen samt organisationen vid planens genomförande 3. Måldokument med långsiktiga och kortsiktiga mål 4. Vilka lokaler man avser att åtgärda 5. Vilka åtgärder som organisationen beslutat genomföra 6. När åtgärderna ska genomföras och vem som har ansvaret för att de genomförs 7. Hur mycket åtgärderna bedöms kosta och vem som står för kostnaderna 8. Bedömning av måluppfyllelse 9. Hur uppföljningen av tillgänglighetsplanen och dess effekter ska gå till 10. Hur implementeringen i förvaltningen ska gå till 11. Vad som återstår att göra för att nå de långsiktiga målen 12. Redogörelse för samrådsprocessen och genomförda samråd 13. Redogörelse för eventuella utbildningsinsatser 14. Inventeringen av hinder bifogad i en bilaga

6. Checklista

45

7. Processchema Detta är ett generellt schema och ambitionen är inte att det ska passa alla organisationer i detalj. Respektive organisation får ­be­arbeta och använda sig av de delar som bäst passar in. Processschemat ska i första hand ses som en grafisk presentation av arbetsmetoden som presenteras i kap 6. Viktigt att tänka på är att om tillgänglighetsfrågan lyfts ur en linjeorganisation, som ett projekt, är det av stor betydelse att det finns en strategi för att implementera/lyfta tillbaka frågan till linjeorganisationen så att till­gäng­ lighetsinsatserna inte begränsas till en punktinsats. Avgörande för arbetet med tillgänglighet är att det finns riktade resurser och ett stöd från en hög ledningsnivå.

Löpande förvaltning Tillgänglighetsprojektets organisationsfas Projektstart

Policy, mål, strategier

Kommunikationsplan, utbildning

Beslut

Beslut

Utbildning

Samråd

Operativt arbete

Utbildning

Projektledare

Organisera och planera arbetet

Skapa vision och mål

Funktionshindrade, handikappråd

Samråd

Brukare, hyresgäst

Samråd

Beslutsfattare

Förvaltare

Allmänhet

Kapitelhänvisning

Kartläggning av lokaler

Finansiering

Åtgärdsprogram

Information & beslut

Information

Operativt arbete

Samråd

Beslut

Identifiera kunskaps- & info-behov

Kartlägga och analysera hinder

Kost.beräkna prioritera & tidsbestämma

Prioritera & tidsbestämma

Samråd

Samråd

Operativt arbete

Samråd

Samråd

Samråd

Utbildning

Operativt arbete

Samråd

Operativt arbete

Information

Se steg 1

46

Se steg 2&3

Tillgänglig lokal

Information

Se steg 4&5

Se steg 6&7

Se steg 8

Processchemat delas upp i följande etapper: 1. De övergripande frågeställningarna beträffande projektstart, policy, mål och strategier samt därtill hörande utbildning och kommunikation kan betraktas som ett inledande till­gänglighets­ projekt vilket inte har så mycket med den fortlöpande förvalt­ ningen att göra. Vidare fastställs hur den övergripande processen beträffande det fortsatta till­gänglighets­arbetet ska utformas och styras. En god idé kan då vara att bryta ner policy, mål och strategier till konkreta riktlinjer och rutiner som sedan kan samman­ställas i en manual eller liknande. En orga­nisation tillsätts och bemannas initialt för att ­sköta det fortsatta tillgänglighetsarbetet.

2. Organisationens första uppgift är att genomföra en inventering vilken kan ha ambitionen att vara fullständig men det går även att tänka sig en något lägre ambitions­nivå för att snabbare kunna komma igång med själva arbetet.

Prioriteringar görs med någon av utgångspunkterna kost­nads­bedömningar Flera delprojekt och under­hållsplanering, och sedan skapas ett åtgärdsprogram samt tas beslut GenomUtvärdering förande om finansiering.

3. Nu kan de olika delprojekten påbörjas, varje delprojekt omfattar åtgärder Beslut för ett visst förvaltningsobjekt (byggnad, förvaltnings­enhet eller liknande) och gäller endast de kortsiktiga mål som är Operativt Samråd arbete definierade för detta projekt. En viktig fas är utvärderingen för att skapa en Övervaka Analys result kunskapsåterföring. och styra ombyggnad

& arb.proc föreslå forts

Samråd

Operativt arbete

Samråd

Information

Information

Se steg 9 & 10

En diskussion kring tids­ aspekterna De långsiktiga målen hanteras i den fortlöpande förvaltnings-/tillgänglighetsprocessen och prioriteringar mellan olika tillgäng­lighetsåtgärder görs kontinuerligt. Förvaltningen påverkas ständigt av förändringar i form av tillkommande ­objekt, felaktigheter som kommer till förvaltarens kännedom, förändringar ­genomförda av hyresgästen, erfarenhetsåterföring från genomförda tillgänglig­

7. Processchema

47

hetsprojekt etc. Detta kan självfallet påverka gjorda prioriteringar och leda till ompriori­teringar. Från början långsiktiga mål blir med tiden kortsiktiga och kan hanteras enligt processchemat. På detta sätt kan man strukturera och skilja mellan organisationens löpande arbete med tillgänglighetsfrågor och det mer projektinriktade ­arbetet med olika förvaltningsobjekt.

48

Tillgänglig lokal

8. Lagar i korthet År 1966 tillkom i byggnadsstadgan krav på att allmänna lokaler i ­skälig omfattning skulle utformas så att de blev tillgängliga för och kunde nyttjas av personer med nedsatt rörelseförmåga. Paragrafen omfattade endast nybyggnad, dock ingick trapphus och entréer i bostadshus. Det ansågs däremot orealistiskt att försöka utrusta alla lägenheter utifrån de rörelsehindrades behov. Vidare måste en ­avvägning med hänsyn till kostnaderna för åtgärderna och ändamålet med byggnaden göras vid bestämning av vilka åtgärder som skulle vidtas.

I de tillämpningsbestämmelser som Statens Planverk 1970 gav ut i en särskild skrift med benämningen ”Handikappbyggnormer” ­påpekades att det var önskvärt att även andra byggnader och ­lokaler, till exempel arbetslokaler, utformades med beaktande av bestämmelserna.

Den 1 juli 1972 utvidgades lagen till att även gälla arbetslokaler.

I lagtexten gjordes nu ett tillägg om att kraven även skulle omfatta ­personer med nedsatt orienteringsförmåga. År 1977 kom kravet på hiss i bostadshus med tre våningar. Kort ­därefter skulle detta även omfatta tvåplans bostadshus. Det fanns dock inga krav på hiss upp till vindsplanet om den övre lägen­ heten var etagelägenhet. Samma år infördes också krav på att de delar av en byggnad som berördes vid ombyggnad av denna skulle uppfylla skäliga anspråk på handikappanpassning.

Plan- och bygglagen Den 1 juli 1987 ersattes byggnadslagen och byggnadsstadgan av plan- och bygglagen, PBL. Några av de övergripande politiska syftena bakom ändringen var en strävan efter att minska statens kontroll och att förenkla byggprocessen. Förenkling skulle främst åstadkommas ­genom mindre detaljrika normer och en reducering av kommunernas skyldighet att granska alla bygglovsansökningar. Den enskilde byggherrens ansvar för att uppfylla lagens krav förtydligades.

Sedan 1995 ligger det fulla ansvaret för att lagar och bestämmelser efterlevs på byggherren. Byggnadsnämnden har ett renodlat tillsynsansvar, och den tidigare uppgiften att i samband med bygglovsansökan kontrollera byggnadens tekniska egenskaper till ­exempel beträffande tillgänglighet, har flyttats i processen.

8. Lagar i korthet

49

Byggherren ska alltså föreslå tekniska lösningar för att tillgodose funktionskraven, vilket ger ett visst utrymme för tolkningar, ­samtidigt som denne ansvarar för kontrollen av att byggnaden upp­fyller gällande lagar och föreskrifter. Kommunen ska dock godkänna kontrollplanen.

I juli 2001 infördes krav på att enkelt avhjälpta hinder i lokaler dit allmänheten äger tillträde och på allmänna platser ska undanröjas i den utsträckning som framgår av Boverkets föreskrifter. Förslag till tillämpning av regler har utarbetats av Boverket och presenterats inom regeringsuppdrag M 2000/27501/Hs. Arbetet med tillämpningsföreskrifter fortskrider, om än försenat, och förväntas vara klart under 2003.

Boverkets ändringsråd (BÄR) Varsamhet vid ändring av byggnad är ett begrepp som införts i PBL. Här finns regler om vilka hänsyn som måste tas vid varsam ombyggnad. Kravet är uttryckt som en hänsynsregel eller en utgångspunkt som ska gälla vid ändringar i samband med om- och tillbyggnader av hus. Innebörden av lagen är att ändringarna ska göras med hänsyn till byggnadens karaktär. Bland annat föreskrivs att byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, konstnärliga och miljömässiga värden ska tas tillvara.

Boverkets Byggregler Boverkets Byggregler BFS (1993:57) med ändring till och med BFS (2002:19) innehåller föreskrifter och allmänna råd för vissa av ­bestämmelserna i bland annat BVL, Lag (1994: 847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. och BVF, Förordning (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. ­De allmänna råden innehåller generella rekommendationer om ­tillämpningar och anger hur man kan eller bör handla för att uppfylla föreskrifterna. Det står dock den enskilde fritt att välja andra lösningar och metoder, om dessa uppfyller föreskrifterna.

Kulturminneslagen Enligt lagen om kulturminnen, som kom 1988, är det en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla och gäller såväl enskilda personer som stat och kommun.

Bestämmelser till skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

50

Tillgänglig lokal

finns i första hand i kulturminneslagen. Enligt kapitel 3 i kultur­ minneslagen får länsstyrelsen förklara en byggnad för byggnadsminne om den är synnerligen märklig genom sitt kultur­historiska värde eller om den ingår i ett kulturhistoriskt synner­ligen märkligt bebyggelseområde. I samband med en byggnads­minnesförklaring ska länsstyrelsen besluta om särskilda skyddsbestämmelser som bland annat anger hur byggnaden ska vårdas och underhållas. Om en byggnad kan komma i fråga som byggnadsminne får länsstyrelsen förordna om anmälningsplikt innan byggnaden rivs eller ändras på ett sätt som väsentligt minskar dess kulturhistoriska värde.

Det finns alltså olika regelsystem till skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Med hänvisning till det folkliga intresset för byggnadsvård gjorde regeringen 1998 i en proposition bedömningen att det är angeläget att hitta former, som utan att vara ­administrativt betungande eller innebära alltför stora ingrepp i äganderätten, kan förbättra skyddet för den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen.

8. Lagar i korthet

51

9. Förslag på litteratur och webbsidor Allmänna handböcker Bygg ikapp handikapp. Elisabet Svensson, Svensk Byggtjänst 2001. ­En handbok och uppslagsbok avsedd att användas som ett komplement till Boverkets byggregler. Kommentarer ges till de ­delar av byggreglerna som är av särskilt intresse för personer med funktionsnedsättningar. Boken vänder sig till planerare och projektörer som önskar en fördjupad kunskap om olika handi­kapp­gruppers behov. Till boken hör också en lathund, Lathund för sakkunnighets­ kontroll, Komplement till Bygg ikapp handikapp, som kan vara till hjälp vid kontroll av att gällande lagar och föreskrifter ­avseende tillgänglighet är uppfyllda.

Tillgänglighet i planerings- och byggprocessen. Det blir aldrig tillgängligt av en slump, men ofta otillgängligt av små misstag!

Hjälpmedelsinstitutet, 1999. En bok för alla i kommunen som är ­involverade i planering och byggande och som gör tolkningar av byggreglerna; politiker och tjänstemän, byggherrar, kvalitetsansvariga, sakkunniga, projek­törer, kommunala handikappråd. www. hi.se.

Tillgänglig stad. Svenska Kommunförbundet 2003. En idéskrift om mål, strategier och arbetssätt när kommunen upprättar en tillgänglighetsplan för trafiknät. www.svekom.se.

Mångfald berikar – plattform för Bygg klokt. Beskriver en gemensam plattform för utformning av strategi i a­ rbetet med tillgänglighet och användbarhet. www.byggklokt.nu.

Bygg för alla, Karin Månsson, Svensk Byggtjänst, 1999 (finns även som talbok). Studiematerial om hur man gemensamt kan göra den byggda ­miljön tillgänglig och användbar för funktionshindrade. www.byggklokt.nu.

Tillgänglighet inom fritid – idrott – kultur. Hugo Blom, Svenska Kommunförbundet, 2003.

Inventeringsmallar Formulär för inventering av tillgänglighet i fysisk miljö. Hjälp­ medelsinstitutet, 2001. Kan användas vid kartläggning av en byggnad som görs i syfte att ta fram åtgärdsprogram. Formuläret kan också ­användas som u ­ nderlag för egna inventeringsformulär, som till exempel sak­kunniga arkitekter eller tillgänglig­hetskonsulter vill ta fram. Kan hämtas på www.hi.se.

52

Tillgänglig lokal

Handikappombudsmannen, HO, har utarbetat en generell inventeringsmall, som ska användas av statliga myndigheter.

Tillgänglighet i kulturhistoriskt värdefulla byggnader Varsam tillgänglighet vid ändring av byggnader och byggd miljö (text på svenska och engelska), Elena Siré, Svensk Byggtjänst, 2001. Idébok som med konkreta exempel visar att varsamhet med ­historiska bygg­nads­värden kan förenas med tillgänglighet och ­användbarhet för personer med funktionshinder. Principiella ­frågeställningar och synsätt tas upp med avsikt att ge underlag för diskussion, främst när det gäller process- och samverkansfrågor.

Design för alla. Om tillgänglighet vid renovering av kulturhistoriskt ­intressanta byggnader, Nordiska Handikappolitiska rådet, 1999.

Presenterar goda exempel på tillgänglighetsarbete i kulturbygg­ nader runtom i Norden.

Övriga böcker Nordiska Handikappolitiska rådet ger ut exempelfyllda inspira­ tionsböcker en gång per år inom olika teman. Exempel är Tillgänglighet för alla till högre utbildning (1999) och Öppet för alla. 12 museer i Norden (2002).

Rapporter, propositioner och utredningar Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handi­kappolitiken, Regeringsproposition (1999/2000:79) Tillgänglighet till offentliga lokaler och på allmänna platser, Regeringsproposition (2000/2001:48) Delaktighet för alla, Regeringsuppdrag (M2000/2750/Hs), Boverket 2001. Om tillgänglighet i den publika miljön, insyn och samråd samt l­ okala åtgärdsprogram för tillgänglighet.

Tillgängligheten i den offentliga miljön, Boverket Rapport 1996:8.

Konsekvensanalys av Plan- och byggutredningens förslag vad ­gäller insatser för att förbättra tillgängligheten i befintliga lokaler och på allmänna platser.

Handikappombudsmannen rapporterar årligen till regeringen. De två senaste rapporterna är Tänk tillgängligt (2002) och Tillgänglighet för alla (2001). Finns på www.ho.se.

Lagar och föreskrifter Plan- och bygglagen (SFS 1987:10) Boverkets föreskrifter och allmänna råd (BFS 1998:38) 9. Litteratur och webbsidor

53

Boverkets allmänna råd om ändring av byggnad (BÄR 1999:1) Lag om kulturminnen m.m (SFS 1988:950) Miljöbalken (SFS 1998:808) Lagar och föreskrifter finns exempelvis på www.regeringen.se, www.riksdagen.se och www.boverket.se.

Webbsidor www.boverket.se Boverket är nationell myndighet för samhällsplanering, byggande och boende. På hemsidan finns bland annat föreskrifter och byggråd. Nätbokhandel. www.byggklokt.nu Bygg klokt ägnar sig åt tillgänglighet och ­användbarhet i byggd miljö och är ett samarbete mellan flera handikapporganisationer. Gruppen har bland annat tagit fram handböcker och erbjuder konsulthjälp för inventering/åtgärder. www.byggtjanst.se Svensk Byggtjänst är en informations- och ­mötesplats för bygg- och fastighetssektorn. Via hemsidan nås bland annat en välsorterad bokhandel. www.hi.se Hjälpmedelsinstitutet verkar för ökad tillgänglighet för funktionshindrade genom att stimulera forskning, prova ut nya hjälpmedel, informera och utbilda. Information, litteraturtips och länkar om arbete med tillgänglighet i byggd miljö. www.ho.se Handikappombudsmannen, HO, är en statlig myndighet som b ­ evakar rättigheter och intressen för funktionshindrade.

Vid HO finns även ett tillgänglighetscenter, som driver på arbetet för ökad tillgänglighet i samhället. På hemsidan hittar man bland annat HO:s årliga rapporter till regeringen samt FN:s standardregler. www.nsh.se Nordiska Handikappolitiska Rådet är en del av Nordiska ministerrådet. I uppdraget ingår att främja nordiskt samarbete i handi­kappfrågor. Delar ut årligt nordiskt tillgänglighetspris till goda ­exempel inom olika samhällssektorer. Ger ut böcker med ­exempel på lyckade satsningar på tillgänglighet. www.hso.se Handikappförbundens samarbetsorgan är en paraplyorganisation som består av en rad handikappförbund. Uppdraget är att vara handikapprörelsens enade röst mot regering, riksdag och centrala myndigheter. Idag är 37 av landets handikappförbund medlemmar i samarbetsorganet.

54

Tillgänglig lokal

Utveckling av fastighetsföretagande i offentlig sektor (U.F.O.S.)

Tillgänglig ­lokal Trots att det i över 25 år funnits krav på att bygga tillgängligt för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga får Handi­ kappombudsmannen varje år in många anmälningar om byggnader och miljöer som utestänger människor med funktionshinder.

I denna skrift visas hur en fastighetsorganisation steg för steg kan gå tillväga för att inventera och åtgärda enklare hinder i fastighetsbeståndet. Modellen kan också användas som en systematisk arbetsmetod för tillgänglighet i stort. Varje organisation kan anpassa innehållet i modellen till de egna förutsättningarna, skriften kan då fungera som en inspirationskälla. Skriften ger även exempel på hur stat, kommuner och landsting har arbetat och berör några av de olika utmaningar som finns i det praktiska arbetet.

Fler exemplar av denna skrift kan beställas på tfn 020-31 32 30 ­eller fax 020-31 32 40. U.F.O.S alla skrifter hittar du också på www.offentligafastigheter.se.

ISBN: 91-7289-175-0

U.F.O.S är: Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Statens fastighetsverk, Fortifika­tions­ verket, Akademiska Hus AB, Specialfastigheter i Sverige samt Svenska Kyrkans Församlingsförbund.