Tidningen & är utgiven av
Lundby församling 2013 nr 2
Rörelse mer Svenskhet. Vad är det? Något slags etniskt ursprung och blodsband tillbaka till vikingatiden? En gemenskap som innehåller många olika kulturer och uttryck? Och Svenska kyrkan som vill vara folkets kyrka. Vilket folk då? De blonda med höga kindben? De som inte behöver legitimera sig när polisen rider ut på räv- och REVA-jakt i tunnelbanan? Och på vilket sätt är Svenska kyrkan mer svensk än andra kyrkor? När tillvaron förändras och gamla värden försvinner är det som att det väcks ett behov av att vända tillbaka till något vi förstår och känner igen. Kategoriseringar som gör det enklare att hantera förvirringen. Som svenskheten, Astrid Lindgren och gamla Fader Vår. Det är djupt mänskligt. Det bor en Amish-bonde i oss alla. Nu när bögarna gifter sig i kyrkan och de f.d. stolta, riktiga männen står och hänger tvätt. Skall det vara så? Och när kvinnorna har långbyxor och huvtröja och några blir chefer och direktörer och kyrkoherdar och biskopar och det finns liksom inga gränser och normer längre. Han, hon, hen. Allting flyter. Allt är upp och ner. Och Svenska kyrkan, ja, herregud… Svenska kyrkan? Hur svensk och kyrklig är den egentligen?
Ansvarig utgivare: Christina Eriksson Redaktions grupp: Pontus Bäckström Malin Lingnert Clement McKay Susanne Rikner Håkan Stenow
Det var enklare förr när alla visste att Gud var både ”herre” och ”fader” och prästerna hade skägg som normala människor. Och Jesus hade blå ögon och ljust, lockigt hår. Som ett nordiskt ljus i världens mörker stod han där. Jesus. Vikingen. Vart tog han vägen? Nä, ingenting är längre som det var. När var det det, förresten? Mina barn chattar och spelar tevespel online med andra från världens alla hörn. Deras kompisar heter Hosein och Wahab och det är lika självklart som Linus och Anton. Till barnkalasen köper jag kycklingkorv som är halal (= tillåtet inom islam) och deras farfar är homosexuell och tycker om kungahuset. Vi firar en väldigt traditionell svensk midsommar på Orust och är nästan en karikatyr av svensk medelklass, med våra samlingar kring tacoaltaret och dagliga ”i-landsproblem”. På andra platser har andra svenska familjer sina vanor och lever sina liv i det här landet. ”Så är vi, fastän många, en enda kropp…”
än... Svenskhet är inte en enda sak, utan rymmer många olika kulturer och uttryck. Den har väldigt lite med vikingablod att göra. Alla ansikten, traditioner, rötter och färger som blandas. En rörelse mer än ett inhägnat stycke mark. Kultur är något som vi själva är med och skapar. Ingenting som vi en gång för alla kan luta oss tillbaka mot, utan som hela tiden vidgas och antar nya gestalter. Som med Svenska kyrkan. I spänningsfältet mellan de vi varit och de vi vill vara. Våra rötter ser olika ut, där vi kommer ifrån. Sean Banan är från Iran, men lite mer frigjord än några av mullorna där. Gina Dirawi är från Sundsvall. Zlatan är från Malmö och Jimmie Åkesson från yttre rymden. Alla kommer vi nånstans ifrån. Ett land, en barndom, ett ursprung. Vi formar vår värld och formulerar vår tro.
Vi skapar historia nu och inget är som det var. Det är som det skall. Och så tänker jag på Jesus. Juden. Orientalen. Snickarsonen som lämnade sitt skrå och gjorde något helt annat, det han måste göra, den inre rösten som talade, Guds röst. Han som gjorde upp med traditioner och strukturer. Han som gick ut ur graven när det blev för trångt och instängt. Han som såg människan, inte folket eller kategorierna. Han som talade om Gud med nya ord. Han som var. Hon som är. Hen som kommer. Rörelse.
ett inhägnat stycke mark
PB
Folkets
Reformationen
Den kristna kyrkan i Sverige var under medeltiden en del av den katolska kyrkan. Undervisning och sjukvård blev tidigt två viktiga ansvars-områden i kyrkans liv och verksamhet.
Historiskt har Svenska kyrkan, sedan reformationen på 1500-talet, varit en statskyrka och har fortfarande karaktären av nationalkyrka. Banden med staten är inte helt klippta, bland annat föreskriver svensk lag att kyrkan måste vara ett evangeliskt-lutherskt trossamfund.
Gustav Vasa kung
Einar Billing var biskop i Västerås i början av 1900-talet. Billing myntade begreppet ”folkkyrka” – en kyrka för folket, överallt i landet. Då var Sverige ett enhetssamhälle, dvs det såg ungefär likadant ut i de sociala sammanhangen och i kulturyttringarna, åtminstone på ytan. Ur Billings idé om folkkyrkan växte tanken fram på att folket också, mer konkret, skulle ta ansvar för kyrkan och då började de politiska partierna engagera sig. Idag finns det många kyrkopolitiska partier, sk nomineringsgrupper, men vilka är folket som kyrkan är till för? Medlemmarna? Alla? Idag ser samhället annorlunda ut än på Billings tid och det finns en större mångfald på olika plan. Kanske vore det bättre att tala om en kyrka som vill finnas för människor snarare än för ett folk?
Martin Luther
800 -1100 Sverige kristnas
polemik mot detta och genom dissenterlagstiftning 1860 och 1873 blev det möjligt att lämna ”kyrkan” om man samtidigt anslöt sig till ett annat godkänt, kristet trossamfund. Det var först nu, när det blev möjligt att vara svensk utanför kyrkan, som namnet ”svenska kyrkan” började användas. Först 1952 kom lagen som gjorde det möjligt att fritt lämna Svenska kyrkan. År 2000 skildes kyrkan och staten åt, i varje fall nästan! Staten har inte längre beslutsrätt i några frågor som gäller trons innehåll och utformning och kyrkan är ingen myndighet. Ändå återstår några band: kyrkan har genom sin storlek, (6,5 miljoner medlemmar) en särställning i lagstiftningen. Svenska kyrkan är huvudman för begravningsväsendet, som strikt förvaltas vid sidan av kyrkans övriga ekonomi och uppgifter. Det finns en lag om Svenska kyrkan som slår fast att den är ”ett evangeliskt-lutherskt trossamfund” som är geografiskt rikstäckande och demokratiskt.
1500
1000
Olof Skötkonungs dop
För tusen år sedan började kristen tro få fäste i delar av det som vi just nu kallar Sverige. Det sägs att Ansgar var den förste kristne missionären som kom hit med den nya tron. Med tiden blev ”vi” katoliker, fast ingen av ”oss” var ju född då. Det var ”vi” inte heller när Sverige var en nationalstat och Gustav Vasa bestämde att Sverige skulle vara ett protestantiskt land, dvs ansluta sig till Martin Luthers idéer och brytning med påven och katolska kyrkan. Då var kyrkan sedan länge intimt sammanväxt med samhället och reformationen var knappast en fråga om ”tro allena”, utan kyrkan var och förblev en bärare av kristen tro och praktik, en del av utveckling och sociala insatser, men den var också under lång tid en del av samhällets myndighetsutövning och av spelet kring egendom och makt. Kyrkan omfattade alla. Under 1600-talet blev det olagligt att vara svensk medborgare utan att vara kristen. Under 1800-talet växte frikyrkorörelsen fram i
eller m
Under 1600 Olagligt att kristen
1527 Västerås riksdag Början av framväxten av den så kallade statskyrkan i Sverige.
1536 Sverige blir protestantisk
människornas
2000 Kyrkan och staten skiljs åt
2013 15 september - ditt val i kyrkovalet
Under 1800-talet Frikyrkorörelsen
0-talet inte vara
k
Framtidens kyrka 2000
Ofta är det väl det vi menar när vi talar om ”folkkyrkan”, det där att alla är välkomna och att det skall vara låga trösklar och högt i tak. Det finns ”folkliga” präster, som är som folk är mest. Kanske säger namnet Svenska kyrkan något om hennes historia och identitet, men på vilket sätt är Svenska kyrkan mer svensk än andra kyrkor och trossamfund? Och är det verkligen det som är vår kyrkas djupaste identitet – det svenska och nationella? Ja, vad skulle Gustav Vasa sagt om han levt idag? Och Billing? Och vad tänker du? Vilken kyrka vill du ha?
kyrka
1951 Lagligt att fritt lämna Svenska kyrkan 1860-talet skola och sjukvård blev inte längre kyrkans angelägenhet. 1860 & 1873 Lagar som tillåter att man kan lämna Svenska kyrkan för ett annat samfund
1686 kyrkolag reglerades kyrkolivet och kyrkans organisation över hela landet.
Jonas Hassen Kehmiri,
Gellert Tamas, journalist som bl.a. skrev ”Lasermannen – en berättelse om Sverige” som beskriver det svenska samhället och de politiska strömningar som fanns i början på 1990-talet. Ny Demokrati valdes in i Riksdagen och Lasermannen spred skräck genom att skjuta män med mörkt hår eller hudfärg. Tamas menar i sin artikel ”Det är dags att sluta sjunga” (DN 17 april) att ”Regeringens tondövhet inför rasismen är idag lika total som för tjugo år sedan när Birgit Friggebo ville sjunga ”We shall overcome” i Rinkeby.”
författare, skriver ett öppet brev till justitieministern, med rubriken ”Bästa Beatrice” (DN, 13/3) som fick enormt gensvar och har lästs av rekordmånga. Kehmiri kritiserar Asks oförmåga att se att människor genom REVA diskrimineras på ett oacceptabelt sätt. Att detta inte handlar om ”personliga upplevelser” utan strukturer. Kehmiri uppmanar Ask att byta skinn med honom och se världen ur hans perspektiv.
Sveriges kristna råd, Sveriges muslimska råd och Sveriges Buddhistiska samarbetsbetsråd REVA är en etnisk profilering som drabbar alla människor med mörkt hår eller mörk hudfärg. Helt emot demokratiska principer och mänskliga rättigheter!
R E VA Rättssäkert och Effektivt
REVA syftar till att hitta personer som vistas illegalt i Sverige och utvisa dem. Projektet har väckt stor uppmärksamhet och debatt. Kritiken handlar om att polisens kontroller är diskriminerande, då kontrollerna endast drabbar människor utifrån utseende. REVA har startat en debatt som handlar om tolkningsföreträde, rasism, strukturer och olika perspektiv på vad det är att vara svensk idag.
VerkställighetsArbete
Beatrice Ask, (M) justitieminister. Hon försvarar REVA-projektet och menar att man måste se till helheten, inte personliga erfarenheter.
Jasenko Selimovic, (fp) statssekreterare hos integrationsministrer Erik Ullenhag. Selimovic menar i sitt svar till Kehmiri (”Jonas, min vän”, DN, 27/3) att Kehmiris synsätt är begränsande, att det inte kommer något gott ur att se sig själv som ett offer i en struktur. Och att hans egen och Kehmiris framgångar är ett bevis på att Sverige inte är ett rasistiskt land och att det inte finns något socialt öde.
R E VA
Elizabeth Nasimbwa
vill öppna dörrar Sedan den 1:e februari i år arbetar Elizabeth Nasimbwa som integrationssamordnare i Göteborgs kyrkliga samfällighet. Hon är placerad i Lundby församling, men skall fungera som en resurs för alla församlingar i Göteborg. Elizabeth ger ett engagerat intryck och tycker det är självklart att kyrkan arbetar med integration. I några församlingar finns redan ett väl utvecklat arbete som har med integration att göra. Språkcaféer, second handbutiker, gudstjänster och andra mötesplatser. Människor från olika kulturer, med olika språk och bakgrund, hittar en plats i kyrkan och för många blir det också ett möte med det svenska och en väg in i det svenska samhället.
I samordnartjänsten ingår att hitta ”språkpraktikplatser” i Svenska kyrkans församlingar i Göteborg. Det innebär kontakter med SFIutbildningar (SFI = Svenska för invandrare) och människor som behöver öva det svenska språket i ett socialt sammanhang. För SFIstudenterna blir det också ett sätt att lära känna och förstå hur det fungerar på en svensk arbetsplats. Några församlingar har tidigare tagit emot ”språk-praktikanter” men Elizabeth hoppas att fler skall öppna dörren. Just nu försöker hon etablera kontakt med församlingarna i Göteborg, för att kartlägga det arbete som redan görs samt identifiera behov och önskemål.
– Jag blev intresserad av tjänsten, därför att jag har jobbat med frågorna tidigare och tycker att de är viktiga och angelägna. Under några år arbetade jag i projektet ”Tillsammans”, som drevs av Svenska Turistföreningen. Det gick ut på att skapa mötesplatser mellan tonårstjejer som precis kommit till Sverige och tjejer som vuxit upp här. Det blev en omtumlande upplevelse för många, dels mötet med de andra men också med den svenska naturen och att få se nya platser. Några av tjejerna fick se berg för första gången och bara det gav nya perspektiv…
Vi pratar lite grann om olika svenska företeelser och jag ber Elizabeth dissa eller plussa. Vi går igenom Ullared, medelålders män i lycra, melodifestivalen, lördagsgodis och annat som vi kanske kan beskriva som svenskt, i någon mening. Elizabeth plussar mer än hon dissar. Allemansrätten är fantastisk, säger hon, men ofta riktas information om friluftsliv och naturupplevelser bara till svensk, vit medelklass. I en del andra kulturer finns en rädsla för naturen, som mystisk och farlig, vilket man borde förhålla sig till och bearbeta.
Vad är de största hindren för integration? frågar jag och Elizabeth funderar en stund. – Det finns många utmaningar. En del har svårt att hitta en social gemenskap utanför den egna kulturen och det egna språket. Då kommer man liksom inte vidare. Sedan finns en diskriminering på arbets- och bostadsmarknaden. Många som är högutbildade i sina hemländer tvingas ta jobb som är betydligt mindre kvalificerade och har lägre status. Jag tror också att privatiseringen av skolorna har öppnat för segregation på många plan… Elizabeth tar en paus och berättar sedan om hur man hanterat situationen i Berlin, där det visserligen blir segregerat, men stor hänsyn tas till människors olikheter och trostillhörighet. Man har t ex möjlighet att ta semester utifrån sin egen religiösa kalender och folkbokför sig då i ett specifikt område. Inte som här, där den kristna kalendern styr hela arbetslivet och gäller alla. Nackdelen är att det blir mer uppdelat och segregerat, men det är ett annat sätt att tänka kring de här frågorna.
Jag undrar om personliga erfarenheter, har Elizabeth själv bemötts annorlunda pga hudfärg eller efternamn? – Det har funnits situationer. I samband med jobbsökning har jag upplevt att jag behövt förklara mitt namn för arbetsgivare. Som ett sätt att förklara att jag kan svenska fastän jag inte har ett svenskt namn. Jag tror att vissa arbetsgivare tar för givet att om man har ett utländskt namn så har man precis kommit till Sverige, kan inte prata svenska och har ingen arbetslivserfarenhet i Sverige. Det finns arbetsgivare som fördomsfullt sållar bort ansökningar från personer med utländska namn. Detta har resulterat i en motreaktion från arbetssökande då vissa personer med utländska namn skriver att de heter t.ex. Johan Andersson eller Anna Eriksson när de söker jobb, som ett sätt att förebygga att deras ansökningar blir bortsållade...”
Alf Österström 15/5 1945 - 18/3 2013
Alf dog mitt i livet. På väg till nästa dags arbete somnar han in i sitt hem - alldeles för tidigt i våra mänskliga ögon. Men nu var hans långa arbetsdag slut.
Varje dag, här på jobbet, var Alf mycket levande och närvarande och entusiastisk över sitt arbete. Prästvigd 1969 hann han verka 44 år som präst. Under sin första prästtid fick han lära sig av en äldre kollega att predika om Guds kärlek och stora barmhärtighet - något han aldrig slutade med. Alf predikade genom att tala, men också genom sitt sätt att vara – hos och med dem som på olika sätt hade det svårt. Många är de som på olika sätt vittnar om vad han fått betyda i deras liv. Tidiga, riktigt tidiga kaffestunder delade Alf och jag ibland. Då talade vi om livet, tron och kyrkan. Hans tro var innerlig, varm och trygg i att Gud vill människans väl. Han bad ofta för oss. I vår sorg finns allt det goda vi fått dela med varandra, saknaden och smärtan i det som aldrig blev och påminnelsen om att allas våra liv på jorden har ett slut. Nu är Alf kallad hem till Gud. Han får vila vid stilla vatten och på gröna ängar. Herren är min Herde. ur Kyrkoherden Christina Erikssons griftetal.
Många har hört av sig till församlingen på olika sätt och beklagat Alfs död och våra facebook-sidor fylls på med fina kommentarer av kärlek och sorg. Även på facebook-gruppen Alf Österström R.I.P. delar sörjande med sig av minnen och bilder. Det är tydligt att Alf var en viktig person för många och lämnar ett stort avtryck. Begravningen ägde rum 5 april i Lundby nya kyrka. Det var en fin begravning med ca 600 personer som kommit för att ta avsked. Christina Eriksson, Kh Lundby, och Dan Bernspång, Kh Backa, ledde begravningen som inleddes med ett känslosamt tal av Peter Österström, Alfs son. Cantorum manskör och Lundbykören medverkade under avskedet Alf Österströms grav finns strax norr om Lundby nya kyrka.
Lundby församling Biskopsgårdens kyrka Vårvädersgatan 8 Spårvagn 5, 6 &10 Hållplats Vårväderstorget
Brämaregårdens kyrka Hisingsgatan 26 Buss 17, spårvagn 5, 6 &10 Hållplats: Vågmästareplatsen
Lundby gamla kyrka Gamla Lundbygatan 35 Buss 16 Hållplats: Lundby gamla kyrka
Lundby nya kyrka Lundbygatan 2 Buss 16 Hållplats: Säterigatan eller Danaplatsen
Länsmansgårdens kyrka Klimatgatan 1 Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan
Toleredskyrkan Vinlandsgatan 2 Buss 25, 31 & 33 Hållplats: Toleredsgatan
Förskolan Båten Klimatgatan 1 Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan
Församlingsexpedition Hisingsgatan 26 Buss 17, spårvagn 5, 6, 10 &13 Hållplats: Vågmästareplatsen
Lundby församling är miljödiplomerad genom Göteborgs stad
Rösta 15 september Vilken kyrka vill du ha? Svenska kyrkan är demokratiskt uppbyggd och beroende av människors engagemang. Alla är välkomna att vara med, ta initiativ och dela ansvar. Genom att rösta i kyrkovalet är du med och påverkar kyrkans verksamhet och framtid. Rösta på de som du bäst tror kan föra din talan! Vad väljer jag till? I kyrkovalet väljer du de personer som ska få förtroendet att styra kyrkan de kommande fyra åren. Du väljer på fyra nivåer: till församlingen (kyrkofullmäktige i Lundby församling), till samfällda kyrkofullmäktige i Göteborg och stiftsfullmäktige i Göteborgs stift samt till K yrkomötet på nationell nivå. Får jag rösta? För att du ska få rösta ska du senast på valdagen fylla 16 år och vara folkbokförd i Sverige. Och så behöver du vara medlem i Svenska kyrkan!
Var finns mer information? På www.svenskakyrkan.se/kyrkoval och röstkortet hittar du ytterligare information. På www.svenskakyrkan.se/goteborg hittar du särskild information om kyrkovalet i Göteborg.
Mer information om Lundby församling finns på www.svenskakyrkan.se/lundby
Anmälan om inträde
Jag är intresserad av att bli medlem i Svenska kyrkan.
Förnamn
Adress
Efternamn Personnummer Telefonnummer Ort/Datum
E-post
Fyll i och skicka in anmälningsblanketten till Lundby församling, Hisingsgatan 26, 417 03 Göteborg. När vi fått in Din intresseanmälan skickar vi hem en inträdesblankett. Du kan även ringa oss på tel. 731 68 00 eller skicka epost till lundby.forsamling@svenskakyrkan.se. Varmt välkommen!