Tidningen & är utgiven av
Lundby församling nr 2
Kärlek
TIDNINGEN & 2012 nr2 färdig.indd 1
2012-06-01 09:08:52
”Är du kär i din fru?” frågade hon och tittade på mig. Det var någon slags konfirmandåterträff och frågan uppstod i ett samtal om kärlek .
De satt uppkrupna i soffan och drack te, sådär ohämmat avslappnat, som om allt i livet var öppet för förhandling och ännu obestämt. De var på väg genom tonåren och hade sina bilder och drömmar, hur det skulle bli med allt, förälskelsen, bröllopet och det gick nästan att ta på deras förväntan. Jag levde i en annan, mindre avslappnad och obestämd värld och hade kanske önskat att svaret på hennes fråga varit mer självklart. Vi gifte oss tidigt. Vi var unga. Hon var sexton när vi träffades. Jag var nitton. Vi var på ett kafé. Jag skickade, via ombud, en köttbullemacka till den vackraste flicka jag sett. Hon tog emot sin kärleksgåva och en nyårsafton senare delade vi sovsäck och kastade smörgås nere vid bryggan för att vi inte kunde sova. Vi var ihop några år. Sedan flyttade hon in hos mig och vi förlovade oss. Vi gifte oss när hon var nitton och jag var tjugotre. Det var för tidigt och kanske inte. Min bror sjöng ”Bridge
over troubled water” i kyrkan och vi växlade ringar av guld, som vi senare bytte ut mot billiga, men snyggare silvervarianter. Vi gick igenom våra skärseldar tillsammans och på något sätt kom vi ut på andra sidan. Det var kärleken som räddade oss. Den där bron över mörka vatten vecklade ut sig som oförtjänt nåd och Guds välsignelse, som prästen gett oss i kyrkan, hängde kvar i luften vi andades. Det var den röda fasen, då vi gick igenom elden och blev brända. Det är alltid kärleken som räddar oss. Det tror jag fortfarande. Efter studierna flyttade vi tillbaka till staden vi kom ifrån och efter några år gick vi in i nästa fas, den blå fasen. ”Den är blå” sa Nora och höll upp graviditetsstickan. Det var ett blått kryss. Jag sa ingenting. Det var inte planerat men heller inte ovälkommet. Emil kom och fick en plats vid matbordet. Vi blev en familj och det fanns något oerhört starkt i det där. Jag kunde se maffiafilmernas gudfader framför mig med sitt tal
om ”la familia”, ”rör du en av oss är du död”, blodsband och inhägnad. Samtidigt blev vi arbetskamrater i projektet ”Barn” och det var ett hårt arbete med många ”nära väggen-upplevelser” - det där tillståndet innan man helt går in i väggen och kollapsar. Tre år efter Emil kom Jesper och fick sin plats vid matbordet. Nu var det snart fullbokat. Jag var hemma med båda barnen och när vi renoverade köket och byggde om var jag ständigt nära paniken. ”Inte där!” skrek jag i falsett. ”Inte den!” Och barnen skrek ännu högre eftersom det var just där de ville vara och den de ville ha. Det låg brädor med spikar på golvet och vi diskade i duschen. Det var ett helvete. När jag började jobba igen och fick äta lunch med vuxna människor som inte skrek och slängde mat på golvet kände jag mig som Bryan Adams; ”thought I died and gone to heaven”. Det hade jag emellertid inte gjort. Jag hade bara börjat jobba och kom snabbt ner på jorden igen. Det var början
Ansvarig utgivare: Christina Eriksson Redaktionsgrupp: Illustration:
TIDNINGEN & 2012 nr2 färdig.indd 2
Pontus Bäckström Björn Edvardsson Malin Lingnert Louise Marmkvist Clement McKay Håkan Stenow Helena Westfält
2012-06-01 09:08:54
?
Är du kär i din fru
på den grå fasen, det där när allting känns igen och gjorts förut. Den där fasen när alla börjar prata om att hålla kärleken vid liv och att inte glömma bort varandra. Och ju mer vi pratar om det, desto mer liknar det ett slitet policydokument vi reviderar årligen, för att vi måste, inte för att vi vill. Någonstans där fyllde jag fyrtio, fem år bara sprang förbi, och nu satt en liten tjej vid bordet. Fia. Åtta födslar till så kunde vi göra vår egen uppställning av Da Vincis ”Nattvarden” eller ha ett eget korplag i fotboll. Kaoset var ständigt närvarande. Det bråkades och försonades om vartannat. Den blå och grå fasen var över. Regnbågens alla färger flöt nu ut över köksgolvet och torkades upp med wettex-trasa och frottéhandduk. Ändå flöt färgerna fritt och tavlan tycktes liksom måla sig själv. Kärleken blev vår livboj också denna gång och räddade oss från att drunkna i varandra. ”Är du kär i din fru?” frågade hon och tittade på mig. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade. Jag vet vad jag hade velat svara. Kärleken räddar oss. Kärleken är det vi har. Det är inte alltid enkelt, ibland omöjligt, men det är alltid dit vi återvänder. Det är där vi vill vara. I kärleken.
TIDNINGEN & 2012 nr2 färdig.indd 3
2012-06-01 09:08:56
Grattis till
jag vill älska dig, dela glädje & sorg med dig
TIDNINGEN & 2012 nr2 färdig.indd 4
Den 24 februari 1962 gifte sig Britt och Lars i Brämaregårdens kyrka. Femtio år senare står de framför altaret igen. De har guldbröllopsdag och barnen har arrangerat en speciell stund i kyrkan för sina föräldrar. Organisten spelar Mendelsohns bröllopsmarsch och prästen tar emot därframme. Precis som förra gången. – Vi träffades på ”Jazzen” på Liseberg 1958 när vi dansade med varandra. Jag föll för Lasses bruna ögon och att han var så fint klädd, säger Britt och minns tillbaka. Fyra år senare gifte de sig i Brämaregårdens kyrka. Stig Hansson var prästen och psalmerna två psalmer som var flitigt använda på den tiden; ”Fädernas kyrka” och ”Vår Gud är oss en väldig borg”. – Jag kände mig väldigt lycklig, men samtidigt lite nervös. Svårt att hålla tårarna tillbaka, när jag såg på mina föräldrar och alla andra som också var rörda. Britt ser på på Lars som fyller i: ”Det kändes så stort att få säga ja och avge ett löfte inför vår Herre där alla våra nära och kära var vittne till detta”. Femtio år är en lång tid. Jag blir nyfiken på vad det är som gjort att Lars och Britt kunnat hålla ihop sitt äktenskap och de funderar en stund tillsammans:
2012-06-01 09:09:02
det kändes så stort att få säga ja – Ett ömsesidigt ansvar för oss två och våra tre barn. Vi har alltid stöttat och kunnat förlåta varandra. Vi har alltid älskat varandra och gör det fortfarande. Guldbröllopsdagen i Brämaregårdens kyrka blev en annorlunda upplevelse. Lars och Britt fick svara på prästens frågor, som dels handlade om händelser från året de gifte sig, 1962, men de fick också förnya sina löften och säga ja till varandra på nytt. – Här står våra barn, mågar, barnbarn och syskon upp och bara ler mot oss då vi arm i arm vandrar upp i kyrkogången.. När så prästen på nytt lät oss ge varandra samma löfte som för femtio år sedan, då visste vi att vi tillsammans hade lyckats med det finaste som finns. En sann och ärlig kärlek.
TIDNINGEN & 2012 nr2 färdig.indd 5
2012-06-01 09:09:05
Hon vill att jag ska fria..! Helena prästvigdes förra sommaren. Hon träffade sin kärlek Johanna i samband med studier i grekiska på Uppsala Universitet hösten 2005. Först var de kompisar några år, men sedan utvecklades deras relation till något mer. På Ramberget, när Johanna är på besök och skall få se utsikten, inser Helena att ”det här är personen jag vill dela mitt liv med”. Johanna hade ”kommit ut” tidigt och för Helena var allt det där ganska odramatiskt. – Träffar jag någon jag tycker om, så tycker jag om den personen, säger Helena och jag undrar om det alltid varit så självklart, hur hon har hanterat andras fördomar eller brottats själv med sin identitet och den hon är. – När jag gick i gymnasiet och var med i kristna sammanhang var det inte tillåtet att bejaka homosexualitet. Då funderade jag mycket. Idag är de flesta ganska ”softa”. De förutsätter att jag lever med en man, men när jag berättar om Johanna är det inget märkvärdigt.
TIDNINGEN & 2012 nr2 färdig.indd 6
Jag undrar hur de tänker om vigseln, dels om Svenska kyrkans beslut att viga samkönade par och dels om sin egen eventuella vigsel i framtiden. – Det var ett viktigt beslut, säger Helena. Det är viktigt att kyrkan tar ställning, att en relation som vår blir erkänd och att vi får gifta oss i kyrkan. Samtidigt vill jag inte att det skall heta ”samkönad vigsel” och vara en särskild vigselordning. Det är ju ingen annan sorts kärlek, utan samma kärlek, samma vigsel. Har du och Johanna några egna planer? – Hon vill att jag skall fria, säger Helena och skrattar. Vi har pratat mycket om att gifta oss, men ännu är det inget bestämt. Jag har en idé om att vi vill gå in till någon slags hockeyorgelmusik, men det vet jag inte om Johanna vill…
2012-06-01 09:09:06
Vad minns du från ditt bröllop? Jag var så lycklig så jag kommer inte ihåg någonting! *skratt* Vigseln var i Oscar Fredriks kyrka, samma kyrka som jag konfirmerade mig i och det var jag särskilt glad för. Vi hade uppvaktande tärna och marskalkar och kyrkan full med släkt och vänner. Brudkrona hade jag också, den var ganska tung men frisören satte fast den stadigt så att den satt plats under hela dagen.
Lundby församling
Biskopsgårdens kyrka Vårvädersgatan 8 Spårvagn 5, 6 &10 Hållplats Vårväderstorget
Brämaregårdens kyrka Hisingsgatan 26 Buss 17, spårvagn 5, 6 &10 Hållplats: Vågmästareplatsen
Gunnel Johansson gifte sig med Stellan 1958 Det var ju nyss så jag kommer ihåg det mesta! Det starkaste minnet är när vi var nere på stranden efteråt (vigseln var i Utlandskyrkan på Kanarieöarna) och blev fotograferade. Vi stod i vattenbrynet och på bilderna ser man att vågorna format ett hjärta av skummande vatten runt våra fötter... Det var magiskt!
Lundby gamla kyrka Gamla Lundbygatan 35 Buss 16 Hållplats: Lundby gamla kyrka
Lundby nya kyrka Lundbygatan 2 Buss 16 Hållplats: Säterigatan eller Danaplatsen
Kajsa Törn gifte sig med Lars-Åke 2012 Länsmansgårdens kyrka
Allt! I detalj. Jag kan återge hela dagen i detalj.
Klimatgatan 1 Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan
Mathias Eklöf gifte sig med Sandra 2009 Toleredskyrkan Vinlandsgatan 2 Buss 25, 31 & 33 Hållplats: Toleredsgatan
Förskolan Båten
Värmen och kärleken från släkt och vänner som satt och väntade när kyrkportarna slogs upp. Delad glädje, dubbel glädje. Ulrika Strömblad gifte sig med Magnus 2009
TIDNINGEN & 2012 nr2 färdig.indd 7
Klimatgatan 1 Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan
Församlingsexpedition Hisingsgatan 26 Buss 17, spårvagn 5, 6, 10 &13 Hållplats: Vågmästareplatsen
2012-06-01 09:09:43
ira och ingen
etalning
Genom vigsel bekräftas en kärleksrelation mellan två människor, inför Gud och inför varandra. I vigselgudstjänsten omsluts relationen av bön och välsignelse och vigselparet uttalar en ömsesidig vilja att leva tillsammans. Sedan första november 2011 viger Svenska kyrkan också samkönade par. De som nu lever i registrerade partnerskap kan ändra detta till äktenskap, antingen genom en anmälan till Skatteverket eller genom en vigsel. I Lundby församling är vi glada för denna möjlighet att viga även samkönade par. Vill du boka vigsel? Kontakta vår expedition på telefon 731 68 00 med dina tankar och önskemål inför er vigsel. Sedan kontaktar den tjänstgörande prästen er för ett samtal inför vigseln. Har ni frågor eller tankar kring vigseln som ni vill ha svar på tidigt går det bra att själva kontakta vigselprästen eller annan präst i Lundby församling.
Mer information om all verksamhet i Lundby församling och kontaktinformation till all personal finns på vår hemsida
w w w. s vens k ak y r k an. s e/l u ndby
Jag är intresserad av att bli medlem i Svenska kyrkan. Förnamn
Adress
Efternamn Personnummer Telefonnummer Ort/Datum
E-post
Fyll i och skicka in anmälningsblanketten till Lundby församling, Hisingsgatan 26, 417 03 Göteborg. När vi fått in din intresseanmälan skickar vi hem en inträdesblankett. Du kan även ringa oss på tel. 731 68 00 eller skicka epost till lundby.forsamling@svenskakyrkan.se. Varmt välkommen!
TIDNINGEN & 2012 nr2 färdig.indd 8
2012-06-01 09:09:45