Tidningen & är utgiven av
Lundby församling 2012 nr 4
födelse
Barnet i
Emil föddes i en förlossningssal kvart i tio på kvällen. Det var ett religiöst ögonblick. Jag grät av lycka. Han var ett blodigt litet knyte, men bar världens frälsning i sina små händer. Betlehems stjärna lyste över vår stad och de vise männen kom med sina gåvor. - Är han inte lite lik dig? frågade Nora. Hon tittade granskande på mig och sedan på det lilla knytet som låg utsmetad på bröstet. Han såg ut som en ihoptryckt tvättsvamp. - Kanske, svarade jag och sneglade bort mot spegeln till höger om mig. Kanske inte. Det var förunderligt att något så litet kunde vara så stort och förändra världen bara genom att finnas. Nora hade burit Emil inom sig i nio månader. Jag hade lyssnat på hjärtslagen hos barnmorskan och sett bilderna på ultraljudet, men hade hela tiden varit en observatör på avstånd. När Emil kom ut bjöd han in mig till festen och jag tackade ”ja”. Jag grät och klippte av navelsträngen som någon slags manlig, handfast ritual mitt i all gråt och känslosamhet. När vi åkte hem och Emil satt i bilstolen var det som att universum stannade upp för ett ögonblick och överlämnade allt ansvar till mig och Nora. Det är sådant man inte begriper och inte kan få skriftligt på, så jag tryckte försiktigt på gasen och körde ut från sjukhusparkeringen. - Han är väldigt liten, sa jag.
Ansvarig utgivare: Christina Eriksson Redaktionsgrupp: Pontus Bäckström Malin Lingnert Clement McKay Susanne Rikner
Illustration, sid : Malin Biller
- Bilstolen är alldeles för stor, sa Nora. - Mössan också, sa jag. Vi bar honom försiktigt in i huset. Över tröskeln. Osynliga gränser som passeras och överträds. Som Guds födelse en gång i tiden. Varje gång i tiden. När ett barn föds och drar med sig Gud in i världen. I en kropp, i ett hjärta som slår, andetag, hud, människoblivande. - Sover han? viskade Nora. - Jag vet inte, viskade jag tillbaka. Mössan är för stor. Jag ser honom inte. Det var mörkt i hallen. Ingen vågade tända och väcka den nyinflyttade, men mörkret och tystnaden gav oss heller ingen ro. Vi ställde Emil och barnstolen i köket och tände i hallen, så att ljuset liksom smög sig på honom bakifrån. Jag försökte se om han andades, men det var svårt att se under filten och mössan. - Fanns det ingen mindre mössa? frågade jag nervöst. När jag blir nervös kan jag bli fixerad vid yttre, konkreta saker som sannolikt inte har någon som helst betydelse. - Det är den minsta storleken, svarade Nora. Det är ingen fara. Han sover säkert. - Ska jag inte ta av honom mössan då? Nora hade rätt som vanligt. Han sov. Mössan kvävde honom inte. Det var en bra mössa. Det var en förunderlig och välsignad natt. I ett stall i Betlehem, i ett kök på Hisingen.
PB
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda... (Lukas 2:6) På julafton 2011 föddes sju barn på Mölndals förlossningsavdelning. Under hela året föddes 4100 barn på sjukhuset. Varje nyfött barn markeras med en knappnål på en tavla i korridoren. Maria Sjöström, som är barnmorska sedan tretton år tillbaka, berättar om det fantastiska i att se hur livets största smärta på ett enda ögonblick förbyts i total lycka. - Det finns en urkraft i att kvinnan är så stark. Många kvinnor uttrycker att de vuxit som människor efter förlossningen. För att de faktiskt klarade av det, säger Maria Pappornas roll har förändrats genom åren. Marias bild är att de är mer pålästa, förberedda och delaktiga under själva förlossningen, än de var när hon började arbeta som barnmorska. Idag är det också vanligare med samkönade par som genomgår och stöttar varandra genom förlossningen. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle. På förlossningen kan man ibland märka kulturella skillnader. - Min upplevelse är att kvinnor från en del asiatiska kulturer är lite tystare och bär smärtan inom sig, medan det hos andra är mer kulturellt accepterat och kanske förväntat att högljutt leva ut sin smärta. I några kulturer är det tradition att en grupp kvinnor från släkten eller väninnor närvarar för att hjälpa kvinnan igenom förlossningen. Det är härligt att få dela den gemenskapen. Maria har varit med vid många förlossningar och jag frågar om det, som för de flesta är ett mirakel, bara blir en vardagshändelse för henne. - Varje förlossning ger en kick, det är lika fantastiskt varje gång. Det nyfödda barnet har en speciell blick. Ja, det är verkligen någonting visst med deras ögon. I ett av rummen på BB-avdelningen möter vi nyfödde Kasper och hans mamma. Jag frågar Maria om personalen gör någon koppling till den kristna födelseberättelsen och om de tänker på barnet i krubban när de arbetar på julafton. Maria tittar på Kasper och funderar lite. – Jag har nog aldrig tänkt så. Alla barn är ju unika på sitt sätt.
Det är han som är stjärnan, inget snack! Mitt på scenen, mitt i strålkastarljuset. Rätt genom rymden, rakt genom taket. Det lyser på halmen , men mest lyser det inifrån ögonen. Tusen och åter tusen ljus. Från tusen sinom tusen ögon, i tusen sinom tusen år.
En natt ligger de där och slöar bland fåren, rör lite i elden, gäspar…
…och blir hämtade av en ängel, lysta av en stjärna genom kolmörkret medan en här av änglar sjunger om räddning och fred och ett barn som är tecknet som de måste hitta. Knappast en vanlig dag på jobbet.
Ett barn? Guds barn? Hur då?
Varje julkrubba med självaktning har självklart en uppsättning djur. En oxe som idisslar och ser allt med stora klara ögon. En liten åsna med sina lustiga öron. Varma, krulliga, bräkande får. Och högt ovanför alltihop i en egen klunga står de något högdragna kamelerna med dyrbara seldon.
Okej, självklart! Från trolovad oskuld till gravid tonåring i en blinkning. Som ett medvetet val. Alltså, hur tänkte tjejen? Tänkte hon alls? Eller det kanske man inte gör i ett sånt läge? Om ängeln Gabriel står på tröskeln kan det på nåt sätt vara enklare att säga ja än nej? Lätt eller svårt - ja blev det, och nu sitter hon här med sin bebis i stallet.
Det är svart natt men stjärnklart. En by med folk överallt, trängsel och resande och massa snack om romare och skattskrivning och utsugare. Fullt hålligång alltså, men på helt fel ställe. De är inte där det händer, när det händer, kan man säga.
När något stort är på gång dyker de upp som ett himmelskt förband. De sjunger GLOOORIA! så att ett fullsatt Ullevi verkar som en ren bagatell.
Allt händer i utkanten, i uthuset, utsatt, och det är bara några herdar som märker det. Och några konstiga främlingar som ingen förstår sig på. Och stjärnan lyser och det är klart det är meningen att det ska vara precis så.
Väl mycket för oss dödliga, men änglarna verkar fatta det. De nästan tjatar: Var inte rädd, Maria. Var inte rädd, Josef. Var inte rädda, herdarna. Var inte... ja ni fattar. Kanske ingår det i kursen ”grundläggande ängelska fraser för jordiska uppdrag”:
De kunde stigit ut ur ”Tusen och en natt” och kanske är det så. Kaspar, Baltasar och Melchior och deras gåvor av guld, rökelse och myrra. Tre främlingar från varsin världsdel rider genom öknen på högresta kameler, de är skepp från alla tider som seglar mot ett möte med det som ingen kan förstå. Högtidligt skrider de in i stallet och det ser inte klokt ut, fast man har ingen lust att skratta för det är så vackert.
Var. Inte. Rädd.
Han står där, Josef. Tyst och beskyddande.
En riktig drömmare. Han är bra på att finnas där han ska. Det är sån han är. Han drömmer och han står kvar. Fast han behövde drömma först och få allt förklarat. Träffa en ängel som sa: Du, det är okej! Och förresten, kalla honom Jesus! Ingen dålig bonuspappa för en kille i en krubba.
God jul tillsammans! Julens berättelse handlar om människor som färdas från olika håll för ett oväntat möte. På julafton kan man dela en stund av gemenskap i någon av våra kyrkor. Julspel för små & stora i Brämaregården Maria Rossi är en av dem som gjort det till tradition att besöka Brämaregårdens kyrka på julafton. - När min dotter var liten gick vi till barnverksamheten i kyrkan. Jag minns att jag frågade Ulrika som jobbar i kyrkan hur hon hinner med allt, med julspel och sånt på julafton. Det hon svarade var klockrent: men det är ju det som är meningen, att man inte ska stressa! Maria berättar att hon tog med hela storfamiljen till kyrkan och sen följde folk från hela gatan med. Det har blivit tradition. - Det blir julstämning direkt och är himla mysigt. I Brämaregårdens kyrka börjar det med ett julspel. Därefter samlas alla i stora salen där julinspirerad plockmat står framdukad för en stunds festligheter för små och stora.
Samling vid krubban och jullunch i Biskopsgården Torbjörn Semb är diakon i Biskopsgården och en av många medarbetare kring årets julfirande. Förutom präst och diakon är det frivilliga som ser till att det finns ett julbord dukat efter julaftonens gudstjänst. På frågan varför det är bra med ett julfirande svarar han att det är för att göra det möjligt för några fler att fira jul tillsammans med andra. Ha det trevligt äta gott, ha roligt. - De är i alla fall väldigt glada när de går härifrån, säger han. Glädje och gemenskap för alla som vill! Mer jul – god och glad och varm jul – för fler. Helt enkelt.
Julfirande med julbord i Lundby församlingshem I Lundby församlingshem har julfirandet funnits i över tjugo år, berättar Alf Österström. Julstämningen börjar med berättande vid brasan med Ove Andersson, kunnig guide på Ostindiefararen. Julen sjungs in med sånger och psalmer. Under eftermiddagen är det julbord och det hela avslutas med julbön i Lundby gamla kyrka.
Lundby församling Biskopsgårdens kyrka Vårvädersgatan 8 Spårvagn 5, 6 &10 Hållplats Vårväderstorget
Julafton i Lundby församling: Biskopsgården
Samling vid krubban kl. 11, därefter gemensam jullunch. 60kr vuxen/30kr barn. Anmälan senast 20:e december direkt i kyrkan eller tfn: 031-731 68 00. Brämaregårdens kyrka
Julspel med och för små och stora, kl. 11-13 Plockmat med jultema. Ingen anmälan. Lundby församlingshem
Julfirande med julbord, kl 13. 60kr vuxen/30kr barn. Anmälan senast 20:e december direkt i kyrkan eller tfn: 031-731 68 00.
Brämaregårdens kyrka Hisingsgatan 26 Buss 17, spårvagn 5, 6 &10 Hållplats: Vågmästareplatsen
Lundby gamla kyrka Gamla Lundbygatan 35 Buss 16 Hållplats: Lundby gamla kyrka
Lundby nya kyrka Lundbygatan 2 Buss 16 Hållplats: Säterigatan eller Danaplatsen
Lundby nya kyrka
Samling vid krubban, kl. 11 Midnattsmässa, kl. 23.30 Lundby gamla kyrka
Länsmansgårdens kyrka Klimatgatan 1 Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan
Julbön, kl. 17 Toleredskyrkan
Julbön, kl. 17
Toleredskyrkan Vinlandsgatan 2 Buss 25, 31 & 33 Hållplats: Toleredsgatan
Förskolan Båten Klimatgatan 1 Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan
Församlingsexpedition Hisingsgatan 26 Buss 17, spårvagn 5, 6, 10 &13 Hållplats: Vågmästareplatsen
Dopänglar på himlastegen i Brämaregårdens kyrka.
Dopänglar Ett barns födelse väcker många känslor och tankar. Glädjen över att en ny människa har kommit till världen. Oro inför det ansvar som vilar på oss, det bräckliga livet lagt i våra händer. Kärlek, sömnlösa nätter, tacksamhet, samhörighet. I kyrkan kan du låta döpa ditt barn. Dopet handlar om att varje människa är född in i ett sammanhang. Vi hör samman med den Gud som själv föddes och föds in i världen som ett litet barn. I dopet ber vi för våra barn och det liv som är nytt och okänt. Vi tänder ljus och prästen döper i vatten tre gånger, som man gjort i alla tider och på många platser. I dopet finns tradition och nutid, gamla ord och symboler, nya former och uttryck. Vill du boka dop? Välkommen till dop och Svenska kyrkan i Lundby! Om du vill döpa ditt barn, ring oss på tfn: 031-731 68 50, för mer information eller bokning av tid för dop.
Mer information om all verksamhet i Lundby församling finns på vår hemsida
w w w. svens k ak y r k an. s e/l u ndby
Anmälan om inträde
Jag är intresserad av att bli medlem i Svenska kyrkan.
Förnamn
Adress
Efternamn Personnummer Telefonnummer Ort/Datum
E-post
Fyll i och skicka in anmälningsblanketten till Lundby församling, Hisingsgatan 26, 417 03 Göteborg. När vi fått in Din intresseanmälan skickar vi hem en inträdesblankett. Du kan även ringa oss på tel. 731 68 00 eller skicka epost till lundby.forsamling@svenskakyrkan.se. Varmt välkommen!