Tidningen & är utgiven av
Lundby församling 2013 nr 4
Gud
Jag reste till Berlin en helg i oktober. Muren finns inte kvar, men kullerstenar i asfalten markerar var den låg och hur den slingrade sig som en grå, graffitisprayad, galen orm genom staden. Över en natt gjöts de färdiga cementblocken ihop och när morgonen kom stod gråtande människor på båda sidor och vinkade med vita näsdukar till varandra. Det inhägnade gränsområdet vid muren kallades ”Wasteland” – ödelagt och öppet. De som försökte fly sköts ner som jagade djur. Överallt i staden ser man de vita korsen. Som påminner om alla offer, alla murar vi rest och kommer att resa som påminner om människors oupphörliga längtan efter något mer, något annat, något bortom. ”Jag var fastkedjad runt halsen vid ett träd, fråntagen all frihet, friheten att röra sig, att sitta ner, att resa sig upp; friheten att prata eller att tiga; friheten att dricka eller att äta; till och med det mest grundläggande, att värna sina kroppsliga behov. Jag blev – efter alla år – medveten om att man likväl bevarar det allra mest värdefulla, friheten som ingen någonsin kan ta ifrån en: friheten att bestämma vem man vill vara.” (Ingrid Betancourt, i sex år fånge hos FARC-gerillan i Colombia).
Ansvarig utgivare: Pontus Bäckström
Redaktions grupp: Pontus Bäckström Malin Lingnert Clement McKay Susanne Rikner Håkan Stenow Bild på framsidan: Clement McKay Bakgrundsbild sid 2-3: Pontus Bäckström
Gud har också sin självutnämnda gränsbevakning, som likt talibaner i Kabul, försöker hålla rent på gatorna. Allt sådant tröttar ut mig. Jag är trött på alla som vet vem Gud är och vad Gud vill och tvångsmässigt måste rycka ut till Guds försvar, så fort någon tar en paus för att tänka efter. Kanske säger det mer om människor och vad människor själva vill än något som har med Gud att göra. Jag är
i Berlin trött på fundamentalistiska kristna som skjuter lösryckta bibelord in i oskyldiga folkmassor: PANG! BRINN I HELVETET, BÖGAR OCH AVFÄLLINGAR! PANG!!! Jag är trött på dom som vill begränsa livsrummet för andra. Jag är trött på islamister med långa skägg. Jag är trött på nationalisterna och deras tal om Gud och fosterlandet. De har kidnappat Gud och smutskastar landet. Gud är deras fånge och ingenting av det Gud säger, i deras förvar, går egentligen att lita på. Gud står under vapenhot och blinkar mot kameran, som ett hemligt tecken, så att vi skall förstå. ”Det är inte som jag säger, men jag skall berätta sanningen när jag är fri.” Jag är trött på de ultraortodoxa och de renläriga. De skymmer sikten. De står i vägen. Jag reste till Berlin och det var som att gå igenom garderoben till en Narnia-värld av mänskligt mörker. Jag gick igenom det judiska förintelsemonumentet, hundratals stenblock i olika höjder. I mitten reste sig de höga blocken och himlen ovanför krympte till skärvor av tynande hopp. Stenarna formades till lägerbaracker, korridorer, gasugnar. Det finns inga gränser för människors grymhet. Gud dog i Auschwitz, i Srebrenica, på Utöya. Är det möjligt att tala om Gud i en sådan värld? Frågan hänger i luften och det finns inte några självklara svar.
Jag står i gränslandet och väger, tvekar. Så tar jag ett steg. Det är möjligt. Det måste vara möjligt. Annars är människan utlämnad till sig själv och jag har svårt att tro på människan sådär ohämmat humanistiskt frejdigt, när hon bygger gasugnar och skjuter tonåringar på en ö. Jag tror att människor kan resa sig och jag tror att vi bär på mycket godhet och förmåga inom oss. Jag tror att vi har ett ansvar och en skuld. Jag tänker på den kristna berättelsen om Gud. På stenen de satte framför Jesu grav. Die Mauer. Muren. Jag tror på den berättelsen. Instängdheten. Längtan ut. Livsluft i murens, dödens och förtryckets skugga. Guds närvaro i världen. Gud bär på livet som det vore en skadad fågel i kupade händer. Det kippar efter andan, flämtar efter luft. Jag kallar mig kristen, men vill inte bygga en mur runt min tro. De gråa, galna ormarnas tid är räknad. Det finns något på andra sidan. Det finns ett hål i muren. Jag tar ett steg och går över gränsen. Tar mig igenom Wasteland, in i mörkret, in i ljuset. Du stiger ut ur alla tomma gravar, du är en vind som säger: det blir vår. Du kommer som en flykting över bergen, du följer oss dit ingen annan når. Gud ger mig hopp. Gud ger mig ett språk och en berättelse som hjälper mig att leva. Jag tror på Gud. PB
Hu(r) är läget
Gud?
illustration: ”Gud” av Caroline Röstlund
En internationell undersökning (Ipsos: 2011) visar att 51% av världens befolkning tror på Gud. 18% tror inte på Gud och 17% svarar ”vet inte”. I Sverige, beskrivet som ett av världens mest sekulariserade länder, uppger 45% att de ”tror på Gud” (SOM-institutet: 2010). Så, hur står det till med Gud egentligen? Tron på Gud engagerar och är ständigt föremål för debatt och samtal i olika sammanhang. I Sverige bedriver Humanistiska förbundet kampanjer där man beskriver tron på Gud som något föråldrat, intellektuellt oförsvarbart och som källa till förtryck och krig. Andra lever ut sin gudstro med synliga symboler som kors eller huvudduk. En del har en tydlig religiös tillhörighet, medan många menar att tron på Gud hör till det privata och därför pratar man heller inte om sin tro på Gud med andra. I musiken, konsten, filmen och teatern aktualiseras ständigt frågan om Gud på olika sätt och med nya perspektiv. Ordet Gud kan etymologiskt (=språkligt ursprung) spåras långt tillbaka och det finns olika teorier. En del menar att ordets rot finns i språket sanskrit och ordet ”hu”. Det betyder ungefär ”att kalla på” eller ”anropa”. Tron på Gud eller gudarna har funnits i hela människans historia. Den har sett olika ut beroende på livsvillkor och kulturella omständigheter. När livet är hotat och människans existens är särskilt utsatt väcks frågan om Gud. Regina Spector sjunger: ”No one’s laughing at God in a hospital, no one’s laughing att God in a war”. Gudstron har i vissa historiska och kulturella miljöer handlat om att blidka Gud eller gudarna, genom t ex att förrätta offer eller utföra givna ritualer, så att man undviker straff eller får belöning av något slag. Ibland har Gud använts för att legitimera politiska handlingar eller förtryck. I andra situationer har tron på Gud
gett människor hopp om befrielse och rättvisa, som i den latinamerikanska befrielseteologin eller slavarnas sånger i den amerikanska södern. Men det är inte bara i utsatthet och oro som människor vänder sig till Gud, utan också i förundran över livet. Känslan av att tillvaron är ”besjälad” eller ”helig” gör att människan anar ett sammanhang eller en mening utanför sig själv. Gud är både en idé och en erfarenhet. Å ena sidan kan man fundera och tänka kring människans föreställningar om Gud, utifrån olika perspektiv. Den reflektionen kallas ofta ”teologi” (grekiska: ”logos”=ord, ”theos”=Gud). Å andra sidan bär människor på en erfarenhet av Gud, som ofta är djupt känslomässig och inte så lätt låter sig beskrivas. Den intellektuella granskningen av Gud gör att vi kan belysa och korrigera osunda och förtryckande gudsbilder. Den personliga erfarenheten av Gud gör att människa och Gud hamnar i relation med varandra. Båda perspektiven är viktiga. Den kristna gudsbilden är att Gud har visat sig särskilt i historien genom människan Jesus. Gud känns igen i mänsklig gestalt, det vi kallar inkarnation (latin: in carnem=i köttet). Jesu död och uppståndelse är avgörande händelser i den kristna tron. Även om tron på Jesus Kristus är gemensam har kristna människor olika bilder av vem Gud är och det finns också olika sätt att förhålla sig till den kristna berättelsen och traditionen.
Gud i döda zonen Kristian Lundberg är författaren som skriver för att vittna om ett samhälle inte många vill se. Han besökte Lundby nya kyrka på Livsnära temakväll 25/11 och delade med sig av sin berättelse. Hans uppväxt präglades av en psyksjuk mamma, brist på skolgång och fattigdom. Mötet med litteraturen blev en slags frälsning och skrivandet ett personligt vittnesmål. I boken Yarden skildrar han ett arbete i Malmö där bilar passerar varje dag för justering och kontroll, en slags gigantisk parkeringsplats. Det är en omänsklig miljö där arbetarna reduceras till det han beskriver som ”signalpinnar”, ständigt utsatta för kontroll, meningslös väntan och kyla. – I den miljön blir de solidariska handlingarna oerhört viktiga. Som när jag hade glömt min lunch en dag och någon erbjuder sig att dela sin lunch med mig. Allt sådant blir betydelsefullt. Vi hade en arbetskamrat som inte orkade jobba som vi andra. På Yarden finns en enda plats där övervakningskamerorna inte når. Platsen kallas den ”den döda zonen”. Där lät vi honom vila i en bil, medan vi andra tog hans uppgifter. Var finns Gud på Yarden? – I den solidariska handlingen, säger Kristian utan att blinka. Relationen till Gud är icke-hierarkisk. Vi söker Gud tillsammans. Men tron kan vara krävande. Det kostar. Jag landade i den enkla frågan: Skall jag ta hand om min broder? Om svaret är ja, måste det vara villkorslöst. Gud är alltid större än vad jag kan tänka mig, men tro på Gud kräver handling. Vi är okränkbara. Kristian talar mycket om vanmakt, människovärde och att finnas i ett existentiellt vakuum. – Jag har en överenskommelse med Gud. Jag är omfattad. Nåden är obegriplig, men konkret. Kärleken likaså. Jag går inte ner på knä för att stanna där, utan för att resa mig upp och bli en annan. Jag litar på Gud.
Kristian Lundberg har publicerat ett tjugotal böcker i så skilda genrer som lyrik och kriminalromaner. Han har tilldelats bl.a. Ivar Lo-Johanssons personliga pris och Sveriges Radios romanpris för sina kritikerrosade romaner Yarden (2009) och Och allt skall vara kärlek (2011). Han har nyligen också utsetts till 2014 års Lars Ahlin-stipendiat. Hans senaste bok heter En hemstad.
”Min upplevelse av Gud har varit mer uppfostran än helig ingivelse. Visionerna lyser med sin frånvaro. Min tro är som ett folkhem. En tvårumslägenhet där man ställer av sig skorna i hallen. Uppfostran och ingivelse. Jag är inte längre främmande för att det skulle kunna vara samma sak.”
ur ”En hemlig grundton” Kristian Lundberg, SvD SvD Kultur bad tidigare i år några författare att beskriva sin relation till det fundamentala i livet, det som man inte kan leva utan på gott och på ont. Texten i sin helhet finns på svd.se
Jag vill att du Gud skall vara fri. Att känna smaken av Gud i alla ting betyder att känna smaken av själva tingens väsen: regnet i regnet, elden i elden, jorden i jorden; men också glädjen i glädjen och smärtan i smärtan och döden i döden... Allt är som det är. Att uppleva denna tingens skapnad, det är gudsupplevelsen.
Willigis Jäger
Du skall vandra med mig över fälten. Och i skymningen skall vi sitta tillsammans – två luffare. Det skall lukta rök i våra skymningskläder: röken av våra eldar på fälten. Och du skall vara min Gud i stor utsträckning.
Ella Hillbäck
Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. 1 Johannesbrevet 4:12
Gud ”finns” inte. Jag tror på honom. Skulle han ”finnas” vore han fånge i språket och alltså vår slav. Så fort jag vänder min dvärgblick till Gud och försöker fixera honom försvinner han för att bli tydlig överallt där han inte är. Hans frånvaro är förutsättningen för hans existens. Sådär kan man hålla på och det gör jag. Och jag avskyr dom som inte tror på Gud. Det är tillräckligt med tomhet i mig för att rosor skola vissna. Tillräckligt med skrik för att nätterna skola brista. Tillräckligt med längtan för att låta sig dödas i krig. Men utan Gud måste så många ord dö: de som inte längre hitta ett fäste. Nu har jag babblat färdigt om Gud. Skall babblet fortsätta får han göra det i mig.
Du längtar hela livet, sen en dag tar livet slut. Då vet du äntligen att leva, är att ständigt längta ut. Du längtar efter kärleken, efter en enda kort minut Av hemkomst här i kosmos, längtan efter Gud. ”Gud” av Helena Westfält
Ulf Lundell
Visst fostrades vi i Herrans tukt och förmaning såsom tidens sed var, men i vårt lekliv var vi härligt fria och aldrig övervakade. Och vi lekte och lekte och lekte så det var underligt att vi inte lekte ihjäl oss… Vi trodde innerligt på Gud. Varje kväll samlades vi omkring vår mor i sängkammaren och läste våra aftonböner och sjöng ”Bred dina vida vingar” innan vi kröp till kojs. Astrid Lindgren
Texter om Gud
Göran Tunström, ur ”Juloratoriet”
Lundby församling Biskopsgårdens kyrka Vårvädersgatan 8 Spårvagn 5, 6 &10 Hållplats Vårväderstorget
Brämaregårdens kyrka Hisingsgatan 26 Buss 17, spårvagn 5, 6 &10 Hållplats: Vågmästareplatsen
Lundby gamla kyrka Gamla Lundbygatan 35 Buss 16 Hållplats: Lundby gamla kyrka
Lundby nya kyrka Lundbygatan 2 Buss 16 Hållplats: Säterigatan eller Danaplatsen
Länsmansgårdens kyrka Klimatgatan 1 Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan
Toleredskyrkan Vinlandsgatan 2 Buss 25, 31 & 33 Hållplats: Toleredsgatan
Förskolan Båten Klimatgatan 1 Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan Församlingsexpedition Hisingsgatan 26 Buss 17, spårvagn 5, 6, 10 &13 Hållplats: Vågmästareplatsen
Lundby församling är miljödiplomerad genom Göteborgs stad.
Mer information om Lundby församling finns på www.svenskakyrkan.se/lundby
”Gud” av Malin Biller
Anmälan om inträde
Jag är intresserad av att bli medlem i Svenska kyrkan.
Förnamn
Adress
Efternamn Personnummer Telefonnummer Ort/Datum
E-post
Fyll i och skicka in anmälningsblanketten till Lundby församling, Hisingsgatan 26, 417 03 Göteborg. När vi fått in Din intresseanmälan skickar vi hem en inträdesblankett. Du kan även ringa oss på tel. 731 68 00 eller skicka epost till lundby.forsamling@svenskakyrkan.se. Varmt välkommen!