& Blod

Tidningen & är utgiven av

Lundby församling 2015 nr 1

blod

Beväpna os ”Conny Sjöberg och hans kollegor på Hammarbypolisen i Stockholm står handfallna inför den brutala avrättningen…

Halsarna är avskurna och det finns blod överallt…”

Så beskrivs inledningen av Carin Gerhardssons deckare Vyssan lull. Det hade kunnat vara vilken som helst av alla dessa böcker i genren och det tycks som att förekomsten av rikliga mängder blod, har en kittlande effekt på läsaren. Samtidigt skulle en sådan scen, om den upplevdes i verkligheten, fylla oss med fasa och äckel och chock.

I vampyrserien True Blood är blodet en del av filmestetiken, som uttryck både för kärlek och hat, liv och död. I propagandafilmer från Islamiska staten är blodet ständigt närvarande, både för att skrämma motståndarna och locka rekryterna. Jihadisterna framstår som blodtörstiga vampyrer med skägg och kalasjnikov, de är gränsvarelser som vadar i sitt eget och andras blod. ”Halsarna är avskurna och det finns blod överallt”. Som i deckaren. Samtidigt förstår vi att detta är på riktigt och verkligt, ”true blood”, men ändå inte, förrän vi drabbas själva eller möter människor som kommit undan och kan berätta om det avskyvärda och fasansfulla. Det är svårt att ta in. Vidrigheten.

Alexander Bard skrev en ifrågasatt och provocerande tweet om varför unga människor dras till en rörelse som IS: ”Jag fattar precis varför de gör det. De går igång på det. Det

Ansvarig utgivare: Kristian Lillö

Redaktions grupp: Pontus Bäckström Malin Lingnert Clement McKay

s med vingar! är jävligt rock’n’roll helt enkelt. Freud hade rätt, det ligger sex i botten av nästan allt människor gör”. Teve-serien ”True Blood” och andra liknande serier eller filmer finns också i det där gränslandet, det som är förbjudet och skrämmande, men samtidigt kittlande och upphetsande. Och i en tid då den virtuella världen för många framstår som lika verklig som den fysiska börjar det möjligen bli svårt att hålla isär vad som är det ena och det andra.

Samtidigt finns en dubbelhet i vårt förhållande till blod. På avstånd och i fantasin konsumerar vi blod, ibland kopplat till någon slags manligt macho- eller hjälteideal. I verkligheten vill vi inte gärna befatta oss med kroppsvätskor och blod överhuvudtaget. ”Läsblod” är en sak, näsblod en annan. Särskilt tydligt blir det i relationen till kvinnans menstruation, som det sällan talas eller görs filmer om. Mens har inte direkt någon rock’n’roll-status, om man säger så. Det är en blodsutgjutelse som betraktats och fortfarande betraktas som skamlig och ”oren”, något som skall gömmas undan, såväl i gamla religiösa föreskrifter som bakom bländvita

leenden och vingar i senaste reklamen för bindor och mensskydd. Också här kan vi ana strukturer som har med kön, kroppar, religion och makt att göra. Always.

Blod betyder liv och är en symbol för levandet.

Att ge sitt blod är symboliskt att ge sitt liv. I blodbussen sker någonting som, i sin vardagliga anspråkslöshet, ändå påminner om en religiös ritual, ett sakrament, en helig handling. En människa ger av sitt liv för att någon annan skall kunna leva. Jag kommer att tänka på Joan Osbornes låt och raderna ”what if God was one of us, just a stranger on a bus…” Tänk om Gud var en av oss, en främling på en buss.

Den kristna påskhögtiden infaller när våren kommer. Joakim Thåström sjunger: ”Beväpna dig med vingar”. Drömmen om nytt liv och nya möjligheter. Blodet som pumpas ut från ett hjärta som ännu slår. Solidaritet med och kärlek till världen och människorna. Beväpna oss med vingar. Ge oss hopp.

Pontus Bäckström

Trots att hälften av jordens befolkning har det varje månad, under nästan hela livet, är det något man pratar om väldigt lite. Ämnet är fullmatat med myter, skuldbeläggande och skamkänslor. mens.

När serietecknaren Liv Strömkvist är värd för ”Sommar i P1” 2013 ägnar hon hela programmet åt ett och samma ämne: mens. Hon fick idén efter att på en fest ha stött ihop med en man som när hon berättade att hon också var serietecknare fick svaret ”Kvinnor ritar bara serier om mens”. Strömkvists program fick givetvis stor uppmärksamhet.

Utifrån antologin ”Kvinnor ritar bara serier om mens” som sedan kom till, har Teater Tamauer skrivit föreställningen MENS som gått på Hagateatern under början av året.

Förställningen blandar personliga berättelser om första mensen och historiska citat med diagram över hur östrogen, feromoner, progesteron skjuter i höjden och dyker under menscykelns hela period. ”Varför lär man sig inte det här i skolan?!” frågar man sig, och skulle det vara annorlunda om det var män som hade mens?

Ett återkommande tema är den okunskap kring menstruation som formulerats av olika ”lärda män” genom historien. Jag frågar Åsa Gustafsson, skådelspelare, Helena Gezelius, skådespelarare och Ida Gustafsson, ljusdesigner, om denna röda tråd.

a s ’ It

S N E

M

! d l r wo

Foto: Lina Ikse

Vinservering i baren på Hagateatern.

Installation av Josefin Persdotter, konstnär och forskare på Göteborgs universitet. Hennes pågående avhandling fokuserar på hur mens blir till som sociomaterialt fenomen.

Är okunskapen om mens fortfarande ett stort problem eller handlar det i första hand om den patriarkala strukturen i samhället?

– Vi tror att det kanske hänger ihop; att strukturen gör att kunskapen har svårt att nå ut. Som vi citerar en lärare (nutida) i pjäsen som inte vill lyfta ämnet för att ”Killarna kan ju tycka att det är äckligt”.

I föreställningen gör ni ett väldigt roligt och befriande tankeexperiment som ställer frågan ”Hur det skulle vara om det var män som hade mens?” Vilka skillnader i samhället tror ni att det faktiskt skulle vara om det var så?

– Forskningen skulle varit fulländad. Gratis mensskydd. Ledigt vid mens. Ofarliga preventivmedel... listan kan bli hur lång som helst. Men å andra sidan, om män hade mens, hade de varit det så kallade ”svaga” könet då? Är ni optimistiska inför framtiden?

– Ja, vi är optimistiska! Varför då? Jo, vi är bara en liten del av en avmystifiering och normalisering av mens. Vi märker det tydligt, på vår publik, på media, hos våra kollegor inom konsten och kulturen. Det speglar av sig på framtidens vuxna. Vi är förhoppningsfulla.

Många unga kommer fram till oss och säger att ”vi älskar mens!”.

I skrivande stund är föreställningens fortsatta spelplan inte klar. Men ensemblen hälsar: ”Det kommer att komma mer. MENSen är inte slut än!” www.hagateatern.se/teater-tamauer

När en kvinna har sin flytning och det kommer blod från hennes kropp, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som rör vid henne skall vara oren ända till kvällen. Allt som hon ligger på under sin månadsrening blir orent, och allt som hon sitter på blir orent. Var och en som rör vid det som hon legat på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. Var och en som rör vid något som hon suttit på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.

Om någon sak läggs på det som hon har legat eller suttit på och någon sedan rör vid det, skall han vara oren ända till kvällen.

Om en man ligger med henne och något av hennes månadsblödning kommer på honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt som han ligger på blir orent.

Om en kvinna har blödningar under en längre tid, utan att det är hennes månadsrening, eller om hon har blödningar utöver

”Genom blodet har han frälst mig...”

Svenska psalmboken 235 ”Pärleporten”

I de stora världsreligionerna spelar blodet roll.

Det kan handla om regler för mat eller slakt, som kosher i judendom och halal i Islam. I båda religionerna handlar det bl a om att ”avbloda” det slaktade djuret, utifrån föreställningen att ”livet finns i blodet” och liv inte skall förtäras som föda.

I Gamla Testamentet, som är både de kristnas och judarnas bok, offras djur och blod från djur för att blidka Gud. Offerkulten har en lång och universell historia och förekommer även i fornnordiska riter, som t.ex ”midvinterblot”, en högtid som med tiden övergick i det kristna julfirandet. Idén om att spilla blod i Guds namn och för Guds skull, lever fortfarande kvar och tycks ständigt väckas till liv av nya ideologier och anhängare. I etablerade religiösa sammanhang finns inte blodsoffret som ritual kvar idag utan förknippas med en annan tid och mer extrema rörelser.

Trots detta, lever offertanken kvar i det kristna bildspråket och i den kristna föreställningsvärlden.

I berättelsen om det judiska folkets befrielse från slaveriet i Egypten sänder Gud olika plågor för att förmå Farao att låta folket gå. När Guds dödsängel kommer för att ta den förstfödde i varje familj har de judiska familjerna slaktat ett lamm och strukit lammets blod på dörrposten, så att ängeln skall ”passera” och ”gå förbi”. Gud skonar alltså dem som kan gömma sig bakom lammets blod. Den judiska påsken firas till minnet av uttåget ur Egypten och vårt ord ”påsk” kommer från det hebreiska ordet ”pesach”, som betyder just ”gå förbi”. De flesta av oss tycker att den här berättelsen är obegriplig, utifrån ett modernt sätt att tänka och hur vi idag förstår tillvaron. Dessutom framställs Gud närmast som en mördare, som är beredd att döda oskyldiga civila, för att uppnå sina egna högre syften. Ändå är det i ljuset av den här berättelsen som vi kan förstå mycket av den kristna traditionens bilder av Jesus. Han beskrivs som ”Guds lamm”, den som offras för att människan skall skonas.

”Stärka banden! mellan moské och kyrka”, 2015-01-13, en manifestation som arrangerades av Göteborgs moské och Lundby församling.

”Midvinterblot” av Carl Larsson. 6,4 x 13,6 meter, Nationalmuseum

Jesu blod är det offer som krävs för att blidka Gud och göra försoningen möjlig. Man kan alltså säga att offerkulten har ersatts av ett sista, slutgiltigt offer, nämligen Jesu död på korset. Och den teologiska poängen är ju då att det är Gud som offrar sig själv genom att bli människa i Jesus. Dock är den här teologiska konstruktionen ifrågasatt. Om vi nu har lämnat blodsofferkulten bakom oss, varför talar vi om Jesus och Gud som att den fortfarande är aktuell och relevant för vår relation till Gud? Vad säger kravet på oskyldigt blod om Gud och vem Gud är?

I berättelsen om uttåget ur Egypten finns andra motiv att lyfta fram, som befrielsen ur fångenskap, de förtryckta som reser sig och går vidare. I våra bilder av Jesus kan vi lyfta fram delandet och solidariteten som ett uttryck för Guds kärlek. Vår tids existentiella frågor kanske inte främst handlar om skuld som skall regleras eller offer som skall blidka Gud, utan om en känsla av hopplöshet och sökandet efter mening. Hur ger vi varandra hopp? Hur blir livet meningsfullt att leva? Hur talar vi om Gud?

foto: Linda Mickelsson

Blodsband

förenar & förtrycker?

som

Bröderna Kristian och Martin Luuk har under en tid turnerat runt i Sverige med sin föreställning ”Bröderna Luuk – kan man göra slut med sitt syskon?”. Det en och en halv timme långa scenframträdandet är en både rolig och väldigt personlig betraktelse av en syskonrelation, som innehåller både djupa konflikter och olikheter, men också av djup samhörighet mellan de två bröderna.

Kristian, storebrodern, han som lyckats utåt, som bl a programledare i Melodifestivalen och På spåret. Han som tycks ha ordning och reda i sitt liv, men ständigt brottas med kraven från andra och att uppfattas som någon han kanske aldrig ville bli.

Martin, den frie bohemen, som lever i skuggan av sin kände bror och går sin egen väg, inte så utstakat utan mer impulsivt. Slutscenerna är gripande, där allt landar i någon slags försoning och att ett syskon är någon som alltid finns där och följer oss genom livet, i nöd och lust. Ordet ”blodsband” nämns aldrig som begrepp, men är ändå det som allt handlar om, en relation vi inte väljer, som vi föds in i och måste förhålla oss till.

Wikipedia / Nordisk familjebok har följande definition: ”Blodsband innebär på födelse grundad nära släktskap, alltså släktskapen mellan föräldrar och barn samt mellan syskon inbördes; någon gång utsträcks begreppet även till förhållandet mellan kusiner.”

hedern i blodet Vår västerländska kultur präglas av en stark individualism, dvs att individen står i centrum.

Det är därför också individens ansvar och val hur man vill förhålla sig till den familj eller grupp man tillhör. I en del andra kulturer är individen underordnad gruppen, kollektivet, det sammanhang jag tillhör och är en del av.

Det kan vara familjen, släkten eller en religiös och kulturell tradition.

Forskare inom antropologin (=läran om människan) talar ibland om två olika kulturtyper, skuld- och skamkultur. I en individualistisk kultur är individen ensam ansvarig för sina gärningar, vilket hos individen kan väcka en skuld på ett personligt plan. I en kultur, där grupptillhörighet spelar större roll, blir individens gärningar också kopplade till gruppen/familjen och kan generera skam, en känsla av att ha misslyckats med att leva upp till gruppens ideal och förväntningar eller att gruppen/familjen misslyckats att upprätthålla vissa värderingar. Det blir då också gruppens ansvar att hantera individens överträdelse, för att gruppens heder skall återställas.

Det är i de sammanhangen vi talar om hederskulturer, där ”blodsbanden” gör att enskilda familjemedlemmar inte tillåts att avvika från den kulturella normen och gå sin egen väg. I några uppmärksammade fall har det gått så långt att främst unga kvinnor dödats för att de valt andra sätt att leva och då dragit ”skam” över familjen. ”Blodsbandet” har då blivit ett förtryck av individen och en relation som förkrymper människan.

Guds ohana Samtidigt finns det positiva saker med kulturer där grupptillhörighet är viktigt. I ett individualistiskt samhälle är vi ofta utlämnade till oss själva, våra val och vår egen förmåga.

Det gör att vi också kan känna oss ensamma och rotlösa i en värld där ”allt är möjligt”. I den tecknade barnfilmen ”Lilo & Stitch” säger den lilla flickan ”familj betyder att ingen lämnas utanför”, kopplat till det hawaiianska begreppet ”ohana”. Gruppen / familjen kan också vara en trygghet och ett sammanhang som vi kan bäras av och vila i, att återvända till och hämta stöd ifrån. Bibelberättelsen om ”den förlorade sonen” handlar om det och om Guds ohana.

När Jesus talar om sin familj säger han något uppseendeväckande och kanske provocerande, i

en tid och i ett sammanhang där individen var starkt underordnad det kollektiva. Han säger: ”Vem är min mor och vilka är mina bröder?”

Och han visade med handen på sina lärjungar och sade: Det här är min mor och min bröder.

Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor” (Matteusevangeliet 12:46-50). I många andra sammanhang gör Jesus också socialt förbjudna handlingar och går över gränser som har med kulturell och religiös identitet att göra.

Den kristna gemenskapen bygger alltså inte på grupptillhörighet och blodsband, utan är en gemenskap mellan människor från olika bakgrund och med olika erfarenheter. Individen är mer än sin grupptillhörighet och vi är fria att välja våra relationer och sammanhang.

I nattvardsmåltiden gestaltas en sådan öppen

Vill du bli medlem i Svenska kyrkan?

Ring till oss på tel. 731 68 00 eller skicka epost till lundby.forsamling@svenskakyrkan.se. Varmt välkommen!

Fakta om blod från Geblod.nu Blod är livsviktigt. En vuxen människa har mellan fyra och sex liter blod. Hur mycket blod du har beror på kroppsstorleken. Blodkropparna bildas i benmärgen. Blodet transporterar syre i kroppen, för ut näring till kroppens alla celler via artärerna och för ut slaggprodukter via venerna.

Blodet bekämpar också infektioner.

Varje år är det cirka en kvarts miljon blodgivare som räddar nästan 100 000 liv. I snitt används

en blodenhet i minuten och av dessa är troligtvis minst en tredjedel direkt livräddande i akuta situationer.

Som blodgivare gör man skillnad på riktigt.

En donerad blodpåse kan hjälpa upp till tre personer varje gång man ger blod. Alla som är mellan 18 och 60 år, känner sig friska och väger över 50 kg samt innehar en svensk legitimation kan testa sig som blodgivare.

Blodet består av:

foto: Christiaan Dirksen

• Röda blodkroppar (erytrocyter). De innehåller hemoglobin. Hemoglobinet transporterar syret från lungorna. Det innehåller också järn.

• Vita blodkroppar (leukocyter). De deltar i kroppens försvar mot infektioner och i bildandet av antikroppar.

• Trombocyter, som också kallas blodplättar.

De medverkar till att blodet koagulerar (stelnar).

• Plasma, som betår av salter, vatten och äggviteämner.

Lundby församling gemenskap eller hoppet om en sådan gemenskap i världen. En gemenskap bortom blodsband och underkastelse. ”Så är vi, fastän många, en enda kropp, en enda mänsklighet.”

mily. a f s n a me s left t e g y d s nobo n a e m y ten. t o Famil g r o f or behind

Biskopsgårdens kyrka Vårvädersgatan 8 Spårvagn 5, 6 &10 Hållplats: Vårväderstorget

Brämaregårdens kyrka Hisingsgatan 26 Buss 17, spårvagn 5, 6 &10 Hållplats: Vågmästareplatsen

Lundby gamla kyrka Gamla Lundbygatan 35 Buss 16 Hållplats: Lundby gamla kyrka

Lundby nya kyrka Lundbygatan 2 Buss 16 Hållplats: Säterigatan eller Danaplatsen

Blodgivningscentralen svarar :

Länsmansgårdens kyrka Klimatgatan 1 Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan

• Vad används blodet till?

Blodet används bland annat vid förlossningar, operationer, olyckor, behandling av cancersjukdomar och kroniska sjukdomar.

• Hur mycket blod lämnar jag varje gång?

4,5 dl. Det är mindre än en tiondel av din blodvolym.

• Tar ni några prover på mitt blod?

Ja. Vi kontrollerar alltid ditt blod, dels för din egen skull och dels för att ditt blod inte ska kunna skada mottagaren.

Ge blod kan man göra på Droppen som finns på Frölunda torg, Sahlgrenska sjukhuset och i Nordstan. Blodbussen kommer till bl.a. Lindholmen och Backaplan. Öppettider finns på geblod.nu.

Anmäl dig till blodomloppet

Toleredskyrkan Vinlandsgatan 2 Buss 25, 31 & 36 Hållplats: Toleredsgatan

Förskolan Båten Klimatgatan 1 Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan Församlingsexpedition Tel. 031-731 68 00 Hisingsgatan 26 Buss 17, spårvagn 5, 6, 10 Hållplats: Vågmästareplatsen

Geblod.nu måndag 1 juni 2015

Lundby församling är miljödiplomerad genom Göteborgs stad

foto: magnus aronson/ikon

Hunger är varken rättvist eller jämlikt. Idag lever 800 miljoner människor utan tillräckligt med mat, trots att jordens resurser skulle kunna räcka åt oss alla. Kvinnor och flickor drabbas hårdast. Dela med dig och utrota hungern. SMS:a HUNGER till 72905 och ge 50 kr till utbildning, lån och sparande samt hållbara jordbruksmetoder.

SMS:a HUNGER till 72905 och ge 50 kr PG 90 01 22-3 | BG 900-1223 | Swisha valfritt belopp till 9001223

www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete