Tidningen & är utgiven av
Lundby församling 2014 nr 3
Jesus
Bilden är tagen i Köpenhamn inför en match mellan FC Köpenhamn och lokalrivalerna Bröndby. Fotbollssupportrarna har slängt tomburkar i en vattengrav och en kvinna går ner i vattnet för att ta vara på burkarna. Några av männen fortsätter att slänga burkar i vattnet, så att det skvätter på kvinnan. De skrattar. Någon häller öl på kvinnan. Ett upprört vittne beskriver situationen efteråt och säger att ”det var som att hon var en tivoliattraktion”. På några av de foton som läggs ut i olika medier är hennes ansikte pixlat, skuggat. Kvinnan är ansiktslös. Hon är ingen och hon är vem som helst. Bilden säger något om förnedring. Makt. Underordning. Om människovärde. När det går förlorat, om vad som händer med människor i flock. När vi slutar betrakta andra människor som människor. Förnedra aldrig en annan människa! Ta aldrig ifrån en människa hennes värdighet! Överallt i världen finns situationer som den i Köpenhamn. Vardagliga händelser, kanske. Ibland är förnedringen och våldet värre, ännu svårare att förhålla sig till och förstå. Jesus såg människor. Det står ofta ofta just det i texterna och berättelserna om honom. Jesus såg. Jesus såg kvinnan, den lame, tiggaren, tullindrivaren, den rike, den fattige. Mitt i folksamlingarna, i grupperna av anonyma människor, mitt i vimlet. Se människan. Hennes historia och hennes drömmar. Hjärtat som slår därinne, livet som rinner i hennes blod. Människa, vad heter du? Var kommer du ifrån? Vart är du på väg?
Jesus
går på vattnet
Ansvarig utgivare: Kristian Lillö
Redaktions grupp: Pontus Bäckström Malin Lingnert Clement McKay Marika Palmdahl
Jesus går ner i vattengraven tillsammans med kvinnan. Och tar kropp i henne, blir människa helt och fullt. När burkarna kommer är det som spikar i händerna. Författaren Sven Delblanc skriver: ”Kristendomen vilar på en dogm om det ställföreträdande lidandet, som jag själv alltid funnit motbjudande. Jesus av Nasareth skulle i någon mening ha lidit och dött för vår räkning, för att ’frälsa” oss på ett eller annat outgrundligt sätt. Vårt eget lidande och vår egen död var ingenting värda. Det krävdes en expert på lidande och död”. Jag har tänkt tanken själv flera gånger, men kanske låtit den vara, därför att den väcker så många frågor om kristen tro och hur vi tänker om Jesus. Som att korset och Jesu lidande är någonting annat, något större och finare än det människor tvingas utstå varje dag på den här jorden. Jag tror inte att det är så. Guds människoblivande, inkarnationen (=av latinets in carnem, ”i köttet”) pågår hela tiden överallt och sker i oss, med oss, för oss. Människor lider och dör. Jesu lidande på korset är en bild för tortyren, svälten, krigen, de sålda, de dömda,
de glömda. Guds solidaritets-handling är att ta plats, ta kropp, ställa sig bredvid. I Jesus Kristus ser vi Gud och människa. Både och. Samtidigt. Den femte juni passerade en lastbil med firande studenter Karlaplan i Stockholm. De hade druckit en del och det låg burkar på flaket. En romsk kvinna satt och tiggde vid tunnelbanestationen som hon brukade. Någon slängde en burk på kvinnan, någon hängde på, ett regn av burkar föll över henne. Då händer någonting, som gör att vägen vrider sig åt ett annat håll. Någon ber lastbilen att stanna och säger till dom andra att sluta. Några av studenterna går ner från flaket och börjar samla upp burkarna i påsar, som de ger till kvinnan. Det är tyst och stilla, trots att det är studenttider och stadstrafik. Någon har sett en annan människa. Någon har gjort skillnad och visat att det finns hopp för mänskligheten. När stenen rullas bort på påskdagens morgon och Jesus väcks till livet på nytt är det som att en reva öppnas i universum och gör allting möjligt för en stund. Allting. Möjligt. Trots allt. Pontus Bäckström
foto: Danny Liliendah
Anneli Hulthén, kommunstyrelsens ordförande i Göteborg.
Man
Ja Myt
Nej Mesias Ja foto: Anna Hult
När jag säger Jesus Anneli sitter på en buss på väg till konferens med partikamrater från Göteborg när hon får frågan. - Det var en svår fråga. Jag har svarat på många frågor men aldrig den här. En del tankar har Anneli ändå och fortsätter: - Jag har nog inte ett förhållande till en personifierad Jesus utan tänker mer på Gud som något andligt när det handlar om tro. Jesus kopplar jag till jul- och påskhögtiderna och till kyrkobyggnadernas bilder av en lidande Jesus. När jag tänker mer på din fråga så står Jesus för mycket av det som är mina grundvärderingar solidaritet och förlåtelse. Förlåtelse är för mig det viktigaste och svåraste i livet.
Anneli Hulthén Man -
Myt myt som i meningsfulla berättelser Mesias -
- Jag tänker på en sak och det är godhet. Det som jag försöker ha som riktmärke i mitt liv. - Men tror du på Jesus? - Jag tror på godhet. Om Jesus har funnits eller inte är en för stor fråga för mig, men det han står för är sant. Det är bra att tro på något, människor behöver ha något eller någon att tro på. Jag frågar Roger om vad godhet är för honom. - Att du vill andra människor gott. Som det står i Bibeln: ”Allt det du vill att människor ska göra för dig, det ska du göra för dem”. Att göra så bra man kan för andra skapar ett bra samhälle.
foto: Leif Andersson
Roger Gustavsson Roger hade som tränare stora framgångar med IFK Göteborg på 90-talet, bl a fem SM guld. Just nu arbetar han med att utveckla IFK Göteborgs fotbollsakademi och ungdomsverksamheten där.
Man
-
Myt
-
Mesias Ja, i så fall
vad tänker du då? Marika Palmdahl ställer frågan till några kända Göteborgare.
- Jag får väldigt tydliga bilder i huvudet. Det är evangeliernas Jesus med de klassiska bilderna som jag tänker på. - En bildskön, leende Jesus? Daniel Lemma är en göteborgsmusiker som i december är aktuell med tre spelningar på Nefertiti. Han slog igenom med ”If I Used to Love You” i filmen ”Jalla Jalla”.
- Ja, som om associationerna kring Jesus är beslagtagna och fastlåsta i traditionella bilder. Daniel funderar vidare. - Om du skulle fråga om Gud som Fader eller Helig Ande så är det lättare att tänka fritt. Gud i de bilderna angår mig och det liv vi alla lever. Bilderna av Jesus känns mindre levande och tillgängliga, kanske för att jag inte har gjort upp med bilderna av bibelberättelsernas Jesus.
Daniel Lemma
foto: Linda Mickelsson
foto: Peter Knutson
&Guds selfie En korsfäst loser
foto: Studio 24
Det finns få personer som har gjort ett sådant avtryck i vårt kulturella och kollektiva medvetande som Jesus. I konsten. Litteraturen. Musiken. Filmen. Reklamen. Överallt dyker hen upp. På tillvarons alla scener. I det djupaste allvaret och i den flabbigaste humorn. Som en vålnad på en förtätad teaterscen, som ett billigt skämt på ett stand up-gig.
På bästa sändningstid sitter prästsonen och sångaren Ola Salo i ”Så mycket bättre” och berättar om en uppväxt där pappan, prästen, ofta var borta och tillbringade mer tid med Jesus än med sina barn. Och att Ola Salos roll som Jesus i musikalen ”Jesus Christ Superstar” kanske kan förstås som en del i en komplicerad fader-son-relation. Genom att till slut ”bli Jesus” får Ola Salo den bekräftelse han saknat.
Bildserien - Los Intocables: Erik Ravelo / Enrico Bossan
Same same but different. I teverutan fångar kameran samtidigt Carola, som också har en viss Jesus-image eller Jesus-aura runt sin person. Ola Salo är Jesus-rebellen och provokatören, Carola är Jesus-romantik med tända ljus, förtröstan och snöskimmer. Samma Jesus, ändå helt olika.
foto: Elisabeth Olson Wallin
Jesus är en referenspunkt i samhället och i samtiden, någon att förhålla sig till och ha åsikter om. Krucifix-försäljaren i Roy Anderssons ”Sånger på andra våningen” får inte sålt sina Jesus på korset-figurer utan får kommentaren: ”Vem vill ha en korsfäst loser på väggen?”. Oavsett vad och vem man tror att Jesus var går han knappast att betrakta som död och lagd till handlingarna, utan någon som fortfarande, i högsta grad, lever och har lyckats överleva över tid.
Det finns ett oändligt antal bilder av Jesus. En av de mer förekommande bilderna är av en medelålders man med långt, brunlockligt hår och skägg. Klädesplagget är ofta en vit, fotsid klädnad och någon typ av sandaler på fötterna. Inte sällan har Jesus blå ögon och en ridderlig Prins Valiantblick. Den bilden är självklart sprungen ur en vit och västerländsk kyrkotradition och har sannolikt ganska lite att göra med hur Jesus verkligen såg ut. Vad kan vi då säkert veta om Jesus? Inte så mycket, faktiskt. De fyra evangelieböckerna (Markus, Matteus, Lukas och Johannes) skildrar Jesu liv, men har ett tydligt ärende; att förmedla tron på Kristus Frälsaren och är därför inte historiska dokument. I den tidiga kyrkans historia fanns det olika tankar om vem Jesus var, bl a om förhållandet mellan Jesu mänsklighet och Jesu gudomlighet. Ämnet var föremål för ivriga och hetsiga diskussioner. Ungefär som trängselskatt eller politiska stridsfrågor är
idag. Var Jesus verkligen en människa som alla andra? Var Jesus Gud? Eller Guds son och vad betydde det i relation till Gud Fadern?
Kan någon vara både Gud och människa? Sådär höll man på och tjafsade,
vände och vred, nickade, slog ut med armarna och skakade på huvudet. Tills ett kyrkomöte till slut slog fast att Jesus var både och. Sann Gud och sann människa. Samtidigt.
Det har alltid funnits en mångfald av Jesus-bilder och Jesus-berättelser. Det mest ursprungliga av evangelierna, Markus-evangeliet, är skrivet någon gång på 70-talet efter Kristus. Det är nästan fyrtio år efter hans död och är en slags redigerad samling Jesus-berättelser och Jesus-ord. Det är därför svårt att veta vad som är Jesu egna ord och vad som tillkommit och utvecklats i en tidig muntlig kyrkotradition.
Inom Jesus-forskningen skiljer man ofta på ”den historiske Jesus” och den ”mytologiske Kristus”. Den historiske Jesus är den människa som föddes någon gång 7 – 4 år f Kr och dog ca 33 e Kr. Den mytologiske Kristus är den gestalt som i historien blivit föremål för tro och tillbedjan, som kopplar ihop människan Jesus med en gudomlig verklighet och närvaro. Jesus som Kristus, Guds son, Frälsaren. De två Jesus-gestalterna, hör ihop, men är också skilda från varandra. Att Jesus har funnits som historisk person tycks de flesta historiker vara överens om. I några romerska historieskrivningar benämns ”de kristna” som efterföljare och anhängare av en Jesus från Nasaret, som blev korsfäst. Det är ungefär så mycket vi vet rent historiskt, om vi räknar bort de kristna berättelserna.
Folkdräkt och röda skor.
De kristna berättelserna om Jesus har tolkats på många olika sätt genom historien. Bilderna av Jesus har sett olika ut och Jesus har placerats i de mest skiftande sammanhang. I en av våra prästgårdar finns en tavla föreställande Jesu intåg i Jerusalem. Tavlan har ett dalamotiv och folket som viftar med palmbladen påminner om dalkullan som tar emot vinnaren av
Vasaloppet. Mer Mora än Jerusalem, alltså. Jesus själv är klädd i folkdräkt och har en frisyr som är svensk 1700-tal eller något sådant, page med papiljottkrull. Det är ett sätt att placera Jesus i en miljö som känns igen och som betyder något för människor. När konstnären Elisabeth Ohlson-Wallin gjorde samma sak blev det däremot stor uppståndelse. I utställningen ”Ecce Homo” placerades Jesus i olika HBTQ-miljöer. Syftet var att visa på Guds närvaro och solidaritet med människor som gjorts osynliga eller stängts ute från den traditionella berättelsen om Jesu liv, död och uppståndelse. Den mest kända bilden är en pastisch av da Vincis ”Nattvarden”. Jesus framträder i röda högklackade skor och omges av transvestiter. Transvestiterna, de lägst stående i bögvärldens hierarki, dricker champagne till minne av de vänner som dött i AIDS. En av dem är Jesus. Ett gammalt judiskt talesätt lyder: ”Döm inte någon förrän du gått en mil i hans skor”. Poängen med bilden är att visa på inkarnationens möjlighet, dvs att Gud tar plats mitt i vår verklighet och blir en människa som vi. Jesus är den person och gestalt som får ge den möjligheten och erfarenheten mänsklig kropp, kött och blod. KG Hammar, tidigare ärkebiskop i Svenska kyrkan, sa vid något tillfälle att: ”Jesus är det kristna titthålet in i Gudsmysteriet”. Någon annan uttryckte samma sak, med en mer modern liknelse: ”Jesus är Guds selfie” (= bild man tar på sig själv med sin mobil). Erfarenheten av Jesus som Gud i mänsklig gestalt behöver uttryckas på många sätt och med många olika bilder. Som ett instagram-flöde, där det hela tiden läggs ut nya bilder, som följs av nya kommentarer och statusuppdateringar. Vem och vad är Jesus? Gud? Människa? En korsfäst loser? Guds selfie? Vad tror du?
Försoningsläran -
Lundby församling
Jesus i kyrkans tradition I syndafallet (Adam och Eva faller i synd) går relationen mellan Gud och människa sönder och människan förvisas ut ur paradiset och kan inte längre leva för alltid. Guds helighet och människans synd gör en försoning omöjlig. I Gamla Testamentets föreställningsvärld blidkas Gud genom offer, av t ex ett slaktat lamm. Genom att Gud blir människa i Jesus och dör för människors synders skull, återupprättas relationen mellan Gud och människa. Jesus blir ”det slaktade lammet”, det slutgiltiga offret, som frälser och försonar världen. När Jesus uppstår från de döda besegras döden och de som tror på Jesus får evigt liv. Någon gång skall Jesus komma tillbaka och skapa en ny himmel och en ny jord.
Jesus i Bibeln
Biskopsgårdens kyrka Vårvädersgatan 8 Spårvagn 5, 6 &10 Hållplats: Vårväderstorget
Brämaregårdens kyrka Hisingsgatan 26 Buss 17, spårvagn 5, 6 &10 Hållplats: Vågmästareplatsen
Lundby gamla kyrka Gamla Lundbygatan 35 Buss 16 Hållplats: Lundby gamla kyrka
Lundby nya kyrka Lundbygatan 2 Buss 16 Hållplats: Säterigatan eller Danaplatsen
Föddes i ett stall i Betlehem, eftersom föräldrarna skulle skattskrivas där. Växte upp i Nasaret som snickarson. Började vid trettio års ålder att predika och samla lärjungar som följde honom.
Länsmansgårdens kyrka Klimatgatan 1 Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan
Betraktades av en del som ”Messias” - en judisk frälsargestalt (på grekiska: ”Kristus”) Gjorde underverk. Åt hemma hos samhällets utstötta och retade de religiösa ledarna.
Toleredskyrkan Vinlandsgatan 2 Buss 25, 31 & 36 Hållplats: Toleredsgatan
Red in i Jerusalem på en åsna, för att fira påskhögtiden där. Blev förrådd av en sina lärjungar, Judas Iskariot, och greps i trädgården Getsemane. Dömdes till döden och spikades upp på ett kors. Lämnade graven efter tre dagar, levande och uppväckt från de döda.
Förskolan Båten Klimatgatan 1 Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan Församlingsexpedition Tel. 031-731 68 00 Hisingsgatan 26 Buss 17, spårvagn 5, 6, 10 Hållplats: Vågmästareplatsen
Visade sig för lärjungarna. Togs upp till himlen i ett moln. Lundby församling är miljödiplomerad genom Göteborgs stad
foto: simon stanford/ikon
SMS:a LJUS till 72905 och ge 50 kr
Tebenguni Similane bor med sin mamma och lillebror i Matsapha, Swaziland. Familjen deltar i mentormammaprojektet Siphilile.
Varje år dör närmare 7 miljoner barn innan sin femte födelsedag. Tebenguni från Swaziland har fått möjligheten att fylla fem. Din gåva ger ännu fler barn en framtid. SMS:a LJUS till 72905 och ge 50 kr! Köp en julklapp eller ge en gåva via webben pg 90 01 22-3 | bg 900-1223 Läs mer: svenskakyrkan.se/internationelltarbete