Vad betyder FIN och BKA?

Söndagen den 14 mars (Midfastosöndagen) Mässa kl. 11.00

Söndagen den 21 mars (Jungfru Marie Bebådelsedag) Rockmässa kl. 17.00 Det var under min söndagspromenad i början av november som jag fick syn på den, den ensamma lupinen. I ett dike stod den som en lila kontrast till allt det gula, bruna och gröna. Lupiner må tillhöra en invasiv art, dvs. den är en art som hotar den inhemska mångfalden, men jag tycker den är vacker. Den stod där alldeles ensam som en symbol för vår tid med en pricksäker social distansering. Det är mycket som är upp och ner just nu och det gäller visst även för en lupin som vanligtvis blommar runt midsommar. Vi står inför advent, jul och nyår, högtider som påminner oss om allt det där vi brukar göra och om dem vi brukar träffa. Traditioner ändras över tid vare sig vi vill det eller inte oavsett pandemi, som att ex. familjemedlemmar kommer till eller faller bort. Nu mer än någonsin i pandemins spår lever vi i en föränderlig tid där vi tvingas förhålla oss till nya förutsättningar för bland annat gemenskap Söndagen den 28 mars (Palmsöndagen) Mässa kl. 11.00. Vi avslutar årets fasteaktion för Act

DEN ENSAMMA LUPINEN

Svenska kyrkan med andra. Det är inte längre självklart att bjuda in människor gränslöst till våra kyrkliga gemenskaper då antalet är begränsat. Inte ens till våra hem är det möjligt att bjuda in folk som vi kanske brukar. Det finns en rädsla som är påtaglig och i allra högsta grad verklig. Vad gör det med oss när vi tvingas till förändring i våra sociala mönster? Ensamheten är inget nytt men plötsligt har den slagit sig ned i vardagsrummet och det är fler än tidigare som har drabbats av den. Kan de nya förutsättningarna trots allt ge oss också nya möjligheter att sprida ljus i en värld som synes mörk? Maria, Josef och det lilla Jesusbarnet fick mer än ett besök där i stallet, eller var det en grotta, dock med lite tid emellan? Det var inte de belästa eller förnämsta, läs stjärntydare, som hittade Jesusbarnet först utan herdarna som genom änglarnas försyn var de första att ta del av budskapet och konkret möta den nyfödde. Jag kan undra vad den nyförlösta Maria tänkte där hon satt med Guds son i sina armar. Jag har själv fött barn på självaste juldagen, vattnet gick på julaftonsmorgon och jag fick därmed ställa in mitt framträdande som storängel i Sofiakyrkans julspel. Det blev en annorlunda julafton det året, mycket lugnare än brukligt och det låg en oerhörd förväntan i luften. Lyckan över att hålla sin nyfödde i famnen är obeskrivbar med eller utan änglasång, en mänsklig erfarenhet vi delar med Jesu mor Maria. Gud ser till vårt innersta väsen och inte primärt till vår intellektuella förmåga att förstå och kunna förklara allting. Vi lever i en oviss tid med många frågor och få svar men låt oss försöka känna någon slags julefrid och glädjas åt att Jesus, frälsaren, kom till jorden med löftet om nåd, frid och kärlek. Låt oss också hjälpas åt att inge hopp och bjud på mer än ett vänligt ord eller leende, det är i det lilla som underverk kan ske! Jag vill avsluta med en av mina favoritdikter som passar så väl i en tid som vår.

Nu är det natt över jorden. Darrande stjärna gläns. Världarna vandra så fjärran. Mörkret är utan gräns. Marken, mullen och mörkret, varför älskar jag dem? Stjärnorna vandra så fjärran. Jorden är människans hem. (Erik Blomberg)