Betraktelsen

Text: Anton Jalnefur Foto: Gideon Claesson

"Herren är min herde, ingenting skall fattas mig." Så inleds Psaltarens 23e psalm, en av de mest kända texterna i Bibeln. Det berättas att det är David som har skrivit psalmen. Han är känd som kung David, men också som den där lilla fåraherden som besegrade Goliat.

David visste vad som krävdes för att vara en bra herde och han kopplade ihop många av de egenskaperna med hur Gud är mot oss människor. "Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger mig ny kraft..." Vad det innebär att vara en bra herde, det var nog mer självklart för människor då, än vad det är för de flesta av oss nu. Samtidigt, om man bor på landet och har, eller har haft, djur så vet man vilket ansvar det är och vad det kräver av en - Där är herdeliknelsen inte långt borta. Som ny kyrkoherde, med just titeln herde i mitt arbete, är det kanske inte speciellt kontigt att jag under senaste tiden behövt fundera lite extra på vad begreppet herde betyder i mitt liv. Den ursprunglige herden. Det var en person som fick jobba största delen av tiden utomhus, det var ett slitigt arbete och man var borta under långa tidsperioder. Det var verkligen inget högstatus-yrke och ofta var det barn som var herdar. Herden fick ägna hela sin tid åt att ta hand om och leda hjorden, till nytt vatten och till bra bete. Herden var också den som fick försvara hjorden från faror och från vilda djur. "Din käpp och din stav gör mig trygg." skriver David.

Det blir inte rätt om jag skulle säga att fåraherdens och kyrkoherdens uppgifter är demsamma. I mycket skiljer sig herdeskapens uppgifter åt. Människors längtan, nyfikenhet och uppfinningsrikedom gör oss unika och vi bär på behov som, till viss del, är annolunda än fårens. Dessutom så tror jag att det är få människor i Månsarp och Taberg som tänker sig att deras kyrkoherde ska mota bort vilda djur med käppen. Men där herdeskapen möts är att vi båda bär på uppdraget att "leda till vatten" - att leda till källan. Mitt uppdrag som herde är att ständigt peka mot den källan som ger evigt liv, mot Gud, mot Jesus. Men lika ofta som jag "leder" andra mot Gud, så leder andra mig också. Ständigt möter jag människor i mitt liv som är herdar för mig. Kanske är det så att herdens uppdrag är att visa på att vi behöver både leda andra och samtidigt låta oss ledas av andra. Vi behöver andra och andra behöver oss och vi behöver alla Gud, han vars godhet och nåd skall följa oss varje dag i våra liv.