A Sparrow on Christmas Morning

Jul i salen, Zacharias Topelius(front and center), 1897, SLSA 801 Familj Zacharias Topelius Arkiv, CC BY 4.0

The Sparrow on Christmas Morning

by Zacharias Topelius, 1859, Translation by Ion Mittler Nu så föll den vita snö, föll på björk och lindar, Sparven flög till flickans fot, flög på glada vingar: White snow has fallen on birch trees in forests, Bird flew at maiden’s feet, on the wings so merry,

frusen är den klara sjö, väntar vårens vindar.

Liten sparv, fattig sparv, ätit upp sitt sommararv.

Frusen är den klara sjö, väntar vårens vindar. —Gärna tar jag kornet mot, kornet som du bringar.

Gud skall än löna den, som är här de armas vän.

Gärna tar jag kornet mot, kornet som du bringar. frozen is lake all along, spring winds it expects.

Small sparrow, poor sparrow, eaten all its summer store.

Frozen is lake all along, spring winds it expects. —Happily I’ll take your seed that you for me carry.

God will yet reward you, who to poor a friend was true.

Happily I’ll take your seed that you for me carry.

Vid den gröna stugans dörr stod en liten flicka: —Jag är icke den du tror, ty ditt öga tåras. At a green small house’s door was a girl now standing: —I am not who you assume, as your eyes are in tears.

—Sparvelilla, kom som förr, kom ett korn att picka!

Nu är jul i vart skjul, sparvelilla, grå och ful. Jag är ju din lilla bror, som dog bort i våras.

När du bjöd glad ditt bröd åt den fattige i nöd, —Sparrow small, come as before, seeds from me pecking!

Christmas is in our home, and you bird so grey alone. I am your young brother, whom you in spring lost last year.

When you gave crumbs of bread to the poor and well him fed,