Anna Karlsson

Jag heter Anna och är 43 år gammal och bor i Luleå. Efter flera utbildningar, arbeten och erfarenheter, har jag landat i ett arbete som pedagog och resurs på en skola i Luleå. Som i alla skolor finns det barn med NPF (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) och psykisk ohälsa vilket kräver speciella insatser. Med min bakgrund som beteendevetare i psykologi och en socialpedagogisk utbildning som studiehandledare, har jag tillbringat många timmar i skolvärlden, arbetat med barn som har speciella behov som gett mig verktyg att stötta dessa barn på olika plan. Mitt intresse för psykiskt ohälsa började som 14-åring, när jag fick min första panikångstattack. Ungefär samtidigt fick jag också veta att jag hade dyslexi. Tillsammans med detta och min mammas autism och hennes utmaningar med sin psykiska hälsa, gav det mig lärdomar för livet. Erfarenheterna visade sig vara väldigt värdefulla, när min dotter 5 år gammal, fick sin autismdiagnos. Därefter fördjupade jag mig i NPF-diagnoser för att kunna stötta henne på bästa sätt. Min mamma, som blev överläkare inom psykiatri, blev en ovärderlig källa till kunskap för mig.

Frågeställningar: I min föreläsning kommer jag att presentera rad viktiga frågor som berör barn med NPF och psykisk ohälsa. Vi kommer att diskutera varför diagnoser är viktiga och vad som karakteriserar en NPF-diagnos. Vi kommer också att titta på hur man upptäcker när ett barn mår dåligt eller har speciella behov, samt hur skolmiljön påverkar barn som kämpar med psykisk ohälsa. Vi kommer att utforska hur både föräldrar och pedagoger kan möta dessa unika behov och hur vi tillsammans kan hjälpa barnen att nå sin möjliga potential både hemma och i skolan.

Vidare kommer jag att prata om utmaningarna inom skolmiljön och hur en mer harmonisk miljö och lyhördhet för dessa barn kan påverka dem på ett positivt sätt. Slutligen kommer vi att knyta ihop säcken och belysa vikten av att lyssna på varandras tankar och idéer som pedagoger och föräldrar. ❦

Cristina Ahlin

Jag förstod tidigt att jag var annorlunda. Jag var blyg, tyst och jag lärde mig att det var jag som var felet. Jag blev den duktiga flickan som gjorde det jag skulle och höll mig under radarn hela skoltiden. Jag var ett oroligt barn och ibland säger jag att jag tror att jag föddes med katastroftankar. Det jag hade behövt höra var att det inte är sämre att vara annorlunda, att jag var bra nog. Att jag inte var ensam om att vara annorlunda. Att annorlunda inte betyder ful, fel och värdelös.

Jag återkommer ofta till att tysta, ensamma, osynliga barn kan vara livsfarligt.

Livsfarligt för när ”rätt” vuxna inte ser eller vågar närma sig dem blir de lätta offer för fel vuxna som söker kontakt med barn av fel anledningar.

Christina, en av den ideella föreningen Shedos förläsare vars syfte är att sprida kunskap om ätstörningar och självskadebeteende, stödja drabbade och närstående

Ett redan dåligt mående eskalerar lätt av den skam, skuld och äckel det väcker. Jag basunerade tidigt ut min ångest och totala ensamhet i dikter på ett diktforum. Det var min ventil men jag blev sedd och fick uppmärksamhet av fel personer av fel anledningar. Anorexi och självskada blev mitt språk, jag hade inget annat. Vi ser världen genom våra egna erfarenheter. När jag föreläser vill jag vidga andras perspektiv och syn, förklara och förenkla, avdramatisera och slå hål på myter. Vi är naturligt rädda för det vi inte ännu känner till. De flesta kan inte begripa hur en ung människa kan hata sig själv och skada sig så illa att de inte vet vad de ska säga eller göra och därför backar. Det är en överlevnadsstrategi men okunskap ger fördomar och i många år kände jag att många behandlade mig som ett problem, en sjukdom, ett hopplöst fall. Nu vet jag att det berodde på rädsla. Jag föreläser för att sprida kunskap, hopp och för att dela med mig av mina erfarenheter. Jag vill göra min röst hörd för den tysta Tina som aldrig vågade berätta. En föreläsning om hopp, om att hitta sin egen drivkraft och om hur viktigt det är att hitta en plats att vara sig själv på och få höra att det är bra nog. Föreläsningen är min resa från ett liv i mörker, självmordsnära med allvarliga självskadebeteenden och svåra ätstörningar till ett liv värt att leva och vara rädd om. En resa från att bli feldiagnostiserad, att vara ett vandrande apotek och bli inspärrad till att möta rätt människor. Att som vuxen få rätt diagnoser och bli behandlad med respekt och slutligen att välja livet! Nu är jag småbarnsmamman, blivande socialpedagog, föreläsare för Shedo sen hösten-22. ❦