Våga vara osäker och nyfiken

VI ÄR EN DEL av den förvandlade skaran kvinnor och män som gav sig ut i världen efter den första pingsten. Så småningom började vi bygga kyrkor och skapa rum för det heliga, för gudsmöten och gemenskap.

Och där har vi boat in oss, vi går sällan ut. Det är lätt att förstå att det blir så. Där är jag trygg. Jag kan styra vilka som bjuds in, vilket liv som presenteras, hur tron gestaltas och hur man beter sig. Jag är hemma – andra är gäster.

En av rubrikerna i Svenska kyrkan i Umeås nya församlingsinstruktion är ”Gå ut!” Det utmanar oss som enskilda och som kyrka.

Kyrkans kallelse är en kallelse ut till världen. Den värld som Gud älskar, den värld som är full av osäkerhet och svårigheter, lidande och ondska – men också full av liv och ljus. Vi är kallade att leva i den världen och visa på Guds närvaro och omsorg.

Jag skulle önska en kyrka som vågar sätta sig själv på spel, som vågar vara osäker, som är beredd att låta människan gå före regler och ordningar.

Kärlek, hopp och tro

På pingstdagen förvandlades en skara rädda män och kvinnor till övertygade och missionerande personer. De lämnade sina slutna rum och gav sig ut i sin nära omvärld men snart längre och längre bort.

Vi i Umeå är en del av dessa människors orädda iver att berätta om att Gud är nära varje människa. Att alla oavsett bakgrund får höra till den världsvida kyrkan. Här är vi alla ett i Kristus. Relation är grunden i att vara kyrka. Relationen med Gud, med andra, med mig själv och med skapelsen.

Jag skulle önska att vi kunde hitta en frimodighet och nyfikenhet på andra som tvingade oss att vara i rörelse och förändring.

Grunden ändras inte, grunden som talar om Guds kärlek till världen och till varje enskild människa. Men formen och färgen ändras ständigt.

Jag inser ibland att jag har varit väldigt länge i kyrkans värld och mitt språk når inte alltid fram till den andre. Verkligheten bakom orden är densamma – men språket behöver bli levande. Det finns bara ett sätt att ett språk ska bli levande och det är att jag lär mig ditt språk och du lär dig mitt.

När vi går ut ur det välkända både du och jag, det är då erfarenheten av Gud kan bli erkänd och igenkänd av fler och fler.