Offensiv nr 1309

19 juli 2018 / # 1 309 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Efter Almedalen: Organisera mot nazistvåldet

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Rädda Rudans friluftsområde

10 4

6-7

Borgarna släppte fram Mussolini

Foto: Offensiv

8

– läs mer på sid 3

Handelskriget har börjat Handelskrig är inte längre bara en diskussion eller ett hot. ”Det här är skarp ammunition”, kommenterade en ledande Kinaexpert och ekonom, Stephen Roach, när USA införde tullar mot Kina i början

av juli. Ytterst handlar krisen och handelskriget om världskapitalismens kris – svag återhämtning, växande skuldberg och en allt mer parasitär ekonomi.

– läs mer i ledaren sid 2

Massprotester mot Donald Trump

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

För en social bostadspolitik

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

19 JULI 2018 # 1 309

2

HANDELSKRIGET HAR BÖRJAT

H

andelskrig är inte längre bara en diskussion eller ett hot. ”Det här är skarp ammunition”, kommenterade en ledande Kinaexpert och ekonom, Stephen Roach, när USA införde tullar mot Kina i början av juli.

I kontrast till Trump, som tidigare lättsinnigt har sagt att handels­krig är lätta att vinna, påpekade Roach att de är lätta att förlora. Han pekade på USA:s dubbla ekonomiska beroende av Kina; dels billiga produkter som importeras från Kina, dels finansieringen av USA:s växande underskott.

Trumps första omgång tullar mot Kina, 25 procent på varor värda 34 miljarder dollar, trädde i kraft den 6 juli. Den kinesiska regimen svarade omedelbart med tullar på ett lika stort värde. Trump

”

Ytterst handlar krisen och handelskriget om världskapitalismens kris. Återhämtningen sedan 2007-08 är den svagaste sedan andra världskriget.

Skuldberget växer och ekonomin blir allt mer parasitär och miljöförstörande. har gett order om upptrappning med tullar på 10 procent på varor för 200 miljarder dollar och senare på 500 miljarder, i princip hela USA:s import från Kina. Åtgärderna slår hårt.

Kina har också svarat med att erbjuda ännu bättre villkor för multinationella företag. Hittills har BMW annonserat ökat produktion i Kina och en minskning i USA. Även om Trumps handelskrig i första hand riktas mot Kina har han samtidigt infört skarpa åtgärder mot USA:s nära allierade, EU samt grannländerna Kanada och Mexiko.

EU:s förhoppning att bli undantagna från USA:s ståltullar grusades när dessa infördes den 1 juni.

EU har svarat med tullar mot en rad produkter.

Med ensidiga tullar bryter Trump mot det regelsystem för handel som har gällt sedan andra världskriget. Han har ”förklarat krig mot den liberala världsordningen”, kommenterade Martin Wolf i Financial Times, ett av kapitalets viktigaste språkrör.

Absurt nog framstår Peking som försvarare av ”frihandel” i kontrast till Trumps nationalism och protektionism. Hans linje blir allt

mer ”America alone” snarare än ”America First”. Det gäller också hans agerande för att tvinga fram drastiskt ökade militärutgifter inom Nato, gentemot EU och Brexit, samt mot Iran respektive Nordkorea. Även om handelskriget har inletts är nya överenskommelser inte uteslutna. Men dessa kommer att vara mer som en vapenvila, inte en återgång till tiden innan Trump.

Det handlar inte enbart om handel, utan också om maktförhållanden. USA:s kapitalistklass har utmanats, framför allt från Kina.

En viktig del av detta handlar om att vara teknologiskt ledande.

Ytterst handlar krisen och handelskriget om världskapitalismens kris. Återhämtningen sedan 200708 är den svagaste sedan andra världskriget. Skuldberget växer och ekonomin blir allt mer parasitär och miljöförstörande.

Arbetarrörelsen och vänstern globalt måste erbjuda ett annat system, demokratisk socialism och planering. ■

AMAZON NOT WELCOME!

A

mazon håller på att etablera sig i Sverige och det borde få alla varningsklockor att ringa.

Amazon må ha förlorat platsen som världens största e-handelsbolag till kinesiska Alibaba.

Men i övrigt spelar Amazon i en egen division.

Amazons grundare, storägare och verkställande direktör Jeff Bezos är världens rikaste person och Amazons börsvärde är världens näst högsta. Dessutom är Amazon nu världens mest värdefulla varumärke.

Amazon skulle inte ha nått dessa toppositioner om det inte vore för att bolaget har placerat sig i botten vad gäller anställdas löner och villkor.

Arbetarna vid Amazons leverantörsfabriker i Kina tvingas exempelvis jobba uppemot 100 timmar övertid per månad och ibland 14 dagar i sträck. De hade inte rätt till semester och många, särskilt de tillfälligt anställda arbetarna, tjänar inte mer än 2,11 dollar i timmen (mindre än 18 kronor). Det ska jämföras med att Amazonchefen Jeff Bezos förmögenhet växer i en takt av 80 miljoner kronor i timmen. Under det första halvåret i år ökade Jeff Bezos förmögenhet med 42 miljarder dollar (nära 357 miljarder kronor), vilket är mer än flertalet länders BNP.

A

mazon är ökänd för sin antifackliga hållning och många övergrepp på arbetsrätten. I Storbritannien har facken nu gått till domstol för att förmå Amazons leverantörsfirmor att betala sina anställda lagstadgad minimilön, sjukförsäkring och pension.

Arbetsvillkoren på Amazons lager i Storbritannien och på andra håll får 1800-talets slavfabriker att framstå som mänskliga. Anställda har vittnat om att de inte ens vågar gå på toaletten i rädsla för att missa målen.

Den undersökande journalisten James Bloodworth som under en tid jobbade på ett av Amazons lager i England berättar för Business Insider den 18 april: – Jag har jobbat på andra lager, men detta var fruktansvärt. Det fanns ingen chans att ta raster. Det fanns bara möjlighet att ta en kort lunch på 15 till 20 minuter och arbetsdagen var 10,5 timmar lång. Det fanns också ett sexgradigt bestraffningssystem, som jag själv drabbades av efter att ha varit sjuk. Det var som ett fängelse.

Slavarbete i fängelseliknande arbetsplatser har gjort Jeff Bezos till historiens rikaste person. Det sägs med rätta att bakom varje förmögenhet döljer sig ett brott. I Jeff Bezos och andra storkapitalisters fall handlar det om ett oändligt antal brott. ■

Rulltrapporna vid de nya (blott ett år gamla) pendeltågsstationerna Stockholm City och Odenplan havererade förra veckan. De var rostiga och hade lösa metallflisor och spån i sig, visade inspektioner. MTR:s skyddsombud har redan tidigare larmat om den bristande säkerheten. Men när lägsta budet vinner i privatiseringskaoset får resenärernas säkerthet stryka på foten (skärmdump SVT.se den 16 juli).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2018 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

19 JULI 2018 # 1 309

3

Lärdomar från Almedalen Almedalsveckan 2018 kommer för en lång tid framöver vara ihågkommen för hur polisen gav den nazistiska våldsorganisationen Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) tillstånd att terrorisera, misshandla, hota och avbryta möten. Hela 35 polisanmälningar finns på polisens förundersökningsbord, dubbelt så många som förra året då NMR också fick ta plats för att misshandla och terrorisera utan att ett enda åtal väcktes.

MATTIAS BERNHARDSSON

mattias.bernhardsson @socialisterna.org

N

NMR är en terroristorganisation vars medlemmar har bombat minst två flyktingförläggningar och en fackföreningslokal i Göteborg i vint­ ras samt utfört mord i Vallentuna och Helsingfors. NMR:s tillstånds­ givna aktiviteter är täckmantlar för deras våldsdåd. Varje gång de samlas attackeras förbipasserande på grund av hudfärg eller för att de uttryckt sin avsky för nazisternas åsikter.

Detta har vi i Rättvisepartiet So­ cialisterna varnat för varje gång de skandalöst har fått polistillstånd medan etablissemanget försvarat deras rätt att ”uttrycka sina åsikter” och fördömt de som har samlat till protester. Men när nazisterna intog etablissemangets eget vardagsrum i Almedalen har krav på förbud ropats

Upp till kamp: Gå med i RS

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) kämpar för ett socialistiskt samhälle och organiserar kamp mot högerpolitik, rasism och alla klassamhällets förtryckande strukturer. Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skriv ett mejl till e-post rs@socialisterna.org för att komma med i kampen.

Foto: Privat

MR använde sitt polis­ tillstånd till att hålla tal om att inrätta koncen­ trationsläger, hänga politiska me­ ningsmotståndare i lyktstolpar och höll en tävling bland sina aktivister med ett pris till den som kunde för­ störa mest. Sen gick de från ord till handling under skydd av polisen.

En av många skandalscener under veckan var när en nazist fysiskt an­ griper en person för att denne hål­ ler i en Prideflagga – som nazisten dessutom lägger beslag på – varpå polisen motar bort offret från plat­ sen medan nazisten nöjt står kvar.

Nazistiska NMR dök upp till otaliga möten med hot om att hänga meningsmotståndare i lyktstolpar.

högt av yrvakna politiker som dess­ förinnan varit blinda inför den terror samma nazister har utsatt flyktingar, fackliga och alla som säger emot dem för i flera år.

Förra veckan gick justitieminis­ tern Morgan Johansson (S) ut med budskapet att regeringen vill för­ bjuda nazistiska och rasistiska orga­ nisationer. Det är värt att påminna sig om att det är samma Morgan Johansson som menade att det rela­ tivt billiga beslutet att ge barn gratis sommarkort i kollektivtrafiken ”inte hade varit möjligt om vi inte hade stramat åt migrationspolitiken” (po­ litikerspråk för att beskriva hur de avskaffade asylrätten och massutvi­ sar flyktingar till krig och förtryck).

Uttalandet var ett skolexempel på den rasistiska propagandan – att ställa svaga grupper mot varandra om brödsmulorna medan de rika drar ifrån – som har gett luft under vingarna för såväl Sverigedemokra­ terna som nazistiska organisationer.

När nazisterna skulle marschera i Göteborg den 30 september ifjol kampanjade Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU för att folk skulle ”gå ut och dricka öl” istället för att demonstrera mot nazisterna.

De etablissemangspartier som nu pratar om lagstiftning mot nazismen är samma partier som är ansvari­ ga för rasismens uppsving och som samtidigt fördömer de tio­tusentals arbetare och ungdomar som har de­ monstrerat mot nazisterna under det senaste året.

Offensiv skrev om detta i april:

”Ofta kombineras idén om att ignorera nazisterna med krav på att staten ska förbjuda deras orga­ nisationer. Det här är också en både opålitlig och farlig metod. I novem­ ber 2017 förbjöds till exempel NMR i Finland, men NMR:s verksamhet i Finland har inte upphört, och organisationen lär ’återuppstå’ un­ der annat namn. Dessutom skulle ett förbud lätt kunna vändas emot organisationer som organiserar sig mot rasism eller arbetar för att förändra samhället. Staten är ingen neutral domare, utan en makt som finns för att upprätthålla dagens ka­ pitalistiska ordning. Det här syns gång på gång när polisen hetsar mot och provocerar antirasistiska motdemonstrationer medan nazis­ ter ges utrymme och beskyddas.”

Att tro att samma polis som idag skyddar nazisterna skulle stoppa dem om det fanns en ny lag är att missta sig. Polisen hade re­ dan med dagens lagliga utrymme kunnat stoppa dem varje gång om de hade velat. Ett exempel på po­ lisens olika praxis är hur de alltid ingriper när människor buar mot Sverigedemokraternas torgmöten – men i Almedalen tilläts nazister­ na bua vid alla möten de ville. Det finns ingen annan väg än kamp och mobiliseringar för att stoppa nazismen.

Uppgiften för vänstern måste vara att organisera kamp underifrån.

Under Almedalsveckan skrev förfat­ taren till böckerna Vänd dom aldrig ryggen (1996) och Från Kungsan till

Kärrtorp (2014), Per-Åke Wester­ lund, om behovet av gräsrotskam­ panjer och funktionärer: ”Nazisterna måste bemötas av massiva mobiliseringar, som i Gö­ teborg den 30 sept ifjol och i Kärr­ torp i december 2013. Det hänger på gräsrotskampanjer med beslut­ samma aktivister som når ut. Po­ lisen har i princip aldrig hjälpt till, snarare har de gått ut i media och varnat för ’båda sidor’. Som mode­ raten Tobias Billström i Almedalen i veckan, som alla möjliga borgerli­ ga ledarsidor i stort sett varje gång nazister är inblandade, som lokala politiker i Göteborg i höstas och så vidare. Som allt fler nu påpekar behövs också funktionärer för att försvara evenemang och parader.

Som vi gjorde i den klassiska de­ monstrationen som stoppade na­ zisterna i Kungsan 1991”.

Aktivisten Max Karlsson, som be­ fann sig i Almedalen i år, skrädde inte orden för vad som är nödvän­ digt: ”Vi som är på plats har som

skyldighet att protestera; det är onaturligt att vara tyst. Att säga nej är inte heller nog. Alla organisa­ tioner, företag och privatpersoner som står på andra sidan och är på plats måste mobilisera sig för mot­ stånd (...) Folkrörelser kan samla motstånd på plats, företag kan ge­ nomföra ekonomiska sanktioner.

Färjebolag borde dra in deras bil­ jetter, hotell och campingar neka boende, restauranger neka service.

Torget de ska tala vid bör kläs i motstånd och budskap”.

När NMR dök upp i Haninge cen­ trum en dag i mars mobiliserade Rättvisepartiet Socialisterna sina medlemmar såväl som centrum­ handlare och efter bara en timma kunde nazisterna köras ut från centrumet av ett 70-tal haningebor.

Vi har satt upp nätverket Haninge mot rasism för att mobilisera var­ je gång nazisterna försöker visa sig. Vi behöver bygga nätverk och kampanjer på skolor, arbetsplatser, universitet och i bostadsområden i hela landet. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för:

• Inga nazistmarscher!

• Masskampanjer mot rasism och nazism – bygg nätverk på skolor och arbetsplatser.

• Organisera funktionärer och försvar mot nazistiska angrepp, till exempel på Pride.

• Riv upp regeringens och EU:s flyktingmurar. Flyktingamnesti nu. Återinför rätten till asyl.

• Gemensam kamp för jobb, bostäder och välfärd – låt de rika, storföretag och banker betala.

INRIKES

19 JULI 2018 # 1 309

4

Foto: Proletären

Dagens politik har vänt de ekonomiskt utsatta ryggen. På bild talar Hyresgästföreningen Västra Götalands ordförande Kristofer Lundberg behovet av kamp.

Det behövs en social bostadspolitik

Bostadspolitiken är ett av valets viktigaste frågor då hemmet är så sammankopplat till andra samhällsfrågor. Trots detta råder det en avsaknad av bostadspolitiska debatter eller diskussioner om hur bostadsbristen kan lösas.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

E

n avgörande fråga som bor­ de få mer uppmärksamhet är behovet av en ny social bostadspolitik, men avsaknaden av förslag på lösningar från vänster har gett fastighetsägarna möjlighet att initiera diskussionen från höger med förslag som ska säkra deras vinster snarare än att lösa proble­ men för de mest utsatta.

Att dagens bostadspolitik har havererat är tydligt. Bostadsbrist, hemlöshet och trångboddhet brer ut sig, hyror chockhöjs, och reno­ vräkningar och undanträngning sker i spåren av utförsäljningar, ombildning och privatisering vil­ ket gentrifierar hela områden.

Dagens bostadspolitik har vänt de ekonomiskt utsatta ryggen. De med störst behov har lämnats ut­ anför den ordinarie bostadsmark­ naden där bostaden har gått från att vara en rättighet till att vara en handelsvara, från att vara samhäl­ lets ansvar till att bli individens ansvar.

Själva bostadsbyggandet är hälften så stort som behoven och det som byggs är för dyrt.

Här behöver hyresgäströrelsen gå på offensiven för en ny social bostadspolitik och lägga egna för­ slag utifrån behoven, oberoende från något parti hos det politiska etablissemanget.

De förslag som hittills har pre­ senterats handlar framför allt om att säkra företagens vinster sna­ rare än att lösa bostadsbristen.

Det om något avslöjar hur allvar­ lig situationen är då till och med fastighetsägarna nu oroas över att morgondagens hyresgäster inte ska ha råd att bo kvar med deras hyreshöjningar och höga hyror vid nybyggnation.

Den allmänna krisen i bostads­ politiken kommer inte att lösas innan valet i september och inte heller efter valet, oavsett politisk majoritet. Bostadsbristen kan bara lösas med en annan politik som sätter behoven främst. För detta krävs det en massiv rörelse under­ ifrån som mobiliserar hyresgäst­ kollektivet kring konkreta förslag och ställer krav på makthavare att ta ansvar.

Framför allt måste bostadsbyg­ gandet utgå från de behov som finns och staten ta ansvar genom att bygga bort bostadsbristen med ett nytt miljonprogram.

Sedan 1990-talets systemskifte då stora delar av bostadsmarknaden privatiserades har Sverige saknat en social bostadspolitik. Ansvaret att ordna bostad togs från samhäl­ let och lades på individen.

Att ha en plats att kalla hem är en rättighet, en grundpelare i välfärden, ett lika självklart behov som mat på bordet för att kunna sköta arbete, utbildning och möj­ ligheten till att ha ett socialt liv.

Att bygga bostäder är att bygga samhällen och är ett politiskt an­

Bostadsbyggandet har inte följt med befolkningstillväxten. Bostads­ bristen har sedan används som ett redskap för att pressa upp hyrorna och sälja ut. Att bostäder har blivit dyrare har slagit hårt mot resurs­ svaga hushåll. Hemlöshet och akut hemlöshet har ökat. Socialtjänsten rapporterar om att allt fler personer söker hjälp för att få bostad.

En social bostadspolitik handlar om att hålla samman samhället som idag slits isär, att stoppa undan­ trängningseffekterna som kommer med höjda hyror. Lösningen kan därför aldrig stavas social housing eller marknadshyra.

En social bostadspolitik kan inte skiljas från bostadspolitiken

Att bygga bostäder är att bygga samhällen och är ett politiskt ansvar som inte kan överlämnas till en profithungrande marknad. svar som inte kan överlämnas till en profithungrande marknad.

Bostadspolitiken måste vara en självklar del av välfärdspolitiken, lika självklar som rätten till skola och sjukvård. Så är tyvärr inte fal­ let. Från Alliansen till de rödgröna med undantag från Vänsterpartiet har bostadspolitiken överlämnats till marknadskrafterna. Bostads­ krisen är ett direkt resultat av detta.

i sin helhet, utan måste utgöra ryggraden i bostadspolitikens ut­ formning och vara en del av den generella välfärdspolitiken, fri från privatiseringar. Detta genom kom­ munala bostadsbolag med tydliga ägardirektiv, riktade sociala krav och åtgärder för att ge bostad till de med störst behov.

Lösningen kan inte bara vara att ge förtur till utsatta grupper idag,

utan att öka produktionen av billiga bostäder. Idag är det nya och stora grupper som står utanför bostads­ marknaden och med stort behov av ett eget hem; unga, ensamståen­ de, invandrare, låginkomsttagare, våldsutsatta kvinnor, och äldre.

Det låga antalet nybyggda bostä­ der, i kombination med befolknings­ ökningen, innebär att antalet lediga lägenheter har minskat. Som ett resultat av bostadsbristen minskar rörligheten. Det är främst unga som flyttar långa sträckor för jobb och utbildning, men avsaknaden av bo­ städer hindrar denna förflyttning.

SCB visar att rörligheten i Sve­ rige har sjunkit markant mellan år 2008-2015 – en nedgång med 300 000. Detta försvårar givetvis samhällsutvecklingen.

Antalet individer med svagare ställ­ ning på bostadsmarknaden har ökat i takt med att klassklyftorna, boendekostnaderna och bostads­ bristen har ökat. En svag ställning på bostadsmarknaden hör ofta samman med en svag ställning på arbetsmarknaden.

Socialstyrelsens kartläggning avslöjar att hemlösheten ökar i Sverige. Bland de hemlösa är en tredjedel familjer med barn. För hemlösa är det inte längre psykisk ohälsa eller missbruk som är den huvudsakliga orsaken till hemlös­ het, utan låga inkomster i kombi­ nation med avsaknaden av tillgång till billiga bostäder. Även om arbetslösheten mins­ kat i stort och är 3,9 bland inri­ kesfödda är den 22 procent hos utlandsfödda.

Hyresvärdarnas hårdare krav på hyresgästerna har skärps, speciellt bland de privata fastighetsägarna.

Detta slår hårt mot invandrare, unga, de med betalningsanmärk­ ningar, eller de med försörjnings­ stöd och andra med stora behov av tillgång till billiga hyresrätter.

Socialister har ett ansvar att inte bara försvara vad som en gång har varit, utan också att utarbeta ett program och strategi för att vän­ da utvecklingen. Hyresgäströrel­ sen har ett ansvar att mobilisera medlemsbasen för att försvara och utveckla allmännyttan, bekämpa marknadshyror, renovräkningar med mera. Men den bör också ta kamp för en ny social bostadspoli­ tik som en del av välfärdspolitiken som utgår från de behov som finns.

•F ör trygghet i boendet.

•B ygg bort bostadsbristen.

• Kommunalisera privata slum­ värdar.

•N ej till höjda hyror.

• 0 -alternativ vid renovering.

• Nej till marknadshyra och soci­ al housing.

• Stärk och utveckla allmänyttan.

Bort med skattediskriminering­ en mot hyresrätter.

• Ägardirektiv med sociala krav och åtgärder.

• Stoppa utförsäljningar och om­ bildning.

• För kommunala bostads- och byggbolag. ■

19 JULI 2018 # 1 309

Kommunals ledning vill dråpligt nog att vården ska undantas från alla vinstbegränsningar.

I korthet

5

Omar misstros av MV – riskerar döden

I

nhuman flyktingpolitik Flyktingen Omar kom från Libanon till Sverige år 2016 efter att ha varit i flyktinglägret Shatila Camp i Libanon. Som homosexuell riskerar han upp till ett års fängelse i Libanon där ”sexuell avvikelse” är olagligt. Men Migrationsverket (MV) gör som så ofta förr – de tror honom inte, och avslog hans ansökan om uppehållstillstånd med motiveringen ”Du har inte gjort din sexuella läggning sannolik, och kan därför inte anses ha gjort sannolikt att du i hemlandet tillhör en särskilt utsatt grupp”.

Det skriver SVT Nyheter den 16 juli.

– De säger att jag saknar trovärdighet och att Libanon är tryggt för homosexuella, men det stämmer inte. Min familj kommer troligen döda mig. Jag sa det till Migrationsverket, men de trodde inte på mig. De sa: ”Det där har du redan sagt”. Jag vet inte vad jag ska göra, jag är så rädd för att bli deporterad, säger Omar till SVT Nyheter.

Foto: Sebastian Olsson

Inhyrda barnmorskor kostar allt mer

Sämre lön & villkor V – plundrarnas vinst Det är på bekostnad av de anställdas löner och villkor som de privata bolagen i äldreomsorgen gör sina vinster.

Heltidsanställda i kommunalt driven äldreomsorg tjänar exempelvis i genomsnitt 2 300 kronor mer per månad jämfört med heltidsanställda hos privata äldreomsorgsutförare. Det framgår i fackförbundets Kommunals nya rapport Så mycket bättre? 2018.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

G

enom att hålla nere lönerna, omvandla heltidstjänster till deltid och fler tillfälliga anställningar kan de privata omsorgsbolagen och deras ägare plocka ut miljarder från den skattefinansierade välfärden.

De 10 största vård- och omsorgsbolagens vinster gjorde en samlad vinst på 4,3 miljarder kronor 2016, 750 miljoner mer än året innan. Vinstökningen tycks fortsätta. Attendo Care, som avslöjats med att ge bonus till chefer som skär ner, redovisade rekordomsättning och ökad vinst första kvartalet i år.

Att löner och villkor är sämre i den välfärd som drivs av privata bolag, som i flertalet fall ägs av riskkapitalister, är ingen nyhet. Personalkostnaderna utgör verksamhetens största kostnad och står för 80 procent av äldreomsorgens utgifter.

Redan år 2012 konstaterade Socialstyrelsens att kommunala utförare hade 10 procent högre personaltäthet, lägre andel timanställd personal och bättre standard på boenden.

Därmed inte sagt att villkoren är bra i den offentligt drivna välfärden. Privatiseringspolitiken och marknadsstyrningen i kombination med för snålt tilltagna budgetar ut-

gör en ständig press nedåt på löner och villkor även inom den välfärd som drivs i offentlig regi. Marknadsstyrningen och de destruktiva besparingskraven tenderar att sudda ut skillnaden i villkor mellan privat och offentlig verksamhet.

Men för de privata bolagen är det vinst som gäller och vinstjakten i en arbetsintensiv bransch som exempelvis omsorgen – där den stora utgiftsposten är och måste vara personalkostnader – betyder sämre villkor. Eller som Kommunals rapport Så mycket bättre? 2018 skriver: ”Stora vinster skapas därför alltid på arbetsvillkorens bekostnad”.

Av rapporten framgår att: • Heltidsanställda i kommunalt driven äldreomsorg tjänar i genomsnitt 2 300 kronor mer per månad jämfört med heltidsanställda hos privata äldreomsorgsutförare.

• Andelen deltidsanställda var 61 procent hos kommunala utförare 2017, jämfört med 72 procent i privat driven äldreomsorg.

•A ndelen tidsbegränsat anställda i kommunalt driven äldreomsorg 2017 var 27 procent, medan den genomsnittliga andelen var 37 procent hos privata utförare.

•A nställda i vinstdriven äldreomsorg är i genomsnitt mindre nöjda, mindre motiverade och känner mindre möjlighet till inflytande jämfört med anställda i kommunalt driven äldreomsorg. ”För Kommunal är resurserna ett medel och välfärden vårt mål. I välfärdsbolag med avkastningskrav är förhållandet per definition det omvända (...) Äldreomsorgen är helt enkelt inte en öppen marknad där vi kan förvänta oss att marknadsmekanismer förbättrar villkor och kvalitet, vilket också återspeglas i rapportens resultat”, lyder rapportens slutord.

Men för att nå dit räcker det inte med att kräva ett ”vinsttak” och att vinstuttagen ”begränsas”, som Kommunal och Socialdemokraterna gör.

Dessutom: varför ska vården undantas? Samma förhållanden som råder inom privat driven äldreomsorg finns också inom den vård som drivs av privata, vinstjagande bolag.

Men Kommunals ledning vill att vården ska undantas från alla vinstbegränsningar.

RS och Offensiv säger: • Välfärd utan vinst. Stoppa plundringen och vinstuttagen – inga halvmesyrer eller ihåliga vinsttak.

• Stoppa nedskärningarna och marknadsstyrningen – riv upp privatiseringarna.

• 200 000 nya offentliga välfärdsjobb och omedelbar arbetstidsförkortning, • Upprustad välfärd, kollektivtrafik och järnväg i offentlig regi och demokratiskt styrd av anställda och brukare. ■

årdkrisen På bara ett år, från 2016 till 2017, har kostnaden för inhyrda barnmorskor i snitt fördubblats i landet – från 16 miljoner kronor till 39 miljoner kronor. Men kostnaderna skiljer sig mellan olika regioner; i exempelvis Region Gävleborg har kostnaden tiodubblats. Det beror framför allt på missnöjet med arbetsmiljön, vilket gör att allt fler barnmorskor söker sig till bemanningsföretag.

Det larmar TT om den 16 juli.

– Man har för lite att säga till om, väldigt låsta scheman, för mycket att göra, och det bara fortsätter år för år. Man går till bemanningsföretag där man kan ha frihet och bestämma själv, säger ordföranden för Barnmorskeförbundet Mia Ahlberg till DN den 16 juli.

Torkan slår ut skörden

K

limatet Landets bönder drabbas hårt av den långvariga torkan och extremvärmen. Till höst beräknas spannmålsskörden (vete, havre, korn, råg och rågvete) bli 30 procent lägre än det normala enligt Lantmännens skördeprognos 2018 – den sämsta skörden sedan år 1992, då landet också drabbades av långvarig torka. Några av konsekvenserna av detta är bland annat brist på utsäde till nästa år, foderbrist och att livsmedelsförsörjningen påverkas. Det rapporterar SVT Nyheter den 16 juli.

– Det är det sämsta vi har sett på 25 år. Det får stora konsekvenser för lantbrukare och vi kommer att behöva importera uppskattningsvis en halv miljon upp till 800 000 ton spannmål, säger chefen för spannmålsenheten på Lantmännen Lantbruk Mikael Jeppsson till SVT Nyheter.

Förutom att hettan och torkan slår ut skörden leder det också till högre risk för skogsbränder – ett 70-tal rasar i skrivande stund (17 juli) – samt till hälsofara för allmänheten, där SMHI har gått ut med en klass 2-varning runtom i landet. Allt detta är en föraning om vad som kommer att äga rum i allt högre grad ju starkare klimatförändringarnas och den globala uppvärmningens effekter gör sig gällande i Sverige.

Stor brist på räddningspersonal

S

kogsbränder De skogsbränder som för närvarande rasar runtom i landet har lett till en akut brist på såväl räddningspersonal som material, särskilt i Ljusdals kommun där det just nu (17 juli) brinner på fem platser.

Och med dessa bränder samt nya vindar kommer eldkaoset att spridas. Det larmar Arbetet om den 17 juli.

– De har hållit på och jobbat och slitit hela natten. Vi behöver både mer personal och material. Det är brist på allt egentligen. Problemet är att vi inte har folk att avlösa. Vissa jobbar i 24-timmars skift. Vi försöker via länsstyrelsen att få mer resurser från angränsande län, säger Torbjörn Wannqvist, befäl i beredskap, till Arbetet.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap beskriver läget som ”mycket allvarligt”. Värst är det i Dalarna, Jämtland och Gävleborg. ■

ANALYS

19 JULI 2018 # 1 309

6

Borgare och liberaler bere För 75 år sedan, den 24 juli 1943, avsattes den italienske diktatorn Benito Mussolini. Men han störtades inte genom någon revolutionär resning, utan beslutet att han måste avgå fattades helt stillsamt av det fascistiska Stora rådet, i samverkan med den italienske kungen och borgarklassen.

Mussolinis öde utgör unikt nog en lärdom för såväl arbetarklassen som borgare och dagens högerextremister.

CHRISTER BERGSTRÖM

Historiker som skrivit 28 böcker om andra världskriget

Å

ren kring första världskrigets slut för snart 100 år sedan sköljde en revolutionär våg fram över hela Europa.

Oktoberrevolutionens seger i Ryssland inspirerade till en hel serie revolutionära resningar i exempelvis Finland, Tyskland, Ungern och Italien. I land efter land dränktes arbetarklassens frihetssträvanden i blod. 1919 var det, förutom i Ryssland, bara i norra Italien där industriproletariatet fortfarande inte hade besegrats.

Den italienska arbetarklassens ödestimma slog den 23 mars 1919.

Den dagen bildade en knappt 36årig man vid namn Benito Mussolini en högerextrem milis på 200 man i Milano. Denna gavs namnet Fascis Italiano di Combattimento – vilket kan översättas med Italienska spöknippets kampgrupp. Som symbol tog man Romarrikets tecken för rätten att bestraffa, ett spöknippe i vilket en bödelsyxa stuckits, en så kallad fascis (latin för ”spöknippe”). Intressant nog använder den svenska polisen fortfarande denna Fascis som sin symbol.

Mussolini hade tidigare varit medlem av det italienska socialistpartiet – han hade till och med varit redaktör för dess tidning Avanti.

Men detta förändrades i och med första världskrigets utbrott 1914.

Till en början deltog Italien inte i kriget, men många drogs med i den nationalistiska yran och ville gå i krig för att, som det hette, ”befria en del av Italien från Österrike”. En av dem som lät sig lockas av dessa

ad ideologi som måste bekämpas med all kraft”, propagerade han.

På rekordtid hade han övergett allt han tidigare hade trott på och var en glödande antisocialist och fullblodsnationalist.

Mussolini anmälde sig frivilligt till fronttjänstgöring när Italien 1915 gick med i kriget mot Österrike. Han hann – i likhet med Hitler – uppnå korprals grad (en av de lägsta militära graderna) innan han blev sårad och lämnade fronten.

Istället lät sig Mussolini värvas av den brittiska spionorganisationen MI5, som betalade honom 100 pund i veckan (motsvarande hisnande 70 000 kronor i dagens penningvärde) för att sprida krigspropaganda för att hålla kvar Italien i kriget på Englands sida, och – från november 1917 – antikommunistisk propaganda. MI5 försåg Mussolini med propagandaberättelser om hur hemskt allt var i det röda Ryssland, och detta hade en stark effekt på den blivande fascistledaren.

Det var av egen djup övertygelse som Mussolini och några av hans anhängare, finansierade av italienska storgodsägare, bildade denna Fasci, som kom att följas av ett helt nätverk av likadana. De första Fasci var inget annat än några bland flera andra gäng av beväpnade ”vigilante”-grupper som mot ekonomisk ersättning från storgodsägare attackerade lantarbetare som strejkade eller ockuperade storgodsen under det revolutionära året 1919.

När den revolutionära vågen spred sig till industristäderna i

Ideologiskt var fascistpartiet starkt konservativt och auktoritärt, men framför allt nationalistiskt och antisocialistiskt. nationalistiska toner var Mussolini. För detta uppenbara brott mot principerna om den proletära internationalismen blev Mussolini utesluten ur socialistpartiet.

Att bli utkastad på detta sätt tog Mussolini, som hade stora personliga ambitioner om en politisk karriär, mycket hårt. Nästan över en natt tvärvände han politiskt och kastade sig i tal och skrift ursinnigt över sina forna partikamrater som tillfogat honom denna förödmjukelse. ”Socialismen är en misslyck-

norr, där arbetarorganisationerna ockuperade fabriker och organiserade generalstrejker, sattes Fasci in för att med våld ge tillbaka fabriks­ ägarna makten över fabrikerna – i alla avseenden.

Som slipad skribent och propagandist, med ett stort arkiv av skräckhistorier om det röda Ryssland, blev Mussolini den naturlige ledaren för Fasci, som nu kom att kallas fascister i folkmun. 1921 konstituerades kampgrupperna till ett parti, Nationella fascistpartiet.

Större delen av den italienska befolkningen befriades från fascism och tysk ockupation av de kommunistiska partisanerna i april 194 återlämna makten till borgarklassen. Stalin trodde att han därigenom skulle slippa en konflikt med de kapitalistiska staterna.

Ideologiskt var fascistpartiet starkt konservativt och auktoritärt, men framför allt nationalistiskt och anti-socialistiskt. Grundbulten var åsikten att ”folket” måste ”hålla ihop” i en klassallians mellan arbetare och arbetsköpare. Man ville ersätta klasskamp med enighet i så kallade ”korporationer”, där arbetare och arbetsköpare inom olika ekonomiska grenar bildade ”korporativa sammanslutningar” för ”samarbete” istället för klasskamp. I praktiken var det en fernissa för att ge arbetsköparna total makt över arbetarna och förbjuda arbetarnas självständiga organisationer.

Liksom hos andra nationalistiska regimer var en annan grundtanke att man skulle förbättra landets ekonomi genom imperialistiska erövringar. Mussolini myntade uttrycket ”spazio vitale” – ”nödvändigt område” – som var ett begrepp för det geografiska utrymme han ansåg att Italien behövde. Han tog också upp det gamla romerska begreppet ”Mare nostrum” – ”vårt hav” – för att beteckna Medelhavet. Hans dröm var att förvandla

Medelhavet till ett italienskt innanhav, helt omgivet av italienska landområden.

Första världskriget hade stått Italien dyrt. En miljon människor, tre procent av landets hela befolkning, hade blivit dödade och det fanns hundratusentals krigsinvalider. Även om Italien formellt var på de segrandes sida fanns en utbredd bitterhet över att landet inte hade tilldelats mer än en smal land­remsa av Österrikes territorium; det hade funnits förhoppningar om att man skulle få en stor del av den adriatiska kusten och en del tyska kolonier. Därför väckte fascisternas tal om utländska erövringar entusiasm hos de nationalistiskt sinnade.

Samtidigt var de borgerliga partierna och överklassen livrädda för den växande revolutionära aktiviteten i städer och på landsbygden. Det gjorde att en del av dem började finansiera Mussolinis Fasci, och det var detta som var anledningen till att de bildade en valallians med fascisterna – även om dessa ännu inte ansågs som helt ”rumsrena” av den så kallat ”bildade borgerligheten”.

De borgerliga krafterna vacklade mellan oro för och avvaktande stöd till fascisterna. I juni 1921 slog polisen till mot fascisterna i staden Sarzana och dödade 14 fascister sedan dessa försökt frita några andra fascister som blivit fängslade för tidigare våldsdåd.

Men socialisternas framväxt var huvudproblemet för borgarna, och inför valet 1921 bildade liberala och konservativa partier en valallians med fascisterna, Nationella Blocket. Detta fick dock bara 19 procent av rösterna, vilket var en besvikelse för de borgerliga, då socialisterna samtidigt blev största parti.

Mussolini kom att betraktas som den ende som kunde ”rädda Italien från kommunism”. I oktober 1922 utsåg kungen honom till premiärminister. Han bildade nu en koalitionsregering bestående av liberaler och konservativa, och dessa gav Mussolini befogenhet att utfärda undantagslagar.

Med denna makt i sin hand avvecklade Mussolini hela demokratin, olagligförklarade alla politiska partier utom fascisterna, krossade med våld arbetarrörelsen och bör-

19 JULI 2018 # 1 309

7

edde vägen för Mussolini Men kriget mot Abessinien blev inte den långvariga publiksuccé som Mussolini hade hoppats på.

Baksidan, från det italienska samhällets eget perspektiv, var dels att det tvingade staten att tredubbla sina militära utgifter, vilket skedde på bekostnad av privat konsumtion och en ökad statlig skuldsättning.

En annan indirekt följd av Abessinienkriget (bland mycket annat) var den bland italienarna mycket impopulära pakten med Tyskland.

Under Hitlers första tid vid makten (från 1933) hade han legat i konflikt med Italien om Österrike – ett land som båda diktatorer ville ha, helt eller delvis. Denna konflikt löstes genom bildandet av den tysk-italienska militärpakten (Berlin-Rom-axeln) 1936 – som var en följd av Storbritanniens och Frankrikes hårda kritik av Italien för kriget i Abessinien. Alliansen med det hatade Tyskland – Italiens fiende i första världskriget – var något italienarna aldrig skulle förlåta Mussolini för.

45. Efteråt beordrade Stalin kommunisterna att Benito Mussolinis regim stod för en rad övergrepp och ett omänskligt lidande.

jade stöpa om det italienska samhället i enlighet med de fascistiska idealen. Snart började även erövringskrigen. Det första av dessa riktades mot libyerna som kämpade för att befria sig från italienskt välde. Italien hade erövrat Libyen från Turkiet 1912, men mötte ett växande motstånd från befolkningen. I början av 1930-talet krossade italienarna allt motstånd med bombflyg och koncentrationsläger.

Nästa erövring riktade sig mot Abessinien (dagens Etiopien), det enda afrikanska land som hade lyckats förhindra att det blev koloniserat av européerna. Huvudanledningen till detta krig, som väckte bestörtning i hela världen då Abessinien var medlem av Nationernas förbund, var rent maktpolitiskt. Även om den italienska arbetarrörelsen blev organisatoriskt krossad, vann Mussolini aldrig majoriteten av arbetarna. Det fanns en utbredd medvetenhet om att det var överklassen och de traditionella borgerliga partierna som hade påtvingat landet denna våldsregim. På den

italienska landsbygden pågick under hela den fascistiska eran ett lågintensivt inbördeskrig där arbetargrupper överföll och mördade fascistiska funktionärer, medan myndigheterna slog tillbaka så gott de kunde.

I mitten av 1930-talet kämpade Mussolini för att stärka sin popularitet i Italien. Det fanns vid den här tiden ett öppet sår i den italienska historien, och det var de förödmjukande nederlagen landet hade lidit mot just Abessinien. På 1880-talet hade Italien skaffat sig fotfäste i Eritrea och dagens Somalia. Från Eritrea gjordes 1887 ett försök att invadera Abessinien, men vid Dogali omringade och utplånade abessinierna en italiensk arméstyrka om 500 man, vilket fick ett snabbt slut på invasionen. Åtta år senare gjorde italienarna ett nytt försök, nu med en mycket större styrka, 15 000 man. Vid staden Adwa upprepades nederlaget vid Dogali, men i mångdubbelt större omfattning: 7 000 italienska soldater dödades och 3 000 togs tillfånga, bland dem befälhavaren Albertone. Av de knappt 5 000 man

som undkom förintelsen i en panikartad flykt var 1 500 sårade. Under sin vilda flykt kastade italienarna ifrån sig större delen av sin utrustning. Elvatusen gevär erövrades av abessinierna. Italien tvingades till ett svidande fredsavtal som innebar att man erkände Abessinien som en fri och självständig stat.

Att Italien som enda europeisk nation hade besegrats av ett afrikanskt land var i detta rasismens tidevarv något av ett nationellt trauma.

Det var för att reparera detta och vinna egen popularitet i landet som Mussolini 1935 lät invadera Abessinien med den modernaste utrustningen i den italienska krigsmakten. Tack vare sitt bombflyg, som fällde hundratals ton giftgas över abessinska städer, byar och trupper, kunde italienarna erövra och ockupera Abessinien. Hämnden på det abessinska folket blev fruktansvärd. Man räknar med att 760 000 människor blev dödade, många av dem i koncentrationsläger som i stort sett var dödsläger, under den italienska ockupationen fram till 1941.

När Hitler inledde andra världskriget i september 1939 var Italien långt ifrån rustat för att gå i krig.

Mussolini avvaktade också, men i juni 1940 – när Frankrike var på fallrepet genom tyskarnas blixtkrig – förklarade han helt plötsligt krig mot Frankrike.

Mussolinis syfte var att lägga beslag på hela Medelhavsområdet, men han lyckades inte åstadkomma särskilt mycket. Det dröjde ända till september 1940 innan den italienska armén i Libyen påbörjade sin planerade invasion av det brittisk-kontrollerade Egypten.

Italienarna erövrade ett glesbefolkat gränsområde i västra Egypten och stannade sedan.

Besviken över det lilla som hade uträttats i Nordafrika vände sig Mussolini mot Balkanhalvön. Han kontrollerade efter en kupp redan Albanien, och den 28 oktober 1940 lät han utan någon speciell förevändning en stor italiensk armé anfalla Albaniens södra grannland Grekland. Men grekerna gick till rasande motanfall. Trots att italienarna var överlägsna i fråga om både vapen och antal, kunde de starkt motiverade grekerna kasta ut italienarna ur sitt land på ganska kort tid.

I Nordafrika 1941 blev hundratusen italienska arbetare i uniform hellre tillfångatagna av britterna än att riskera livet för den fascistiska diktatorns ambitioner. Längre söderut slutade ett annat av Mussolinis äventyr i en katastrof. I februari 1941 erövrade britterna och deras allierade Italienska Somaliland, och under de två följande månaderna förlorade italienarna allt territorium i Östafrika. Detta gjorde slut på sex år av brutal italiensk ockupation av Abessinien.

Mussolini grävde sig allt djupare ned i gropen när han på hösten 1941 skickade italienska trupper för att stödja Hitlers invasion av Sovjetunionen. Detta ledde till att en hel italiensk armé blev utplånad av Röda armén i januari 1943.

Den 5 mars 1943 slog Mussolinis ödestimma. Den dagen gick arbetarna på FIAT-verken i Mirafiori i Turin ut i strejk. Deras krav var att den så kallade 192-timmars-bonus som regimen gav arbetare som blivit hemlösa genom brittiska bombningar skulle utdelas till alla. Det var inte så konstigt – den genomsnittliga energiintag i Italien hade gått ned från 2 700 kalorier 1938 till 2 000 kalorier 1943. Strejken spred sig som en löpeld i industristäderna i norra Milano, och inom en vecka deltog 100 000 arbetare i de illegala arbetsnedläggelserna.

Fascistregimen svarade genom att arrestera hundratals arbetare, men lyckades inte knäcka strejken.

Till slut gick de med på arbetarnas krav. Genom denna seger för arbetarkampen spred sig en ny våg av arbetarmotstånd mot regimen och kapitalistklassen.

För borgarklassen stod det klart att de hade satsat på fel häst. I juli 1943 – ett par veckor efter den brittisk-amerikanska landstigningen på Sicilien – avsattes Mussolini av det fascistiska ”Stora rådet”.

Den stukade diktatorn fördes till tyskkontrollerat område i Italien genom en snabb tysk insats, men nedräkningen för Mussolini hade börjat.

Det som hade startat i Milano i mars 1943 spred sig som en löpeld.

Snart hade hundratusentals kommunister tagit till vapen och befriade stora områden på landsbygden från fascistisk kontroll.

Den 27 april 1945 blev Mussolini infångad av sina ärkefiender – de kommunistiska partisanerna, som nästa dag lät avrätta honom.

Liket av den avskydde diktatorn hängdes i fötterna vid en bensinstation i Milano.

Men de liberaler och konservativa som fört honom till makten satt i orubbat bo och förebråddes aldrig för det lidande de dragit över folken i Italien och många andra länder. Kommunistpartiet, däremot, som befriade landet från skräckväldet, och under en period i slutet av kriget var de faktiska makthavarna, hamnade i självpåtagen isolering. Det blev en ofullbordad revolution när kommunistpartiet följde Stalins råd om att återlämna makten till borgarklassen.

De problem som dagens Italien brottas med är ett arv från denna ofullbordade revolution. Återigen har den italienska borgarklassen börjat blicka mot Mussolinis politiska efterföljare. ■

INTERNATIONELLT

19 JULI 2018 # 1 309

8

Foto: Socialist Party

Hundratusentals demonstrerade i London mot ärkerasisten och -sexisten Donald Trump.

Storbritannien: Massprotester mot Trump Fredag den 13 juli ägde massiva demonstrationer rum mot USA:s president Donald Trumps statsbesök till Storbritannien. Socialist Students och Young Socialists uppmanade skolor att protestera och organisera walkouts mot Trump, en uppmaning som fick ett starkt gehör.

SOCIALIST PARTY

CWI England & Wales

E

fter att studenterna demonstrerade vid skolgrindarna kring 8.30 på morgonen åkte de till Trafalgar Square för att ansluta till de enorma anti-Trump-demonstrationerna. Uppskattningsvis 250 000 demonstrerade i London.

Socialist Students och Socia-

list Party (CWI England & Wales) manade till omedelbara nyval för att få ett slut på Tory-regeringen [högerregering] likaväl som deras band till Trumpadministrationen, som båda är rasistiska och sexistiska.

På våra plakat stod det bland annat ”Ta kamp mot trumpismen

och kapitalismen”, och många skanderade ”Ut med Tories – in med Corbyn”.

Tories är i kris. Premiärminister Theresa Mays makt är bräcklig.

För första gången sedan 1982 har två ministrar avgått inom loppet av 24 timmar, då inbördeskriget kring Brexit rasar för fullt och har blivit till en storskalig konflikt.

Theo Sharieff, nationell samordnare för Socialist Students, berättar: – Dessa walkouts visar att ungdomar är politiskt engagerade och redo att kämpa för vår framtid.

Trump exemplifierar ojämlikheten och småsintheten hos det kapitalistiska systemet, vilket straffar ar-

betarklassen och ungdomar i syfte att försvara storföretagens och de superrikas vinster. Vi kan stödja kampen mot honom i USA genom att störta våra egna Trump i Storbritanniens regering.

– Socialist Students uppmanar Jeremy Corbyn och fackföreningsledarna till att koordinera strejker och protester med krav på allmänna val nu samt kämpa i den valrörelsen för ett socialistiskt program. Vi säger att detta måste inkludera skrotandet av avgifter till högre utbildning, återinförande av EMA [Education Maintenance Allowance, ett slags studiebidrag], ett omedelbart införande av en minimilön

på 10 pund i timmen (cirka 120 kronor) hyrestak och byggande av kommunala hyresrätter samt förstatligande och offentlig ägande av banker och de största företagen för att finansiera detta.

Socialist Party Londons ungdomsorganisatör Helen Pattison tillägger: – Socialist Party har en stolt tradition av att hjälpa ungdomar att organisera kampen för sina rättigheter. Ungdomar är arga och har all rätt att vara det. Vår framtid tas ifrån oss. Samtidigt som vi kämpar för gratis utbildning och anständiga jobb kräver vi också rösträtt från 16 års ålder. ■

Tusentals mot Trump och Putin i Finland Tusentals slöt upp i demonstrationer i Finland mot Donald Trump och Vladimir Putins toppmöte, som ägde rum i Helsingfors den 16 juli. Den största motdemonstrationen var den vänsterledda ”Helsingfors mot Trump och Putin” som fick med sig 2 000 med en plattform mot krig, främlingsfientlighet, sexism och homofobi.

EDMUND SCHLUESSEL

Sosialistinen Vaihtoehto (CWI Finland)

med en tydlig vänsteropposition till inte bara Trump och Putin, utan till själva det system som gör såna som dem möjligt.

Trots att det var ont om tid spelade CWI-medlemmar en avgörande roll i att samla dessa krafter och övertyga dem om att lägga fram en progressiv, positiv politik. Vår demonstration ”Helsingfors mot Trump och Putin” blev tre gånger så stor som Helsinki Calling. Detta trots den fientligt inställda finska media, som inte nämnde vår de-

Tyvärr stödde inte fackföreningarna mobiliseringarna på grund av deras byråkratiska bojor, och att demonstrationen var i mitten av juli innebar också att många arbetare var på semester.

Men att demonstrationen ändå blev så lyckad ger oss viktiga lärdomar: att vi behöver en tydlig platt-

CWI spelade en avgörande roll i organiseringen av protesterna i Finland.

Foto: Ainur Elmgren

A

tt få till en demonstration var svårt, eftersom det finska Kommunistpartiet till en början övertygade vänsterfolk att arbeta med ”Helsinki Calling”, organiserat av journalisten Jessikka Aro. Men en vecka innan demonstrationen hade de en talarlista som innehöll nyliberaler och miljardärer som Peter Vesterbacka (som ligger bakom Angry Birds).

Därför slöt många inom vänstern upp bakom våra argument om att det behövs en demonstration som ger arbetarklassen en röst

monstration en enda gång innan själva demonstrationsdagen.

I talen manade aktivister till strejker och organisering för att stoppa Trump och Putin. Talare från Palestina, Syrien och Ukraina manade till ett slut på de pågående krigen som får näring av USA och Ryssland runtom i världen. Många uttalade sin solidaritet med flyktingar, invandrare och politiska fångar i såväl Ryssland som USA. Budskapet var tydligt: vi måste ta kamp mot Trump och Putin, men ett sånt motstånd är bara effektivt om det kommer nedifrån och upp, från gräsrötterna.

form i linje med arbetarklassens intressen, fokusering på politiken och att ledningen för de stora vänsterpartierna inte är beredda att organisera arbetarklassen till handling.

Framöver måste vi fortsätta bygga CWI och Sosialistinen Vaihtoehto för att erbjuda ett alternativ och en kämpande ledning för arbetarklassen. ■

50 år sedan 1968 – Frankrike ”Kommunisternas” historiska svek Majrevolten i Frankrike 1968 skakade hela det kapitalistiska etablissemanget. Massmöten, demonstrationer och organisering underifrån visade vägen och hade potentialen att förändra hela historien. Men ”Kommunist”-partiets historiska svek räddade kapitalismen.

IAN PATTISON Socialist Party (CWI England/Wales)

D

en 24 maj 1968 var tio miljoner arbetare ute i strejk, den dittills största generalstrejken någonsin och en av majrevoltens höjdpunkter. Samma dag försökte Frankrikes president Charles de Gaulle hålla ett tal till nationen, men ingen såg det – de tv-anställda var i strejk. Det hördes bara på radio med de strejkande radioarbetarnas tillåtelse.

Talet gladde ingen. Till och med Gaullister slöt upp i uppmaningen om att Gaulle borde avgå, och Konstitutionsrådet varnades om att de kunde få en avgångsansökan.

Polisens stormning av barrikaderna samma natt blev den våldsammaste dittills. Men arbetare och studenter stod kvar längs barrikaderna sida vid sida.

De fackliga ledarna gick in i samtal med regeringen lördagen den 25 maj. De fackliga ledarna ville desperat få ett slut på strejken som de inte kunde kontrollera. Till slut gick cheferna med på betydande löneökningar, kortare arbetsdagar och utökad semester.

Georges Séguy, generalsekreterare för det ”Kommunist”-ledda facket CGT, tog ”överenskommelsen” till Renaults bilfabrik i Billancourt – ett enormt styrkefäste för CGT. Inom loppet av några minuter buades han ut. Fabrik efter fabrik avvisade budet. Som Clare Doyle skriver i France 1968: Month of Revolution ville arbetarna ”ha mer än bättre löner.

Omvandlingen av hela deras liv var inom räckhåll”.

Måndagen den 27 maj i Charléty Stadium i Paris var 50 000 ihop­

Ett ministermöte skulle hållas samma dag, men ställdes in – de Gaulle hade försvunnit. Många år senare berättade dåvarande premiärminister Georges Pompidou: ”I verkligheten hade han drabbats av en moralkris. Då han trodde att detta var slutet valde han att dra sig tillbaka. När han anlände i Baden-Baden var han beredd på att stanna länge.”

Han mötte den 70 000 man starka franska armén utstationerad i Tyskland och krävde dess lojalitet.

General Jacques Massu lovade det, även om många av hans soldater hade andra idéer.

Men eftersom ledningen för de stora arbetarorganisationerna fortsatt gjorde allt för att hålla tillbaka rörelsen och inte mobiliserade till att gripa makten, ej heller jobbade för att aktivt länka ihop och överföra makten till de demokratiska arbetar-, student- och bondekommittéerna runt om i Frankrike, kunde de Gaulle och borgerligheten gå till motoffensiv.

De Gaulle återvände till Paris redan dagen efter den 30 maj, nu med nyfunnen styrka och tillräckligt säker i att upplösa parlamentet och utlysa nyval till juni. I sitt tal pratade han om ”hotet från de röda”, att ”landet hotas av en kommunistisk diktatur” och att det är ”mig eller kaos”. Han uppmanade öppet till ”medborgaraktion” genom de återuppstådda reaktionära republikanska kommittéerna och även att använda ”andra medel” om och när det skulle bli nödvändigt. En miljon pro-gaullister marscherade genom Paris efter talet.

I Storbritannien hade The Eco-

Arbetarklassen var villig att gå hela vägen och ta kontroll. packade i ett massmöte organiserat av studentfacken. Skandalöst nog sa Kommunistpartiet åt folk att hålla sig borta!

Onsdagen den 29 maj skrev tidningen London’s Evening Standard om de Gaulle att ”alla konstitutionella vapen som han själv smidde för att skydde sin regim i just en sådan här kris är nu bara en bunt paper, till och med folkomröstningsvapnet är värdelöst” (...) ”Strejkerna har antagit en politisk karaktär ämnad att störta regimen (...) iunder sådana omständigheter kommer inte ens det mest generösa budet att accepteras.”

nomist förstått styrkan i arbetarklassrörelsen och generalstrejken. ”I valtermer hade de två stora demonstrationerna ungefär lika stor tyngd, men i tider av sociala uppbrott är det de som kan paralysera ekonomin som har störst tyngd”.

En generalstrejk reser frågan om makten. Vem griper den? Om revolutionen inte gör det kommer tvekan att slå rot, och den gamla ordningen återvänder. Hos de stora arbetarorganisationerna saknades det ett tydligt program framåt för att sopa bort kapitalismen och de Gaulle och även en vilja till att stödja revolutionen fullt ut.

Arbetarna och studenterna styrde, men ”kommunisterna” svek rörelsen och la tillbaka makten i borgarklassens händer.

Lenin beskrev fyra villkor som behövs för en lyckad revolution: splittrad härskande klass, medelklass vunnits över till arbetarkampen, polis och militär vacklar, samt att det finns ett massarbetarparti.

De första tre nådde möjligtvis en högre nivå i Frankrike än någon annanstans i historien hittills. Den härskande klassen var splittrad och medelklassen var inte längre en bas för stöd till kapitalismen. Många inom medelklassen hade vunnits över och till och med anslutit sig till strejken.

Polisen och armén, kapitalismens sista skyddslinje, vacklade.

Det pratades om en polisstrejk den 23 maj. Det var myteri på hangarfartyget Clemenceau i slutet av maj.

Soldater upprättade kommittéer för att hindra armén från att användas mot strejken. Ett regementes kommitté nära Strasbourg gav ut flygblad med löftet av de ”aldrig kommer skjuta mot arbetare”.

Arbetarklassen var villig att gå hela vägen och ta kontroll. Men ett massarbetarparti med en ledning villig att ta revolutionen till en framgångsrik slutsats saknades i Frankrike – vilket är det fjärde och viktigaste villkoret för en framgångsrik revolution.

Däremot hade tidningen The Standard rätt när de den 29 maj skrev

att ”situationen idag kan summeras i ett fåtal ord: detta är ett skolexempel på en revolutionär situation”. Hade det inte varit för arbetarledarnas förräderi hade den härskande klassen inte kunnat ha använda statens styrkor för att slå ner revolutionen.

När tillfället till att gripa makten hade passerat ägde ett brutalt polis­ våld rum. Genom hela juni tvingade de arbetare tillbaka till arbetet.

Utländska studenter och andra migranter utvisades, och fackligt aktiva trakasserades. Demoraliserade arbetare började återvända till jobbet. Men trots ledningens svek höll vissa ut. Fem miljoner var fortfarande ute i strejk en vecka efter att nyvalet hade utlysts; två miljoner två veckor efter. En miljon strejkade fortfarande under valen den 23 och 30 juni. Några höll ut ända in i juli.

Valsystemet var odemokratiskt.

I snitt behövde Kommunistpartiets ombud fem gånger fler röster än en gaullist för att vinna ett mandat, och miljontals studenter, unga arbetare och migranter hade ingen rösträtt.

Dessutom kampanjade ”kommunisterna” på valfrågan ”lag och ordning”. De vägrade uppmana till offentligt ägande, demokratisk arbetarkontroll, eller något annat som skulle ha gett de strejkande arbetarna vad de vill ha. Kommunistpartiet

lyckades till och med förlora röster jämfört med de tidigare valen, medan gaullisterna gick framåt!

Kommunistpartiet borde ha manat till all makt åt de demokratiska kommittéerna som sattes upp under strejkerna. Men de sa åt arbetarna att förhandla fram bästa möjliga avtal – CGT gick med på ”kom-ikappavtal” för den förlorade produktiviteten under strejkerna!

Frankrikes Kommunistpartis agerande motiverades av att försöka skydda den byråkratiska klicken i Sovjetunionens topp från en rörelse som skulle kunna sprida demokratisk socialism runtom i världen. Sovjetunionen uttalade inte ens en åsikt om majrevolten förrän den 5 juni!

Samhällena som styrdes av stalinistiska diktaturer kvävdes av bristen på arbetardemokrati. En lyckad demokratisk socialistisk revolution i ett utvecklat kapitalistiskt land som Frankrike skulle ha spridits som en löpeld. Det var lika mycket ett hot mot stalinismen som det var mot kapitalismen.

Oavsett finns det mycket hopp och lärdomar att hämta ur händelserna i maj 1968, en revolution vid vår dörr. Vi kämpar för ett revolutionärt ledarskap som är redo att kämpa till slutet. ■

KULTUR / INRIKES

19 JULI 2018 # 1 309

10

Haninge: Rädda Rudanområdet RS HANINGE

offensiv@socialisterna.org

”I

dag [lördag den 14 juli] delade vi ut 250 flygblad i Rudans friluftsområde med budskapet ’Rädda Rudans friluftsområde – nej till bilbro och exploateringar’. Av det 50-talet människor vi pratade med fanns inte en enda som var för varken bilbro eller bostadsexploateringar. Många som har ägnat dagen på badstranden, fiskebryggor och i motionsspår var tvärtom

”

Rudansjöarna är enda orsaken till att vi bor kvar här. Bad och lekplatserna här vid stora Rudansjön och lugnet och bra fiske i nedre Rudansjön – helt unikt. chockade när de blev informerade om planerna”, skriver Mattias Bernhardsson på facebooksidan ”Rädda Rudans friluftsområde” vilken han startade i veckan.

Mattias är gruppledare för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge kommunfullmäktige och ordförande för kampanjen ”Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap”.

I en avsiktförklaring mellan partierna som är för exploateringen står det att ”S, M, L, KD är härmed överens om att möjliggöra för en ny förbindelse för bil, gång och cykel över järnvägen från Handen till Rudanområdet varför denna överenskommelse träffas mellan partierna”.

Planerna är en fullständig skandal.

Rudan är landets mest pendel- och centrumnära badplats och friluftsområde, ingen behöver ta bilen hit. En bilbro, asfaltsväg och stora asfalterade parkeringar skulle förstöra en stor del av upplevelsen för alla som badar, har picknick, fiskar eller motionerar. Rudan är jätteviktigt för tusentals barnfamiljer som inte har råd att åka på långväga semestrar.

Flera partier vill gå ännu längre och även bygga exklusiva bostäder i Rudan: ”Vi anser att Rudan är en av de största befintliga tillgångarna för att utveckla Haninges stadskärna”, skrev M, KD och L i ett gemensamt förslag till Stadsutvecklingsplanen.

– De stora etablissemangspartierna talar alltid om miljö och bevarande av natur i allmänna, fina ordalag, men i verkligheten är de ansvariga för att detaljplaner tvingas fram och strandskyddet rivs upp med följden att vår gemensamma natur och rekreations-

RS kampanjar för att bevara Rudans friluftsområde.

Charlotte Houmöller.

Claudio Blanco Quijarro.

Siddmaron Chawla.

Foton: Mattias Bernhardsson

Friluftsområdet kring Rudan i Haninge är hotat. S, M, L och KD har i en avsiktsförklaring redovisat planer på en bilbro och exploatering av området. Om det blir verklighet blir konsekvenserna förödande.

Elija och Senada Mesanovic.

områden krymper till förmån för exklusiva boenden för de rika. Vi tänker göra detta till en valfråga, säger Mattias Bernhardsson, som är toppnamn för Rättvisepartiet Socialisterna i kommunvalet och delaktig i att rädda två skogar från skövling förra året (Söderbyskogen och vildmarken på norra Ornö).

– Vi behöver absolut ingen bilväg över spåret. Det finns redan en liten väg hit, för de som behöver tranportera saker och det räcker, säger Charlotte Houmöller som bor i Handen.

– De får inte förstöra Rudan för oss. Rudan är enda lättillgängliga badplatsen för oss barnfamiljer, säger Senada och Elija Mesanovic, också de boende i Handen.

– Rudan är våra barns bästa lekplats, och det är gratis och nära,

De vi pratade med i Rudan under lördagens kampanjande mot exploateringsplanerna är upprörda:

Vi minns Walter Medinas kamp

På årsdagen av mordet på Walter Medina den 8 juli höll det internationella socialistiska konstnätverket BadArt en konstfestival i Stockholm för att hedra hans minne, vilket har blivit en tradition.

Det bjöds på poesi av Elnam-Elelta, konstutställning av Louise Eriksson, Hadi Qasemi, Benyamin

och Alice Damirjian samt musik från Nattfrost och José.

Tal hölls av Walter Medinas bror, Daniel Medina, samt av Walters brorsdotter Natalia Medina (som var arrangör till kulturfestivalen).

En banderoll målades också med texten Consulta Popular, just den text som Walter mördades för att han skrev. ■

Foto: Mattias Bernhardsson

D

en 8 juli 1973 i diktaturens Uruguay blev Walter Medina, bara 16 år gammal, mördad av en polis. Han blev skjuten i ryggen när han på en mur skrev CONSULTA POPULAR (folkomröstning) i protest mot militärdiktaturen. Han hann inte skriva klart hela texten. Walter Medina var politiskt aktiv, skrev poesi och spelade teater.

Rättvisepartiet Socialisterna kommer fortsätta kämpa för att bevara Rudans friluftsområde och andra unika hotade naturområden i Haninge. ■

I Haninge har valkampanjen tjuvstartat.

Foto: Erik Nordblad

Walter Medinas text skrevs klart av deltagarna och hans minne hedrades.

säger Västerhaningebon Claudio Blanco Quijarro.

– Rudansjöarna är enda orsaken till att vi bor kvar här. Bad och lekplatserna här vid stora Rudansjön och lugnet och bra fiske i nedre Rudansjön – helt unikt, menar Siddmaron Chawla från Handen.

Kom med i RS valkampanjer i Haninge, Luleå och Göteborg Rättvisepartiet Socialisternas (RS) lokala valkampanjer i Haninge, Luleå och Göteborg drar snart igång på allvar. Vi är det enda partiet som organiserar verklig kamp och har valda representanter som lever på en vanlig arbetarlön samt aldrig röstar för en nedskärning.

Vårt fokus är organisering underifrån – det är där kraften till verklig

förändring finns. I Haninge och Luleå har vår kamp tillsammans med andra gett oss kommunala mandat – mandat vi kämpar för att försvara i årets val.

Hjälp oss – bli valarbetare, skänk en slant till valfonden och uppmana vänner att rösta på RS. Mejla rs@socialisterna.org eller ring 08-605 94 00. ■

Stockholm:

Rapport från CWI-skolan Stockholm och Haninge Tid: Torsdag den 26 juli kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 08-606 94 03.

Göteborg:

Rapport från CWI-skolan Tid: Måndag den 23 juli kl 18.00.

Plats: RS Bokcafé.

För mer info: 073-501 21 37.

Borås:

RS 21 år Tid: Onsdag den 25 juli kl 18.o0.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För mer info: 070-396 47 83.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Boden

Öka takten inför valet

E

fter lite mer än två veckor har vi fått in 7 235 kronor. Det är nästan en fjärdedel av vår målsättning. I dagsläget är Stockholm den region som kommit längst med 41 procent av det lokala målet, följt av Västsverige på 26 procent.

Målet för juli månad är 30 000 kronor, vilket är lägre än vanligt. Men det betyder inte att det bli lättare att klara målet då många är lediga. Vi behöver således hjälp under månaden och det allra största bidrag som du kan ge är att vara med, att hjälpa oss i våra kampanjer.

Våra aktiviteter är ett fantastiskt sätt att kunna diskutera en socialistisk politik. Vi behöver även Procent av mål

För mer info: 070-231 99 10.

Norrbotten

Luleå:

Tid: Tisdag den 24 juli kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Sundsvall:

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

extra hjälp under hösten i valrörelsen som startar den 30 juli – kontakta oss om du vill hjälpa till.

Stöd vårt arbete nu genom att skänka en slant. Detta gör du enklast genom att Swisha till 123-240 32 85, men det är också möjligt att sätta in pengar på PlusGiro 87 96 49-2 eller SMS:a ett bidrag – skriv ”Offensiv 50” i ett meddelande till 72550. Tack! ■

Totalt

24% 7 235 kr

180 kr

Västerbotten

0 kr

Mellannorrland

0 kr

Stockholm

4 962 kr

Mellansverige

0 kr

Västsverige

2 093 kr

Sydsverige

0 kr

Eskilstuna:

Stöd RS valfond!

För info: 073-373 33 61.

Karlskoga:

Pengarna behövs till valsedlar, valmanifest, flygblad, affischer och plakat. Medan riksdagspartierna ger sig själva hundratals miljoner i bidrag samlar vi in från medlemmar, väljare och folk på stan.

För info: 073-310 70 87.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Målet till 31 augusti är 200 000 kronor.

Du kan bidra: swisha till 123 240 32 85, betala till plusgiro 87 96 49-2 eller ge ett bidrag varje månad fram till augusti; mejla rs@socialisterna.org för hur.

Hittills har vi samlat in 140 017 kronor.

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

Kontakta Rättvisepartiet Socialisterna i Luleå, Haninge eller Göteborg om du kan göra en insats i valkampanjen.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2018

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

19 JULI 2018 # 1 309

Bakom VM-fasaden: Attacker mot pensionärer och arbetare Samma dag som Ryssland vann första matchen i VM med 5-0 genomförde Putinregeringen en ”pensionsreform”. Pensionsåldern höjdes med fem år för män och åtta år för kvinnor!

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

En rad andra attacker på demokratiska rättigheter och arbetares villkor genomfördes också i skuggan av VM. Sedan tidigare har protester med fler än en (!) deltagare varit förbjudna. Protester med en person och plakat har blivit det vanliga, ofta att de protesterande avlöser varandra. Nu har även dessa enpersonsprotester förbjudits.

Arbetsgivare har fått rätten att utvisa migrantarbetare som strejkar eller protesterar.

Nya lagar begränsar rätten till undervisning på minoritetsspråk.

Under VM deltog kosacker som

Foto: www.kremlin.ru

S

venska och internationella media har rapporterat om ett VM i ”vänliga Ryssland”.

Putins förhoppning om höjd status gav resultat. Men bakom fasaden är verkligheten en annan. Veckorna innan hölls stora studentprotester. Mitt under examensperioden vräktes studenter i VM-städerna från sina student­ rum för att ge plats till poliser. I exempelvis Volgograd stängdes arbetsplatser under VM och löner drogs in.

Studentprotesterna inspirerade andra. Oberoende fackföreningar samlade på en vecka in en miljon namnunderskrifter mot ”pensionsreformen”. Efter VM har protesterna fortsatt.

Attacker mot de som protesterar, inskränkta rättigheter och ett förakt mot vanligt folk döljer sig bakom VM-fasaden.

hjälpstyrkor till polisen. Samma kosackstyrkor angrep i mars de-

monstrerande ungdomar i Moskva med piskor.

Så ser en viktig del av verkligheten bakom VM-fasaden ut. ■

CWI-skolan: ”En möjlighet att utbilda en ny generation i marxismen”

Albert Andersen Øydvin.

Ainhoa Serrano Rumín.

Just nu pågår CWI-skolan, där medlemmar från RS olika systerpartier världen runt utbyter kamperfarenheter och diskuterar perspektiv samt analyserar händelser.

Nedan följer intervjuer från några av de närvarande. kristofer.lundberg @socialisterna.org

–D Sara Juaniquina Svensson.

Dimeji Macaulay.

– De första dagarna har varit mycket bra. Detta är också första gången jag deltar. Det är en möjlighet att utbilda en ny generation i marxismen, att bygga en

– Vi har bra diskussioner, viktiga tillfällen att mötas och ena kamrater världen över med gemensamma diskussioner om världssituationen och hur vi kan möta den och ingripa i kommande perioder. Viktigt att också ha de specifika diskussionerna om enskilda länder.

Vi är förberedda för att bygga ett socialistiskt världsparti, säger Ainhoa Serrano Rumín från Izquierda Revolucionaria, RS systerorganisation i Spanien. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

e första dagarna har varit jätteinspirerande. Det är första gången jag deltar. Speciellt intressant har diskussionerna om Latinamerika varit samt det omfattande arbete kamrater gör i HBTQ+-frå-

international för arbetare och fattiga för att slå tillbaka etablissemanget och den härskande klassen – för socialism, säger Dimeji Macaulay från Socialist Party of Nigeria.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

Foton: Kristofer Lundberg

KRISTOFER LUNDBERG

gor världen över, säger Sara Juaniquina Svensson från Rättvisepartiet Socialisterna, Sverige.

– Det är inspirerande att följa solidariteten över landsgränser, att följa den kamp som pågår runt om i världen och att knyta samman den internationella arbetarkampen och lära av varandra. Jag tror det är nyttigt att delta på dessa internationella möten för att stärkas för framtiden och lära av varandra, menar Albert Andersen Øydvin från CWI Norge.