Offensiv 1087

Posttidning A

13 februari 2014 / # 1 087 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Kampen mot SD-rasismen Varningen från Schweiz

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

Antirasistiskt forum i Kärrtorp

5

3

Ny jobbslakt på Volvo

8-10

Ilskan växer mot Nordens styrande

F

olkomröstningen i Schweiz visar på allvaret i hotet från rasistpartierna, men också att motståndet måste organiseras underifrån. I Sverige blev Sverigedemokraterna i helgen utbuade i Jokkmokk. Och i Kärrtorp samlades det fortsatta motståndet mot rasism och nazism.

– sidan 3, 7 och sista sidan

Förstatliga bankerna De fyra storbankerna delar ut hisnande 46 miljarder kronor till sina aktieägare i vår. För den summan skulle man kunna anställa mer än 130 000 nya årsarbeta-

re inom vård, skola och omsorg.

Stoppa banksvindeln: Bankerna ska ägas av samhället och styras demokratiskt.

Ledaren sidan 2

13

”Genuin bosnisk vår”

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr).

T ex: offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

13 FEBRUARI 2014 # 1 087

2

FÖRSTATLIGA BANKERNA – NU! D e fyra storbankerna, Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank, delar ut nära 46 miljarder kronor till sina aktieägare i vår. För den summan skulle man kunna betala årslönen för mer än 130 000 undersköterskor. Det storbankernas aktieägare får är mer än vad gymnasieskolan, komvux och sfi kostar detta år.

Storbankerna är gigantiskavinstmaskiner. De svenska storbankerna är sannolikt de vinstrikaste i Europa. Varje dag tjänar storbankerna dryga 250 miljoner kronor och mer än hälften av vinsterna går direkt ned i aktieägarnas fickor. Swedbank, som räddades av staten (skattebetalarna) efter Lehman Brotherskollapsen hösten 2008, delar ut hela 75 procent av sin vinst – totalt 11 miljarder kronor – till sina aktieägare.

Samtidigt med rekordutdelningen fortsätter storbankerna att dra ned på antalet anställda.

Nordea har exempelvis beslutat att fördubbla sitt nedskärningsprogram till drygt 8 miljarder kronor samtidigt som utdelningen till aktieägarna blir 15 miljarder kronor.

Bankerna badar i pengar. ”Alla fyra, särskilt Swedbank, är fyllda med vad analytiker kallar överskottskapital. Något alternativ till att dela ut pengarna ser man inte, i den tröga ekonomiska återhämtningen och med ett massivt politiskt tryck mot hög-re tillväxt i utlåningen till de rekordskuldsatta svenska hushållen”, skrev Sydsvenskan den 28 januari.

Det regnar inte bara manna över aktieägarna, även bankdirektörerna kan se fram mot rejäla bonusar

N

BOJKOTTA NORWEGIAN

orwegians vd Bjørn Kjos ”håller på att bli känd som fackets störste fiende” rapporterade Svenska Dagbladet i måndags.

Detta med anledning av att fackorganisationer i Europa och USA förenats i gemensam kamp mot de slavförhållanden som råder på Norwegian.

I Oslo i förra veckan samlades representanter från drygt 30 olika pilotfack, däribland Svensk Pilotförening (SPF), för att diskutera hur man ska bedriva kampen mot den lönedumpning och anställnings(o)trygghet som Norwegians ledning har satt i system.

Efter att systematiskt använt sig av bemanningsanställda och ett eget slavliknande lärlingssystem på sina flygturer i Europa försöker Norwegian nu ta över andra kontinenter genom att använda sig av personal från Thailand som har en grundlön som inte är högre än 3 000 kronor.

i år och ökade löner. ”Storbanken Nordea har laddat upp för de högsta bonusutbetalningarna sedan finanskrisen motsvarande 2,5 miljarder kronor. Även Swedbanks bonusar är på historiskt höga nivåer”, skrev Dagens Industri den 31 januari.

Utlåning till hushållen är storbankernas främsta vinstkälla. På varje miljonlån tjänade bankerna i snitt 3 400 kronor netto i fjol, varje tvåmiljonlån gav en ren vinst på 6 800 o s v. Bankernas vinstjakt är en viktig anledning bakom bostadsbubblan.

Regeringen, inte minst finansminister Anders Borg och finansmarknadsminister Peter Norman,har vid ett flertal tillfällen sagt att storbankerna delar ut för mycket. ”Bankernas rekordutdelningar och höga krav på avkastning är orimliga och en fara för hela samhällsekonomin”, var finansmarknadsminister Peter Normans

kommentar till vårens rekordutdelning.

Men allt stannar vid ord. Det är i skydd av regeringens garantier och billiga lån från Riksbank- en som storbankerna har kunnat öka sina vinster med nära 60 procent sedan 2010. Att Nordea, SEB, Handelsbanken och Swedbank stod för 37,2 procent av de 25 största börsbolagens sammanlagda vinst under det tredje kvartalet 2013 mot 27 procent första kvartalet 2010 ger en bild av storbankernas hisnande vinstexplosion.

Regeringens påstådda ilska är ett spel för gallerierna.

Det finns bara ett sätt att stoppa storbankernas svindel och det är genom ett omedelbart förstatligande med kompensation endast till de mindre aktieägarna.

Genom ett förstatligande kan storbankernas tillgångar och vinster användas till att ge billiga lån och sam hällsnyttiga satsningar på infrastruktur, klimatomställningar och välfärd. ■

För en tolvtimmars flygning mellan Oslo och Bangok ges ett ob-tillägg på ynka 200 kronor, vilket är ungefär lika mycket som personalen för betala för ta sig från den plats de härbärgar i i Oslo och ut till Gardermoen, Oslos flygplats.

Nu vill Norwegian med samma metoder erövra USA. Men möts som sagt av stora globala protester. Airline Pilots’ Association International, världens största pilotfack med 50 000 medlemmar i USA och Kanada, säger nej tack till Norwegian. Pilotfacket får stöd av AFL-CIO (USA:s LO). ”Facket varslar om fullt krig mot Norwegian”, rapporterar norsk tv. I det kriget har Norges blå-blå regering – förvånad någon? – ställt sig på Norwegians sida. När Norwegians vd Bjørn Kjos säger att de ”skiter i norrmännen” är det i alla fall i transportminister Ketil Solvik-Olsen (Fremskittspartiet) som han åsyftar.

Ketil Solvik-Olsen tycker inte alls att Norwegian ägnar sig åt ”social dumping” och enligt den mörkblåe transportministern har vd Bjørn Kjos ”ett gott hjärta”.

Inte undra på att Bjørn Kjos gladeligen ställde upp när Fremskrittspartiet höll sitt luftfartsseminarium i fjol, som anordnades som en del i att förbereda för ett regeringsinträde efter valet hösten samma år. Nu är det hans favoritparti i regeringen som ojar sig över att det råder en påstådd ”hetsjakt mot Norwegian”. Eller som Svenska Dagbladet skrev: ”Det är därför inte så förvånande att den blå-blåa norska regeringen inte reagerar när Bjørn Kjos vill etablera sig i det EU-land som har de minst strikta reglerna för flygbolagen. Att ett företag som kallar sig norskt ska flyga mellan EU och USA med bas på Irland och med thailändsk personal på flygen, kontraktsanställda av ett företag i Singapore, gör att ansvaret pulvriseras”. Gör som norska facken – bojkotta Norwegian! ■

Allt fler lärare anser att ett förstatligande av skolan är ett måste (skärmdump från Lärarnas Nyheter den 11 februari).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki och Natalia Medina • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Norrtälje 2014 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ 3

Framgångsrik antirasistisk dag Musik, teater och andra kulturella framträdanden blandades med politiska diskussioner och seminarier när över 400 personer samlades till det antirasistiska forumet i Kärrtorp den 8 februari.

RS STOCKHOLM rs.stockholm@socialisterna.org

– När vi är vanliga människor som

bor i ett område som reagerar mot nazisterna blir de förvirrade. De har en svartvit syn och vill kunna stämpla alla motståndare som homogena t ex våldsaktivister. Därför är det viktigt att fortsätta bygga brokigt på gräsrotsnivå, sa Wåg.

Haris Grabovac från Expo talade om att det är viktigt att proagera, snarare än att reagera mot nazismen. Han menade att detta har fungerat i England, där BNP försvunnit när medelålders kvinnor

Foto: Sebastian Olsson

L

inje 17 mot rasism och Teater Reflex arrangerade dagen som blev en stor framgång.

Framförallt finns det ett behov av att stärka det antirasistiska arbetet lokalt i södra Stockholm, men också att organisera i fler områden och orter än just Linje 17, samt att knyta nya band till antirasister från hela Stockholm och Sverige.

Mathias Wåg från Researchgruppen hade ett seminarium där han berättade om de olika högerextrema gruppernas likheter och inriktningar. Vidare förklarade han hur Svenska Motståndsrörelsen har som mål att försöka skapa trygga områden, ”zoner”, för sig själva, och att det är en av anledningarna till deras försök till etablering i Kärrtorp.

Över 400 personer kom till Kärrtorp den 8 februari. samlats och bakat bullar och tagit utrymmet ifrån dem.

Senare talade Jim Smith från Anti fascist network UK. Han gav en annan bild. BNP bemöttes av antifascistiska mobiliseringar som sedan mycket framgångsrikt fick rikta sig mot EDL. Nu håller EDL på att sugas upp av UK Independence Party.

Katerina Kleitsa (CWI-medlem från

Grekland) höll ett seminarium om det antifascistiska arbetet i Grekland mot Gyllene Grynings attacker och den svåra situation som Grekland befinner sig i just nu (läs mer på sista sidan). Det var väldigt tydligt när Katerina talade att det är kapitalismens kris som skapar fascismen.

Den kanske största behållningen av dagen var alla workshoppar och det konkreta arbete som kom därur. Barnen skapade och pratade allas lika värde med Amanda Larsson. Ungdomar samlades

kring rubriken Ung för 17 och har nu planer på att fortsätta träffas regelbundet och bygga antirasismen bland unga. Allt arbete kring säkerhet som attacken den 15 december har tvingat fram ventilerades på en workshop och manifesterades i och med hela tillställningen som engagerade ett 50-tal volontärer med uppgiften att skydda seminarie- och kulturdagen.

Det var väldigt imponerande hur många från just Kärrtorp som deltog och allra störst intresse fanns kring diskussionerna hur Linje 17 ska utvecklas. Det finns planer på att skapa fler antirasistiska symboler, klotterväggar, regelbundna manifestationer och spridning till fler delar av själva Linje 17.

Att sprida sina erfarenheter till fler delar av Stockholm var också ett tema och kanske att detta kommer att ske i form av studiecirklar. På asyl- och solidaritetsworkshopen

anmälde sig flera nya i att engagera sig i det konkreta arbetet.

Det finns en allvarlig risk för att Sverigedemokraterna kan komma att närapå fördubbla sitt röstantal jämfört med förra riksdagsvalet och att nazisterna av bara farten inspireras till att trappa upp sina våldsamma aktiviteter. Därför är det oerhört viktigt att den antirasistiska rörelsen samordnar sig för att bygga upp en folkrörelse, som har potentialen att trycka tillbaka rasisterna från riksdagen och gatorna.

hot i Jämtland. Nazister försöker markera sin närvaro i exempelvis Uppsala, Borås och Stockholm. På alla orter finns viktiga antirasistiska kampfrågor, i t ex Luleå asylfrågan.

Med sikte på just att motverka rasismen i valet jobbar Linje 17 mot rasism för en antirasistisk festival som troligtvis blir av den 6 september. Alla som deltog från olika orter tyckte att det vore bra om det denna dag sker antirasistiska manifestationer på så många håll runt om i landet som möjligt.

På workshopen om landsomfat-

På kvällen tog festen vid med

tande antirasistisk samordning deltog aktivister från Luleå, Östersund, Uppsala, Borås, Göteborg, Stockholm och även Folkmusiker för mångfald. I diskussionen framgick att det finns en viss skillnad i rasismens geografi. Medan exempelvis Östersund är befriat från nazistiska organisationer, utgör Sverigedemokraterna ett allvarligt politiskt

många artister från hela världen.

Petrina Karlsson hade en uppskattad ståuppshow, Aire de Vida dansade flamenco och Magmanus fick folk att häpna med sin nycirkus.

Det råder ingen tvekan om att alla som deltog under dagen och kvällen uppskattade blandningen och mötet mellan seminarier, workshoppar och kultur. ■

”Vi vill länka ihop antirasismen med feminismen” På plats i Kärrtorp fanns även aktivister från Finland. Offensiv intervjuade Marian Abdulkarim, Heta Nuutinen och Ruka Toivonen från nätverket Antirasismi X, som grundades förra sommaren, och som i december ordnade en stöddemonstration för antirasisterna i Kärrtorp.

HEIKKI MOISIO heikki.moisio@comhem.com

I

sitt hälsningstal presenterade aktivisterna sitt nätverk och betonade vikten av internationellt samarbete, då den växande rasismen är ett problem på nordisk och europeisk nivå.

– AnX består av feminister och antirasister, berättar Marian.

– Bland våra förebilder finns bl a Angela Davis och Malcolm X. Vårt namn kommer ifrån ­personer som kämpat för jämlikhet i samhället,

men även inom sina egna communityn. Det strävar vi också efter att göra, och därför är organisering och nätverksarbete på lokal nivå viktigt för oss, säger Ruka.

­– Den feministiska och den anti-

rasistiska kampen har inte knutits samman i Finland tidigare. Den feministiska rörelsen har varit väldigt vit. Vi strävar efter att länka ihop de olika delområdena i kampen för

Aktivister från Antirasismi X deltog i Kärrtorp den 8 februari.

Foto: Sebastian Olsson jämlikhet, berättar Heta om nätverkets målsättningar.

– Det som är så speciellt med händelserna i Kärrtorp var just hur inte bara en minoritet av offer för

rasismen, utan folkets stora massa har deltagit i kampen, fyller Marian i.

– Till våra framtidsplaner hör, förutom att delta aktivt i samhälls-

debatten och ta utrymme, även att producera feministiskt och antirasistiskt material. Vi behöver böcker som t ex Interfems Makthandboken på finska, avslutar Marian. ■

INRIKES

13 FEBRUARI 2014 # 1 087

4

”Folket lider av kriget” Adnan Al-Dibsi och Sheymaa Baradie i Luleå är båda palestinier och uppväxta i Syrien.

Under en månads tid har de med hjälp av släkt, vänner och ett stort antal lulebor samlat in kläder till flyktingar i och utanför Syrien.

– Det bor drygt en halv miljon palestinier i Syrien, de har inga syriska pass eller medborgarskap.

Det betyder att de inte kan ta sig ut ur landet. De flesta palestinier bor i något av de 13 palestinska läger som finns.

– Själv är jag uppväxt i det största, Al Yarmouk söder om Damaskus. Där är situationen akut just nu för de 150-200 000 personer som bor där.

– För 7-8 månader sedan blockerades lägret av militären eftersom det fanns beväpnade oppositionella där inne. De är för länge sedan försvunna därifrån, men blockaden består. Inga transporter når området, minst 90 människor har dött på grund av svält hittills och folk äter allt de kommer över, katter, gräs, träd. säger Adnan.

Han fortsätter att berätta om hur människor i avsaknad av socialservice själva har organiserat allt från sophämtning, skolor, sjukhus till ordningsvakter och kommittéer som samlar ihop den lilla mat som finns för att fördela den rättvist mellan människor.

RS LULEÅ

rs.lulea@socialisterna.org Hur fick ni idén?

– Vi har länge funderat på hur vi skulle kunna hjälpa till. Vi får dagligen rapporter och ser bilder på situationen i Syrien. Vanligt folk lider otroligt mycket av kriget, berättar Adnan.

– Det var när vi pratade med en vän i Uppsala som vi fick reda på att de hade samlat in 6 containers med vinterkläder som sedan körts till flyktingläger i och utanför Syrien, säger Sheymaa.

De kontaktade organisationen som samordnat insamlingarna och transporterna och bokade en lastbil från Luleå till Syrien.

– Det känns rätt att skicka kläder. Mat är ju svårt att skicka och pengar vet man inte om de kommer fram till dem som verkligen behöver. Ett annat problem är att det varken finns mat eller kläder att köpa i flyktinglägren. Den här vintern har varit extra hård och kall och behovet av hjälp är enormt, berättar Adnan.

De spred informationen om insamlingen till vänner, i moskén på Örnäset, på universitetet och på Facebook. Efter en artikel i lokaltidningen kom det in många bidrag både från Boden och Piteå.

– Vi är så positivt överraskade över hur många som ville hjälpa till.

Jag åkte hem till en man som bod-

80% av syrierna stödjer nu inte någon grupp utan vill bara få fred för att kunna fortsätta leva sina liv. de på ett äldreboende för att hämta saker som han vill skänka. När jag skulle gå tog han ur alla pengar han hade i plånboken och gav dem som ett bidrag till kostnaden för lastbilen, säger Adnan.

I lördags kom lastbilen, som packades till bredden och kördes söderut. Kvar i källaren finns fortfarande 50-60 sopsäckar med kläder som inte rymdes i lastbilen.

– Vi kollar nu på olika alternativ hur vi ska få ner resten av kläderna till Uppsala för vidare transport till Syrien, berättar Sheymaa.

– Det politiska läget i landet förändras mycket snabbt. Sen vi börja-

de samla in kläder för en månad sedan har det blivit mycket svårare att ta sig in i landet med hjälpsändningar.

– Om lastbilen inte kan ta sig över gränsen kommer kläderna att delas ut i syriska läger i Libanon och Jordanien, fortsätter hon.

– Gränserna till Syrien är nästan

helt stängda, transporter tar sig inte in och människor tar sig inte ut. Folk flyr genom skogar och över berg, dessutom finns det beväpnade soldater och otaliga sammandrabbningar som man riskerar att hamna i, säger Adnan.

De berättar att från början stödde många Assad eller oppositionen.

Nu har de flesta insett att de båda, och alla andra grupper och splittringar som har uppkommit, använder samma fula metoder och att folket är de stora förlorarna.

80% av syrierna stödjer nu inte någon grupp, utan vill bara få fred för att kunna fortsätta leva sina liv.

De poängterar att kläderna kommer att delas ut till alla behövande, oavsett vilken sida eller grupp de eventuellt stödjer.

Hur är situationen för palestinier i Syrien?

– Många länder är skådespelare i det här kriget och Syrien är scenen.

Assad splittrar grupper och uppviglar till strider för att folk inte ska ha tid eller ork att tänka på politik eller ekonomi. Vi palestinier som i generationer har väntat på att få återvända till vårt land ses som ett stort problem av Israel. De ser helst att vi försvinner i kriget eller till något land långt bort som krigsflyktingar, som till exempel vi till Sverige, säger Adnan och Sheymaa.

Att organisera och ena människor över etniska och religiösa gränser oberoende av de olika krigsherrarna och stormakternas intressen är det som kan visa en väg bort från kriget. ■

500 demonstrerade mot gruvexploateringen i Kallak Under helgen pågick Jokkmokks årliga marknad, men i år politiserades marknaden enormt. SD gjorde utspel om rennäringen, Åkesson blev bortkörd från marknaden av antirasister och samtidigt demonstrerade uppemot 500 personer mot gruvexploatering av Gállok/Kallak.

fört med tidigare år. Rasism, rennäring och gruvan i Gállok/Kallak blev viktiga frågor som har färgat marknaden och kantat medias rapportering.

Flera samiska utställare och konstnärer samt gäster bojkottade öppet årets marknad på grund av frågan om ny gruvexploatering i Jokkmokk och framförallt Sápmi.

RAYMOND OHLSON

”Sluta skövla våran jord – Sápmi är inget smörgåsbord”, skanderades det under den uppemot 500 personer starka demonstrationen som ringlade genom Jokkmokk under lördagen.

rs.boden@socialisterna.org

E

n politiserad marknad gjorde att årets vintermarknad i Jokkmokk sticker ut jäm-

Lokala och tillresta klimataktivister, boende i Jokkmokk och representanter från samebyar demonstrerade mot gruvexploateringen i Gállok/Kallak. Det handlar om såväl den historiska frågan om svenska statens kolonialisering av Sápmi som frågan om fast mark och rent vatten.

Frågan om gruvornas rovdrift är historisk i Norrbotten, samer har blivit totalt överkörda av företag och har tvingats flytta renbetet till ett alltmer minskande område.

Som en av de demonstranter som intervjuades av SVT sa: – Det finns snart ingen mark kvar, vi har fått nog!

Även under fredagen hölls en manifestation mot gruvan, ”den svarta renrajden” med ett tiotal personer vitmålade, klädda i svarta sopsäckar liknande koltar samt en ren dragandes ett renskelett i en akja (rensläde). Det hela liknades ett begravningståg som avslutades med jojk och poesi.

Frågan om en ny gruva i Jokkmokk har inte bara enat den svenska och globala miljörörelsen tillsammans med samer utan är den kanske enskilt starkaste frågan som enat alla politiker i Sametinget.

Svaret från rörelsen är tydligt – nej till gruvan, nej till rovdrift,

nej till miljöförstörelse. Klimatkämpar drar hela tiden nya slutsatser, en gruva i Sápmi handlar såväl om en social fråga som en fråga om klimatet.

Gruvornas exploatering av orörd natur, nedsmutsning av livsviktigt vatten, brott mot FN:s artikel om urinvånares rättigheter, ja listan blir lång på berättigad kritik mot gruvföretagen. Åtminstone i Jokkmokk, men troligen runt om landet kommer frågan om gruvnäringen och klimatet att bli valfrågor. Men endast ett antikapitalistiskt alternativ kan på allvar stoppa den klimatmordiska rovpolitik som pågår idag. ■

5

I korthet

Volvo gör hundratals miljoner kronor i vinst årligen, vilket företaget inte tycker är nog. Därför ska ytterligare tusentals jobb bort.

Regeringen öppnar för privat Arbetsförmedling

H

ögerpolitik Alliansregeringen ämnar utreda Arbetsförmedlingens framtid. I direktiven till utredningen öppnar de för en privatisering av Arbetsförmedlingen, det vill säga privata förmedlare ska få betalt av staten för att förmedla jobb. Det är något som Centern och Kristdemokraterna länge harkrävt, men som Moderaterna sagt sig vara emot. Nu svänger alltså Moderaterna. I januari 2016 ska utredningen vara klar.

Alliansen står lågt i kurs hos lärarna

O

pinion Hela 40,2 procent av lärarna säger att de definitivt skulle rösta på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet mot bara 18,7 procent för sittande regering.

Det visar en opinionsundersökning som gjorts av Orvesto Konsuments som redovisades i Lärarnas tidning den 6 februari.

Landets vårdcentraler saknar 600 läkare

R

ädda vården Landstingens vårdcentraler lider stor brist på läkare. Totalt saknar man över 600 läkare, och störst är behovet i glesbygden. Det visar en kartläggning som SVT Nyheter har gjort.

4 400 jobb bort på Volvo Volvo annonserade i förra veckan nedskärningar motsvarande 4 400 tjänster globalt. Nedskärningarna är en del av ett paket man lanserade under förra året, omfattande fyra miljarder kronor årligen.

STEFAN BERG

stefan.berg@socialisterna.org

K

oncernchefen Olof Persson specificerar inte hur nedskärningarna kommer att slå. Personal kommer att få gå över hela världen och hur stor andel som drabbas i Sverige ska avgöras först efter fackliga förhandlingar, enligt Persson.

Bakgrunden till besparingarna är den minskade lönsamheten.

Fjärde kvartalet 2013 gav en vinst på 237 miljoner kronor, att jämföra med samma period 2012, som gav en vinst på 706 miljoner kronor. Perssons förklaring är att koncernen byggts upp globalt av uppköp av företag, vilket har skapat en överbemanning, samt ökade kostnader för teknologisk modernisering.

30 000 arbetar på Volvo i Sverige och varslet motsvarar fyra procent av arbetsstyrkan, men hur många som kommer att få gå i Sverige svarar man i nuläget inte på.

Trots den betydligt lägre vinsten

föreslår Volvos styrelse en lika hög aktieutdelning på tre kronor per aktie, vilket motsvarar totalt sex miljarder kronor – rakt ner i fickorna på ägarna.

Responsen från de svenska fackföreningarna, Unionen och Akademikerna, som organiserar tjänstemän och konsulter, har varit sval.

Peteris Lauberts, ordförande för Akademikerna på Volvo Lastvagnar i Göteborg, berättar för TT att de senare årens tunga utvecklingsfas nu är över och att det då är naturligt att företaget inte behöver lika mycket personal längre.

Kenneth Wigrund, ordförande för Akademikerna på Volvo, säger till Aftonbladet att man nu kommer att titta på hur varslet kommer att påverka arbetet för de som blir kvar och hur de ska hantera arbetsuppgifterna med färre i personalen.

Precis som Rättvisepartiet Socialisterna förde fram under fordons-

industrikrisen 2008-09 så krävs det kamp för jobben. När produktionen eller vinsten minskar krävs det åtgärder för att undvika varsel, men utan press från facken är det oundvikligt med varsel och nedskärningar.

Fack som inte tar striden accepterar attackerna, precis som IF Metall gjorde i sin krisuppgörelse då man gick med på sänkt arbetstid och sänkt lön.

Istället krävs det kamp för minskad arbetstid med bibehållen lön, för att kunna sysselsätta fler, och krav på utbildning istället för varsel.

En omställning av Volvos lastbilstillverkning till grön produktion och utveckling av alternativ till fordon beroende av fossila bränslen, skulle inte bara bibehålla och skapa nya jobb, det är också en nödvändig åtgärd för att stoppa klimatkrisen.

Men att ett vinstdrivande företag, utan längre sikte framåt än till nästa kvartalsrapport, skulle genomföra detta är inte möjligt och därför krävs ett förstatligandeav industrin, under den demokratiska kontrollen av arbetarna själva.

Endast på detta sätt kan man garantera jobben och styra utvecklingen mot en klimatanpassad fordonsindustri. ■

Barnmorskor kräver rejäla lönelyft

R

ädda vården 101 barnmorskor på Akademiska sjukhuset i Uppsala har skrivit ett protestbrev till sjukhusledningen. I brevet varnar de för en allvarlig kris inom förlossningsvården om inte barnmorskornas jobb och lön uppvärderas.

I brevet reses krav på 30 000 kronor för nyutbildade barnmorskor och att alla barnmorskor får ett lönelyft på 5 000 kronor i månaden.

– Akademiska sjukhuset har valt att satsa på specialistsjuksköterskor som får 5 000 kronor i lönepåslag efter utbildningen. Allmänsjuksköterskor har fått 1 500 kronor mer per månad, vilket vi tycker är jättebra. Men vi tycker att man har glömt bort barnmorskorna, säger barnmorskan Johanna Bjarnolf till Radio Uppland i en kommentar till varför man har skrivit brevet.■

Kommunala bostadsbolag töms på miljarder

B

oende Kommunala bostadsbolag fick släppa iväg 3,7 miljarder kronor till kommunerna 2012. Det är nio gånger mer än för två år sedan, då de gamla reglerna för vinstuttag gällde.

Det framgår av Boverkets rapport ”Värdeöverföringar från allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag för räkenskapsåret 2012”.

– Det är helt uppenbart att det inte håller! På två år har kommunerna tagit ut 5,3 miljarder kronor ur bostadsbolagen och i princip allting är tillåtet enligt de nya reglerna. Vi kommer att kräva en lagändring, säger P-G Nilsson, förbundsjurist på Hyresgästföreningen i en kommentar till tidningen Hem & Hyra. ■

Privatdrivna vårdcentraler varnas

R

ädda vården Vårdcentralens driftform kan avgöra vilken diagnos man får.

Fyra vårdcentraler i Skåne varnas efter att ha registrerat fler och tyngre diagnoser än det finns stöd för i journalerna – och fått högre ersättning än de borde. Två av dem anmäls även till Inspektionen för vård och omsorg (IVO), skriver Läkartidningen den 10 februari.

– Jag är inte alls förvånad över att det här sker. Man sätter nog diagnos mer generöst om man har ekonomiska incitament att göra det, säger Sven Engström, distriktsläkare, som har granskat Region Skånes ersättningssystem till tidningen.

Enligt Sven Enström är det främst de vårdcentraler som ägs av läkare som försöker få upp ersättningen eftersom den hamnar direkt i deras egna fickor.■

INRIKES

13 FEBRUARI 2014 # 1 087

6

Misslyckad kommunalisering Svensk skola är i kris och kommer troligen att vara 2014 stora valfråga.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

K

allduschen som har sköljt över högerregeringen efter PISA-utredningen har följts upp av bottensiffror i opinionstödet från lärare.

På måndagsförmiddagen presenterades den av regeringen beställda utredning kring effekterna av kommunaliseringen av skolan under 1990-talet.

Utredaren Leif Lewin konstaterar helt riktigt att kommunaliseringen inneburit ett misslyckande.

Men utredningens svaghet är att man gör kommunaliseringen ensamt ansvarig för de många misslyckandena sedan början av 1990-

talet. Lewins utredning har därför med rätta kritiserats för att inte väga in fler effekter.

Att ensidigt fokusera på kommunaliseringen men inte väga in andra skolreformer eller de massiva nedskärningar som under 1990-talskrisen slog sönder skolan samt de neddragningar som har följt i spåren av friskoleelendet är bristfälligt.

Rättvisepartiet Socialisterna står för ett återförstatligande av skolan, ett krav som stöds av lärarkollektivet.

Lärarkåren har varit kritisk till kommunaliseringen sedan den infördes. Men ett förstatligande i sig själv löser inte skolans problem.

Det behövs mer resurser, fler lärare och mindre klasser. Uppgradera läraryrket med högre löner och bättre arbetsmiljö. Lärarna måste få tillbaka sin frihet att planera sin undervisning. ■

”Inte en enda barnfamilj ska behöva hamna på vandrarhem” Mattias Bernhardssons (RS) utfrågning av Socialnämndens ordförande Sven Gustavsson (M).

RS HANINGE

rs.haninge@socialisterna.org

R Kommunaliseringen var ett misslyckande.

Högt pris för dålig arbetsmiljö Under de senaste veckorna har media i Sundsvall rapporterat om hur personal säger upp sig och lämnar akuten på Sundsvalls sjukhus.

PER JOHANSSON rs.sundsvall@socialisterna.org

4

0 sjuksköterskor har lämnat akuten på några år. Även ett par andra avdelningar har stora problem. När de erfarna lämnar avdelningarna blir det extra belastning på de nyanställda.

Vårdförbundets huvudskyddsombud Margaretha Sandström säger till Sundsvalls Tidning: – Vi har relativt nyutbildade sjuksköterskor som är sjukskrivna på grund av utbrändhet. De väljer att Sundsvalls sjukhus.

göra annat eftersom de inte orkar vara kvar i det tempo som är på sjukhuset. Det är alarmerande.

Jag talade nyligen själv med en kollega som lämnat en av dessa avdelningar och som beskriver ett högt tempo och dåliga scheman. Vissa dagar hade varit så stressande att man inte orkade med något efter jobbet utan man satt och stirrade och oroade sig inför nästa arbetspass. När arbetsmiljöverket besökte avdelningar på sjukhuset i fjol beskrevs också hur personal satt och grät på grund av dåligt mående. Att man under sådana förhållanden ska kunna ge en bra omvårdnad är omöjligt. Dålig arbetsmiljö, dåliga scheman samt en låg lön på detta är största förklaringen till att sköterskor ämnar dessa avdelningar då de inte ser någon framtid där. ■

ättvisepartiet Socialisterna (RS) kräver förtursmöjligheter i Haninge bostäder för barnfamiljer som riskerar att ställas på gatan (och även kvinnor som levt på skyddat boende), istället för att anvisas till sjaskiga vandrarhem och pensionat som sker idag. ’Kommunen kan inte ordna lägenheter’ har det hetat från högermajoriteten tidigare när Rättvisepartiet Socialisterna argumenterat i frågan.

Med de nya riktlinjerna för kommunens genomgångslägenheter som fattades i januari har denna inställning ändrats, åtminstone delvis men långt ifrån tillräckligt.

Mattias Bernhardssons (RS) utfrågning av Socialnämndens ordförande Sven Gustavsson (M) under måndagens kommunfullmäktige syftade till att sätta fortsatt press i frågan: – Ökad social utslagning i kombination med bostadsbrist skapar en svår sutuation för många barnfamiljer som lever på marginalen.

Vi i Rättvisepartiet Socialisterna

har tidigare i kommunfullmäktige tagit upp behovet att införa en förtur i det kommunala bostadsbolaget för barnfamiljer som riskerar att ställas på gatan.

– Som exempel har vi tagit upp att barnfamiljer, många av dem flyktingar, idag av kommunen anvisas till att bo på vandrarhem och pensionat. Jag har besökt flera av dessa. Jag har bland annat träffat en familj på tre personer som trängs på 18 kvadratmeter för 7 000 kronor i månaden, det finns inga lekplatser eller lekrum, däremot utrymmen som delas med exempelvis personer med missbruksproblem.

Vad gör Socialnämnden för att möjliggöra för dessa barnfamiljer att få riktiga bostäder?

Sven Gustavsson (M) svarade att det i Socialnämnden har skapats en boendeenhet som arbetar för att lösa detta.

– Det handlar om 2 000 flyktingar samtidigt som tiotusentals lägenheter står tomma runt om i landet, varav 5 700 av dem kommunala. Det visar färsk statistik från Statistiska centralbyrån. Trots den allmänna bristen på lägenheter – som måste lösas – så finns det alltså lägenheter, som enligt vår mening på kort sikt kan lösa situationen för exempelvis barnfamiljer som riskerar ställas på gatan, men också kvinnor

som behöver lägenhet efter tid på skyddat boende. Varför kan inte Haninge ha förtursmöjligheter när bostadsförmedlingen i Stockholms Stad har det?, frågade Mattias Bernhardsson.

På frågan om förtursmöjligheter passade Sven Gustavsson frågan då han är ordförande för Socialnämnden. Däremot, menade Mattias Bernhardsson, att han i egenskap av Socialnämndens ordförande utifrån sitt ansvar att lösa situationen, borde ställa krav på riktiga bostäder. Varför tar man inte upp denna diskussion i kommunledningen eller kommunstyrelsen?

Rättvisepartiet Socialisterna kommer att återkomma under året med krav på nya kommunala hyresrätter, för att minska bostadslösheten, och krav på förtur i Haninge bostäder för att lösa situationen för de mest utsatta. Det finns inga ursäkter.

Med Rättvisepartiet Socialisternas politik kan alla få riktiga bostäder och kommunens resurser samtidigt användas bättre än idag, då kassan mjölkas av sjaskiga pensionat­och vandrarhemsägare. ■ (Fler rapporter från senaste kommunfullmäktigemötet i Haninge finns att läsa på rshaninge.blogspot.se)

Remiss om etableringsstöd hycklande och rasistiskt Regeringen lämnar in en lagrådsremiss om etableringsstödet. Tackar invandrare nej till jobb utan anledning ska de inte ha rätt till ersättning. Förutom att detta är ett rasistiskt utspel, verkar det som att de etablerade politikerna tror alla har likadana förmåner som dem.

AMER MOHAMMED ALI

amer.mohammed.ali@socialisterna.org

E

tableringsstöd ligger på mellan 6 000 och 6 700 kr i månaden för den som söker jobb på heltid. Vem skulle välja denna ersättning framför en lön som skulle kunna fördubbla inkomsten?

Regeringens ministrar kommer att kunna ta ut 50 000 kronor

i pension när de är klara med sina politiska karriärer.

Med sina höga arvoden och förmåner är det hycklande när de pratar om de minsta stöden arbetare har.

Den nya remissen kommer i sig inte att innebära något, dels för att enbart ett fåtal har etableringsstöd,

dels för att ytterst få skulle tacka nej till jobb. Däremot är det en attack från regeringens sida mot invandrare och en flört gentemot Sverigedemokraterna. Den här remissen är ytterligare ett sätt att misstänkliggöra och så splittring.

Arbetslösheten bekämpas genom nya arbeten, inte genom att hota med bestraffning. Det behövs 200 000 nya välfärdsjobb, att bostadsbristen byggs bort och en klimatanpassning av samhället.

Högerregeringen kommer inte att presentera några sådana alternativ, och i sin rädsla för att avslöjas försöker regeringen att sätta fokusen på invandrare och flyktingar. ■

7

Våldtäktsman frikänns återigen ”Kvinnan sa gång på gång att hon inte ville och skrek så högt att hon till slut svullnade upp i halsen och inte kunde skrika mer”. Detta skriver Metro i en artikel om en man som i Lunds tingsrätt friades från misstankarna om våldtäkt. En ny protestvåg mot sexismen börjar växa fram i Sverige efter skandaler med friande våldtäktsdomar.

MINELA MAHMUTOVIC minelam.92@gmail.com

Foto: Natalia Medina

D

en 18 januari demonstrerade 3 000 personer i Stockholm för en samtyckeslag.

Bakgrunden till detta är de ständigt friande våldtäktsdomar som kommer fram i media. I samma veva som den tidigare nämnda mannen friades i Lunds tingsrätt från våldtäkt, hördes samma eko av sexism i Göteborgs tingsrätt. En 49-årig man i Göteborg friades från våldtäkt på en 21-årig kvinna.

Anledningen till varför han friades var för att han påstod sig inte ha förstått att kvinnan var berusad, samt att mannen enligt tingsrätten hade rimliga förklaringar till varför han väl i lägenheten tog kvinnans mobiltelefon och låste in henne i rummet (!). Under rättegången låg fokus i vanlig ordning på kvinnan och hur berusad hon var (hur stor promillehalt hon hade i blodet utreddes).

De senaste domarna är bara vattendropparna som fick bägaren att rinna över och som ledde

Allt fler protesterar mot det sexuella våldet, vilket främst riktar sig mot kvinnor. 3 000 demonstrerade t ex i Stockholm den 18 januari mot sexuellt våld, för en samtyckeslag. till att tusentals demonstrerade för en ändring i lagen. Det sexistiska rättsväsendet har upprört i många år.

I december förra året friades tre män från våldtäkt då domaren menade att det inte fanns bevis för vem som gjorde vad. Sex män friades i Hovrätten i september 2013 med argumenten att kvinnan inte befann sig i ett tillräckligt ”hjälplöst tillstånd”.

I maj i fjol friades tre män i Umeå tingsrätt från våldtäkt efter

att ha fört upp en glasflaska i en tonårsflickas underliv, då tingsrätten menar att flickan till en början kan ha uttryckt en ovilja till handlingen för att hon var blyg.

Listan kan tyvärr göras väldigt lång.

Det är positivt att många nu sätter ned foten och kräver en ändring i lagen, där större fokus ska ligga på gärningsmannen. Rättvisepartiet Socialisterna menar dock att enbart detta inte räcker. Våldtäkter och sexismen är inte ett juridiskt fenomen, den patriarkala samhälls-

strukturen syns och finns bland oss överallt.

Det är ingen tillfällighet att krisen 2007 också har inneburit att kvinnors ställning i samhället har försvagats. Detsamma gäller de ständiga attackerna på kvinnodominerade yrken som finns inom offentlig sektor och är lågbetalda, nedskärningsdrabbade och med påfrestande arbetsmiljöer och arbetsförhållanden.

Det är ute på gatorna, på arbetsplatser och i skolor som den feminis-

tiska kampen bör växa sig starkare.

Kampen mot våldtäkter går hand i hand med kampen för en utbyggd offentlig sektor, för rätten till heltid, mot löneskillnader mellan män och kvinnor, mot nedskärningar och privatiseringar, för rätten till feministiskt självförsvar i skolorna och för ett avsättande av sexistiska domare.

I slutändan handlar det om en kamp mot det kapitalistiska systemet som förtrycker kvinnor och mot patriarkatet som kapitalismen vilar på. ■

SD hetsar mot samerna

Inför Jokkmokks marknad, där Jimmy Åkesson avlade ett provokativt besök, gjorde SD ett utspel om att de vill ändra lagen för att man inte längre behöver vara medlem i en sameby eller same för att idka renskötsel.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

U

tspelet har inget med verkliga problem att göra utan är bara ett sätt hetsa fram rasism mot samer genom att framställa dem som en priviligierad grupp. Målet är att nå röster i norr där SD tidigare inte har lyckats etablera sig.

Faktum är att allt färre arbetar med renskötsel när rennäringen blir mer trängd av skogsbruk, mer trafik/kommunikation, gruvor och den allt mer industrialiserade köttproduktionen i övriga samhället. Även om samebyarnas funktion är långt ifrån demokratiska, och icke renägande samer ofta förbises,

skulle en rakt igenom marknadsanpassad renskötsel ytterligare försvaga den samiska kulturen och levnadssättet – där renskötsel är en av flera viktiga delar.

De speciella rättigheter till jakt och fiske som samer har måste ses mot bakgrunden av de samer som har detta som en del av sitt arbete och levebröd – till skillnad mot de som har det som fritidssysselsättning.

Rätten till renskötsel, jakt och fiske är egentligen en stor inskränkning jämfört med när samernas hade rätt till hela det land som en gång tillhörde dem och som staten

tog under koloniseringen.

Idag är förstås situationen annorlunda, med en stor ickesamisk befolkning i de områden som historiskt har tillhört dem.

Genom lokal organisering och samverkan måste vägar till samexistens med lika respekt för alla boende i området hittas.

SD:s utspel handlar tvärtom om öka splittringen för att vinna röster i ett område där de inte har lyckats tidigare.

I Norrbotten består partiet fortfarande av ett fåtal individer som nästan alltid släpper ur sig rasistiska grodor så fort de öppnar munnen.

Utan kapitalismens vinstmaximering skulle konflikterna mellan de samiska näringarna och skogsbruk, gruvor etc kunna minska avsevärt.

Mer mark skulle kunna skyddas (med full kompensation för små

markägare) för både rennäring och för den ekologiska mångfalden. Dessutom skulle antalet renar inte behövas maximeras – med hårt tryck på markerna som följd – för att kunna konkurrera med kapitalismens globala köttindustri. ■

ANALYS

13 FEBRUARI 2014 # 1 087

8

Sosialistinen Vaihtoehto, CWI Finland, har sett ett ökat intresse från vänsteraktivister i Vänsterförbundet.

Regeringen i Norge, bestående av Höyre o

De nordiska länderna Trots att det finns stora politiska, ekonomiska och även sociala skillnaderna mellan Sverige och de nordiska länderna finns också likheter. Ekonomiskt finns två läger, där Sverige och Norge fortfarande bara delvis drabbats av krisen – medan Danmark och Finland mer liknar resten av Europa. Det är bara en tidsfråga innan alla nordiska länder är del av den strukturella stagnation som världsekonomin är inne i.

JONAS BRÄNNBERG jonas.brannberg@socialisterna.org

Ä

ven Finland och Sverige har nu ”kommit ifatt” resten av Europa med utvecklingen av högerpopulistiska och rasistiska partier med väsentligt väljarstöd. Även om utvecklingen liknar varandra och dessa partier har en reaktionär effekt på hela samhällsdebatten så måste vi också se skillnaderna. Medan till exempel Fremskrittspartiet i Norge och Sannfinländarna kommer från klassiska populistiska rörelser och är mer heterogena, har Sverigedemokraterna sitt ursprung i fascismen och har tydligt rasismen som enda sammanhållande kitt.

Gemensamt är dock att det har vuxit fram ur bristen på ett politiskt alternativ till den högerpolitik som dominerar och har skapat allt värre sociala villkor i samhället.

Inom vänstern finns både hopp och varnande exempel. Danska Enhedslisten som fortfarande på pappret kallar sig revolutionära socialister har nu stöd av 10,7 procent av väljarna.

Men exemplen från så kallade ”vänsterpartiers” regeringssamarbete förskräcker. Socialistiskt Folkeparti i Danmark stöds nu bara av 4-5 procent och är i total upplös-

ning efter regeringsavhoppet. Sosialistiskt Venstreparti (SV) i Norge var ytterst nära att åka ur Stortinget (riksdagen) i höstens val.

Finland Förutom att Finland har drabbats av den globala kapitalistiska krisen är den finska ekonomin i en egen djup strukturell kris. Dominerande industrigrenar som skogs/pappersindustrin och IT-sektorn har stora problem och har massavskedat anställda under flera års tid. Finlands andel av världsexporten har minskat med 31 procent under de senaste fem åren, vilket är sämst inom hela EU. Detta illustreras av att exportens andel av BNP nu är 10 procent lägre än den var innan krisen.

Till exportkrisen tillkommer sexpartiregeringens beslut om nedskärningar och skattehöjningar på sammanlagt 4,8 miljarder euro fram till 2017, vilket ytterligare undergräver den inhemska konsumtionen. Till exempel ska kommunernas utgifter minska med två miljarder euro, vilket kommer att

innebära att tiotusentals sparkas från välfärdssektorn.

På grund av missnöjet med situationen och den förda regeringspolitiken stärks oppositionspartierna; Centerpartiet, som nu är största parti, samt Sannfinländarna. Ingen av dem har förstås någon alternativ politik. Sannfinländarna har dock vridit debatten åt höger med sin rasism och nationalistiska EU-kritik.

Bristen på alternativ från vänster, när Vänsterförbundet sitter i regeringen och är del av högerpolitiken, har gett fritt utrymme för Sannfinländarnas taktik att ställa till exempel pensionärer mot invandrare.

Vänsterförbundets deltagande i regeringen har skapat allt mer inre konflikter, när fler och fler inser att det inte finns något slut på nedskärningspolitiken. Faktum är att Vf:s och S inträde i regeringen 2011 var en kniv i ryggen på den fackliga kamp mot högerns attacker som sågs åren innan. År 2010 deltog 137 316 löntagare i arbetskonflikter medan bara 14 984 deltog 2012, den lägsta siffran sedan 1970-talet.

Efter fjolårets beslut om totalt två miljarder i nedskärningar på kommunerna finns nu en allt tydligare opposition inom Vänsterförbundet, men fler hoppar också av partiet och blir i de flesta fall passiva. Sosialistinen Vaihtoehto, som organiserar finska medlemmar i CWI, har också sett ett ökad intresse från vänsteraktivister i Vänsterförbundet.

Om medlemmar i Vänsterförbundet menar allvar med sin opposition mot ledningens högerpolitik ar-

gumenterar Sosialistinen Vaihtoehto för att det nu är dags att samla en gemensam front för att ta upp striden mot nedskärningarpolitiken.

Det kommer oundvikligen att komma nya kamputbrott. Även om förhoppningarna om en viss tillväxt skulle infrias så skulle den sociala krisen fortsätta med en stor arbetslöshet (värst bland unga), osäkra jobb och nedmonterad välfärd.

Danmark De senaste veckorna har Danmark skakats av en regeringskris, sedan Socialistiskt Folkeparti (SF) hoppat av regeringen. Detta är kulmen på en serie händelser där regeringen har försvagats och gått till höger. I grunden ligger kapitalismens kris och regeringens försök att få löntagarna i Danmark att betala för krisen.

Danmark är ”Skandinaviens Spanien” med extremt hög privat skuldsättning och en ekonomi som inte har tagit fart efter att bostadsbubblan sprack 2007.

Enligt en undersökning i tidningen Politiken har andelen danskar under fattigdomsstrecket fördubblats under de senaste tio åren.

Samtidigt har de som har mycket eller ganska mycket förtroende för politiker sjunkit till 36 procent, den lägst uppmätta siffran någonsin.

Det är inte svårt att förstå orsaken till detta, när regeringen med SF, socialdemokraterna och radikale Venstre (ett ”socialliberalt” parti)

fortsatt den av EU uppsatta åtstramningspolitiken som den förra högerregeringen drev.

Det som till slut blev droppen som fick Socialistiskt Folkeparti att lämna regeringen var den av hemlighetsmakeri omgärdade delprivatiseringen av det danska energibolaget Dong, till en fond med säte i ett skatteparadis och administrerad av den amerikanske skurkinvestmentbanken Goldman Sachs.

SF:s partiledning ville trots Dongaffären fortsätta regeringssamarbetet, men tvingades avgå när de inte fick partiet med sig. Redan sedan tidigare var SF ett parti i upplösning med fallande väljarstöd. Så sent som i Folketingsvalet 2011 fick partiet 9,2 procent, nu ligger de på under 5 procent. Nu har ytterligare avhopp skett, framförallt till S. Till exempel har SF:s tidigare hälsominister Astrid Krag hoppat över till S. Enhedslisten, som fortfarande kallar sig revolutionära socialister, har stått utanför regeringen, men gav fram till i höstas stöd till regeringens budget, vilket skandalöst nog exempelvis innebar att tiotusentals arbetslösa utförsäkrades.

Sedan partiet efter stor debatt i höstas valde att avbryta samarbetet har de stigit ännu mer i opinionen och blev i kommunvalet näst största parti i Köpenhamn, med knappt 20 procent av rösterna. De stöds nu i opinionen av 10,7 procent av väljarna, jämfört med 2 procent år 2010.

Samtidigt är Enhedslisten politiskt vacklande. Det finns visserligen en vänster som kallar sig marxister, men högern dominerar

9

Lärarnas kamp i Danmark 2013, när 69 000 lärare lockoutades av kommunerna med regeringens dolda stöd, var en historisk strid där lärarna tyvärr besegrades när regeringen stiftade en tvångslag. Men nya strider väntar.

och rasistiska Fremskrittspartiet.

målar krisens trender ledningen. Enhedslistens ledning har inte varit särskilt antikapitalistisk i sin kritik av regeringen, utan låtit mer som när svenska Socialdemokraterna kritiserar Alliansregeringen; ”Varför sänker ni skatten istället för att lägga pengarna på välfärden?”. Partiet har också blivit allt mer parlamentariskt.

Lärarnas kamp 2013, när 69 000 lärare lockoutades av kommunerna med regeringens dolda stöd, var en historisk strid där lärarna till sist tyvärr besegrades när regeringen stiftade en tvångslag. Men nya strider väntar. Senast före jul genomförde 7 000 studenter en demonstration i protest mot regeringens planer att försämra deras villkor. Nyligen genomfördes också demonstrationer mot utförsäljningen av Dong.

Regeringen, nu utan SF:s stöd, är svagare än någonsin. Ilskan underifrån skulle med rätt kampinitiativ från Enhedslisten eller fackföreningsrörelsen snabbt kunna fälla regeringen.

Norge Även i Norge sker just nu dramatiska förändringar. Ekonomin är skakigare än på decennier med en bostadsbubbla som har börjat spricka.

Samtidigt har en ”blå-blå” regering med Höyre och Fremskrittspartiet (FrP) kommit till makten och börjat genomföra en extremt reaktionär agenda.

För tredje månaden i rad sjönk bostadspriserna i Norge under november månad. Riskerna med fal-

lande bostadspriser är uppenbara.

Efter många års snabbt stigande bostadspriser (norska bopriser har stigit i medeltal med 8,7 procent per år sedan 1992) är de norska hushållen belånade upp över öronen, till och med värre än de svenska. Belåningen ligger på över 200 procent av hushållens disponibla inkomst.

För att undvika snabbt fallande priser och en potentiell bankkris försöker regeringen göra det lättare att låna pengar för de som köper en bostad för första gången.

Det är inte bara i bostadssektorn ekonomin bromsar in. Enligt Statistiska Sentralbyrån SSB väntas BNP växa med endast 2 procent under 2014, och siffrorna blir inte bättre om oljeindustrin räknas in.

Sparandet är på rekordhög nivå och bromsar därmed konsumtionen.

Arbetslösheten är dock fortfarande låg, bara 3,3 procent, men lär stiga om denna utveckling fortsätter.

Till skillnad från sina nordiska grannar har den norska regeringen helt andra ekonomiska reserver att använda sig av om krisen förvärras, tack vare oljeinkomsterna.

Men att stimulera en ekonomi som stagnerar är för den skull inte lätt. Det visar om inte annat Japan, där massiva stimulanser har gett världens största statsskuld utan att få igång ekonomin.

Men det är kanske på det politiska området som de största förändringar sker. Den nya blå-blå regeringen med Höyre och Fremskrittspartiet har sjösatt en extremt reaktionär dagordning med attacker

på invandrare, kvinnor, fattiga m fl.

Regeringen har tillsatt en utredning för att undersöka om sexköpslagstiftningen, som kriminaliserar sexlöpare men inte de som säljer sex, ska rivas upp. Eftersom båda regeringspartierna vill riva upp lagen ser de utredningen mer som en formsak, trots att 65 procent av befolkningen vill behålla lagen och bara 20 procent vill riva upp den.

Samtidigt som regeringen vill tillåta sexköp så planerar de att förbjuda tiggeri. Dessutom öppnar regeringen för att försvåra abort.

I den svenska regeringens kölvatten skall stora skattesänkningar kombineras med privatiseringar.

Fritt ”vårdval” ska införas inom all hälso- och sjukvård och aktiebolag ska få bättre konkurrensvillkor för att kunna privatisera mer inom barnomsorgen. Samtidigt ska skattesänkningar på 8 miljarder norska kronor för höginkomsttagare genomföras 2014 medan försämringar genomförs för arbetslösa, pensionärer, eninkomstshushåll, elever m fl.

Utvecklingen i Norge är en varning. Efter nazisten Anders Behring Breiviks massmord genomfördes manifestationer med hundratusentals deltagare i Norge. Men eftersom ingen analys av rasismens orsaker fördes fram och framförallt: inget alternativ gavs till den högerpolitik som ökar klyftorna, har rasisterna kunna komma tillbaka och sitter nu i regeringen, tillsammans med ett Höyre som bara för några år sedan sa att de aldrig skulle regera tillsammans med FrP.

Sosialistiskt Folkeparti i Danmark och Sosialistisk Ventreparti i Norge är också varningar till vänstern för vad som händer om man sätter sig i en regering som administrerar den högerpolitik som en kapitalism i kris kräver. Efter att ha regerat tillsammans med Arbeiderpartiet klarade sig SV bara med nöd och näppe kvar i Stortinget med 4,1 procent av rösterna. Resultatet var egentligen ännu värre, eftersom hela 32 procent av SV:s väljare taktikröstade på partiet.

I Finland är risken stor för att Vänsterförbundet går samma öde till mötes om ingen verklig opposition inom partiet växer fram mot regeringssamarbetet. Det svenska Vänsterpartiet verkar inget lära, utan fortsätter att satsa allt på att få regera med S, trots att S uppenbarligen inte vill ha med dem att göra.

Det är inte bara vänstern som straffas för högerpolitik. Precis som när rasistiska FPÖ gick in i regeringen i Österrike 2000 så har Fremskrittspartiet redan tappat väsentligt i stöd sedan valet i höstas (från 17 till 11 procent). Rasismen har partiet fortfarande kvar, men nu avslöjas det att de inte alls skiljer sig från övriga högerpartier. För de som har missnöjesröstat på partiet i protest mot etablissemanget blir detta allt mer uppenbart. Precis som FPÖ kommit tillbaka finns stora möjligheter även i framtiden för FrP så länge inget verkligt politiskt alternativ växer fram.

Högerns brutala attacker kommer att leda till protester och kan göra

att det växer fram en stor fight back-rörelse i Norge. Så sent som 2012 deltog 50 000 kommunalanställda i den största strejken i Norge sedan 1980-talet och vann en tydlig seger. Det borde innebära att stridsviljan och självförtroendet inom fackföreningsrörelsen är hyfsat.

Att attackerna pågår på så många områden borde göra möjligheterna större till ett enat motsånd mellan olika grupper. Samtidigt är arbetsgivarna extremt aggressiva och ser en möjlighet att trycka ned facken och arbetarna tillsammans med ”sin” regering som vill genomföra massprivatiseringar. Situationen har vissa likheter med tiden för storkonflikten i Sverige 1980, när arbetsköparna trodde sig kunna knäcka facken och genomförde en stor lockout.

Den gången fick de ge sig.

Bristen på arbetaralternativ till högerpolitiken är skriande i alla de nordiska länderna, vilket också återspeglas i högerpopulisternas framgångar. Kapitalismens kris gör samtidigt att alla etablerade politiska partier och regeringskonstellationer tenderar att blir allt svagare och med mindre och mindre social bas och förtroende i samhället. Även om bristen på politiska alternativ kan fortsätta att ha en återhållande effekt kommer vi se fler och större kamprörelser i framtiden och fler som söker efter alternativ till kapitalismens orättvisor, nedskärningar, privatiseringar, rasism o s v. De kommande åren kommer ge historiska möjligheter att bygga upp starka socialistiska rörelser i de nordiska länderna. ■

INTERNATIONELLT

13 FEBRUARI 2014 # 1 087

10

Inspirerande Trondheimskonferens Foto: LO Trondheim

Helgen den 31 januari – 2 februari genomfördes den traditionsenliga Trondheimskonferensen för 26:e året i rad.

Den arrangerades av LO-distriktet i Trondheim och betraktas som den mest radikala fackliga konferensen i Norge.

JAN-ERIK GUSTAFSSON

I

år kom 545 förtroendevalda från hela Norge för att diskutera EES-avtalet, social dumping, kollektivavtal och löneförhandlingar, pensioner och en mängd EU-direktiv.

Konferensen antog ett ett huvuduttalande (Trondheimsresolutionen 2014) som efter svenska förhållande är mycket kritiskt mot EU och effekterna av EU-politiken på det fackliga och sociala området.

Norge är som bekant inte medlem i EU, men lyder genom EES-avtalet under EU:s hela regelverk för den inre marknaden. Men till skillnad från Sverige har den norska regeringen vetorätt mot införande av EU-direktiv.

Huvuduttalandet inleddes med: ”Den ekonomiska krisen i Europa är kapitalismens kris. Kapitalet använder krisen till att stärka sina positioner på bekostnad av fackföreningsrörelsen och löntagarna. EU är kapitalets främsta vapen i klasskrigen i Europa.

Den ekonomiska krisen visar att vi behöver ett nytt samhällssystem.

Fackföreningrörelsens krav gentemot kapitalets offensiv måste vara att på nytt resa arbetarrörelsens vision om ett demokratiskt, socialistisk samhälle”.

Vilken

svensk

LO-konferens

skulle kunna göra ett sådant konstaterade? Den svenska fackföreningsrörelsen sitter ännu fast i EU-medlemskapet från 1994, då

den centrala fackföreningseliten bedyrade för löntagarna arbetsrätt och social dumping, d v s löner och arbetsvillkor aldrig skulle påverkas.

Trondheimsresolutionen säger vidare att ”EU:s brutala åtstramningspolitik har lett till massarbetslöshet, ökande social nöd, enormt växande skillnader och en brutalisering av arbetslivet”, står det i uttalandet.

Denna utveckling gäller även i Norge där arbetsgivarna och den blåsvarta Höyre/Fremskrittpartiregeringen undergräver existerande lagar och avtal till skydd för arbetsliv och välfärd.

Under själva konferensen pågick till exempel strejker i flera norska hamnar då arbetsgivarna hade vägrat sluta avtal för att uppnå löner som ligger lägre än de allmänförklarade minimilöner som finns i norska kollektivavtal.

Regeringen har också öppnat för mer osäkra anställningsförhållanden och arbetsvillkor, utförsäljningen av statlig egendom och konkurrensutsättning av offentliga välfärdstjänster, en EU-anpassad politik vi känner igen från alliansregeringen i Sverige.

Allt detta sker, säger uttalandet,

oaktat att Norge under åtta år har haft en regering som har varit någorlunda lyhörd för fackföreningsrörelsens krav om åtgärder mot social dumpning och för bevarandet

av välfärden. Så till exempel tvingades Stoltenbergregeringen att lägga in veto mot EU:s tredje postdirektiv efter det att LO-kongressen och de postanställdas fack Postkom tidigare sagt nej till direktivet.

Postdirektivet öppnar för fri konkurrens ifråga om hanteringen av brev på mindre än 50 gram, vilket Postkom säger blir dyrt, dåligt och distriktsfientligt.

På konferensen fick alla de över 500 delegaterna Postcoms nya röda T-tröja med texten Stoppa EU:s Postdirektiv. Varför? Jo, regeringen vill nu riva upp Stoltenbergsregeringens veto och säga ja till postdirektivet. I Sverige är postdirektivet redan infört och detta utan någon debatt.

Uttalandet gör också den viktiga värderingen att ”om fackföreningsrörelsen inte längre är i stånd till att sluta och hävda landsomfattande kollektivavtal, som sätter normen för hela det norska arbetslivet, vill vi heller icke ha styrkan att försvara välfärdsstaten”.

Detta är uppgift nummer ett för hela vänstern, säger uttalandet, vilket kräver en fackföreningsrörelse som organiserar, utbildar, aktiverar och ställer sig i ledningen för kampen både i toppen och i botten.

Som första åtgärd säger Trondheimskonferensen att EES-avtalet måste ersättas med handelsavtal och social dumping upphöra. Ett antal domar i EU-domstolen som till exempel Laval- och Viking Linedomarna, en strid ström av nya direktiv eller nytolkning av nya direktiv, till exempel yrkeskvalifikationsdirektiver och genomförandedirektivet, inskränker sta-

digt det nationella handlingsutrymmet för fackföreningsrörelsen och myndigheter.

Vidare krävs att i den EU-baserade lagen om offentligt upphandling skall införas krav på landsomfattande kollektivavtal; att det inte ska kunna konkurreras med löneoch pensionsvillkor; att kontrakt skall kunna hävas när ett företag motsätter sig krav på kollektivavtal enlig arbetstvistlagen.

Likabehandlingsprincipen och lagen om verksamhetsöverlåtelser skall utvidgas och också gälla för pensionsvillkor. Vidare krävs att all kollektivtrafik ska drivas i offentlig regi så att anbudsgivning undgås; EES-avtalets övervakningsorgan ESA:s krav på att offentliga verksamheter icke kan konkurrera med privata företag avvisas; privat uthyrning av arbetskraft, d v s bemanningsanställda ska förbjudas; arbetsförmedlingens offentliga monopol upprätthållas; det införs ett tillfälligt förbud mot cabotage (inrikes transporter av utländska chaufförer) till att det finns ett branschprogram för vägtransporter.

Uttalandet ställer också krav på att kollektivavtalen skall försvaras och att ”fackföreningsrörelsen organisationer måste i större grad utveckla solidarisk förmåga och vilja att bruka kampmedel som strejk, sympatistrejk, bojkott, kryp-

aktioner och använda fackföreningsstandaret som markering för att upprätthålla och förstärka löneoch arbetsvillkor och pensioner”.

Uttalandet säger också nej till den tvingande statliga lönenämnden.

Under 2014 är det viktiga centrala

örhandlingar i Norge, därutöver lönen krav på tjänstepension i privata sektorn, arbetstidsbestämmelser, åtgärder mot social dumpning och rätt till heltid och fast anställning skrivs in i kollektivavtalen.

Resolutionen står också upp för den offentliga välfärden. ”Marknadsstyrning av offentlig sektor måste ersättas med demokratisk styrning och de anställda måste aktivt dras med i utformningen av tjänsterna, och deras fackliga kompetens värdesatt”, står det. Uttalandet kräver till och med att all konkurrensutsättning och privatisering av infrastruktur skall upphöra. Deltagarna vill inte heller ha svenska friskolor utan kräver ett rakt nej till privatisering av den norska skolan.

Som aktiv i Folkrörelse Nej till EU:s fackliga nätverk gav konferensen mycket inspiration och kontakter samtidigt som jag måste konstatera nu när vi närmar oss ett EU-parlamentsval att en EU-kritisk fackföreningsdebatt i Sverige är på flera armslängders avstånd från den kamratliga och livliga debatt som fördes på Trondheimskonferensen. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

11

Bildt raggar affärer i Iran “Atmosfären var öppen och inbjudande”, skrev Carl Bildt i Aftonbladet efter sitt besök i Iran. Men “reformandan” från president Hassan Rouhani riktas mot regimer och storföretag i Väst. Mot den egna befolkningen trappas repressionen upp.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

L

andet besöks nu av ”en ström av handelsdelegationer”, skrev Bildt. Det är ingen överdrift. ”Samma vecka som Bildt landade också ett Air Franceplan med hundra franska företagsledare, sugna på att ragga nya kontrakt”, rapporterade Sydsvenska Dagbladet.

Storföretag som Volvo och Ericsson hoppas att de USA-ledda sanktionerna ska luckras upp. Den svenska exporten till Iran ifjol var värd en miljard kronor jämfört med åtta miljarder år 2005. Direkt efter avtalet mellan Iran och USA om kontroll av kärnbränsle besöktes Iran av en delegation från Svenskt Näringsliv.

För den iranska regimen handlar det om att försöka komma ur landets djupa ekonomiska kris.

Landets ekonomi backade med 5,8 procent 2013.

När Rouhani tog över makten sa han att pengar saknades för att betala ut statstjänstemännens löner.

Avtalet om kärnbränslet gäller i

sex månader från den 20 januari i år och innebär att sanktioner för sju miljarder dollar (närmare 50 miljarder kronor) upphävs.

Inflationen är närmare 40 procent. Eftersom många arbetare dessutom inte får betalt förrän månader i efterskott – eller inte alls – har antalet fattiga som inte har råd med mat ökat dramatiskt.

Omkring en tredjedel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen medan 14 procent är arbetslösa (24 procent bland unga).

Detta är officiella siffror så det verkliga läget är betydligt värre.

President Rouhani, som tillträdde ifjol, har därför tvingats införa matpaket till sju miljoner familjer som tjänar under motsvarande 1 400 kronor i månaden.

Dagens Nyheter rapporterar från köerna utanför livsmedelskedjan Sharvand: ”Men de som kvitterat ut sin ranson på Sharvand verkar mer missnöjda än tacksamma”.

En akademiker som kör taxi säger att ”Det här lindrar ungefär som plåster mot huvudvärk”.

Tre personer har dött av kyla och hunger i matköerna där många väntat i över sex timmar.

Under ”reformpresidenten” Rouhani har 104 avrättningar genomförts de första 5 veckorna i år. Offentliga hängningar syftar till att skrämma. Likaså den upptrappade repressionen mot arbetaraktivister.

De islamistiska diktaturen i Iran fruktar varje form av opposition, i synnerhet oberoende arbetarorganisationer och fackföreningar.

Kända fackliga aktivister har dömts till långa fängelsestraff.

Också släktingar till aktivisterna angrips. Kusinerna Zaniar och Loghman Moradi hotas av avrättning för ett brott de inte begått. Det verkliga skälet är att Zaniars far är aktiv i motståndet mot regimen.

Den mest kände facklige ledaren i fängelse är Reza Shahabi, kassör och en av grundarna av bussförarnas fackförening i Teheran, vahedsyndikatet. Han har suttit i det ökända Evinfängelset sedan juni 2010. Tortyr, misshandel, isoleringscell och förhållandena i fängelset har allvarligt skadat hans hälsa.

Reza Shahabi är idag i praktiken förlamad på vänster sida. Efter en tre veckor lång hungerstrejk för ett år sedan släpptes han tillfälligt, men trots flera läkarutlåtanden, senast i oktober, om att han måste få vård blev han åter inlåst i fängelset. En rad fackföreningar med Vahedsyndikatet i spetsen kräver hans frigivning. Senast i helgen antog Kommunal sektion SLSO sjukvård norr i Stockholm ett uttalande för frigivning av fackliga akvister i Iran. rld : Wo Foto

En annan känd aktivist i fängelse är Behnam Ebrahimzaseh, som suttit tre år av ett straff på fem år.

Myndigheterna har vägrast honom permission för att besöka sin leukemisjuke son.

Men trots repressionen har arbetarprotesterna ökat under de senaste åren. Oftast är det strejker och protester mot löner som inte betalats ut, eller mot nedläggningar.

Det finns flera kommittéer och grupper av aktivister som försöker stödja de oberoende facken. Två aktivister från Samordningskomittéen för att stödja bildandet av Arbetarrorganisationer, Afshin Nadimi och Mehrdad Sabori, dömdes nyligen till fängelse.

Två tusen arbetare har de senaste två månaderna deltagit i strejker i gruvföretaget Chardormalu, en för Iran mycket viktig industri. Gruvan förser en stor del av landets stålindustri med råvaror. Protesterna började med en timmes strejk den 27 november, för högre löner och mot att det lokala fackets ledare, Bahram Hassaninejad, avskedats.

När de lokala myndigheterna vägrade att Hassaninejad skulle återanställas svarade 2 000 arbetare med en tre dagars strejk första veckan i december. När nya besked kom att avskedandet stod fast strejkade orum / Remy Steinegger mic F

o Econ

“Atmosfären var öppen och inbjudande”, tyckte Bildt om Rouhani, som fortsätter repressionen mot iranierna.

arbetarna på nytt. Guvernören gav då order om arresteringar. Totalt har 28 arbetare gripits, bland dem Hossein Jenayi, facklig ledare för bemanningsföretaget

Toos Asphalt. Detta visade ihåligheten i uttalandet från vicepresidenten Ishaq Jahangiri, i ett försök att dämpa protesterna, att ingen ska arresteras på grund av löneprotester. ■

INTERNATIONELLT

13 FEBRUARI 2014 #1 087

12

Putins PR-spel Rapporterna i media kommer som vanligt sent och säljs in till oss veckorna innan invigningen av olympiska vinterspelen i ryska Sotji.

Reaktionerna från makten i Internationella olympiska kommittén (IOK) och Putins folk är minst sagt sena och vaga till de avslöjandena om slöseri, korruption och miljöförstöring som tornade upp. Efter alla internationella protester mot de nya ryska antigaylagarna avslöjades det nu att tusentals migrantarbetare inte fått ut sina löner. När arbetare vågat kräva sin rätt har de själva blivit anklagade, fängslats, misshandlats och deporterats. Om TV-tittarna fått chansen att före OS avgöra om spelen skulle hållas till detta pris hade svaret blivit nej.

vid Svarta havskusten till Krasnja Poljana, 4,7 mil upp i bergen, fått kosta 56 miljarder kronor.

Det mesta har byggts nytt från grunden: sportanläggningar, vägar, järnväg, flygplats, hotell och hamn.

Hamnen har till och med fått byggas om en gång sedan den första spolade bort av ett oväder. Kostnaderna har skenat på grund av dålig planering och korruption. Rodelbanan som skulle kosta dryga 330 miljoner kronor slutade på mer än 2 miljarder kronor och så vidare.

STEFAN LUNDQVIST

40 000 soldater, poliser och elitsoldater bevakar spelen. Risken är förstås stor att separatister från de närliggande regionerna vill slå till mot Putins OS med terrorattentat.

På gatorna har polisen förstärkts med reaktionära kosacker.

Nu är vinterspelen i Sotji igång och fokus har flyttas till fantastiska sportsliga upplevelser framför TV-skärmen.

Demonstrationer mot diskriminering av homosexuella, mot IOK:s korrupta pampar, mot behandlingen av de byggnadsarbetare som gjort spelen möjliga, mot att floden som förser Sotji med dricksvatten och fisk har förstörts av utsläpp, måste ha inrikesministeriets tillstånd och göras i en park 18 kilometer från arenorna.

rs.sundsvall@socialisterna.org

CWI i Skottland tog initiativet till lokala kampanjer mot den hatade sovrumsskatten, som efter massiva protester nu skrotas.

Foto: Stuart Crawford / Flickr CC

Seger i Skottland:

Sovrumsskatten avskaffas I förra veckan beslöt det skotska parlamentet att från den 1 april i år ska ingen hyresgäst behöva betala den hatade straffskatten Bedroom Tax (sovrumsskatten) på lågavlönade hyresgäster i motsvarande allmännyttan.

Det är en väldig seger för de lokala kampanjer som förenades i Scottish Anti-Bedroom Tax Federation (Antisovrumsskattkampanjen) i april i fjol.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

S

å fort det stod klart att den styrande brittiska högerkoalitionen skulle införa en sovrumsskatt, minska bostadsbidragen för att tvinga hyresgäster att flytta till mindre lägenheter, svarade CWI i Skottland med att ta initiativ till lokala kampanjer mot denna pålaga. Med den segerrika kampanjen mot Poll Tax som fällde Thatcher i början av 1990-talet som förebild byggdes ett verkligt gräsrotsmotstånd upp. Den 30 mars i fjol demonstrerade 8 000 i Glasgow och 5 000 i Edinburgh I Dundee vann kampanjen sin första seger i fjol när kommunfullmäktige beslöt att ingen som inte kunde betala skulle vräkas. Sedan följde andra kommuner efter och till sist kom beskedet från det skot-ska parlamentet: Sovrumsskatten slopas.

– Den skotska regeringen planer-

ar nu att öka finansieringen för att försäkra att för 2014/15 inte något av de 85 000 hushåll i Skottland som påverkas av skatten kommer att få betala.

– Masskampanjer, organiseringen av hundratals offentliga möten kors och tvärs i Skottland, tusentals marscherar på demonstrationer, lobbygrupper och protester i råd, ledamöter av det skotska parlamentet och den skotska regeringen och en vägran att ta emot alla möjligheter till vräkningar, visade sig vara en ostoppbar kraft.

– Den skotska Antisovrumsskattskampanjen, som förenade majoriteten av lokala kampanjer, var avgörande i denna seger. Den skotska regeringen kom under en enorm press från kampanjens krav på att det styrande SNP [det skotska nationalistpartiet, med egen majoritet i parlamentet] skulle använda de befogenheter man har för att avskaffa skatten, säger Philip Stott. Socialist Party (Socialistpartiet, CWI i Skottland) i en kommentar. ■

Om bakgrunden: Läs Offensiv # 1 054, 13 juni 2013: Kamp mot somrumsskatten

S

port används för politiska ändamål och att arrangera ett OS ger möjlighet till en både inhemsk och global styrkedemonstration och propagandashow.

Samtidigt kan de storföretag som snor åt sig kontrakten för OS-projekten skära guld. Den ryska statsledningen, understödd av bolag som Gazprom och utvalda oligarker, satsade allt för att få vinter-OS till Sotji 2014. President Putin reste personligen till IOK:s slutomröstning i Guatemala 2014.

Omröstningen hade föregåtts av ett intensivt arbete med att påverka de asiatiska delegaterna i IOK till att rösta för Sotji. Att påverka IOK-delegater innebär inte sportsliga argument eller tal om mänskliga rättigheter. Vi har istället genom åren lärt att det handlar om personliga mutor och politiska påtryckningar. Förutom detta hade Putin som en skygglapp med sig 150 ton byggmaterial till Guatemala City.

En isbana byggdes upp och den berömda konståkaren Pusjenko OS i Sotji har kostat mer än något annat OS och arbetare har bl a fängslats och misshandlats.

Foto: www.kremlin.ru

gjorde några hopp och piruetter framför imponerade IOK-delegater.

Putin spände ögonen i delegaterna, talade unikt till dem på engelska och OS 2014 gick till Ryssland.

Det har många gånger talats om

nepotism när man talar om Putin.

Olympiska vinterspelen i Sotji blir det dyraste hittills. Uppgifter finns om en slutnota på 430 miljarder kronor. Som jämförelse kostade det hyllade OS-arrangemanget i Lillehammer 8,5 miljarder.

För Putin – som har en datja i granndalen – har OS i Sotji fått kosta vad det vill. Byggkontrakten har – som visades i en israelisk dokumentär, ”Spelet om Sotji”, i SVT förra veckan – i första hand gått till hans släkt, vänner och förtrogna kapitalister. Korruption räknar man med i dagens Ryssland, men avsaknaden av kontroll har varit extrem då så mycket har stått på spel och statskassan tycks ha stått vidöppen.

För att nämna ett exempel har bygget av en bilväg mellan Adler

Vi får hoppas att de svåra omständigheterna ändå inspirerar till både mod och kreativitet hos publik och deltagare så att arbetarnas, gayaktivisternas och miljökämparnas krav demonstreras globalt under spelen. För allt stöd i den kampen kommer att behövas också efter att den olympiska elden släckts den 23 februari. ■

13

”Den genuina bosniska våren”

Det sjuder av ilska i Bosnien över regeringens attacker mot arbetare och ungdomar.

Ilskan över den svåra ekonomiska situationen, politisk korruption, massarbetslöshet och fattigdom har kokat över i Bosnien och Hercegovina. Under tre dagar av blixtsnabb kamp av arbetare och ungdomar har regeringen skakats i sina grundvalar.

J. HIRD

cwi@worldsoc.co.uk.

DAG 1 onsdag den 5 februari Avskedad personal från det privatiserade och nu stängda kemiska fabriken DITA i norra Bosnien, och arbetare från tre andra företag, demonstrerade. De anklagade regeringen för att stå overksamma samtidigt som flera statliga företag kollapsade efter privatiseringarna. ”Val kommer inte att förändra någonting och endast åtgärder som dessa, och tyvärr ännu mer radikala åtgärder, kan tvinga våra politiker att avgå”, sa en demonstrant.

Fotbollsfans slöt upp med arbetarna, liksom arbetslösa. Stenar kastades och däck sattes i brand. Minst 20 människor skadades och över 20 gripanden gjordes.

DAG 2 torsdag den 6 februari Arbetare fortsatte att demonstre-

ra i Tuzla. En våldsam strid ägde rum där 130 personer, varav 104 poliser, skadades. Tårgas användes då tusentals försökte storma regeringsbyggnader i staden.

Men Tuzla var bara gnistan som antände ett djupt missnöje i hela Bosnien. Solidaritetsprotester hölls

i huvudstaden Sarajevo och städerna Zenica, Bihac och Mostar.

Premiärminister Nermin Niksic höll ett säkerhetsmöte och skyllde oundvikligen på huliganer för oroligheterna.

I verkligheten var det arbetare som visade vägen. Demonstranterna bestod ursprungligen av i huvudsak arbetare som sagts upp när statliga bolag sålts och sedan kollapsat under privat ägande. Senare anslöt sig tusentals arbetslösa och ungdomar till demonstrationerna.

Bosnien har en arbetslöshet på 44% och en av fem människor lever under fattigdomsgränsen. Även de i arbete får hanka sig fram på 250450 euro per månad. Många arbetare på DITA har inte fått betalt på över två år! ”Det var vår regering som sålde statliga tillgångar för småpengar och lämnade folket utan pension, jobb eller sjukförsäkring”, säger 24åriga Hana Obradovic, en universitetsutbildad arbetslös från Sarajevo.

Regeringen beordrade skolor att stänga på fredag.

DAG 3 fredag den 7 februari På

fredagen hade protesterna spridit sig till över 30 städer i

Bosnien och med protesternas utbredning växte också ilskan mot de korrumperade politikerna.

Demonstranter satte eld på regeringsbyggnader i Sarajevo. 145 personer skadades i huvudstaden, däribland 93 poliser. Polisen använde gummikulor och tårgas för att skingra demonstranter då de stormade ett av presidentens kontor, som sattes i brand.I det före detta gruvområdet i Zenica demonstrerade tusentals och 50 skadades. Facebook användes för att organisera protester. Folket skanderade ”Tjuvar!” och ”Revolution!”.

Sakib Kopic, en av arbetarrepresentanterna, sa att de var ”folkets svar” till regeringens misslyckande i att ta itu med den pågående ekonomiska nedgången. ”Det här är det rop av raseri, hunger och hopplöshet inför framtiden som har ackumulerats under åren efter konflikten och exploderar just nu”, skrev lokaltidning Dnevni Avaz i en ledare.

Flera tusen demonstranter i Mo-

star stormade två kommunala byggnader och satte eld på stadshuset.

Polisen ingrep inte. En ung demonstrant i Bihac skämtade och sammanfattade avskyn bosnierna har för den korrupta politiska klassen och deras nepotism: ”Varför finns det inget sex i bosniska statliga institutioner? Eftersom de är en familj!”.

På en hemmagjord skylt i Tuzla stod det helt enkelt ”Jag fungerar inte. Jag har kommit hit för att förstöra regeringen”.

På fredag brände folk ned regeringsbyggnader i Tuzla. Ögonvittnen har berättat för oss att den särskilda kravallpolisen tog av sig sina

hjälmar och skyddskläder och lät demonstranterna göra vad de hade kommit för att göra. Polisen applåderades sedan av demonstranterna och handskakningar utväxlades med demonstranter. ”Jag tror att detta är en genuin bosnisk vår. Vi har inget att förlora.

Det blir mer och mer av oss på gatorna, det finns omkring 550 000 arbetslösa i Bosnien”, säger Almir Arnaut, en arbetslös ekonom och aktivist från Tuzla.

I Zenica och Tuzla tvingades politikerna som ansvarar för privatiseringar avgå efter trycket från demonstranterna.

Varför nu? Och åt vilket håll går protesterna nu?

Bosniska arbetare har uthärdat 20 års elände sedan inbördeskriget.

Tjugo år av massarbetslöshet. Maktuppdelning längs etniska linjer har möjliggjort för korrupta politiker att berika sig själva i det fattigaste landet i Europa. Arbetare har varit ovilliga att kämpa av rädsla för att provocera fram etniska spänningar igen. Men det finns en gräns. De omfattande privatiseringarna och nedläggningarna har varit droppen.

Det finns en längtan efter arbetarklassens enighet i Bosnien, vilket återspeglas på plakat och på Facebook. På ett plakat stod det ”Vakna Tito! Se vad dina pionjärer gör!” (”Pionjärerna var de unga kommunisterna när Tito styrde). Även på Facebook finns det ett foto som cirkulerar: Tito tittar på sin klocka och bildtexten säger ”Dags att återvända”.

Det är förståeligt att det finns en viss nostalgi för Tito även bland ungdomar. Föräldrar berättar för sina barn om de tider då alla hade ett jobb, ett hem och en framtid att se fram emot, trots den diktatoriska stalinistiska enpartiregimen som styrde den jugoslaviska planekonomin. Kapitalismen föddes i Bosnien genom ett fasansfullt etniskt inbördeskrig och har inte erbjudit någonting för den bosniska arbetarklassen förutom fattigdom, korrupta politiker och hot om ytterligare etniska konflikter.

Det bosniska upproret har pågått

under en kort tid, men redan nu strävar arbetare och ungdomar efter enighet. De förenas i sitt fullkomliga förakt och hat mot den korrupta regeringen och deras svansar. Inget politiskt parti representerar arbetarklassen i Bosnien just nu.

Det är viktigt att cirka 300 aktivister och medborgare i Banja Luka, huvudstad i Bosniens serbiska hälft, iscensatt en fredlig marsch för att kräva enighet bland alla Bosniens etniciteter.

De sa ”Vi är alla medborgare i Bosnien och vi alla har samma svåra liv här”.

Arbetare och socialister världen

över hyllar de bosniska arbetarna och ungdomarba i deras kamp mot privatiseringar och korruption och för ett bättre liv. Denna kamp kan bara konsekvent föras med perspektivet av en brytning med kapitalismen och med en kamp för en socialistisk politik som bygger på arbetardemokrati.

SOLIDARNOST I REVOLUJICA! ■

HISTORIA

13 FEBRUARI 2014 #1 087

14

För exakt 100 år sedan utkämpades vårvintern 1914, ett halvår före första världskrigets utbrott, en förbittrad strid mellan Sveriges radikaliserade arbetar- och ungdomsrörelse och en högeraktivism för militär upprustning, som närdes av drömmar om kunglig revansch och “en modig svensk uppslutning på Tysklands sida” i den imperialistiska maktkamp som det hade börjat skramlas för på kontinenten.

Två år av aktivism kulminerade den 6 februari 1914 i ett gigantiskt “bondetåg” som bakgrund för en kunglig kupp. Det tal kungen höll till bondetåget på slottets borggård innebar dödsstöten åt den liberala regering som letts av Karl Staaff och lovat militär nedrustning sedan det första andrakammarvalet med allmän rösträtt för män 1911. Kuppen besvarades av ett ännu större arbetartåg i protest mot kungavälde och militarism den 8 februari.

Sveriges radikaliserade arbetare och ungdomar tog kamp mot högerns militära upprustning för hundra år sedan.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

100 år sedan kungens borggårdskupp

P

å Balkan hade redan 1912 ett krig utbrutit mellan Turkiet och stater som Serbien, Bulgarien, Grekland och Albanien, vilket fått både de österrikisk-ungerska och ryska kejsardömena att kasta lystna blickar på Balkan. Den svenska generalstaben och kretsarna kring Gustav V vädrade ett tyskt krig mot Ryssland och vägrade där för blankt att godta de sänkta militärutgifter som hade utlovats av Karl Staaff efter valsegern för både liberaler och socialdemokrater 1911.

Aktivisterna runt kung Gustav V och dennes tyskfödda drottning Victoria såg en ny chans till storsvensk revanschism efter den snöpliga förlusten av Norge 1905.

Att med hjälp av Tyskland införliva Åland och återta Finland från rysk till svensk överhöghet var för aktivismen ett viktigt motiv för den kampanj, som också innehöll en folkinsamling till bygget av en pansarbåt, F-båten.

Den mest kände aktivisten var utan tvekan upptäcktsresanden och senare nazistsympatisören Sven Hedin, vars broschyr ”Ett varningsord” 1912 spreds gratis till i stort sett varje hushåll.

Initiativet kom från militären, medan den ideologiska ammunitionen hämtades från källor som Harald Hjärnes nationalromantiska skroderande om stormaktstiden och Karl XII och statsvetaren och högerpolitikern Rudolf Kjelléns storgermanska idéer. Dennes teser om den starkes rätt, livsrum och nationalsocialistiska folkhem fick på 1920- och 30-talen de tyska nazisterna att ge ut hans bok ”Stormakterna” i 25 tyska upplagor. ”Vi vet alla mot vem det rustas,

den inre fienden”, replikerade August Strindberg under den så kallade Strindbergsfejden 1910-12 mot den nya Karl XII-kulten, vilket gjorde honom till en hjälte bland aktivismens främsta motståndare inom det socialdemokratiska ungdomsförbundet och partiet.

Ungdomsförbundet hade spelat en nyckelroll för att sätta arbetarrörelsen på fötter efter nederlaget i storstrejken 1909. Förbundets fotvandrande agitatorer och röda bilen-turnéer blev snabbt legendariska. På partikongressen 1911 hade vänsterflygelns Fredrik Ström valts till partisekreterare och Ungdemokraternas Zeth Höglund valts in i partistyrelsen. Något som skärpt den interna partifejden mot partiledaren Hjalmar Brantings försiktigt tassande samarbete med Staaffliberalismen.

Den socialdemokratiska ungdomen och vänstern hämtade, som Z Höglund livligt skildrat i memoarboken Från Branting till Lenin, enorm inspiration från den sista mäktiga internationella opinionsyttringen mot militarismen av den socialistiska Internationalens extrakongress i Basel 1912, där han och Fredrik Ström deltog tillsammans med Branting och LO-ledaren Herman Lindqvist. ”Skall vi offra livet vill vi göra det i folkfrihetens och kulturens tjänst, i en revolutionär resning mot militarismen och kapitalismen... Icke som uniformerade slavar i kungarnas härar”, citerar Höglund den danske S-ledaren Fredrik Borgbjerg.

Det var den sista stolta samlingen av Internationalen innan det historiska sveket vid krigsutbrottet i augusti 1914, där alla gamla ledare som Bebel (död 1913), Jaurés

(mördad direkt efter krigsutbrottet 1914), Viktor Adler och Keir Hardie upprepade Internationalens gång på gång upprepade motstånd mot militarism och krig.

För högeraktivismen blev Karl Staaffs kapitulation för kraven på upprustning i december 1913 bara en manifestation av svaghet, som inbjöd till mer aggression. Samma dag lanserades det upprop som under pompa och ståt samlade 30 000 bönder och godsägare till ett bondetåg för militär upprustning och kungamakt den 6 februari 1914. ”De trettio tusen enfaldigas tåg” gisslade engångstidningen Bondfångaren, redigerad av Z Höglund, medan Branting yrkade avslag på det kungliga apanaget.

I det osande borggårdstal till bondetåget, som var skrivet av Sven Hedin och löjtnanten Carl Bennedich, slog Gustav V fast att ”min armé” och ”min flotta” ska upprustas i överensstämmelse med militärens ”oeftergivliga krav”. Sedan han kal�lat Staaffs begäran om ”nådigt bifall” till en kunglig reträtt oförskämd, begärde den förödmjukade statsministern omedelbart sin regerings avsked redan den 10 februari.

Medan liberalerna hukade sig hade den socialdemokratiska partityrelsen tagit initiativet till motstånd med protestmöten i hela landet på dagen för bondetågets intåg i huvudstaden, och i Stockholms arbetarkommun hade den vänsterledda styrelsen kallat till ett arbetartåg två dagar efter bondetåget, söndagen den 8 februari.

Att polismästaren Tamm meddelat pressen att arbetartåget skulle förbjudas hindrade inte mindre än 50 000 arbetare från främst Stockholm och mellan-Sverige att delta

i den dittills största demonstrationen i Sveriges historia. ”När folket gick fram förbi konungens slott, låg soldater i gård och i gång, men konungens flagga i gult och blått, var struken för från takets stång.

Folket gick fram under fanors brus, fanor av rödaste rött.

Det lyste som blod mot konungens hus, som lyckolängtan som blött.

Det steg som en vårens stormande våg över slottsmur och kungspolitik högt, högt ur de 50000des tåg under leven för fri republik.”

(Dikt av Ture Nerman i festskriften till Arbetartåget.)

Arbetartåget var ett mäktigt styrkebesked. Och när den populäre borgmästaren Carl Lindhagen dömdes till 100 kronor i böter för att under arbetartåget ha utropat ”leve republiken”, därtill på en sabbatsdag, donerade tiotusen republikaner var sin ettöring till böterna!

Kuppen ledde till att kungen handplockade en av storfinansen helt dominerad regering, ledd av akademikern Hjalmar Hammarskjöld, som under världskrigets år kallades ”Hungerskjöld” – med K.A. Wallenberg som utrikesminister, textilkungen Axel Vennersten som finansminister, redarkungen Dan Broström som sjöminister, friherren Johan Beck-Friis som jordbruksminister och Oscar von Sydow som civilminister.

Men nederlaget uppfattades som tillfälligt, medan arbetartågets väldiga uppslutning inspirerade till en enorm kamplust inom arbetarrörel-

sen, som omedelbart tog oppositionens ledning från de vacklande liberalerna. Ungdomsförbundets flygblad och pamfletter spreds i flera hundratusentals exemplar, och förbundet organiserade enligt Zeth Höglund enbart under påskhelgen 400 antimilitaristiska möten, med debatter långt in på natten.

Allra mest känd av ungdomsförbundets antimilitaristiska stridsskrifter är ”Det befästa fattighuset, antimilitaristisk handbok”, skriven av Zeth Höglund, Fredrik Ström och Hannes Sköld. I denna utslungades paroller som ”inte en man, inte ett öre till militarismen” och till de unga i vapenrock: ”Skjut icke! Kom ihåg att över kadaverdisciplinen för edra överordnade står solidariteten med era klassbröder, står plikten mot ert eget folk! Men om ni skjuter, så skjut åt rätt håll!”

Trots den fortsatt stora majoriteten för oppositionen i det val som hölls på våren satt kungaregeringen kvar, efter krigsutbrottet i augusti 1914 tack vare den borgfredspolitik som Hjalmar Branting utropade i kölvattnet av de tyska socialdemokraternas chockerande stöd till kejsarens krigskrediter och Internationalens sammanbrott.

Något som ledde det Socialdemokratiska ungdomsförbundet till stöd för den internationalistiska Zimmerwaldkongressen mot den imperialistiska krigspolitiken 1915 och organiseringen av en svensk Arbetarfredskongress 1916, de förs-ta stegen mot en ny revolutionär International.

Detta bidrog med all säkerhet till att Sverige aldrig öppet drogs in i kriget, annat än genom frivilliga militärer till den vita sidan i det finska inbördeskriget 1918. ■

PARTI 15

Procent av mål

Norrbotten

598 kr

Västerbotten

Totalt

20% 15 919 kr

0 kr

Mellannorrland

474 kr

Stockholm

7 575 kr

Mellansverige

100 kr

Västsverige

7 172 kr

Sydsverige

0 kr

Val i Sydafrikas 7 maj: Stöd WASP

S

ydafrikas arbetarparti Workers and Socialist Party (Arbetaroch socialistpartiet) ber om ditt stöd i det kommande sydafrikanska valet som hålls den 7 maj.

Valkampanjen, inkluderat dyra depositionsavgifer innan valet, kommer att kosta nära 1,2 miljoner kronor.

En

internationell

kampanj på-

går till stöd för WASP i valet. I Sverige hoppas vi kunna samla in 27 000 kronor (ca 3 000 euro). Bidrag till WASP:s valinsamling kan sättas in på Offensivs PlusGiro 87 96 49-2, märk talongen ”WASP”. ■

Stöd RS kamp med ett bidrag

F

örra veckan skrev jag om en bra start i februari. Den senaste veckans Offensivförsäljning har dock haft låga resultat.

Sätt gärna in ett bidrag till ekonomikampanjen på Offensivs plusgirokonto 87 96 49-2. Alla bidrag, stora som små, tas tacksamt emot. ■

• Fäll regeringen och bryt högerpolitiken. Följ massprotesternas Europa.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas uppror: från revolutionerna i Nordafrika till generalstrejkerna i Sydeuropa.

SEBASTIAN OLSSON

sebastian.olsson@socialisterna.org Undantaget är Västsverige där medlemmar i Göteborg i fredags och lördags sålde 94 tidningar och 4 prenumerationer och fick ihop 1 902 kronor.

I Stockholm såldes i fredags 64 tidningar och 5 prenumerationer och i lördags 44 tidningar och ytterligare 5 prenumerationer. 1 533 respektive 1 987 kronor samlades in.

Systemskiftet i välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kollektivtrafiken.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.

Nu krävs en rejäl uppryckning för att nå målsättningarna. Hittills i februari har vi 15 919 kronor; det är bara 20 procent av 80 000 kronor.

Stockholm

Klimat- och miljöhot

Lokala frågor i Haninge

Rapport från partistyrelsen

Kongressmaterial: Världen

Vad innebär en socialistisk valkampanj?

RS Jordbro, ondag den 19 februari kl 19.00.

Plats: Träffen i Jordbro.

För mer info, ring 072‑524 42 95.

RS Brandbergen, torsdag den 20 februari kl 18.30.

Plats: Hgf-lokalen på Skorpionens gata 522.

För mer info: 072-231 09 62.

Göteborg

Kongressmaterial: Valår & Svenska perspektiv

RS Sandeslätt, RS Hammarkullen, torsdag den 20 februari kl 18.00.

Plats: Hammarhörnan.

För mer info: 072-307 81 43.

RS Farsta, torsdag den 20 februari kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 08-605 94 03.

RS Hjällbo, tisdag den 18 februari kl 18.00.

Plats: Hammarhörnan.

För mer info: 073-501 21 37.

Kongressmaterial: Valår & Svenska perspektiv

Kongressmaterial: Valår & Svenska perspektiv

Luleå

Sundsvall

RS Luleå, torsdag den 20 februari kl 19.00.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 0920-22 08 74.

Umeå

För mer info om RS Umeå: 076‑259 84 23.

Kongressmaterial: Sverige RS Husby/Tensta, torsdag den 20 februari kl 19:00.

Plats: Husby träff.

För mer info: 076-141 62 93.

Rapport från partistyrelsen RS Sundsvall. För mer info om plats och tid: 0703-63 60 87 / 070-227 42 21.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektiviseringar samt förnyelsebar energi.

• Avveckla kärnkraften.

• Stoppa gruvbolags och storföretags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

Trygga jobb

RS Södra, onsdag den 19 februari kl 18.00.

Plats: Mariatorget.

För mer info, ring 070‑354 33 16.

RS Majorna, onsdag den 19 februari kl 18.00.

Plats: Fjällgatan.

Kongressmaterial: Sverige inför valet

Socialistiskt program 2014

För mer info: 070-298 78 72.

Kongressmaterial: Valår & Svenska perspektiv

RS Kortedala, RS Biskopsgården, tisdag den 18 februari kl 18.00.

Plats: Partilokalen i Göteborg.

För mer info: 070‑606 59 81.

Malmö

RS Malmö: För info om RS Malmö/Lund: 073-633 22 92.

Gå med i

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

Nej till låglönemarknad!

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3.

Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

En skola för alla

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Mindre klasser och ökad lärartäthet.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd.

• För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Stoppa jakten på flyktingar. Åter-inför rätten till asyl.

• Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom massprotester, inklusive de anställdas ockupation av arbetsplat­sen om så krävs.

Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

• Enad, global kamp mot imperialismens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fack

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Kämpande och demokratiska fackföreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge de lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en demokratisk och socialistisk värld■

BRÄNNANDE

13 FEBRUARI 2014 # 1 087

”Kärrtorp inspirerande” Katerina Kleitsa från Xekinima (CWI Grekland), som varit med och byggt upp antifascistiska kommittéer i Thessaloniki, deltog på det antirasistiska forumet i Kärrtorp.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

– Samtidigt deltar vi i demonstrationer och möten med andra antifascistiska kommittéer och organisationer, för att stödja den antifascistiska rörelsen i Thessaloniki.

– Sedan vår antifascistiska kommitté byggdes upp har målet varit att komma i kontakt med så många

människor som möjligt i vårt område, och att göra vår kommitté större. Vi vet att vi inte kan känna oss trygga i att de (Gyllene Gryning) inte kommer försöka dyka upp i vårt område igen.

Vilka utmaningar ligger framför er?

– Den närmsta tiden kommer vi att delta i den ”antifascistiska månaden” från den 21 mars till den 21 april, som har kallats till av den antifascistiska koordinationen i Aten. Alla antifascistiska kommittéer i landet är inbjudna till att delta.

– I maj kommer kommunala och regionala val att hållas och Gyllene Gryning har utlyst kandidater i flertalet områden.

Den antifascistiska rörelsen måste bli involverad och kampanja mot dem, och förklara för lokalbefolkningen varför de inte ska rösta på dem. Det är väldigt viktigt att förhindra att Gyllene Gryning-medlemmar blir invalda i kommunfullmäktige eller får borgmästarposter.

Kan du berätta lite mer om den antifascistiska månaden?

– Den antifascistiska månaden börjar den 21 mars, då det är en

Foto: Sebastian Olsson

Vilken roll spelar den antifascistiska kommitté som du är en del av?

– Vår antifascistiska kommitté byggdes efter att medlemmar ur Gyllene Gryning hade aktiviteter i vårt område, där de delade ut flygblad och försökte komma i kontakt med lokalbefolkningen där. Vi visste att det enda sättet att hindra dem från att etablera sig i området var att bygga upp en antifascistisk kommitté, som kunde ingripa lokalt och tydliggöra att fascistiska idéer inte har något utrymme i vårt grannskap.

– Det är vad vi har försökt göra ända sedan dess, ingripa lokalt mot fascism och rasism. Vi har organiserat en endagsfestival och konserter, en cykeldemonstration, öppna möten, delat ut flygblad, satt upp affischer och samlat folk. Vi utlyste en lokal demonstration efter mordet på Pavlos Fyssas, där 200 personer slöt upp.

Katerina Kleitsa talade i Kärrtorp om den antifascistiska kampen i Grekland. global dag mot rasism, och slutar den 21 april, datumet för militärkuppen 1967.

– På grund av påskledigheterna kommer aktionerna att kulminera mellan den 11 och 13 april, med ett antifascistiskt möte med organisationer, fackföreningar, grupper, fronter och individer från hela Europa.

– Mötet kommer att innehålla diskussioner, workshoppar, konser-

ter och så vidare. Och huvudsyftet är att bygga och stärka den antifascistiska rörelsen över hela Europa, eftersom fascistiska idéer och organisationer blir alltmer populära i europeiska länder.

– Vi kommer bland annat att diskutera möjligheterna för en alleuropeisk protestdag mot fascism, kanske till hösten 2014.

Den antifascistiska koordinationen kommer snart att utannonsera fler detaljer.

Vad tyckte du om det antirasistiska forumet i Kärrtorp?

– Att få delta i det antirasistiska forumet i Kärrtorp var väldigt inspirerande. Att organisera lokala föreningar är vitalt i kampen mot fascismen.

– Att så många deltog i så många olika åldrar i olika workshoppar och utbyta idéer fick mig att känna optimism över vad nätverket Linje 17 mot rasism kan uträtta den kommande tiden. ■

Folkomröstningens resultat i Schweiz – en varning Den gångna helgens folkomröstning i Schweiz slutade i att ja-sidans krav på begränsad invandring vann en ytterst knapp majoritet – 50,32 procent. Det skiljde inte mer än 19 500 röster. Drygt hälften av de röstberättigade deltog.

Resultatet i Schweiz är en varning och en maning till en alleuropeisk kamp mot rasism och högerpolitik.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

F

olkomröstningens resultat har välkomnats av högerextrema partier runt om i Eu-

ropa. ”Schweiz är ett föredöme”, kommenterade exempelvis det rasistis-

ka högerpartiet Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson.

Efter folkomröstningen har landets högerregering tre år på sig att omförhandla avtalet med EU om den så kallade fria rörligheten

PRENUMERERA PÅ

och ersätta det med ett liknande kvotsystem som redan gäller för invandring utanför EU. Bakom ja-sidan stod landets högerpopulistiska rasistparti SVP (Schweiziska folkpartiet).

Det är samma parti som drev fram ett ja till att förbjuda minareter i landet i follkomröstningen 2009.

SVP, som länge leddes av mångmiljardären Christoph Blocher, är landets största parti. Blocher var för övrigt en av ja-sidans huvudfinansiärer.

Partiet har under 2000-talet kapitaliserat på det växande missnöjet med etablissemanget och att det

gamla välståndet inte längre kunde tas för givet. SVP skyller alla problem på den påstådda ”massinvandringen”, samtidigt som man är en ivrig försvarare av nyliberalismen.

Tidigare var man också för de avtal med EU, som de nu vill skrota. År 2003 kom SVP för första gången med i den federala regeringen, vilket ”hälsades med applåder från landets banker och storföretag”, enligt nyhetsbyrån AP i november 2003. Övriga etablerade partier har inte haft några problem att samarbeta med SVP. ”De etablerade par-

tierna, inkluderat Socialdemokraterna, har inte satt någon pariastämpel på SVP”, noterade en schweizisk statsvetare häromåret.

Att nej-sidan kom att domineras av de etablerade partierna och arbetsgivarna, som ser den fria rörligheten som ett medel att pressa ned löner och arbetsvillkor, bidrog starkt till den knappa ja-segern. Men sista ordet är långt ifrån sagt. Ja-sidans vinst kommer att följas av reaktion när det står klart att begränsad invandring kommer att följas av en hårdare högerpolitik på alla områden. ■

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: offensiv@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta