Offensiv 1089

Posttidning A

27 februari 2014 / # 1 089 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

Urspårad högerpolitik

Stadsdelsråd bildat i Järva

3 8-9

Vården lider av ­högerpolitiken

11

Ukraina efter Janukovytjs fall

Elevkampanjens början Under lärarstrejken 1989 förespråkade minibyråkraterna inom Elevorganisationen rent strejkbryteri från eleverna. Detta fick inget gehör. Eleverna sympatistrejkade och

demonstrerade i tusental, flera gånger. Ur detta föddes en ny, socialistisk elevorganisation: Elevkampanjen.

– sidan 4

16

Foto: Thomas Pihl

T

rots allmänt kända stora och växande brister i järnvägsunderhållet har ledningen för det statligt ägda Infranord, Sveriges största aktör för underhåll, beslutat att sparka 390 anställda och göra sig av med 30-40 procent av maskinparken.

– läs mer på sidan 12

Göteborg i kamp mot skolnedskärningar

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr).

T ex: offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

27 FEBRUARI 2014 # 1 089

2

EN ALLIANS FÖR ÅTSTRAMNING E tt halvår innan valet gör Moderaterna helt om och flaggar för framtida skattehöjningar.

Omsvängningen kommer efter att de så kallade nya Moderaterna sedan 2006 har genomfört fler och större skattesänkningar än vad de gamla Moderaterna föreslog i partiets katastrofval 2002. ”År 2000 tog samhället in 51,5 procent av BNP i skatt. 2015 kommer det enligt prognoserna att vara 44 procent. Den differensen motsvarar 330 miljarder kronor, en obeskrivligt stor summa. Det motsvarar runt 700 000 anställda – exempelvis sjuksköterskor eller lärare.” Så beskrev Daniel Suhonen skattesänkningarnas omfattning och förödande konsekvenser för samhällsekonomin i en debattartikel i Sydsvenskan den 17 februari.

Skattesänkningar, som främst gynnat välbärgade män och bolag, har varit grundbulten i Alliansens ”arbetslinje”. Men efter att ”arbetslinjen” havererat och även traditio­ nellt borgerliga väljare väljer välfärd istället för fortsatta skattesänk­ ningar ligger stödet till regeringen på en rekordlåg nivå.

Det är för att om möjligt bättra på opinionssiffrorna som Modera­ter­ na nu låter som en kopia av Social­ demokraterna. ”Nu ska allt vi gör finansieras krona för krona”, sa exempelvis statsministern i förra veckan som en förklaring till de skattehöjningar och nedskärningar som Moderaterna vill genomföra om de får regera vidare efter valet. M vill bland annat sänka s­ tudenternas studiebidrag (bidragsdelen i studiemedlet sänks med 300 kronor och

lånedelen ökar med 1 300 kronor), dra ned på anslagen till de statliga myndigheterna samt höja skatterna på alkohol och tobak ­ och ta bort avdraget på pensionssparande. Det ska sammantaget ge statskassan ett tillskott på 9 miljarder kronor, vilket i sin tur ska användas till ”utbildningssatsningar”.

Ekonomin måste stramas åt är Moderaternas budskap, och Socialdemokraternas. Ett budskap som till och med bankekonomer och borgarpress har svårt att ta till sig. ”Den svenska valrörelsen är lätt absurd.

Socialdemokraterna tävlar med Moderaterna om finanspolitiska åtstramningar”, skrev Dagens Industri under rubriken ”Tjänstefel att strama åt ekonomin” den 21 februari.

De besparingar som regeringen aviserar för de statliga myndigheterna på 0,3 miljarder kronor nästa år och 1,1 miljard åren framöver betecknar fackförbundet ST:s förbundsordförande Britta Leijon som ett ”bedrövligt förslag som kommer att få konsekvenser både för medborgare och anställda”.

Regeringens nya signaler ska ses mot bakgrund av att det enligt statliga Konjunkturinstutet krävs både kraftiga skattehöjningar och nedskärningar på totalt 91 miljarder kronor under perioden 2016-2018 för att nå det godtyckliga överskottsmålet som säger att de offentliga finanserna måste visa ett överskott på 1 procent av BNP över en konjunkturcykel. Överskottsmålet har i det närmaste lagfäst åtstramningspolitiken och att S och M nu tävlar om vem som ska genomföra de värsta åtstramningarna ger en föraning om vad som väntar efter valet.

Rättvisepartiet Socialisterna säger nej till fortsatt åtstramande högerpolitik och en kapitalistisk ”budgetdisciplin” som bara är en ursäkt för nya pålagor.

Vad som behövs är ­ordentliga och offentliga satsningar på välfärd och infrastruktur och en politik som tar pengarna där de finns – hos superrika, bolag och banker.

Kort sagt en socialistisk politik. ■

SPÖKET SOM ALLTID GÅR IGEN

”E

tt spöke går runt i världen – socialismens spöke”.

Så skulle inledningen lyda på en uppdaterad version av det Kommunistiska mani­fest som Karl Marx och Friedrich Engels skrev och som kom ut för första gången i februari 1848. Stort grattis på 166-årsdagen. När den globala makteliten höll sitt senaste årsmöte i schweizis­ka Davos tidigare i år var det socialismen som spökade. Rädslan för re­volter och uppror svävade över mötet. En del skulle nog säga att detta g jorde att överklassens firmafest kom av sig, vilket är glädjande.

Det var också många av talarna om citerade Karl Marx. En av dem var ekonomen Nouriel Roubini, som lyssnar till smeknamnet Dr Doom efter att han tidigt varnade för dagens globala kapitalistiska kris.

På Davosmötet menade Roubini att Karl Marx insikter är lika användbara idag som de var för 100 år sedan och att kapitalismen hamnat i en ond cirkel. ”Vinsterna är för mycket i förhållandena till lönerna och kapitalismen håller på att förgöra sig själv”.

Det ligger mycket i det, även om det är en grov förenkling av vad Marx skrev och sa. Mer sant är väl att kapitalismen håller på att förgöra planeten.

Klimatet är farligt nära den ”tipping point” där klimatförändringar blir självförstärkande och den globala temperatur­ ökningen skenar bortom all kontroll.

Men är det inte ett tecken i tiden att Roubini med flera inför samhällstopparna varnade för att de goda tiderna – för vem kan man fråga? – är förbi och att den groteska ojämlikheten varslar om klasskamp och sociala omvälvningar.

Världen har aldrig varit så ojämlik som den är idag. Mitt under Davosmötet kom en rapport som visade att: ”De rika har blivit allt rikare, vansinnigt mycket rikare under de senaste 30 åren. De fattiga har inte blivit fattigare, men inkomstskillnaderna till de rika har ökat dra­matiskt.

De 85 rikaste personerna i världen har en samlad förmögenhet som motsvarar den samlade förmögenheten hos 3,5 miljarder av världens fattigaste människor” (svenska.yle.fi den 23 januari). ”Bättre att ha någon omfördelning än en dramatisk kapitalistisk förstörande ombalansering”, föreslog Roubini och hans själsfränder för att råda bot på denna oordning. Men det är som att mana kapitalisterna till att bli lite snällare och inte gå så brutalt fram i jakten på vinster och rikedomar.

Marx själv hyste förstås inga illusioner. En socialistisk revolution var nödvändig för att stoppa kapitalismens utsugning samt plundring, för att befria mänskligheten. Eller som det heter i Manifestet: ”Må de härskande klasserna darra för en kommunistisk revolution. Proletärerna har i den inget annat att förlora än sina bojor. De har en värld att vinna.” ■

Rättvisepartiet Socialisterna uppmärksammas av lokaltidningen Nordost i Göteborg för det engagemang och kamp som partiet står för i Angered (Tidningen Nordost den 21 februari).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki och Natalia Medina • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Norrtälje 2014 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ 3

”Vi är förda bakom ljuset” S i Luleå vill privatisera stora delar av Luleå Hamn – Redan när hamnen gjordes om från en kommunal förvalt­ ning till ett bolag såg vi privatiseringshotet och reservera­de oss som enda parti mot beslutet. När beslutet ändå togs lade vi ett tilläggsförslag om att huvuddelen av verksam­ heten skulle ske i egen regi, men det röstades också ned.

Nu ser vi vad chefernas och politikernas plan var hela ­tiden, kommenterar RS kommunfullmäktigeledamot Robert Lund­ qvist nyheten om att det nya kommunala bolaget Luleå Hamn vill lägga ut hela Victoriahamnen (som hanterar bulk­ gods) på entreprenad.

JONAS BRÄNNBERG jonas.brannberg@socialisterna.org

E

Argumentet var att verksamheten nu skulle samlas under Luleå Hamn AB. Bland de som föll för argumenten var Vänsterpartiet, som röstade för bolagiseringen. Istället planerar hamnen nu att upphandla hela Victoriahamnen.

– Ledningen har aldrig talat

om något för personalen. Istället har de invaggat personalen i falsk säkerhet. Vi har till och med fått vara med i utredningen om hur verksamheten ska se ut i framtiden, vilka maskiner som behövs o s v, berättar Sven-Erik Westman.

Hur är stämningen bland dina medlemmar?

– Ja, det förstår du ju själv. Även om det handlar om en verksamhets­ övergång där personalen följer med ses förstås ett kommunalt bolag som en säkrare arbetsgivare och som en som kan driva verksamheten mer långsiktigt.

– De säger också att de ska bli effektivare. Hur då? Den nya entreprenören ska också betala kostnaderna för hamnkranar, löner o s v.

Vad tycker du om att det är en Sledd bolagsstyrelse som har beslutat om detta?

– Ja, det finns ju högersossar. Jag är själv sosse. Jag tycker det är svagt agerat. Vi har begärt att få t­räffa ledningen för att få säga vad vi tycker om det här. Sen får vi se vad som händer. Den 10 och 11 mars blir det MBL-förhandling.

Victoriahamnen i Luleå ska privatiseras på Socialdemokraternas förslag. Även Vänsterpartiet röstade för.

Offensiv har tidigare rapporterat om de protester som sker mot hamnprivatiseringar. I Helsingfors hamn har en liknande privatisering lett till massavskedanden och försämrade arbetsvillkor. Senast förra veckan vann dock portugisiska hamnarbetare en seger efter strejker och internationella solidaritetsaktioner.

– Nu krävs det protester även i Luleå. RS stödjer de som vill kämpa för att stoppa privatiseringen. Här i Luleå stoppade lokalvårdarna med stöd av RS och andra ­privatiseringen av skolstädningen för några år sedan, så visst går det att vinna. Andra fackföreningar borde ta stöduttalanden och också erbjuda praktiskt stöd till Transportarbetarförbundet för att kunna försvara jobb och arbetsvillkor, avslutar Robert Lundqvist. ■

Foto: Joakim Westerlund / Flickr CC

tt argument vid bolagiseringen var just situationen i Victoriahamnen, där hamnförvaltningen skötte hamnkranarna men där ett annat privat bolag har skött den vidare hanteringen på kaj, något som med rätta har beskrivits som ineffektivt och otydligt. Villkoren för arbetarna i det privata bolaget har också varit betydligt sämre, där många använt ordet ”daglönare” för att beskriva arbetssituationen.

Dessutom ska de ha vinst också, ­säger Sven-Erik Westman.

”Norra Järvas Stadsdelsråd ett historiskt steg” Uppemot 120 personer från Husby, Akalla och Kista del­ tog på måndag kväll den 24 februari i bildandet av Norra Järvas Stadsdelsråd.

Artikelförfattaren Arne Johansson (lilla bilden) blev vald till ordförande i det nya stadsdelsrådet.

offensiv@socialisterna.org

Z

eliha Dagli, en av de nyss valda styrelseledamöterna som bland annat representerar den turkiska kvinnoföreningen Kibele, säger till Offensiv: – Det var ett fantastiskt möte, jättebra med livliga diskussioner och många unga. Vi har många problem med arbetslöshet, men också en vilja att ta hand om vårt eget område. Det finns ett motstånd nedifrån, en kampanda som har utvecklats.

– Det var riktigt positivt att så många unga visade sitt engagemang, menade RS-aren Enzo Costa, en av de yngre som valdes till en styrelse med elva ledamöter. ”Ett historiskt steg”, tyckte väldigt många. Ambitionen att skapa ett forum för ett fastare samarbe-

te mellan ortens gräsrotsaktivister har vuxit fram ur flera år av strider mot hotande försämringar, ironiskt nog under det så kallade Järvalyftets tid. Stadsdelsrådet har skapats ur de nära relationer som uppstått mellan eldsjälar i nätverket Järvas Framtid och en lång rad andra lokala föreningar, nätverk och enskilda.

Medan vissa bataljer förlorats, som utflyttningen av landstingets vårdcentral i Husby och flytten av Husby träff till mindre lokaler, har andra segrat, ofta efter mycket intensiva kampanjer. Det gäller inte

minst den enorma striden mot Järva­ lyftets planerade rivningar och lyxrenoveringar 2007-2008, den stoppade privatiseringen av Husbybadet och den heta striden för att stoppa strukturplanens förslag om att riva gångbroarna och bryta upp trafiksepareringen.

Efter att många engagerade husbybor tillsammans gått ut på gatorna för att stoppa förra vårens kravaller har nätverket Järvas Framtid och den arbetsgrupp som bildats för ett stadsdelsråd ända sedan sommaren fört en framgångsrik kampanj för att öppna den stängda Dalhagsskolan för en filial till Fryshuset.

Foto: Anna Löfgren

Foto: Adolfo Ovalle Bessolo

ARNE JOHANSSON

Nu händer det. Att många unga deltog i måndagens möte kan delvis förklaras av att Fryshuset inbjudits för att berätta om hur de har tänkt sig att starta upp sin nya filial i Husby. Frågorna om hur detta, och inte minst anställningarna, ska gå till, formligen haglade till Payam ”Peppe” Boroodjeni, som har anställts av Fryshuset för att starta upp filia­ len i Dalhagsskolan.

Att uppstarten börjar med att anställa en grupp unga till Lugna gatan har fått vissa att oroa sig för intrycket att de som ”inte har skött sig” ­gynnas mest. Samtidigt förstår nog de flesta vikten av att de unga utan arbete, ut­ bildning och pengar som på olika sätt hamnat snett ges nytt hopp och en ny chans att räta upp sitt liv.

Peppe, själv husbybo, försäkrade att alla anställda ska vara lokala, att både killar och tjejer ska anställas o s v. Han sa också att den första omgången anställningar bara är början och att ett 60-tal representanter för både stadsdelsrådet och en rad andra föreningar och aktörer nu ska inbjudas till en halv dags framtidsspaning den 19 mars om hur Fryshuset ska byggas upp o s v.

Ett av de första stora evenemangen för det nya stadsdelsrådet blir att lördagen den 24 maj anordna en heldag på temat ”Ett år efter kravallerna”, med utfrågning av stadshuspolitiker­ na, seminarier och en stor kulturkväll med teater och musik som visar vad Järva kan. Redan siktar till exempel Rebecca Forsberg från Rats teater på att sätta upp en föreställning tillsammans med tjejgruppen StreetGäris och Kista folkhögskola om kravallerna utifrån en mors perspektiv.

Stadsdelsrådet är även inbjudet att helgen innan delta på ett stort Bostadspolitiskt Forum i Tensta. Redan nästa onsdag träffas stadsdelsrådet kl 18 i Husby gårds storstuga för att diskutera vårens verksamhet. ■

INRIKES

27 FEBRUARI 2014 # 1 089

4

Kampen mot kommunaliseringen av skolan födde Elevkampanjen 25 år efter kommunaliseringen av skolan är skolan mer omdebatterad än någonsin.

Här är ett inlägg som ingen annan haft: ur kampens synvinkel.

en ny, socialistisk elevorganisation: Elevkampanjen.

Elever demonstrerade tillsammans med de strejkande lärarna i oktober 1989.

Även lärarna nådde en delseger och den undervisningskyldiga arbets­ti­ den per vecka sänktes. Men under strejkens gång var det en annan fråga bland lärarna som hade växt upp som nummer ett: Att stoppa förslaget om kommunalisering. Här lyckades man inte.

Den 8 december – mitt under strejken – gjorde Vpk (nuvarande V) upp med regeringen och röstade för kommunaliseringen som började gälla 1991. L ­ ärare över hela landet var rasande. Of­fensiv kallade Vpk:s agerande för skamligt och förutsåg framtiden: ”Det betyder fritt fram för indi­ viduella lönesättningar och allt större regionala skillnader inom utbildningen. Det blir arbetarnas barn i fattiga kommuner som kommer att drabbas” (Offensiv nr 182 den 6 december 1988).

Kommunaliseringen skedde för att slå sönder motståndet mot högerpolitiken. När skolan var statlig var förutsättningarna i alla landets skolor likartade. Då var det mycket lättare för elever och lärare att gå ut i gemensam kamp – över hela landet – och på så sätt få grepp om en enorm politisk kraft.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

D

”Regeringen stjäl högerns politik” skrev Offensiv i november 1988, några månader efter valet. En av attackerna som finansminister KjellOlof Feldt lanserade var en direkt nedskärning på hela landets skolor (som ju var statliga) på 167 miljoner kronor. Det andra var att principen om ”cash limit” skulle införas.

Om lärarna skulle få igenom höjda löner över en viss gräns skulle detta Den statliga utredningen av kommunaliseringen av skolan presenterades den 10 februari och slog fast att kommunaliseringen av skolan har misslyckats. Therese Lindberg, som är fackligt aktiv i Lärarnas Riksförbund och medlem i RS, berättar för Offensiv: – Efter att ha jobbat snart 14 år åt kommunen drar jag samma slutsats som mitt fack, LR, att staten

Foto: Offensiv

e flesta som tänker på 1989 tänker nog på murens fall (Berlinmuren).

Men vi som var i skolan då, elever och lärare, kommer ihåg massiv elev- och lärarkamp. Just det att vi vann segrar gör att vi aldrig glömmer. Det fungerade att gå samman, organisera sig, strejka och massde­ monstrera. Sen kom motdraget från makten. Straffet för den framgångs­ rika kampen stavades just kommunalisering.

Det var eleverna som startade kampåret. Trots att 1980-talet idag känns som jämställdhetens och välfärdsbyggets höjdpunkt var skolan väldigt eftersatt. Inte minst lokalerna var direkt fallfärdiga. Den S-styrda staten hade mellan 1982 och 1988 dragit in 2,5 miljarder kronor ur skolbudgeten. I slutet av 1988 började det koka bland landets elever. På den tiden fanns en elevfacklig organisation vid namn Elevorganisationen.

Medlemmar på basplanet började förbereda för protester genom att ta in så mycket information som möjligt från skolorna och göra långa kravlistor, både på defensiva krav och offensiva (gillar speciellt ”elevskyddsombud med samma rättigheter som vanliga skyddsombud” och ”Avskaffa rektorsämbetet”).

per automatik betalas genom nya joner kronor i nedskärningar och principen om cash limit drogs tillnedskärningar på skolorna.

Den 11 januari samlades 12 000 baka. Ändå fortsatte eleverna med elever på Sergels torg (torget var en ännu större demonstration den större på den tiden och eleverna 10 februari, då kravlistan var långt fyllde även utrymmet under tak). ifrån uppfylld.

Vi gick till Mynttorget och platsen Många grupper gick ut i kamp, inmellan riksdagshusen.

I flera timmar blockerade elev- spirerade av eleverna. Det var lokerna riksdagshusets alla ingångar förare, barnvårdare, vårdbiträden och lärare. ropandes ”Avgå Att vi vann segrar Ett av de tre Feldt!”.

Efter Stockgör att vi aldrig lärarfacken, LR, gick ut i en sex holm följde elev­glömmer. veckor lång strejk protester i tusentals över landet och efter en på hösten – den största lärarstrejken vecka hade regeringen backat. De någonsin. 15 000 lärare strejka­de två dagsakuta frågorna om 167 mil- främst i Stockholm och Göteborg måste ha huvudansvaret för den svenska skolan. Sundsvalls kommun har skurit ner mer eller mindre varje år, arbetsbelastningen ökar, budget tas inte i tid och är ofta ett hopkok av siffror som man får känslan av att ingen har kontroll över.

– Man skryter och säger att elevpengen är hög jämfört med andra jämförbara kommuner, men

frågan är om det är nåt att nämna eftersom de direkt drar av hälften som går till olika kostnader. Dessa kostnader vet inte ens skoldirektören vad det är, så han har nyligen begärt få veta vad dessa pengar tas till.

– Ner till eleverna sipprar ­kanske en procent av elevpengen och det ska räcka till förbrukning, läro-

i den officiella strejken, som fick uppbackning av ”vilda” strejker i Skåne, Värmland, Västmanland, Umeå och Luleå. Det var många demonstrationer utanför Rosenbad. På den tiden var lönekraven riktiga, lärarna strejkade för 30 procent i löneökning.

Elevorganisationens ledning hade förrått elevkampen tidigare under året och uteslutit tre av elevledarna för att de var ”offensivare”.

Under lärarstrejken fortsatte minibyråkraterna och förespråkade rent strejkbryteri från eleverna. Detta fick inget gehör. Eleverna sympatistrejkade och demonstrerade i tusental, flera gånger. Ur detta föddes medel och t ex bussturer. Det inte många vet är att det handlar om hundra­lappar, inte tusenlappar!

– Att alla elever ska få stöd är något man gärna säger till rektorerna, samtidigt som man lägger ner små undervisningsgrupper och inte ger mer pengar till skolor som t ex ger stöd i form av assistent/lä­ rarresurs.

– Vill man ha en mer likvärdig

Rättvisepartiet Socialisterna (och vår föregångare Arbetarförbundet Offensiv) har sedan dess krävt ett återförstatligande av skolan. Inte en återgång till 1980-talets skola, utan till den skola som elever och lärare kämpade för i slutet på 1980-talet, d v s en skola med tillräckligt med resurser och som styrs ­demokratiskt underifrån av elever, lärare och föräldrar.

Idag betyder vårt krav på förstatligande, till skillnad från t ex Jan Björklunds, dessutom att skolan ska tas tillbaka från riskkapita­listerna och andra privata driftsfor­mer. Skolan betalas av alla våra skattemedel. Bra utbildning för alla är en grundförutsättning i ett demokratiskt samhälle och då är det rätt självklart att vi gemensamt bör äga och driva skolorna. ■ kunskapsskola måste de kommunala skillnaderna bort, vi ser idag hur olika förutsättningar skolor i en kommun har och för att inte tala om hur det är när man jämför i hela landet.

– Det som påbörjat kompetenshöjning av lärare, ökade löner och status är satsningar som har gjorts från statligt håll, inte kommunernas ”kan själv”. ■

5

I korthet

Angered, likt alla landets förorter, behöver en massiv upprustning på alla områden.

Det skulle skapa bättre förutsättningar för trygghet och välmående.

Allt dyrare med kollektivtrafik

R

ädda miljön Sedan 1995 har kostnaden för att åka med den kollektiva trafiken ökat med hela 96 procent. Det är till och med mer än vad kostnaden för bensin har ökat, vilket är 90 procent. Kostnaden för att åka med kollektivtrafiken har ökat fyra gånger snabbare än konsumentprisindex (som mäter prisutvecklingen för den privata konsumtionen). Det visar siffror som SVT har tagit fram den 23 februari.

– Ökar priset med 10 procent så minskar resandet med drygt 3 procent, berättar trafikforskaren Karl Kottenhoff på tekniska högskolan för SVT. En utredning i Stockholm visar dessutom att om det inte vore för de kraftiga prishöjningarna de senaste decennierna, hade resenärerna varit 20 procent fler än idag. Som det är idag är det billigare att ta bilen än att åka kollektivt, särskilt på kortare sträckor som är de sträckor som tär mest på miljön. Det menar Göran Tegnér, som jämfört bilresor kontra kollektivtrafikresor. Även på längre sträckor är det ofta billigare med bilen.

Foto: Hanna Eliasson / Flickr CC

Fler i fas 3

Falsk trygghetssatsning O i Angered O

I spåren av skottlossningar, ungdomskriminalitet, drogförsäljning, gängrekrytering och bostadsområden där rättssystemet satts åt sidan har situationen skapat otrygghet bland lokalbefolkningen i Göteborgs förorter.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

M

ot detta har nu stadsdel och polis presenterat ett gemensamt förslag för Angered. ”Trygg i Angered” är ett projekt som planeras pågå mellan tre och fem år. Men kommer det att göra någon nytta?

Det är inte tidningsrubriker som har skapat otryggheten och det kommer inte att vara mediautspel som ger tryggheten tillbaka.

Och ”Trygg i Angered” verkar inte vara mer än ett mediautspel.

De boende i Hammarkullen har i flera år kämpat mot den politik som ligger till grund för otrygghe­ten.

När situationen eskalerade sommaren 2013 demonstrerade hundratals mot våldet, för trygghet och välfärd.

På stormöten initierade av Rättvisepartiet Socialisterna samlades boende och diskuterade fram förslag på åtgärder som satsning på skola, arbete och upprustning av förorten. Intresset var dock svagt från politikers och ­ myndigheters sida. Istället tillsattes en symbolisk ”väktarstat” runt Hammarkulle­ torget med ökad polisnärvaro. Men de grundläggande problemen förblev olösta.

– Vissa individer har tagit över det offentliga rummet. Ur polisiär synvinkel kan man inte påstå att vi

lyckats häruppe, säger Ulf Merlander, biträdande enhetschef inom polisområde Storgöteborg, till Göteborgs-Posten.

Situationen är långt ifrån okänd.

Redan 2004 uppmärksammades en underrättelserapport om hur allvarlig situationen var i de nordöstra förorterna. Men det är först efter alla skottlossningar 2013 och när de boende börjat protestera högljutt mot otryggheten och kopplat samman detta med krav på jobb och utbildning som ansvariga politiker och myndigheter har vaknat till. Men är då ”Trygg i Angered” en satsning?

Projektet ”Trygg i Angered” tillför inga nya resurser, varken ekonomiska eller anställda. Istället verkar det helt och hållet vara ett slag i luften för att i mediautspel visa ”att man agerar”. Men de uttalar också själva att ett syfte är att ”minska medborgarnas misstroende i förhållande till myndigheterna.”

Lokalt på flera platser runt om i nordost har dock lokala trygghetsgrupper etablerats och lokalbefolk­ ningen organiserat sig i trygghetsarbete. Ett sådant initiativ är Vårt Hammarkullen, ett samarbete mellan arbetsplatser och föreningar på initiativ av Hyresgästföreningen.

Dessa inriktar sig på att med positiva aktiviteter samla de boende och skapa trygghet i sitt närområ­ de, samtidigt som man har fört fram krav riktade till stadsdelens ansvariga.

I Göteborgs-Posten beskriver poli­ sen situationen med att ”Lokala li­ gor uppges ha den totala makten i sina bostadsområden eller kvarter.

De är tungt beväpnade och använder och distribuerar narkotika. De skipar sin egen rättvisa. Dessutom terroriserar och hotar de andra invånare.”

Denna beskrivning är bara delvis sann. Man ska inte överdriva de lokala gängens storlek, men framförallt undrar man då varför de lämnar över arbetet i en så allvarlig situation till lokalbefolkningen?

Dessutom missar de en viktig aspekt och det är att de inte kommer att nå den svans av ungdomar som hänger runt omkring dessa gäng utan förebyggande insatser.

För att råda bot på situationen me­ nar Rättvisepartiet Socialisterna att det behövs ett långsiktigt förebyggande arbete.

Verkliga satsningar behövs på mer resurser i skolan för att tidigt fånga upp dem som hamnar snett.

Det behövs en politik för arbete och bostad för att minska trångboddhet och fattigdom som är en bidragande orsak till situationen.

Utan detta kommer ”Trygg i Ange­ red” bara att vara ett slag i luften.

Rättvisepartiet Socialisterna kommer att fortsätta med att kämpa för trygghet och välfärd. ■

trygghet Arbetslösa som når fas 3 ökar och spås nå toppnoteringen på 35 986 personer i mars i år, enligt prognoser från Arbetsförmedlingen. Det är en ökning med 10 000 fler än när riksdagen röstade för att stoppa inskrivningen till fas 3. I dagsläget är 35 372 inskrivna. Det skriver Dagens arbete den 21 februari.

Långa arbetspass en livsfara hälsa Arbetspass på 11 timmar eller mer ökar allvarligt riskerna för att drabbas av psykiska problem samt att dö i hjärt- och kärlsjukdomar. Det är Statens arbetsmiljöinstitut i Norge som med hjälp av den senaste forskningen presenterar en systematisk genomgång, vilket än en gång visar på sambanden mellan obekväma arbetstider och en ökad ohälsa, enligt Vårdfokus den 24 februari.

Den vanligaste konsekvensen av förändrad dygnsrytm är enligt forskningen sömnstörningar. Vidare visas det att långa arbetspass och roterande skift ökar risken för skador och olyckor på arbetsplatserna, får negativa effekter på psyket samt gör att personer fungerar sämre, vilket ökar risken för felbehandlingar.

Bland den norska sjuksköterskeföreningen NSF:s medlemmar uppger 28 procent att de arbetar treskift och 22 procent att de arbetar dubbla skift.

Lägre antal sjukfall prövas i domstol

S

jukfall Arbetssjukdomar anmäls för sällan, vilket medför att fackförbunden har färre fall att driva. Medlemmarna inom facken uppger att det ”inte är någon idé”, eftersom det är svårt att få rätt. Andra orsaker är att personer inte vet hur de ska göra en anmälan samt att det inte finns tydliga steg i sjukskrivningsprocessen om när arbetsskador ska prövas. Detta skriver Arbetet den 21 februari.

Antalet anmälningar till LO-TCO Rättsskydd var 1 045 s­ tycken, vilket är en minskning med 16 procent jämfört med förra året.

Det är också den lägsta siffran på tio år. Enligt LO-TCO Rättsskydd behöver fackföreningarna bli bättre på att informera om arbetsskadeförsäkringen och ge hjälp till medlemmarna att anmäla sjukdomsfall och skador.

Sjukpenning beroende på var du bor

O

rättvisor Det är en stor skillnad på om du får sjukpenning eller inte, beroende på var du bor, framförallt vad gäller överklagningsbeslut till förvaltningsrätten av Försäkringskassans beslut. Det skriver Publikt den 24 februari.

I Luleå får fyra av tio rätt, medan bara en av tio får rätt i Stockholm. Överlag är det svårare att få rätt i storstäder än på landsbygden. 15 000 beslut överklagas varje år, och i de allra flesta fall handlar det om sjukpenning eller sjukersättning. ■

INRIKES

27 FEBRUARI 2014 # 1 089

6

Rättegången mot Stefan Berg, Rättvisepartiet Socialisterna, gick av stapeln i torsdags, ett och ett halvt år efter utvisningsförsöket av Fahrad Hajizada från Afghanistan. Turerna har varit många sedan i augusti 2012 och i våras dömdes gränspolisen Stefan Meijerborg för framkallande av fara efter en vansinnesfärd på över tre kilometer med Stefan Berg på polisbilens m ­ otorhuv.

IRMA MAHMUTOVIC

m__irma@hotmail.org

F

örundersökningen mot Stefan Berg rörande främjande av flykt lades ned i december 2012. I samband med rättegången mot Meijerborg öppnades den igen och nya förhör hölls. När kammaråklagare Lotta Nielsen insåg att fallet var hopplöst ändrade hon brottsrubriceringen till ohörsamhet mot ordningsmakten, istället för att släppa fallet. Nya förhör hölls och åtal väcktes.

– Hela processen är inget annat än ett enormt resursslöseri, sade Staffan Sörenson, Stefan Bergs försvarare efter rättegången.

– En hel dags rättegångsförhandlingar och sju vittnesförhör kostar mycket skattepengar. Det är för mig uppenbart att Nielsen

handlar på order uppifrån, ingen åklagare skulle annars driva ett sånt här fall.

Den första i vittnesbåset var gränspolisen som körde bilen, Stefan Meijerborg. Han beskrev att den planerade utvisningen av Fahrad Hajizada samt blockaden utanför Sagåsen var ett ”infekterat ärende”. Under sina år på gränspolisen har Meijerborg varit delaktig i att verkställa ett flertal deportationer till Afghanistan. ”Det är alltid lite b­ ökigt med just afghanerna”, uttryckte han sig.

Därefter följde de tre övriga poliserna som färdades i bilen. Mer detaljerat än i något förhör tidigare redogjorde de för var, hur länge och när Meijerborg stannat bilen och

med tydliga gester beordrat Stefan Berg att kliva av bilen. Även för en oinsatt var det alldeles u ­ ppenbart att kårandan härskade, och att poliserna pratat ihop sig för att uppge identiska historier.

I sin slutplädering klargjorde Staffan Sörenson att det var fullständigt uppenbart att åtalet var en fabrikation och att allt annat än ett friande vore orimligt.

– RS och Asylrörelsen har sedan förundersökningen återupptagits förra året hävdat att det rör sig om politisk häxjakt. Aldrig tidigare har en polis blivit dömd för något som gjorts i samband med en utvisning, och därför är det viktigt för både åklagar- och polismyndigheterna att statuera ett exempel, sade Stefan Berg till Offensiv efter rättegången.

– Man vill straffa mig, men framförallt skrämma nya aktivister från att ansluta sig till kampen för rätten till asyl. Höstens och vinterns protester mot massutvisningarna till Afghanstan visar att man inte varit i närheten av att lyckas med det, avslutade Stefan.

Domen blir offentlig den 27 februari. ■

Stefan Berg, Rättvisepartiet Socialisterna, får utstå en sällan skådad häxjakt för sitt arbete mot Sveriges inhumana flyktingpolitik och för rätten till asyl.

Foto: Atos International / Flickr CC

Skandalåtal mot RS och Asylrörelsen

OS i Sotji har varit makabert på många sätt. Bl a har minst 60 anläggningsarbetare dött och tiotusentals fattiga migrantarbetare deporterats utan lön.

Hur långt får det gå?

De olympiska vinterspelen i ryska Sotji avslutades i söndags efter två veckors vinterlek. Kalaset beräknas ha kostat 51 miljarder dollar (331 miljarder kronor) där allt – arenor, flera tusen hotellrum och infrastruktur – på 7 år byggts från grunden.

STEFAN LUNDQVIST rs.sundsvall@socialisterna.org

T

rots att konkurrerande österrikiska Salzburg redan hade infrastruktur och de flesta anläggningarna på plats gav det korrupta IOK (Internationella olympiska kommittén) 2007 OS 2014 till Putin och Sotji.

TV-tittarna världen runt har bländats av rafflande tävlingar och vackra vyer över det snöklädda kaukasiska berglandskapet. Arran­ gemanget tycks också ha fått bra betyg av OS-deltagarna. Den rekordstora satsningen på övervakning och kontroll fanns där, men gjordes osynlig då poliser och soldater kamouflerades i moderiktiga vintersportkläder. Undantaget var de kosacker som inför TV-kameror misshandlade tjejerna i Pussy Riot med sina piskor.

Foto: Elias Theodorsson

Förutom Pussy Riot-aktivism mot Putin och bristen på yttrandefrihet var det få protester som gjordes eller kom fram under spelen. Allra minst hördes något från pamparna i IOK. De vackra invignings- och avslutningscere­ monierna gav som vanligt en symbolisk glimt över hur det skulle kunna vara i en bättre värld, budskap om rättvisa och fred där idrottande ungdomar lyckligt förenas över nationsgränserna.

Men allt detta är idag tyvärr enbart en kuliss som IOK inte har någon ambition att förverkliga. Grundvalarna för OS är sedan länge genomsyrade av rå kapitalism, pengar och maktspel. Utan kritik från IOK kom Putin och hans vänner undan med att minst 60 anläggningsarbetare dödats, att tiotusentals fattiga migrantarbetare deporterats oavlönade, enväldiga

beslut om rivning av bostadsområden, antigaylagstiftning och en makabert hög kostnad för spelen.

IOK-presidenten Thomas Bach nämnde inget om detta i sitt hyllningstal till Putin vid avslutningsceremonin. Detta ska visserligen vara ett tacktal till deltagare och värd men när IOK försvarar OS med att det sprider mänskliga rättigheter till arrangörsländerna borde man fråga sig hur och när IOK gör det? I slutna sammanträdesrum med Putin och OS-sponsorer? Knappast!

Tvärtom följer pamparna som styr över världsidrotten med i utvecklingen av en värld där klyftor­ na har blivit till raviner mellan kapitalägare, arbetare och fattiga. De accepterar villkoren, pengar, orättvisor, förtryck, noll arbetsrätt och till priset av dödsoffer. 400 migrantarbetare har redan förlorat sina liv i anläggningsarbetena inför fotbollsVM i Qatar 2022. Ytterligare några tusen arbetare beräknas bli offer för en extrem het och dödlig arbetsmiljö innan domaren blåser för avspark 2022. Är detta okej? Är livet på fattiga arbetare från Nepal idag lika lite värda som slavarna som byggde Keops pyramid för över 4 000 år sedan?

I Lviv, som söker vinterspelen 2022, är det högerextrema partiet Svoboda det överlägset största partiet. De hade länge likt Vitt ariskt motstånd i Sverige den nynazistiska varghaken som sin partisymbol. Nu är det väl inte så troligt att Lviv får spelen, om inte EU, IMF eller Ryssland skulle komma på att ”kasta ned ett vinter-OS i påsen” med sitt anbudsfrieri till ”det nya Ukraina”.

Utanför sportsliga prestationer och TV-underhållningen är OS sjukt på många sätt. IOK:s och OS existens i nuvarande form borde diskuteras och förändras av idrottsrörelsen. Krav som har rests i debatten är att OS bör läggas ned eller i alla fall i fortsättningen arrangeras på fasta platser för sommarspel och vinterspel, där medlemsländerna solidariskt delar på kostnaderna. Då skulle vi inte heller riskera att få återuppleva ett fascistiskt OS i Lviv 2022, typ nazisternas OS i Berlin 1936. ■

7

SMR – en nazistisk våldssekt Förra veckan väcktes de första åtalen mot nazisterna som attackerade den antirasistiska manifestationen i Kärrtorp den 15 december. Offensiv har tagit del av förundersökningsmaterialet och kan nu avslöja planeringen och personerna bakom attacken.

SMR, en nazistisk våldssekt vars medlemmar bär kniv och är ett hot mot alla som värnar om demokrati och mänskliga fri- och rättigheter.

RS STOCKHOLM

rs.stockholm@socialisterna.org

I

förundersökningsprotokollet återfinns SÄPO:s granskning av nazistsekten Svenska mot­ ståndsrörelsen (SMR) som utför­ de attacken på den antirasistiska manifestationen i Kärrtorp. ”SMR:s organisationsstruktur är strikt hie­ rarkisk med många militära influ­ enser och präglas av slutenhet och disciplin”.

Organisationen är geografiskt indelad i så kallade nästen i Stock­ holm, Göteborg, Skåne, Hälsing­ land, Dalarna, Norrland och Småland. Under varje näste finns kamp­ grupper som organiserar gatuakti­ vismen. Alla aktiviteter samordnas av nästescheferna och godkänns av riksledningen med führer Klas Lund i spetsen. Det betyder att led­ ningen för SMR är direkt ansvarig för de brott som SMR:s aktivister begår under sina aktiviteter. ”Det bedöms därmed vara omöjligt för en enskild aktivist att begå brott i SMR:s namn utan att ledningen eller gruppen godkänt detta”, skriver SÄPO. Förutom att belöna aktiviteter (via ett poängsy­ stem) finns ett tvång att medlem­ mar ska delta på aktiviteter (så kal­ lat ”beordrat kamparbete”).

även nazisternas yttrandefrihet ska respekteras faktiskt är. När nazister ges utrymme inskränks allmänhe­ tens demokratiska rättigheter och risken att bli utsatt för våldsdåd ökar. Nazisternas aktiviteter är helt förbundna med förberedelser till hot, misshandel och i flera fall mord.

SMR är en isolerad sekt med 150200 medlemmar varav 30-40 regel­ bundet begår politiskt motiverade brott (SÄPO:s uppgifter). Ur SMR:s egna anteckningar är det 73 perso­ ner som har betalat medlemsavgift samt ett antal från Finland och Nor­ ge. Stockholmsnästet är det mest aktiva och det våldsammaste. Det är tydligt hur de inspireras av och knyter band med nazister i andra länder. Och när SMR marscherade på Östermalm i Stockholm på års­ dagen av Kristallnatten 2013 var det för att hylla Gyllene Grynings fram­ fart i Grekland.

Enligt mötesanteckningar funna vid husrannsakan hos en av na­ zisterna var de ledande nazisterna Emil Hagberg och Markus Nordh på militärövning i Ungern med ungerska nazister under sensom­ maren 2013.

Det var just Emil Hagberg, näs­ teschef i Stockholm, som tillsam­ mans med Joakim Blixt Eriksson, vice nästeschef i Stockholm, diri­ gerade attacken den 15 december. ”Både Joakim och Emil gav ut or­ der under upploppet” (ur förhörs­ protokollet med en av nazisterna).

”Att gå med oss är ett livsbeslut”, skriver SMR:s riksledning. Mycket riktigt dikterar SMR-ledningen livs­ stilen och strikta uppförandekoder som gäller för alla medlemmar. Rök­ förbud, inga huvudbonader eller yt­ terkläder på möten, ”givakt när ­talare närmar sig, blicken framåt”, ”man applåderar ståendes”, ”bordsskick, Efter attacken hittade polisen yxa, ät med kniv o gaffel, inga armbågar, kniv och flaskor innehållandes inget spill på uniformen” (SMR:s in­ bensin i Markus Nordhs bil. Nordh terna dokument den 23 november bor i Bagarmossen och höll i me­ gafonen när nazis­ 2013). Det finns terna genomförde inget utrymme för en personlig Nazisternas ak- attacken i Kärr­ torp. stil. ”Alla anslutna tiviteter är helt Vid husrannsaoch medlemmar förbundna med kan hos Peter Jusz­ skall bruka vårdat språk, iklä sig vår­ förberedelser till tin, en av Stock­ holmsnästets led­ dad klädsel och våld, hot och i are, i Farsta, fann upprätthålla ett flera fall mord. polisen 4 burkar allmänt vårdat ut­ pepparsprej, en seende. För män­ burk tårgassprej nen: Inga oman­ liga kläder eller smycken får bäras. och 32 patroner skarp ammuni­ Piercing i alla dess former är för­ tion. Ur förunder­sökningen (ana­ bjudna. Långa frisyrer och färgande lys av SMS-trafik) konstateras att just Jusztin, tillsammans med Blixt (blekande) av hår är förbjudet.”

SMR:s utåtriktade aktiviteter Eriksson, var ledande i mobilise­ har som syfte att provocera fram ringen och samordningen inför atreaktioner för att ge nazisterna en tacken. ”Jag vill att alla ringer runt idag förevändning att angripa förbi­pas­ serande med våld. Detta visar hur och försöker få med folk till demon felaktigt och farligt argumentet att på söndag” skrev de på torsdagen

den 12 december i massmeddelan­ de till sina medlemmar och sympa­ tisörer. Hos flera andra som deltog fann de också vapen. Under attack­ en hade en eller flera nazister kniv inlindad i en svart plastpåse.

De flesta poliserna omnämner det hela som ett bråk mellan högeroch vänsterextremister eller de­ monstranter och motdemonstran­ ter. Trots att den överväldigande majoriteten av polisernas arbets­ skador orsakades av att nazisterna, som avsiktligt kastade stora sten­ block och pyroteknik på polisen, visar både förhör, bild- och film­ material att poliserna stod vända mot antirasisterna med ryggen mot nazisterna.

I avrapporteringen uppger po­ lisen att man pepparsprejade an­ tirasister som försökte driva bort nazisterna vid sex tillfällen, men endast en gång mot de angripande och beväpnade nazisterna.

Den generella bilden som ges av poliserna som var på plats var att anti­rasisterna, till skillnad från nazisterna, inte hade för avsikt att skada polisen. ”Sen var det ju vanliga boende där också som var framme och skrek. När vi försökte stoppa folk då visade de inte någon aggression mot oss utan de visade aggression mot de som kom och störde demonstrationen”, skriver en

polis. Exempelvis räddade en anti­ rasist en polis från att skadas av ett knallskott som kastades av nazister­ na. Det rimmar väldigt illa med po­ lisens agerande som kollektiv under dagen. Att vissa poliser kände sig utsatta beror helt på att man agera­ de mänskliga sköldar för nazisterna, som under hela händelseförloppet kastade sten, glasflaskor och pyro­ teknik på både polis och antirasister.

Polisen och etablissemanget sak­ nar förmåga att sätta händelseför­ loppet i dess kontext. Att likställa nazisternas attack mot en tillstånds­ given manifestation med stenar, knivar och glasflaskor, med anti­ rasisternas självförsvar är direkt felaktigt.

Det var helt nödvändigt att för­ svara demonstranterna mot attack­ en. Det fanns i realiteten inget fog för polisen att försvara nazisterna eftersom de hela tiden hade fri lejd att avbryta sin attack och lämna området. Istället valde nazisterna att stå kvar och angripa antirasister­ na bakom polisbeskydd.

Det är ett faktum att polis och rättsväsende har uppvisat en för­ bluffande undfallenhet när det gäl­ ler fascistiskt våld. I augusti 2013 misshandlades en man i Uppsala av SMR under en av deras utåtriktade aktiviteter. Trots att allmänheten kontaktat polisen för att vittna, för­

se utredningen med videoklipp och drygt 300 bilder som fångar hela misshandeln har polisen lagt ned förundersökningen, eftersom det enligt dem inte går att bevisa brott.

Utan tvekan har det antirasistiska kampuppsvinget pressat polis och domstolar att agera i fallet Kärrtorp.

Men den borgerliga staten, dess lag­ stiftning, rättsväsende och poliskår kan per definition inte bekämpa fascismen, utan måste i enlighet med den liberala ideologin behandla alla rörelser lika. Politiska domar mot nazisterna kan lätt vändas i politisk re­ pression mot arbetarrörelsen. Där­ för kan socialister inte vända sig till den borgerliga staten i kampen mot fascismen. Det är bara bygget av en massrörelse på gator, skolor och ar­ betsplatser som kan trycka tillbaka fascismen.

Svaret på nazistattacken, att na­ zisterna drevs upp i skogen och att 20 000 rekorddemonstrerade två dagar före julafton, har utan tvekan stärkt antirasismen i Sverige och försvagat alla rasister. SMR skriver själva (i brev till häktade Joakim Blixt Eriksson) att medlemmar hoppat av efter händelserna i Kärrtorp.

Detta stödjer slutsatsen att det är massiva mobiliseringar och bygget av en folkrörelse mot rasism och orättvisor som kan svepa bort fas­ cism och rasism. ■

ANALYS

27 FEBRUARI 2014 #1 089

8

Vården lider av högern Långa väntetider, stafettläkare, resursbrist, undermålig arbetsmiljö, ökad stress och press, nedskärningar, privatiseringar... Alla är ord som kommit att bli förknippade med den svenska vården. På grund av högerpolitikens nedmontering av hela välfärden har patienter och personal fått betala ett allt för högt pris.

Die-in-protest utanför Södersjukhuset i september 2013. Protesten gällde de dåliga förhållanden som råder inom väl­färden för anställda och brukare.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

sjukskötersketäthet är det i Stockholms sjukvårdsregion, som har 985 sjuksköterskor per 100 000 invånare. Genomsnittet på riksnivå är 1 105 per 100 000 invånare.

Regionen hade också det lägsta antalet sjuksköterskor per läkare, 2,2 per läkare mot 2,9 stycken för riket.

Personaltätheten är också väldigt låg jämfört med riket vad gäller specialiserade sjuksköterskor.

På Södersjukhuset (SÖS) i Stockholm saknas det 18 sjuksköterskor på akutvården, och i hela staden 500, enligt Vårdförbundet i Stockholm i november 2013. Resultatet är överbeläggningar och att patientsäkerheten hotas. Flera av personalen på SÖS uppger att det är såpass slimmat och att arbetsbelastningen är så hög att det är svårt att ha koll på alla sina patienter.

Ett internt e-mail från SÖS som fick spridning i sociala medier den 19 februari visar att situationen är Om man för en sekund lämnar bor- fortsatt ansträngd. E-mailet beskrigarnas dimridåer och tar en titt på ver hur det saknas vårdplatser och verkligheten, är bilden vida annor- bemanning på flera avdelningar lunda. Vårdpersonal och patienter och att överbeläggningar kommer har otaliga gånger larmat om den att ske som en följd av detta. Beohållbara situationen de arbetar dömningen är att detta kommer under, just på grund av nedskär- att påverka såväl patientsäkerheten ningar, nedläggningar, privatise- som personalens arbetsmiljö.

Vidare visar en undersökning ringar samt en ökad arbetsbörda på färre personal. Rapporter och som SCB (Statistiska Centralbyundersökningar om den förvärra- rån) utförde på uppdrag av TCO Centralorgade situationen för personal, patien- (Tjänstemännens ter och anhöriga blir till stora högar nisation) den 27 januari 2014 att bristen kommer bli värre framöver när man samlar ihop dem alla.

Socialstyrelsens rapport Nation­ om den nuvarande trenden håller ella planeringsstödet 2014 – Till- i sig. De räknar med att det kommer att saknas gång och efter000 persofrågan på vissa Ingen av de som 141 ner med kompersonalgrupper styr vill ta anpetens inom väl­ inom hälso- och färdssektorn år sjukvård samt svar för den 2030. Vad gäller tandvård visar att för­värrade vården kommer det är en skriande situationen inom det att saknas brist på personal 71 000 personer och att efterfrågan vården. med omvårdlångt överstiger nadsutbildning tillgången.

Det gäller främst yrkesgrupper som inom diverse verksamheter, främst barnmorskor, psykiatrisjuksköter- inom äldreomsorgen, samt 29 000 skor, sjuksköterskor och specialist- sjuksköterskor och 1 300 läkare år sjuksköterskor (exempelvis aneste- 2030. si- och intensivvårdssjuksköterskor Dessutom säger nyblivna sjuksköoch distriktssköterskor).

Av landets 21 landsting upp- terskor upp sig i större utsträckning ger 16 stycken att de har brist på idag än tidigare. Enligt Vårdförbunallmänsjuksköterskor. Allra lägst det väljer allt fler att byta yrke efter en

Foto: Natalia Medina

F

rån att ha gått från ungefär 120 000 vårdplatser under 1960- och 70-talet har Sverige idag bara omkring 25 000 vårdplatser. Av EU-länderna har Sverige 2,7 vårdplatser per tusen invånare, vilket placerar Sverige i botten då genomsnittet ligger på 5,3 vårdplatser per tusen invånare enligt en rapport från OECD (västländernas samarbetsorgan) 2013.

Landets läkare spenderar dessutom minst tid i Europa på sina patienter, enligt Läkaruppropet.

Detta allena är bevis på den aggressiva nedskärningspolitiken som högern, oavsett om det är Socialdemokrater eller Allianspartier som styrt, bedrivit och fortfarande bedriver. Ändå hävdar borgare att det inte alls är någon alarmerande situation inom vården, att ”det handlar inte om resurser, utan om utförande” som bl a socialminister Göran Hägglund uttryckt det.

kort tid som sjuksköterska på grund av den dåliga arbetsmiljön, vilket får dem att må psykiskt dåligt. Det läggs även för mycket ansvar och uppgifter på nyblivna sjuksköterskor.

Och på Akademiska sjukhuset i Uppsala uppgick kostnaden för personalens övertid till hela 92 miljoner kronor förra året, rapporterar SVT den 18 februari. Övertidskostnaden ökar på grund av personalbristen, och personalbristen leder till att vårdplatser stängs. Det leder även till en sämre arbetsmiljö, i form av stress, ökad press o s v för personalen, varför många nu har sagt upp sig.

Högerpolitikernas favoritsvar när frågan om resursbrist, personalbrist o s v inom vården ställs på sin spets är att ”det är landstingens ansvar”, samt klassikern, ”det finns inga pengar”. Men Sverige har aldrig haft så mycket pengar som idag, problemet är att pengarna går till allt annat än där behoven finns.

Sveriges fyra storbanker tjänade förra året över 250 miljoner kronor om dagen. Aktieutdelningen i vår beräknas bli otroliga 240 miljarder kronor, och Sveriges alla företag

tjänade i fjol 944 miljarder kronor i ren vinst.

Det är att jämföra med landstingens totala årskostnad för landets sjukvård 2012, vilken uppgick till cirka 187 miljarder kronor.

När landstingen får samma ­fråga, bollar de i sin tur över frågan till staten, med argument om att ekonomin tryter och att det finns direktiv uppifrån på att spara in pengar. Ingen av de som styr vill ta ansvar för den förvärrade situationen inom vården.

Eller så kan man likt Filippa Reinfeldt skylla på personalen, som hon gjorde åsyftande barnmorskorna. ”Tyvärr hör barnmorskorna till de yrkesgrupper som arbetar mest deltid. Det skulle självklart vara bra om fler valde att gå upp lite i arbetstid”, yttrade hon i medier den 9 januari, utan hänsyn till den arbetsbörda landets barnmorskor har på sina axlar.

Barnmorskor har många gånger uttalat sig angående den dåliga arbetsmiljön på landets förlossningskliniker, att de blir utbrända, känner sig stressade, inte hinner med, är underbemannade o s v. De har också haft flera manifestationer under parollen ”Nu är det nog!”.

Istället för satsningar på välfärden satsas det från den härskande klassens sida på att berika de redan rika i ännu högre grad, bland annat i form av skattesänkningar. ”År 2000 tog samhället in 51,5 procent av BNP i skatt. 2015 kommer det enligt prognoserna att vara 44 procent. Den differensen motsvarar 330 miljarder kronor, en obeskrivligt stor summa. Det motsvarar runt 700 000 anställda – exempelvis sjuksköterskor eller lärare”, skriver Daniel Suhonen, chef för Katalys (ett institut för facklig idéutveckling), i Sydsvenskan den 17 februari.

Vågen av nedskärningar och privatiseringar får långtgående effekter, både vad gäller patienternas vård och behov samt personalens arbetsmiljö och hälsa.

Arbetsmiljöverket beskriver arbetet inom vården med att ”Arbetet präglas av högt tempo, stor arbetsmängd och splittrade arbetsuppgifter under tidspress” samt ”Risken för att drabbas av fysiska- eller psykiska besvär är hög”. Vården och hela den offentliga sektorn är dessutom ett kvinnodominerat område, och det är inom den of-

9

ns nedskärningspolitik Barnmorskorna har kämpat för bättre arbetsvillkor under en längre tid.

Foto: Natalia Medina

fentliga sektorn som de flesta och hårdaste nedskärningarna sker, vilket bara är ett av många sätt som det rådande systemet är djupt kvinno­fientligt och ojämlikt.

Enligt Arbetsmiljöverkets rapport Korta arbetsskadefakta nr 1/2012, Kvinnors arbetsmiljö uppger 137 000 kvinnor att de varit sjukfrånvarande på grund av besvär som orsakats av arbetet, och att den vanligaste orsaken till dessa besvär är stress eller andra psykiska påfrestningar.

Med tanke på de hårda nedskärningarna och den ökade arbetsbelastningen på personalen är det inte konstigt att blott 66 procent av kvinnor mellan 20 och 64 år arbetar heltid och 34 procent deltid, utslaget på alla yrkesgrupper. Siffran är troligtvis högre inom vården med tanke på de många osäkra och tidsbegränsade anställningar som finns där.

Samma siffror för män är 89 procent som arbetar heltid och 11 procent deltid.

Det finns ett uppenbart samband mellan lägre personaltäthet och en ökad ohälsa, där ökade re-

surser i form av mer personal, utbyggda avdelningar, kompetensutbildning o s v skulle hjälpa enormt mycket. Men de nödvändiga satsningar som behövs uteblir. Istället fortsätter nedskärningarna och privatiseringarna, som gräver vården ned i ett än djupare hål.

Enligt högern är det ju trots allt ”utförandet” som är det viktiga. Utförandet av att ge vård till människor i behov av den blir dock allt svårare, just på grund av den aggressiva nedskärningspolitiken som högern står för. Däremot kan privata aktörer och riskkapitalbolag ta ut enorma vinster på patienter och personalens bekostnad. Det är ”utförandet” som högern vurmar om; maximal vinstutdelning till de redan berikade, på bekostnad av alla andra.

Skandalerna vad gäller privata riskkapitalbolag inom vården, såsom Carema (numera Vardaga), Aleris och Capio har varit oändligt många.

Det handlar främst om att det inom den privatiserade vården är en bristande vård, mindre antal anställda (de allra flesta är dessutom visstids- eller timanställda), sparkrav o s v. Samtidigt inkasserar bolagen

enorma vinster på flera miljarder kronor årligen. Det är våra skattepengar som går till ren vinst åt några få. Riskkapitalbolagen har inte patienterna eller arbetsmiljön som huvudfråga, utan vinsten står över allt annat. Det är därför de bland annat hela tiden försöker pressa ned antalet anställda, eftersom anställda kostar pengar.

Att riskkapitalbolagen i de flesta fall är skrivna i skatteparadis såsom Caymanöarna, gör att de inte behöver betala skatt på sina vinster i Sverige.

Och en undersökning från SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) från 2011 visar att privatiseringarna inte har haft några positiva effekter, men däremot en rad negativa effekter. ”Ökningen av privata aktörer under 2000-talet har på samtliga områden skett genom tillkomsten av fler och större vinstsyftande aktörer”, står det i rapporten, samt ”Dessutom resulterar besparingen oftast i högre vinst för utföraren utan att det offentligas kostnader minskar. Det enda sättet att generera vinst blir att hålla nere kostnaderna”.

Kampen mot vårdslakten har

inte varit omfattande hittills, men några proteströrelser finns ändock.

Doroteaupproret, som kämpat för att få behålla sjukstugorna i Dorotea och Åsele, fick igenom kravet på en folkomröstning i Västerbottens län, där invånarna röstade för att behålla vårdplatserna i orterna med en förkrossande majoritet. Barnmorskornas upprop och sjuksköterskestudenternas krav på 25 000 kronor i ingångslön är andra exempel på att missnöjet är på väg att koka över i fler protester och mer kamp.

För att rörelser mot vårdslakten ska bli framgångsrika behöver de knyta an till andra proteströrelser och bli

Rättvisepartiet Socialisterna säger: • 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Massiv upprustning av vården – behoven ska styra. Fler anställda på bättre villkor. Kraftigt höjda vårdlöner. Bryt trenden – öka antalet vårdplatser. Låt bankvinster och de rika betala.

landsomfattande. Alla inom välfärdssektorn behöver gå samman i ett gemensamt upprop, för ett stopp på privatiseringar, nedskärningar, orimliga arbetsförhållanden o s v.

Möjligheterna för att bygga en gemensam rörelse underifrån finns, vilket kan driva kampen vidare mot alla former av förtryck.

De senaste årens backlash för välfärdsanställda, främst kvinnor, kombinerat med den kvinnofientliga politiken regeringen har fört under väldigt lång tid, håller på att föda sin motreaktion. Behovet av kollektiv kamp mot kapitalismen med dess kvinnoförtryckande könsmaktsordning blir allt tydligare. ■ • Riv upp privatiseringarna och köp- & säljsystemen. Kasta ut riskkapitalisterna. Stoppa nedskärningarna.

• Bra vård för alla under demokratisk kontroll i offentlig regi.

• Facken måste ta strid. Mobilisera medlemmar och gräsrötter till aktionsdagar för vården över hela landet.

INTERNATIONELLT

27 FEBRUARI 2014 # 1 089

10

”Projekt fruktan” lägger in överväxeln Skottland inför folkomröstningen Den skärpta striden om skotsk självständighet har trappats upp på ett dramatiskt sätt efter att de unionistvänliga partierna – Labour, Tories och Liberalerna – gått till angrepp mot att ett självständigt Skottland ska tillåtas bilda en valutaunion med resten av Storbritannien. Denna samordnade attack på regerande Scottish National Partys plan syftar till att undergräva stödet för självständighet inför folkomröstningen den 18 september i år. Den kan emellertid komma att få motsatt effekt.

PHILIP STOTT

info@socialistpartyscotland.org.uk

”O

m Skottland går iväg från Storbritannien, går man sin väg från det brittiska pundet”. Detta var torykanslern George Osbornes starka varning till dem som överväger att rösta Ja den 18 september 2014. Efter bara några få timmar hade socialdemokratiska Labours Ed Balls kommit med samma budskap: ”Alex Salmond säger till folk att man kan få självständighet och behålla pundet och Bank of England.

Det kommer inte att ske”.

Skottlands statsminister Alex Salmond (Scottish Nationalist Party, SNP) bemötte detta genom att hävda att allt detta var ”bluff, svammel och poserande” och att ”verkligheten är att en formell valutaunion med ett delat sterlingområde i överväldigande hög grad ligger i resten av Storbritanniens ekonomiska intresse… hållningen hos vilken brittisk regering som helst kommer att vara väldigt annorlunda dagen efter en Ja-röst”.

SNP:s ledning har också rest möjligheten av att vägra att betala Skottlands andel av den brittiska skulden om man blir utfryst ur valutaunionen.

Det står emellertid klart att de kapitalistiska brittiska huvudpartiernas vägran att gå med på att ett självständigt Skottland blir en del av en sterlingzon utgör ett allvarligt hot. Det återspeglar den överväldigande oppositionen ifrån den brittiska kapitalismens sida mot en möjlig uppbrytning av den brittiska staten. Och de är, som Socialist Party kontinuerligt har påpekat, beredda att kämpa med näbbar och klor för att förhindra att en sådan möjlighet blir verklighet.

Allt eftersom det går upp för SNP-ledningen att ett självständigt Skottland kanske inte kan delta i ett formellt gemensamt valutaarrangemang kommer de sanno­ likt att lägga större tonvikt på den andra valmöjligheten i sin ”fiskala kom-

mission” som rapporterades förra året. I allt väsentligt förde denna fram fyra alternativ: En sterlingzon, euron, ett skotskt pund kopplat till sterlingpundet och en helt egen skotsk valuta. SNP kommer att fortsätta med att argumentera för det alternativ de föredrar, med förhoppningen om att en Ja-seger kommer att medföra att de stora kapitalistpartierna byter ståndpunkt.

SNP-ledningen har hur som helst inte helt och fullt lyckats greppa verkligheten med den förskansade klassoppositionen mot skotsk självständighet ifrån majoriteten av det brittiska etablissemangets sida, som bevisats genom interven­ tionen nyligen. Det förhåller sig som en ledare i Financial Times den 7 februari påpekade i relation till konsekvenserna av skotsk självständighet: ”Vad det inte råder någon tvekan om – och som har diskuterats för lite – är att resten av Storbritannien skulle försvagas. Övriga Storbitanniens internationella status skulle minska. Storbritanniens prisade rykte för politisk stabilitet skulle halka utför; investeringsförtroendet skulle gå förlorat”. Eller, som premiärministern David Cameron nyligen uttryckte det, ”självständighet skulle rycka undan mattan för vårt rykte”.

Det är precis detta mardrömsscenario som är drivkraften bakom antisjälvständighetskampanjen, vilket kommer att trappas upp ytterligare allt eftersom folkomröstningen närmar sig. ”Projekt fruktan”, benämningen i folkmun på Labours och högerregeringen Con-Dems ”Bättre tillsammans”-kampanj, har trappat upp sin propaganda nyligen som respons på opinionsundersökningar som visar en liten ökning av stödet för självständighet.

Sedan framställandet av SNP-regeringens ’Bokslut om självständighet’ i slutet av november 2013 har

det genomförts nio opinionsundersökningar om hur folk avser att rösta i september i år. Andelen Ja-röster ligger på 40 procent, en ökning från genomsnittet på 38 procent under augusti till november 2013. Andelen Nej-röster ligger på 60 procent, när väl Vet ej-rösterna har gallrats ut. Även denna modesta ökning i stödet för självständighet har utlöst oro och nervositet inom den unionsvänliga kampanjen. Sedan början av 2014 har en syndaflod av historier som förutspår en ekonomisk katastrof om Skottland skulle rösta för att avskilja sig ifrån Storbritannien forsat fram genom pressen: storbanken RBS kommer att lämna Skottland, liksom Lloyds, Tesco Bank och Scottish Widows, energiräkningarna kommer att öka, äldreomsorgen bli ohållbar, snabbköpen kommer att höja priserna och pensionssystemet kommer att kollapsa. Än så länge har dessa domedagspräglade historier inte haft avsedd effekt. Opinionen går inte åt det håll som de unionsvänliga hoppats på med sina piskrapp. Därav nödvändigheten av att ”Projekt fruktan” trappas upp ytterligare.

SNP:s vision av ett självständigt Skottland har dock inte heller någon betydande effekt i fråga om att bygga stödet för självständighet.

Bokslutet från den skotska regeringens sida bekräftade att SNP avser att under självständighet fortsätta med än mer nedskärningar och skattesänkningar till förmån för storföretagsamheten. De opponerar sig mot även de mest modesta åtgärder i riktning mot offentligt ägande, även för de profitabla gasoch elverken.

Planerna på en valutaunion med resten av Storbritannien underbyggde SNP:s bokslutsdokument.

Det skulle bli det ”bästa alternativet för företagen”. Under Salmonds plan skulle ett självständigt Skottland släppa ifrån sig kontrollen över räntenivåerna till Bank of England och i praktiken ge upp en betydande del av kontrollen över den skotska budgeten också.

Denna fiskala union skulle likaväl som en monetär union binda upp ett självständigt Skottland till en åtstramningpakt, med en skotsk regering utan möjlighet att öka de offentliga utgifterna eller få ett slut på nedskärningarna under det-

ta styre – och annars riskera uteslutning från valutazonen.

En separat skotsk valuta – som förespråkas av delar av Ja-kampanjen och SNP:s förra vice ordförande Jim Sillars – skulle inte heller erbjuda någon automatisk utväg. Endast ett omfattande program av socialistiska åtgärder, inklusive en vägran att betala den skuld som har lagrats upp till följd av räddningspaketen till bankerna under 2008/09, länkat till det fullt ut demokratiska förstatligandet av bankväsendet och ekonomins dominerande sektorer, kan lägga grunden för en väg framåt och en fullständig omkastning av nedskärningspolitiken.

SNP:s ”självständighet” är i praktiken en slags ”devo-max” med ett stort inslag av fortsatt federalt samarbete i kraft under den så kallade ”självständigheten”. Än viktigare är att de för fram sin vision om en fortsättning på ett krisridet kapitalistiskt system som inte kan erbjuda majoriteten en väg framåt.

Utgången är ännu oviss, sju månader innan folkomröstningen. Det finns en stor ilska bland stora delar inom arbetarklassen och de unga över hur de drabbas av sjunkande levnadsstandard och åtstramningar. Detta tillhandahåller, trots

S­ NP:s marknadsvänliga marknadsföring, en solid bas av stöd för en Ja-röst inom arbetarklassen. SNP:s åtgärd att – under stort tryck från kampanjen – i praktiken avskaffa sovrumsskatten i Skottland är en återspegling av detta och kan komma att stärka stödet för självständighet.

Ed Milibands utfästelse om fortsatta nedskärningar under en Labourregering år 2015 kan komma att öka stödet för en Ja-röst.

De unionsvänliga partierna inom ”Bättre tillsammans”-kampanjen står, med en vittrande social bas i Skottland, inför en betydande huvudvärk. Allt detta samtidigt som majoriteten av den fackliga rörelsen i Skottland, inklusive de två största fackföreningarna – Unison och Unite – kommer att vägra att backa upp Nej-sidan, trots deras fortsatta band med Labourpartiet.

Socialist Party (CWI i Skottland) driver, samtidigt med stöd för en Ja-röst i september i år, kampanj mot SNP:s affärsvänliga blåkopia.

Vi står för ett självständigt socialistiskt Skottland som en del av en demokratisk och frivillig socialistisk konfederation med England, Wales och Irland som ett steg på vägen till ett socialistiskt Europa. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

11

Janukovytj må ha flytt landet, men krisen är långt ifrån över. Landet är splittrat och delar av västra Ukraina har tagits över av hårdföra och i många fall beväpnade nationalister.

Ukraina efter Janukovytjs fall Fredagen den 21 februari kom att bli en avgörande vändpunkt i Ukraina. När dagen var slut hade president Viktor Janukovytj tvingats fly.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

D

en gångna veckan i Ukraina blev en av de mest dramatiska i Europas moderna historia. Veckan inleddes med regimens försök att brutalt krossa proteströrelsen i huvudstaden Kiev, som skördade 88 dödsoffer de blodiga dagarna 18-20 februari.

Innan Janukovytjs flykt aviserades resultaten av de ­förhandlingar som pågått mellan ­ presidenten, representanter från EU och ­oppositionen; en ö ­ vergångsregering skulle bildas följt av nyval i ­december. Men den uppgörelsen var förbrukad i samma ögonblick som den blev offentlig. De representanter från oppositionen som har skrivit under uppgörelsen buades ut och fick ursäkta sig inför demonstranterna på Självständighetstorget (Majdan) i Kiev som krävde presidentens omedelbara avgång.

Demonstranterna på Majdan utkrävde hämnd för de många döda och var beredd att storma presidentpalatset och regeringsbyggnaderna samtidigt som statsmakten snabbt höll på att rasa samman. Varken polis eller de soldater, som regimen enligt uppgifter stod beredd att sätta in mot demonstranterna, ville agera bödlar. Janukovitjs regim kollapsade. De korrupta politrukerna från presidentens parti och de oligarker som har stött Janukovytj skyndade sig att gå över till oppositionen.

Att presidenten tvingades fly var en följd av månader av demonstrationer och ockupationer, koncentrerade till Kiev och västra Ukraina.

Protesterna, som inleddes i november, var en spontan reaktion mot att Ukrainas styrande vägrat skriva under det färdiga associationsavtalet med EU. Istället för ett avtal med EU vände sig Janukovytj till Ryssland och Putin, som lockade med omedelbara nödlån och billigare gaspriser, men det var ett stöd som var starkt politiskt villkorat.

Vändningen till Ryssland i kombination med den utbredda korruptionen och fattigdomen fick massorna i Kiev att gå ut på gatorna.

Hundratusentals demonstrerade och ockuperade torg och under rörelsens gång växte kravet på Janukovytjs omedelbara avgång.

Till skillnad från den orangea revolutionen 2004 organiserades denna gång inte demonstrationerna och ockupationerna för att ge stöd till något av oppositionspartiernas ledare.

Men i avsaknad av en självständig arbetarrörelse – fackföreningar och arbetarpartier – kunde samma oppositionspartier uppbackade av Väst framställa sig som demonstranternas givna företrädare.

Västimperialismen, fylld av revanschism och en stark oro för att man ”förlorat” Ukraina till Ryssland,

skyndade att stödja oppositionspar­ tierna med det uttalade syftet att få till stånd en regimförändring som inte hämtade sin representation från ”gatans parlament”. Särskilt USA-imperialismen har sedan i fjol höst försökt utnyttja krisen i Ukraina för att om möjligt återta en del av den terräng man förlorat på världsarenan under senare år och för att försvaga den ryska imperialismen.

Det som ägt rum i Ukraina är en ytterst säregen politisk revolution som till följd av brist på ledning, organisation och mot bakgrund av politisk förvirring och låg medvetenhet har resulterat i att en korrupt klick makthavare kastats ut för att ersättas av en annan minst lika korrupt, men betydligt mer Västvänlig, klick. De provästliga partier som nu ska försöka styra har precis som Janukovytj band till landets oligarker och de är dessutom lierade med högerextrema ukrainska nationalister. ”Vekrhovna Rada [Ukrainas parlament] är inget parlament utan snarare en klubb av lobbyister för olika affärsintressen”, som en ukrainsk journalist skrev i euobserver. com den 24 september.

Det finns överhuvudtaget en stor skepsis mot alla politiker, inkluderat den nu frisläppta tidigare premiärministern Julia Tymosjenko som har sagt sig vilja kandidera i presidentvalet i maj.

Krisen i Ukraina är därför långt ifrån över. Landet är splittrat och delar av västra Ukraina har tagits över av hårdföra och i många fall beväpnade nationalister som knappast kommer att överlämna makten till dem som idag styr.

Faran är nu överhängande för

att de högerextrema och nyfascis­ tiska grupperna försöker bygga vidare på den ställning som de erövrat till följd av missnöjet med etablissemanget och dess politiker, samt avsaknaden av ett arbetaralternativ.

I den östra, rysktalande delen av Ukraina har det redan genomförts flera protester mot – inte för Janukovitj – de nya makthavarna och det hot som extrema ukrainska nationalister samt nyfascisterna utgör.

Attackerna mot t ex det ryska språket och det nya provokativa förslaget om att förbjuda det ryssvänliga kommunistpartiet har skärpt motsättningarna och tenderar att ytterligare driva den rysk­talande befolkningen till att sätta sitt hopp till Putin.

Med sitt utmanande agerande har Västimperialismen hamnat i en ytterst laddad konflikt med den ryska­ imperialismen. Det nya ”kalla kriget” mellan de imperialistiska makterna kommer i allt högre och mer riskfylld grad att utkämpas på ukrainsk mark. I första hand i form av politisk och ekonomisk krigsföring, som kan leda till militära hot och ingripanden. Den ”seger” som Västimperialismen nu menar att man har vunnit kan öppna vägen till att Ukraina slits sönder av allt mer oförsonliga motsättningar.

I Sevastopol på Krimhalvön har Ryssland sin svarta havsflotta och där har den i huvudsak ryska befolkningen redan rest krav på långtgående självstyre och till och med självständighet.

Ukrainas svaga ekonomi, och särskilt industrin och gruvorna i landets östra del, är ­ fortfarande starkt knuten till Ryssland och dessa band kan inte bara klippas av.

Och en despotisk Putin har tidiga-

re visat att han är beredd att svara ukrainska omfamningar av EU och USA med handelshinder och/eller ett nytt ”gaskrig” liksom med krav på att Ukraina omedelbart ska betala sina skulder till Ryssland.

Varken EU och USA eller Putins Ryssland har något att erbjuda Ukrainas arbetare, unga och fattiga.

Ukraina är trots väldiga resurser Europas tredje fattigaste land och står nu på randen till statsbankrutt.

USA och EU kommer nu snabbt att försöka dra vinning av att det gamla styret är borta. På nytt kommer Ukraina närma sig Väst, vilket också Janukovytj gjorde fram till U-svängen i november.

EU:s associationsavtal, liksom Internationella valutafondens (IMF) tidigare ingripanden syftar till att öppna Ukrainas marknader och påtvinga landet ytterligare svältkurer. ”För gemene ukrainare väntar kärva tider om de tar emot stöd från IMF, EU och USA. Bland annat blir gasräkningarna avsevärt dyrare, likaså importvarorna till följd av kraftig devalvering av valutan” (svenska yle.fi den 9 februari).

De drastiska nedskärningar som nu väntar, tillsammans med att Ukraina under den nya regeringen kommer att vara långt ifrån den demokrati som massorna önskat, kommer åter att ställa såväl be­hovet av förnyad masskamp på dagordningen som bygget av en enad socialistisk arbetarrörelse.

Det är endast om arbetare och unga förenas till ett gemensamt motstånd med socialistiska förtecken, och på basis av rätt till nationellt självbestämmande, som ett fritt och självständigt Ukraina kan byggas. ■

INTERNATIONELLT

27 FEBRUARI 2014 #1 089

12

Järnvägsunderhållet spårar ur Infranord, Sveriges största aktör för järnvägsunder­ håll, har beslutat att sparka 390 anställda och göra sig av med 30-40 procent av maskinparken.

Massiva nedskärningar på personal och maskinparken från Infranords sida.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

O

Foto: Thomas Pihl

ffensiv har talat med Seko Stockholms vice ordför­an­ de Johnny Nadérus, som inte skräder orden.

– Det här är inte fråga om var­ sel, utan om att 390 anställda, varav 330 tekniker, blev uppsagda redan förra tisdagen och en slakt av ma­ skinflottan trots ett växande under­ hållsberg. Det här är ett systemfel och ett beslut av ett gäng idioter som jagar profiter, utbrister han, med uppenbar adress till både be­ ställarna på Trafikverket, ledning­ en för Infranord och över alltihop Anders Borg och regeringen.

Normalt skrotas enligt Nadérus 5-7 procent av den gamla maskin­ flottan varje år.

– Men det här är något annat, en slakt på en fullt duglig maskinflot­ ta. Folk kommer att stå och vänta, medan spåret är sönder och vi som ska reparera saknar rätt maskiner.

Enligt sin egen hemsida kantas Infranords fjärde år som självstän­ digt bolag av problem med resurs­ användning, effektivitet och kon­

kurrenskraft. Därför vill man införa ”ett nytt arbetssätt, bättre anpassat till marknaden, och syftar till stabil och långsiktig lönsamhet”.

Som ett led i detta vill företagsled­ ningen slimma maskinparken och i stället hyra in maskiner vid större behov.

Det är ett resonemang som inte biter på Johnny Nadérus.

– Järnvägen är en verksamhet som inte lämpar sig för dem som vill leka kapitalister.

Finns det en risk för säkerheten när nu också antalet konkurrerande operatörer ska bli fler på stambanorna till Göteborg och Malmö?

– Ja, självklart. Det är redan idag stora problem närt tågen vid Södra station går så tätt så att det ibland bara är tre minuter mellan dem.

Då är det inte så mycket som hinns med.

Så vad kan facket göra? ”Jobba för en ny regering, där både S, V och MP vill återföra underhållet till Trafikverket”, blir ett svar. Nu vill man försöka påverka Infranord att i varje fall återlämna de maskiner man vill göra sig av med till Tra­ fikverket, så att flottan inte skrotas eller säljs ut innan valet.

– Annars är det ju inte så svårt att förstå att våra tekniker inte kän­ ner någon större glädje i jobbet att slakta fungerande maskiner, tilläg­ ger Johnny Nadérus. ■

Stödmanifestationer för arbetarklassen i Venezuela I solidaritet med arbetar­ klassen och vänstern i Ven­ ezuela hölls det solidaritets­ manifestationer i Mal­ mö, Göteborg och Stockholm.

RÄTTVISEPARTIET SOCIALISTERNA

rs@socialisterna.org

I

Initiativtagaren Gustav Landström, Vänsterpartiet, var först ut och gav en bakgrund av den senaste ut­ vecklingen.

– Varje natt den senaste veckan har våldsamma grupper blockerat vägar med brinnande barrikader och brandbomber har kastats mot statliga byggnader. Sedan Chavez valdes till president har Venezuela hållit 22 val i landet, vänstern har vunnit 21 av dem. För elva veckor sedan vann vänstern återigen lokal­ valen med 53,37 procent. De extre­ ma delarna av högern vet att de inte kan samla en majoritet bakom sig, därför försöker de med våld likt kuppen 2002, sa Gustav Landström.

Apeller hölls även av August Eli­ asson, Kommunistiska Partiet, och Kristofer Lundberg, Rättvisepartiet Socialisterna.

I Stockholm hölls demonstrationen på Sergels torg. Många hade med sig flaggor från andra latin­ amerikanska länder, vilket visar på den starka solidariteten med Venezuelas arbetare. ■

Runtom i landet har stödmanifestationer hållits till stöd för arbetarklassen i Venezuela. Här bild från Sergels torg i Stockholm.

Foto: Wilson Durán

nitiativtagare i Malmö var Malmöavdelningen av Svensk­ Kubanska föreningen och ungefär 40 personer deltog.

Protesten i Malmö hölls på Gus­ tav Adolfs torg och flera talare var på plats. Från Rättvisepartiet Socia­ listerna talade Camilo Flores, som framhöll vikten av att kampen mot högerns attacker måste vara beslut­ samt socialistisk. Avskaffas inte ka­ pitalismen så kommer den att förr eller senare att återvända.

– Genom att förstatliga trettio procent av landets resurser har fattigdomen, analfabetismen och mycket annat mer effektivt kunnat bekämpas. Så tänk vad hundra pro­ cent hade kunnat göra!, sa Camillo under sitt tal.

Stödmanifestationen i Göteborg var likaså för Venezuelas arbetarrö­

relse, mot högerns, fascisternas och imperialismens provokations- och destabiliseringsförsök.

KONGRESSEN 13

Inbjudan till RS-kongress

Sosialistinen Vaihtoehto kommer till kongressen Minst tre medlemmar och sympatisörer från RS nystartade systerorganisation i Finland, Sosialistinen Vaihtoehto (SV) kommer att delta på RS kongress den 22-23 mars.

JONAS BRÄNNBERG jonas.brannberg@socialisterna.org

E

n av dem som deltar är Henri Rauhala från Åbo, som nyligen blivit medlem.

– Jag kom i kontakt med SV när jag letade på nätet efter vänsterorganisationer i Åbo. Jag skickade iväg ett mejl och fick svar direkt och sedan har jag haft flera diskussioner med medlemmar i Åbo. De sociala rörelserna behöver också en sund ideologi, vilket jag anser socialism är. Jag vill gör mitt för att hjälpa till, svarar Henri på varför han har blivit medlem.

i Stockholm

R

ättvisepartiet Socialisternas (RS) kongress helgen den 22-23 mars ska dra upp planer för 2014. På kongressen får vi också rapporter från CWI:s arbete världen runt, av Tony Saunois från CWI:s ledning.

Valåret har börjat med fortsatta ras för höger­ alliansen, men också nya högersvängar från S och LO. De fortsatta kampanjerna mot vinster i välfärden – och mot nedskärningar – representerar en bred opinion mot högerpolitiken.

RS är en viktig faktor i nätverk och kampanjer i alla viktiga frågor.

Foto: Elias Theodorsson

22-23 mars

Vår veckotidning Offensiv har tagit stora steg framåt de senaste två åren. Unga RS:are har lanserat ­Studenter mot Rasism.

Våra ledamöter i kommunfullmäktige i Luleå och Haninge är arbetarnas röst och verktyg för kamp. Ett huvudmål för partiet i valet är att behålla mandaten. Vi ställer samtidigt siktet högt när det gäller medlemsvärvning, partibygge och att nå ut till nya orter och kämpande grupper. År 2014 är början på en vändpunkt till mer kamp och vänsterstämningar. Men hoten från rasismen och från högerns och arbetsgivarnas attacker är inte över.

Allt detta understryker hur viktig RS-kongressen är.

Anmäl dig till kongressen

Intresset för Sosialistinen Vaihtoehto ökar. På det senaste gemensamma Skype-mötet fanns deltagare från Uleåborg, Helsingfors och Åbo och flera nya intresserade. Många som förut stött eller varit aktivister i Vänsterförbundet är heligt förbannade över deras höger­politik och deltagande i regeringen och letar efter ett alternativ.

Fler engagerade i SV gör också att fler aktiviter planeras. Nästa nummer av tidningen kommer ut i samband med en träff för medlemmar och sympatisörer i Helsingfors den 1-2 mars.

SV kommer också att ingripa på Helsingfors Social Forum den 26-27 april.

Tack vare medlemmarnas ekonomiska bidrag har SV beslutat att skicka 300 euro (2 700 kronor) till Sydafrika för uppbygget av det nya arbetarpartiet WASP. Och de nya medlemmarna vill mer.

– För mig är det viktigt att skapa en ekonomi som är miljömässigt hållbar och som fördelar rikedomarna i samhället lika. Jag ser speciellt fram emot att organisera demonstrationer, men även föreläsningar om socialism etc, avslutar Henri Rauhala och säger att han ser fram emot att delta i RS kongress. ■ Bokbord med Socialistinen Vaihtoehto.

Alla RS-medlemmar kan delta på kongressen.

Kostnaden är 700 för arbetande och 350 för övriga.

Då ingår resekostnad, mat, förläggning och dokument.

Anmäl dig redan nu till din partiförening eller till particentrum. rs@socialisterna.org

Kongressinsamlingen Valår, nya möjligheter och framgångar för CWI gör att vi siktar på en rekordinsamling på kongressen. Du som inte kan delta kan bidra redan nu. E-posta om du vill dela upp ditt bidrag på flera månader: rs@socialisterna.org Plusgiro: 87 96 49-2, skriv Kongressinsamling

Därför gick jag med RS & CWI Johanna Andersson är 21 år och ny medlem i Rättvisepartiet Socialisterna i Malmö/Lund. De viktigaste frågorna för Johanna är feminism och HBT-frågor.

Hur kommer det sig att du gick med i Rättvisepartiet Socialisterna?

– Jag har varit på möten med både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, och där handlar det om att värva röster. RS handlar om att kämpa, och det ville jag också vara med på. Jag har varit inne på er sida under ett halvår och läst och till slut bestämde jag mig för att gå med. Något måste göras, det är mer okej i dag med vardagsra-

sism än vardagsfeminism och så får det inte vara! ■

Johanna Andersson, ny medlem i RS.

KULTUR

27 FEBRUARI 2014 #1 089

14

HallåHallå – fantastiska repliker men faller vad gäller i övrigt Kanske lagar du köttbullar och makaroner med ketchup varje fredag, kanske har du fasta tider på det rutinerade jobbet på lasarettet, kanske vill du då fly. Flykt från vardag och det som förändrats kanske till det sämre mot din vilja och ork.

HallåHallå har sina stunder men som helhet brister den. Glädjen finns i de stundvis klockrena replikerna.

ANNA BELSTOCK belstockanna@hotmail.com

D

Som publik kan vi få intrycket av att det är en kärlekshistoria vi följer men Disas liv är fyllt av så mycket mer. Kommer Disa lyckas med att förändra sin vardag, kommer hon lyckas starta en vild strejk och ska­ pa förändring på sin arbetsplats, kommer hon att lämna Falun? ”Sluta lägga upp dig för slakt så fort man tilltalar dig”. Hon säger inte ifrån och hon gör inte ovänta­ de saker, fram tills denna bryt­ ningspunkt nu när hon ska änd­ ra sitt liv och sitt sätt. HallåHallå är ett försök att skildra ”den lilla människan”, men ger istället en

Foto: Pressbild

u träffar Disa, cirka 45 år, 2 barn, undersköterska.

Hennes liv har vänts upp och ner av att exmaken startat nytt liv med en annan och att arbetet på sjukhuset präglas av såväl stärkan­ de uppmaningar som spydiga kom­ mentarer av kollegor och hotet om uppsägningar trots personalbrist.

Där ser vi bland andra underbara Ann Petrén i en av rollerna som en hård taggig person som svär all­ deles för mycket, något som gärna påpekas av den fina Micke (David Lindgren).

platt bild av en person, där hand­ lingen inte berör. Vardagsrealism i all ära, men det mysiga och ång­ estfyllda ger som bäst en känsla av tomhet.

Lärdomar från barnen, lärdo­ mar från nya miljöer och lärdo­ mar från den äldre damen. Men varför ska alla kvinnor i hennes omgivning gestaltas som lite to­ kiga? Den tokiga äldre damen, den maniska nya vännen, den

hårda arbetskollegan, den barns­ ligt själviska mamman? Männen visas uteslutande för ovanlig­ hetens skull som sentimentala.

Den som tänker på hennes välmående, den som är förstående och den som tror på kärleken.

Det är Maria Blom som har skrivit och regisserat HallåHallå. För någ­ ra år sedan skrev och regisserade hon Masjävlar som blev stor svensk

filmsuccé, men även om nu hen­ nes HallåHallå håller vad gäller de fantastiska replikerna så faller den i övrigt.

Disa försöker och hon vill förän­ dra, men alla intressanta steg hon tar framåt i ny riktning får vi inte se utvecklas.

Inte heller de nya eller redan etablerade relationerna ­fördjupas tillräckligt mycket för att ge en stark filmupplevelse. Glädjen finns

i de stundvis klockrena replikerna och i att se skillnaden i ansiktet på Disa då hon tagit upp kampen.

”Det är 2000-talet, det är ingen som håller på med solidaritet.” Det konstnärliga Blom ger är en insyn i en del människors tankemönster samt att tillsammans med skådespelarna ändå lyckas få ibland onaturli­ ga konversationer från knasiga människor att låta så naturliga. ■

Vart går Aktion mot Deportation Göteborg?

Aktion mot Deportation (AmD) i Göteborg bildades i slutet av 2010 efter att unga aktivister i Ingen Människa är Illegal vänt sig till Rättvisepartiet Socialisterna för att diskutera ett s­ amarbete med direkt aktion mot massutvisningar.

RS GÖTEBORG rs.goteborg@socialisterna.org

F

ler föreningar och organisa­ tioner anslöt och det var framför allt nya och unga aktivis­ ter som deltog. Asylrörelsen deltog också aktivt, vilket gjorde att erfarna asylaktivister och nya skikt sam­

manfördes och aktionerna blev massiva och framgångsrika.

De första blockaderna i början av 2011, mot massdeportationerna till Irak, samlade flera hundra. Efter den första blockaden protesterade över 600 personer i centrala Göteborg i so­ lidaritet med dem som blivit omhän­ dertagna av polisen under aktionen.

Under tre dagar i januari 2011 lyckades AmD Göteborg och Asyl­ rörelsen blockera Migrationsverkets in- och utfarter. 200 personer deltog i kraftsamlingen som sedan våld­ samt bröts upp av polis. 70 perso­ ner omhändertogs och 13 åtalades.

Mediagenomslaget blev stort, och bidrog till att media började skriva om massutvisningar istället för på­ stådd massinvandring.

Efter flera lyckade aktioner blev Aktion mot Deportation ett namn och fler aktivister fylldes på. Många av dem som anslöt sig i efterhand var gamla aktivister som kom från anarkistiska miljöer och de blev ­genast motståndare till den modell som AmD Göteborg vilat på. Kol­ lektiva beslut skulle nu inte tas, med argumentet att ”alla väljer sin egen aktionsmetod”. Nätverkets styrka – det kollektiva agerandet – var inte längre viktigt.

Resultatet blev att färre samlades på möten och i sin tur till a­ ktionerna.

Med den senaste blockaden mot en utvisning till Afghanistan, den 11 februari 2014, måste skillnaderna i organisering ut i ljuset och kritik

mot det anarkiststyrda AmD Göte­ borg förklaras.

Inför blockaden pågick ett stort hemlighetsmakeri från AmD:s sida. Asylrörelsen som också mobiliserade fick ingen information om AmD och dess planer inför aktio­ nen. Vi använde Asylrörelsens egna ­kanaler för att få fram information, och man tvingades mobilisera ­aktivister helt utan kommunikation med det andra nätverket.

Vid planering av blockader kan det vara viktigt med försiktighetsåtgärder. Asylrörelsen, som var först på plats vid förvaret dagen för ut­ visningen och hade kontakt med de förvarstagna afghanerna, var de första att möta polisen när avspärr­ ningarna började dras upp och fler

och fler poliser anlände. Vi fick ald­ rig till någon dialog med AmD på plats när de väl dök upp.

På plats vägrade AmD att samarbeta med de afghanska föreningarna och Asylrörelsen. Inga kollektiva beslut kunde fattas om agerande och den anarkistiska organisationsfor­ men splittrade upp protesten, vilket kraftigt försvagade den.

Man kunde räkna asylaktivister­ na till uppåt 100 personer, en sam­ ling som utan tvekan skulle ha kunnat utgöra ett större hinder för poli­ sens planer, och gemensamt organi­ serat skulle man ha kunnat fördröja transporten av de åtta afghanska unga männen i flera timmar, som skett vid tidigare aktioner. ■

PARTI 15

Procent av mål

Norrbotten

1 113 kr

Västerbotten

Totalt

58% 46 356 kr

0 kr

Mellannorrland

1 147 kr

Stockholm

17 394 kr

Mellansverige

316 kr

Västsverige

24 488 kr

Sydsverige

1 898 kr

Ge ett bidrag till RS kampanjer

D

e t märktes på helgens resultat att det var sista veckan före lön.

Tyvärr slutar februari månad redan på fredag, så det blir väldigt svårt att nå upp till vår målsättning på 80 000 kronor. Men vi kanske kan klara av 70 000 kronor.

dock fortfarande långt ifrån sitt mål på 40 000 kronor. Antalet sålda Offensiv var 97 i Göteborg, 67 i Stockholm och 43 i Malmö.

Det var även aktiviteter i Luleå och Sundsvall denna vecka.

Om du har möjlighet att sätta in ett bidrag till Offensivs PG 87 96 49-2 är vi väldigt tacksamma för det. Märk talongen ”Ekonomikampanjen”. ■

SEBASTIAN OLSSON

sebastian.olsson@socialisterna.org Det var de tre storstadsregionerna som hade de högsta resultaten den gångna veckan. Stockholm fick ihop 2 185 kronor, Göteborg 2 170 kronor och Malmö (som föredömligt nog hade tidningsförsäljning tre dagar i rad) 1 192 kronor. Stockholm är

Gå med i

Haninge

Stockholm

RS Jordbro, ondag den 5 mars kl 19.00.

Plats: Träffen i Jordbro.

För mer info: 072‑524 42 95.

RS Farsta, torsdag den 6 mars kl 18.30.

Plats: samling Högdalens T-bana.

För mer info: 08-605 94 03.

Kongressmaterial: Partibygget och valåret

Kongressmaterial: Partibygget och valåret

RS Brandbergen, torsdag den 6 mars kl 18.30.

Plats: Hgf-lokalen på Skorpionens gata 522.

För mer info: 072-231 09 62.

Göteborg

Kongressmaterial: Partibygget och valåret

RS Sandeslätt, RS Hammarkullen, torsdag den 6 mars kl 18.00.

Plats: RS Bokcafé.

För mer info: 072-307 81 43.

Inför kongressen: Svenska perspektiv

Kongressmaterial: Partibygget och valåret

RS Majorna, onsdag den 5 mars kl 18.00.

Plats: Fjällgatan.

För mer info: 070-298 78 72.

Luleå

Malmö

RS Hjällbo, tisdag den 4 mars

Inför kongressen

RS Luleå, onsdag den 5 mars kl 18.30.

Plats: Partilokalen För mer info: 0920-22 08 74.

Umeå

Efter Kärrtorp – så stoppas rasism och nazism RS Umeå, torsdag den 6 mars kl 18.00.

För mer info: 076‑259 84 23.

Kongressmaterial: Svenska perspektiv

RS Husby/Tensta, torsdag den 6 mars kl 18.30.

Plats: Samling café Yas kl 18.00.

För mer info: 076-141 62 93.

RS Södra, onsdag den 5 mars kl 18.00.

För info om plats: 070‑354 33 16.

Kongressmaterial: Partibygget och valåret

Kongressmaterial: PartiKongressmaterial: Norden och valåret RS Malmö, onsdagen den 5 mars kl 18.00.

För info om plats: 070-829 61 10.

• Fäll regeringen och bryt högerpolitiken. Följ massprotesternas Europa.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas uppror: från revolutionerna i Nordafrika till generalstrejkerna i Sydeuropa.

Systemskiftet i välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kollektivtrafiken.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.

Klimat- och miljöhot

Inför kongressen

kl 18.00.

Plats: Hammarhörnan.

För mer info: 073-501 21 37.

Socialistiskt program 2014

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektiviseringar samt förnyelsebar energi.

• Avveckla kärnkraften.

• Stoppa gruvbolags och storföretags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

Trygga jobb

bygget och valåret

RS Kortedala, RS Biskopsgården, tisdag den 4 mars kl 18.00.

Plats: Partilokalen i Göteborg.

För mer info: 070‑606 59 81.

Årsmöte

RS Väst, lördag den 1 mars kl 14.00.

Plats: Hammarhörnan

Sundsvall

Inför kongressen

RS Sundsvall. För mer info om plats och tid: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

Nej till låglönemarknad!

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3.

Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

En skola för alla

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Mindre klasser och ökad lärartäthet.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd.

• För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Stoppa jakten på flyktingar. Åter-inför rätten till asyl.

• Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom massprotester, inklusive de anställdas ockupation av arbetsplat­sen om så krävs.

Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

• Enad, global kamp mot imperialismens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fack

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Kämpande och demokratiska fackföreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge de lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en demokratisk och socialistisk värld. ■

BRÄNNANDE

27 FEBRUARI 2014 # 1 089

Majorna-Linné i kamp mot nya skolnedskärningar Med anledning av larmet om stora nedskärningar på samtliga åtta skolor i Majorna-Linné kallade på tisdags­ kvällen den 18 febru­ ari stadsdelens skolråd och föräldranätverk till ett möte för att diskutera vad man kan göra. Flera av de samlade föräldrarna var mycket upprörda över politiker och tjänstemäns beslut och kampviljan att agera var hög.

tillbaka igen. Han påpekade att problemet inte bara finns i Major­ na-Linné utan att hela Göteborg måste enas och protestera mot skolkaoset.

Rosalie, som gått i både grund­ skola och gymnasium i Major­ na-Linné, berättade om hur skol­ situationen gjort henne sjuk och att hon nu inte kan jobba och får aktivitetsstöd.

– Jag är ett exempel på vad som händer med barnen i skolan. Jag har aldrig kunnat arbeta och da­ gens elever kommer också att bli sjuka om utvecklingen fortsätter så här, berättade hon och möttes av applåder.

Lennart Hellsborn, huvud­ skyddsombud för Lärarnas Riks­ förbund, berättade om LRF:s krav på en central grundskoleförvalt­ ning i Göteborg och bad Föräld­ ranätverket Majorna-Linné att stödja kravet, något som antogs enhälligt av mötet.

STEFAN BERG stefan.berg@socialisterna.org

F

Upprörda känslor på protestmötet.

Representanter från de olika skol­ föreningarna redovisade sedan för nedskärningskraven och berätta­ de att sektorchefen för utbildning, Anders Söderberg, hade underkänt den risk- och konsekvensanalys som föreningarna gjort, som ett halvvägsjobb.

När diskussionen tog vid blev det mer än tydligt att glappet mel­ lan föräldrar och politiker är stort.

– Jag blir förvånad när politi­ kerna säger att de inte fått infor­ mation om läget eftersom vi jobbat i flera år med det här och gått på nästan alla politikermöten, sade Michael Rosengren som är ord­ förande i Hagaskolans föräldra­ förening.

En annan förälder berättade att Anders Söderberg sitter på tre chefsposter och att han omöjligt

Foto: Stefan Berg

öräldranätverket Majorna­ Linné bildades 2011, inspi­ rerat av Göteborgsföräldrar mot nedskärningar, och tog strid mot de lokala nedskärningar, en strid som föräldrarna vann.

Nu mobiliserar de igen för att försvara stadsdelens skolor.

Skolan måste spara 2,5 miljoner kronor, vilket motsvarar över fem tjänster, enligt Anna Karlsson, som är ordförande för Annedalsskolans föräldraförening.

På ett tidigare möte med Håkan Eriksson, som är ekonomichef i SDN (stadsdelsnämnden) Majorna-­ Linné, hade föreningen fått beske­ det att skolan fungerade som en buffert för Göteborgs ekonomi. Om det saknas pengar är det först och främst skolan som får betala med nedskärningar. Det är budgeten som styr verksamheten, och inte beho­ ven, ett besked som fick många på mötet den 18 februari att tända till.

kan ha tid att bära ansvaret för sko­ lorna i stadsdelen.

Flera föräldrar och även lärare som deltog på mötet påpekade just att Göteborg går med vinst, och att staden faktiskt har gjort det under hela 2000-talet.

Andrew berättade om att hans dotter flyttats från Sannaskolan till Kungsladugårdskolan, och sedan

Efter diskussionen beslöts att en inbjudan till stadsdelsnämndens politiker och tjänstemän ska skick­ as, för att möta föräldrarna och lä­ rarna i nätverket. Även politikerna i kommunfull­ mäktige kommer att bjudas in till ett möte.

Föräldrarna i Majorna-Linné gör helt rätt som mobiliserar. Näs­ ta steg bör vara att knyta kontak­ ter med föräldragrupper från hela Göteborg, söka allierade i de fack­ liga organisationerna och inleda ett gemensamt skoluppror för mer ­resurser samt göra skolan till va­ lårets viktigaste fråga. ■

”Politikerna är ulvar i fårakläder” Offensiv talade med flera av föräldrarna på förra veckans protestmöte mot skolnedskärningarna.

Matilda Nagy har två barn på Fjällskolan: – I år har Fjällskolan kommit lindrigt undan men tidigare år har vi drabbats, till exempel finns inte någon bibliotekarie kvar längre.

Helena Jansson har också barn på Fjällskolan:

PRENUMERERA PÅ

– Jag har varit med och träf­ fat Robert Hammarstrand (tidig­ are kommunalråd med ansvar för skolfrågor) förra våren. Politikerna hade aldrig hört talas om prob­ lemen vi beskrev. De sa att de var stolta över Göteborgs skolor. De är ulvar i fårakläder, det är vad jag lärt mig av min tidigare kontakt med politiker. Det är valår och jag hop­ pas att politikerna inte utnyttjar protesterna för att vinna röster. ■

Från vänster: Polina Ulianova, Matilda Nagy och Helena Jansson.

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: offensiv@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

Foto: Stefan Berg

Polina Ulianova, med barn på Kungsladugårdskolan: – Min dotter har gått ett år på sin skola och jag märker att hon mår sämre. Vi har inte bott i Sverige länge men andra föräldrar har varnat mig för urholkningen av

skolorna. Jag hoppas att det blir fler möten som det här.